Livets stora frågor – vilka svar har du? Om världssyn.

Världsbild. Hur många har en sådan i Sverige? Och med ”har” menar jag att ha en medveten och koherent världsbild eller världssyn (eller världsåskådning – det är snarlika begrepp som här kommer användas synonymt). Min intuitiva gissning skulle vara att väldigt få har det, men kanske har jag fel. Jag tror till och med att få personer överhuvudtaget ens vet vad som menas med en världsbild. Och följaktligen, än mindre har en uttalad och konsekvent sådan. Du som läser detta, har du en eller vet du vad din världssyn är?

Tidigare hade i alla fall inte jag det, och jag levde glatt omedveten om min eventuella världssyn. Det stördes dock när jag för cirka 3 år sedan (när jag ännu inte var kristen) fick en fråga rakt på av en kristen vän.

”Vad är din världssyn? Vad tror du på?”

Vad svarar man på det om man aldrig ordentligt funderat på det innan? Mitt initiala svar blev tystnad, men i huvudet rusade hundra tankar. Jag försökte både lista ut vad hon frågade efter och komma i underfund om jag hade någon världssyn, och i så fall vilken. Det slutade med att jag fick fråga henne vad världssyn innebär och vad en sådan skulle kunna vara. Hennes svar klargjorde saker, men jag tror inte att jag var ensam om att vara förvirrad över frågan. Snarare tror jag att många med mig delar en liknande oförståelse inför ämnet och en sådan potentiell fråga. Kanske har jag fel men eftersom frågor som religion, existens och världsåskådning inte är det första som diskuteras på rasten, i fikarummet eller i media, tror jag att många är omedvetna om sin eventuella världssyn.

När jag på senare tid har undersökt frågan om världssyn lite mer har jag också märkt att det på olika ställen ges olika (men snarlika) definitioner på vad som ingår i eller utgör en världsbild. På många ställen definieras världsbild, på ett kortfattat sätt, som en omfattande uppfattning om världen. Lite mer utförligt är världsbilden ett ramverk bestående av flera sammanhängande trosuppfattningar om människan, livet, världen, kunskap, moral, tro mm. Andra definierar det som en grundläggande orientering i livet, bestående av förutfattade antaganden om verklighetens beståndsdelar, utifrån vilka vi lever och är. Flera saker verkar också vara gemensamma, även om det kan skilja sig åt beroende på vem man frågar. Så vad ska en världssyn svara på?

Kortfattat brukar en världssyn innehålla något om dåtiden, något om nutiden och något om framtiden. Till exempel var människan kommer ifrån eller vad människans ursprung är, vad problemet med världen/livet är samt hur man kan/bör fixa det. Ytterligare andra menar att en världssyn ska ge svar på de fyra orden “origin”, “meaning”, “morality” och “destiny” (svenska: ursprung, mening, moral, öde). Då kan det vara frågor som dessa:  

“Vad är människans ursprung?”,

“Vad är meningen med livet?”,

“Varifrån hämtar vi vår moral, samt finns objektiv moral?” samt

“Vad sker vid döden/i efterlivet?”.

Jag vet, det är stora frågor. Extremt stora. Frågor som människor och filosofer funderat över i alla sina år men ändå inte alltid lyckas komma fram till svar på. Däremot tror jag (och många fler med mig – dvs. personer som undersökt och funderat över detta) att människors världssyn ofta finns på en omedveten och implicit nivå som kanske kommer fram först vid krissituationer eller när ens tilltro sätts på prov.

Syftet med att klargöra och medvetandegöra sin världsbild är dels för att se om den är begriplig och koherent och dels för att undersöka om den verkar matcha med världen och vad vi vet om verkligheten. En medveten världssyn kan också, i bästa fall, bli en slags kompass för hur man är, gör och fattar beslut. Och ytterligare ett viktig syfte med att medvetandegöra ens världsbild är för att skapa en röd tråd mellan ens uttalanden och ens agerande. Så sammanfattningsvis kan jag till exempel, om jag vill vara konsekvent, inte mena mig vara resultatet av en slumpmässig process av mutationer och samtidigt tro att människor har en inneboende mening med sina liv. Eller jag kan till exempel inte anse att barnvåldtäkt alltid är fel – oavsett vad folk tycker – och samtidigt mena att objektiv moral inte existerar (utan att moralen är subjektiv eller konsensusbyggd).

Men då kanske du nu frågat dig vad den kristna världsbilden är, eftersom detta är en kristen apologetisk blogg och jag nu lyft vikten av att ha en sådan. Vad sa till exempel min kristna vän för nästan tre år sen om hennes världsbild?

Jo, en kristen världsbild (i grova drag) innehåller en uppsättning koherenta svar på de frågorna som jag lyfte tidigare: ursprung, mening, moral och öde. Vårt ursprung är från Gud, dvs. vi är skapade av Gud och till hans avbild – och det finns då ett syfte och värde med att vi finns, lever och andas. Det innebär även att universum är skapat, vilket vi indirekt finner stöd för från vetenskapen som har funnit att universum har en början (Big Bang). Vidare säger den kristna världsbilden att meningen med livet är kärlek och relationer – att älska och ha en personlig relation med Gud, samt med medmänniskorna. Här finns det otaliga bevis från psykologin om att människor är beroende av, och mår bra, av nära och trygga relationer. Vidare säger den kristna världsbilden att moral är objektiv – det finns rätt och fel. Oavsett om majoriteten i samhället skulle tycka att det är okej att våldta barn, så är det inte rätt. Och slutligen säger den kristna världsbilden att livet inte tar slut när vi dör utan att det finns ett efterliv. I efterlivet kommer vi antingen existera i frånvaro eller i närvaro av Gud, vilket följaktligen innebär en frånvaro eller närvaro  av allt som är gott i livet – kärlek, glädje, frid mm (dvs. himlen eller helvetet).

Okej, men andra världsbilder då – vad säger de? Här finns det många olika svar, eftersom det finns flera olika världsbilder. En ateistisk världsbild kan till exempel säga att endast människan existerar och att ingen metafysisk eller spirituell verklighet finns. Att människan är högst upp i den evolutionära skalan och att människan avgör sitt eget öde, samt att vi själva utvecklar och avgör vad som är fel eller rätt. “Problemet” för människan kan till exempel vara den hotande klimatfrågan – och denna kan sägas existerar på grund av människans brist på resurser och kunskaper. Lösningen blir att försöka rädda planeten och det kan ske med vetenskap, teknologi och sinnrikhet. Och slutligen säger den ateistiska världsbilden att det inte finns något efterliv, utan att livet bara tar slut abrupt.

Vad innebär en sådan världsbild? Jo, till exempel att människan inte har ett syfte med att existera och andas, att abstrakta värden som kärlek, logik och moral inte har en berättigad grund att förankras i samt att mord av judar, homosexuella och personer med funktionsnedsättning mycket möjligt ansetts vara rätt om Hitler hade vunnit andra världskriget – och därmed varit rätt. Det finns såklart många andra implikationer också, vilket såklart gäller både den kristna och ateistiska världsbilden.

Avslutningsvis vill jag, återigen, lyfta vikten av att medvetandegöra sin världsbild.  Undersök om din världsbild är invärtes koherent? Och om din världsbild är koherent med hur du lever, agerar och uttalar dig om saker runt dig?

Låt det bli min utmaning till dig att fundera på under hösten.

/Hajdi

Annonser

Att Jesus har funnits vet ingen…

Ibland kan det kännas negativt i livet, sommaren kan vara på väg bort, självklart bra grejer kan hamna i bakgrunden för mindre vettiga, Jesu kärlek kan synas sorgligt okänd för många.

Det är då lite glädjande att så här veckan före valet få skriva något om ett ännu större val; att välja att följa vår Herre och Mästare, Jesus.

Om man inte lär känna Jesus då kan man säkert lätt tro att följande kan vara sant!

Men, Robbie Williams, Jesus överger inte en plågad själ, utan tröstar och närvarar vid ens sida!

Nu kommer några uppmuntrande rader från sommaren på Gullbrannagården! / Martin Walldén, bloggredaktör.

I början av augusti varje år är det tonårsläger på Gullbrannagården. Det samlar ca 1000 ungdomar med koppling till Svenska Alliansmissionens ungdomsförbund SAU. Det här året hade jag den stora förmånen att få vara med på det här lägret och hålla i apologetisk undervisning som valbart seminarium. 

Två dagar pratade jag om hur historiciteten ser ut kring Jesus. Rubriken var ”Vad kan vi egentligen veta om Jesus?”. Kan vi veta att han funnits? Vem var han? Hur är det egentligen (rent historiskt) med uppståndelsen? Två andra dagar var rubriken ”Ett designat universum?”. Då fick jag tala om universums uppkomst, begriplighet och finjustering. Och om skapelse och evolution. 

Jag blev mycket överraskad över hur stort intresset var bland tonåringarna. Varje dag var det valbara seminarium där det fanns ganska många alternativ. Men trots det besöktes båda föredragen av ca halva lägret (alltså ca 500 personer). Vi fick byta lokal för att det kom så mycket folk. Och jättemånga kom fram efteråt och berättade hur intressant de tyckte att det var, och sa; ”Varför har vi aldrig hört det här förut?”. Många ledare från flera tonårsgrupper berättade att det blivit en snackis bland deras tonåringar, och att de hade uppskattat det mycket. Både tonåringarna som var kristna, och de som inte var kristna. Några ateister hade sagt; ”Tänk att Jesus faktiskt funnits på riktigt, att vi aldrig har hört det förut, intressant!”. Trots att det råder totalt konsensus bland historiker har vi kristna (och skolan) alltså misslyckats att förmedla det till människor. Och jättemånga tonåringar var fascinerade över att få höra att vetenskap och tro kan gå hand i hand. Det måste inte välja mellan antingen vetenskap, forskning och vad de hör i skolan eller tro, Bibeln och vad de hör i kyrkan. Det går att bejaka båda delar och ha en sammanhängande världsbild utan att behöva kompromissa åt ena eller andra hållet. Vetenskapen styrker kristen tro, istället för att motsäga den. 

Vad innebär det här? Det är viktigt för unga människor vad som är sant, och vad som är rationellt. Det vill veta om kristen tro är på riktigt, och inte bara något som hittats på. Det finns ett stort behov av apologetik för att möta dessa frågor och ge skäl för den kristna tron. Inte minst bland tonåringar.

Tyvärr visar det också att vi har varit alldeles för dåliga på att berätta om vår tro på ett trovärdigt sätt. Hur kan vi som är kristna tala om berättelserna om Jesus utan att berätta för människor att Jesus funnits på riktigt? Här måste vi skärpa till oss. Vi måste svara på de frågor som faktiskt ställs. Är det på riktigt? Finns det skäl att vara kristen? Och det är inte frågor som bara berör vuxna. Undersökningar visar att de flesta som blir kristna är under 25 år. Tonåringar vill också veta vad som är sant. Och de kan tillgodogöra sig fakta, argument och resonemang. 

Tänk om vi kristna kunde se hur stort behovet av apologetik är, och tänk om vi dessutom kunde bli lite bättre på att göra något åt det – att kommunicera fakta och trovärdiga argument. Det är det som många människor vill och behöver höra. Dessutom är det något som Bibeln uppmanar oss:

Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.

(1 Petrusbrevet 3:15).

/ Tobias Sunnerdahl

 

PS. Några tankar från bloggredaktören:

För vidare läsning rekommenderas resursbanken om Bibeln och Jesus!

Om universums finjustering, skapelse och evolution.

Om kristen tro och vetenskap.

DS

 

Varför just kristen? Del 3

MÄNNISKOSYN OCH MÄNNISKOVÄRDET  

Här presenterar jag det tredje skälet till varför jag är kristen och det är ett tungt vägande skäl. Det skälet handlar om Bibelns människosyn som ger mig en trovärdig och hållbar förankring och förklaring till människovärdet och till människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Bibelns människosyn och människovärdet med människolivets okränkbarhet hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Därför är jag kristen.

Jag är medveten om, att det som jag skriver i denna bloggtext här på SAS bloggsida, det är  utmanande för ett sekulärt tänkande. Och apologetik ska även vara utmanande. Jag menar, att detta är en nödvändig utmaning med tanke på hur människovärdet drastiskt har devalverats under de senaste 50 – 60 åren, allteftersom sekulariseringsprocessen har fortgått i vårt land.

Ett fundament att stå på och utgå ifrån

Jag skäms inte ett ögonblick för detta faktum, att jag som kristen utgår ifrån den kristna trons och det kristna livets urkund – Bibeln. Den är ett fundament som håller att stå på och utgå ifrån när det gäller människosyn och människovärdet. Bibelns människosyn som skiljer sig så radikalt ifrån en sekulär och evolutionär grundsyn, som lämnar fältet öppet för subjektivt godtycke.

Som kristen och skapelsetroende så tror jag inte, att människan är ett högt utvecklat djur. Hon härstammar inte ifrån en nu utdöd apart, såsom somliga påstår att människan gör utifrån den evolutionära människosyn och förklaringsmodell som de har bejakat. En naturalistisk förklaringsmodell, som har fått tolkningsföreträde i skola, utbildning, forskning och media, och som lever sitt eget liv i en trång åsiktskorridor, där enbart en förklaringsmodell ges utrymme. Det är ett sätt att tänka och resonera evolutionärt, där man drar långtgående och felaktiga slutsatser av att det finns vissa likheter mellan människans och schimpansers DNA, och att människan därför härstammar ifrån en nu utdöd apart.

Vad är då en människa
När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. (Psaltaren 8:4-6)

Detta är ett evolutionärt sätt att tänka och resonera, där man helt bortser ifrån människans unika kombination av ande, själ och kropp, som är ett genuint mänskligt kännetecken. Men där man även bortser ifrån, att det finns en kreationistisk ursprungs- och förklaringsmodell, där evidens skulle kunna prövas mellan dessa båda förklaringsmodeller. Enligt min mening är detta ett svek emot barn och ungdomar i skolvärlden. Men det är också ett effektivt sätt att slå vakt om sitt tolkningsföreträde och en skev syn på vetenskap, där olika förklaringsmodeller borde tillåtas konkurrera på lika villkor. Detta som är en sanningsfråga och syftet med vetenskap.

Människans ursprung och historiska rötter går inte tillbaka till djurriket. Människans status och identitet är mycket högre än så. Människan är inte en produkt av slumpmässiga och evolutionära processer och naturligt urval, såsom t.ex Charles Darwin och andra av evolutionsteorins förespråkare gör gällande.(1) Människan är inte på en evolutionsteoretisk resa ifrån ingenting till ingenting, och i avsaknad av ett unikt värde. Människans ursprung och historiska rötter går istället tillbaka till en personlig och evig Gud, som med karaktär, visdom och vishet, intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål skapade människan till Guds avbild, till att vara lika Gud, och som gav åt varje människa hennes unika värde.(2)

Jag är kristen på grund av Bibelns människosyn, och mer än någonsin behöver den presenteras  och försvaras. Inte minst i världens mest sekulariserade land Sverige,(3) där ”den sekulära individualismen har blivit vår nya statsreligion”, som det så träffande beskrivs i den nyutkomna och hoppingivande boken: ”Hopp för Sverige. Ett reformatoriskt manifest”.(4)  Om inte några andra står upp till försvar för Bibelns människosyn, så ska i varje fall vi göra det som säger oss vara kristna.

Här är två exempel på den höghet som kännetecknar Bibelns människosyn:

– En människa, nästan ett Gudaväsen, krönt med ära och härlighet.(5)  Att som människa bli omnämnd tillsammans med Jesus Kristus, Guds Son, det är stort och överväldigande.

– Jag tackar dig Gud, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara är dina verk, min själ vet detta väl. Och redan i moderlivet såg du mig.(6)

Värdegrund och värden

Objektiva och obestridliga värden, som är kompromisslösa och icke-förhandlingsbara, såsom människovärdet och människolivets okränkbarhet från konceptionen och allt framåt, måste ha en förankring någonstans. Annars går dessa värden förlorade. En värdegrund som är bärkraftig och trovärdig och som inte är trendig och kortsiktig, utan kontinuerligt kan bära upp dessa värden som varje civiliserat samhälle är beroende av.

Gud – såsom han är känd ifrån Bibeln, i skapelsen och genom Jesus Kristus – är garantin för en sådan värdegrund. Hans personliga karaktär och integritet visar oss detta. Gud – med sin karaktär och integritet av absolut och objektiv sanning, helhet, oskadat, oförkränkt och orubbligt tillstånd, självständighet och oberoende – står för både värdegrund och värden, som vi alla så väl behöver. I skymningslandet Sverige, där ondskan och dekadansen håller på att bryta ned den svenska folksjälen, där behöver Gud på nytt igen erkännas och ges utrymme.  

Människovärdet och människolivets okränkbarhet är hotat

Vi lever nu i en tid då vi ser resultatet av att Gud har varit och är ”ute ur bilden” hos politiker,  makthavare och opinionsbildare i dagens sekulära Sverige, ända sedan 1960-talet då sekulariseringsprocessen började att ta fart i vårt land. Sverige, som idag räknas som världens mest sekulariserade land och där människovärdet och människolivets okränkbarhet i allra högsta grad är hotat ifrån konceptionen och allt framåt. I den bemärkelsen så lever vi i skymningslandet Sverige och i en värld där ondskan och döden firar stora triumfer, och värdegrund och omistliga värden är raserade. Jag ger här några exempel på detta:

– Abort

Omkring 1,4 miljoner!!! blivande svenska medborgare har berövats den mänskliga rättigheten att få födas i vårt s.k. ”upplysta” land Sverige, sedan vår nuvarande aortlagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1975.(7) Siffror som talar sitt eget skrämmande och tydliga språk, nämligen att vi lever i ett land där moderlivet inte längre är en skyddad plats och där det lilla ofödda barnet är skyddslöst och rättslöst och inte självklart är välkommet. Människor, som själva fick den mänskliga rättigheten att födas, förvägrar andra att födas genom sin livsfientliga propaganda såsom ”livmoderinnehåll”, ”cellklump”, ”outvecklad”, ”icke-människa”, ”mongolid”, ”handikappad”, ”fostret har inget egenvärde”, ”kvinnans rätt till sin kropp” etc.(8)  Begrepp och argument som är fullständigt tomma på allt vad empati är och därför ovärdigt människan. Ovärdigt människan, därför att vi vet, att det är ett människoliv som aktivt och medvetet avslutas i varje abort. Ändå accepteras det och får fortgå, uppbackat av den livsfientliga propaganda som jag gav exempel på här ovan.

Men som väl är, så är alla dessa ofödda barn medborgare i ett annat och bättre rike – Guds rike –  där livet segrar och hyllas, och där alla dessa barn är välkomna och lever fullt utvecklade och optimalt och kommer att fortsätta att göra det obehindrat i all tid och evighet.(9)  För mig som kristen är det självklart, att stå på livets och de ofödda barnens sida.

– Dödshjälp

Ordet ”dödshjälp” visar hur fel det kan bli i det sekulära sättet att tänka och handla. Att ”hjälpa döden” att segra över livet! Något så ovärdigt människan. Här i Sverige har vi förespråkare för något som vi kan kalla en ”normlös etik”, nämligen ”nyttoetiken” eller ”nyttomoral”, som går under namnet ”utilitarism”,(10) där nyttan och lyckan sätts före livet. Dess främste förespråkare i Sverige är professor Torbjörn Tännsjö, som i protest mot det sjätte budet: ”Du skall inte dräpa”(11) har skrivit boken: ”Du skall understundom dräpa”.(12)  I den boken och i debatter och artiklar så torgför Tännsjö sina livsfientliga teser som riktar sig mot de ofödda, som enligt honom inte håller måttet, och mot åldrande och sjuka människor, som betraktas som onyttiga för samhället, enligt ”nyttoetikens” ideal.(13)

– Utstuderat och groteskt underhållningsvåld

I det alltmer florerande underhållningsvåldet hyllas ondskan, det groteska våldet och det brutala dödandet. I media varvas dagligen nyhetsrapportering om ondska, våld och brutalt dödande i samhälle och länder, med reklam för mer och mer groteskt underhållningsvåld. Detta kraftigt florerande underhållningsvåld, som så påträngande indoktrinerar och formar tänkandet, attityderna, språket och handlingarna hos ungdomar och barn långt ner i åldrarna. Detta sker medan politiker, makthavare och opinionsbildare aningslöst ser på. Detta groteska underhållningsvåld borde väl ändå betraktas som en farligare påverkan och ”inskolning” för barn och ungdomar än kristna inslag i skolan eller under  skolavslutningar i kyrkan eller kristna friskolor. Detta säger mig hur vilsen människan kan bli, då hon har avfärdat Gud och är utan en objektiv värdegrund och objektiva värden, som har sin förankring och förklaring i Gud.

Till dessa hot mot människovärdet och mot människolivets okränkbarhet kan också nämnas islamistiska terrororganisationers framfart i världen idag och oprovoserat våld och polisens vanmakt i dagens Sverige. Detta som vi i samhällslivet och i nyhetsbevakningen dagligen blir påminda om, och som är anarkistiska inslag i vårt samhälle och som också Jesus förutsåg och förutsa.(14)    

Allt detta sammantaget visar med all önskvärd tydlighet, att Bibelns människosyn med dess åtföljande människovärde och människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt, mer än någonsin behöver proklameras och försvaras, först och främst av oss som säger oss vara kristna.

Som kristen tror jag på Jesus och på det som han säger om sig själv, att Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han och hon än dör.(15)  Därför är det självklart för mig, att jag står upp för människovärdet och för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Allt annat vore ett oförklarligt och oförsvarligt svek av mig. Men samtidigt förvånas jag över, att det faktiskt finns kristna som är tysta och passiva då människovärdet och människolivets okränkbarhet är hotat och satt på undantag i Sverige idag.

Jag är kristen på grund av Bibelns människosyn och människovärdet med människolivets okränkbarhet, och för att dessa hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Men jag inser och erkänner också, att det starka skälet till att vara just kristen innebär även ett lika starkt ansvar att stå upp för och försvara allt detta. Därför gör jag det, bland annat här och nu på SAS bloggsida och för övrigt i tal, skrift och i min attityd och hållning, och utan att låta mig störas eller styras av vad som för tillfället är ”politiskt korekt” eller ”trenden för tillfället” i vårt land idag.

Väl mött!

/ Bength Gustafson

Källor: (1) ”Om arternas uppkomst”, av Charles Darwin. Natur och Kultur. 2000. Sid. XV-XVI. 383, 384. ”Arvet från Darwin”, av Birgitta Forsman. Fri tanke förlag. 2010. Sid. 121-163. (2) 1 Mos. 1:26-28. 5:1-2. (3) På nätet kan vi läsa om olika forskningsrapporter som visar detta. (4) Utgiven av Sjöbergs Förlag AB. 2018. Sid. 21. (5) Ps. 8:5-6. (6) Ps. 139:14-16. (7) Abortlag och abortstatestik. www.google.se  (8) Retoriska begrepp och argument som frekvent används av abortförespråkare. (9) Mark. 10:13-16. v.14. (10) Bonniers Lexikon. Band 20. Sid. 226. Utilitarism. (11) 2 Mos. 20:13. (12) Prisma. 2001. (13) ”Vilket Sverige vill vi ha”? av Bength Gustafson. Pro Rhema Förlag. 2005. Nyttoetik. Sid. 28-30. (14) Anarki: Laglöshet. Matt. 24:12. (15) Joh. 11:25.

 

Teologi för ateister del 2 – Kommer du till helvetet?

Så kommer vi då till den brinnande (1) frågan om helvetet. Det har blivit dags för del två av serien Teologi för ateister. Denna vinjett handlar om den där guden som en ateistiskt troende säger sig inte tro på, men som man bekämpar. Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig! Del 1 läser du här: Gud räddar bara mobbare

När detta skrivs så är det den fjärde juli, USA:s nationaldag, nationalsången The star-spangled banner kommer nog att sjungas och spelas på många håll. Ett exempel härpå finns att beskåda här nedan.

Nationalsången tillkom under krig mot Storbritannien (1812-1815) och innehåller bland annat en strof om att Gud (eller Kraften) har bevarat dem som land och att de har devisen ”På Gud förtröstar vi” samt att de behöver segra då det är rättfärdigt (min starkt förenklade översättning).

Oh! thus be it ever, when freemen shall stand
Between their loved homes and the war’s desolation,
Blest with vict’ry and peace, may the Heav’n-rescued land
Praise the Pow’r that hath made and preserved us a nation!
Then conquer we must, when our cause it is just,
And this be our motto: ”In God is our trust.”
And the star-spangled banner in triumph shall wave
O’er the land of the free and the home of the brave.

Det roliga eller sorgliga är att motståndarsidans nationalsång tar sin tillflykt till samma Gud för att förgöra sina motståndare:

Det uttrycks med följande ord i vers två:

O Lord our God arise
Scatter her enemies
And make them fall
Confound their politics
Frustrate their knavish tricks
On Thee our hopes we fix
God save us all

Alltså att förgöra eller få dem att skingra sig (eller om det är de personligen som ska hackas i bitar) (återigen min förenklade översättning).

Nu till dagens poäng, vem har rätt? Vem kommer till helvetet? USA eller Storbritannien?

Kanske vet inte författare respektive framförare av sången och krigare i detta 1800-talskrig vem som skulle till helvetet, de verkar mer intresserade av att Gud är på deras sida.

Vi kan kanske söka oss vidare till andra kristna dårpippisar som i Jesu namn vet vilka som kommer till helvetet, ett exempel är efter denna bön inför ett nascarlopp då flera visste att önska den bedjande pastorn till helvetet. Dock har den efter sin virala framgång fått många andra kommentarer så kanske får man scrolla en del, kanske har de olika graderna av tillmälen med betydelsen ”burn!” raderats?

Hur som haver vi ska snart komma till poängen; kommer du till helvetet?

En utflykt till bland dem som vet exakt, det är sådana exempel som många av oss kristna får när icke-kristustroende förklarar varför de inte tror, de kan sammanfattas med ”Kyrkan suger/är ond”, inte sällan för att någon del av dem kristna kyrkan har berättat om några garanterade helvetesresenärer. Här tänkte jag till exempel på när man har förgripit sig på abortkliniker eller personal eller de som uppsökt dylika inrättningar, allt på något sätt för Jesu skull, här en lista från New York Times.

Nu till själva teologibiten

Vad är helvetet? Det beskrivs på lite olika sätt i Bibeln men ofta som mörker, en plats där man ska gråta och skära tänder. Eld och svavel och finns också förstås. I kristen tradition har lite olika element förknippats med detta, och uppräkningen här var inget komplett bibelstudium kring vad helvetet är. Jag tänker att man kort kan säga att helvetet är en tillvaro utan Gud efter döden eller efter tidens slut.

Dessa tre kommer att brinna!

Vilka kommer då till helvetet? Är det ateister som kommentarer på Svenska Apologetiksällskapets kanaler, eller är det Hitler, eller vilka kan det vara? Det är endast tre personer som vi vet får domen att de ska brinna, vi kan förstås utläsa i Bibeln att sannolikt fler kommer att gå förlorade, men det är inget digert namngivet persongalleri som gör att vi kan skjuta abortmotståndare eller invadera länder i Jesu namn. Här är de tre, sedda genom en konstnärs öga.

Bildresultat för devil in hell fire torturing
djävulen
False-Prophet-Rules
Den falske profeten
Bildresultat för odjuret
Odjuret

Djävulen, odjuret, den falske profeten.(2) That’s it.

Några bibelord i frågan:

Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.

Uppenbarelseboken 19:20

 

Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Uppenbarelseboken 20:10

 

Så alltså ser vi att inga antagonister kring apologetik har företräde till varmare trakter, säkert kan man idogt i livet boka sig en resa dit, men en kristen har svårt att peka ut vem som lyckas (och tycks inte ha den uppgiften utan har uppgiften att predika glädjebudskapet om Jesus)!

Ett ofullkomligt försök att säga något om möjligheten att veta vem som köpt biljet till helvetet avslutas härmed.

Allt gott önskar jag er!

/ Martin Walldén

 

 

Fotnoter

1) Sorry, pun intended. 2) Den falske profeten tycks framträda första gången i Uppenbarelseboken kapitel 13, då som ”ett annat odjur”. Det skulle möjligen kunna röra sig om två olika gestalter. Sedan framträder han i Uppenbarelseboken framgent.

 

Kan rationalitet finnas utan Gud?

I våras hade jag äran att få debattera Guds existens med Simon Liljestrand, en påläst och respektfull ateistisk röst på nätet som jag har interagerat med i flera år. Ämnet var ”Är det rationellt att tro på Gud?” och vi kom in på flera intressanta frågor såsom universums finjustering, lidandets problem och mirakler.

Det jag tyckte var mest spännande dock var att ställa frågeställningen på huvudet och fråga hur rationalitet ens kan finnas om Gud inte finns?

Simon Liljestrand förnekar likt många andra ateister att det finns en fri vilja, se videon ovan. Sam Harris, en av världens mest inflytelserika ateister, har skrivit en bok om att fri vilja inte kan finnas, och han får medhåll från populära ateistiska youtubers som KosmicSkeptic och RationalityRules. Utifrån dessa herrars naturalistiska världsbild finns det inte utrymme för fria varelser som fattar beslut oberoende av sin neurobiologiska input. Fortsätt läsa Kan rationalitet finnas utan Gud?

Varför just kristen? -del2

Här redovisar jag nu mitt andra skäl till varför jag är just kristen, och det handlar om den Gudsmedvetna människan.

                                                        Människans andliga DNA

På samma sätt som vi människor har ett personligt DNA(1), som talar om för oss vem du och jag är, så har vi ett andligt DNA, som också talar om för oss vem du och jag är. Jag för min del har erkänt och bejakat mitt andliga DNA, att jag som människa är Gudsmedveten och bär på en inneboende Gudslängtan. Flera årtionden av sekularisering i vårt land har inte kunnat eliminera eller utplåna detta DNA och Ateism, sekulärhumanism och andra Gudlösa ismer har inte kunnat redovisa några trovärdiga skäl till varför jag skulle förneka eller försöka  förklara bort vårt andliga DNA. Därför är jag en kristen.

                                                           Något allmänmänskligt

Under den mänskliga historiens gång och i alla kulturer och miljöer, så kan vi se att Gudsmedvetande och Gudslängtan har varit och är något allmänmänskligt. Det har handlat om existentiella frågor, altarbyggen, gravplatser, offer och tillbedjan till en ”okänd Gud”, men som de ändå i sina hjärtan och samveten har vetat eller anat, att han finns.(2) Förklaringen till dessa allmänmänskliga erfarenheter är, att varje människa är skapad  av Gud, genom Gud och till Gud. Gudsmedvetande och Gudslängtan är nedlagt av Gud i oss var och en och det tar sig så tydliga uttryck, alltifrån innerlig tillbedjan till aggressiv förnekelse av Gud.(3)

                                                         Inte vilken Gud som helst

Det handlar inte om att vara medveten om vilken Gud som helst av alla så kallade ”gudar” i den religiösa ljungeln, eller att längta efter en opersonlig och oidentifierad Gud. Den Gud som jag talar och skriver om är en evig och personlig Gud, som presenterar sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i våra samveten och erfarenheter, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(4)

                                                         Gudsförnekarens dilemma

”Dilemma”: bryderi, knipa, svårt val.(5)

Att vara upptagen med att förneka Gud är ett dilemma, därför att om Gud inte finns, då behöver vi aldrig förneka eller försöka förklara bort hans existens. Men det är just detta som är Gudsförnekarens dilemma: Den Gud som de påstår inte finns, lägger de ändå ned så mycket av tid, energi och tankeförmåga på, för att förneka eller försöka att förklara bort. Detta är både irrationellt och ologiskt.

Detta dilemma framkommer så tydligt då jag läser och lyssnar till vad vår tids främsta Gudsförnekare och opinionsbildare skriver och säger. Jag ger här några exempel:

– Christer Sturmark, som är både sympatisk och karismatisk och trevlig att umgås med. I hans böcker: ”Tro och vetande 2.0”(6)  och ”Upplysning i det 21:a århundradet”(7)  så möter vi Sturmark mitt uppe i en intellektuell brottningskamp mellan de två verklighetsuppfattningarna: Gud finns inte och Gud finns. Jag har läst Christer Sturmarks böcker och mött honom i två debatter, i Stockholm och på Löttorps Camping, så jag har kommit i ”klinch” med hans intellektuella brottningskamp angående Guds existens och Guds icke-existens. 

– Richard Dawkins i hans bok: ”Illusionen om Gud”(8) och i andra böcker som han har skrivit och i debatter av olika slag, så förnekar Dawkins frenetiskt och aggressivt Guds existens. Genom hänvisningar till evolution och ”det naturliga urvalet”, som han menar har gjort Gud ”överflödig”, och genom retoriska knep och genom att konstruera en egen Gudsbild, så förnekar han Guds existens. Men ett av problemen som Dawkins har i detta är, att den gud som han förnekar är inte den Gud som jag tror på, utan den gud som är i enlighet med den ”gudsbild” som han själv har konstruerat. Dawkins missar helt enkelt målet med sin agitation. 

                                                                                                                                                                – Lawrence M. Krauss, en god vän till Richard Dawkins, i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”(9),  som verkligen var tänkt av Krauss, att ge Guds existens dödsstöten. Dawkins utgår ifrån biologi, och då evolutionsbiologi, medan Krauss utgår ifrån fysik, men deras gemensamma agenda är att förneka Guds existens.  Men det får en motsatt effekt även hos Krauss, därför att han genom hela boken kommer tillbaka till den Gud vars existens han skulle ge dödsstöten. Föga trovärdigt, därför att hans upptagenhet av Gud talar sitt eget och tydliga språk, precis som det gör hos Sturmark och Dawkins och deras ”lärjungar”.

– Reaktioner och kommentarer till vad jag skriver på mina bloggar vittnar verkligen om detta dilemma som vår tids Gudsförnekare lever med. Så länge de får driva ”sin agenda”, så tror de sig ha ett övertag, men så fort de får motfrågor och blir redovisningsskyldiga om den grund som de själva står på, då visar det sig vilket dilemma som de lever med, och då har det ingenting att ”svara upp med”. Ett dilemma som för somliga av dem har blivit till ett oövervinnerligt komplex, som gör att de inte kan släppa ”Gudsfrågan”. Det är tydligt, att det inte är enkelt att förneka den Gud som de innerst inne vet finns.  

Till sist några ord ifrån Bibeln som sammanfattar detta som jag har skrivit här:

Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(10)  Ett evighetsmedvetande som är direkt sammankopplat med människans Gudsmedvetande och Gudslängtan. Intiutivt så vet människan, att fortsättning följer efter den fysiska döden, och inget av deras argument tycks bita på detta evighetsmedvetande.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.(11)  Såsom vatten är ett livsvillkor för hjorten, så är Gud ett livsvillkor för oss människor.

DÄRFÖR ÄR JAG KRISTEN!

Väl mött! 

/ Bength Gustafson

 

Källor: (1) DNA: Människans genetiska kod. I vårt DNA finns våra personliga egenskaper som gör, att du är du och jag är jag. (Vad är DNA? – geneticcode.se) (2) Apg. 17:16-34. v.23. (3) 1 Mos. 1:26. Rom. 11:36. Pred. 3:11. (4) Jes. 40:28. Rom. 1:19-20. Hebr. 11:3. Ps. 33:6-9. 148:1-6. Job. 38:1-42:6. Joh. 1:1. 17:17. Jes. 45:11. Apg. 23:1. Rom. 2:15. 9:1. 2 Kor. 1:12. 4:2. Fil. 2:13. Joh. 1:14, 18. 10:30, 37-38. 14:6-11. (5) Bonniers Lexikon. Band 23. Ordbok. (6) Nya Doxa. 2006. (7) Fri Tanke förlag. 2015. (8) Leopard förlag. 2007. (9) Fri Tanke förlag. 2012. (10) Pred. 3:11. (11) Ps. 42:2-3.a. 

Kristendom eller kristendomare?

Det råder en mäktig förvirring omkring begreppet ’kristen’, det rasslar vilt i träden när man talar om ’kristendom’, och känt är att ordet ’kristen’ har kidnappats av alla möjliga intressegemenskaper som på olika nivåer söker legitimitet för sina föreställningar om sin egen godhet. Också de finns som använder ”kristna” begrepp till försvar för föreställningar som i allt väsentligt är den kristna trons raka motsats. Vi har allt från politiserade och kollektiva åsiktsapparater till superindividualistiska och sällsamt ofta helt egotrippade enmanshower, allt finns på skalan. Begreppet kristen har i stor omfattning kopplats loss ifrån ”Kristus”, eller så har den ”Kristus” som man åberopar förlorat all markkontakt med den ”Kristus”  som de så kallade ”heliga skrifterna” redogör för.

Det förefaller finnas en ’carte  blanche’ till att göra vad man vill av just detta ord ’”kristen”. Hur blev det möjligt? Och vad har det för effekter? Och av vilken anledning kan vem som helst ta sig friheten att utnyttja begreppet för syften som omedelbart skulle avslöjas om det funnes en ’riktmall’ för vad det betyder?

Ta begreppet ’kristen humanistisk” människosyn. När jag på slutet av sjuttiotalet skrev en bok om de svenska politiska partiernas människosyn beskrev jag hur de alla använde sig av just det begreppet i en eller annan omskrivning för att göra gällande att man stod på en gedigen och solid grund av ”kristen humanism”. Det häpnadsväckande i denna terminologi är att att man sammanblandar två diametralt motsatta utgångspunkter och rör ihop den ena enskilda meningen med den andra och på så sätt skapar en skenbar och tillfällig allians mellan olja och vatten.

Det skall till en alldeles exceptionell tankesvikt för att göra den kopplingen. Kristen människosyn börjar inte med människan, den börjar med människan skapad av någon som har full äganderätt över henne och hennes livsrum. Humanismen kommer inte på tiotusen timmars resa en millimeter närmare den utgångspunkten.  Att koppla loss ”kristen” från ”Gud” är som att förneka Karl Marx och Josef Engels inflytande över kommunismens tankegods. Folk ginge i taket om någon försökte sig på det tricket, men när det gäller vad som är kristet går det alldeles utmärkt, och inte protesterar kyrkorna nämnvärt.

Inte undra på att en del av dem som sett ljuset tog sig för pannan och sa, ”å heliga enfald”.  I det ögonblicket som ”kristen” inte längre har sin förankring i en radikalt annorlunda världsbild än materialismens trånga korridor, förlorar sig dess dynamik i blott ännu en retorisk floskel.

Den gängse granskningsmetoden utgår från att bara det ’vetenskapligt’ synbara kan finnas. Människor letar argument som skulle möjliggöra att den kristna tron kan tvingas in i den rena materialismens världsbild och ändå överleva! Det går inte! Har aldrig gått och kommer aldrig att gå. Premisserna för  ett sådant resonemanget är helt fel i grunden.

Så här säger den heliga skrift: ”Genom tron vet vi att det som finns till, har kommit till av det som inte syns. Det som nu existerar har något icke-materiellt att tacka för sin existens”. ”I Kristus skapades allt, det skapades genom Honom, till Honom och för Honom.” Tron på Jesus Kristus är alltså utgångspunkten för en förståelse av tillvarons dubbla verklighet som varande en fysisk gestaltning av metafysiska realiteter. Att då söka efter ”kristen tro” i enbart fysiska termer är som att önska sig ett skal utan kärna där man ville knäcka skalet för att finna en nöt. Bara ett nöt tror sig kunna finna det metafysiska på enbart fysiska premisser.  Som jag har påpekat i tidigare bloggar så är samtliga nyckelbegrepp för vår omvärldsbetraktelse ”icke vetenskapligt beläggbara axiom”, Ingen har ännu visat att ” vetenskaplig sanning” kan visas vara ett ”vetenskapligt beläggbart begrepp.”

Ord som ”naturen”, ”bevis”, ”vetenskap” förutsätter ett trosförhållande om dessas existens. Saknas den tron blir ingenting studerbart. Att något finns att studera förutsätter att studenten tror att det finns, och att det är konstant över tid så att det kan studeras. Teoribildningen om tingen baseras inte på resultatet av studiet om tingen. Tanken skapar förutsättningen för studiet, inte tvärtom. Och tanken är som sådan inte nödvändigtvis belastad av bevisbördan om att vara sann.  Agorafobi och arachniofobi finns oavsett om torg eller spindlar äter människor eller ej. Lägg till att en teoribildning står för sig själv på grund av hur väl den passar människors föreställningar. Oavsett om den är ”sann” eller inte.

Men det var ett sidospår. Vad har ”kristen” med ”Kristus” att göra?  

Kristen är den, och enbart den, som har tillägnat sig en insikt om de anspråk som Kristus själv levde och dog , och uppstod för att göra gällande. Dessa anspråk översätts genom samma textsamling som redovisar dem, till en beskrivning av en kvalitet av liv och  beskrivning av en serie förhållningssätt till omvärlden som alla har sin grund i en bestående verklighet. ”Många andra ting gjorde Jesus, men dessa som är skrivna, skrevs för att ni genom tron på Honom skulle få del av det liv som Han ger.”

Texterna är skrivna som en ramberättelse för ett liv som ska kunna levas. De är inte skrivna för att besvara alla de frågor som man kan ställa, men  svarar på alla de frågor som en människa bör ställa sig under livets gång. Vilka är dessa frågor?

Vem är jag?

Vem tillhör jag?

Vems är den värld som jag lever i?

Hur skall jag leva rätt?

Vad är meningen med mitt liv?

Finns Gud?

Vänd på det. Är det någon människa som inte ställt sig en eller alla dessa frågor? Bibelns skrifter svarar på dessa frågor och lämnar väldigt lite oklarhet om svarens allmängiltighet. Men om så är fallet, varför är det modernt att inte bry sig om de svaren? Frågorna har ju inte upphört. Sedan människan varit medveten om sig själv har samma frågor ställts och ställs alltfort. Varför vägrar hon då att leta efter svaren där de finns?

Därför att när hon nalkas bibeltexten går den henne förnär. Texterna är helt annorlunda än all annan text. De är inte ett studiematerial för att tillfredsställa intellektuell nyfikenhet, även om det kan vara ett bra skäl att studera dem. Att nalkas skrifterna ur akademisk synvinkel är att missa deras faktiska syfte. De är framför allt först en spegel för människan i moraliskt avseende. ”Ljuset kom till människorna, men de ville inte veta av det, för ljuset avslöjar för människan att hennes gärningar är onda.” Det är denna spegelbild som människan inte vill se. För när hon eller han träder fram inför den spegeln ser hon bakom sin spegelbild den Människoson som visar vad människan var skapad som och avsedd för. Kristus är inte bara en förebild. Han är också måttstocken för alla efterapningar. Det är entydigt att ”kristen” är man inte för att man strävar efter att imitera en stor förebilds liv. Kristen är den som genom en medveten handling i kraft av tron på sanningen har överlämnat sig själv till Honom som är kapabel att i den troendes liv gestalta sitt eget liv. ”Kristen” är därför liktydigt med: ”Christianoi” dvs  människor i vilka Kristus är en levande närvaro.

Kristendomen som socio-religiös-psykologisk företeelse är något helt annat. Ingenting som den företeelsen uppvisar baseras nödvändigtvis på denna individuella och högst personliga relation till sanningen. Sanningen är i det bibliska språket inte vare sig ideologi, psykologi, sociologi eller teologi utan just ett förhållande mellan oss och med Gud, skaparen och Gud, frälsaren. Anspråket är enkelt: Jesus är medveten om att Han själv är Sanningen. Sanningen om Gud, Sanningen om människan, och sanningen om vad som behövs för att återföra människan till en sådan gemenskap med Gud att hon kan bli vad hon från början var ämnad till. Bibeltexterna är en nedskriven redovisning av denna sanning. Men en rent intellektuell kunskap baserad på innehållet i texterna leder aldrig till det liv varom de vittnar. ”Ni rannsakar skrifterna, för ni menar er ha livet i dem, men mig vill ni inte komma till för att få det livet.”  Att vara bibelsprängd eller teologiskt skolad är ingen självklar bas för att vara en kristen.

Många har för sig att vi tror på legender och sagor, att vi är intellektuellt undermåliga som ’går på’ vad som helst. Det är ett allvarligt misstag. Vi vet att all verklig visdom finns i Kristus. Vi vet att respekt för Gud är startpunkten för all visdom om tingen och om tiden. Vi vet att fysikens bas är metafysisk. Och vi är övertygade om att Han som en gång kom till denna sin ägodel kommer tillbaka för att göra anspråk på det som är Hans. Han är redan nu alla Kungars Kung och alla Herrars Herre. Vi tar ut hans ankomst i en framåtblickande tro. Det som gör Honom trovärdig är det pris han har betalat för oss. Samtidigt som vi tror, erkänner vi att tron är ett försanthållande om det vi hoppas. Inget hopp är ännu uppfyllt utan på kommande.

Tron är inte simpel. Men den är enkel. Den går livets frågor in på livet. Den kostar blod och hela livet. Kristen tro är ingen hobby, ingen fritidssysselsättning, ingen föreningsverksamhet. Den är ett liv, en väg genom livet, och en varmhjärtad insikt att våra liv måste få stå till Guds förfogande för att göra Jesus Kristus känd. Han själv är vårt budskap. Inte vår uppfattning om Honom.

Det är till yttermera visso svårt att idag få se Jesus Kristus som det kristna livets enda rationella skäl. Men till syvende och sist är det enbart Jesus Kristus som är ”kristen”, och det är bara när hans liv i oss kommer till uttryck som vi har rätt att göra anspråk på att vara kristna.

Det är inte lätt att följa honom, men det är värt det i det långa perspektivet.

 

/ Björn Donobauer, Doncaster, UK.

 

%d bloggare gillar detta: