Är medvetandet hjärnans datorspel?

I mitt förra inlägg doppade jag lilltån i det gigantiska havet som kallas medvetandefilosofi och gav ett par exempel på kritik av en allmän form av materialistisk/fysikalistisk syn på medvetandet. I detta inlägg ämnar jag att undersöka en specifik variant av materialism/fysikalism som kallas funktionalism. Liksom i mitt förra inlägg argumenterar jag här inte för en egen syn på medvetandet utan ämnar endast att undersöka en specifik förklaringsmodell som skulle göra en icke-materialistisk förklaringsmodell för medvetandet överflödig. Detta skulle i sin tur skulle göra det svårare för en kristen att argumentera för existensen av en själ som i någon form varken är identisk med eller ytterst sett beroende av kroppen. Jag förutsätter här att medvetandet i någon grad inbegrips i det kristna begreppet om själen, vilket kanske inte alla nödvändigtvis håller med om. Själen i kristen teologi bör förmodligen ses som mer än enbart medvetande, men det verkar i mina öron märkligt att helt skilja dem åt. Jag lyssnar dock gärna till argument för motsatsen.

Funktionalism1

Liksom materialism är funktionalism också ett paraply-begrepp som innefattar flera olika varianter, men vad funktionalistiska modeller för medvetandet har gemensamt är dess syn på mentala tillstånd: Mentala tillstånd (alltså, medvetna upplevelser, så som att uppleva en färg, att ha ont osv.) är ett uttryck för en organisms funktionella tillstånd. Funktionalism (och dess olika varianter) brukar även kallas för ”the software view”, ”the computational theory of mind” och ”strong AI models of consciousness”.2

”So what is the computational theory of mind? At its heart is the assumption that the mind is to the brain as software is to hardware3

Hjärnan motsvarar enligt dessa synsätt den fysiska datorn; medvetandet motsvarar programvarans olika input, output och övriga funktioner. Mentala tillstånd (t.ex. att känna smärta) är det funktionella tillståndet som utgörs av följande orsaksrelationer:

  1. Ett visst input skapar ett mentalt tillstånd (t.ex. ett nålstick i fingret får en nerv att skicka en smärtsignal)
  2. Som i sin tur orsakar andra mentala tillstånd (t.ex. självömkan, viljan att plåstra om sig)
  3. Som orsakar ett visst output (ett visst beteende, t.ex. att skrika ”AJ!”, att hämta ett plåster)

Alltså, ett funktionellt tillstånd är orsaksrelationerna:
Input → Mentalt tillstånd → Andra mentala tillstånd → Output

Funktionalismen blir på så sätt en användbar modell för att förklara andras beteenden från ett tredjepersonsperspektiv. ”Smärta” fungerar t.ex. som en användbar hypotes när vi försöker avgöra varför någon skrek ”AJ!”: Vi räknar helt enkelt med att personen fick en input som orsakade vissa mentala tillstånd hos personen, som i sin tur gjorde att denne skrek ”AJ!”.

Kom ihåg att detta liknar och är av många tänkt att vara analogt till hur en dator fungerar: Tangentbordet får en input, vilket orsakar att vissa beräkningar utförs, som i sin tur ändrar flera av programmets variabler, vilket ger en ny output på skärmen eller i högtalarna.

Två framstående och inflytelserika funktionalister är Hilary Putnam och David Lewis4.

Kritik av funktionalism

Funktionalismen är åtminstone vid första anblick förmodligen ganska tilltalande för de flesta i vår tid. Som en förklaringsmodell för att förklara andras beteenden verkar funktionalismen väldigt intuitiv och begriplig. Att föreställa sig medvetandet som ett datorprogram är nog för de flesta ingen konstig tanke då mängder med filmer, spel osv. leker med tanken på självmedvetna robotar samtidigt som både hypen (och oron) kring framtidens AI inte verkar vara på väg att minska. Funktionalismen har dock mött en del invändningar som verkar tyda på att den inte räcker hela vägen för att förklara medvetandet eller mentala tillstånd ordentligt.

Problem 1: Inverterad qualia

Qualia är personliga eller ”privata” egenskaper som mentala tillstånd verkar inneha. Det är den subjektiva kvaliteten hos mentala tillstånd, som t.ex. hur smärtans ”smärtsamhet” eller blodets ”rödhet” faktiskt upplevs.

Låt oss nu tänka oss att Maria och Samuel går in i ett rum, blickar ut över rummet, upptäcker en hög med Legobitar (input), sorterar ut alla rödfärgade bitar i sinnet (mentalt tillstånd), pekar och säger: ”De röda Legobitarna ligger där” (output). Enligt funktionalismen har både Maria och Samuel samma funktionella (och därmed mentala) tillstånd: Nämligen tillståndet att vara medveten om eller att uppleva ”rödhet”.

Låt oss nu istället föreställa oss att Samuel har en omvänd upplevelse av vissa färger (vilket verkar vara en metafysisk möjlighet); så att när Maria (och alla andra) ser rött, så ser Samuel blått och tvärtom. I detta fall skulle Maria och Samuel mentalt sortera bitarna på olika sätt: Maria efter deras rödhet, Samuel efter deras blåhet. Maria och Samuel har dock fortfarande samma funktionella tillstånd:

  1. De har samma input (synintryck från rummet)
  2. De har samma mentala orsaksrelationer (båda sorterade mentalt ut de röda Legobitarna från de andra och tror att ordet ”röd” kan appliceras på dem)
  3. De har samma output (båda pekar och säger att ”De röda Legobitarna ligger där”).

Maria och Samuel innehar exakt samma funktionella tillstånd, men har två helt olika mentala upplevelser: Samuel upplever blåhet; Maria upplever rödhet.

Exemplet verkar visa att upplevelsen av ”blåhet” verkar kräva mer än enbart orsaksrelationerna som beskrivits ovan – det förklarar inte qualia på ett tillfredsställande sätt. Det verkar alltså som att två olika mentala tillstånd (att uppleva ”rödhet” & ”blåhet”) kan ha samma funktionella tillstånd, vilket betyder att mentala tillstånd inte är identiska med funktionella tillstånd så som funktionalismen kräver.

Problem 2: Frånvarande qualia

Förutom problemet med inverterad qualia implicerar funktionalismen att om en dator eller robot lyckas imitera medvetande genom att uttrycka rätt funktionella tillstånd, så betyder det att de faktiskt har det mentala tillståndet. Men även om en robot programmeras så att den skriker ”AJ!” och grimaserar vid ett nålstick, så verkar det finnas något konstigt med att säga att roboten faktiskt ”har ont” eller upplever smärta på samma sätt som en medveten varelse skulle ha. Medvetna upplevelser så som smärta verkar helt enkelt kräva en form av förstapersonsperspektiv som funktionalismens orsaksrelationer verkar oförmögen att förklara.

För att förtydliga denna invändning kan vi ta hjälp av det förmodligen mest kända tankeexperimenten inom medvetandefilosofin, vilket är John Searles ”kinesiska rum”. Läs gärna en mer utförlig version av Searles resonemanghär (ca 2 sidor). Förenklat går tankeexperimentet ut på följande:

Tänk dig att du är i ett rum med ett hål i väggen på varsin sida om dig. Mitt i rummet står några korgar som innehåller kinesiska symboler och en regelbok för hur symbolerna kan kombineras (men inte vad de betyder). Ibland så ramlar symboler in genom det ena hålet och din uppgift är att utifrån regelboken sätta ihop nya kombinationer av symboler beroende på vilken symbol som kom in för att sedan kasta ut dem ur det andra hålet. Låt oss säga att de inkommande symbolerna är frågor som folk utanför ställer och dina sammansättningar av symboler är svar på frågorna (men det vet inte du då du inte kan ett ord kinesiska). Låt även säga att du snart blir så pass skicklig att sätta ihop symbolerna att dina svar inte går att skilja från någon som har kinesiska som modersmål:

”There you are locked in your room shuffling your Chinese symbols and passing out Chinese symbols in response to incoming Chinese symbols. … Now the point of the story is simply this: by virtue of implementing a formal computer program from the point of view of an outside observer, you behave exactly as if you understood Chinese, but all the same you don’t understand a word of Chinese.”5

Exemplet pekar på problemet med att definiera medvetandet eller mentala tillstånd enbart i termer av funktionella tillstånd. Om funktionalismen stämmer så imiterar du endast förståelse; men du har den inte. Personen i det kinesiska rummet gör precis vad ett datorprogram gör: det följer formella regler (syntax) som kan ge intrycket hos utomstående att det innehar förståelse – utan att förstå någonting! Detta verkar tyda på att analogin med ett datorprogram inte är tillräcklig eller ens relevant för att förklara varken förståelse, andra mentala tillstånd eller qualia.

Avslutande reflektioner

Om kritiken mot funktionalismen som jag redogjort för ovan är giltig, så tycks det som att mentala tillstånd inte går att reducera till enbart en beskrivning orsaksrelationer/funktionen hos ett ting. Det verkar möjligt att ha olika mentala tillstånd och samtidigt ha samma funktionella tillstånd vilket tyder på att dessa inte är samma sak. Det verkar även möjligt för en dator att ha ett funktionellt tillstånd för ”förståelse” – utan att förstå någonting.

Utifrån detta tycks det tveksamt att förvänta sig att datorer en dag kommer att bli medvetna och börja erfara qualia på samma sätt som vi människor gör, oavsett hur komplexa datorsystem och algoritmer vi lyckas producera i framtiden. Raymond Tallis kritiserar en sådan optimism: Att hålla fast vid en funktionalistisk eller ”datoriserad” syn på medvetandet verkar ha väldigt liten chans att någonsin hjälpa oss att förstå vad faktiskt medvetandet är. Det verkar krävas något mer än enbart fler eller mer komplexa funktioner för att skapa självmedvetande hos t.ex. ett datorprogram.

”Cray supercomputers with terabytes of RAM are as zombie-like as pocket calculators. This does not stop people claiming that, while we don’t have conscious computers yet, we shall ”soon” or ”eventually” develop ones that are conscious. … I have yet to see a definition of ”complexity” that would make consciousness seem inevitable or even more likely in the artefact possessing it. … there is no evidence that currently available, massively parallel computers are more self-aware, prone to suffering or joy, or able to experience the sound of music or the smell of grass than their serial counterparts.”6

Är funktionalismen en giltig syn på medvetandet? Går det att modifiera en datoriserad syn på medvetandet så att den kan förklara inverterad och frånvarande qualia? Kan vi överhuvudtaget förvänta oss att AI-forskningen kommer att skapa självmedvetna robotar? Enligt kritiken som riktats mot funktionalismen verkar svaret vara nej. I så fall bör vi rimligtvis kasta denna materialistiska teori om medvetandet i papperskorgen och söka efter svaret på annat håll.

// Joachim Arting

Litteraturlista

Moreland, James Porter & Craig, William Lane, Philosophical foundations for a Christian worldview, InterVarsity Press, Downers Grove, Ill., 2003.

Tallis, Raymond, Aping Mankind, Rutledge, New York, 2016.

Fotnoter

1 Redogörelsen utgår till största delen från Moreland & Craig, Philosophical Foundations for a Christian Worldview, 255-258.

2Moreland & Craig, Philosophical Foundations for a Christian Worldview, 255.

3Raymond Tallis, Aping Mankind, 194.

4Moreland & Craig, Philosophical Foundations for a Christian Worldview, 256.

5John Searle, Minds, Brains and Science, Harvard University Press, Cambridge, 1984, s. 32-33, citerad i Moreland & Craig, Philosophical Foundations for a Christian Worldview, s. 257-258.

6Raymond Tallis, Aping Mankind, s. 195.

Annonser

Svenska apologetiksällskapet har bildat förening!

Svenska apologetiksällskapet har bildat förening 52861313_10156621351082839_917387117296877568_oSå har det skett! Vi är nu en demokratisk förening med syfte att främja den kristna apologetiken i Sverige genom att:

  • Väcka nya apologeter i Sverige
  • Stödja befintliga apologeter i Sverige
  • Forma befintliga apologeter i Sverige

För att bli medlem så fyller man enkelt detta formulär och sedan skickar man medlemsavgiften på 100 kr till BG 5336-0293!

och sedan skickar man medlemsavgiften på 100 kr till BG 5336-0293!

Finns det mer att säga än: ”Äntligen”?

Äntligen Gert Fylking DanlepvX4AQ6G65
Äntligen! Inget Nobelpris, ingen Svenska Akademien utan ännu viktigare! Kristi rikes utbredande och tillväxande! Undrar du över bilden? Här finns att läsa om Gert Fylking och ”Äntligen!”

 

Ja! Årsmöte!

Den 23 mars kommer vi ha årsmöte, man kan delta på digitalt där medlemmar kan vara med och bestämma inriktningen för SAS framöver (mer info kommer snart). Bland annat planerar vi att arrangera en konferens om apologetik och mirakler tillsammans med Apologia, och flera SAS-medlemmar skriver böcker, tar fram material och föreläser i olika sammanhang. Det våras för apologetiken i Sverige!

Utöver detta kan några ord om bakgrunden till detta sägas: 

Svenska apologetiksällskapet startades som en Facebookgrupp i september 2015 av Ronny Almroth och kom snabbt att bli ett av de största och viktigaste forumen för apologetik i Sverige.

I samband med att Ronny var tvungen att pausa sitt engagemang i början av förra året bildades en inspirationsgrupp för SAS framtid. Vi kände behovet av att demokratisera ledningen för SAS och att skaffa ett bankkonto så att apologetiska material, event, debatter och andra initiativ kan stöttas ekonomiskt.

/ Martin Walldén, bloggredaktör

 

 

 

Jag lämnade ateismen – idag mår jag bättre än någonsin

Debattartikel inskickad till (och nekad av) Metro.

Hanna Larsdotters text om att lämna frikyrkan berörde mig verkligen. Smärtan och svårigheten i att befinna sig mittemellan två världar är något jag verkligen kan relatera till. Att Hanna kallas för ”avhoppare” och behandlas illa av kristna släktingar är verkligen inte okej.

Jag känner också igen mig i Hannas berättelse av att byta världsbild. Jag är uppvuxen i en prästfamilj men slutade tro på Gud i yngre tonåren. När jag fyllt 15 insåg jag de förfärliga existentiella konsekvenserna av att leva i en ateistisk värld. Allt liv kommer utplånas. Det finns ingen frälsning och andra chans. De som dött före mig är borta för alltid.

Jag hade så mycket ångest, maten slutade smaka. Jag försökte döva det med spel och underhållning, och hade antagligen lyckats om jag inte hade följt med pappa på gudstjänst och hört trosbekännelsen: ”Vi tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv.”

Förstås! Gud kan rädda mig från döden. Jag öppnade Bibeln och fann att evigt liv var ett ämne Jesus återkom till gång på gång. Men hur visste jag att det inte var för bra för att vara sant?

Jag bad innerligt att Gud skulle visa sig för mig, och under ett års tid hände något märkligt: varje gång jag lade mig för att sova på kvällen såg jag Jesus framför mig. Oavsett om det var honom eller hemläxan jag tänkte på.

Under åren har jag sett och dokumenterat många mirakulösa händelser som har stärkt min tro på Gud. Idag mår jag bättre än någonsin.

Det är viktigt att gå dit bevisen leder, och om Hanna till skillnad från mig inte ser goda skäl till att vara kristen ska hon naturligtvis inte vara det. Men att välja ateism istället tycker jag är ett dåligt val.

Ateism är inte bara existentiellt deprimerande, den kan omöjligen motivera varför det skulle finnas saker som ett människovärde, mänskliga rättigheter eller objektiva moraliska fakta. Det är inte saker som observeras vetenskapligt. Om de skulle finnas, hur vi fick reda på dem och varför har vi någon moralisk plikt att bry oss om dem?

Kanske är det detta Hanna syftar på när hon beskriver hur hon är fri från ”regler och system”. Från ett ateistiskt synsätt är det, för att citera Richard Dawkins, lika evolutionärt godtyckligt att vi tycker att våldtäkt är fel som att vi har fem fingrar istället för sex.

Jag tror dock inte att Hanna Larsdotter egentligen tror att moralen är en godtycklig illusion, och därmed bekänner hon sig fortfarande till regler och system. De kanske inte är uppenbarade i en helig skrift, men det förvärrar bara problemet: hur vet vi då att de är sanna?

Detta är ett av många skäl till att jag inte tror att ateismen är sann, och det är jag djupt tacksam för. Om du som läser detta också är besviken på ateismen finns det många poddar och böcker att tillgå som hjälper dig finna en rationell grund för gudstro. Jag garanterar att det du finner där är mycket mer hoppfyllt och ångestdämpande!

Micael Grenholm

Pastor och författare


Micael Grenholms podd- och boktips för sökare:

Tips på poddar:

Reasonable Faith

Unbelievable

Jesusfolket

Tips på böcker:

Kristen på goda grunder av Stefan Gustavsson 

Ateisten som visste för mycket av Andy Bannister


Är Metro partiska?

Jag har frågat Metro varför de inte tog in min text och har än så länge inte fått något svar. Det är möjligt att de tyckte att den var för lång eller svår. Men när jag söker på vilken typ av material som tidningen publicerar under kategorin ”kristendom” och ”religion” framträder ett tydligt mönster. Nästan alla artiklar är kritiska till religion i allmänhet och kristendom i synnerhet.

Några artiklar som sticker ut är prästen Karin Öhagens kritik av kvinnoprästmotståndare och Lisa Magnussons kritik av humanisterna – den senare är väldigt uppfriskande. Men även där är konfliktbilden en öppen, tolerant och postmodern tro vs en tro som gör exklusiva sanningsanspråk och är säker på sin sak (något som kallas fundamentalism både vad gäller evangelikala kristna och humanister).

Hanna Larsdotters artikel är märklig, den kategoriseras som debatt men erbjuder podd- och boktips. Att Metro inte aktivt söker upp någon från ett annat perspektiv, och inte accepterar försök till sådant, tyder på partiskhet. Det saknas evangelikala röster i Metro.

Att evangelikala kristna ofta är dåliga på att nå ut till ”sekulär” media spelar säkert in, men det kan i sin tur förstärkas över att de har försökt och inte fått utrymme. Kristna medier såsom tidningen Dagen startades för att pingstvänner marginaliserades i allmän media.

Om Metro enbart publicerade perspektiv från den politiska högern och utmålade vänsteråsikter som extrema hade nog många reagerat. Visst, tidningar får publicera vad de vill, men en grundläggande journalistisk spelregel är att sträva ”efter att återge alla parters ståndpunkter.” Metro har vid flera tillfällen publicerat kritiskt material mot frikyrklig kristendom, men låter så vitt jag kan se nästan aldrig frikyrkliga komma till tals.

Det är inte något vi ska rycka på axlarna åt och ignorera, utan vi bör kontakta Metro och be dem skärpa sig.

Är lycka meningen med livet?

I mitt förra inlägg skrev jag om hur människans längtan efter fullständig lycka pekar mot Gud. Men denna längtan efter lycka, och sökandet efter lycka, är den rätt? Och med rätt menas om den strävan verkligen ska utgöra meningen med våra liv? Många menar, antingen explicit eller implicit, att livet handlar om att bli lycklig, och helst så lycklig som möjligt. Det kan innebära att uppfylla sina drömmar eller sig själv samt att sträva efter att ständigt nå en fylligare lycka. (Just dessa ambitioner kan dock vara produkten av en individualistisk kultur. I en mer kollektivistisk kultur kanske ambitionen ser annorlunda ut, men även där finns idéer om hur lycka nås.)

Men är denna ständiga strävan efter lycka en strävan som kommer ge oss tillfredsställelse en dag? Tesen här kommer vara: nej, meningen med livet är inte att bli lycklig – oavsett hur man konstruerar lycka. Låt oss först göra en parallell till detta utifrån hur positiv psykologi studerar lycka, och sedan beskriva skillnaden mellan vad samhället tenderar att lyfta fram som meningen i livet och vad det kristna budskapet säger.

I förra inlägget beskrevs positiv psykologi kort; vetenskapen som bland annat undersöker vad som gör människor lyckliga eller vad som skiljer lyckliga från mindre lyckliga människor. När man studerar lycka inom detta område finns det främst två sätt att tänka kring och mäta lycka: hedonism och eudaimonia. När lycka studeras utifrån hedonism mäts det på tre sätt: mängden positiva känslor, mängden negativa känslor samt livstillfredsställelse. En hög lyckonivå är därmed många positiva känslor i relation till få negativa känslor och en hög livstillfredsställelse. Eudaimonia handlar istället om att skapa ett varaktigt tillstånd av välgång i livet. Här eftersöks inte känslor eller intensiva stunder av lycka utan fokus ligger på att skapa ett blomstrande (“flourishing”) liv med mening och dygder. Det betyder att lycka här inte kommer ur att göra saker som ger positiva känslor, utan att göra sådant som istället känns meningsfullt eller dygdigt. Ett sådant exempel är att uppfostra barn, vilket stundtals kan innebära väldigt många negativa känslor men som ofta ändå upplevs meningsfullt och lyckosamt. Eudaimonia innebär därmed att positiva känslor inte är målet, till skillnad från hedonism, men likväl att positiva känslor kan komma ur andra saker man gör.

På liknande sätt som hedonism och eudaimonia har två olika perspektiv på hur positiva känslor och lycka hänger ihop – antingen att de är ett viktigt mål eller att de följer av andra handlingar – kan en parallell göras till synen på lycka och meningen i livet. Enligt dagens samhälle finns yttringar som menar att meningen med livet är att uppnå och uppleva lycka (oavsett om man tänker på lycka utifrån hedonism eller eudaimonia). På samma sätt som positiva känslor är mål för lycka enligt hedonism, så är lycka målet med livet enligt dagens samhälle. Om meningen med livet istället beskrivs utifrån kristendom, kommer slutsatsen kring lycka se annorlunda ut och liknas vid eudaimonia:s syn på positiva känslor och lycka. Den kristna världsbilden säger att meningen med livet är att lära känna och leva för Gud. Målet i livet är därmed att ha en relation med och leva för Gud, inte att uppnå lycka. Men detta mål kommer innebära likväl lycka. På samma sätt som positiva känslor är en följd av ett blomstrande och dygderikt liv enligt eudaimonia, är lycka en följd av att ha en relation med och ära Gud enligt den kristna världsbilden.

I ett nästkommande inlägg kommer relation med Gud vidareutvecklas och förklaras, men här är fokus på lycka och meningen med livet. Denna extremt stora fråga, som människor i alla tider har brottats med, har sitt svar i Gud. Detta behöver inte innebära att kristna personer har “all figured out” utan frågan kan vara stor även för den kristna. Att livet däremot existerar och att människan söker mening i sitt liv pekar på Guds existens. Och vice versa, Guds existens pekar mot att livet har mening – vilket är varför människor genom världshistorien har sökt efter denna mening.

Frågan om mening är också möjlig att klargöra genom att dela upp den i meningen med livet och meningen i livet. Detta går att beskriva på följande sätt: syftet med vår existens utgör meningen med livet, medan innehållet i vår existens utgör meningen i livet. Vi kan fylla våra liv med lycka, men det är inte meningen till vår existens. Faktum är att första gången jag hörde det kristna svaret på frågan kring meningen med livet tyckte att svaret var rätt trist (vid den tidpunkten var jag inte kristen). “Var det allt?”, tänkte jag. Det kristna svaret på meningen med livet och lycka tyckte jag lät förminskande, trist och kanske till och med inhumant (fokus är ju på Gud istället för på mig själv). När jag nu, som kristen, tänker på den reaktionen ser jag hur extremt fel jag hade – denna uppfattning kunde inte vara mer fel. Att leva för och med Gud är meningen med (och i) livet – och det livssyftet medföljer en lycka och frid som är så djupgående att inget annat går att mäta upp mot det.

Tankar om Kalamargumentet – del 1

Kalamargumentet är ett logiskt giltigt, spännande argument för Guds existens.
Det är enkelt att förstå, och dess premisser stöds av god filosofi och god vetenskap.
Människa och kosmos
1. Allt som börjar existera har en orsak till sin existens.
(Eller menar du dig ha bevisade exempel på saker som har börjat existera utan att ha någon orsak till deras existens?)
2. Universum började existera. (Eller håller du inte med om att tid och rum började existera genom den händelsen som vi kallar Big Bang?)
3. Alltså har Universum en orsak, och den orsaken kallar vi Gud.

Att orsaken verkligen är Gud, ser vi tydligt när vi undersöker vad som krävs för att vårt finjusterade Universum (All dess materia, dess energi, dess tid och dess rum) ska kunna börja existera. Orsaken måste vara:
3.1 Oerhört kraftfull, eftersom den orsakar de ofantligt starka krafterna i Universums tidiga expansion
3.2 Utanför tid och rum, eftersom den är orsaken till tid och rum.
3.3 Oerhört intelligent, eftersom Universum är fantastiskt finjusterat.
3.4 Personlig, eftersom en opersonlig orsak inte skulle kunna välja när den orsakade universum, och därför borde Universum ha existerat sedan evig tid. Detta beror på att alla de fysiska orsakerna skulle finnas där från början av tiden och ingenting kan hindra skeendet. Om det någonsin börjar existera så skulle det börja existera från början. Och då är det oändligt mer sannolikt att vi skulle vara oändligt långt från startpunkten, än på den tidpunkten där vi nu är.
Filosofiprofessor Kreeft skrev:

” Is there a way out? Yes, if the universe is the result of a free personal choice. Then at least we have some way of seeing how an eternal cause could give rise to a temporally limited effect.”
– Peter Kreeft (http://www.peterkreeft.com/topics-more/20_arguments-gods-existence.htm#6 )

Klocka i sand

Ateister jag interagerat med har påstått att det här argumentet skulle ha visat sig vara falskt, men de har varit oense om på vilket sätt argumentet skulle fallera. Dessutom har invändningarna visat sig bygga på missuppfattningar och/eller felaktiga resonemang. I vissa fall har ateister till och med hävdat positioner som undergrävt vad logik, vetenskap och erfarenhet gett oss, bara för att kunna avfärda argumentet.

Humanisterna länkar från sin hemsida till http://extroende.se/kosmologiska-gudsbevis-nagon-maste-ha-borjat/, som försöker bemöta argumentet med några slarviga resonemang.

H1. Ingen första orsak utan snarare en oändlig orsakskedja?

”till att börja med kan vi inte utesluta att kedjan av orsaker är oändlig. Alla händelser är orsakade av någon tidigare händelse, och denna sekvens saknar början. Ingenting är då den första orsaken.”
(ur boken Tro och vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.)

### Knappast. Att orsakskedjan skulle vara oändlig är inte förenligt med det vi vet om Universum. Eftersom rum och tid tar sin början i Universums uppkomst så kan inte orsaken vara materiell och del av en oändlig serie av händelser. Det måste vara en immateriell orsak. Humanisterna ger inte något exempel på något immateriellt som kan orsaka universum, men Gud har förklaringsräckvidd och förklaringskraft till att vara den immateriella orsaken. Gud är här det enda adekvata svaret. Dessutom finns många bra filosofiska invändningar mot en oändlig orsakskedja av händelser, se till exempel den första videon som jag länkar till i slutet av den här texten.

H2. Gud som första orsak är ingen lösning eftersom Gud behöver orsakas?

” Och vad orsakade i så fall det som orsakade gud? Grundproblemet flyttas bara bakåt i orsakskedjan, det kosmologiska gudsbeviset saknar därmed förklaringsvärde. Inget förklaras av det.”
(ur boken Tro och vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.)

### Denna invändning misslyckas på minst tre sätt. Att söka en orsak för Gud/Orsaken till Universum är att missförstå :
H2.1) Förklaringars natur. När man har en förklaring till ett fenomen (till exempel: temperaturen på Mars beror på Mars uppbyggnad, och på grund av Mars läge i förhållande till andra planeter och solen), så fungerar förklaringen utmärkt utan att man känner till vad som orsakade Mars eller vad som orsakade Mars läge i solsystemet. Att kräva förklaringar för alla förklaringar ger en onödig, oändlig regress i förklaringar.
Solsystemet

H2.2) Argumentets uppbyggnad. Argumentets premiss [1. Allt som börjar existera har en orsak till sin existens] undersöker det som ryms inom begreppet [Allt som börjar existera]. Gud är yttersta Orsaken och är bortom tid och rum i skapandet av Universum och är alltså inte i samma kategori. Invändningen begår alltså ett kategorimisstag.
H2.3) begreppet Gud i Kristen kontext. Gud är den mycket kraftfulla yttersta Orsaken, som skapar Universum ur ett tillstånd som är bortom tid och rum i Kristen teologi, och det gör att Gud har en väldig förklaringskraft och förklaringsräckvidd. Att förstå detta upplöser invändningen och ger en storslagen bild av Gud som den nödvändiga Orsaken och fullständiga lösningen.

H3. Kvantfysiken kanske visar att saker kan uppkomma utan orsak?

” Men om det verkligen existerar ickekausala processer, då är de kvantfysikaliska teorierna ett argument mot en första startare av Big Bang. Det kanske small helt utan orsak, som en ickekausal kvantprocess?”
(ur boken Tro och vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.)

### Kvantteorin har många uttolkningar och bara vissa av dessa menar att vissa kvanthändelser inte kan förutsägas. Vi vet alltså inte om dessa kvanthändelser verkligen är ickekausala.
1a) och inte ens då är de orsakslösa, utan bildas ur energifält.
1b) Dessutom finns det inga empiriska bevis för att universa eller större effekter kan uppkomma på samma sätt. Detta fenomen är begränsat till kvantnivån, som det ser ut nu.
1c) Alltså stöder inte kvantteorin att någonting med hög densitet kan börja existera ur ingenting. Se t.ex den här länken som visar att det är ganska många entiteter som är inbegripet i det som man ibland har kallat ”ingenting” :
https://www.scientificamerican.com/article/something-from-nothing-vacuum-can-yield-flashes-of-light/

Trollkarlshatt med trollspö
Wikipedia försöker också få ett grepp om argumentet i artikeln https://sv.wikipedia.org/wiki/Kosmologiska_gudsbeviset – där förekommer följande invändningar:

W1:  Orsaken behöver inte vara ”i form av en gud med medvetande och vilja” ?

### För att kunna orsaka ett Universum av vår typ krävs inte bara intelligens och medvetande, utan till och med mycket större intelligens och medvetande än vi människor har. Inget vi människor har skapat/orsakat kommer i närheten av det mått av finjustering som Universums konstanter, initialförutsättningar, och livstillåtande egenskaper som vårt Universum uppvisar. Det krävs ofantligt mycket större precision och kontroll än det som våra bästa ingenjörer och forskare har. Detta har karaktären av ett medvetet och mycket noggrant utfört val från Orsakarens sida.

W2: En orsak utanför universum är automatiskt obegriplig?

Wikipedia skriver: ”Den ateistiske författaren George H. Smith bemöter detta genom att säga att universum är den kontext inom vilken en förklaring blir förståelig och därför är det omöjligt att förklara något genom att hänvisa till något som ligger utanför universum och därmed är obegripligt.[4] Om man ska leta efter en första orsak måste man därför hålla sig inom universums ramar. Det kosmologiska gudsbeviset hänvisar således till en kausalitet som sträcker sig utanför universums ramar.”
– Wikipedia

#### Den här invändningen är ett felaktigt resonemang som kallas argument from incredulity-ett felslut. Om man använder den här typen av avfärdanden slår man undan benen för merparten av forskningen inom kosmologin. Strängteorin och andra modeller som söker lösningar på problem inom kosmologi avfärdas som obegripliga. Och Gud är bra mycket mer begriplig som idé än Ekpyrotiska och cykliska modeller inom kosmologin.

Ateism.nu diskuterar också kalamargumentet i artikeln http://www.ateism.nu/artikel_IV.html . Efter några resonemang om språkliga problem försöker man där motbevisa att Gud orsakar Universum samtidigt som Universum uppstår.

A1) Satserna ”Gud orsakade universum” och ”universum orsakade Gud” är lika trovärdiga?

” ett accepterande av ”samtidig kausalitet” leder till att det inte finns någon temporär ordning mellan Gud och universum. I sådana fall gäller att det är lika korrekt att påstå att ”Gud orsakade universum” som att ”universum orsakade Gud”!”
– ateism.nu

#### Detta stämmer inte. Samtidighet innebär inte att man kan vända på påståenden på det här sättet. Orsaken är logiskt före Universums skapelse, eftersom den är förutsättningen för Universums uppkomst. Detta gäller även om Orsaken är samtidig med effekten.
________________________________________________

Här är några bra videor som introducerar argumentet:

 

Besök också:

http://www.himlentv7.se/vod/player/26052/

Här är en serie videor som behandlar några andra invändningar mot argumentet:

Och här är en video som ger mer bakgrund och kunskap om argumentet:

_________________________________________________

Detta är ett underbart argument som prisar Guds storhet- en allvis, noggrann, stor Gud.
Tack att Du finns.
Och tack att Du brydde dig om att kalibrera detta storslagna universum till att kunna innehålla oss människor, kärlek, äventyr och räddning.

Varför just kristen? – Sanning (del 2)

”VAD ÄR SANNING?” (2 av 3). 

Sanningsfrågan engagerar. Det visar sig bland annat i alla inlägg och kommentarer till min förra bloggtext: ”Vad är sanning?” Pontius Pilatus klassiska fråga till Jesus i Joh. 18:38, då Pilatus medverkade till ett av historiens mest kända justitiemord. Och för mig är svaren på den frågan helt avgörande, när det gäller varför jag är just kristen. Och det är inget märkligt i sig, då SANNINGEN är grundläggande när det gäller kristen tro och kristet liv. 

Här tar jag upp tråden ifrån min förra bloggtext då jag skrev om sanningens natur, att sanningen är något i sig själv och att den har samma natur som Gud har. Vi kan härleda sanningen tillbaka till en personlig Gud, som är evig och som vet allt. När vi lär känna Gud, då lär vi även känna sanningen, och då syftar jag på absolut och objektiv sanning, som är Bibelns sanningsbegrepp. Men vi har flera sanningsbegrepp än Bibelns. 

Här tar jag  upp sju sådana olika begrepp och därefter Bibelns, och vad den sanningen ger oss.

OLIKA SANNINGSBEGREPP

I vårt vardagliga liv så använder vi oss av olika sanningsbegrepp. Detta gör vi både medvetet och omedvetet. Här följer en kort presentation:

1 Analytisk sanning.

Matematik är exempel på analytisk sanning. Man arbetar utifrån en uppsättning av axiom, självklara satser och grundsanningar. Av de olika sanningsbegreppen är analytisk sanning minst föränderlig, och i den bemärkelsen kan sägas ligga närmast Bibelns sanningsbegrepp, som är oföränderligt. 

2 Empirisk sanning.

Beskriver den fysiska verkligheten, utifrån observation av fakta. Den grundar sig på erfarenheten, bland annat genom iaktagelser i samband med experiment. Den bekräftas eller förändras av nya observationer och erfarenheter.

3 Vetenskaplig sanning.

En kombination av analytisk och empirisk sanning. Hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar säger, att ”vetenskap är ett sätt att förstå världen” och att ”vetenskapen har möjlighet att ge den bästa möjliga beskrivningen av sanningen utifrån vad man vet idag”.(16) Således är vetenskaplig sanning under ständig revidering och förändring, allteftersom vetenskapen fortskrider och vår förståelse och vårt vetande förökas och/eller förändras.

4 Naturvetenskaplig sanning.

Är ett provisoriskt och relativt sanningsbegrepp. Ordet sanning används egentligen inte, utan man skiljer mellan bra och dåliga teorier och inte mellan sanna och osanna.(17) Gymnasielärare i matematik och fysik, Krister Renard, säger med tanke på evolutionsteorin, som av somliga betraktas som sanning. ”De som förespråkar den teorin gör misstaget att             betrakta den som sanning, istället för att se på den som en av många teorier. Ingen vetenskaplig teori är ett faktum. Alla teorier är tolkning av fakta. Man kan inte ta teorier för absoluta sanningar. Teorier är användbara eftersom de avspeglar verkligheten tillräckligt väl, men de kan aldrig ersätta verkligheten”.(18)  

5 Sanning som filosofiskt begrepp.

Sanning är ett filosofiskt grundbegrepp, men med en omdiskuterad innebörd.(19)                   Förekomsten av ”kunskap” är en kärnfråga inom filosofin. ”Kunskap” i betydelsen ”att             veta något” och då utifrån två huvudfrågor: 1. ”Vet vi något?” 2. ”Kan vi bevisa att vi vet             något?” Utifrån detta så förs det ett filosofiskt och ”kunskapsteoretiskt” resonemang, som handlar om begrepp som ”kunskap”, ”vetande”, ”sanning” och ”tillförlitlighet”.(20)  Och filosofins historia – som går tillbaka till antiken(21) – handlar om hur olika problem och frågeställningar inom filosofin har uppstått och hur de har besvarats genom historien. Utifrån den ”kunskapsbank” av frågor och svar som då har uppstått, så hanteras både ”tidlösa existentiella frågor” och nya frågeställningar. Argument ställs mot argument för att så försöka komma fram till olika uppslag för att lösa filosofiska problem. Och olika filosofer och filosofiska skolor kommer fram till ”sin sanning” och då med en omdiskuterad innebörd. På torget i Aten – som var något av en filosofisk högborg i antikens Grekland – så mötte Paulus två av dessa ”filosofiska skolor”, epikuréer och stoiker, och det uppstod ett skarpt ordskifte dem emellan, vilket inte är så ovanligt i filosofiska diskussioner.(22)  Det kan man märka även på detta forum, då den typen av resonemang förs. 

6 Sanning i normalt språkbruk.

I någon mån fakticitet. Ett påstående eller en utsaga är sann om det förhåller sig så som den säger.(23) T.ex att Stockholm är Sveriges huvudstad. 

 Personlig sanning.

Ex. Jag är glad, jag är ledsen, jag tycker det är intressant att läsa historia, jag tycker om             köttbullar. Här handlar det om vad som är subjektivt, och inte om några objektiva eller  allmängiltiga riktlinjer för andra människor.

Det som dessa olika sanningsbegrepp har gemensamt är, att de är ”temporära” och inte eviga, och de används för att beskriva en fysisk och naturlig verklighet, och inte en ”metafysisk” övernaturlig verklighet.

BIBELNS SANNINGSBEGREPP

Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån.

Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.

Förutsätter att Gud finns

Jag vill vara tydlig med, att om den Gud som jag tror på och skriver om inte finns, då finns det heller ingen absolut och objektiv sanning, därför att den grundläggande förutsättningen saknas. Då skulle jag heller inte vara kristen. Men nu handlar kristen tro och kristet liv om att veta och vara övertygad om att Gud finns och att han är en evig och personlig Gud som vet allt och som vi människor kan umgås och kommunicera med. Just detta, att vara evig och att veta allt är de nödvändiga och grundläggande förutsättningarna för absolut och objektivt sanning.

En av giganterna i Bibeln, nämligen Paulus, han skriver frimodigt om att han vet på vem han tror.(24)  Och i Hebreerbrevet definieras tro som övertygelse.(25)  Och samme man skriver också om, att frälsning hör ihop med att komma till kunskap om sanningen.(26) Och då handlar det om absolut och objektiv sanning.

– Absolut sanning

När vi läser Bibeln så ställs vi inför en rad absoluta sanningar. T.ex att Gud är evig, och att han är en personlig Gud med personliga karaktärsdrag, att han är Designern och Skaparen av universum och att han vet allt. Dessa absoluta sanningar kan vi inte gå in och ändra på, vare sig med hjälp av teologi, opinionsbildning, vetenskapliga upptäckter eller debattinlägg. Här har vi som människor att inta en ödmjuk hållning under och inför den Gud som är större och högre än oss själva.(27)  Ödmjukhet som är en dygd och en livshållning, som i mångt och mycket har gått förlorade i vårt sekulariserade land.

– Objektiv sanning

Utifrån ett absolut sanningsbegrepp kan vi tala om ett objektivt, allmängiltigt sanningsbegrepp, i motsats till det som är subjektivt och inte allmängiltigt.

Ett husbygge

Utifrån ett husbygge så vill jag ge en viktig distinktion mellan absolut och objektiv sanning. Ett husbygge illustrerar detta på ett bra sätt. Först läggs en grund och sedan byggs ett hus på den grunden. Själva grunden är att likna vid absolut sanning, medan huset kan liknas vid objektiv sanning. Grunden är inte resonabel, men husets uppbyggnad och utformning, planlösning och inredning kan vi resonera om, utan att för den skull hamna i ett subjektivt moras. Det finns nämligen allmängiltiga bestämmelser och byggnadstekniska föreskrifter om hur ett hus ska byggas, och dessa har vi att förhålla oss till. 

Paulus beskriver just detta:

Grunden: Ty en annan grund kan inte läggas än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus.(28)  Och Jesus säger om sig själv, att Jag är vägen, SANNINGEN och livet.(29)  Jesu sanningsanspråk som är så centrala och avgörande i allt vad kristen tro och kristet liv handlar om. Och i Matt. 7:24-27 talar Jesus om den praktiska innebörden och konsekvenserna av detta. Under påfrestningar klarar sig huset som är byggt på solid grund, medan huset på sanden faller ihop under samma typ av påfrestningar. Grundens beskaffenhet har således en avgörande betydelse för om huset ska klara påfrestningar eller inte. 

Huset: Paulus säger i 1 Kor. 3:10-15 att det är upp till var och en av oss hur vi bygger på den grund som är lagd. Det finns olika byggmaterial, husmodeller och planlösningar att välja mellan, och det kan vi objektivt och sakligt resonera om. Här har vi något att säga till om, till skillnad från det som gäller grunden. Och när påfrestningar och tryck sedan kommer – som vi alla på olika sätt utsätts för – då kommer det att visa sig vilka val vi har gjort. Här är villkoren lika, vare sig vi talar om husbyggen eller om våra livsbyggen.

VAD SANNINGEN GER OSS

Information och frihet

Sann information och sann frihet är den kristna trons och det kristna livets kännemärke, ja, adelsmärke. Vad som är ädelt och värt att efterleva. Sanningen manipulerar och vilseleder oss aldrig och snärjer aldrig in oss i ett förrädiskt nätverk, såsom lögnen och halvsanningarna gör. 

Sann information

Bibeln är en sann informationskälla som aldrig kan tömmas på sitt innehåll, därför att Guds Ord är evigt, sant och outtömligt.(30)  Oavsett vad informationen gäller, så kan vi vara trygga med att den är sann och tillförlitlig. Det är alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande information som vi får av Sanningens Ord. 

I min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext, så kommer jag att ta upp vad sanningen informerar oss om, men också om att den är trångbodd i Sverige idag. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

 

Källor: (16) ”Vad är vetenskap? och 100 andra jätteviktiga frågor”, av Martin Ingvar. Bokförlaget Langenskiöld. Fråga 1 och 2. (17) Bonniers Lexikon. Band 17. 1998. Sanning. (18) Tidningen Världen Idag, fredag 3 november 2006. Föreläsning av Krister Renard om Intelligent design på Linköpings Universitet. (19) Se not 17. (20) Kunskapsteori: Epistemologi. Se Kunskapsteori  vetenskapsteori.se. (21) En epok i Medelhavsområdets historia, omkr. 3000 f.Kr. – omkr. 500 e.Kr.Enligt traditionell indelning. (22)  Apg. 17:15-34. v.17-18. (23) Se not  17. (24) 2 Tim. 1:12. (25) Hebr. 11:1. (26) 1 Tim. 2:1-4. v.4. (27) 1 Petr. 5:6. Jak. 4:10. (28) 1 Kor. 3:11. (29) Joh. 14:6. (30) 2 Sam. 7:28. Joh. 17:17. Ps. 119:160. 

Ny bloggskribent! Joachim Arting!

Vem är då vår nya skribent? Här, med egna ord, Joachim Arting!

Och här en länk till det första inlägget, om strikt materialism, medvetande med mera!

Studerar just nu filosofi i Uppsala och har länge varit intresserad av kristen apologetik, allt sedan jag läste Lee Strobels ”Fallet Jesus” och blev introducerad för William Lane Craig’s arbete. Innan dess handlade den kristna tron (trodde jag) om dramatiska och karismatiska upplevelser (som jag aldrig hade) och det fanns inget annat sätt att ta reda på om Gud finns eller om kristendomen är sann. När jag insåg att den kristna tron är grundad på historiska händelser och har goda argument för sig förändrades allt. Jag hade förmodligen inte varit kristen idag utan apologetiken. Min önskan är därför att fler människor, kristna som icke-kristna, ska upptäcka kristendomens intellektuella sida och om jag kan dra ett strå till stacken för att uppfylla det målet så vill jag göra det, därav mitt engagemang på denna blogg.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är joachim-e1548882036914.jpg

Joachim Arting, född 94, från Edsbyn, Hälsingland.

Hjärna och hjärta – Jesus är vägen, sanningen och livet

%d bloggare gillar detta: