Ateisters omdefiniering av ateismen

Ateisters omdefiniering av ateismen
Av SAS gästbloggare Micael Grenholm
Humanisten och podcastaren Anders Hesselbom kritiserade mig för några veckor sedan på sin blogg. Jag hade på Hela Pingsten skrivit om hur ateism inte kan betraktas som en neutral position i samhällsdebatten eftersom det är en trosövertygelse som alla andra. Hesselbom svarade:
En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls. […]
Idag finns det inte längre någon som verkligen tror att ateismen är en trosövertygelse eller livsåskådning. Man stöter på sin höjd på detta påstående när det upprepas av någon som egentligen inte kan motivera sin utsaga, men som använder påståendet för att han gillar utsagan, och för att det passar. En ateist kan förvisso tro att verkligheten inte rymmer några gudar, precis som en person som inte tror på enhörningar kan tro att verkligheten inte rymmer några enhörningar. Men det som utmärker en ateist är att han inte tror att några enhörningar ryms i verkligheten, och den som utmärker någon som inte tror på enhörningar är att han inte tror att verkligheten rymmer några enhörningar. Det är en enorm skillnad på att tro att något inte finns, och att inte tro att något finns, inte acceptera att något finns och att inte låta sig övertygas. Det ena är ett (förvisso rimligt) antagande om verkligheten, det andra är skepticism mot ett ganska obegåvat påstående om verkligheten.
Detta sätt att resonera är vanligt bland ateister. Populära amerikanska ateistiska sidor såsom American Atheists och The Secular Web argumenterar för att ateism inte ska definieras som tron att Gud eller gudar inte finns, utan det är avsaknaden av tro som karaktäriserar ateismen. Ateisten Austin Cline adresserar om detta i själva verket är en ”cop out”, ett sätt för ateister att undvika bevisbördan för sin ateism, men svarar att så inte är fallet. Han menar att det är uppenbart att ateism innebär icketro gällande Guds existens än att tro att Gud inte existerar.
Att definiera ateism som avsaknad av tro på Gud kallas för den breda definitionen av ateism. Enligt denna definition är agnostiker, katter och stenar alla ateister eftersom de saknar tro på Gud. För att slippa katterna och stenarna kan man förstås modifiera definitionen till att begränsa sig till människor, men faktum kvarstår att agnostiker då måste ingå i kategorin ateister även om de själva inte skulle vilja kalla sig det. Det är dock förståeligt att ateister enligt den snäva tolkningen — de som argumenterar emot Guds existens — vill placera sig i samma kategori som agnostiker, eftersom agnosticism anses som en mycket mer legitim neutral position av de allra flesta (inklusive mig).
Dock är agnosticismen neutral just för att den är agnosticism — att den inte tar ställning gällande Guds existens och karaktär – och är därmed inte identisk med s.k. stark ateism som hävdar att Gud inte existerar. När en stark ateist gör anspråk på neutralitet genom att placera sig i samma kategori som en agnostiker, är det som att en anarkist begär att betraktas som om han eller hon var apolitisk. En agnostiker är öppen för att religiösa anspråk kan vara sanna, medan en stark ateist som Hesselbom kritiserar religion.
Det finns ett djupare problem med denna argumentation, nämligen att avsaknad av tro på Gud inte är samma sak som avsaknad av tro. Det vill säga, det faktum att ateismen inte är en teistisk trosövertygelse är inte ett argument för att det inte är en trosövertygelse. På samma sätt innebär min veganism en avsaknad av animalisk kost, men inte en avsaknad av kost. En person som saknar erfarenhet av bungy jumping saknar inte all form av erfarenhet.
Faktum är att inte enda agnostiker kan hävda sig sakna tro, såtillvida att de inte är så arroganta att de hävdar sig veta att det inte går att veta om Gud finns (hur fick de reda på det i så fall?). Än mindre kan en stark ateist som menar att Gud inte finns påstå att detta är något som han eller hon vet. Det är i själva verket en trosuppfattning, vilket inte behöver göra den mindre legitim om det finns stöd för den. Problemet för ateisten är att det inte tycks finnas några positiva argument för att Gud inte finns, varför man föredrar att undvika bevisbördan helt och hållet och endast kritisera religiösa anspråk.
Hesselbom må överdriva när han kallar skillnaden mellan icketro och tro på en negation för ”enorm”, men visst är skillnaden mellan en agnostiker och en stark ateist signifikant. Agnostikern har ingen anledning att argumentera emot religiösa påståenden, och när ateisten gör det behöver han/hon även presentera positiva bevis för sin trosövertygelse. Att få ateister är villiga att anta den utmaningen visar vilken dåligt underbyggd världsbild ateismen är.


Micael Grenholm
Annonser

6 reaktioner till “Ateisters omdefiniering av ateismen”

  1. Delning av inkommen kommentar på Micaels artikel. Eftersom Blogger idag saknar möjligheten att redigera kommentarer väljer vi här copy-paste. Sista meningen är raderad då den strider mot SAS regler om att hålla god ton.

    ”Ateism betyder fortfarande frånvaro av tro. Jag saknar tro lika mycket som min svans. Jag har aldrig haft någon. Personligen har jag valt att gå steget längre och aktivt fått folk att lämna sin tro. Vetenskapliga bevis på hur saker och ting förhåller sig är det enda sunda sättet att betrakta verkligheten.(Sista meningen raderad)”

    Gilla

  2. Som sagt så innebär inte definitionen av ateism som frånvaro av tro på Gud eller gudar per automatik att det är en frånvaro av tro. Propositionen ”Vetenskapliga bevis på hur saker och ting förhåller sig är det enda sunda sättet att betrakta verkligheten” är en tro, för en sådan verifikationism eller scientism kan inte bevisa sig själv. Likaså kan vi inte empiriskt bevisa att andra medvetanden existerar, att det förflutna verkligen har hänt eller att vi inte är en hjärna som stimuleras i ett laboratorium. De enda människor som inte tror, är de som inte tänker överhuvudtaget.

    Gilla

  3. ”Propositionen ”Vetenskapliga bevis på hur saker och ting förhåller sig är det enda sunda sättet att betrakta verkligheten” är en tro, för en sådan verifikationism eller scientism kan inte bevisa sig själv. Likaså kan vi inte empiriskt bevisa att andra medvetanden existerar, att det förflutna verkligen har hänt eller att vi inte är en hjärna som stimuleras i ett laboratorium. De enda människor som inte tror, är de som inte tänker överhuvudtaget.”

    Att naiv empirism inte kan berättiga sig själv är ingen nyhet, och det var också orsaken till att den logiska positivismen gick under. Innebär emellertid det att alla former av tänkande är tro (som du verkar hävda)? Är det t.ex. möjligt för mig att hävda att jag inte existerar? Nej, ty tanken förutsätter ett tänkande subjekt — Descartes ”cogito, ergo sum” bevisar alltså att det finns fundamentistiska axiom som inte kan betvivlas och som därmed inte faller under kategorin ”tro”.

    När det gäller frågan om existensen av andra medvetanden/en objektiv verklighet så refuteras ditt påstående av Wittgensteins argument mot existensens av ett ”privat språk”: en solipsist har inga skäl att uttrycka sina tankar i ett språk, ändå är han nödd och tvungen att tänka i former av ett språk då han försöker rättfärdiga sin solipsistiska ståndpunkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s