Tio självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga

apple.jpg

Vår kultur är fylld med självmotsägande idéer och ideologier. Folk kastar ofta ur sig dessa i diskussioner och debatter som om de vore självklara sanningar. Även om det kan finnas tvivel och frågetecken om många saker, vet vi att dessa självmotsägande uttalanden är falska eftersom logiskt osammanhängande begrepp inte kan existera. Dessa uttalanden är lika icke-existerande som kvadratiska cirklar, ändliga evigheter och gifta ungkarlar.

Ett exempel på ett självnedbrytande uttalande som, tack och lov, inte används lika ofta är ”Detta uttalande är falskt”. Det kan inte vara sant enligt sin egen standard, och därför är det meningslöst och det finns ingen mening att ta det på allvar. Ett annat exempel är ”Inga ord som jag skriver har någon betydelse”. Om det var sant, behöver ingen bryr sig om det jag just skrev.

Följande 10 uttalanden används mycket mer, särskilt i diskussioner om Gud, religion, metafysik och filosofi. Du kan mycket väl upptäcka att du själv har använt vissa av dem och har tagit för givet att de är uppenbara fakta, trots att de i själva verket säger emot sig själva. I så fall rekommenderar jag starkt att du helt enkelt slutar använda dem.

Du kommer också troligen att finna att andra flitigt yttrar dessa påståenden som om de vore sanna. För att få dem att ompröva deras hållning, fråga dem de frågor som jag ger efter varje uttalande för att markera den självnedbrytande aspekten av varje uttalande. Okej, här kommer de:

  1. ”Det finns inga absoluta sanningar!” – är det absolut sant?
  2. ”Det finns ingen objektiv sanning” – är det objektivt sant?
  3. ”Allt är komplicerat!” – är det så enkelt?
  4. ”Det finns inga rätt eller fel” – är det rätt?
  5. ”Vi kan inte veta någonting” – hur vet du det?
  6. ”Vi borde inte tro på något som vi inte har bevis för” – finns det några bevis för det?
  7. ”Det är fel att berätta för andra vad de ska tro” – vill du att jag ska tro det?
  8. ”Allt är relativt” – är det sant?
  9. ”Din sanning är sann för dig och min sanning är sann för mig” – är det sant för oss båda?
  10. ”Språk kan inte fånga verkligheten” – fångar det påståendet verkligheten?

Eftersom dessa självmotsägande uttalanden är nödvändigtvis falska kan vi med säkerhet veta att deras motsatser är sanna. Det vill säga:

  1. Det finns absoluta sanningar.
  2. Det finns en objektiv sanning.
  3. Allt är inte komplicerat.
  4. Det finns rätt och fel.
  5. Vi kan veta vissa saker.
  6. Vi borde tro på några saker som vi inte har bevis för.
  7. Det är inte fel att berätta för andra vad de ska tro.
  8. Allt är inte relativt.
  9. Sanningen är sann för oss alla.
  10. Språk kan fånga verkligheten.

Dessa tio sanningar är alla i linje med kristen teism och den bibliska världsbilden, medan de går emot postmodernism, hinduism och buddhism samt de flesta new age-filosofier. Så välj världsbild med försiktighet.

Annonser

27 reaktioner till “Tio självmotsägande påståenden du omedelbart borde sluta säga”

  1. 1,2 och 5. Sanningar är en produkt av vår hjärna. Vi kan inte med säkerhet veta att vi inte inbillar oss alltihop,att någon gud skapade oss för 3 minuter sedan med alla minnen och sk. sanningar inbyggda eller att vi är delar av någon jättelik dataanimering.
    Så där har du med största säkerhet fel, även om vi i praktisk tillämpning kan använda oss av det vetenskapen har testat som om det vore sanning.

    3. Allt ÄR komplicerat. också det synbarligen enkla blir komplicerat om vi forskar oss ner på djupet i det. Till slut hamnar vi i hjärnans kvantfysik även i dom mest vardagliga frågor. Den dag då vi fullt ut begriper kvantfysik kanske det blir lättare, men det ser ut att dröja.
    Troligen fel där också således.

    4. Evolutionen gett vår hjärna möjlighet till massor av olika beteenden, men vissa mer grundläggande saker som alla verkar hänga ihop med gruppsammanhållning brukar vi kalla för rätt eller fel. Men dessa rätt eller fel finns enbart för dom arter som gynnats av samma gruppsammanhållande faktorer som vi människor. För dom flesta arter på vår planet finns dom inte alls.

    6. Nej vi borde inte tro på saker utan bevis, eller iallafall godtagbara indicier. Hypoteser om ditten och datten kan vi ha men att fullt ut tro på sådant som saknar stöd borde vi verkligen inte göra.
    Lika fel som vanligt.

    7. Jo det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro.
    Ännu mera fel alltså.

    8. Jo allt är relativt, med en möjlig brasklapp för fysikens lagar. Vår kunskap om dom kan dock komma att förändras och den är då relativ till dom rådande möjligheterna att samla in fakta.
    Nästan rätt där.

    9. Sanning är ett ord vi hittat på för sådant som vi tror oss veta. Det vi tror oss veta är dock synnerligen relativt, men den vetenskapliga metoden ger oss möjlighet att ibland använda det ordet på ett sätt som vi tycker är språkligt riktigt.
    Nästan rätt igen!

    10. Jovars, iallafall det som vår hjärna uppfattar som verklighet.

    Gilla

    1. Hej Anders! Det här är ju tio självmotsägande påståenden. De kan alltså inte vara sanna. Att säga att det är fel att det finns en objektiv sanning är självmotsägande, för det påståendet kan därmed inte vara objektivt sant. ”Allt ÄR komplicerat” är inte en komplicerad mening, och därmed självmotsägande. ”Vi borde inte tro på saker utan bevis” är ett påstående som saknar bevis, och därmed är självmotsägande. ”Det är fel, auktoritärt och respektlöst att säga vad folk SKA tro” är ett påstående om vad folk SKA tro och därmed självmotsägande! Om ”allt är relativt” kan inte det påståendet vara objektivt sant, och därmed är det självmotsägande.

      Gilla

      1. Jösses vad är detta för semantiska meningslösheter? Du som alltid har så mycket att göra, hur har du tid med sådant här strunt?
        Om absoluta objektiva sanningar finns, så är vår förmåga att finna dom så begränsad så att i all praktisk mening är det klokast att vara skeptisk.
        Att säga vilken mening som helst är ett resultat av en komplicerad process, även om vi med vår avancerade hjärna kan uppfatta själva meningen som enkel.
        Att vi inte bör tro på grundlösa påståenden är byggt på erfarenhet av att dessa ofta är felaktiga och att vetenskapligt bevisade påståenden oftast är korrekta.

        Gilla

        1. Vetenskapliga ”bevis” är ofta byggda på sannolikheter. Med sannolikheter kan man komma fram till att det ur ett naturalistiskt perspektiv är helt osannolikt att vi och vår finjusterade värld existerar, eftersom sannolikheten för vår existens är i princip noll, om man inte tar i beaktande att någon för oss okänd faktor påverkat skeendet. Jag kallar denna faktor ”Gud”, även om begreppet ”Gud” innefattar även andra dimensioner än de här beskrivna.

          Gilla

      2. Hej Micael,

        Jag såg att David Gyll kommenterat ditt inlägg om bloggen på Facebook, och fick för mig att läsa det här. Jag kan av någon anledning inte kommentera där, så jag gör det här i stället.

        Du gör ett logiskt misstag i ditt resonemang som gör att det inte håller. Enligt logikens lagar så är nämligen motsatsen till en självmotsägelse inte en sanning utan en tautologi, alltså ett påstående som per definition alltid måste vara sant.

        Gilla

        1. Hej David!

          Det är sant att det blir en tautologi (ogift ungkarl, oändlig evighet etc) men det är inte i opposition till sanning. Tvärtom, ”ett påstående som per definition alltid måste vara sant” är naturligtvis sant!

          Gilla

          1. Ja, men en tautologi är en meningslös sanning. De exempel du använder har en implicit självmotsägelse, så om man är ovan kan det vara svårt att se varför, men med exempel där den är explicit så blir det lättare att se.

            Ta till exempel det självmotsägande påståendet ”Om Gud finns så finns inte Gud”. En motsats till det påståendet är ”Om Gud finns så finns Gud”. Det är naturligtvis en sanning, men en ganska meningslös sådan.

            (En annan, lika ointressant, motsats till samma påstående är för övrigt ”Om Gud inte finns så finns inte Gud”).

            Gilla

      1. Ok jag kan vara för dum för att fatta vad som är sant och när det gäller filosofiska spetsfundigheter är jag nog det också, men hela begreppet är ett mänskligt begrepp där våra hjärnor tolkar vissa saker som sanna.
        Vår hjärna är dock långt ifrån felfri och det vi uppfattar som sant kan ofta vara helt fel, därför är det rimligt att förhålla sig skeptisk till sådant som beskrivs som absolut sanning. Rent språkligt så är det praktiskt att kalla vissa saker sanna, som t.ex att jorden är rund, trots att den verkar vara oval.

        Gilla

        1. Tja det som är sant är sant!

          Sen om du tror (uppfattar) något är sant som inte är det – så är det inte sant!

          En röd boll är en röd boll, även om du är färgblind och tror den är gul…

          Sen är ju jorden rund det vet vi, det kan vi tom se, dock inte sfärisk – pga rotationen. Och javisst, klart man ska vara skeptisk…

          Gilla

          1. Ja, men tänk om alla andra är färgblinda och bollen faktiskt är gul.
            Vi använder ordet sanning utifrån vissa premisser, men vi klarar inte av att veta med absolut säkerhet om dom premisserna är korrekta.
            Absolut sanning är antagligen bortom vår förmåga och att dom religiösa
            vill få det till något annat är bara för att deras allsmäktiga gudar måste stå för det absoluta om dom inte skall behöva ändra i sina heliga skrifter.

            Gilla

            1. Det fascinerar mig Anders att du inte ser hur självmotsägande du är. Om du på allvar tror att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka, inkluderar ju det din tro att absolut sanning är botrom vår förmåga att upptäcka. Det kan med andra ord inte vara absolut sant att det inte finns absolut sanning, och därmed finns ingen anledning att tro att absolut sanning inte finns. Som Gesus påpekar kan saker för övrigt finnas oavsett om vi känner till dem eller ej. Om bollen ”faktiskt är gul” är det DET som är absolut sant även om vi skulle ha missuppfattat det, alltså förutsätter även du att absolut sanning finns.

              Liked by 1 person

            2. He he okej dårå absolut sanning finns, min invändning utgick från den verkliga världen som vi människor agerar i.
              Det är dock ett ganska meningslöst konstaterande att absolut sanning finns om vi aldrig kan veta om vi hittat den.
              Vi får helt enkelt nöja oss med det som just nu har den bästa bevisningen och ständigt vara beredda att ändra oss om nya fakta kommer fram.
              Att 2+2=4 anser nog många är en absolut sanning, men om en sak kan vara på flera ställen samtidigt så finns ju risken att inte ens det är sant.
              I kvantfysiken lilla värld verkar det mesta kunna ifrågasättas.
              Att slå fast något som absolut sanning kan bara förhindra fortsatta vetenskapliga framsteg och det är sannolikt ett mycket förmätet överskattande av vår egen förmåga.

              Din filosofiska lekstuga här börjar kännas aningen löjlig nu tycker jag och David påpekade ju också för dig hur meningslöst ditt inlägg var.
              Alltihop verkar gå att koka ner till att du vill att vi skall tro på saker utan bevis, vilket verkar vara ett alldeles ovanligt korkat sätt att se på världen.

              Gilla

            3. Gesus. Men alla andra hade trott att den var röd, vilket då hade uppfattats som sant och det är ju det jag försöker få fram. Det vi kallar sant är inte nödvändigtvis sant och i det här fallet och i många andra är det vi kallar sanning snarast att likna vid något slags majoritetsbeslut. Att den verkliga sanningen ändå finns där blir mest ett teoretiskt konstaterande utan påfallande praktisk användbarhet.
              Den vetenskapliga metoden håller sig till det som idag har den bästa förklaringen och det är nog det bästa vi kan åstadkomma för att flytta fram vår kunskap.
              Grenholm verkar dock gilla det du skriver och det är ju för att han måste ha en bärare av den absoluta sanningen. Jag har inte fått uppfattningen att du delar det behovet, men rätta mig om jag har fel där.

              Gilla

        2. Anders,

          Hur förhåller du dig till din egen existens? Är det en objektiv sanning att du existerar, eller intar du en skeptisk hållning även i den här frågan?

          Gilla

          1. Min arbetshypotes är att jag existerar och det är väl så vi använder ordet sanning. Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men innan vi använder det mänskliga ordet sanning så har verkligheten processats av vår hjärna. Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu, men det blir opraktiskt att tänka på det viset, så för alla praktiska ändamål så utgår vi från vad våra sinnen säger oss. Det betyder dock inte att vi kan utgå från att det vi kallar sanning är absolut sanning.
            Våra sinnen är utvecklade under jägar/samlarstadiet i Afrika och anpassade till dom krav på överlevnad som rådde där. Under hela vår existens har det sannolikt varit sant att ingenting kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Den åsikten har säkert omfattat hela mänskligheten, utom möjligen en del påtända shamaner, på ett sätt som gör att den skulle kunna kallas objektivt mänsklig. Nu visar kvantfysiken att det inte alls är sant och det är mycket svårt att ta in för våra jägar/samlarhjärnor, dom är helt enkelt inte anpassade till att tänka så och det för att vi aldrig tidigare har behövt tänka så.
            Vetenskapen ger oss hela tiden nya perspektiv och mycket av det en del nu tror är absolut eller objektiv sanning kommer säkerligen att ifrågasättas i framtiden.
            I vår mänskliga värld så gör vi nog klokast i att utgå från att absolut sanning, inte finns, av den enkla anledningen att vi inte kan lita tillräckligt på vår förmåga att upptäcka den.
            Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.

            Gilla

            1. ”Min arbetshypotes är att jag existerar”.

              Under vilka omständigheter skulle du förkasta den här hypotesen? Finns det någonting som skulle kunna övertyga dig om att du inte existerar?

              ”Verkligheten är som den är oavsett vad vi tror”.

              Precis. Alltså borde det ju rimligtvis finns det en objektiv sanning, som är helt oberoende av vad vi människor tror, inte sant?

              ”Jag skulle kunna drömma alltihop om min egen existens och då kanske existera på ett helt annat sätt än jag tror nu.”

              Absolut. Men om DU drömmer, så borde väl DU fortfarande existerar som ett drömmande subjekt, inte sant? (Även om du gravt misstar dig när det kommer till yttervärldens beskaffenhet)

              Gilla

            2. Christian. Antagligen finns det ingenting som kan övertyga mig om att jag inte existerar, eftersom jag precis som alla andra tolkar mina sinnesintryck som om dom vore sanning.

              Ja jag sade ju att verkligheten är som den är oavsett vad vi tror, men problemet är ju att vi aldrig kan veta om vi vår förklaring av den är sann och att därför utnämna något som vår hjärna tolkat som absolut eller objektiv sanning hjälper oss inte framåt.

              Gilla

            3. Anders,

              Då är vi alltså överens om att det faktiskt finns objektiva och absoluta sanningar? (Även om det ofta är svårt att veta vilka de faktiskt är).

              Gilla

            4. ”Grenholms lekar i den filosofiska sandlådan syftar naturligtvis till att rättfärdiga hans egen tro på totalt obevisade figurer, men det finns ingen som helst anledning att gå på sådant strunt.”

              Blanda inte ihop Grenholms teologiska svammel med filosofi! (Med tanke på hans etiska utläggningar på olika bloggar är det uppenbart att han helt saknar kunskaper inom detta område.)

              Det finns rimligen ***inget*** som kan få dig att tro att du (eller i alla fall den ”form av idéer” som har dina upplevelser) inte existerar! (Denna *tro att du inte existerar* förutsätter nämligen existensen av den ”idéform” som är vad ”du är”).

              Gilla

            5. Johan. Mina egna kunskaper inom filosofi är nog inte mycket att skryta över heller. Jag uppfattar det oftast som ordlekar och det Grenholm pysslar med i den här tråden känns dessutom som totalt meningslösa ordlekar, som då kanske inte ens platsar inom begreppet filosofi alls.

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s