Apologetik del 4 – Är Sebbe Staxx och Ulf Ekman apologetiska?

Jag hade en kamrat som är gott och väl 30 år äldre än mig. Vi har delat många stunder och samtalat rätt så mycket. Det jag idag främst tänkte på var när han berättade om sin konfirmation, eller att han inte fick konfirmeras för att hans mamma inte hade råd med kostym till honom! Jag minns hans känsla av ledsenhet, hur han frågade varför inte prästen försökt hjälpa till med att orda något. Och jag minns min förundran; varför gjorde inte prästen något? Och än mer: Varför gav inte min vän upp om Jesus?

Det här är en del i en serie av bloggposter som är tänkta att kunna kasta lite nytt ljus över situationer där en kristens omgivning reflekterat eller oreflekterat intar en negativ eller ifrågasättande eller avvisande hållning; situationer som var och en kristen kan hamna i och kanske kan känna igen sig i, tänker jag. Men även den som inte är kristen kan ha glädje av det jag skriver kan jag tänka, för nya perspektiv eller förståelse för andras världsbild kan leda till att man börjar tala med varandra istället för om varandra och då kan verkligt goda grejer hända!

Du är nu i färd med att läsa det kanske svåraste argumentet för kristen tro; både att ta till sig och att avfärda om man är ateistiskt troende, men också den som är svårast att använda och veta när det är rätt tillfälle att ta upp om man är kristen. Det är inte svår att förstå, men kräver nästan att man likt jag och min vän har en relation så att man kan ta en kaffe och språka lite. Så min uppmaning blir: fundera över det som tas upp här, ge det en möjlighet att tala till hjärtat och minns att detta är inte ett fullständigt argument, men en del i ett stort pussel av olika argument, detta argument kan hjälpa dig att ta ett steg tillbaka och kanske få syn på det där som blir till i utrymmet mellan, mellan avvisande av logiska resonemang, mellan vårt fyllande av vår tid med annat än det viktigaste. En video från Lapplandsveckan 2017 får illustrera mellanrummen och vad som kan finnas där!

Livet blev inte heller senare enkelt för min vän, den enda riktigt pålitligt och återkommande vännen blev flaskan och spriten. Så småningom kom han i kontakt med den kurs- och lägergård där jag tillbringat många somrar och andra otaliga stunder under uppväxten, gården heter Stegeborgsgården och ligger på det sköna Vikbolandet, platsen för min vagga och uppväxt! Där började han finna sin plats, få en uppgift och flaskan fick sakta, sakta och med en del återfall släppa taget om honom. För mig har han alltid funnit som en trevlig, äldre herre och så småningom som en vän, på denna oas i min tillvaro (och nog även hans).

Men frågan för dagen är: Varför slutade inte hans relation med Jesus i det ögonblick prästen i hans tycke stängde ut honom från konfirmationen?  Där och då blev nog intresset att söka vidare i kyrkans tro inte så stort, men varför fann han senare vägen åter, vad lockade, vad mötte han, vem var han i Jesu ögon?

Vad finns hos Jesus? Vad finner människor hos honom? Varför förändras liv och samhällen av honom? Sebbe Stax är nog ingen apologet, men den förvandling Sebastian Stakset genomgått kan få oss att ana lite om kraften hos Jesus. Ta gärna del av vad han sa i Almedalen i samtal med olika politiker.  

Stakstet almedalen large

 

Ulf Ekman är inte helt okänd och lite aktuell igen genom att ha ett sommarprat Sveriges Radios program Sommar, lyssna till de första fem minuterna av hans sommarprat och tänk att så är det för så många; de reagerar negativt på att deras son, maka, vän blivit kristen och blir kanske rädd att denne blivit lurad, men sedan när de märker skillnaden på den de känner väl eller på sin fiende då anar de att det är något med denne Jesus, något som man bara kommer åt om man är beredd på att pröva i en relation tror jag.

Vart vill jag komma då? Ja att det finns otaliga människor som fått sina liv förvandlade av ett möte med Jesus; alltså att de blivit kristna. Dessa berättelser är dock oftast som tydligast ju närmare vi står en person. Ett flertal gånger har jag förundrats över det liv som tänts i förut slocknade ögon; det mod som någon fått som trots hot om utvisning till en i stort sätt säker död vill leva med Jesus och låta döpa sig.

Är det ett bra argument för den kristna tron sanning? Det beror nog på, men den som ägnar sig åt bara tankeboxning mot den kristna tron bör nog söka lite djupare, det kan vara som så att man hindrar sig själv från det bästa som kan hända.

Var kan jag få veta mer? Tja ett sätt är att vända sig till närmsta kyrka och undra helt enkelt vad Jesus kan göra! Eller läsa en bok av Lee Strobl; en känd kristen författare som trodde han förlorat sin fru när hon kom hem och sa att hon blivit kristen, eller kanske något ur Göran Skyttes bok Förvandlingar – från död till liv där han beskriver några sådana möten. Kontakta Elise Lindqvist – Ängeln på Malmskillnadsgatan, hon vet att berätta!

Allt gott och lycka till med pusslandet! / Martin Walldén

PS. Är de apologetiska då? Ulf och Sebastian? Ja, det vill jag mena i alla fall! Deras liv förändrades genom mötet med Jesus säger de! Varför kan de säga det? är frågan som vill besvaras! En utmaning tänker jag för den ateistiskt troende och en uppmuntran att ta till sig för den kristne! DS

De första delarna i bloggpostserien är:

Del 1 – Att vara kristen i skolan, på jobbet, bland vännerna – Hur varmt är badvattnet?

Del 2 – Att tro på en gammal sagobok

Del 3 – Varför tror du inte på jultomten då?

6 reaktioner till “Apologetik del 4 – Är Sebbe Staxx och Ulf Ekman apologetiska?”

  1. Hej.

    Du skriver om människor som får sina liv förändrade av Jesus och har en kort fråga angående detta. Om det nu är så fantastiskt att bli frälst som så många vittnar om. som t.ex. Sebbe Stax, varför ger inte Gud alla samma chans till denna förmån? För ni kan väl inte på allvar mena att alla faktiskt har samma förutsättningar i utgångsläget. Till exempel, vissa får den kristna tro ”via modersmjölken” i form av kristen uppväxt, medan andra aldrig överhuvudtaget någonsin kommer i kontakt med kristendomen. Andra får rena frälsningsupplevelser senare i livet, andra inte.

    Inte nog med denna orättvisa, för när vi väl avslutar detta jordeliv så får ju dessutom ni frälsta den riktigt stora belöningen i form av ett evigt liv i paradiset tillsammans med Gud, medan vi andra får pinas i evighet någonstans. Så min fråga är alltså: Hur resonerar ni, redan frälsta, kring denna uppenbara orättvisa.

    Som ateist känner jag mig självklart inte personligen inte drabbad av denna orättvisa, utan är bara nyfiken på den kristna synen på detta. Skaver det inte?

    Göran

    Gillad av 1 person

    1. Hej! Tack för tankar! Jag tror det får bli två svar på detta. Det första kommer här:
      Att dessa människor blivit omvända och börjat tro på Jesus är något att utforska. Vi kan jämföra med cellen i skapelsen. Den såg man länge som lite av en klump, men när vi började närma oss den så var den helt fantastisk!
      Ungefär detta ligger för handen här; det duger inte att hålla Jesus på armlängds avstånd om man ska undersöka honom. Han säger sig aldrig tydligast kunna läras kännas genom att man tittar på honom utan att man pratar med honom.
      Alltså: man kan inte avfärda den kristna tron genom att inte bry sig om vad den säger eller vad den är: En relation med en person; Jesus.
      Det är precis som vad annat som helst vi ska förstå oss på: vi måste undersöka det där det är och som det är.

      Detta var en första kommentar, de teologiska delarna ska jag försöka återkomma om. Det tycks mig, precis som John Lennox säger i veckans bloggpost, att många ateistiskt troende har en gudsbild som inte är biblisk. Därmed INTE sagt att dina teologiska reflektioner saknade poäng.
      Allt gott!

      Gilla

      1. Det där vart inget bra svar Martin. Att prata med Jesus innebär att man är mycket starkt troende och redan har sin uppfattning klar.
        En seriös undersökning kan med självklarhet aldrig utgå från det svar man VILL ha, det är väl snarast själva definitionen på ett cirkelresonemang.
        För att kunna undersöka om något är trovärdigt eller ej så måste man ha distans till sitt objekt och vara beredd att ta till sig vad undersökningen än råkar visa, precis så som dom som forskar på våra celler har gjort.
        Elementärt min käre Martin!

        Gilla

        1. Hej Anders! Tja poängen kanske försvann? Alltså pratet är ju ett slutmål, kanske framgick det inte? Vägen dit anges i meningen: ”Alltså: man kan inte avfärda den kristna tron genom att inte bry sig om vad den säger eller vad den är: En relation med en person; Jesus.
          Det är precis som vad annat som helst vi ska förstå oss på: vi måste undersöka det där det är och som det är.”
          Du får gärna ta upp de många delar du inte kommenterat som ger dig bevisbördan i dina påståenden! Jag tror cirkelresonemang inte förekom i mitt inlägg,bara ett påpekande av att det är lite för sällan vad kristendomen säger sig vara som prövas av ateistiskt troende utan bara vederbörandes bild av det hela.

          Forskarna på cellerna utgick från vad de var och undersökte, i övrigt bör du kanske avstå googlande i denna fråga och undersöka ämnet på exv förslaget sätt om intresse finns. Finns inte intresse att undersöka utan bara samla fler fördomar eller bekräfta sin ståndpunkt då bör kanske distans försöka erhållas till dessa? Dvs en omvändelseberättelse som hängmattebok i sommar! ? Passar du på att läsa exv Fallet Jesus får du det och slipper googla Ceasar och de andra!?

          Lite ovarsamma ord kanske, men denna bloggpost kan inte falsifieras enligt mallen du kör, du pratar då om något annat ämne.

          Gilla

          1. Ja jag uppfattade nog pratandet med Jesus som ditt förslag till hur man skall gå till väga för att undersöka om han finns, men det kanske var fel uppfattat.
            Att säga att den kristna tron ÄR en relation med Jesus blir dock en aning konstigt. Jesus är vad vi vet en litterär figur, hans faktiska existens en gång i tiden är inte på långa vägar säkerställd och dom övernaturliga egenskaper som tillskrivs honom är med största sannolikhet rena påhitt. Så för att återknyta till Walt Disney så är en relation med Jesus inte så annorlunda än ett barns relation med den litterära figuren Musse Pigg. Relationer, även till litterära figurer, är dessutom högst individuella och en hel religion kan väl knappast beskrivas som en relation med en person.
            Att jämställa cellforskning med att studera en kanske påhittad litterär figur blir också väldigt konstigt. I fallet Jesus saknas ju empiriska bevis och man är helt hänvisad till gamla och ofta mycket motsägelsefulla skrifter som dessutom beskriver fullständigt osannolika övernaturliga skeenden utan tillstymmelse till bevis.
            Sedan får jag en känsla av att din definition av undersökande är en aning likriktad. Man måste inte tro på Jesus för att ha undersökt honom.
            Jag har kanske inte lagt lika mycket tid på det som du har, men jag har tragglat mig igenom Bibeln och läst och lyssnat på en hel del olika synpunkter om honom och nog tycker jag mig ha gjort iallafall en begränsad undersökning.
            Att du kallar andra åsikter om honom än dina egna för fördomar känns inte heller riktigt bra. Hur vet du att det inte är dina egna åsikter som är fördomar och hur kan du tro på övernaturliga förklaringar på det självklara sättet?

            Gilla

            1. Fint att vi redde ut vad som åsyftades!Nja så konstigt är det nog inte, men det är ju som sagt vid slutmålet. Dock faller inte argumenterar som framförs i bloggposten genom det du här kommer med. Det är ett sätt att inte angripa argumentet.

              Vad gäller empiri så tror jag du har fel att det inte skulle gå att undersöka om tecken tyder på Jesus. Jämförelsen hade främst sin syfte som jag skriver att om man inte tittade närmare på cellen så fick man inte veta hur det förhöll sig med det; likaså med Jesus och det argument som här framförs vilket man inte kan utforska utan att ta del i det. Man kan säga att frågan är vad som fick dem att [säga sig] möta Jesus.

              Själva skillnaden på Musse och Jesus är ju anspråken.

              Ser inte att jag definierar allt om att undersöka,men har man inte undersökt detta argument utan berättat varför man inte undersöker det då har man kanske inte undersökt på ett sätt som möjliggör svar på frågan om Jesus finns.

              De som träffade Jesus trodde inte alltid på honom heller så det är mycket riktigt så!

              ”Finns inte intresse att undersöka utan bara samla fler fördomar eller bekräfta sin ståndpunkt då bör kanske distans försöka erhållas till dessa?”
              Kanske blev de onödigt spetsiga,men säger inte att du gör det och framförallt inte att andra åsikter är fördomar, men att de lätt kommer i vägen för en vetenskaplig undersökning. Däremot är det ett korrekt förhållningssätt menar jag! Att se vag du kommer in med i denna och andra sammanhang om kristen tro och lägg bort det och ringa hr Stakset är ett sätt att inne slåss mot en kristendom som inte finns, om den risken föreligger för dig.

              Jag tackar för samtalet hitintills och önskar att du också kommer in på det obesvarade i många inlägg! T ex kännsdet inte helt lätt au svara på frågan om tro på övernaturliga förklaringar utan att du nämnt något kring inlandsisexemplet. Det är lättare att svara om man vet var det gemensamma finns.

              Allt gott!

              Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s