Det motsägelsefulla inom ateismen – ett gudsbevis

Under de senaste 10 – 15 åren har jag mer frekvent än tidigare läst och lyssnat till vad kända och okända ateister och sekulärhumanister har skrivit och sagt. En del av dem är döda, medan andra lever. Jag nämner några av dem här: Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten, Georg Klein, Richard Dawkins, Lawrense M. Krauss, Christer Sturmark, Patrik Lindenfors, Torbjörn Tännsjö, Birgitta Forsman och mer eller mindre aggressiva ateister på facebook, på andra sociala medier och i debattartiklar av olika slag.

Några definitioner av ateism

Ateism: Åsikten att det inte finns någon Gud. Ateist: Gudsförnekare.(1)  Ateism: Gudsförnekelse.(2)

Christer Sturmark skriver: ”Jag sa inte att jag vet att gud inte existerar. Jag sa att jag är ateist. Det betyder bara att jag tror att Gud inte existerar”.(3)  Richard Dawkins ateism: Varför det med största sannolikhet inte finns någon Gud.(4) En sannolikhet som är dåligt underbyggd utifrån en Gudsbild som han själv har konstruerat. Den gud som Dawkins med stark frenesi talar och skriver om och förnekar, känner jag inte igen och än mindre tror på.

Mitt intresse för ateism och dess argument grundlades under unga år, och inte minst i min kontakt med den färgstarke väckelseevangelisten Berthil Paulson och hans outtröttliga iver att ge sakliga och väl genomtänkta skäl för kristen tro och kristet liv. En relation av ”Far och son”, som jag inte nog kan uppskatta och vara tacksam för. Det var med Berthils stöd och uppmuntran som jag på 1980-talet skrev boken: ”Varför just kristen”? och som glädjande nog blev en ”bestseller” med den tidens mått mätt.

Under tiden som jag har läst och lyssnat och även debatterat med ateistiska företrädare, så har jag frapperats av det motsägelsefulla i deras ateism och i deras ateistiska argumentation. Och allt eftersom tiden har gått, så har jag mer och mer insett, att deras motsägelsefulla ateism och argumentation är ett Gudsbevis, och ett mycket starkt sådant. Och jag erkänner att jag ibland har  undrat, om det var dessa motsägelser som David syftade på när han skrev: Dårarna säger i sina hjärtan: Det finns ingen Gud.(5)  Därför att det finns exempel på en argumentation för ateism som tangerar ”en dåres försvarstal”. T.ex när man förnekar Guds existens genom att tillskriva Gud egenskaper och sedan utifrån de egenskaperna förnekar Guds existens.

Två mycket viktiga och avgörande orsaker till varför jag tror på Gud och är kristen och inte är ateist eller sekulärhumanist:

  • Att jag kan vara konsekvent i min tro på Gud. Dels för att Gud inte är en okänd Gud, och dels för att det är fullt möjligt att umgås med Gud och så lära känna honom, så att jag vet, både att Gud finns och vet vem och hurudan den Gud är som jag tror på. Gud presenterar nämligen sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus. Varje ärligt och uppriktigt sökande människa kan ta reda på vem och hurudan Gud är.(6)
  • Att det är en grundläggande och avgörande skillnad mellan den tro som jag har som kristen och ateistens tro. Och det är den skillnaden som det är mellan den mänskliga tron, som vi var och en har och som vi dagligen använder oss av mer eller mindre, och den tro som Gud ger som en gåva till var och en som ärligt och uppriktigt vill ha med honom att göra. Den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.(7)  Vår mänskliga tro den innehåller tvivel både på Guds existens och på Guds icke-existens, medan den tro som Gud ger åt oss är fri ifrån tvivel. Den tron vet att Gud finns, såsom Paulus uttrycker det: Jag vet på vem jag tror.(8)  Den tron är en fast tillförsikt och en övertygelse om att Gud finns.(9) Ett övertygat vetande, utan inslag av några tvivel. Detta är vad den tro rent faktiskt är som Gud har gett åt oss som vill ha med honom att göra. En uppenbar motsats till Christer Sturmarks tro och ärliga bekännelse, att ”jag tror att Gud inte existerar”, men ”jag vet inte”,  som jag citerade här ovan. Sådan är vår mänskliga tro. Den tror och tvivlar om vart annat, till skillnad från den tro som Gud ger åt oss, som tror och vet utan tvivel.

Sommaren 2013 hade Christer Sturmark och jag en debatt på Löttorps Camping och omkring 1000 personer var med och lyssnade i det stora Elca-tältet.Temat för debatten var: Har människan skapat Gud eller har Gud skapat människan? och Tommy Dahlman var med som en folklig och skicklig moderator. Jag hade tagit med mig15-20 olika böcker och tidssskrifter upp på podiet. Det var boktitlar och artiklar som var skrivna av Sturmark och andra ateistiska företrädare. Christer frågade mig före vår debatt vad det var för böcker och tidsskrifter och varför jag hade tagit med mig dem. Jag svarade Christer, att jag läser dessa för att ta reda på hur du och övriga ateister tänker och resonerar. Så jag vågar nog påstå, att jag är någorlunda uppdaterad om hur ateister tänker och resonerar.

När jag har läst och lyssnat till vad olika ateister och sekulärhumanister skriver och säger, då har jag ställts inför följande tänkande och resonemang hos dem:

  1. Kan vi bara konstruera bra och väl genomtänkta argument mot Guds existens, då är sannolikheten stor att Gud inte finns.
  2. Eftersom det inte går att strikt vetenskapligt bevisa Guds existens, så är sannolikheten stor att Gud inte finns.

Men våra argument för eller emot Guds existens, även om de är bra och väl genomtänkta argument, avgör inte om Gud finns eller inte. Och Guds icke-existens går heller inte att strikt vetenskapligt bevisa. Det ligger utanför den vetenskapliga metodens möjligheter att avgöra Guds existens eller   icke-existens, så ”där sitter vi i samma båt”.

Det motsägelsefulla inom ateismen och i dess argumentation är ett mycket starkt Gudsbevis, och det Gudsbeviset vill jag redogöra för nu, och det kan sammanfattas i följande:

ATEISTER ÄR UPPTAGNA AV GUD I SITT TÄNKANDE OCH I SIN ARGUMENTATION

Jag menar, att rent logiskt borde det vara så, att ateister över huvud taget inte skulle vara intresserade eller upptagna av Guds existens eller Guds icke-existens. De borde vara en ”icke-fråga” för dem, men det är helt uppenbart att så är inte fallet. Och det är här som jag menar, att vi står  inför det motsägelsefulla inom ateismen och i det ateistiska tänkandet och i deras argumentation.

När jag läser och lyssnar till vad ateister och sekulärhumanister skriver och säger, då tänker jag så här:

  1. Om Gud inte finns, då behöver Gud inte förnekas. Den ateistiska och materialistiska världsbildens utgångspunkt är, att Gud inte finns, och då borde den saken vara avklarad. Men här är ateisternas osäkerhet uppenbar. Jag har intill denna dag varken läst eller hört någon ateist skriva eller säga, att de med absolut säkerhet vet, att Gud inte finns. Detta är något av ateistens dilemma, ja, deras akilleshäl, deras svaga och sårbara punkt. Men de försöker ivrigt att sträcka sig så långt som möjligt i sina uttalanden om Guds icke-existens, som t.ex Richard Dawkins gör i det som jag citerade här ovan: ”Varför det med största sannolikhet inte finns någon Gud”. När jag läser och hör vad han skriver och säger, då är det uppenbart att hans egen osäkerhet stör honom.
  2. Om Gud finns, men av olika anledningar så vill ateisten inte acceptera detta, ja, då måste ateisten konstruera argument, som i varje fall teoretiskt och filosofiskt styrker hans och hennes ateistiska uppfattning. Men de slutgiltiga och heltäckande argumenten som slår fast, utom varje tvivel, att Gud inte finns, de lyser fortfarande med sin frånvaro.
  3. Någon neutral zon finns det tydligen inte för ateismen och för dess företrädare.
  4. Min slutsats är intill denna dag (men jag håller frimodigt dörren öppen för en annan slutsats), att förklaringen till denna ”Gudsupptagenhet” hos ateister och i den ateistiska argumentationen är, att Gudsmedvetandet är något allmänmänskligt och det finns nedlagt i varje människa, så ateisten brottas med sitt eget Gudsmedvetande. Min slutsats styrks av det som Predikaren säger, att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(10) Den Gud som jag tror på och som är en evig och personlig Gud, han har som Skapare av människan ”signerat” sitt eget skaparverk genom att lägga ned evigheten i varje människa. Evigheten som är en del av Guds natur och identitet. Och ateisternas motsägelsefulla upptagenhet av Gud i sitt tänkande och i sin argumentation bekräftar detta, och är ett Gudsbevis, och ett mycket starkt sådant.

I min nästa blogg ska jag ge några exempel på det motsägelsefulla i hur ateister tänker och resonerar när det gäller: Sanningsbegreppet, skapelsen, tidsbegreppet, Guds egenskaper/karaktär, god utan Gud, etik och moral, värdegrund och värderingar, rätt och fel, gott och ont, bibliska begrepp och bristen på evighetshopp.

/ Bength Gustafson

Väl mött på min blogg!

Källor: (1) Bonniers Lexikon. Band 23. Ordbok. 1996. (2) Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket. 1999. (3) Tro och vetande 2.0, av Christer Sturmark. Nya Doxa. 2006. Sid. 110.

(4) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag. 2007. Sid. 131-178. (5) Ps. 14:1. (6) Matt. 7:7-8. Jes. 55:6. Jer. 29:13. Apg. 17:26-28. (7) Judas brev v. 3. (8) 2 Tim. 1:12. (9) Hebr. 11:1, 6. (10) Pred. 3:11.

Annonser

Gud och det ondas existens

Här kommer ett kort men innehållsrikt föredrag av Stefan Gustavsson om hur Gud kan existera samtidigt som ondskan finns. Föredraget, som arrangerades av Credo studentförening på Karolinska Institutet, är ungefär 20 minuter långt, följt av en frågestund, och drar upp några perspektiv kring detta svåra ämne.

Kan det rent av vara så att ondskans existens är ett starkt argument för Gud, som CS Lewis menade? Det och mycket mer i veckans film:

Jag kan inte tro…tror jag

I mitt senaste inlägg I denna blog handlade det om att en intellektuell övertygelse inte i sig räcker for att vara en troende. Kristen blir man inte for att man accepterar vissa faktiska förhållanden. Kristen ar man först när det man haller for sant också blir en grundläggande fortrosten på det och framfor allt den som tron handlar om.

Det är ju uppenbart att det finns stora svårigheter for samtidens människor att komma till tro. Annars skulle det ju inte vara sa att bara några fa procent faktiskt bekänner sig som kristna i ett land som for bara några generationer sedan kallade sig ‘kristet’. Den sekularisering som svept bort kristenheten hänger intimt samma med just skalen till att människor inte säger sig längre kunna tro.

Jag skall lista några skäl till varför det är så svårt att tro på det kristna budskapet. Några av dem har en bitter smak och är skäl till ständig rannsakan hos oss som säger oss tro.

1 Den näst intill totala okunnigheten om den faktiska historien

Det kristna budskapet föddes genom ett folks historia  som omspänner världshändelser över tusentals år. Dessa händelser pågar fortfarande. I den ansamlade textmassan från det som pågick i den verkliga världen under tusentals år, tecknas den utveckling som nu pågar. Det är det så kallade profetiska, framåtblickande innehållet i Bibeln. Saknar man insikten om den historiska verkligheten är det i det närmaste obegripligt att händelser i historisk tid och i det fysiska rummet skulle kunna vara existentiellt viktiga i nutiden. Särskilt som nutidens människor är övertygade om att deras nuvarande nivå av kunskap och insikt är den enda kunskap och insikt som har någon betydelse. Att de skulle ha förlorat kunskap och blivit fördummade och sinnesslöa av sin okunnighet kan de ju inte föreställa sig. Men de har heller inga instrument for att helt befria sig från insikten. Ju mer studiet av s k förlorade kulturer sker ju fler förbluffande insikter får vi om hur mycket kunskap som gått förlorad för oss. Hur gjorde dessa ’primitiva’ folk när de uppnådde resultat inför vilka vi bara står frågande i all vår inbillade ”utveckling”?


2 Tron kan inte baseras på lögner

De allra flesta barn frågar de vuxna om  ”vem har gjort det eller det”. De har kommit till världen utan det mesta av det som senare kommer att prägla dem och har ännu inte lurats tro att någonting sker utan att det finns en bakomliggande verklighet. Deras dagliga liv är en serie händelser som de söker förklaringar till. De vet med osviklig säkerhet sambandet mellan ett visst slags skrik och nappflaskan eller bröstets uppdykande i deras omedelbara behovssynfält. De har en medfödd förståelse av orsak och verkan.
De frågar oss om ”skaparen” till tingen omkring dem för att de vet med sig att ingenting gör sig självt. Så småningom frågar de oss vuxna. Inte för att de behöver veta vad de redan tror, utan for att finna ut om det som de tror har acceptans i den vuxenvärld till vilken de med lock och pock skall anpassas. Det är då som de gradvis tvingas förskjuta sin medfödda instinktiva kunskap. De vet att om hamstern parar sig med sin hona sa blir det hamsterbäbisar. Det är den grundordning som allt levande är underlagd. De reproducerar bara vad det genetiskt är programmerade för. Genom umgängen med de vuxna lärs de dock något annat: ge hamstrarna bara tillräckligt mycket tid att para sig och de kommer med evolutionär nödvändighet att en dag föda fram ett helt annat genetiskt väsenskilt  djur. De har aldrig sett det, ingen av deras vuxna förebilder har någonsin sett det, ingen människa på jorden har någonsin upplevt det och det saknas alla vetenskapliga bevis for det. Men det är den accepterade tron. Och plats i vuxenvärlden är bara vikt for dem som anpassar sig till det rådande paradigmet.

3 Människan lever i illusionen av att vara ”oskriven”

Det vill säga hon tror att hon utifrån sig själv är slutlig och ensam avgörare av vad som är sant och falskt. Hon ser sig som det fulcrum på vilket sanningen balanserar och hon ser sig tveklöst som kapabel att se rätt och fel och fritt kunna välja. Det är Bibelns första viktiga budskap att så inte är fallet. Vägran att förstå essensen i de första tre kapitlen i 1 Mosebok är förödande for hela mänskligheten. Gud skapade människan till sin avbild. Förutsättningen för avbilden att förbli trogen sin förebild baseras på människans förhållningssätt till den skapelseordning som hon själv inte vara sig har åstadkommit eller äger, utan satts som förvaltare för. Villkoret är lojalitet och underordnande under skaparen. Bedrägeriet som introduceras är att människan skulle kunna vara ”domare” over rätt och fel om hon bara frigör sig från den relation till Gud i vilken människan förblir underordnad, förblir vid det ursprungliga kontraktet.

Som läsaren lätt kan förvissa sig om gjorde Adam inte det. Gud skapade honom i Guds egen avbild. Men Adam lämnar sin primära status och blir självväldig. Och alla hans avkommor bär denna nya, förvanskade bild av vad människan borde ha varit. Samma bild som Jesus Kristus uppvisade under sitt liv, genom sina verk och sina ord. Människan förhåller sig alltså inte neutral till sanningen, hon har en ’bias’ till lögnen från den tragiska begynnelse då hon trodde på den första lögnen ”Frigör dig från Gud och du blir Gudalik. (Hur mycket mer lik Gud kan man bli om man redan är skapad till Guds avbild?) Ni skall då veta skillnaden mellan sanningen och lögnen.” Jo nog kan vi veta skillnaden mellan dem, men vi saknar förmågan att av den insikten allena göra vad som är sant och rätt. Vi är redan under effekten av lögnen. Vi lever inte i värld av klara sanningar å ena sidan och rena lögner å den andra sidan. Vi lever i halvsanningens skumrask och hellögnens 99% samstämmighet med sanningen. Hela världen är i lögnarens våld. Den enda ”sanning” som finns är att finna i den andre Adam (Kristus) som kom för att vända ut och in på lögnen och avslöja den för vad den är.

4 ”Ni kan inte tro därför att ni hellre har er ära och ert beröm från människor än från Gud”

Anpassning är nyckelordet. Anpassning till den förljugenhet som hävdar att vad som sker är rätt, att vad som är samtidens konsensus med nödvändighet måste vara sanningen och anpassning till den rådande lögnens ordning om du vill leva någorlunda välbeställt och ha framgång i livet. Att söka idolstatus genom att hålla patenterade lögner vid liv är en förutsättning for att vara människors gunstling. Den som inte avviker från den linjen att ’göra som Svensson gör’ kan inte tro på Gud eller Guds ord. Att vara ’normalsvensk’ är oförenligt med att vara troende kristen. För vad som är normalsvenskt frågar inte efter Gud. Avskyr att få sina attityder och ideologier avslöjade för att vara kejsarens nya kläder. Sitt still i den lackande båten annars drunknar vi alla. Hur skulle en akademiker kunna gå emot sin samtids förljugenhet? Hur skulle en biolog finna forskningsanslag om hen ville undersöka frågor utanför den accepterade normen? Hur skulle en teolog få examen om hen ställde sig upp och sa sig ha upptäckt att Guds ord är den enda sanna värdemätaren på allt vad lära och liv heter?

5 Ni kan inte tro därför att ni tittar på kristenhetens faktiska beteende 

Här gör det ont för oss som håller före att Kristus är den han säger sig vara. Den bild som den sammantagna kyrkliga beteendekatalogen uppvisar för världen är antagligen den största enskilda anledningen till att människorna inte vill tro, eller säger sig inte kunna tro. Om och om igen hörs det: men titta på hur de religiösa organisationerna beter sig, bade nu och i historisk tid. Titta på dem där de uppvisar sin egenart och hävdar sig vara sanna i någon mening allt medan de hävdar att just deras egenart är sannare än andras. ”Är Kristus delad?” frågar Paulus. Jo det är han. Ett makabert styckmord har skett och likdelarna finns i förfärande omfattning. Där vi genom de troendes kärlek och sammanhållning skulle visa världen att Gud har sänt sin Son till världen för att rädda den undan den dom den redan står under så får de icke troende vatten på sin kvarn dag efter dag.  ”Börja upprensningen vid min helgedom” säger Gud genom profeterna. Man städar inte en trappa nerifrån.


Det är en hjärtesorg att kyrkorna är sådana de är. Det är en förnekelse av allt Gud har sagt borde gälla . Däri har ni rätt. Ni kan inte tro därför att så mycket av vad som hålls för ’tro’ bland de troende är sa långt ifrån ”den tro som en gång för alla förmedlats till de heliga” det överhuvudtaget är möjligt att komma.

Men ni slipper ända inte undan. Ingen har bett er tro på kyrkan. Den har aldrig varit ett objekt för tron. ”Tron kommer av predikan, och predikan kommer i kraft av Kristi ord.” Det är fortfarande Kristus och tron på honom som är det enda trosobjektet som kan rädda människan ur sin vilsna okunnighet. ”Vi predikar ju inte oss själva, utan Jesus Kristus och honom korsfäst!”

Och när jag betänker vad de som säger sig inte kunna tro bevisligen ända tror. Då förstår jag att det finns ännu ett skäl till att inte tro. Om det som Guds ord säger trots allt är sant, så har hela världen gatt på en magnifik blåsning. Och vem vill erkänna det? Hur skulle alla dessa högmodiga, ursinnigt självfixerade och selfietyngda smågudar kunna böja sin nacke och inse att det enda som räddar dem är en komplett omvändelse och sinnesändring? Det skulle ju vara en händelse som fick Nobelprisbelönade forskningsframsteg att se ut som ett gruskorn bredvid Himalaya. Och ända är det just det som tron handlar om: ett steg ut ur den egna självvalda eller besinningslöst accepterade världsbilden till en ny verklighet. Ett liv i Guds värld på Gudgivna premisser. Priset är högt. Men det är värt det.

Av Teddy Donobauer

”Herre, jag tror, hjälp min otro”

Bloggposten som pdf

Apologetisk konferens 13-14 oktober 2017

Mitt i oktober väntade spänning och glädje, skarpsinnighet och reflektion, debatt och växande insikt då det för andra gången arrangerades Svenska apologetiksällskapets konferens! Denna gång i Lötenkyrkan i Uppsala.

img_4194
Det blir föreläsningar, debatt och tillfälle för gemensam reflektion!


Mer om konferensen och anmälan och annat praktiskt finner du i konferensprogrammet!

Konferensprogrammet finner du här!

Apologetik del 5 – Dags för biologilektion (evolutionsteorin har bevisat att Gud inte finns)

Det har blivit dags för femte delen av min bloggpostserie om mötet med ateismen när man kommer ut som kristen. Ett möte som kan kännas motigt att uppleva som kristen och som om man har hemmaplan och ett enda mål att spela mot om man är ateistiskt troende. Denna bloggpsotserie vill dock se närmare på hur spelplanen verkligen ser ut och vid vilka tillfällen vem spelar på vilken planhalva (för alla våra vänner som inte hyser sportintresse så vill jag påtala att detta alltså är en liknelse ifrån spelet fotboll, som för övrigt varit med i samtalet kring ateism och kristen tro).

Nu har vi alltså kommit fram till det ultimata motbeviset mot kristen tro: Biologin och vad som lärs ut på biologilektionen. Där lärs ofta ut att på neutral grund, utan att säga något om Gud finns eller inte, så kan man säga att människan kommit till ur inget, eller iallafall något mycket enkelt och litet, endast med hjälp av ingenting eller som kallas ”blinda naturkrafter” (alltså de är ju blinda, stumma och opersonliga och i den bemärkelsen ”ingenting”)  såsom naturligt urval, slump, mutationer, variationer och en lååååång tid. Detta har lett till att vi nu vet att människan och djuren inte har skapats av någon gud och verkligen inte på det sätt man brukar ange att Bibelns första kapitel säger, den så kallade skapelseberättelsen.

Fast hur blev det där nu? Sa man verkligen inget om Gud? Jo, det gjorde man förstås!

Inom ramen för Svenska apologetiksällskapet har vi valt att inte ta ställning till något särskilt sätt att få ihop detta med den kristna tron. För en del är det mycket anstötligt att vi inte helt ansluter oss till den moderna tiden och anammar evolutionsteorin helt och fullt och för andra är det direkt hädiskt och galet att inte helt hålla fast vid alla angrepp på evolutionsteorin eftersom den motsäger Bibeln. Nå olikheter är nog något vi får stå ut med!

Det är viktigt att säga att denna konflikt funnits i ungefär 150 år och att den kristna kyrkan har aldrig varit större eller mer välspridd än vad den är nu under dessa 150 år och detta trots att vetenskapen aldrig varit mer omfattande och kanske inte heller mer vördad och mer skiljd ifrån den kristna tron i människros medvetenade och i önskad hållning hos många.

Det är vidare viktigt att påpeka att tankar kring detta ämne och denna tanke om konflikt mellan biologilärarens undervisning och den kristna tron har tänkts under dessa år vilket innebär att svar saknas antagligen inte när man som ateistiskt troende och som kristen försöker förstå sig på denna möjliga konflikt. Det vi ska göra är att försöka se lite närmare på några tankar som framkommit under dessa 150 år. Till dig som är kristen säger jag redan nu att det finns ingen anledning att inte ta in vad biologiläraren säger av det som vederbörande kan belägga vetenskapligt inom biologiämnet, men det finns heller ingen anledning att ta in vad biologiläraren säger om den kristna tron, för där är vederbörande med all säkerhet inte en fackman. Kanhända är konflikten trots allt mer en myt än vad man kan tro?

Är ni med? Nu kör vi (det blir förstås lite kortfattat beskrivet för de flesta tillvägagångssätten, men jag hoppas att med en någorlunda enkel, men matnyttig  källhänvisning/studera vidare tankar kunna ge tillräckligt för att den som vill ska kunna fördjupa sig i detta)!

Det tycks finnas tre huvudlinjer för en kristen att få ihop sin kristna tro med det som förkunnas i landets biologisalar för det som förkunnas är ju inte direkt att kristen tro har fel, utan mest att tron hör till religionstimmen och evolutionsteorin till vetenskapen och som det står i Bibelns första kapitel kan det inte gått till visar vetenskapen. Ja, som den uppmärksamme såg menar jag att det ganska ofta görs utsagor om Bibeln och Gud på detta indirekta sätt och då blir det ju så att i praktiken säger man att vetenskap är rätt, Bibeln är inte vetenskap och har fel och därmed hela den kristna tron. Givetvis är det så att Bibeln främst handlar om viktigare grejer än vetenskap, den vill berätta vägen till Livet; Livet med Gud, om relationen med den som är Kärleken, Godheten, Nåden, Heligheten etc, men den säger också saker hur allt kom till, så vad gör vi med det?

Vi ska kort beskriva huvudlinjerna, sedan ge några tankar och så lite hjälp till vidare läsning, mer tror jag inte vi hinner innan jag spillt nog av din tid för den här gången!? Kanske får det bli en uppföljning med mer detaljer om detta lite senare?!

Huvudlinjer för kristen tro och biologi

  1. Komplement: Bibeln beskriver tillkomsten på ett varför-plan (Gud ville det och har ett syfte), men vetenskapen får säga hur det hela gick till. Skapelseberättelsen blir då mer att förstå som poetisk. Här ifrågasätts inte evolutionsteorin nämnvärt utan man följer snällt i fållan med de övriga fåren. Dock menar man ofta att Gud styrt och lett evolutionen (med hjälp av de naturliga krafterna, människan blir då inte en slumpprodukt och inte vår tillvaro utan betydelse).
  2. Intelligent design: Här säger man att det vi ser i naturen; om det hade blivit observerat någon annan stans skulle kallats för design (alltså inte uppkommet av blinda naturprocesser).
  3. Kreationism: Här är man öppet kritisk till evolutionsteorin och menar att Bibelns första kapitel beskriver hur det gick till vid uppkomsten av jorden och livet.

Vid ett senare tillfälle i denna bloggpostserie tror jag att jag ska närma mig själva bibelordet i det som brukar kallas skapelseberättelsen och vad det säger och vad det inte säger och om grundtexten ger några ytterligare dimensioner som går förlorade då vi läser på svenska, men för nu ska jag skissa upp de tre huvudlinjerna och ge lite hjälp till fördjupning och sedan avrunda!

Komplement

Här kan man ta rygg på före detta chefen för kartläggningen av det mänskliga genomet (DNA) Francis S. Collins. Han är en rätt traditionell kristen, evangelikal på amerikanskt kristendomsspråk, han var alltså chef för HGP (Human Genome Program) och är rätt bevandrad inom biologi. Han förespråkar något han kallar Biologos vilket inte är evolution utan Gud eller liknande utan att Gud använt evolutionen för att skapa världens varelser. Som människor är vi i kontinuitet, men ändå annorlunda, då vi också är andliga varelser.

Intelligent Design

Man har förutom det med likheten till övrigt designat vi känner till också två koncept till för att upptäcka design i världen. De är lika varandra och jag väljer att inte översätta dem utan de anges av William Dembski som specified complexity och av Michael Behe som irreducible complexity. Det de pekar på är att mycket inom biologin består inte av saker/funktioner som gradvis kan utvecklas utan de är ett paket av funktioner som om man tog bort en inte skulle fungera alls. De menar att detta är ett argument mot evolution som gradvis förutsätts ha kompletterat organismer till högre och högre komplexitet. Detta kan låta som vettiga invändningar, men det är ingalunda riskfritt som exemplet i länken visar!

Kreationism

Detta är den svåra vägen, men kanske intressantast för att tänka på vad Bibeln säger, vad vetenskapen säger och om de verkligen är i konflikt. Det är för en ateistiskt troende svårsmält och att få någon att lyssna på sakargument från någon som ser sig som kreationist är inte det enklaste! Här handlar det för motståndaren sällan om att lyssna och vetenskapligt förkasta ideér utan att i förväg bestämt sig för att det inte finns något att komma med inom kreationismen. En kreationistisk tanke utgår ifrån att Bibelns skapelseberättelse berättar hur världen kom till. En del menar på kort tid, andra kallar sig gammaljordskreationister. Fossil menar man kom till i flodkatastrofen under Noas tid, man menar att nu sker få fossilbildningar eftersom det är när något täcks över snabbt som det blir fossil (se efter själv nästa gång du går i skogen, var är älgkadavret som håller på att täckas över av avlagringar, skog etc för att så småningom bli fossil?), man menar också att det faktum att man funnit röda blodkroppar och köttlukt i fossil tyder på att de inte är så gamla som man ofta säger. Det kanske farligaste med kreationism för en ateistiskt troende är nog ses angrepp på den geologiska tidsskillnad eftersom tid i oanade mängder nästan är av oerhörd vikt för att överhuvudtaget kunna betrakta evolutionsteori somplausibility. Det farligaste för en kristen är nog att anamma kreationismen, då är man liksom rökt och ovetenskaplig per definition.

Vidare studier

Komplement 

Här först och främst Francis S. Collins bok Evolutionen Gud (första tryckningen) Guds språk (namnet på följande tryck).
Här kan också nämnas prästen och professorn  Carl Reinhold Bråkenhielm och hans bok Gud & Darwin – känner de varandra? : ett bioteologiskt samtal och Den dolde artisten – om darwinism, skapelsetro, mening och slump.

img_4113

Intelligent design 

Standardverken och lite av startskottet är väl Phillips Johnsons Fallet Darwin (Darwin on trial). Anledningen till hans reflekterande var boken Evolution: a theory in crisis och The blind watchmaker som kom ut ungefär samtidigt, men med väldigt olika syn på evolutionsteorins förklaringsvärde.

Sedan finns några olika av William Dembski varav The design interference och Intelligent design och The design revolution nog är de mest spridda.

Mest i ropet på senare tid har nog Michael Behe varit och då främst med böckerna Darwins black box och The edge of evolution.

Kreationism

Mats Molén och hans bok Vårt ursprung. Lee Strobls The case for a creator och Anders Gärdeborn Intelligent skapelsetro och föreningen Genesis.

 img_4119-1

Övrigt

Förutom dessa finns förstås en hel del som skriver utan att välja fack eller väg och som inte nödvändigtvis vill få ihop någon tro med någon evolutionsteori utan bara vill påpeka brister i densamma och brister i dess förklaringskraft.

Avslutning

Som avslutning skulle man kanske passa på att ge några tips för att samtalet ska flyta bra!? Det viktigaste är att definiera vad man talar om och att prata om samma sak! Att flytande använda olika begrepp inom evolutionsteori eller svänga sig med förutfattade meningar om Bibeln utan att man gemensamt ser vad som står är säkra vägar för att missförstå varandra; om detta sker medvetet finns stora möjligheter att man förlorar trovärdigheten utan att blivit motbevisad så be alltid den du samtalar med att förklara och avgränsa och definiera så att det går att samtala om ämnet!

Det är som i början av min bloggpostserie helt enkelt: Hur varmt badvattnet är beror på varifrån man kommer; det man har som förutfattad mening beror på vad man matats med och vad man själv processat eller inte. Som kristen (och som ateistiskt troende också förstås) är det viktigt att minnas att en ateistiskt troende kanske aldrig tvingats reflektera över grunderna i sina tankar och då kan det vara svårt att komma in i detta spår! Detta kan vara sant för en kristen, men jag undrar om det är vanligt när man kommer så långt att man inte bara kommit ut som kristen utan också börjat samtala om/med andra livsåskådningar?

Med hopp om välsignelse över ditt liv! / Martin Walldén

De första delarna i bloggpostserien är:

Del 1 – Att vara kristen i skolan, på jobbet, bland vännerna – Hur varmt är badvattnet?

Del 2 – Att tro på en gammal sagobok

Del 3 – Varför tror du inte på jultomten då?

Ateister som ifrågasätter sin egen existens

empty.jpeg

I mitt förra inlägg argumenterade jag för att vi ska sluta använda självmotsägande fraser eftersom de inte kan vara sanna. En av dem lyder: ”Det finns ingen absolut sanning”. Det påståendet kan inte enligt sin egen standard vara absolut sant, och därmed finns ingen anledning att ta det påståendet på allvar.

Förvånansvärt många ateister protesterade mot mitt inlägg och argumenterade för att självmotsägelser visst kan vara sanna. Det är svårt att säga vad det beror på, men det framgick tydligt att flera ateister kände sig hotade av tanken att man inte bör säga emot sig själv.

En ateist argumenterade passionerat i kommentarsfältet på den här bloggen för att absolut sanning inte finns och att religiösa bara tror på sådant ”strunt” för att rättfärdiga sin tro på obevisade figurer. Han fick då frågan om han inte anser att det är absolut sant att han själv existerar, varvid han svarade:

”Min arbetshypotes är att jag existerar.”

För att kunna ifrågasätta Guds existens, kände sig alltså denna person sig tvungen att ifrågasätta sin egen existens.

Det finns förstås mängder med ateister som inte ifrågasätter sin existens eller känner sig tvungna att göra det för att ifrågasätta Guds. Men de är fler än man kan tro. Daniel Dennett, en av nyateismens fyra ryttare (de andra är Richard Dawkins, Christopher Hitchens och Sam Harris), är känd för att argumentera för att medvetandet är en illusion. Dennett är fysikalist, vilket innebär att han tror att allt som finns är det fysiska och naturliga. Det gör att det övernaturliga, abstrakta objekt som en immateriell själ och ett verkligt jag inte kan finnas.

Sam Harris når en annan slutsats än sin medryttare: han menar att medvetandet finns, men att det är ett mysterium hur det kan finnas. Han skriver att det är omöjligt att tänka sig hur medvetande kan uppkomma ur omedvetet processande av information, men likväl är det det som måste ha skett om Gud inte finns, vilket är Harris position. Så medan Harris menar att han själv finns, kan han inte förklara hur han kan finnas, utan nöjer sig med att säga att det är ett mysterium.

I februari behandlade SR-programmet Filosofiska rummet frågan: Finns jag? Kognitionsvetaren Peter Gärdenfors, filosofen Ingmar Persson och författaren Maria Küchen var samlade för att prata om detta. Enbart Küchen, som är kristen, var inne på att jaget är något mer än det fysiska, medan Gärdenfors och Persson menade att jaget är en illusion. De hävdade att det var det naturvetenskapliga (läs: naturalistiska) sättet att se på jaget.

Och jag tappade räkningen på hur många gånger de sa ”Jag tror”, ”Jag tycker”, ”Enligt mig” och så vidare.

Det är fascinerande att ingen i ett så sofistikerat program som filosofiska rummet under 40 minuter påpekade denna uppenbara självmotsägelse. ”Jag tror att jag inte finns” kan inte vara ett sant påstående, för om jag inte finns tror jag inte någonting.

I själva verket är vår egen existens en av förvånansvärt få saker vi kan vara 100 % säkra på. Det faktum att vissa ateister och naturalister känner sig tvungna att ifrågasätta något så självklart visar på vilken bräcklig grund flera av dem står. Du har ett allvarligt problem med din världsbild när du börjar ifrågasätta dig själv.