Färsk debatt från Canada

Michael Shermer och Alister McGrath, psykolog respektive molekylärbiolog, teist som blev ateist respektive exateistisk teist, i en dialog eller duell om Gud är en skapelse av fantasin, eller är upphovet till skapelsen.

IMG_5269

I mitten av september hölls debatten i Toronto, arrangerat av Wycliff college.

Här hemma väntar vi med spänning på en annan debatt, i Lötenkyrkan i Uppsala, i mitten av oktober, närmare bestämt den 14:e, då Mattias Larsson och Mats Selander ska mötas under Svenska Apologetiksällskapets konferens. Med lite tur kommer den debatten dyka upp som veckans film på bloggen.

Dessutom går snart ytterligare en debatt av stapeln, även den i Uppsala (Café Mumrik), den 9 nov kl 20 mellan Anders Hesselbom från Humaniserna och Micael Grenholm från Svenska Apologetiksällskapet. Klart värt att se!

Men nu, veckans film, debatten mellan Shermer och McGrath:

Annonser

De två böckerna

Söndra och slå! Det har varit ett av alla krigs taktiska drag att skapa motsättningar mellan det som borde höra ihop och att tvinga ihop det som borde vara isär och hållas isär. Att ”dividera” är då en process som slår in en kil mellan företeelser som borde hållas samman. Olyckan som resulterar om man inte håller samman dem är svåröverskådlig.

Min kristna tro baseras inte på den av så många efterfrågade bevisföringen om Guds existens. Som skapad varelse tillhör jag det skapade och kan överhuvudtaget inte flytta mig ur skapelsen för att fristående betrakta, studera och eller analysera Gud, som om GUD kunde vara ett objekt som jag är fri att ta ställning till på mina premisser. Det är först när jag någonstans inom mig har accepterat att jag är subjekt till det subjekt som också en personlig Gud är, som det finns en väg fram till den dagliga insikten om en närvaro i tiden och tingen som inte är en produkt av vare sig min fantasi eller ett ’ting’ som jag förfogar över. ”Ja men då medger du att din gudstro är subjektiv!” Javisst! Men det är ditt förnekande också, men med den skillnaden att jag är medveten om och lever i den relation som bara är möjlig mellan subjekt, men som aldrig kan fås till ett objekt.

Den som gör Gud till ett objekt gör samma misstag som den som använder ett cellprov från en elefant för att i minsta detalj studera dess DNA men aldrig varseblir den levande elefanten och inte skulle känna igen den på tio stegs avstånd. För vad än DNA programmet innehåller så är programmet inte sin produkt. Det är först mötet med elefanten i sig som ger validitet åt dess DNA. Men där är ju haken i den nuvarande vetenskapsmanin. Vi vet en del på mikroplanet men fattar aldrig det stora sammanhanget ur vilket vi plockar våra fragment. Vi har accepterat vanföreställningen att den som förstår ett fragment därur kan härleda helheten. Och limporna fortsätter förneka bagaren.

Den olyckligaste och kanske mest anmärkningsvärda ’kilslagningen’ är mellan å ena sida naturen och den naturvetenskapliga metodiken och å andra sidan Gud och den teologiska begreppsvärlden.

Tvärt emot vad Bibeln omvittnar har teologierna gått in i sina kammare, stängt för fönsterna, tänt sitt eget ämliga stearinljus och läser bibeln som om den vore en icke-naturlig och rent av från skapelsen fristående och verklighetsfrämmande alternativ berättelse om världen. En berättelse som till synes inte behöver ta hänsyn till den värld som faktiskt finns. Det har alltid förundrat mig att det byggs kyrkor där varenda del av hela strukturen är onaturlig, syntetisk och exklusiv. Endast med hjälp av dyra dataprojektorer kan man händelsevis släppa in ’naturen’ i kyrkrummet, undantagandes då lite altarblommor. Allt annat vittnar om människans kapacitet att skapa, kreera, hitta på och framställa sina gärningar till Guds ära. Om det nu var så att Gud verkligen är ute efter detta: ”Ära vare Gud i höjden, detta har JAG gjort i slöjden.”

Det är förunderligt att notera att teologins största djup regelbundet och konsekvent alltid relateras till skapelsen igenom hela bibeln. ”Se på fåglarna under himmelen, de varken sår eller skördar… och ändå föder er himmelske fader dem..” ”Hur ska ni som inte begriper när jag talar till er om jordiska ting begripa det som är från himmelen?” Ju djupare andlig insikt, ju mera naturliga är Jesu visuella hjälpmedel. Hela skapelsen är hans AV kartotek.

Jaså, du Job, du vill förstå vad som hittills övergått din fattningsförmåga? Låt mig då fråga något om det som finns inom räckhåll för dig. Vet du hur det kommer sig att allt levande har en viss ordning, att himlakroppar behåller sin plats, att det finns systematisk ordning i skapelsen? Framgår det av det som är vad som ligger bakom? Talar det som är om hur det blev till? Job lyssnar och fattar att han hittills ingenting har fattat trots att han hela sitt liv umgåtts med delar av skapelsen, med boskapshjordar, med barnafödande, med fårskötsel och åsneavel..han har älskat och blivit far, han har förlorat allt och uppmanats att förbanna Gud av sin egen hustru, han har skrapat sina variga sår med en krukskärva sittandes i en steril askhög.

Alla de frågor Gud ställer handlar om tingen som utgör den naturliga livsmiljön och den påtagliga verklighet i vilken människan lever. Resultatet av alla dessa frågor som Job inte kan redogöra några svar på mynnar ut i en enda gigantisk insikt: ”Job svarade Herren och sade:
Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar, är omöjligt för dig.

Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?

Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod. ”Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.”

Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.”

Jesus av Nasareth kallas hedersamt för ’Rabbi’ som betyder mästare, lärare. Men har ni sett på maken, hans pedagogik används av nästan ingen! Hans sammanhållande av det fysiska med det som är metafysiskt äras av få. Begrips av en minsta möjliga skara. Att ha åtskiljt skapelsen från Skaparen, det andliga från det jordiska är ett av våra största intellektuella feltänk alla kategorier.

Jobs bok igen då:

Men fråga boskapen, den ska undervisa dig, fåglarna under himlen, de ska ge dig svar.

Tala till jorden, den ska undervisa dig, fiskarna i havet ska ge dig besked. Vem av dem känner inte till att det är Herrens hand som har gjort det?

Det är i sönderslagningen mellan fysiken och metafysiken och inplaceringen i särskilda och numera artificiellt vidmakthållna tankeghetton, som det mesta av tidens uppenbara dumheter uppstår. Det är en konstruerad motsättning mellan naturen och Anden. Den är ett resultat av ideliga lögner spridda från vardera sidan om skranket. Å enda sidan en gudfrånvänd naturvetenskapism. Å andra sidan en naturfientlig teologi.. i sina ytterligheter.

Det är nu man förstår tyngden i vad Paulus tydliggör. I kraft av den undervisningens Ande som tar Guds ord och ger det åt människan låter han oss veta:

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

(Nota bene: Ingen enda mänsklig kultur har någonsin varit ateistisk)

En distinkt sammanfattning av situationen. Separerar man det skapade från skaparen resulterar det i en vetenskap som baseras på dårskap och själva fundamentet för verklig insikt försvinner. ”Gudsfruktan är visdomens begynnelse”. Om man sedan drar slutsatsen att den projicerade frånvaron av en skapare också helt döljer det ansvar de skapade har emot skaparen så öppnas fältet för just det som sedan har hänt. Människan vars uppgift det var att vårda och förvalta skapelsen har lyckats med att göra precis tvärtom. Och vår egen livsmiljö, vårt enda rum i tillvaron, har vi förstört i grunden. Teologin förutsade det på basis av våra benägenhet att göra vad vi vill med skapelsen och strunta i Skaparen. Men även teologin sätter sig numera över Skaparen.

Men så har vi också facit i hand. För varje sak som vi lyckas kopiera med den exakta vetenskapens medel berömmer vi kopian och dess tillverkare och förnekar den ursprungliga skapare vars verk vi bara efterapat. Till kostnad av miljoner tanketimmar och all den mänskliga förmågans maximala insats kommer vi fram till att det ingen skapare behöver ha funnits, för vi har nu gjort en kopia..

Ära vare pseudogudarna i labbet, men bort med Gud i höjden.

Sann vetenskap och sann teologi hade räddat oss från den dårskap som nu föröder jorden och sänker kyrkorna i allt djupare andligt mörker. Någon har ett gigantiskt intresse i att hålla dem isär, och båda falangerna har gått på bedrägeriet. Den ena genom att utesluta skaparen från skapelsen, de andra genom att ignorera skapelsen som Skaparens egendom och ’förkunnare’ om Skaparen själv.

Så blir förkunnelsen ’inomrumslig’ men onaturlig och vetenskapismen inlåst i en kolkällare av fundamental okunnighet om elefanten alltmedan den studerar dess hud.

Ni har hört talas om ”elefanten i vardagsrummet”? Den oönskade Gudsnärvaron? Den har, tror jag, framför allt uppstått ur uppdelningen mellan vetenskap och teologi.. alla ursprungliga Universitet började för övrigt inom teologins ramverk, men det var då det.

/Teddy Donobauer, Doncaster

SAS möter: Micael Grenholm

MG_200px

Så är det dags för del tre i intervjuserien, denna gång får vi möta Micael Grenholm! Han är, bland mycket annat, också en av talarna vid Svenska apologetiksällskapets konferens 13-14 oktober i Uppsala!

Mer om konferensen finner du här!

Program för konferensen finns här!

Missa inte debatten lördagen 14 oktober kl 12.15 Universums uppkomst, moralens ursprung & livets mening? Debattörer: Mattias Larsson och Mats Selander

img_4195

Tribut till Nabeel Qureshi

CL_NabeelQureshin_642x428

För en vecka sedan gick Nabeel ur tiden. Han fick under sina blott 34 år påverka fler människor än de flesta gör under betydligt längre liv än så. Han är apologeten som är mest känd för att han lämnade islam för Jesus, och sin läkarkarriär för apologetiken. Han skrev flera böcker, talade och debatterade vid fler än hundra universitet, predikade och videobloggade om sin tro och sitt liv, och om den cancer som han till slut dog av.

Många sörjer Nabeel, som lämnar efter sig fru och dotter. Ända in i det sista vittnade han för sin omgivning om sin Frälsare, som han nu fått flytta hem till, Jesus Kristus.

Veckans klipp är ett kort klipp om Jesu gudomlighet, den Jesus som Nabeel förklarade, försvarade och älskade till slutet.

Apologetik del 6 – Trump for president? ”Ers majestät, jag har inget behov av den hypotesen!”

Det här är en bloggpostserie vilken är till för att främja mötet mellan en kristen trosutövare och en ateistisk trosutövare. Den är skriven ur ett kristet perspektiv och är tänkt för att ge en eller flera öppningar när ateismen tycks vara den allmänt gällande, objektiva grunden som man måste omfatta inom olika ämnesområden, vilket då gör en troende till fel, dum, obetydlig, lurad, omodern eller något annat tillskillnad från det rådande ateistiska paradigmet. Här kan man som kristen känna sig ensam och utlämnad när man kommer ut som kristen. 

OCH .001

Idag tänkte jag ta upp ordet OCH?

För inte så sällan när man på något sätt kommit ut som kristen så kan man mötas av att många inte alls funderat över Gud och att det på något sätt skulle vara ett argument i sig mot Gud, eller i alla fall ett argument inte för Gud. Om man ihärdar samtalet lite kan man få en reaktion eller ett svar som går ut på att man inte ”behöver Gud”, man klara sig bra ändå, man ser inte vad Gud skulle tillföra sitt liv.

Detta är ett både känslomässigt och intellektuellt motargument mot Gud, men det tål att ifrågasättas. Lite beroende på varför man tuffar på i sitt liv utan att fundera på Gud eller stanna upp inför frågan så blir vår kristna infallsvinkel lite olika.

Själva poängen med mitt inlägg är att fundera omkring detta motarguments giltighet och framförallt om det är ett sätt som vi konsekvent använder oss av när vi i andra sammanhang funderar över sanning. Min tes är att vi inte använder oss av behov då vi inhämtar nya rön från den naturvetenskapliga forskningens område, eller mat- och näringslära, allergier, kosmologi eller dylikt. De flesta av oss vill i hög grad omfatta det som är korrekt i de flesta lägen, en hållning som enligt mig bör appliceras även på livsåskådningens område!

Till Ramnekärr

Jag vill till att börja med ta er med till Skåne, till den lilla byn (som dock finns på kartan efter ihärdigt lobbyarbete om jag inte minns fel) Ramnekärr. Härifrån är en bibelskolekamrat till mig ifrån, han, liksom jag, uppväxt i ett kristet hem i en rörelse liknande den jag kommer ifrån. Vi pratade av någon anledning om Skåne och om att väckelsen (den nyevangeliska 1800-tals diton) gick starkt i Skåne, men då starkt hos småbrukarna som slet och kämpade och hos de verkligt rika, hos adel och jordbrukssamhällets grädda; de som hade tid över på dagarna. De som inte nåddes var de rika storjordbrukarna som fick in mycket, men som också använde stor del av sin tid och sin kraft till att bärga sin rikedom.

Dessa storjordbrukare är inte så ovanlig nuförtiden (ok, just stora jordbruksägare har väl blivit färre), det är alla vi i den stora medelklassen som ofta är dessa människor. Vi har råd med utlandsresor, vi kan köpa mobiler, pooler, bygga verandor och nya kök, vi kan rent av vara engagerade i barnen, i föreningen, i partiet. Vi konsumerar både bröd och skådespel, vi kan förkovra oss i nya uppdateringar på sociala medier och vi är med!

Maslow svenska

I detta liv finns inte behov av Gud. Men här har vi som kristna uppgiften att ställa frågan om vad som finns bortom/under uppdateringar, altanbyggen och maten? Här har vi något lite svårt; detta är inlandskillen som just köpt skoter, detta är Stureplanstjejen som handlat inför aftonens utekväll! Detta är den vanlige svensken som har det bra, som fyller livet och tiden med viktigt och oviktigt. Här är vi på Moslows behovstrappa och trampar, vi är inte i ett flyktingläger, vi kämpar inte för mat för dagen, men vi är på samma trappsteg som på flykt, vi kanske är på flykt, på flykt undan tomheten. Här finns det en verklig fara i att stanna upp, för då kanske vi ser att livet är fyllt, men tomt. Som kristen: Var varsam! Här är en fråga tror jag: ”Behöver du tomheten?” Eller ”Varför känner du behov av en ny skoter/klänning/mobil, vad ska de fylla?”

Nu kan ju någon invända att om Gud inte finns så blir tomheten konsekvensen! Ja, så är det ju, men jag tror ju han finns, men också är det ju dumt att utan att ha reflekterat över det inte utforska om det finns något mer än ”likes”, grillplatser och köksbänkar i marmor!

Skavlans Gud – bra att kyrkan finns för dem som behöver

Här vill jag lyfta fram Fredrik Skavlans självbetitlade program. Detta avsnitt som länkas här under såg jag i godan ro och direkt fastnade jag för grundtonen i programmet; en religiös tro handlar om tröst! En scientistisk tro handlar om sanning.

Att detta inte är sant är ju självklart för den som läst sin Bibel (mer om mina reflektioner kring detta utifrån detta program kan läsas här). Gud finns inte till bara för den som söker tröst utan Gud finns eller så finns Gud inte. Här är väl till alla som inte tagit sig en närmare titt på vad Gud säger. Här är inte så ofta de i karriären, som kanske inte tycker sig ha tid att stanna upp och kolla upp detta med Gud, men det är ju bra att kyrkan finns där för de som behöver. Men om det är så att Gud finns, då är det inte bra för några, utan då har Gud något att erbjuda alla!  Det Gud främst erbjuder är ju att kliva ned från piedestalen där du är centrum och istället få lite perspektiv och se din fina plats i världen! Se dig som du är: äskad och värdefull! Det är det goda chanser att en  företagsledare blir mjukare av och en sjukskriven upplyft av! 

Så behöver vi Gud?

Det beror på. Guds existens handlar om sanning, inte om behov för oss människor först och främst. Om Gud finns och är den Gud som Bibeln beskriver och skapelsen vittnar om och den kristna kyrkan bekänner då är det ingen vi kan säga om: ”Jag behöver inte Gud”, för i så fall är Gud på samma spelplan som om Addis Abeba är huvudstad i Etiopen, om Donald Trump är president i USA eller om min familj lever i kväll när jag kommer hem. Gud är alltså ontologiskt inte ett fantasifoster eller en personlig Gud på det sättet att Gud bara spelar roll för den person som vill och inte för någon annan. Så säger den kristna teologin.

Jag skiter i vad huvudstaden i Afrika heter!

Men behöver vi verkligen veta något om Trump, Etiopien eller liknande? Behöver vi det? Behöver vi veta om månlandningen skedde 1969, om IFK Norrköping blev svenska mästare i fotboll 2015? Kanske inte, men förhåller vi oss verkligen till världen på det sättet? Vi är ofta rätt mån som att omfamna och omfatta det som är rätt, det som är sant. Sedan kan det i tidens filosofiska strömningar ändå låta ibland: ”Det är sant för mig i alla fall/det funkar för mig!”, men det är ju ett uttryck för att jag menar att det är sant (om än att det högsta är jag och att det funkar är ett kriterium).

Gud behöver inte säga till mig att Trump är president i USA

Det finns olika personer som omfattar denna tanke och de gör det ofta från olika bakgrund eller av olika skäl. Det finns förstås de som reflekterat sig till en position där Gud försvinner ur bilden, men min erfarenhet är att dessa ofta är sanningssökare på något sätt, eller i alla fall började sin resa mot en intellektuell ateism med ett sanningssökande i kikaren. Här upplever jag att man många gånger har svårt att mötas, här finns ofta någon form av nästan aggressivitet, här finns våra egna varianter av det man ibland säger om Richard Dawkins: ”Det finns ingen gud och Dawkins är hans profet!” De ser inte att gudstron är mycket annat än sagor, kryckor för svaga och har ofta lätt för att förvränga det man själv säger eller inte helt vilja följa med längs dina egna tankegångar för att sedan se om det finns förtjänster eller inte i resonemanget. Här kan man ofta uppleva att debattvinst är viktigare än att sanningen ska komma fram, kanske är det inte tanken med våra nutida Hedeniusar (han var en mästare på att vinna debatter, likt Dawkins, men likt Dawkins kanske inte alltid för att man filosofiskt var klarast eller argumenteringsmässigt hade mest på fötterna) att inte låta sanningen komma fram, men så kan det kännas. Så det leder över oss till:

Hur kan vi mötas omkring den Gud vi inte behöver?

Här vill jag rekommendera det som tidigare skrivits om hur vi kan samtala med den som inte är jesustroende. I denna text utgicks från fyra vägledande principer vid samtal: Att utgår ifrån vad som förenar; Att våga fråga; Att lämna den andre med något att tänka på; Att utvärdera sin insats efter samtalet! Jag tror det är viktigt detta! Det är så att vi kristna har en grund för livet att erbjuda människor, inte vara de hopplösa utan också de högprofilerade! Så vi kan med fördel träna oss på att ställa frågor mer än ägna oss åt propaganda (vi kommer att förlora fler debatter, men släpp dem de vi förlorar för att inget möte eller samtal uppstått kan vi ta), vi kan fundera på vad för frågor som öppnar upp samtalet i varje olika fall av att inte behöva Gud! 

Ok, vad sa han nu egentligen?

Idag är det en annan aspekt än den rent intellektuella som är temat, den när man möter en person som, när man berättat om sin kristna tro eller på något sätt kommit ut som kristen, på något sätt säger att: ”Jaha, jag behöver inte Gud!”

Detta ”Jag behöver inte Gud” kan vara av olika skäl och det är viktigt att man som ateistiskt troende och som kristen om man samtalar om frågor om Gud gör sig lite möda att våga kolla hur den andre tänker, vad sa personen nu? Definierar vi detta på lika eller olika sätt. En del argumentering faller liksom bara tillbaka eftersom det handlar om olika saker.

Vi behöver inte kunskap i så stor utsträckning, men vem vill omfatta något som inte är sant? Och denna hållning att av olika skäl säga ”Jag behöver inte Gud” riskerar att avfärda Gud a priori! Dock tycker sig en del kommit fram till detta efter moget övervägande vilket vi ska ha respekt för som kristna! 

Vem var den där majestäten och vad hade det med Trump att göra?

Rubriken till bloggposten är hämtad från en kommentar av en av matematikens och fysikens stora Pierre Simon de Laplace som bland annat finjusterade Isaac Newtons uträkningar och förklaringar till hur himlakropparna rör sig och varför. Newton hade dock inte alla verktyg för detta och fick lämna en del frågetecken kvar i rymden, frågetecken som Laplace förmådde räta ut. Men ändå frågade Napoleon Laplace varför han inte nämnde Gud i sin avhandling (vilken är mycket omfångsrik och med många ord, så möjlighet kunde kanske ha funnits om han velat) och det är då som Laplace avfärdar Guds plats i vetenskapen genom att säga: ”Ers majestät, jag har inget behov av den hypotesen”. Eller nej, det gör han ju inte. Gud är ju ingen matematisk formel och har rätt lite plats i en formelsamling. Dock används detta citat ibland som om man inte behöver Gud när vetenskapen finns, medan det nog inte är relevant för den frågan alls. För mer om sambandet mellan vetenskap och kristen tro rekommenderar jag Guds dödgrävare av John Lennox och Utan Jesus ingen mobil i fickan av Mats Selander.

Och Trump? Inget med Laplace, dock med kunskap, vi tar till oss (fast inte i denna fråga alltid)!

/ Martin Walldén

Artikel som pdf

Att tänka fritt är stort. Så stort att det visar att Gud finns.

I veckans klipp visar Tim Stratton hur det logiskt följer av människans förmåga att tänka fritt att naturalismen är falsk. Ateisten undergräver därmed sin egen världsbild om denne påstår att han eller hon tänker fritt, eftersom tänkandet måste vara helt styrt av naturliga orsakssamband, och därmed förutbestämt.

Videon förklarar detta mycket bättre, och på mindre än fem minuter av din dyrbara tid.

Ett särskilt tack till Samuel Svensson för ditt inlägg i forumet som ledde hit!