De två böckerna

Söndra och slå! Det har varit ett av alla krigs taktiska drag att skapa motsättningar mellan det som borde höra ihop och att tvinga ihop det som borde vara isär och hållas isär. Att ”dividera” är då en process som slår in en kil mellan företeelser som borde hållas samman. Olyckan som resulterar om man inte håller samman dem är svåröverskådlig.

Min kristna tro baseras inte på den av så många efterfrågade bevisföringen om Guds existens. Som skapad varelse tillhör jag det skapade och kan överhuvudtaget inte flytta mig ur skapelsen för att fristående betrakta, studera och eller analysera Gud, som om GUD kunde vara ett objekt som jag är fri att ta ställning till på mina premisser. Det är först när jag någonstans inom mig har accepterat att jag är subjekt till det subjekt som också en personlig Gud är, som det finns en väg fram till den dagliga insikten om en närvaro i tiden och tingen som inte är en produkt av vare sig min fantasi eller ett ’ting’ som jag förfogar över. ”Ja men då medger du att din gudstro är subjektiv!” Javisst! Men det är ditt förnekande också, men med den skillnaden att jag är medveten om och lever i den relation som bara är möjlig mellan subjekt, men som aldrig kan fås till ett objekt.

Den som gör Gud till ett objekt gör samma misstag som den som använder ett cellprov från en elefant för att i minsta detalj studera dess DNA men aldrig varseblir den levande elefanten och inte skulle känna igen den på tio stegs avstånd. För vad än DNA programmet innehåller så är programmet inte sin produkt. Det är först mötet med elefanten i sig som ger validitet åt dess DNA. Men där är ju haken i den nuvarande vetenskapsmanin. Vi vet en del på mikroplanet men fattar aldrig det stora sammanhanget ur vilket vi plockar våra fragment. Vi har accepterat vanföreställningen att den som förstår ett fragment därur kan härleda helheten. Och limporna fortsätter förneka bagaren.

Den olyckligaste och kanske mest anmärkningsvärda ’kilslagningen’ är mellan å ena sida naturen och den naturvetenskapliga metodiken och å andra sidan Gud och den teologiska begreppsvärlden.

Tvärt emot vad Bibeln omvittnar har teologierna gått in i sina kammare, stängt för fönsterna, tänt sitt eget ämliga stearinljus och läser bibeln som om den vore en icke-naturlig och rent av från skapelsen fristående och verklighetsfrämmande alternativ berättelse om världen. En berättelse som till synes inte behöver ta hänsyn till den värld som faktiskt finns. Det har alltid förundrat mig att det byggs kyrkor där varenda del av hela strukturen är onaturlig, syntetisk och exklusiv. Endast med hjälp av dyra dataprojektorer kan man händelsevis släppa in ’naturen’ i kyrkrummet, undantagandes då lite altarblommor. Allt annat vittnar om människans kapacitet att skapa, kreera, hitta på och framställa sina gärningar till Guds ära. Om det nu var så att Gud verkligen är ute efter detta: ”Ära vare Gud i höjden, detta har JAG gjort i slöjden.”

Det är förunderligt att notera att teologins största djup regelbundet och konsekvent alltid relateras till skapelsen igenom hela bibeln. ”Se på fåglarna under himmelen, de varken sår eller skördar… och ändå föder er himmelske fader dem..” ”Hur ska ni som inte begriper när jag talar till er om jordiska ting begripa det som är från himmelen?” Ju djupare andlig insikt, ju mera naturliga är Jesu visuella hjälpmedel. Hela skapelsen är hans AV kartotek.

Jaså, du Job, du vill förstå vad som hittills övergått din fattningsförmåga? Låt mig då fråga något om det som finns inom räckhåll för dig. Vet du hur det kommer sig att allt levande har en viss ordning, att himlakroppar behåller sin plats, att det finns systematisk ordning i skapelsen? Framgår det av det som är vad som ligger bakom? Talar det som är om hur det blev till? Job lyssnar och fattar att han hittills ingenting har fattat trots att han hela sitt liv umgåtts med delar av skapelsen, med boskapshjordar, med barnafödande, med fårskötsel och åsneavel..han har älskat och blivit far, han har förlorat allt och uppmanats att förbanna Gud av sin egen hustru, han har skrapat sina variga sår med en krukskärva sittandes i en steril askhög.

Alla de frågor Gud ställer handlar om tingen som utgör den naturliga livsmiljön och den påtagliga verklighet i vilken människan lever. Resultatet av alla dessa frågor som Job inte kan redogöra några svar på mynnar ut i en enda gigantisk insikt: ”Job svarade Herren och sade:
Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar, är omöjligt för dig.

Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?

Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod. ”Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.”

Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon. Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.”

Jesus av Nasareth kallas hedersamt för ’Rabbi’ som betyder mästare, lärare. Men har ni sett på maken, hans pedagogik används av nästan ingen! Hans sammanhållande av det fysiska med det som är metafysiskt äras av få. Begrips av en minsta möjliga skara. Att ha åtskiljt skapelsen från Skaparen, det andliga från det jordiska är ett av våra största intellektuella feltänk alla kategorier.

Jobs bok igen då:

Men fråga boskapen, den ska undervisa dig, fåglarna under himlen, de ska ge dig svar.

Tala till jorden, den ska undervisa dig, fiskarna i havet ska ge dig besked. Vem av dem känner inte till att det är Herrens hand som har gjort det?

Det är i sönderslagningen mellan fysiken och metafysiken och inplaceringen i särskilda och numera artificiellt vidmakthållna tankeghetton, som det mesta av tidens uppenbara dumheter uppstår. Det är en konstruerad motsättning mellan naturen och Anden. Den är ett resultat av ideliga lögner spridda från vardera sidan om skranket. Å enda sidan en gudfrånvänd naturvetenskapism. Å andra sidan en naturfientlig teologi.. i sina ytterligheter.

Det är nu man förstår tyngden i vad Paulus tydliggör. I kraft av den undervisningens Ande som tar Guds ord och ger det åt människan låter han oss veta:

Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.

(Nota bene: Ingen enda mänsklig kultur har någonsin varit ateistisk)

En distinkt sammanfattning av situationen. Separerar man det skapade från skaparen resulterar det i en vetenskap som baseras på dårskap och själva fundamentet för verklig insikt försvinner. ”Gudsfruktan är visdomens begynnelse”. Om man sedan drar slutsatsen att den projicerade frånvaron av en skapare också helt döljer det ansvar de skapade har emot skaparen så öppnas fältet för just det som sedan har hänt. Människan vars uppgift det var att vårda och förvalta skapelsen har lyckats med att göra precis tvärtom. Och vår egen livsmiljö, vårt enda rum i tillvaron, har vi förstört i grunden. Teologin förutsade det på basis av våra benägenhet att göra vad vi vill med skapelsen och strunta i Skaparen. Men även teologin sätter sig numera över Skaparen.

Men så har vi också facit i hand. För varje sak som vi lyckas kopiera med den exakta vetenskapens medel berömmer vi kopian och dess tillverkare och förnekar den ursprungliga skapare vars verk vi bara efterapat. Till kostnad av miljoner tanketimmar och all den mänskliga förmågans maximala insats kommer vi fram till att det ingen skapare behöver ha funnits, för vi har nu gjort en kopia..

Ära vare pseudogudarna i labbet, men bort med Gud i höjden.

Sann vetenskap och sann teologi hade räddat oss från den dårskap som nu föröder jorden och sänker kyrkorna i allt djupare andligt mörker. Någon har ett gigantiskt intresse i att hålla dem isär, och båda falangerna har gått på bedrägeriet. Den ena genom att utesluta skaparen från skapelsen, de andra genom att ignorera skapelsen som Skaparens egendom och ’förkunnare’ om Skaparen själv.

Så blir förkunnelsen ’inomrumslig’ men onaturlig och vetenskapismen inlåst i en kolkällare av fundamental okunnighet om elefanten alltmedan den studerar dess hud.

Ni har hört talas om ”elefanten i vardagsrummet”? Den oönskade Gudsnärvaron? Den har, tror jag, framför allt uppstått ur uppdelningen mellan vetenskap och teologi.. alla ursprungliga Universitet började för övrigt inom teologins ramverk, men det var då det.

/Teddy Donobauer, Doncaster

8 reaktioner till “De två böckerna”

  1. Skillnaden mellan djuren och människorna är hjärnans relativa storlek. Dom flesta djurhjärnor verkar inte tillåta abstrakt tänkande och dom har därför inte mycket annat val än att leva i nuet, för dom är naturen allt, dom behöver inga AV presentationer av sin miljö, men dom verkar trots det inte särskilt andliga.
    Vi människor kan ha levt ett liknande liv innan neolitikum, mycket av det vi tror oss veta om den tiden (vilket nog egentligen är ganska lite) tyder på det.
    Naturen och andligheten hade då tydliga samband och antagligen tvivlade ingen på att trädgudarna, regngudarna, åskgudarna och alla djurens andar var ständigt närvarande.
    Hos Sanfolket i Kalahari såg vi att en stor del av dagen användes till social samvaro runt lägerelden. Berättelser, sång och dans, ibland även sk. transdans var dagligt förekommande. Shamanen kunde i transdansen komma i kontakt med andarna och få förklaringar till olika fenomen och kanske också påverka stammens framtid.
    Redan på jägar/samlartiden tror vi alltså att det övernaturliga var en del av människornas ”vetenskap” om naturen.

    Sedan drabbades mänskligheten av jordbruket!
    Makt, ägande, slaveri, långa nerbrytande arbetsdagar, kvinnoförtryck, dålig mat, trängsel i sjukdomsalstrade städer och byar, ständiga krig OCH härskarreligioner ersatte det jämförelsevis idylliska, ganska jämlika och påfallande andliga liv vi ser ut att ha levat fram till dess. Vi slogs säkert med varandra ibland då med, men antagligen mest när det var ont om föda, annars fanns inte mycket att slåss om.

    Nu var dock kunskapens frukt uppäten och allt vändes uppochner.
    I den här processen förändrades även andligheten.
    En bildad elit hårt knuten till härskarmakten började hantera religionen och tala om för folk och soldater vad som gällde.
    Krig och territoriella omfördelningar blev nu regelbundet förekommande och dom olika härskarna använde naturligtvis religionen för sina syften.
    En härskare måste visa att han hade gudarna på sin sida och krig med någon som hade samma gudar på sin sida var svårt att motivera, alltså måste härskarna skaffa sig egna tolkningar och egna gudar, varav en del har överlevt ända tills våra dagar.
    Dagens religioner är således dom gamla härskarnas religioner och dom ”heliga” skrifterna är berättelser om hur olika folk och deras respektive tro bekämpade varandra.
    Dom krigiska och rent perversa grymheterna i t.ex. Bibeln är sannolikt överdrivna, men berättelserna är antagligen till för att motivera folk och soldater att erövra eller bekämpa erövrare, plus att skapa fruktan för makten och därmed ”ordning”.

    I religionernas sköte växte den moderna vetenskapen fram och nu vet dom flesta av oss att nästan allt som tidigare, i brist på kunskap, påstods vara gudarnas verk har naturliga förklaringar.
    Dom övernaturliga förklaringarna bleknar bort i ljuset av ständigt ökande kunskap. Det är en mycket bra utveckling som tar oss bort från vidskepelse och rena dumheter, men den starka andligheten och dom intima banden till naturen, som troligen gett oss klara överlevnadsfördelar och då rimligtvis inpräntats i oss av evolutionen saknar vi.
    Hur vi skall hantera detta blir spännande att se, men en återgång till gamla tiders mordiska härskargudar som herr Donobauer förespråkar är nog det sämsta tänkbara alternativet.

    Gilla

    1. a14_____Jag kan inte se att du representerar Donbauers position sanningsenligt Anders- du skrev:
      ”men en återgång till gamla tiders mordiska härskargudar som herr Donobauer förespråkar är nog det sämsta tänkbara alternativet.”
      – Anders Åberg.

      Gilla

  2. Vad jag menar Anders, är att alla dina ”teorier” är rena gissningar eller så agerar du som ”textbook-repeter” för någon annans agenda. Vem som helst kan dikta ihop ett par rader liknande de som du beskrev ovan, för vilken kan göra en faktakoll?
    Faktum är dock att det inte finns några hållbara bevis för ”mänsklig” aktivitet innan A&E.

    Gilla

    1. Mina ”teorier” bygger på kända arkeologiska och historiska fakta.
      Hur livet såg ut innan neolitikum råder det dock ganska delade meningar om, men alla bygger på samma arkeologiska fakta. Det finns både en ”fredlig” tolkning och en mer krigisk.
      Att tiden efter neolitikum är en enda lång soppa av krig och våldsamheter är nog dom flesta forskare däremot överens om.
      Mänsklig aktivitet dvs. Homo Sapiens kan spåras till minst 100 000 år bak i tiden och en del forskare tror t.om. upp till 300 000 år.
      Adam och Eva däremot finns inte ett spår av bevis för någonstans.
      Som vanligt så fabulerar du fullständigt ohämmat.

      Gilla

      1. a15____1) Anders, jag tror att du gör ett logiskt misstag här.
        Ett bevis för Adam och Eva (det första levande människoparet) är ju att vi är här. Utan ett första levande människopar skulle vi aldrig finnas till- det finns människor nu- alltså fanns det också ett första människopar.

        Anders skrev:
        ”Adam och Eva däremot finns inte ett spår av bevis för någonstans.”
        – Anders Åberg.
        ____________________________

        2) Du skrev:
        ”Att tiden efter neolitikum är en enda lång soppa av krig och våldsamheter är nog dom flesta forskare däremot överens om.”
        – Anders Åberg

        ##### Det beror på vilken plats du väljer att studera- då som nu finns fredliga och mindre fredliga platser. Om du skulle ha rätt i det påståendet skulle de flesta forskare ha fel. Det finns inga evidens för att Samoaöarna skulle vara ”en enda lång soppa av krig och våldsamheter ” efter neolitikum.

        Mvh Joel

        Gilla

        1. Adam och Eva är en egen saga i Bibeln, den har inget med evolutionen att göra, den tvärtom motsäger evolutionen OCH den saknar alla former av bevis.
          Så om du nu har rätt om Samoaöarna, vilket jag betvivlar, så motsäger det en då hel världs arkeologi enligt dig. Begåvat Joel!

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s