På tapeten, Adam och Eva – uppdaterad

Ett tydligt tecken på att vi närmar oss tidens slut är de allt intensivare anfallen mot det vi kallar ”Den heliga skrift”. För att försvara all samtidens ohelighet och perversion måste det heliga med nödvändighet dras ner i dyn och dess helighet besudlas med helighetens motsats. Det som är människans vekaste punkt: hennes högmod och vägran att vara just bara människa skapad till Guds avbild, måste omvandlas till högmod, stolthet och ‘pride’ över att vara just den från rättfärdigheten befriade avarten. Den ursprungligaste synden är den som vill göra människan själv till guds ersättare.

Bibeln, något att redigera bort ur tillvaron?

”Skulle Gud ha sagt …Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande.” Som göteborgare kan man spetsigt fråga: ”gick ni på den lätte?” Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!!  Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.

Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande ‘kan själv’. När den urartade människan, den från sitt ursprung lösrivna människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon ‘kan själv’. Inte sin räddning.

Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.

Frågan om Adam och Evas faktiska individuella existens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: ”Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är.”  (Christer Sturmark)  Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.

Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägliga. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv.  Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså ‘av jorden’. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är ‘adam’. Av jord.

Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot ‘adam’ som sann beskrivning av människan?  Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.

Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan ‘leva’. För det krävs det en ‘livgivande ande’ eller en ‘animerande princip’, eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.

Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra ‘jorden’ något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns vid sidan av formen i sig ter sig ganska självklart. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart. Program för liv finns bara i redan existerande liv.

Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för ”den termiska döden,” det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. ”Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder” vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början ‘sexuellt’. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. ‘Föröka er och uppfyll jorden”. Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!

”Eva” är det namn, den beskrivning av kvinnan som Adam ger henne när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse, och heller inte sett något annat födas på liknande sätt ännu. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartade reproduktionsmetod:  levandefödare! Mammalie i den sanna bemärkelsen. ”Chava = Eva” betyder ”den som föder levande”. Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har vi emot det hebreiska uttrycket ‘Eva’ som namn på urmodern? Inget namn kunde bättre beskriva vad hon var ämnad som, än just det.

Fanns Adam och Eva? Människan av idag är fortfarande ”adam och eva” och de två är tillsammans avsedda att vara ‘människan skapad till Guds avbild’. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.

”Den förste Adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande..” Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan, som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav, numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande: som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.

För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner.  Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår.  Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som ‘levandefödare’ ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill ta ansvar för sin biologiska normalitet har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programmet, alltid. Men i dessa dagar marscherar 100.000 kvinnor för rätten att döda sina barn innan de föds. Eva vill inte vara det hon är till för: att föda levande. Och Adam vägrar att ta ansvar för sin säd. Lika goda kålsupare båda.

Adam och Eva…fanns de? De fanns, de var och de finns, men är urartade. Det är den andre Adam, den som kallas Kristus som visar vad de kunde ha varit, men inte är.

Teddy Donobauer, Doncaster 27.1.2018

8 reaktioner till “På tapeten, Adam och Eva – uppdaterad”

  1. ”Att livsanden finns är det ingen annan än hjärndöda som ifrågasätter” skriver Donobauer.

    Jag ifrågasätter att livsanden finns. Inte att levande finns. Men att livsanden finns. Då är jag alltså hjärndöd.

    Jag vill fråga Svenska Apologetiksällskapet hur ni egentligen tänker när ni släpper fram en sådan här text. Att författaren tillgriper en allvarlig medicinsk diagnos för att smutskasta sina meningsmotståndare, borde vara skäl nog att refusera. Att han i näst sista stycket skriver att kvinnors ”program” och ”bestämning” är att föda barn, borde vara ytterligare ett. Liksom för all del texten i dess helhet. Den saknar all vilja att övertyga andra än de redan frälsta. Apologetiskt är den utan verkan.

    Jag önskar inget svar från Donobauer.

    Gilla

  2. Hej Teddy!

    Med din text har du satt ramen för hur diskussionen kan föras här. Och jag kommer att i mitt inlägg visa att du, på varje punkt jag tar upp, varit ännu oförskämdare än jag är nu. Det finns mycket att skriva om din text, men jag begränsar mig till några teman här.

    Sexfixering
    Du påstår i din text att jag är hjärndöd, liksom alla andra som inte ansluter sig till din syn på världen. Det är en grov förolämpning, och rent objektivt att falskt påstående. Då är det inte mer än rätt att jag får uttrycka mitt övergripande intryck av din text: Den ger uttryck för en sexfixering som inte känns sund, som jag ser det.

    Du återkommer gång på gång till detta tema. Och visst, det är väl i sig inget problem med sex. Men i din text är det just det som det är. Som exempel kan jag nämna ordet ”knipa”. Det är inte helt i sin ordning att använda ordet ”knipa” så självklart i en text som du gör. (Och det jag skriver ”inte helt i sin ordning” är mycket mindre förolämpande än att bedöma någon som hjärndöd). Ett ord kan säga mer än tusen söndagsoblater. (OBS Skämt! Du tar dig många liknande friheter i din text). Jag har en fråga till dig: Är det med snippan som kvinnan ska knipa, eller ska hon möjligen knipa käft? Tycker att din text är lite oklar på den punkten. Alltså vilken kroppsdel det gäller? Du beskriver, som jag ser det, kvinnor som barnafödande maskiner, där den rätta mannens säd ska inplanteras vid lämpligt tillfälle och sedan föra hans fina anlag vidare.

    Sedelpressen
    Så glad jag är över att inte vara tryckt i just din sedelpress. Visserligen hotar du med att elda upp mig, och det vore väl i och för sig skäl nog. Du skriver: ”Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.” Men det känns rent allmänt befriande att inte ha något med din hantering att göra, och inte uppfylla några av dina äkthetskrav. Några frågor på det?

    Apologetik
    Vad är egentligen apologetik? För mig är det obegripligt att Svenska apologetiksällskapet publicerar en text som denna. Teddys text är visserligen skrattretande på många sätt, men jag måste tillstå att skrattet fastnar i halsen. För att skratta åt och acceptera något som egentligen är kränkande tror jag inte är rätt väg att gå.

    Annie Svensson

    Gilla

  3. Tack för kommentarer och påpekanden! Målet med Svenska apologetiksällskapets blogg är att inte ha dubbla måttstockar i bedömning av vad som skrivs, men att ändå ha en viss bredd i de åsikter som torgförs främst från våra skribenter, men givetvis kanske än mer i de som läser och kommenterar.

    Det blir nog inte helt perfekt eller för alla helt passande, ibland är det det omistligt kristna som ger reaktion och känslor, vid andra tillfällen hur vi uttrycker oss.

    I de fall det inte är själva Jesus som provocerar så vill jag beklaga att upplevelsen och ibland innehållet blir mindre bra. /Martin Walldén bloggredaktör

    Gillad av 2 personer

    1. Tack för att du svarade Martin! Jag är osäker på om detta var en ursäkt, men eftersom du skriver ”ibland innehållet” i sista meningen så kanske det ska tolkas så?

      Jo visst, det finns saker hos Jesus som jag tycker är provocerande. Men det finns också annat som jag uppskattar hos honom. I det här fallet hade han dock ingenting med saken att göra.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s