Pikachuargumentet för Guds existens 

Ja, du läste rätt. Pikachu, det energiska strömförande Pokèmondjuret är inte bara en mästare på att se söt ut, han går även att använda för att belägga existensen av Gud. En ateist måste välja på att tro att Pikachu i en värld långt borta är president för USA med Michael Jackson som presstalesman, eller börja tro att Gud finns. Låt mig förklara varför.

När ateistprofeten Christopher Hitchens fick frågan vad som är det bästa argumentet för Guds existens, svarade han universums finjustering. Argumentet, som Justin Brierly förklarar i videon ovan, går ut på att ett universum som slumpartat uppstår utan någon plan eller design bakom med allra största sannolikhet omöjligen kan innehålla liv. De naturkonstanter som avgör kraften i gravitationen, protonernas laddning med mera hade kunnat vara annorlunda, och i nästan samtliga scenarior hade liv varit omöjligt i hela universum. Rymden hade antingen expanderat för snabbt eller långsamt så att stjärnor, planeter – ja, molekyler – inte hade kunnat bildas. Än mindre liv.

Den vanligaste ateistiska responsen på detta problem är att hävda att vårt universum inte är det enda som finns. Om det finns ett multiversum med ett oändligt antal universa vars naturlagar och konstanter varierar, så är det inte längre extremt osannolikt att vårt universum innehåller liv. Att häpnas över att det är ”finjusterat” blir lika meningslöst som att slås av att jorden är på ”perfekt avstånd” från solen – med miljarder solsystem är det oundvikligt att perfekta avstånd dyker upp här och där.

Fortsätt läsa Pikachuargumentet för Guds existens 

Annonser

”Kom igen, det där är ju gammal skit!” – Är kristen tro förlegad?

Det tycks finnas en idé eller en föreställning i Sverige som säger att det är förlegat och omodernt att tro på Gud och att vara kristen. Denna föreställning tycks också säga att det var normalt att man var troende förr i tiden, men att vi nu vet bättre och därför – om vi är kloka – lämnat det bakom oss, både som individer och som samhälle. Det är samma princip som synen på jordens plats i vårt solsystem, där majoriteten numera anser att det är förlegat att tro att jorden är i centrum av vårt universum (den geocentriska världsbilden). Vi vet att människor förr trodde på den geocentriska världsbilden, men att vi idag vet att det är solen som är centrum i vårt solsystem (den heliocentriska världsbilden). På liknande sätt menar man alltså att det är en allmän kunskap att kristendomen är förlegad. ”Förr trodde folk på Gud och Jesus, men nu vet vi bättre och vet att det är falskt.” Men en viktig fråga är såklart om detta sanningsanspråk är sant. Är det en allmängiltig kunskap att kristendomen är förlegad och omodern? Och kan man vara en rationell, modern människa och samtidigt tro (och dessutom komma till tro) på Jesus och Gud?

Jag tror att skälen till att denna föreställning finns i samhället är många. En del i det handlar nog om en felaktig syn på debatten mellan vetenskap och tro, där man hävdar att vi idag vet att Gud inte finns (och därför bör man inte heller tro på Honom). Det kan också handla om synen på hur, och av vem, religion uppstod (människan eller Gud?). Ytterligare ett skäl som kan spela in kan vara synen på vad som särskiljer myter/sagor och verkligheten, där man menar att troende tycks blanda ihop dessa. Låt oss gå igenom dessa olika skäl och undersöka dem lite närmare.

Har vi kunskap idag, som man inte hade förr, som säger oss att Gud och Jesus inte är sanna? Har vetenskapen motbevisat Gud? Det korta svaret är nej. Det finns många skäl till detta korta svar, men för att inte riskera att skriva en bok om detta, ska jag bara nämna några saker. En sådan sak är att skiljelinjen mellan tro och vetande inte är kategorisk eller vattentät – utan skillnaden mellan tro och vetande är flytande. Till exempel definieras kunskap ofta som ”sann, berättigad tro”. Den definitionen visar att kunskap i sig kräver tro; sådan som är sann – vilket är precis vad kristendomen hävdar om sig själv (sann tro).
En annan aspekt är idéen att vetenskapen står för det rationella och tron för det irrationella, där rationella människor håller sig till kunskap och irrationella människor till trosföreställningar. Men i verkligheten har självklart alla människor både kunskap och trosföreställningar som styr dem i deras vardag på olika sätt. Även vetenskap bygger på vissa trosföreställningar, om man benämner de filosofiska grundantaganden inom vetenskap som trosföreställningar. Det är vetenskapsfilosofiska antagande som man bara måste ”tro” på, kollektivt, för att kunna bedriva vetenskap – utan att det finns något vetenskapligt sätt att bevisa att dessa antaganden är sanna.
Ytterligare ett skäl är att vetenskapen har viktiga begränsningar för vad den kan uttala sig om, utan att för den sakens skull hävda att det inte finns något rationellt att säga bortom dessa begränsningar (hävdar man det närmar man sig scientism, en överdriven tro på vetenskap som process och fenomen). Vetenskap bedrivs för att förklara ting/företeelser och mekanismerna bakom dessa, men kan till exempel sällan svara på frågan ”varför?”. John Lennox, professor i matematik på Oxford, har använt följande anekdotiska exempel för att illustrera detta:
”Varför kokar tekannan? Ett svar är att värmen på plattan får molekylerna i vattnet att röra på sig snabbare och snabbare, tills plattan når en viss temperatur då vattnet börjar koka. Ett annat svar är att den kokar för att jag vill ha en kopp te.”
Dessa två förklaringsmodeller krockar inte, utan båda kan vara lika sanna. Här särskiljer man på mekanism (eng. ”mechanism”) och agens (eng. ”agency”). Vetenskap kan i mångt och mycket förklara mekanismerna bakom saker, men inte agensen. Det finns även annat som vetenskapen inte tillfredställande kan uttala sig om, men som ändå existerar och är sant, rationellt och meningsfullt.

7e67b145-df16-4137-b7ea-d25d27d10c54-635-0000001a70e5dea1_file-1.jpg
Är Gud trovärdig? Är vetenskapen allt?

I diskussionen mellan vetenskap och tro är det många som använder Galileo Galilei som ett exempel för att lyfta fram vetenskapens position till religionen, där religionen står för det förlegade och förtryckande och vetenskapen för nytänkande och utveckling. Men faktum är att Galilei var troende kristen hela sin livstid, även när han var i husarrest. Även han förstod att vetenskap och religion inte är motsättningar och att man utan problem kan vara rationell, kristen och vetenskapsman. Han ska bland annat ha sagt ”Bibeln lär oss om vägen till himlen, inte om himlarnas vägar.” (eng. “The bible teaches us how to go to heaven, not how the heavens go”).

Ett annat skäl till att många anser att tron är förlegad kommer från svaret på vad man tror är uppkomsten av religion. Är det vi människor som har skapat religioner och övernaturliga trosföreställningar? Många hävdar det och kan då mena att religionen inte längre fyller ett syfte – dels för att religionen inte lyckades förklara saker om världen och universum och dels för att vi idag har ersatt religionens funktion med välfungerande samhällen och vetenskap. Man menar då att religion uppkom för att man försökte förklara världen runt en, men då det misslyckades – medan vetenskapen har lyckats – så kan man nu lämna religionen och anse den vara förlegad. Även här kan man lyfta fram Galileos citat ovan för att visa att man då kanske misstolkar religionens syfte och uppkomst. Ett skäl till att man tror att människan har skapat religion kan till viss del också bero på religionspsykologiska teorier. Många av dessa har nämligen en underton av att förklara religionens uppkomst som ett resultat av social gemenskap med behov av sammanhållning, struktur och att förstå världen runt omkring dem samt som ett resultat av vissa hjärnprocesser, till exempel att vi övertolkar händelseförlopp och ger dem en överdriven mening. Föreställningen i samhället pekar alltså på den skapade sfären av religionen – att vi människor har skapat tron på Gud -, men att det i den yttersta verkligheten inte existerar någon sådan Gud. Detta är dock ett antagande man gör a priori, utan att ta i beräkning många andra aspekter som backar upp tron och Guds existens.

Följande anekdotiska exempel illustrerar ytterligare ett skäl för att visa att det är förlegat att tro på Gud: ”När jag var liten trodde jag på jultomten, men nu när jag blivit äldre och fått mer kunskap om världens beskaffenhet, vet jag att jultomten inte finns på riktigt.” Det illustrerar att Gudstroende är som de som tror på myter/sagor. Om det inte handlar om jultomten kan det vara någon annan myt, saga eller väsen som människor tidigare har trott på, men som med utveckling (individens åldersmässiga utveckling eller samhällets utveckling) inte längre tror på. När vi blir äldre vet vi att jultomten inte finns. Gör man ändå det, så är man lite konstig. Därför blir det som att Gudstroende folk är lite konstiga om de fortfarande, i vuxen ålder, tror på Gud. Jultomten, eller någon annan myt/sagofigur, likställs alltså med Gud. Även här tyder det på en överdriven förenkling av vad tron är och vad den bygger på. Då förbiser man de många skäl till varför tron är rimlig och trolig, bland annat ett rad Gudsargument, de historiska bevisen för Jesus, manifestationer av Guds existens än idag (till exempel helanden) m.m.

Sammantaget så finns det flera goda skäl till att anse att den rådande föreställningen – att det är förlegat att tro på Gud och vara kristen – inte återspeglar verkligheten på ett korrekt sätt. Att hävda att vetenskap har motbevisat Bibeln och Guds existens är inkorrekt av flera anledningar, bland annat för att vetenskapen inte sysslar med metafysiska frågor. Att tro att religion finns för att folk behöver det eller för att vår hjärna lurar oss är också ett ogrundat antagande, på samma sätt som det är att likställa tron på Gud och Jesus med tron på sagor/myter/väsen. Denna föreställning tycks fortleva och spridas, vilket på flera sätt är problematiskt och tragiskt eftersom det oberättigat hindrar folk att lära känna den Gud som skapat och älskar oss. Och slutligen: en föreställning är inte sann, även om alla tror på den.

Ateism gör livet absurt

Finns det mening med livet? Ja, eftersom Gud finns, gör det det. Men om ateismen skulle vara sann, vore livet absurt.

I ett materialistiskt universum finns ingen plan, inget ändamål, inget ont eller gott. Ingenting annat än blind, skoningslös likgiltighet, menar ateistagitatorn Dawkins.

En konsekvent ateist måste bygga sitt liv på förtvivlans fasta grund, påstår Russell, och faktum är att ingen ateist kan leva konsekvent och ändå vara lycklig. Antingen lycklig. Eller konsekvent ateist.

Det ateistiska budskapet är i sanning dystert. Och meningslöst. Men lyckligtvis fullständigt osant. Jesus lever. Vi kan både få intellektuellt hållbara skäl till detta, men framför allt en personlig, livsförvandlande erfarenhet av ett möte med den levande Guden. Den Skapare som har ett syfte med våra liv, den Helige som är så totalt överlägsen den meningslöshet ateistprofeterna tror på. Denne Jesus är livets verkliga mening. Närma dig Honom du också!

Utförligare förklaringar i detta femminutersklipp från Reasonable Faith:

To be continued…

Det tycks som om den påannonserade bloggposten måste vänta med att dyka upp tills nästa vecka tyvärr.

Jag får istället passa på att bjuda in er som kan till en enkel form av gemenskap, predikan, sång, fika och en liten dos apologetik utifrån skapelsen och naturen midsommardagen på Gammplatsen i Lycksele! Undertecknad håller i predikan där både ABBA:s S.O.S och design kommer in!

Fatmomakke_Kyrka
Fatmomakke kyrka (foto: SibFreak)

Sjunga ska vi göra också! Gud i naturen kallas ofta denna bit! Inspelat i den bortersta delen (från min horisont räknat alltså) av mitt pastorat, Fatmomakke kyrka!

/ Martin Walldén bloggredaktör

Veckans bloggpost!

Tomhet, idel tomhet, säger Bloggredaktören,

tomhet, idel tomhet, allt är tomhet

(lite inspiration från Predikaren kap 1)

Veckans bloggpost blir en smula sen, torsdag eller fredag väntas den dyka upp, men då inte mindre än två (TVÅ!) gästbloggare! Inte obekanta, men de har inte figurerat i detta sammanhang som bloggare.

Så, håll ut, bloggaren kan inte nås för tillfället, men du kan skicka ett meddelande till den du söker: <svenskapologetik@gmail.com>!

Varför just kristen? Del 1

1984 och 1985 kom den första och andra upplagan ut av min bok: Varför just kristen?(1) Totalt      11 000 ex. Nu tar jag på nytt igen upp den frågan i en serie av bloggtexter här på SAS-bloggen.

Vid olika tillfällen har jag blivit ombedd att ge ut en tredje upplaga av den boken. Men jag har inte gjort det ännu, och vi får se om dessa bloggtexter kan bli en bok så småningom, men då med ett något annat upplägg och innehåll än den förra boken.

De reformatoriska och apologetiska inslagen kommer att vara tydliga och ha en framträdande plats  i dessa bloggtexter. Jag ser det som nödvändigt, då en sextioårig sekulariseringsprocess i vårt land har undergrävt Bibeltro och tilltron till Jesus. En sekulariseringsprocess som tyvärr har varit och är uppbackad av liberal- och elimineringsteologiska strömningar inifrån kyrka och frikyrka.  

Jag är kristen och det skäms jag inte att frimodigt stå upp för i Sverige idag. I Sverige, som idag räknas till ett av världens mest sekulariserade länder, och i en värld där 80 % av all religiös diskriminering sker mot kristna. Varje dag under årets 365 dagar förföljs och dödas kristna människor världen över, och det av den enda orsaken att han eller hon är just kristen.(2) Att vara just kristen är det tydligen värt att både lida och dö för.

Jag är kristen och inte något annat! Jag är inte muslim, hinduist eller buddist. Jag hör inte hemma i vare sig någon främmande eller känd religion och inte heller i några ”Gudlösa ismer” såsom ateism, Darwinism, sekulärhumanism etc. även om jag har vänner och bekanta i de sammanhangen.

Viking_age_christian_cross_found_in_Lund_sweden
Krucifix från vikingatiden från Lund. Foto/copyright: Hedning [sic]
Varför är jag då just kristen och inget annat? Mitt första svar är:

DÄRFÖR ATT JAG ÄR EN MÄNNISKA OCH INGET ANNAT

Det är enbart människan som kan vara kristen. Djur och växter kan det inte. Det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas ”kristna”.(3)  Alltsedan det första århundradet efter Jesu födelse har det funnits kristna människor i världen. Först i Antiokia och fram till våra dagar i varje världsdel. Som lärjunge till Jesus Kristus är det en heder att få kallas ”kristen”, som kommer av Kristus. 

Svar på mänskliga frågor

Vi människor bär alla på frågor, mänskliga frågor, s.k. ”existentiella frågor”.(4) Det är något genuint mänskligt att vi ställer dessa frågor, men också att vi vill ha svar på dem. Jag är kristen, därför att jag har fått trovärdiga svar på dessa ”existentiella frågor”. 

Den första frågan är:

VEM ÄR JAG?

Vad är då en människa?(5)

Det har med min identitet som människa att göra. Ingen människa klarar av att i längden leva identitetslös eller i en identitetskris som bryter ned människan inifrån. 

Min identitet som människa går tillbaka till en evig och personlig Gud och till ett bestämt ursprung, till ”begynnelsen”. Där har min identitet som människa, min människosyn och mitt människovärde sin förankring och sina historiska rötter. Gud sa: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.(6)  Här finns det inte något utrymme för någon evolutionsteoretisk spekulation, osäkerhet eller vilsenhet angående vad en människa är eller vad hon har utvecklas till under en slumpmässig och obestämd evolutionsprocess under oöverskådliga årmiljoner, och i avsaknad av en bakomliggande intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål. Här kan vi istället med säkerhet veta något om vår identitet som människa. Jag är inte ett högt utvecklat djur och jag härstammar inte ifrån någon nu utdöd apart, utan jag är en människa och inget annat. En människa med ett Gudomligt ursprung och med en Gudagiven identitet. 

Treeniga personligheter

Som personligheter kan vi vara olika varandra, men grundläggande så är vi som människor lika när det gäller att vi var och en är treeniga personligheter med ande, själ och kropp. Detta har med vår Gudslikhet att göra; att vi är skapade av en treenig Gud till treeniga personligheter och som sådana Guds avbild.(7) Jag återkommer till detta i en bloggtext längre fram, då jag mer ingående ska skriva om människosyn och människovärdet, som ytterligare ett skäl till varför jag är just kristen och inget annat.

Med en bestämd könsidentitet

När Gud skapade människan, då skapade han dem till man och kvinna. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem; och Gud välsignade dem och gav dem namnet människa när de blev skapade.(8)  Det genuint och sant mänskliga är det mannliga och det kvinnliga, och även detta har med vårt ursprung och med vår Gudslikhet att göra. 

Vi lever i en tid och med en tidsanda då varje spår ska raderas ut som kan härledas till en personlig och evig Gud som Designer och Skapare. Även det mest grundläggande och självklara ska då raderas ut. Den s.k. ”könsneutraliteten”, eller rättare sagt könsvilsenheten, är ett exempel på denna uppgörelse med vårt Gudomliga ursprung. Denna könsvilsenhet som idag når oanade höjder och som tar sig många olika uttryck, alltifrån lanserandet av det könsneutrala ordet hen (9)  till den s.k. ”Queerteorin” som används för att ifrågasätta könsidentiteten, och istället ska varje individ själv avgöra sin könsidentitet. Detta som Olof Edsinger, med all rätt, kallar för ”ett socialt experiment, där vedertagna biologiska och psykologiska fakta kastas över ända”.(10)  Ett annat exempel på denna vilsenhet är vad Matilda Nordh skrev till sin fem månader gamla son i tidningen Metro den 6 april 2016: Älskade son – ditt kön är så ofantligt oviktigt.(11) Ja, så här märkligt kan man teoretiskt resonera i sin vilsenhet när man låter det som för tillfället är ”politiskt korrekt” bestämma över sitt tänkande. Men både ”Queerteorins” förespråkare och Matilda Nordh vet egentligen bättre, nämligen att utan en tydlig könsidentitet man och kvinna, så hade det inte varit möjligt för dem att födas, och då hade de heller inte kunnat torgföra sina könsneutrala åsikter. Så naivt och patetiskt kan det bli, då man vill riva upp och avlägsna det som har varit och är ett lands och ett samhälles grundvalar genom alla generationer av människans historia. 

Som kristen slipper jag att brottas med denna könsvilsenhet. Som en människa så vet jag, att vi människor är män och kvinnor. Det räcker faktiskt med en liten gnutta av grundläggande kunskap i biologi och i Bibeln, för att vi ska kunna veta detta. Och de människor som brottas med sin ”könsidentitet” ska självklart få saklig och kunnig hjälp. Men den hjälpen är inte att ifrågasätta vår grundläggande identitet som människor, vare sig med hjälp av det konstruerade ordet hen eller med en vilsen ”Queerteori”.

     JAG ÄR EN MÄNNISKA OCH INGET ANNAT. DÄRFÖR ÄR JAG JUST KRISTEN!

Väl mött!

/ Bength Gustafson

forts. följer

Källor: (1) Varför just kristen? av Bength Gustafson. InterSkrift/Harriers AB. 1984, 1985. (2) Den kristna människorättsorganisationen och internationella missionsorganisationen Open Doors ger oss denna översikt. (3) Apg. 11:26. (4) ”De existentiella frågorna”: 1. Varifrån kommer jag? Människans ursprung. 2. Vem är jag och varför är jag här? Människans identitet och mening med livet. 3. Vart är jag på väg? Evig destination. (5). Ps. 8:5.a. (6) 1 Mos. 1:26.a. (7) 1 Mos. 1:26-28. 1 Tess. 5:23. Hebr. 4:12. (8) 1 Mos. 5:1-2. (9) ”Hen” är ett svenskt könsneutralt personligt pronomen. Ett uttryck för ”normkritik”. Erkända och fastlagda normer ska kritiseras och förändras. (10) ”Queer är inte vetenskap – utan ideologi”. Olof Edsinger opinion@svt.se (11) Debattartikel av Matilda Nordh i tidningen Metro, onsdagen den 6 april 2016.

”Jag tror bara på det vetenskapen bevisat”

En ganska vanligt förekommande tanke hos många är att de saknar tro. De ser sig som helt rationella i sitt tänkande, och ser då det i motsats till (religiöst) troende, som ju tror på sådant som inte kan bevisas.

Särskilt ateister brukar påstå att de inte har en tro på att ingen Gud finns, utan att de helt enkelt saknar tro. ”Jag tror bara på det vetenskapen har bevisat”, hör man ibland från dessa.

Dessvärre är det varken sant eller särskilt rationellt att påstå något sådant. Dessutom visar det en påtagligt bristande insikt i vad vetenskapen är och klarar av. Man kallar denna oreflekterade filosofiska hållning för scientism, som innebär tron på att vetenskapen kan förklara allt.

Vår fysiska omvärld kan utforskas med hjälp av våra sinnen. Med hjälp av logiskt tänkande och en rad filosofiska grundantaganden (som att vår omvärld är lagbunden och att vi kan få samma resultat om vi gör samma försök igen, att alla skeenden utspelas i rum och tid, att vår omvärld är verklig och inte orsakad av mentala processer, osv) kan vi skaffa oss kunskap om den. För detta fungerar den vetenskapliga metoden ypperligt. Den innebär förenklar att man testar en idé med experiment, för att verifiera att idén håller. Inte bevisa. Bevis förekommer, i strikt mening bara inom matematik, men aldrig inom vetenskapen. Det är en missuppfattning.

Man bör påminna sig om hur kunskapsinhämtande fungerar, i verkligheten. Där är vetenskaplig kunskap en liten del. En hel del kunskap är erfarenhetsmässig, vi lär oss genom att göra, vilket till sin natur påminner om vetenskapligt inhämtad kunskap. Men väldigt mycket är förmedlad, eller uppenbarad, kunskap, som baseras på auktoritetstro, skulle man kunna säga. Vi får veta av journalister att USA och Nordkorea ska mötas, och vi väljer att lita på det förmedlande media som rapporterar, trots att vi ibland är sunt skeptiska till nyhetsrapportering. Föräldrar, lärare, vänner, böcker, tidningar, tv berättar alla saker som bygger en kunskapsbank. Helt ovetenskapligt tror jag att mindre än en procent av vårt vetande kommer från vetenskap. Givetvis är det inget fel i det. Ingen kan ägna all sin tid åt att göra experiment på allt man behöver veta. Man behöver helt enkelt ta till sig vetande från andra. Poängen är om källan är trovärdig. Det är därför kristna inte alls har problem med kunskap från bibeln, trots att allt inte kan kontrolleras vetenskapligt (men är förbluffande (för den som inte vill tro) vetenskapligt exakt i allt som kan kontrolleras).

Men sen måste man också komma ihåg att vetenskap ”bara” är en metod för att utforska vår fysiska omgivning. Det finns betydande fält av verkligheten som är helt oåtkomliga för den vetenskapliga metoden. Om detta handlar det mycket korta klipp som veckans film utgör.