”Ni tror på vad som står i en gammal bok full av sagor.”

Under åren har jag haft många samtal med människor som bokstavligen tror att vi tror på innehållet i en gammal bok och att det är vår ovilja att inse att tiden för länge sedan har sprungit om den bokens världsbild som gör oss så ”bakåtsträvande”, så irrelevanta och så okunniga om vad som är sant idag. Notera: vad som är sant idag, för ingen kan med säkerhet säga att det kommer att anses vara sant i morgon.

Men det är en missuppfattning av värsta slag att tro att vår kristna tro är baserad på ”en gammal bok”. Vi läser den boken, eller det biblioteket, vilket det faktiskt är, för att vi tror på den person om vilken hela boken handlar! Den personliga relationen går alltså före läsningen av boken! Utan den levande närvaron av Honom som boken i sin helhet handlar om, skulle böckernas bok bara vara av akademiskt intresse, eller som ett exempel av den antika litteraturens skatter. Om dem kan man säga mycket och där hitta många goda stunder av läsning, men att läsa ”De Bello Gallico” föranleder ingen livsförändrande insikt. Visserligen kan läsningen av Sheherazades tusen och natt sagor vara nog så sedelärande, men det är en fråga om att ta eller låta bli. Att Läsa Iliaden och Odysséen kan möjligen göra mig fascinerad eller äcklad av grovheten i Herkules värld, eller förtjusa mig med hans hjältedåd, men att ignorera dess innehåll kostar ingenting. Tillordnar man bibeln till dessa verk kan den förvisso ses som en del av ett gigantiskt nätverk av föreställningar som det står var och en fritt att bry sig om. Eller låta bli.

Det krävs ingen medverkan av Homeros för att läsa Iliaden. Gaius Julius Caesar vile i frid, men inte behövs han för att man skall kunna läsa om hans krigserfarenheter med behållning. Det är på den här punkten Bibeln totalt avviker från all annan litteratur. Den förutsätter nämligen ett helt annat förhållande mellan läsaren och texterna. Det är till och med så att bibelläsaren har den egentlige författaren vid sin sida medan bibeln läses. Och denne frågar ideligen:förstår du vad du läser?

Har hört sägas: ”jag har läst hela bibeln två gånger, och det är bara en massa dravel!” ”Jag försöker läsa, men orimligheterna som berättas sätter sig på tvären och förolämpar min tankeförmåga.” ”Det är bara en massa blodiga myter från forntiden som inte har ett dugg mer sanning än den nordiska gudasagan.” Listan kan göras hur lång som helst på invändningarna. För att dessa invändningar skall ha någon relevans måste något annat göras först: protestantens egen världsbild och sanningsuppfattning måste skärskådas. Först av personen i fråga, sedan av den som han vill avvisa med sitt avståndstagande från ’den gamla boken’. Om läsaren alltså inte har någon försvarbar och någorlunda sammanhållen världsbild kan denne inte gärna heller förkasta den världsbild som genomsyrar hela bibeln. Att säga att ’jag förkastar den ovetenskapliga boksamlingen’ innebär ju rimligen att man har upphöjt sin egen syn på tingen till ’vetenskapligen’ fastlagd. Quod erat demonstrandum! (Vilket skulle bevisas.) En enkel grundkunskap i vetenskapsteorins historia borde göra varje sådant påstående till, i bästa fall, en jourhavande hypotes. Inte mer.

Det är alltså inte sant att vi har itutats en massa sagor som vi nu fäster tilltro till. Vi är inte alls blinda för myter och sagor. Tvärtom så förstår vi att mycket av det som verkligen är sant ofta kan uttryckas mycket väl i sagans, legendens, liknelsens och metaforens form. Men det gäller all information! Men den formen kan inte utesluta att innehållet i sagan träffar rätt på ett sätt som en rent vetenskaplig beskrivning aldrig skulle klara av. Om jag bakar en mjuk kaka i en Teddy­björns form har jag ju inte bakat en Teddybjörn. Misstaget att av formen döma ut innehållet gör mången till dumsnut. Eller som det heter: ”Man kastar ut barnet med badvattnet.”

Ett av de bästa exemplen på det sättet att illustrera hur vi umgås med begreppet sanning finns i Johannes evangelium kapitel 18­-19. Den romerske guvernören för det som idag är landet Israel med flera provinser hette Pontius Pilatus (ovedersägligen historiskt säkerställt faktum). När den judiska Sanhedrin (högsta beslutsfattande organet under den romerksa överhögheten) har bestämt sig för att röja Jesus av Nasaret ur vägen kan den inte göra det själv, därtill saknar den nödvändigt bemyndigande, så överlåter de ansvaret på ockupationsmaktens representant. En dialog utspinner sig enligt de trovärdiga vittnen som skrivit ner händelsen:

Pilatus tilltalade honom och frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade honom: ”Det är så du uttrycker det, helt riktigt. Till den rollen föddes jag och jag har kommit in i världen för att bevittna sanningen. Alla som säger sig vilja veta sanningen och menar sig vara sanna hör på mig och lyssnar till min röst.” Pilatus blir ställd inför detta oerhörda anspråk och säger sedan det som så många sagt sedan dess: ”A! Vad är väl sanning? Sedan vände han sig bort, gick ut till den samlade judiska lydregeringen och säger. ”Jag kan inte finna något skäl att döma honom.”

Tre olika sanningskriterier står här i ett förhållande till varandra som till denna dag är en absolut verklighet. Det kan översättas med: din sanning, min sanning, och Sanningen. Det är dessa tre parametrar som förklarar hur den politiska, den intellektuella och den religiösa tankemiljön kör fast i samma återvändsgränder om och om igen. Saknas en från de andra sanningarna fristående Sanning återstår bara sanningar som med annan makt måste vidhållas, för de står inte på egna ben.

Förstår jag judarnas sanningskriterium så vet jag att deras tolkning av sanningen inte tillät dem att acceptera Jesu anspråk. Förstår jag den romerska makthavarens sits att till varje pris avvisa varje ”sanning” som skulle störa Roms partsintresse i Israel, så inser jag lätt att inget judiskt sanningskriterium är intressant. Bara det är sant som gagnar makten. Så var det då, så är det nu!

Fristående från dem båda är Sanningen med stort S, och den gör Jesus inte anspråk på att ha som sin agenda, utan han hävdar att det är han själv som är den Sanningen.

(Hade Pontius Pilatus stannat upp ett ögonblick och verkligen hört vad Jesus sa skulle världshistorien ha haft ett helt annat förlopp. Men hans sanningsbegrepp tillät ingen Sanning. Pilatus är med andra ord fullständigt i samklang med vår egen tids sanningsskeptiker.)

Sanningen är alltså inte en rad utsagor, eller en rad att­satser som fastlägger en oomkullkastlig sanning, utan den är en personifierad visdom. Kännedomen om sanningen leder då ofelbarligen till NÅGON inte till NÅGOT. Så är jag tillbaka till inledningen. Vi läser inte bibeln för att ur den gräva fram nån slags tro. Vi har mött en levande exponent för en från all politik, religion och filosofi fristående Sanning. Mötet med denne skedde på hans villkor. Han sökte upp oss innan vi visste vad vi sökte. Genom att andra hade mött honom och förstått vem Han var presenterades vi för en från världen fristående och oföränderlig sanning om oss själva, om världen, och om vem Gud är. Vi fick veta hur det kom sig att vi inte själva redan visste allt det och fördes till en punkt som ledde till en helomvändning. Där vi förut gått vår egen väg, med alla dess erfarna konsekvenser, leddes vi nu till ett ljus som vi sprungit undan och därför jagat vår egen skugga .

Ingen kristen tror på ”kristendomen”. Eller omvänt, ingen som tror att kristendomen är sanningen känner Sanningen. Kristendomen är i bästa fall badbaljan som barnet badar i. Eller som jag med mitt intresse för tomatodling skulle säga: den spaljé som ger tomaterna optimalt solsken. Jag gör aldrig misstaget att leta tomater på spaljén i sig.

Kristen är alltså en människa som inte låter sig bevekas av någon temporär, jourhavande hypotes om vad sanningen nu råkar vara, utan är en som genom att ha funnit Sanningen nu kommer till bibeln för att förstå hur denna oföränderliga sanning verkligen tar sig uttryck i världen. För i det sanningsbegrepp som mötet med Sanningen medför finns alltid detta: Sanningen dvs. det levande Ordet måste bli kött. Men allt kött är som hö! Allt som synbarligen är till är ju föränderligt och omskiftande. Vid betraktandet av allt det som syns måste alltså utgångspunkten för en förståelse av det vara något annat än dess föränderlighet.

Så vi läser bibeln för att i dess bilder, texter, berättelser och utsagor finna det eviga oföränderliga och icke flytande. Vi vet att det inte är sant att ’panta rei’ (allt flyter). Allt är bara relativt i relation till något evigt. Missar du det eviga saknar du referenspunkter för det andra. Då är tillvarons ting en svårseglad malström av konfliktladdade och ytterst efemära informationer. Rena dagsländor bara.

Om något är sant i en oeftergivlig mening behöver det bara sägas en gång. Därför är varje snedmunnad och föraktfull eftersläng om ’den gamla boken’ faktiskt höjden av enfald. Om något är sant behöver det nämligen inte förbättras eller förnyas. Det kan rent av vara så att eftersom det som står skrivet är nedtecknat genom dens försorg som själv är en konstant: ”Jesus Kristus, igår idag och i all evighet densamme!” så finns det inget behov av förändring eller omskrivning av fundamentet. Det som behövs är tillämpningen i tiden av dess eviga sanning. Men om tillämpningen missar den springande punkten så är den inte en tillämpning utan en flykt ifrån ”det som en gång för alla är meddelat till alla de troende.”

Vi läser alltså bibeln för att vi är troende, inte för att bli det. Därmed inte sagt att man inte kan komma till en levande livsavgörande tro genom att läsa den. Det har många erfarit. Men, och här är kruxet: de läste sig fram till ett möte med Honom om vilken hela boksamlingen handlar.

”Ni läser skrifterna för ni tror att ni i dem har liv, men ni vill inte komma till mig för att få det livet”

Om ditt bibelläsande är till för att finna skäl att ifrågasätta Gud, Guds ord och Guds folk, blir bibelordet i sig den dom som du kommer att möta. Du läste men ville inte förstå att relationen till Ordet går före läsandet av texten. Och om ditt sätt att läsa utesluter möjligheten av en Sanning bakom texten så är nog ditt läsande rätt långt borta från författarens avsikt med boken. Den som tar sig friheten att läsa boken som den vill har nog svårt att förstå vad den handlar om.

Det är riktigt synd det.

/ Teddy Donobauer Doncaster September 2018

 

Annonser

22 reaktioner till “”Ni tror på vad som står i en gammal bok full av sagor.””

  1. Hej Teddy!

    Där har du verkligen fått till ett 100% vattentätt system. Det går inte att läsa eller ifrågasätta Bibeln utan tro. Ett imponerande cirkelresonemang. På sätt och vis håller jag med dig. För att tro på Bibeln, på det sätt som du argumenterar för här, måste ens tro vara blind.

    Trevligt att du odlar tomater. Det gör jag också!

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

  2. Tänkte bara lägga till att Skriften också kan läsas som ett vetenskapligt tidsdokument, vilket jag gjorde innan min omvändelse. Problemet med det är att det mesta av Texterna blir obegripliga. Men, min frälsning skedde inte genom Bibelläsning utan vara av ”divine” karaktär och jag fick förståelsen för Skriften som en gåva. Konsekvensen blev att jag nu förstår vad som tidigare var obegripligt.

    Det är den intellektuella förnekelsen av Gud som leder till evig dom, inte okunskapen om Hans existens. Därför blir inte heller de allra yngsta, de förståndshandikappade eller de som aldrig fick någon chans att förstå Gud, evigt dömda.

    Gilla

      1. (Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer /Martin Walldén bloggredaktör)

        Alltså, vi som är trogna Skriften kan notera att det är egentligen endast de som aktivt tar avstånd från Gud (vår Skapare) som blir evigt dömda. Exakt hur det straffet ser ut, vet ingen och därför är det heller ingen större idé att spekulera över dess utformning.

        Jesus Kristus har betalat för ALLA människors ALLA synder och Fadern erbjuder ett friköpande genom att acceptera detta faktum. De flesta människorna vet inte om den stora Nåden som erbjuds, så därför blir det inte heller någon ”kangaroo court” som en del kristna tror. Troligen kommer de flesta acceptera Jesus som Guds Son vid den Stora Vita Tronen. Men, det finns ett stort MEN här och de som idag intensivt tar avstånd från Gud kommer göra detsamma på Domens Dag!

        Gilla

        1. Vet vi verkligen _när_ det avgörs huruvida vi tar avstånd? Kan man säga ”idag” och mena 11/10 2018. Kan vi verkligen läsa oss till att en människa som inte fått möjligheten att lära känna Jesus anses ha valt bort honom?

          Gilla

          1. Det är väl uppenbart, Martin, när det avgörs, eller hur?! Om någon hatat Gud ett helt liv och sedan kommer framför Jesus, vad ska han då säga till sitt försvar?

            Gilla

    1. Exakt hur domen kommer genomföras har jag svårt att se att vi kan ha denna totala säkerhet om. Du får gärna tagga ned skrivandet om var vi kommer olika personer.

      Den gemensamma grunden för Svenska apologetiksällskapet är lausannedeklarationen, den tydliggör behovet av frälsning för alla människor och att det sker genom tron på Jesus! Jag tror vi nöjer oss så.

      Gilla

      1. Martin du skriver: ”Den gemensamma grunden för Svenska apologetiksällskapet är lausannedeklarationen,..” Så, om jag förstår dig rätt så baserar sig SAS på ett mänskligt dokument och inte på Guds Ord.

        För övrigt så skulle ”Lausannedeklarationen” kunna kommenteras på samma sätt som Jesus gjorde till församlingen i Laodicea: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun.”
        Om du inte själv ser bristerna i deklarationen så är jag villig att upplysa dig om dem.

        Gilla

        1. Ehh jag har medvetet inte släppt fram en kommentar från dig där du berättar om någons tillkortakommande kring att läsa in vad vederbörande vill och inte vad du menar.
          Testa att skriva om den här kommentaren i en frågeform. Det kan ju varit något du missat då du får ihop det på detta vis!

          Gilla

  3. ”44Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. 45Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, 46och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt.”
    3 Mos 25 – Guds bestämmelser om tillåtet slaveri

    Gilla

    1. Fast Ulf, du missar en väsentlig grej. Det gällde Israeliterna under förbundet som upprättades mellan Gud och Israel vid Sinai. Det förbundet är avslutat i och med Jesus Kristus verk och nu gäller ett nytt förbund, den här gången inte mellan Gud och människor, utan mellan Gud Fadern och Sonen, Jesus Kristus.

      Hela Lagen sammanfattas nu enkelt i: ”Du ska älska Gud och sedan älska din nästa som dig själv”. Ganska simpelt, eller hur?

      (Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer / Martin Walldén bloggredaktör)

      Gilla

    2. Ulf,
      Jag hoppas du läst hela kapitlet och förstår att det talar i ett sammanhang där det inte fanns en socialtjänst att gå till.

      Gilla

  4. Vsd är det för mening med en blogg, vars syfte är att försvara den kristns tron, när man inte är intresserad av densamma?

    De flesta unga kristna av idag, vill bara veta av de bitar som passar den egna agendan och blundar för helheten! (Redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer / Martin Walldén bloggredaktör)

    Alltså, världen och det som är i den är alltid överordnad Skriften för många av de som kallar dig ”Jesu följare”.

    Gilla

      1. Fråga Jesus Kristus vad Han tycker om din ”teologi”, Martin!
        När söndagskristna får mothugg så reagerar de inte så sällan på samma sätt som SAS gör i det här forumet.

        Gilla

  5. Men kan du inte din bibel väldigt dåligt nu, ThomasK?

    ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” säger Jesus i Matt 5:17. Och Paulus fyller på och är orolig för att slavar som blivit kristna ska tro för mycket:

    ”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.” 1 Pet 2:18

    ”Ni slavar, lyd era jordiska herrar ärligt och uppriktigt och med respekt och fruktan så som ni lyder Kristus.” Ef 6:5

    ”Ni slavar, lyd i allt era jordiska herrar, inte som inställsamma ögontjänare, utan ärligt och uppriktigt, i fruktan för Herren.” Kol 3:22

    Det finns ingenting i Nya Testamentet som talar för att Jesus var emot slaveriet som sådant.

    Och, Ola H, om Gud hade velat att det skulle finnas en socialtjänst hade han ju kunnat skriva regler om den i stället för om slaveri.

    Gilla

  6. Många är de som fastnar i Ma 5-7 diket, Ulf! De flesta pga så svag tro att de bokstaverar sig genom Bibeln. Det går alltså inte att plocka ut enstaka verser bara för att de passar ens egen agenda.

    Gilla

  7. Du har rätt beträffande tron, ThomasK, jag är inte övertygad om att det finns någon Gud utan lutar starkt åt motsatsen. Jag vet inte heller vad Ma-5-7-diket är. Jag läser det som du skriver som ett problem du har med den texten, så jag undrar vem som fallit i ett dike.

    Av vad jag hittills har läst, och med texterna ovan som argument, kan jag inte se att Bibeln har några problem med slaveri som företeelse, varken i Gamla eller Nya testamentet. Är inte det konstigt? Jag har svårt att få det att stämma med en allvis, allvetande, oföränderlig Gud – det stämmer, liksom väldigt mycket i Bibeln, bättre med vanligt mänskligt hittepå.

    Det skulle underlätta en konversation om du underbyggde dina påståenden med någon slags argument.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s