En vanlig dag med eller utan Gud?

Dag efter dag passerar utan att vi kanske alltid reflekterar så mycket över det. Vardagen är för de flesta ganska inrutad och fylld av rutiner som ger trygga hållpunkter och ett meningsfullt innehåll. Vi stannar sällan upp inför det som är invant och tillsynes självklart för oss. Men vad händer om vi gör det? Vad händer om vi faktiskt gör halt och tillåter oss att ärligt undersöka och utvärdera hur väl vår bild och uppfattning av vardagen och världen stämmer överens med verkligheten?

Jag kommer nu att beskriva ett förlopp över en ganska vanlig dag i livet för de flesta, och sedan visa hur Gud finns med mellan raderna när vi börjar bryta ner innehållet.

Föreställ dig detta:

Du vaknar på måndagsmorgonen. Du bestämmer dig för att gå upp, äta frukost och göra iordning dig för att åka iväg till jobbet. På vägen till jobbet är du bara centimeter från att köra på en cyklist och drar en lättnadens suck för att det hela inte slutade värre. Skärrad av tillbudet kör du ännu mer uppmärksamt resten av vägen. Väl framme på jobbet kommer du ihåg att du lovat en kollega att lämna tillbaka en film du lånat. Kollegan var väldigt tydlig med att filmen behövde återlämnas senast idag. Du suckar lite över ditt dåliga minne och sätter dig i bilen och åker hem och hämtar filmen på förmiddagsrasten. Kollegan blir glad över din pålitlighet. På jobbet presenteras ett nytt långsiktigt projekt som verkar intressant. Trots måndagskänslan i övrigt så får du lite ny arbetsglädje och motivation för det mål som du och dina kollegor tillsammans ska försöka nå. Jobbet känns faktiskt meningsfullt för första gången på ganska länge.

Efter arbetsdagen känner du ett behov av att komma ut och röra på dig och bestämmer dig för att ta en skogspromenad i det fina vädret. Du känner dig tillfredsställd med livet och njuter av naturen som står i full blomning och är en fröjd för dina sinnen. När du kommer hem så möts du av din partner innanför dörren som möter dig med ett leende och ger dig en kram. Du slås av en djup tacksamhet över att få känna sådan kärlek och tillit till personen framför dig.

Efter middagen sätter du dig i soffan och slår på nyheterna. Staden du bor i har skakats av ett brutalt mord och du nås av nyheten att en gärningsman äntligen är identifierad och gripen. Du stänger av, skakar ledsamt på huvudet åt eländet medan du hoppas på att rättvisa kommer att skipas.

Trött efter en lång dag kryper du tillslut i säng. Det sista du minns att du hinner tänka innan du somnar är ifall du ska lämna bilen hemma imorrn och ta bussen till jobbet. Det är ju bättre för miljön, och sen var händelsen med cyklisten imorse mycket obehaglig.

skc3a4rmavbild-2018-10-31-kl-21-33-27-e1541018108845.png
En vanlig dag, vilken som helst, vittnar den om Gud?

Kände du igen dig? Vardagen är förhoppningsvis inte alltid fullt så dramatisk, men i övrigt var det väl ett ganska realistiskt nedslag i en av livets många vardagar?

Det är inte sällan vi tänker att de svåra existentiella och filosofiska frågorna handlar om det stora och ogripbara i livet, men i själva verket så genomsyrar de allt vi gör i både stort och smått. Som det vi utför en helt vanlig dag i livet. Vår vardag handlar till stor del om vår världsbild. Frågan jag därför vill ställa är: Vad gör det för skillnad om Gud existerar jämfört med om han inte existerar den här ovan beskrivna dagen?

Låt oss undersöka! Vi börjar från början:
– ” Du bestämmer dig för att gå upp, äta frukost och göra iordning dig för att åka iväg till jobbet.”

Du gör detta av egen fri vilja (nåja, just på måndagsmorgon kanske det mer är på tvång). Vi ser oss som personliga varelser som fattar egna självständiga beslut.

  • Om Gud finns så existerar en immateriell verklighet och en grund för att vårt medvetande är mer än vår fysiska hjärna. Vi har verklig fri vilja som agenter med intentioner, och är inte programmerade maskiner utan ansvar för våra handlingar.
  • Om Gud inte existerar och den yttersta verkligheten är enbart materiell, finns ingen reell fri vilja att tala om. Då är det bara en illusion och ditt agerande och din upplevelse av fri vilja är bara resultatet av atomernas placering i din hjärna just då.

– ”På vägen till jobbet är du bara centimeter från att köra på en cyklist och drar en lättnadens suck för att det hela inte slutade värre. Skärrad av tillbudet kör du ännu mer uppmärksamt resten av vägen.”

Du blir skärrad för scenariot som kunde ha hänt eftersom du vet att en påkörning av cyklisten troligtvis skulle innebära skada och lidande, i värsta fall död.

  • Om Gud finns så har varje människa ett inneboende och okränkbart värde av Gud givet. Varje människa är skapad till Guds avbild och är unik och värdefull. Du är inte resultatet av en slump utan Gud har valt att skapa just dig.
  • Om Gud inte existerar är det inget mer speciellt med människor än med stenar, bananflugor eller bilar. Då är människan enbart materia bland annan materia och människovärdet blir något vi tillskriver oss själva som människor, utan en objektiv grund.

    – ”Väl framme på jobbet kommer du ihåg att du lovat en kollega att lämna tillbaka en film du lånat. Kollegan var väldigt tydlig med att filmen behövde återlämnas senast idag. Du suckar lite över ditt dåliga minne och sätter dig i bilen och åker hem och hämtar filmen på förmiddagsrasten.”

    Du har lovat något och sätter värde på att hålla ditt löfte, på samma sätt som du vill tala sanning och inte ljuga.

  • Om Gud finns så existerar objektiva moraliska värden som rätt och fel. Vårt samvete är den moraliska kompass som Gud har lagt ner sin lag i hos alla människor. Vi kan lita på att vår moraliska intuition relaterar till en verklig objektiv moralisk lag.
  • Om Gud inte existerar så är moraliska värden bara subjektiva och godtyckliga. Varför skulle det vara fel att bryta ett löfte? Det finns ingen yttersta, oföränderlig standard för rätt och fel utan människan själv är alltings mått.

    – ”På jobbet presenteras ett nytt långsiktigt projekt som verkar intressant. Trots måndagskänslan i övrigt så får du lite ny arbetsglädje och motivation för det mål som du och dina kollegor tillsammans ska försöka nå. Jobbet känns faktiskt meningsfullt för första gången på ganska länge.”

    Att känna meningsfullhet, arbeta mot mål och se syften med saker och ting är grundläggande viktigt för oss människor. Utan detta blir vi snabbt desillusionerade och i värsta fall deprimerade.

  • Om Gud finns så finns det också en objektiv mening och ett syfte med din och min existens, och när vi upplever mening, syfte och mål i vardagliga delar av tillvaron så går det också att förankra i verkligheten utanför oss själva.
  • Om Gud inte existerar så finns det heller ingen objektiv mening eller något syfte med vår existens. Det finns ingen tanke bakom universums eller vår egen existens och det vi gör på ett personligt plan som kan upplevas meningsfullt och värdefullt blir enbart subjektivt. Mening, syfte och mål blir ytterst sett en illusion.

    – ”Efter arbetsdagen känner du ett behov av att komma ut och röra på dig och bestämmer dig för att ta en skogspromenad i det fina vädret. Du känner dig tillfredsställd med livet och njuter av naturen som står i full blomning och är en fröjd för dina sinnen.”

    Du tar in den härliga upplevelsen via dina sinnen och känner njutning. Du ser skönheten i den blomstrande naturen runt omkring dig.

  • Om Gud finns har han designat oss och vi kan lita på att våra sinnen är gjorda för att fungera med syftet att vi genom dem kan ta in information från vår omvärld. Vi upplever skönhet eftersom skönhet, liksom godhet, är något verkligt och har sin grund i Gud själv.
  • Om Gud inte existerar finns det ingen tanke bakom dina sinnen. Det finns ingen grund för att förlita sig på att de är i kontakt med en verklighet utanför dig själv. Likadant är det med förnuftet. Skönheten du upplever syftar inte till att vara skönhet utan blir endast föremål för din egen personliga smak.

– ”När du kommer hem så möts du av din partner innanför dörren som möter dig med ett leende och ger dig en kram. Du slås av en djup tacksamhet över att få känna sådan kärlek och tillit till personen framför dig.”

Kärleken är stark och får oss att göra nästan vad som helst för den vi älskar. Den möter ett oerhört djupt behov inom varje människa.

  • Om Gud finns så är han också kärlekens ursprung. Kärlek är något relationellt och Gud, som är treenig, är kärlek till sitt själva väsen. Kärlek är något gott och verkligt existerande, och vi kan älska eftersom Gud älskat oss först.
  • Om Gud inte existerar så reduceras kärlek i bästa fall bara till en känsla precis som rädsla eller ilska. Att älska eller hata någon, vad gör det ena bättre eller sämre, det är ju bara kemiska reaktioner i vår hjärna?

    – ”Staden du bor i har skakats av ett brutalt mord och du nås av nyheten att en gärningsman äntligen är identifierad och gripen. Du stänger av och skakar ledsamt på huvudet åt eländet medan du hoppas på att rättvisa kommer att skipas.”

    Vårt rättssamhälle är byggt på moraliska värderingar såsom att det är fel att döda andra människor och att det krävs ett straff för skulden som uppkommit för att rättvisa ska skipas.

  • Om Gud finns, så existerar objektiva moraliska värden. Rätt och fel existerar som mer än bara personliga åsikter. Det goda som är rätt är grundat i Gud själv som till sitt själva väsenär både god och rättvis. Gud själv utgör den högsta och oföränderliga standarden.
  • Om Gud inte existerar så är moralen endast ett mänskligt påfund, en social överenskommelse. Det går inte att hävda att en viss människas moral är bättre eller sämre än någon annans, för på vilka objektiva grunder ska vi bedöma det?

    Låt oss nu sammanfatta och identifiera de saker som blir avgörande och som berört de olika delarna av den beskrivna dagen. Det handlar om åtminstone åtta områden:

  • Fri vilja
  • Människovärde
  • Objektiva moraliska värden – gott/ont, rätt/fel,
  • Mening
  • Mål
  • Syfte
  • Våra sinnen
  • Verkliga begrepp som kärlek och rättvisa

 

Vi har bara skrapat lite på ytan av dessa områden och syftet här var inte att ge en uttömmande förklaring på varje punkt, det tillåter inte utrymmet. Poängen var istället att visa på hur Gud på ett ofrånkomligt sätt hör ihop med det allra mest vardagliga i våra liv.

 

Som tidigare nämnts så kan vi välja att gå vidare med livet utan att stanna upp och fundera över vilken världsbild vi anammar och låter oss påverkas av. Vår världsbild är ju en del av det vi bygger vår identitet på, och faller den så faller vi på ett sätt med den. Men faller vår världsbild sönder betyder det att något annat är sant istället. För sanningen kommer vi inte undan. Vill man upphäva en sanning så går det endast att göra genom att införa en annan sanning, inte genom att radera själva sanningsbegreppet som sådant. Det kan ge viss tröst eftersom det innebär att allt inte plötsligt flyter, utan att det finns en fast grund att stå kvar på i utgångsläget.

Vi kan välja att undvika att utforska vilken världsbild som är logisk sammanhängande, trovärdig och möjlig att leva efter. Det valet måste självklart få vara upp till oss var och en. Men låt oss då komma ihåg att livet består av ett stort antal sådana här vardagar, och om en enda sådan vardag

faktiskt är otroligt svår, för att inte säga helt omöjlig, att verkligen leva ut konsekvent enligt en världsbild som utesluter Gud, hur mycket svårare blir då inte livet som helhet att få ihop utan Gud?

 

/ Emelie Rynningsjö

Annonser

71 reaktioner till “En vanlig dag med eller utan Gud?”

  1. Allt detta har avhandlats ett flertal gånger på bloggen redan, men okej, om ni älskar upprepningar så.

    Fri vilja.
    Om Gud finns så är framtiden redan bestämd och då kan ingen fri vilja existera.
    Om Gud inte finns så kan fri vilja existera. Om den gör det beror på kvantfysiken, men som det ser ut idag så säger Heisenbergs osäkerhetsrelation att fri vilja faktiskt existerar.

    Människovärde. Objektiva moraliska värden – gott/ont, rätt/fel.
    Allt detta har sin grund i hur vår hjärna formats av evolutionen för att passa ett liv där gruppsammanhållning är den viktigaste faktorn för vår art.

    Mening. Mål. Syfte.
    Detta är mänskliga påfund som blivit möjliga tack vare vår avancerade hjärna som låter oss planera våra liv i förväg.

    Våra sinnen.
    Alla arter har sinnen.

    Verkliga begrepp som kärlek och rättvisa.
    Detta grundas dels i fortplantningssystemet och i dom krav som ställs för att gruppsammanhållningen skall fungera.

    Gilla

    1. Heisenberg säger väl bara att fri finns? Inte vilja?

      Om Gud finns och har gett oss fri vilja så är inte framtiden bestämd. Hur får du det till det? Det kommer en del om Gud som evig i bloggpostserien ”Teologi för ateister”. Den ger nog några tankar kring detta. Tills dess undrar jag hur det går ihop att dessa delsummor ger att framtiden är bestämd på det sättet?

      Gilla

    2. Hej Anders,

      Spännande tankar. Ett par följdfrågor bara: hur, exakt, menar du att kvantfysiken kan förse oss med fri vilja, och på vilket sätt visar Heisenbergs osäkerhetsprincip att fri vilja faktiskt existerar?

      Gilla

      1. Den säger att ingenting är helt säkert på kvantnivå och då kan det inte bli det på någon annan nivå heller. Allt blir en fråga om sannolikhet.
        Det var det som Einstein inte gillade med kvantfysiken och fick honom att säga ”gud spelar inte tärning”, trots att han inte alls trodde på någon personlig gud.
        Ingen vet dock om osäkerheten är verklig eller beror på vår oförmåga att mäta, så som all vetenskap kan det komma att ändra sig om vi får ny kunskap. Är även kvantfysiken helt förutsägbar så blir allt som händer bara en enda lång kedja av orsak och verkan och den fria viljan bara en illusion.

        Gilla

          1. Martin, tror du verkligen själv att den fria viljan kan finnas om allt redan är förutbestämt?
            Om kvantfysiken är förutsägbar, så är naturligtvis även framtiden förutsägbar. Allt måste då med nödvändighet följa dom givna lagar som kvantfysiken ger och det handlar då enbart om tillräcklig information och tillräcklig processorkraft för att göra exakta förutsägelser om framtiden.
            Att vi sannolikt aldrig kommer att kunna skaffa oss så mycket information är en annan fråga. Det är ett mänskligt tillkortakommande som inte påverkar att framtiden likafullt då måste följa en given bana.
            Dessbättre ser det idag ut som om kvantfysiken inte är helt förutsägbar.

            Gilla

                  1. Jo Martin, det är precis det det handlar om och nu har jag sett undanflykten att det kommer i en senare tråd så många gånger att det börjar bli rejält tjatigt. Vore det inte ärligare att erkänna det uppenbara, nämligen att du inte kan svara.

                    Gilla

        1. ”Är även kvantfysiken helt förutsägbar så blir allt som händer bara en enda lång kedja av orsak och verkan och den fria viljan bara en illusion.”

          Varför då? Varför kan vi inte betrakta en handling som fri om den sammanfaller med mina viljeattityder och preferenser och utförs utan yttre tvång? Jag skulle nog till och med vilja påstå att determinismen är en FÖRUTSÄTTNING för både fri vilja och moraliskt ansvar. Om min handling nu inte är orsakad av mina egna viljeattityder och preferenser, varifrån kommer den då? Det låter ju i sådant fall som att en snarare är slumpmässig eller helt och hållet godtycklig. Jag kan väl knappast betraktas som ansvarig för handlingar som jag utför av en ren slump?

          Jag är hemskt ledsen, men jag förstår inte riktigt det här, Anders: hur menar du att kvantfysikens tankar om absolut slump eller sannolikheter, kan förse dig med fri vilja. Skissera gärna ett tänkbart scenario där du faktiskt utför en fri handling, som inte är determinerad av någonting, and förklara varifrån den kommer.

          Gilla

          1. Om materiens minsta beståndsdelar agerar på ett sätt som går att förutspå, så blir varje blinkning du gör något som med nödvändighet följer av dom fysiska processer som föregått den. Du kan således inte undvika att blinka just i den nanosekunden utan att bryta mot fysikens lagar.
            Om materiens minsta beståndsdelar däremot agerar efter en viss sannolikhet, som vi idag tror att dom gör, så finns det iallafall ingen naturlag som förhindrar fri vilja.

            Gilla

            1. Men hur skulle din vilja någonsin kunna betraktas som fri, om dina handlingar nu inte är determinerade av någonting i stil med dina egna viljeattityder eller preferenser? Varifrån kommer då dessa handlingar? Kan du försöka skissera ett tänkbart scenario, där du faktiskt utför en fri handling, som inte är determinerad av någonting? Varifrån kommer dessa mystiska handlingar som inte har några orsaker?

              Gilla

              1. Ordet frihet är knappast absolut. Dom flesta tankar vi tänker relaterar i olika grad till någonting annat. Varje tanke har naturligtvis en orsak, men om tanken är fri måste inte den orsaken leda till ett förutbestämt svar. Exakt vilka tankar som är mer fria än andra tänker jag inte ens försöka reda ut, men det fysiska ursprunget är detsamma för alla tankar, synapser i hjärnan.

                Jag nöjer mig med att det inte tycks finnas något som omöjliggör tankens frihet i en materiell värld. Om en allvetande gud finns så måste däremot allting vara förutbestämt, vilket gör fri vilja omöjlig.

                Gilla

                  1. Du kan inte visa att fri vilja kan finnas om allt är förutbestämt och du kan inte heller visa att allt är förutbestämt om bara materia finns, inte ens i en kommande tråd.

                    Gilla

                  2. Om Gud är allvetande så är det oundvikligt och du har inte visat något som talar emot. Att bara säga nej är oseriöst.

                    Gilla

                  3. Precis, för att få det seriöst så kommer det i en helt egen arbetad artikel. Den kan då lätt läsas, kommenteras istället för att vi ska behöva leta åt det. Låter vettigt. Att det sedan dröjer är väl en annan sak.

                    Att visa att allvetande och förutbestämt hänger ihop kan du göra så länge. Du har nämligen bara hävdat det. Och jag fick ju inte bara hävda så då antar jag att du håller på med en sådan motivering eftersom dubbla måttstockar ville vi väl inte ha?

                    Gilla

                  4. Det här får vi tydligen ta pedagogiskt.
                    Om du inte vet att något kommer att hända så…..ja, då vet du inte vad som kommer att hända och då är du inte allvetande. Eller hur?
                    Om du var allvetande så hade du vetat att det kommer att hända och vad det var som hände och för att veta det så måste det som hände vara förutbestämt. Är det inte förutbestämt kan något helt annat hända. Eller hur igen?
                    Kan man ens tänka sig något mer självklart än detta?

                    Gilla

              1. Slumpen har en sannolikhet på 50%. Exakt vilka sannolikheter forskarna pratar om inom kvantfysiken har jag inte en aning om, men det är naturligtvis dom sannolikheterna som är intressanta.
                Alltså hänvisar jag inte fri vilja till slumpen.

                Gilla

                1. Anders,

                  Jag förstår nog tyvärr inte riktigt hur du menar. Vi provar att ta det hela från början:

                  Du skrev i ditt inlägg här ovan att OM fri vilja finns så ”beror den på kvantfysiken”. Och du skriver också att Heisenbergs ”osäkerhetsrelation” demonstrerar att den fria viljan faktiskt existerar ”så som det ser ut idag”.

                  Vad menar du med det här? På vilket sätt kan en handling som inte är determinerad betraktas som fri, och på vilket sätt visar Heisenbergs osäkerhetsprincip att den fria viljan faktiskt existerar? Skissera gärna ett tänkbart scenario där någon utför en fri handling (och kom ihåg då att den handlingen inte får vara determinerad).

                  Gilla

                  1. kanske skulle jag nöjt mig med att Heisenbergs osäkerhetsrelation demonstrerar att den fria viljan faktiskt ”kan” existera. Att bestämma när en handling är fri eller ej är antagligen omöjligt och sannolikheten att den skulle vara helt fri, dvs. helt frikopplad från vårt mänskliga och sociala vara är nog i princip noll.
                    Dock är det lätt att se att viljan kan styras och manipuleras. Ett bra exempel på det är att det finns olika religioner i olika delar av världen, vilket betyder att barnen berövas sin rätt att tänka fritt både i hemmet skolan och i kulturen i övrigt. Det verkar sedan vara mycket svårt att ändra på. Det är dessutom ett av många tydliga tecken på att alla religioner är påhittade av människor.
                    I länder som vårt eget har det däremot skett en förskjutning ifrån religionen. Folk i Sverige har alltså gått ifrån att vara nästan 100% religiösa till betydligt ökad sekularitet. Det ser jag som ett exempel på en iallafall friare vilja än tidigare, även om också den förändringen är påverkad av yttre faktorer, som t.ex. bättre utbildning och tryggare liv.

                    Gilla

                  2. Heisenberg lämnar jag därhän, måhända kan din reflektion vara vad som borde!

                    Men, men detta grova i fråga om hopklumpning och anklagande och i det närmaste förtalande av religion, det är inte bara magstarkt, de kräver nog mer bevisföring än du gör här.

                    Gilla

                  3. Mitt inlägg var inte grovt på något vis och kanske borde du visa dina egna motargument mot det jag skrev istället för att bara klaga, annars är det lätt att uppfatta det du skriver som både magstarkt och förtalande.

                    Gilla

                  4. Grovt som i inte finmaskigt, inte grovt som i runda/fula ord. Religon låter sig svårligen klubbas ihop på dylikt sätt. D har också en hyfsad bevisbörda i dina påståenden. Jag har inte gjort/framfört dem så jag har inte samma bevisbörda!

                    Gilla

                2. Anders,

                  ”…kanske skulle jag nöjt mig med att Heisenbergs osäkerhetsrelation demonstrerar att den fria viljan faktiskt ”kan” existera.”

                  Hur demonstrerar den det här? Vad, exakt, är egentligen en fri vilja i dina ögon? Jag får tyvärr ingen riktigt klarhet i vad faktiskt kan tänkas mena.

                  Gilla

    3. Hej Anders!

      Tack för din kommentar! Här kommer mina tankar kring det du skriver:

      – Hur kommer det sig att du menar att Guds allvetande automatisk också upphäver vår fria vilja? Att han vet vad som ska hända betyder ju inte att han nödvändigtvis väljer att påverka det eller inskränka vår fria vilja.

      – Om människovärdet och objektiva moraliska värden: ”har sin grund i hur vår hjärna formats av evolutionen för att passa ett liv där gruppsammanhållning är den viktigaste faktorn för vår art” så är det ju för det första inga objektiva värden eftersom människan själv bestämt dem, och för det andra så kan en blind evolution kan inte ge några värden över huvud taget. Det blir en återvändsgränd och ger fortfarande ingen objektiv grund för detta.

      – Om mening/mål/syfte: ”detta är mänskliga påfund som blivit möjliga tack vare vår avancerade hjärna som låter oss planera våra liv i förväg”
      Ja, om Gud inte existerar så är allt detta endast mänskliga påfund och därmed något subjektivt, men det betyder fortfarande att det inte finns någon objektiv mening, mål eller syfte med något. Alltså har vår existens ytterst sett ingen mening hur mycket vi själva än vill att det ska vara så.

      – Om sinnen: att ”alla arter har sinnen” ger fortfarande ingen förklaring till deras giltighet eller någon grund för att vi kan förlita oss på dem ifall Gud inte existerar, eftersom det då inte finns någon tanke bakom deras funktion.

      – Verkliga begrepp som kärlek och rättvisa.
      ”detta grundas dels i fortplantningssystemet och i dom krav som ställs för att gruppsammanhållningen skall fungera”

      Samma sak där som ovan, är det bara mänskliga påfund – varför ska vi föredra kärlek och rättvisa framför likgiltighet och orättvisa? Varför ska vi föredra att gruppsammanhållningen ska fungera framför att det inte ska det? För vår överlevnads skull? Varför är överlevnad eftersträvansvärt i ett universum som inte innehåller objektiva värden och där det inte finns någon objektiv mening med vår existens?

      Ha en fin kväll!

      Mvh Emelie Rynningsjö

      Gilla

      1. Gud kan inte vara allvetande om människans fria vilja kan ändra på framtiden. Du måste välja där Emilie.

        Det finns ingen blind evolution och heller inga objektiva värden annat än dom beteenden som vi förvärvat genom evolutionen och uppfattar som positiva då dom gynnat vår nödvändiga gruppsammanhållning. Dom beteendena kanske kan sägas vara objektiva för just vår art, då dom flesta av oss delar dom, men inte mer än så.
        Påståendet att våra liv har en högre mening finns just för att en del av oss vill att det skall vara så.

        Vad gäller sinnen så har vi inget annat val än att förlita oss på dem. Dom har låtit oss överleva evolutionens alla svårigheter, så helt fel verkar dom inte vara, eller hur?

        Överlevnad är eftersträvansvärd för varje art, trots det så tror man att 99% av alla arter som funnits har dött ut. I hela människans historia har gruppsammanhållning varit avgörande för överlevnaden och den har ställt hårda krav på oss som art. Så hårda att större delen av vår hjärnas kapacitet verkar gå åt till det sociala samspelet.

        Gilla

          1. Nej, om evolutionen var blind så hade livet dött ut. Evolutionen förändrar arterna så att dom kan överleva i alla dom olika miljöer som uppstår och har därför en riktning mot just överlevnad. Det ser också ut som det finns en riktning mot mer och mer avancerat liv. Ordet vilja passar däremot mycket dåligt i sammanhanget.

            Gilla

            1. Intressant! Ofta brukar iaf ateister vara tydliga med att evolutionen är blind, utan egentlig riktning. Min gissning har ofta varit att det blir lätt att fråga ”varför” ungefär som att man var lite oroad av förlängningen av att universum tycktes ha börjat få Big Bang började framföras.

              Gilla

              1. Det tror jag du har missuppfattat. Alla som intresserat sig bara aldrig så lite för frågan vet att livet har gått från encelligt till det avancerade liv vi ser idag.
                Varför? Ja det beror på evolutionens metod att bygga vidare på och förfina befintliga arter.

                Gilla

            2. Hej Anders,

              Richard Dawkins har skrivit en bok i vilken han beskriver evolutionen just som en ”blind” urmakare. Den kan varmt rekommenderas, om du inte redan läst den.

              I övrigt måste jag tillstå att jag blir lite förbryllad när jag läser ditt påstående om att evolutionen skulle ha någon slags riktning. Den tanken förkastade men väl redan under 1800-talet?

              F.J. Aayala har ju till exempel detta att säga (http://www.pnas.org/content/104/suppl_1/8567.full):

              ”Increased complexity is not a necessary consequence of natural selection, but it does emerge occasionally, when mutations that increase complexity are favored over mutations that do not. That complexity-increasing mutations do not necessarily accumulate over time is apparent in many evolutionary lineages. For example, the longest living organisms on Earth are the microscopic bacteria, which have existed continuously on our planet for ≈3.5 billion years. Yet, modern bacterial species appear to exhibit no greater complexity than their ancient ancestors. More complex organisms came about much later, without the elimination of their simpler relatives.”

              Men du förespråkar alltså någon form av riktad evolution där evolutionen hela tiden genererar högre grader av komplexitet?

              Gilla

              1. Ja, men jag säger inte att högre komplexitet är en nödvändig följd av evolutionen. Vår planet skulle kunna tänkas råka ut för omständigheter där enbart enklare livsformer kan leva. Vad vi ser i fossillagren så har den också gjort det flera gånger, som t.ex. total nedisning och förödande kometnedslag, men sedan har bättre förhållanden åter etablerats och livet har blommat ut på nytt.
                I stort visar dock livets historia på planeten Jorden en utveckling mot högre komplexitet, men det är hela tiden omständigheterna som styr och ingenting säger att dom med nödvändighet måste återgå till gynnsam status.
                Även om planeten skulle bli obeboelig för annat än bakterier så är dock inte evolutionen blind, då den sorterar bort alla organismer som inte klarar av dom givna omständigheterna.

                Gilla

                1. ”Även om planeten skulle bli obeboelig för annat än bakterier så är dock inte evolutionen blind, då den sorterar bort alla organismer som inte klarar av dom givna omständigheterna.”

                  Precis. Alltså kan evolutionen omöjligen ha någon slags riktning gentemot högre komplexitet, som du inledningsvis skrev. Huruvida komplexiteten ökar eller minskar beror helt och hållet på selektionstrycket. Det finns ju till exempel populationer i vilka båda ögon och hjärnor gått förlorade under evolutionens gång.

                  ”Alla som intresserat sig bara aldrig så lite för frågan vet att livet har gått från encelligt till det avancerade liv vi ser idag.”

                  ”Livet” har inte ”gått” från encelligt till ”det avancerade liv vi ser idag”. Ett oräkneligt antal livsformer — fler än vad vi någonsin kan föreställa oss — är fortfarande encelliga, Anders.

                  Gilla

                  1. ”Ett oräkneligt antal livsformer är fortfarande encelliga” visst, men det högre livet har utvecklats från dessa encelliga former och därför har livet gått från encelligt till högre liv. Jag förstår inte vad du hittar för problem med den formuleringen. Är den inte helt självklar?

                    Vad gäller riktningen så är det ju så på vår planet iallafall, att omständigheter som är tillräckligt gynnsamma ger evolutionen en övergripande riktning mot högre komplexitet. Det tycks faktiskt finnas någon slags miljömässig tröskel där denna riktning tar fart. Sedan blir riktningen helt logiskt i och med att det ständigt byggs vidare på redan existerande former och den kapprustning som hela tiden sker mellan predatorer, sjukdomar, parasiter och bytesdjur.
                    Under större delen av livet historia på jorden förekom ingen eller väldigt liten sådan riktning på evolutionen, då planeten inte hade fritt syre i luften eller var helt nedisad och inte tillät mer varierat liv, men när det väl tog fart i prekambrium, med den sk, Ediacarafaunan och senare den kambriska explosionen så blev riktningen tydlig.
                    Man kan därför utan vidare säga att evolutionen på jorden under begränsningen ”tillräckligt gynnsamma omständigheter” har en riktning mot ökande komplexitet.

                    Gilla

  2. Fri vilja.

    Om den kristne Guden finns och om Paulus är en god uttolkare av kristen tro, så bör vi inte vara säkra på att det finns något ”jag” kvar hos den som blivit räddad genom Kristus. Jag har blivit korsfäst med Kristus, säger Paulus, och därför är det inte längre ”jag själv” som lever utan Kristus som lever i mig (Gal 2:19-20).

    Människovärde.

    Om Jesus talade sanning så bör vi inte vara säkra på att alla människor har ett inneboende och okränkbart värde. För enligt honom är många människor bara ”ogräs” som i slutändan kommer att eldas upp som skräp (Matt 13:37-42).

    Objektiv moral.

    Guds moral är inte objektiv eftersom Gud är en person och således ett subjekt. Han är dessutom ett subjekt som kan ändra på de moraliska spelregler som gäller för oss människor. Nya spelregler kallas ”nytt förbund”. Information om nytt förbund kallas ”goda nyheter”.

    Mening/mål/syfte.

    Ja, vad är egentligen Guds syfte med oss människor? När Gud skapar världen ger han människan uppdraget att föröka sig och uppfylla hela världen och lägga den under sig (1 Mos 1:28). Men strax därpå ges ett annat uppdrag: att vårda en geografiskt begränsad trädgård som Gud planterat österut i Eden (1 Mos 2:15). För många kristna verkar dock inget av dessa ”jordiska” uppdrag särskilt lockande längre. Nu ska vi i stället försöka komma till himlen. Vilket inte verkar vara det slutmål som Jesus pratade om, åtminstone inte i de synoptiska evangelierna. Här är det Guds rike på jorden som är uppdraget – såsom i himmelen så ock på jorden.

    Våra sinnen.

    Den som njuter av en skogspromenad bör noga betänka vad skriften säger: ”Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom.” (1 Joh 2:15).

    Kärlek och rättvisa.

    Om helvetet finns är Gud kärlekslös. Om Gud kan förlåta Rudolf Höss och samtidigt skicka de judar som Höss mördade till den eviga ugnen därför att de förnekat Kristus, då kan det heller inte finnas någon gudomlig rättvisa.

    Gilla

      1. Vilken kristen kyrka i singularis avser du? Menar du den första församlingen i Jerusalem under Jakob? Eller menar du de varianter som Paulus grundade? Eller någon av alla de övriga kristna traditioner som levde parallellt under de första århundradena – kanske ebioniterna? Eller menar du den statskyrka som bildades efter Konstantin? Eller menar du den protestantiska variant som uppstod efter Luther? Och i så fall: vilken teologisk tradition inom den lutherska familjen avser du när du skriver tolkning i singularis?

        Gilla

            1. Ok, inte det bästa svaret från mig. Ett försök till lite mer tankar: Med den kristna kyrkan menar jag de troende i alla tider och samfund. Lite mer komplicerat kanske, men så menar jag iaf!

              Gilla

              1. ”Med den kristna kyrkan menar jag de troende i alla tider och samfund”!!!
                Är det ens möjligt att göra en mer felaktig historiebeskrivning av religionen än denna?

                Gilla

                1. Vad menar du? Jag tror rätt reaktion från dig varit mer: ”Det här låter så här för mig. Menar du så? ” Jag kan förklara vad jag menar och att din fundering är uppåt väggarna, men jag skulle vilja att du berättar vad du läste.

                  Eller: ”Beskriv gärna hur” detta är konstigt eller det mest felaktiga. Jag har min gissning om hur, jag tror du fått det om bakfoten, men vet inte. Så jag är alltså inte medvetet dryg, men tror det rör sig om ett missförstånd!

                  Gilla

                  1. Du upphör aldrig att förvåna Martin. Det torde vara uppenbart för alla att troende i alla tider inte enbart varit kristna.
                    Beskriv gärna hur ett sådant fullständigt självklart påpekande kan vara uppåt väggarna.

                    Gilla

                  2. Är det det vänligaste och närmaste en förklaring av hur du uppfattade det jag skrev. Eftersom jag angav att jag trodde det rörde sig om ett missförstånd så hade jag förväntat mig någon lite mer samtalsrelaterad och inte anfallande vinkel.

                    Gilla

                  3. Den vinkel du efterlyser hade underlättats av att du slutar med att ständigt hitta på olika anledningar för att komma undan svåra frågor, som när du hela tiden hänvisar till kommande trådar och som du gjorde nu, när du helt avvek från sakfrågan.

                    Gilla

    1. Hej Johan! Tack för din kommentar! Jag ska försöka bemöta dina invändningar punkt för punkt:

      – Fri vilja.
      Jag tror inte att det bibelstället handlar om att vi som människor plötsligt tappat vårt ”jag”, utan snarare om vad pånyttfödelsen genom Kristus innebär för vår syndiga natur. Det vore väl också motsägelsefullt av Paulus att genom detta bibelställe hävda att vi inte har en fri vilja och sedan vara en sådan ivrare för att människor skulle ta emot evangeliet och Jesus Kristus som sin frälsare, som de behöver göra av egen fri vilja?

      – Människovärde.
      Enligt bibeln är varje människa skapad till Guds avbild och är värdefull och dyrbar. Jesu liknelse som du nämner handlar mig veterligen inte om människovärdet i sig utan om vad konsekvensen av synden gör med människan om hon inte aktivt omvänder sig från den och tar emot syndernas förlåtelse genom Jesu försoningsdöd.

      – Objektiv moral
      Jag håller helt med dig om att Gud är personlig (tre personer i ett väsen) men det gör inte Guds morallag subjektiv. Gud är det högsta fullkomliga väsendet och då finns det inget högre, inget annat mer objektivt som han kan vara ett subjekt emot. Guds morallag är även grundat i vem han är, och han är evig och oföränderlig till sin natur, därför är hans morallag likaså.

      Det nya förbundet handlar inte om att Gud plötsligt ändrar sin morallag, utan att Jesus uppfyller hela lagens krav eftersom vi människor aldrig skulle nå upp dit själva, och betalar vårt pris för den moraliska lagöverträdelsen med sin försoningsdöd.

      – Mening/mål och syfte
      Här blir din fundering/invändning lite mer off topic eftersom det nu handlar om vad som är Guds mening, nål och syfte med mänskligheten snarare än om objektiva diton.

      Men du har rätt gällande att Gud gav människan ett skapelseuppdrag och det har inte slutat att gälla bara för att det nya förbundet gavs. Himlen är egentligen inget slutmål i sig. Det är en ny himmel och en ny jord som det ges löfte om och Guds rike kommer komma i sin fullhet när Jesus andra tillkommelse sker.

      – Våra sinnen
      Här förstår jag inte riktigt invändningen och anser att bibelsstället blir misstolkat. Gud skapade jorden för att vi skulle kunna njuta av det goda och dess skönhet. Även om hela skapelsen påverkades av syndafallet så finns det fortfarande möjlighet att förundras och fascineras av det som Gud har skapat. Att vi inte ska älska världen har bland annat att göra med att vi inte ska sätta skapade saker före och högre än Gud, men det betyder inte att vi inte kan uppskatta Guds skapelse.

      – Kärlek och rättvisa
      Här kommer du in på helvetet och att Gud är kärlekslös om helvetet existerar. Detta går att skriva mycket om, men jag väljer att bemöta detta i korthet eftersom min tid är knapp ikväll. Jag skulle hävda tvärtom, att om Gud skulle välja att se mellan fingrarna med ondskan och inte döma våra omoraliska handlingar, då hade han kunnat beskrivas som kärlekslös eller till och med ond själv. Men Gud är både god och rättvis. Hans natur som är moraliskt fullkomlig kräver att han också dömer våra lagöverträdelser och onda handlingar för att skipa rättvisa. Guds kärlek blir som mest tydlig genom att han sänder sin egen son för att betala vår skuld och på så vis låta oss bli friköpta när vi tar emot Jesus som vår frälsare. Vore han bara rättvis skulle vi alla separeras från honom för evigt på grund av vår synd, men hans kärlek visar att det inte är hans vilja att någon av oss ska gå förlorad. Erbjudandet om frälsning är dock något som Gud inte tvingar på någon, vi behöver ta emot det av egen fri vilja.

      Ha en fin kväll!

      Mvh Emelie Rynningsjö

      Gilla

      1. Tack för svar!

        Jag fokuserar nu på två av punkterna, för att det inte ska bli för spretigt.

        Först gäller det objektiv moral. Du skriver att Guds morallag är evig och oföränderlig. Det skulle i så fall betyda att de moraliska påbud som Gud ger i Gamla Testamentet fortfarande äger giltighet. Du skriver att problemet med de gamla lagarna inte var lagarna i sig, utan människornas oförmåga att leva efter dem. Okej, låt oss ta detta påbud: om en kvinna efter giftermålet anses överbevisad om att inte ha varit oskuld, då ska hon stenas framför dörren till sin pappas hus (5 Mos 22:13-21). Eller detta påbud: ”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen” (3 Mos 20:13). Vad du säger är följande: problemet är att vi människor inte klarar av att följa dessa påbud. Vi klarar inte av att stena kvinnan, fast vi borde göra det. Vi klarar inte av att döda männen som utfört homosexuella handlingar, fast vi borde göra det. Men tack vare tron på Jesus så slipper vi den synd som annars skulle drabbat oss för att vi misslyckas med att döda dessa människor.

        Men är detta verkligen din hållning? Jag misstänker att så inte är fallet. Jag misstänker att du anser att dessa påbud inte är moraliskt goda överhuvudtaget och att det nya förbundet innebär att vi tack och lov slipper dessa gräsligheter. Problemet som då uppstår är att de moraliska spelreglerna ändras. Det fanns en tid när det var moraliskt påbjudet av Gud att slå ihjäl homosexuella. Den tiden är förbi. Nu lever vi i en tid när avrättningar pga homosexualitet anses moraliskt förkastliga. Jag tror och hoppas att du håller med om detta.

        Angående helvetet och rättvisan. Först: vad är poängen med evig plåga? Evig plåga innebär per definition att lidandet är meningslöst, eftersom det inte finns någon väg ut ur denna situation som skulle kunna innebära att lidandet blir kompenserat eller att det på något annat sätt får en mening. Det är obarmhärtigt och kärlekslöst. Och upprätthålls av en Gud som i andra sammanhang predikar att vi kärleksfullt ska förlåta våra fiender. Dessutom innebär lidandet i helvetet att de saliga i himlen rimligen bör känna till vad som pågår där nere. Så hur ska de kunna känna frid och vara lyckliga om de samtidigt vet att människor skriker av smärta? Det kan rent av vara deras egna anhöriga det gäller. En förälder kanske har sitt barn i helvetet. Hur ska den föräldern kunna känna salighet?

        Sedan undrar jag lite över detta med rättvisa. Jag anförde Rudolf Höss som exempel. Är det rättvist att han ska släppas in i himlen samtidigt som de judar han mördat kommer att brinna i den eviga ugnen?

        Gilla

  3. Hej Emelie!

    Om jag förstått din text rätt så hävdar du följande:

    Att en person som inte tror på gud varken skulle gå upp på morgonen, äta frukost eller åka till jobbet.
    Att en person som inte tror på gud inte skulle göra skillnad mellan att köra på en cyklande sten, eller en cyklande människa.
    Att en person som inte tror på gud skulle strunta i andra människor, och låta bli att lämna tillbaka lånade saker.
    Att en persson som inte tror på gud, inte känner mening och sammanhang.
    Att en person som inte tror på gud aldrig kan lita på sina sinnen när det gäller att uppleva verkligheten.
    Att en person som inte tror på gud inte kan älska någon.
    Att en person som inte tror på gud inte kan hävda att mord på en annan människa är fel och fruktansvärt.

    Är det så här som du tror att mitt liv och min verklighet ser ut?
    I så fall är det mycket möjligt att det är just detta, din missuppfattning om en person som intre tror på gud, som ligger bakom din egen tro på densamme.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

    1. Hej Annie!

      Tack för din kommentar och att du ger mig möjlighet att förtydliga, det är värdefullt!

      Nej, tvärtom. Jag tror mycket väl att en person utan gudstro upplever och känner igen sig i allt det jag tog upp i beskrivningen av en vanlig dag. Men – och här kommer själva poängen med min text – om Gud inte finns så finns det inte heller någon logisk och/eller objektiv grund för alla de områden jag radade upp. Det är alltså fullt möjligt att vara t ex moralisk utan att tro på Gud, men om Gud inte existerar så finns ingen objektiv grund för moralen. Man kan givetvis leva på som vanligt och ignorera detta, men det blir som att leva i en illusion, en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten.

      Hoppas att mitt svar bringade lite mer klarhet, annars får du gärna återkomma med fler funderingar. Ha en fin kväll!

      Mvh Emelie Rynningsjö

      Gilla

  4. Hej Emelie!

    Du skriver att det går att vara moralisk utan att tro på Gud. Men att det blir som att leva i en illusion, en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten.

    Moraliskt handlande och moraliskt tänkande bygger på kunskap om verkligheten. Hur skulle det annars vara möjligt? Moraliskt handlande kan vara objektivt i relation till exempelvis en medmänniska. Genom att bli varse verkligheten genom våra sinnen går det att sluta sig till att vissa handlingar strider mot medmänniskans intressen. Övergrepp är ett exempel. Utifrån detta går det att dra slutsatsen att övergrepp är moraliskt fel rent objektivt.

    Detta handlar inte om att leva i en illusion. Det handlar om verkligheten. Jag är medveten om att många texter här gör gällande att de som tror på Gud (den inom kristendomen) är de enda som utgår från en objektiv moral. Om moralen benämns som objektiv eller subjektiv är för mig inte viktigt. Prövas gör den först och enbart i relation med andra levande varelsers intressen.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

    1. Hej igen Annie!

      ”Moraliskt handlande och moraliskt tänkande bygger på kunskap om verkligheten. Hur skulle det annars vara möjligt?”

      Detta har jag inget problem med och är med dig där, men om verkligheten ytterst sett bara består av energi och materia så existerar inga objektiva moraliska värden och då lever man moraliskt utan att det går att förankra i värden som finns i verkligheten.

      Jag tror det är viktigt att skilja på två saker här: 1. Hur vi får kunskap om moral (epistemologi) och 2. Moralens existens (ontologi).
      Hur vi lär oss att vissa saker är rätt och andra fel kan ju vara olika. T ex genom kunskap från föräldrar, att lära oss av andras beteenden osv. Men frågan om moralens existens handlar om varför objektiv moral över huvud taget existerar, och om det kan existera utan att Gud existerar, och det är på det området min bloggtext rör sig.

      ”Moraliskt handlande kan vara objektivt i relation till exempelvis en medmänniska. Genom att bli varse verkligheten genom våra sinnen går det att sluta sig till att vissa handlingar strider mot medmänniskans intressen. Övergrepp är ett exempel. Utifrån detta går det att dra slutsatsen att övergrepp är moraliskt fel rent objektivt.”

      Du har rätt i att moralen är något vi upptäcker och inte något vi själva skapar. När du med dina sinnen tar in en situation, där en person t ex blir mycket illa behandlad som vid ett övergrepp, så inser du att något felaktigt och omoraliskt begås mot den personen. Men det är fel inte enbart för att du lärt dig att handlingen strider mot den personens egenintresse utan för att det verkligen finns objektiva moraliska värden.

      ”Om moralen benämns som objektiv eller subjektiv är för mig inte viktigt. Prövas gör den först och enbart i relation med andra levande varelsers intressen.”

      Här blir det lite motsägelsefullt eftersom du ovan resonerade för att man kan dra slutsatser om vad som är moraliskt fel rent objektivt sett genom att utgå från en människas intresse. Vilka människors intressen ska vara styrande då? Om en persons intresse är att ha ihjäl en annan människa och den människans intresse är att fortsätta vara vid liv, vems intresse väger tyngst och enligt vilken måttstock ska vi bedöma det?

      Förstår jag dig rätt att du ändå anser att det finns handlingar som är moraliskt fel objektivt sett?

      Mvh Emelie

      Gilla

      1. ”Detta har jag inget problem med och är med dig där, men om verkligheten ytterst sett bara består av energi och materia så existerar inga objektiva moraliska värden och då lever man moraliskt utan att det går att förankra i värden som finns i verkligheten.”

        Se artikel 9 på ateism.nu/ateologi för en grundlig refutering av den typ av värderealism (reducerbar värderealism) som ER måste förutsätta.

        Gilla

  5. Hej Emelie!

    Ja, jag anser att det finns handlingar som är moraliskt goda eller felaktiga rent objektivt sett. Jag misstänker att en anledning till att vi har olika åsikt i denna fråga, beror på var vi förlägger moralen. Ditt förslag verkar (rätta mig om jag har fel) placera moralen hos Gud, och inuti den kristna människan. I ett sådant resonemang blir essensen viktig. Och moralens existens i människan. Du noterar även här att ett mer ontologiskt synsätt blir ett resultat av detta, och att mitt förslag lutar sig mer åt ett epistemologiskt synsätt.

    Det skulle vara intressant att få veta hur den moral som du föreslår fungerar. Kan du ge ett exempel på en handling som är moraliskt riktig i alla tider, på alla platser och i alla situationer? Och var hämtar du den i Bibeln? För är det inte där som din moraluppfattning hamnar?

    Jag försökte ge ett alternativ när jag skrev att moralen prövas först och enbart i relation till andra levande, kännande varelsers intressen.

    Var vill då jag förlägga moralen? Som du ser så pekar mitt förslag på relationen som helt avgörande. Det är en moralsyn som inte betonar essens, identiteter, art, religionstillhörighet eller annat som kan förläggas inuti en individ. Det är därför som epistemologin blir helt avgörande här. Ansvaret att insamla fakta som kan ligga till grund för vårt handlande ligger på varje människa.

    Och vad händer då om en person vill slå ihjäl någon annan? Eller när denna person begår handlingar som får detta resultat? För det första avser jag inte vilja med intressen. Intressen är det som vi delar med alla andra levande: som att leva ett bra liv, inte bli utsatt för smärta och lidande, och att kunns äta sig mätt varje dag. För det andra innebär inte min syn på moral att människor skulle löpa amok och slå ihjäl varandra. På sätt och vis är konekvenserna av min moralsyn större än de du argumenterar för. När det gäller handlinlingar ger min syn en striktare hållning. Det handlar inte att följa en regel som utgår från ett gudomligt väsen. Det handlar inte om att svara inför Gud. Det handlar inte om att kunna bli förlåten av någon utanför (och där är det svårt att följa resonemanget som brukar föras här. Var är Gud egentligen? Både utanför och inne i världen?). Mitt förslag handlar om att stå till svars – direkt och i relation – till medvarelsen.

    Detta är ett förhållningssätt som gäller alltid, genom alla tider. Och i förhållande till alla. Det är mitt förslag till en objektiv moral. Om vi sedan består av ”bara energi och materia” tja, det är väl ingen fara. Vi lever ändå här tillsammans. Vad tror du att vi består av förutom det?

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

  6. ”Vanliga dagliga Gudsbevis är svåra, för att inte säga omöjliga, att förneka.”

    Jag har inga problem med att förneka de ”gudsbevis” som ER lade fram i texten ovan.

    (1) Objektiv moral:

    ER skriver:
    ”Om Gud inte existerar så är moraliska värden bara subjektiva och godtyckliga. Varför skulle det vara fel att bryta ett löfte? Det finns ingen yttersta, oföränderlig standard för rätt och fel utan människan själv är alltings mått.”

    Jag vill att ER ställer upp det argument hon använder för att berättiga ovanstående, .d.v.s. jag vill att hon:

    (*) visar att det är logiskt möjligt att härleda moraliska omdömen (bör-påståenden) från Guds befallningar/natur..

    (**) visar att alla andra möjliga värderealistiska ontologier är falska.

    ER avfärdar JF:s påståenden angående subjektivitet med följande påstående:

    ”Gud är det högsta fullkomliga väsendet och då finns det inget högre, inget annat mer objektivt som han kan vara ett subjekt emot. Guds morallag är även grundat i vem han är, och han är evig och oföränderlig till sin natur, därför är hans morallag likaså.”

    Först och främst är detta ett felslut av typen ”special pleading”, ty det faktum att något (x) är subjektivt är helt **oberoende av om det finns något ”högre”**. (Här är en allmänt accepterad definition av subjektivitet:
    x är objektiv om-och-endast-om x är oberoende av varje subjekts tankar och känslor rörande x.)

    ER påstår vidare att Guds morallag är objektiv eftersom den härstammar från Guds natur. Jag vill att ER berättigar detta genom att visa att det går att fullständigt reducera normativa omdömen till är-påståenden,

    (2) Sinnens tillförlitlighet

    ER skriver:
    ”Om Gud inte existerar finns det ingen tanke bakom dina sinnen. Det finns ingen grund för att förlita sig på att de är i kontakt med en verklighet utanför dig själv. Likadant är det med förnuftet. Skönheten du upplever syftar inte till att vara skönhet utan blir endast föremål för din egen personliga smak.”

    Jag vill att ER visar att det med nödvändighet följer att:

    (*) om Gud har designat oss så ger våra sinnen en korrekt avbildning av verkligheten.

    (*) alla andra möjliga modeller för hur våra sinnen faktiskt kan avbilda verkligheten (t.ex. evolutionära reliabilism) är falska.

    (3) Fri vilja

    ER skriver:
    ”Om Gud finns så existerar en immateriell verklighet och en grund för att vårt medvetande är mer än vår fysiska hjärna. Vi har verklig fri vilja som agenter med intentioner, och är inte programmerade maskiner utan ansvar för våra handlingar. Om Gud inte existerar och den yttersta verkligheten är enbart materiell, finns ingen reell fri vilja att tala om. Då är det bara en illusion och ditt agerande och din upplevelse av fri vilja är bara resultatet av atomernas placering i din hjärna just då.”

    Först och främst är detta en falsk dikotomi eftersom det är fullt möjligt att bejaka existensen av icke-materiella objekt fast man är ateist. (Faktum är att en mycket stor del av bloggtexten bygger på denna falska dikotomi.)

    För det andra vill jag att hon visar att följande dikotomi endast är sann i en materiell ontologi:

    (*) antingen är vår vilja orsakad (determinerad) eller så är vår vilja inte orsakad (ontologiskt slumpmässig),

    d.v.s. jag vill att hon klart och tydligt visar att (*) inte endast en instans av lagen om det uteslutna tredje, d.v.s.:

    ∀Q: Q ∨ ~Q (för alla Q gäller att antingen Q eller ~Q är fallet).

    Om hon inte klarar av det så är det fullt rimligt att anse att även hennes ontologi inte kan erbjuda någon fri vilja (inget av hornen erbjuder nämligen fri vilja.)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s