Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning

Jack Deere berättar i Surprised by the Power of the Spirit hur han en gång hamnade bredvid en missionerande ateist på ett flygplan. Hon frågade vad han jobbade med, och han svarade pastor. Det gjorde att hon genast satte igång med att förklara hur hemskt religion är, varför Gud inte finns och hur elak han måste vara om han trots allt fanns. Jack försökte tränga sig in i samtalet vid flera tillfällen, utan framgång. Efter att hon oavbrutet hade predikat i en halvtimme sa hon dock plötsligt: ”Vad tycker du?”

Jack blev överumplad av frågan. ”Vad jag tycker? Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare.”

Hon började gråta. ”Ja, så är det”. Hennes raseri var en fasad för att hålla hennes syndanåd på armslängds avstånd. Jack hjälpte henne ta emot Jesus som sin frälsare där och då under flygresan.

Under det följande året prövade Jack yttra den gyllene frasen ”Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare” till alla ickekristna han mötte. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Resultatet blev dock, förvånande nog, att dessa frälsningsbehövande syndare blev upprörda, kränkta och arga. Jack började misstänka att han kanske inte hade knäckt evangelisationens Da Vinci-kod utan snarare att den Helige Ande uppenbarade för honom vad just den här kvinnan behövde höra. Andra kan behöva faktiska anledningar till att tro på budskapet som presenteras.

Argument för tron

Det här har vi svårt att förstå ibland. Vi tänker ofta evangelisation som rena proklamationer av Guds ord utan argument eller motivering. Det här är sant, punkt. Och missförstå mig inte – ibland fungerar det! Jacks vittnesbörd är ett exempel på det. I Bibeln ser vi hur Jesus får efterföljare bara genom att säga ”Följ mig” eller ”Omvänd er”.

Men vi ser också hur lärjungarna argumenterade för diskuterade med människor för att de skulle komma till tro. Apollos ”bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias” (Apg 18:28). Paulus ”förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda” (17:3). Han betygade i domstol ”Det jag säger är sant och förnuftigt” (26:25). De tidiga kristna ville inte bara informera om vad som är sant, utan även förklara hur vi kan veta att det är sant.

I ett så intellektuellt och skeptiskt land som Sverige är det otroligt viktigt att vi tränar oss i detta. Och jag har ett knep att dela med mig av. När jag var sexton år insåg jag att vi kan argumentera för kristendomens sanning med hjälp av treenigheten. När jag nu blivit insyltad i Svenska apologetiksällskapet och spenderat hundratals timmar på att diskutera, läsa om och tänka kring argument för kristendomen inser jag att min tonårsidé fortfarande håller. Jag har dock aldrig skrivit om denna trinitariska modell för evangelisation, så nu blir det premiär!

Trinitarisk apologetik

Fadern: skapelsen

Vi kan alla vara överens om att vi existerar. Eller ja, det finns några som hävdar att de inte existerar, men dem behöver vi inte bry oss om eftersom de enligt egen utsago inte existerar. Vi andra befinner oss i ett kolossalt universum som enligt den dominerande kosmologiska teorin uppstod från intet för ungefär 14 miljarder år sedan. Tre frågor uppstår:

Varför uppstod universum?

Varför finns något överhuvudtaget snarare än ingenting?

Varför är universum finjusterat för liv?

Dessa tre kosmologiska argument – som ni kan fördjupa er i genom att klicka på länkarna – är starka anledningar till att tro på Gud. De diskuteras på den högsta filosofiska nivån, och i kontrast till vad många internetateister hävdar är de inte ”motbevisade”.

Tvärtom är även de skarpaste ateistiska debattörerna splittrade i hur detta ska förklaras. Vissa såsom Lawrence Krauss argumenterar på fullaste allvar att ingenting spontant kan skapa ett universum (gissningsvis genom att använda inga mekanismer för att producera inga resultat), medan andra spekulerar kring en multiversumgenerator som spottar ur sig ett oändligt antal universa som alla har olika naturlaga. Det senare innebär att en värld där Jupiter bebos av gigantiska enhörningar som konstant spelar elgitarr faktiskt finns nånstans där ute.

Och det kan man ju tro, men då kan man inte hävda att Gudshypotesen är orimlig.

Argument för Guds existens utifrån skapelsen säger dock inget om vem denna Gud är och vilken religion som har rätt (även om fysiska, antropomorfiska gudar såsom Oden och Zeus exkluderas då de enligt myterna är en del av universum snarare än andliga varelser utanför det).

Sonen: historien

Nya Testamentet är en av de bäst bevarade antika skriftsamlingen vi har. Här är en jämförelse med andra antika skrifter, sammanställd av CARM:

Skrift Skriven Tidigaste avskrift Tid mellan original och avskrift Antal avskrifter
Platon 427-347 f.Kr. 900 e.Kr. 1200 år 7
Caesar 100-44 f.Kr. 900 e.Kr. 900 år 10
Aristoteles 384-322 f.Kr. 1100 e.Kr. 1400 år 49
Homerus Iliaden 900 f.Kr. 400 f.Kr. 500 år 643
Nya Testamentet 50-100 e.Kr. 200 e.Kr. 100 år 5600

Det råder vetenskapligt konsensus om att Jesus fanns, att han döptes av Johannes Döparen i Jordan, att han förkunnade om Guds rike i de israeliska provinserna och att han avrättades av Pontius Pilatus genom korsfästelse. Alla stora religioner säger saker om Jesus: vissa säger att han är en profet, andra en guru, andra en falsk lärare. Bara en säger att han är den andra personen i treenigheten och att han uppstod till evigt liv på tredje dagen efter sin uppståndelse, och det är kristendomen.

Om Jesus uppstod från döden så bekräftas kristendomens sanning på ett fundamentalt sätt, det blir ett gudomligt intyg på att han är den han sa sig vara: Guds son. Så vad har vi för skäl att tro att uppståndelsen har skett? Som jag skrev om förra påsken har naturalistiska forskare väldigt svårt att förklara vad som hände där i Jerusalem för snart 2000 år sedan.

Teorierna att Jesus överlevde korset eller att lärjungarna stal kroppen dyker upp på nätet ibland, men bland forskare är det knappt någon som tror på dem eftersom de är så orimliga: en korsfästelse överlever man inte (och man ser inte så gudomlig ut om man mot förmodan skulle göra det) och lärjungarna trodde knappast själva att den förkunnelse de var villiga att lida och dö för var en lögn.

Nej, den vanligaste teorin är att lärjungarna såg hallucinationer av den uppståndne Jesus. Men det förklarar inte varför graven var tom, vilket de flesta forskare anser är ett historiskt faktum (om graven fortfarande hade innehållit Jesu lik hade kristendomens motståndare snabbt poängterat det).

Inte nog med det. Gary Habermas pekar på att hallucinationsteorin går emot hallucinationsforskningen. Hallucinationer är symptom på psykisk ohälsa, de är inte tillgängliga för vem som helst som vill se något. Att flera personer har samma sorts hallucination inom relativt kort tid är extremt osannolikt. Att flera personer ser samma hallucination samtidigt, vilket alla evangelier och Paulus hävdar, går i princip inte. Det kräver ett sammanträffande som inte är av denna värld. Ett mirakel är då faktiskt mer sannolikt.

Anden: undren

Vanligtvis så nöjer sig modern apologetik, försvaret av den kristna tron, med de två ovanstående angreppssätten: skapelseargument för att bevisa Gud och historiska argument för att bevisa kristendomen. Men det kan av många upplevas som distant. Om Gud skapade hela universum och uppväckte Jesus från döden, varför gör han inget idag? Har han gått i pension? Många ateister tycker att de mirakler som skapelseakten och uppståndelsen är inte är rimliga för att de inte sett några bevis på moderna mirakler.

Som många av er vet vill jag därför komplettera den apologetiska arsenalen med under. Det är faktiskt enklare än vad man kan tro. Det finns hundratals vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB) där ute, flera av dem håller jag på att samla ihop i mitt bokprojekt. Detta är ett faktum, det kan både teister och ateister hålla med om. Frågan är varför de finns.

Medan det för teisten räcker med att ett enda VOTEB är ett mirakel, måste ateisten hävda att samtliga beror på okända naturliga fenomen. Även när det handlar om vitt skiljda tillfrisknanden och när dessa kombineras med uppenbarelser och andra märkliga fenomen. Den teorin är inte särskilt stark.

Låt mig ställa dig en fråga: varför är det ljust och varmt på dagen? Du tror förstås att det är på grund av solen, men det är inte säkert. Det är möjligt att det beror på något annat. Vad detta annat är kan jag inte säga, och inte du heller, för det är okänt. Vi har inte kommit på det än. Men det är möjligt att vi gör det i framtiden.

Faktum är att samma resonemang kan användas för att ifrågasätta varje förklaringsmodell som finns. Varför kan du se? Varför stiger varm luft uppåt? Varför spelar inte Elvis på Gamla Ullevi ikväll? Det är teoretiskt möjligt att allt detta beror på saker vi inte har en aning om.

Men att något kan bero på okända mekanismer betyder inte att det faktiskt gör det, eller att det ens är sannolikt.

Alltså är det rimligt att tro att mirakler sker idag, baserat på VOTEB. Och har vi etablerat att mirakler sker, är det väldigt enkelt att argumentera för Gud utifrån det. Jag kommer ge fler detaljer kring detta i boken naturligtvis, med svar på ateistiska invändningar.

Är det klart nu?

Kommer alla icketroende som du berättar detta för bli frälsta? Tyvärr inte. En del vägrar tro på Gud hur många bevis som än presenteras för dem, för det är inte en kunskapsfråga för dem utan en villighetsfråga. Andra behöver mer än argument.

Paulus förklarar att han förmedlar evangeliet ”genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft” (Rom 15:18-19). Allt behövs. För vissa räcker det inte att höra om Jesu kärlek, de behöver uppleva den. Samma sätt gäller under, vittnesbörd och dokumenterade mirakler kan hjälpa en bit på vägen men många vill själva erfara det mirakulösa.

Men orden är inte meningslösa – tvärtom! Jag har en vän som kom till tro genom Alpha. Hon beskrev det som att apologetiken i början av kursen hjälpte till att bryta ner tankebyggnader (2 Kor 10:4) som hindrade henne från att tro. När de var nedmonterade kunde hon ta emot Jesus under ett Helig Ande-möte när Gud talade rakt in i hennes hjärta.

När vi kombinerar frimodig förkunnelse, smart apologetik, kärleksfull gemenskap och kraftfulla nådegåvor – då evangeliserar vi som vi ska!

Annonser

14 reaktioner till “Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning”

  1. ”Det senare innebär att en värld där Jupiter bebos av gigantiska enhörningar som konstant spelar elgitarr faktiskt finns nånstans där ute.”

    Nomologiskt möjlig logiskt möjlig.

    Gilla

    1. Allt som är logiskt möjligt är inte med nödvändighet nomologiskt möjligt (t.ex. är det logiskt möjligt att färdas snabbare än ljuset, men det är nomologiskt omöjligt).

      Ditt argument mot multiversum är därmed är en rejäl halmgubbe.

      Gilla

      1. Stängteorin ger t.ex. 10^(500) olika nomologiskt möjliga universa.
        (Utan tvivel ett enormt antal, men fortfarande mindre än mängden som innehåller vare logiskt möjligt universum.)

        Gilla

        1. Först och främst så leder ett reductio ad absurdum resonemang alltid till en logisk motsägelse enligt formen:

          Antag P
          Härled Q och icke-Q.
          Lagen om det uteslutna tredje => ~P är fallet.

          Ett reductio ad absurdum är det alltså INTE om du t.ex. härleder existensen av rosa kaniner som spelar gitarr.

          För det andra är det en halmgubbe eftersom huvudfåran av multiversumteorin utgår ifrån strängteorin (och inte t.ex. Tegmarks modell). Enligt strängteorin så existerar dock inte en oändlig mängd universa utan ca. 10^(500). Det här innebär att följande argument är en halmgubbe:

          P(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar ALLA möjliga världar.
          P(2): Om ALLA möjliga världar existerar så existerar absurda sakförhållanden.
          C(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar absurda sakförhållanden. (P(1), P(2) via hypotetisk syllogism).

          Det som krävs är alltså ett modifierat argument som lyckas visa att dessa 10^(500) världar med nödvändighet medför absurda sakförhållanden. I frånvaro att ett sådant argument så finns det inga skäl att ta Grenholms argument på allvar.

          Gilla

          1. J74 Johan!
            1)Du skrev:
            ” Först och främst så leder ett reductio ad absurdum resonemang alltid till en logisk motsägelse”
            – Johan Karlsson

            #### Nej. Reductio ad absurdum är ett resonemang som visar att en tankegång leder till löjliga konsekvenser- det behöver inte ha en angiven strikt logisk motsägelse. Se det här föredraget från the Information School at the University of Washington. https://www.youtube.com/watch?v=Iepg5Q4rBAQ

            Där anges flera reductioargument utan strikta logiska kontradiktioner- det handlar snarare om sunt tänkande och sunt ifrågasättande.

            Du har alltså fel angående Grenholms argument. Det är ett Reductio ad absurdum och inte en halmgubbe.

            Dessutom argumenterar Grenholm mot ett multiversumscenario med ett oändligt antal universum, inte ett strängteoriscenario med begränsat antal universa.

            Mvh Joel

            Gilla

            1. ”Nej. Reductio ad absurdum är ett resonemang som visar att en tankegång leder till löjliga konsekvenser- det behöver inte ha en angiven strikt logisk motsägelse. Där anges flera reductioargument utan strikta logiska kontradiktioner- det handlar snarare om sunt tänkande och sunt ifrågasättande. Du har alltså fel angående Grenholms argument. Det är ett Reductio ad absurdum och inte en halmgubbe.”

              För det första blandar du ihop ad absurdum med ad ridiculum samt ad falsum:

              ”Use of this Latin terminology traces back to the Greek expression hê eis to adunaton apagôgê, reduction to the impossible, found repeatedly in Aristotle’s Prior Analytics. In its most general construal, reductio ad absurdum – reductio for short – is a process of refutation on grounds that absurd – and patently untenable consequences would ensue from accepting the item at issue. This takes three principal forms according as that untenable consequence is:
              a self-contradiction (ad absurdum)
              a falsehood (ad falsum or even ad impossible)
              an implausibility or anomaly (ad ridiculum or ad incommodum)
              ***The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.*** Some conditionals that instantiate this latter sort of situation are:
              If that’s so, then I’m a monkey’s uncle.
              If that is true, then pigs can fly.
              If he did that, then I’m the Shah of Persia.” (Källa: IEP)

              Grenholms argument är alltså **Inte** ett ad absurdum, utan ett ad ridiculum.

              För det andra är det irrelevant om argumentet faktiskt var ett ad absurdum, det är nämligen en halmgubbe ändå! Ett reductio kan ju (precis som alla andra argument) vara en halmgubbe om premisserna inte korrekt återger motståndarens uppfattning.

              ”Dessutom argumenterar Grenholm mot ett multiversumscenario med ett oändligt antal universum, inte ett strängteoriscenario med begränsat antal universa.”

              Bra, då vet vi att hans argument är irrelevant när det gäller vad den faktiskt strängteoribaserade multiversumhypotesen säger.

              Gilla

              1. J78__Hej Johan!
                1)Grenholms resonemang är fortfarande ett reductio ad absurdum eftersom reductio ad ridiculum är en subkategori till reductio ad absurdum, vilket även framgår av den text du stödde dig på, om du läser den noggrant.
                _________________________________
                2) Du menar att Grenholms resonemang skulle vara irrelevant, men det stämmer inte. Grenholms resonemang är perfekt för t.ex. Max Tegmarks multiversumscenario och inte heller irrelevant vad gäller ett scenario med 10 upphöjt till 500 universa, med tanke på hur många planeter av typen Jorden dessa skulle kunna innehålla givet Guds existens. Utan Guds existens sjunker naturligtvis sannolikheten. Även sannolikheten för multiversumscenarion som plausibel idé minskar drastiskt utan Guds existens.
                ___________________________________
                3) Multiversumscenarion är hur som helst förenade med många problem, vilket fysikern Paul Davies pekat ut. De bygger på minst 10 antaganden som inte kan sägas vara evidensbaserade.

                Se t.ex:

                och

                https://www.space.com/31465-is-our-universe-just-one-of-many-in-a-multiverse.html

                Mvh Joel

                Gilla

                1. ”Grenholms resonemang är fortfarande ett reductio ad absurdum eftersom reductio ad ridiculum är en subkategori till reductio ad absurdum, vilket även framgår av den text du stödde dig på, om du läser den noggrant.”

                  Först och främst så är jag övertygad om att jag läser mina källor betydligt noggrannare än vad du någonsin gör.

                  I min länk (och citat) stod det:

                  ”Use of this Latin terminology traces back to the Greek expression hê eis to adunaton apagôgê, reduction to the impossible, found repeatedly in Aristotle’s Prior Analytics. In its most general construal, reductio ad absurdum – reductio for short – is a process of refutation on grounds that absurd – and patently untenable consequences would ensue from accepting the item at issue. This takes three principal forms according as that untenable consequence is:
                  a self-contradiction (ad absurdum)
                  a falsehood (ad falsum or even ad impossible)
                  an implausibility or anomaly (ad ridiculum or ad incommodum)
                  ***The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.*** Some conditionals that instantiate this latter sort of situation are:
                  If that’s so, then I’m a monkey’s uncle.
                  If that is true, then pigs can fly.
                  If he did that, then I’m the Shah of Persia.” (Källa: IEP)

                  Jag markerade där att:

                  ”The first of these is reductio ad absurdum in its strictest construction and the other two cases involve a rather wider and looser sense of the term.”

                  Därmed gäller att ett korrekt reductio har den form jag gav ovan:

                  ”a self-contradiction (ad absurdum)”

                  Övriga felslut (ad falsum och ad ridiculum) är endast klassificerad som ”ad absurdum” enligt ”a rather wider and looser sense of the term”.

                  Du har därmed fel.

                  ”Du menar att Grenholms resonemang skulle vara irrelevant, men det stämmer inte. Grenholms resonemang är perfekt för t.ex. Max Tegmarks multiversumscenario och inte heller irrelevant vad gäller ett scenario med 10 upphöjt till 500 universa, med tanke på hur många planeter av typen Jorden dessa skulle kunna innehålla givet Guds existens. Utan Guds existens sjunker naturligtvis sannolikheten. Även sannolikheten för multiversumscenarion som plausibel idé minskar drastiskt utan Guds existens.”

                  Jo, det är irrelevant med avseende på vad den faktiska strängteoribaserade multiversummodellen säger. Enligt denna modell existerar nämligen *inte* en oändlig mängd universa utan endast en delmängd (10^500). Ergo, Grenholms argument, som har formen:

                  P(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar ALLA möjliga världar.
                  P(2): Om ALLA möjliga världar existerar så existerar absurda sakförhållanden.
                  C(1): Om muliversumteorin är korrekt så existerar absurda sakförhållanden. (P(1), P(2) via hypotetisk syllogism).

                  I och med att P(1) är falskt givet strängteorin så faller därmed hans argument. (Notera även att Grenholm aldrig explicit anger att han argumenterar emot Tegmarks modell. Nej, han hävdar att detta argument gäller för ”multiversum”.)

                  Det som krävs är alltså ett modifierat argument som lyckas visa att dessa 10^(500) världar med nödvändighet medför absurda sakförhållanden. I frånvaro att ett sådant argument så finns det inga skäl att ta Grenholms argument på allvar.

                  ”Multiversumscenarion är hur som helst förenade med många problem, vilket fysikern Paul Davies pekat ut. De bygger på minst 10 antaganden som inte kan sägas vara evidensbaserade.”

                  Vilket är irrelevant för det vi diskuterar, d.v.s formen på Grenholms argument.

                  Gilla

  2. Som (redigerad i enlighet med bloggens riktlinjer/ Martin Walldén, bloggredaktör)
    ”Vissa såsom Lawrence Krauss argumenterar på fullaste allvar att ingenting spontant kan skapa ett universum (gissningsvis genom att använda inga mekanismer för att producera inga resultat), medan andra spekulerar kring en multiversumgenerator som spottar ur sig ett oändligt antal universa som alla har olika naturlaga.”

    Krauss pratar om ett fysikaliskt ingenting, d.v.s ett ”ingenting” där varje fältvärde är exakt lika med noll. I och med att ett sådan tillstånd strider mot Heisenbergs osäkerhetsrelation så måste ett sådant fält ”darra” kring nollpunkten. Dessa ”darrningar” utgör de kvantfluktuationer som därefter gav upphov till Big Bang.

    Gilla

  3. Angående den tomma graven.

    Jag menar att det finns ett starkt argument mot den tomma graven, som flera textkritiska bibelforskare anfört: John D Crossan, Bart Ehrman och även Dale Martin i en debatt med Mike Licona.

    Vad de säger är ungefär följande. När romarna korsfäste folk ingick det som regel i straffet att de döda inte skulle ges värdiga begravningar. Liken skulle hänga kvar tills de började ruttna och angripas av djur. Till slut grävdes resterna ner i anonyma gropar. På så vis skulle straffet få en maximalt avskräckande effekt. Naturligtvis är det möjligt att Jesus utgör ett undantag. Det finns belägg för vissa undantag. Men bör vi verkligen utgå ifrån det som är mer osannolikt? Bör vi inte utgå ifrån det som är mest sannolikt utifrån hur romarna brukade göra?

    Om Jesus aldrig placerades i den grav som beskrivs i evangelierna är det lättare att förstå varför berättelserna om denna grav är så motsägelsefulla. Det fanns inga vittnen. Notera också hur berättelserna om graven växer över tid. Paulus nämner överhuvudtaget inte den tomma graven. Först i Markus runt år 70 dyker den tomma graven upp men utan berättelser om möten med den uppståndne Jesus (de sista verserna är senare tillägg). I de yngre evangelierna Matteus, Lukas och Johannes växer berättelserna om graven med många nya detaljer och även med berättelser om möten med Jesus, men som sagt: de stämmer dåligt överens med varandra. Notera även att berättelsen om Josef av Arimataia motsägs av Apg 13:27-29. Dale Martin hävdar också att gravens geografiska placering inte verkar ha varit känd av den tidiga kyrkan, vilken den rimligen borde ha varit.

    Att betvivla den tomma gravens existens är inte nödvändigtvis liktydigt med att förneka Jesu uppståndelse. Både John Dominic Crossan och Dale Martin beskriver sig själva som kristna.

    Gilla

    1. Josef från arimataia hade en grav. Enligt apg 13 läggs Jesus i en grav. Ser inte motsättningen.

      Vi vet att det fanns undantag från det du beskriver som det vanliga. Vi har en beskrivning av undantaget i evangelierna. Vad som då är mest troligt? Tja att det som beskrivs hänt. För andra tolkningar hänvisas till dagens bloggtext https://svenskapologetik.wordpress.com/2018/12/14/apologetik-del-10-fria-eller-falla/

      Gillad av 1 person

      1. Ang. Josef:

        Jämför ex Markus med Apg. I det förra fallet beskrivs en enskild rådsmedlem som är namngiven. I det senare ett anonymt kollektiv, vilket ger intrycket att det är hela rådet som gravlägger honom. Hos Markus antyds motivet vara att Josef är anhängare till Jesus (vilket gör det svårt att förstå varför han i så fall några verser tidigare medverkade till att döma honom). I Apg verkar gravläggarna inte hysa några positiva känslor, i alla fall inte i det som beskrivs fram till själva gravläggningen. Om det nu var allmänt känt att Josef gravlade Jesus därför att han sympatiserade med mästaren, varifrån kommer då den andra berättelsen om ett ondsint kollektiv?

        Om undantag. Jag menar så här. Om vi vet vad som var det normala, då bör detta vara vår utgångspunkt. Om vi sedan hittar övertygande belägg som visar på ett undantag, då bör vi givetvis vara beredda att ändra oss. Jag tycker inte att sådana belägg finns. Utifrån de skäl jag angav förefaller det snarare vara så att frånvaron av en grav med vidhängande vittnen ger en bättre förklaring till varför texterna ser ut som de gör.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s