Teologi för ateister del 3 – Bara snälla barn får äta kakan!

Det har blivit dags för del tre av serien Teologi för ateister. Denna vinjett handlar om den där guden som en ateistiskt troende säger sig inte tro på, men som man bekämpar. Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig! Del 1 läser du här: Gud räddar bara mobbare och del 2: Kommer du till helvetet? Denna serie blir förstås personligt präglad, men jag försöker utgå från ett ganska allmänt kristet förhållningssätt.

[How do] you get pie in the sky when you die!

En variant av att det är himlen som räknas har vi i sången,  skapad av Joe Hill och här framförd av Pete Seegers. Det är en parodi på en kristens evighetshopp och vad det ger för ljus över livet här. Just evighetens ljus över livet är dock en annan berättelse än vad jag vill berätta här, men frågan är ändå hur man får den där pajen!?

Många som är av en annan trosuppfattning (vilket ofta på denna blogg är av ateistisk art)  tycks mena att anledningen till de kristnas lite skenheliga sätt att leva är att de vill liksom förtjäna en plats i himlen, därför blir det också ytligt och lite stomatolleende över en kristen, det gäller att se ut som om man gör allt rätt, alltid är god, så att man kan ta del av det där saliga i himlen.

stomatol

En fattig bonddräng, gör så gott en kan!?

Här har vi det! Vi ska göra så gott vi kan, det är grejen! Eller? Ja nog kommer Gud se till våra omständigheter det tror jag:

Av den som har fått mycket skall det krävas mycket… (Lukasevangeliet 12:48)

Men då är det väl klart? Om vi anstränger oss mycket, då får vi komma till himlen?! Och då visar ju detta för övrigt att religion bara är en grej som uppkommit genom människans historia för när vi är goda då ökar vi vår ställning i gruppen och gruppen ökar sina möjligheter, alltså är religion bara något som ger oss överlevnadsmässiga fördelar!?

Men så var ju frågan hur vi kom till himlen?

Jag kanske ska betona att detta inte pekar ut vem som kommer till himlen, bara att gärningarna tycks inte så viktiga som vi kanske lätt tror (varför dock en kristen tycker, eller kanske hellre bör tycka, att gärningar är viktiga (om det är rädsla för straff av Gud eller vad det är) det återkommer vi till i en annan del av denna bloggpostserie)).

Så då öppnar vi tingsåret 2019, eller vilket år slutet på tiden nu blir!? I slutet tycks det faktiskt bli dom, efter vad vi gjort.

Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.

(Uppenbarelseboken  20:11-15)

Blir jag dömd för smutstvätten och dammet under sängen!?

Absolut! Det är oerhört viktigt hur vi över, vad vi gör med vår frihet, med våra liv! Absolut! Gud är inte fokuserad på ”pie in the sky when you die” endast, utan på hela våra liv! Jag tror inte att denna dom som det här står omär särskilt rolig, jag tänker den som en filmvisning eller återvändande till det vi gjort tillsammans med den som är fullkomlig kärlek, men som ser all vår smutsiga byk. Dock så är det inte smutstvätten som han fokuserar på utan hur ren den blir då han ser på den! 

Hur blir jag då uppskriven i Livets bok?

Ja det kanske är en lämplig avslutning!? Förs och sist så är det i den kristna traditionen så att det handlar om en relation med Jesus, det är hela grejen, inte hur jag lever eller vad jag tror, utan att jag lever med honom (lite som med vilken person som helst, att tro eller inte tro på en persons existens är inget man gör, man lever med personen om man har en relation).

En viktig vers i sammanhanget säger så här:

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning.

(Romarbrevet 10:9-10)

En vers som brukar användas för att sammanfatta Bibeln säger så här:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

(Johannesevangeliet 3:16-17)

 

Allt gott till er alla!

/ Martin Walldén

(På andra forum: wallden.wordpress.com och Goda grunder)

Annonser

15 reaktioner till “Teologi för ateister del 3 – Bara snälla barn får äta kakan!”

  1. Tycker du har helt fel!!!!!!!!!!! Jag har förlorat min far han tog livet av sig. Och bara en månad efter dog min ende vän jag hade. Men jag kommer alltid att tro på Jesus och En god Gud. Du har noll koll på oss som tror trots allt. Du har inte fattat poängen med livet. Jag har bara haft ett helvete hela livet. Men det enda som fick mig att vilja leva var Gud.

    Gilla

    1. Tråkigt att du uppfattat något som problematiskt.

      Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.

      Allt gott! / Martin Walldén

      Gilla

    1. Absolut har jag respekt för andras tro, både mina bröder och systrar som tror på Jesus, och andra av mina medmänniskor med en annan uppfattning! Tråkigt att livet varit så, det enda hållbara är ju Jesus, men ibland önskar jag att mina medmänniskors liv vore än mer goda.

      Allt gott! / Martin Walldén

      Gilla

  2. Martin:

    Först några saker om tilltal och ton. Till att börja med: vad är tanken bakom seriens namn ”Teologi för ateister”? Lek med tanken att någon erbjuder dig serien ”Ateism – en grundkurs för kristna”. Skulle du känna dig välkomnad av en sådan titel? Eller skulle du känna dig idiotförklarad? Jag vill hävda att vi som är ateister på den här bloggen har rätt god koll på den kristna läran. Och varifrån kommer detta att ateister betraktar kristna som ytliga och stomatolleende? Jag har inget minne av att denna typ av generaliseringar har framförts från vår sida. Påminn mig gärna om så skett. Och slutligen vill jag fråga varför du så ofta skriver ”ateistiskt troende”. Du skriver inte ”kristet troende” på motsvarande ställe, utan bara ”kristen”. Jag tror att du är fullt medveten om att ordet ”troende” är negativt laddat för många ateister, och att det finns många ateister som rent av definierar ateism som frånvaro av tro (jag tillhör inte dessa). Så om du nu verkligen vill nå fram till oss ateister med denna text och göra oss nyfikna och positivt inställda till kristen tro, varför använder du en beteckning som får många ateister att se rött?

    Nog om detta. Och över till sakfrågan.

    Jag vill hävda att frågan om vilka som till slut kommer till himmelriket har fler än ett svar i Bibeln. Men först vill jag fråga vad du avser med ordet ”himlen”. Menar du himlen där Gud har sin boning? Eller menar du Guds rike på jorden? Jag är tämligen övertygad om att den historiske Jesus pratade om ett jordiskt rike. Men jag vet att det i NT även finns passager som pratar om en slutdestination ”ovan där”. Vilken är din linje?

    Nu till frågan om det är gärningar eller tro som öppnar himmelriket. Jag menar att det finns olika svar på olika ställen i NT. Paulus har ju sin linje klar – ytterst är det tron som avgör. Denna linje finns även hos Johannes. Men i de synoptiska evangelierna och även i andra texter framträder en annan bild. Ett exempel på detta är när Jesus säger ”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” Observera verbet ”gör”. I ditt eget citat från Uppenbarelseboken sägs det att de döda kommer att dömas ”efter sina gärningar”. I Matt 16:27 berättar Jesus kortfattat om domens dag: ”Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.” Den längsta undervisningen om domens dag levererar han i Matt 25:31-46. Här framgår med all önskvärd tydlighet att det är gärningar och ingenting annat än gärningar som kommer att vara avgörande. Notera att både fåren och getterna står frågande och ber Människosonen att förklara sig. Ingen verkar fatta någonting. Så om du verkligen litar på Jesu ord så bör du alltså förbereda dig på att bli rejält förvånad.

    Angående detta med relation. Om Jesus är Herre, då bör alla som tillhör honom vara hans tjänare, eller som det också kan översättas: slavar. Som Paulus skriver: ”Gud har köpt er och priset är betalt”. Men om Jesus var en profet och lärare blir det annorlunda. Då bör alla som följer läraren vara hans lärjungar. Så vilken relation anser du att en kristen bör ha till Jesus? Slav eller lärjunge?

    Gilla

    1. Hej Johan!
      Påbörjar ett svar här som nog inte blir fulländat tyvärr.
      Tanken är just den att för ofta för min smak angrips en tro som målas upp som ohållbar (eller annan negation), men den har ofta ett större eller mindre inslag som en kristne int känner igen sig i. Ungefär det är tanken, lite vad jag tänkte att jag beskrev i inledningen.

      Däremot är det inte säkert att den är träffsäker för just den av annan tro som skriver på denna blogg, kanske för de många som inte skriver det vet jag inte.

      Men både denna serie och serien Apologetik… har egentligen inte alla enskilda ateister/icke-kristna som mål, utan vill undanröja en del motargument. Om du minns motargumenteringen mot John Lennox påståenden så påpekades det där samma sak som du nu gör: ”Jag/vi tänker inte så här…!” och också ifrågasättanden om någon som inte är kristen gör det. Alla argument, eller allt jag menar att man kan möta möter inte alla kristna alltid av alla icke-kristna, men om då vill jag berätta att det och det inte är ett motargument eller inte en del av en kristne teologi eller dylikt. Om det sedan är relevant för många eller bara för det relativa fåtal av opponenter och kristna som jag har mött (och då en mindre del av dessa förstås eftersom inte alla kristna har mött samma sak och inte alla opponenter anför samma sak), ja det är en annan femma. Denna serie skrivs nog delvis till samma mitt yngre jag som serien om apologetik och till alla de kristna jag mött som inte riktigt orkat bena ut detta utan i efterhand kommit på vad som varit lämpligt att svara på en invändning och till alla de som inte delar den kristna tron men som aggressivt angriper den (då är det bra att inte göra en dawkins fallacy utan just angripa en kristen doktrin) ellr som mer funderade närmar sig/funderar kring den kristna tron.

      Att kristna av och till under mer eller mindre hela det föregående århundrandet har beskyllts för det trodde jag inte att jag behövde belägga, det är till och med en nästan särskild del i själavård med mera, just att visa en god fasad, fast livet rämnar. En bok som tar upp en riktigt grovt exempel, men som nog inte är helt ovanlig (om än om mindre saker) är Larsåke W Perssons Sanningar och gömställen.

      Om koll på den kristna läran så finns den, och den finns inte. Min tro har vid ett par tillfällen blivit påstådd vara av ett slag, vilket då gjort att jag inte kan argumentera på sättet jag gör (hävdades det), men verkligheten var att den ser helt annorlunda ut. Vid några tillfällen har även denna bloggs antagonister inte haft hela bilden utifrån min horisont klar, men det är som du säger inte något som är generellt ett jätteproblem på bloggen, dock så är det inte så ovanligt att man har en lite förvrängd bild. Ta debatten med Lennox och Dawkins (mins tyvärr inte vilken) då Dawkins blir uppenbart förvånad över att den gode vetenskapsmannen som han ser/möter i Lennox också tror på (och så vad det nu är för kristen trossats), då har man en bild av kristen tro som förvisso inte har med teologin att göra per ce, men av vad den kristna tron kan vara kompatibel med. Nå det sista förklarar kanske snarare serien med titeln Apologetik, men detta finns det drag av när man diskuterar med icke-kristna. Dock är det något som många kristna möter, en okunskap (inte bara Migrationsverket besitter stor okunskap och icke-insikt om kristen tro, även många journalister och andra).

      Ateistisk tro. Tja, den är medvetet spetsigt vald, men kanske inte för att reta upp eller störa bort så vi får se, när du nu nämner det kanske jag bör minska/upphöra med användningen?! Dock så är det så at många blandar ihop neutral (som ofta anses fint) med ateistisk (när det gäller livet, livsåskådning, samhällelig utgångspunkt med mera) så det är nog ett sätt att medvetandegöra att det är en tro eller om man så vill livsåskådning som måste argumentera för sin särställning (om den vill ha en) framför andra, den är inte i sig något annat, väsenskilt från andra livsåskådningar. Att kalla relationen med Jesus för en tor är ju lika felvisande, jag tror ju inte på min fru eller min pappa gällande mitt umgänge med dem eller min relation. Att jag tror på min fru är ju om jag litar på henne, inte om hon finns. Så kanske kommer jag minska användningen, men samtidigt så länge det finns en för stor del av den verklighet som möter mig som tror att kristen tro är konfessionellt, medan ateism är neutralt och icke-konfessinellt/icke-tro då vet jag inte om jag lovar att ta bort epitetet, men jag hör hur det uppfattas och om man då inte heller tror att ateism är något helt annat, ja då får man en släng av sleven i onödan vilket ju är tråkigt att det blir så. Tack för påpekandet!

      Om titeln på serien så är det nog så att Teologi som titel kanske skulle nå ännu mindre fram?! Men visst, kanske bör den justeras!?

      Gilla

      1. Tack för svar!

        Min analys av tonläget. Jag tror att det finns två olika val som ni skribenter på SAS kan göra. Antingen bestämmer ni er för att vilja nå oss som inte tror, dvs betraktar oss som själar att rädda. Eller så bestämmer ni er för att försöka hålla kvar dem som redan tror, dvs ge argument till de redan frälsta. Hur ni ser på oss ateister kommer att bero på vilket val ni gör. Om vi är själar att rädda bör ni rimligen göra allt som står i er makt för att vi ska känna oss välkomna, lyssnade på, etc. Ni bör ta våra frågor och invändningar på stort allvar och försöka svara så väl ni någonsin kan. Men om ni väljer den andra linjen, att försöka behålla de redan frälsta, då misstänker jag att vi riskerar att få en annan roll. Då blir vi fienden. Vi blir demonerna – eller trollen – som hotar att förföra och vilseleda Guds flock. Det logiska utifrån denna linje blir därför att försöka framställa oss och våra frågor och invändningar i så dålig dager det bara går. Mitt intryck är att den senare linjen dominerar här på forumet. Men det är inte entydigt. Jag tycker exempelvis att Hajdi Moches senaste text är ett bra exempel på hur en text kan se ut utifrån den första linjen. Jag hade visserligen sakliga invändningar mot den texten, men upplevde samtidigt att den gav uttryck för en uppriktig vilja att nå oss tvivlare. Jag kände mig inbjuden och respekterad.

        Du har givetvis full frihet att sätta vilken rubrik du vill och att fritt forma din text efter vad du vill uppnå. Det jag ville göra dig uppmärksam på är att ordval och tonläge får betydelse för hur texten tas emot.

        Två frågor. Efter del 1 av denna serie ställde jag en rad frågor. Du svarade då att du skulle återkomma med svar senare i serien, bland annat när du skulle behandla ”hur blir man frälst”. Så jag undrar helt enkelt om det aktuella avsnittet är ”hur blir man frälst”-avsnittet? Den andra frågan: del 3 av serien, finns den?

        Mvh Johan

        Gilla

  3. Hej Martin!

    Du skriver:

    ”Problemet är bara allt för ofta att det inte är en gud som en kristen heller tror på. I denna form kikar vi lite på några olika teologiska spörsmål; poängen för dig som ateistiskt troende är att kunna skjuta på rätt mål och för dig som kristen att se att det bara är Jesus som vi behöver avhandla och fokusera på, andra, uppdiktade, gudar får svara för sig!”

    Det vore intressant att få veta vilka uppdiktade gudar du syftar på?
    Men framför allt hur din egen bild av Gud ser ut?
    Du citerar några motsägelsefulla texter ur Bibeln vad gäller ”domen”. Men du redovisar inte heller här vad din egen uppfattning är.

    Min avsikt är inte att skjuta mot någon alls. Men det blir lättare att föra ett samtal om alla inblandade förklarar sin egen uppfattning klart och tydligt. Särskilt eftersom du menar att ateisterna är helt fel ute. Du har ju möjlighet att rätta till det nu.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

    1. Hej Annie!
      Det blir några rader till svar nu, så får jag återkomma.

      Uppdiktade gudar behöver de inte vara (här får jag kanske också säga att jag behandlade detta lite i svaret till Johan Franzon, en del av det skrev jag så här om:

      Tanken är just den att för ofta för min smak angrips en tro som målas upp som ohållbar (eller annan negation), men den har ofta ett större eller mindre inslag som en kristne int känner igen sig i. Ungefär det är tanken, lite vad jag tänkte att jag beskrev i inledningen.

      Det är ofta glidningar, som detta med domen. Att det handlar om att göra så goda gärningar som möjligt för att komma till himlen, medan en kristen syn är att det funkar inte med vilka som helst goda gärningar, frälsningen finns inte i dem utan bara genom det Jesus gjort.

      I detta exempel så talar alltså båda sidor om en dom, men hur den utförs skiljer sig och den ena skulle varje kristen kännaren sig i, inte den andra. Om man då val argumentera att en sådan Gud som kräver att jag gör allt för att få vara med, den vill jag inte tor på, då blir det ju en felaktig gud man tar avstånd ifrån (eller gudsbild om man hellre säger så).

      Jag är inte riktigt med på vad för uppfattning jag inte redovisar? De sista styckena pekar på vad jag tror är domen över gärningar och vad jag tror är ”inträdesbiljetten” till himlen. För mig tycks det som om jag tar ställning och delger en uppfattning, kanske är det inte lika tydligt om man inte kan se in i min hjärna dock?!

      Vad är det som är motsägelsefullt i texten?

      Helt fel är det ju inte, särskilt som sagt till Johan F, inte alla ateister alltid i alla teologiska frågor! Det enda jag säger är att det händer oftare än jag tycker är bra, men som sagt vidare i svaret till Johan så kanske det inte är representativt för alla tillfällen, alla kristna, alla ateister, men för mig är det relevant!

      Hoppas något blev lite mer utlagt?!

      Tack för svar och på återhörande! / MW

      Gilla

  4. Hej Martin!

    Om jag förstår dig rätt så har du samma upplevelse som jag, nämligen att den bild som ibland målas upp (i mitt fall av ateisten, i ditt fall av teisten) inte stämmer med den uppfattning man själv har. Det är absolut en lärdom att ta till sig. Och här kommer jag liksom du i din text, att uttrycka mina personliga tankar.

    Din text riktas helt klart till ateister. Därför blir jag lite förvånad över att du tar upp föreställningen om det brinnande helvetet. Eftersom denna föreställning (som enligt min mening är helt sjuk) helt faller bort när man varken tror på Gud, satan, änglar, demoner, liv efter döden etc, så blir hotet om att hamna där faktiskt helt meningslöst (i alla fall på mig). Det kan däremot drabba den som redan har en kristen världsbild – men mer av det kärleksfulla och förlåtande slaget. Någon som fortfarande hoppas på det goda, för det finns ju människor som faktiskt är goda – och detta oavsett om de tror på Jesus eller ej. Jag måste faktiskt be dig om att inte ta ifrån dem det hoppet. För vad finns det att hoppas på i en värld utan dem?

    Om jag förstår dig rätt så tror du faktiskt att jag kommer att hamna i den brinnande helvetssjön för evigt. Om jag inte följer dina instruktioner – och tror på Jesus vill säga. Tycker du att dessa metoder är ok?

    Det finns få saker saker som gör mig så arg som när jag blir hotad med svavelosande kroppsstraff. Tanken på att det i din världsbild inte är mina gärningar, utan min underkastelse under det du tror på som spelar roll, det är bara för mycket. Och jag hoppas verkligen att du kommer att bli upprörd av min tolkning – och att den bilden som jag målar upp av dig här – är helt igenom falsk.

    Annie Svensson

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s