Är jag med i en sekt?

För drygt två veckor sen befann jag mig på andra sidan jorden och närvarade på en konferens med kyrkan min församling tillhör. Vi var nästan 2000 personer samlade, alla med samma fokus; att evangelisera och följa Jesus mönster med lärjungaträning. Förutom en del evangeliserande på gator, var vi till största del samlade i en stor sal och lyssnade på predikan, diskuterade, lovsjöng och bad. Under dessa stormöten dök en tanke upp i mitt huvud ett par gånger under dagarna som konferensen höll på, vilken kommer vara fokus för detta blogginlägg.

“Är det här en sekt?”

När jag såg ut det enorma människohavet, när nästan alla hade armarna upplyfta eller när alla gjorde samma rörelse (pga en del ur en lovsång) eller sa samma sak (för att uppmuntra varandra) blev den uniforma sekt-liknande känslan ibland påtaglig och denna tanke dök upp i mitt huvud. När sedan kyrkans huvudpastor talade och han fick starka applåder efteråt, tänkte jag  “Är han denna kyrkas karismatiske ledare, som sekter brukar karaktäriseras utav?” När han själv sa att folk hade frågat eller sagt till honom att han var med i en sekt, så matchade det tanken som dök upp i mitt huvud vid dessa fåtal gånger.

Det får mig att tänka på när jag under förra terminen handledde jag en grupp psykologstudenter (pga min position som undervisande doktorand) i en diskussion kring sekter i en kurs om grupp- och socialpsykologi. I slutet av diskussionen, när de diskuterat de socialpsykologiska delarna av hur sekter bildas, vilka människor som dras med och vad gemenskap i sekter innebär, frågade jag dem följande fråga, med syfte att utmana: “Kan ni som framtida psykologer, med denna kunskap om sekter, själva bli indragna i en sekt?” De svarade att det kunde de säkert. Och samtidigt som jag frågade detta tänkte jag själv på de tillfällena när andra skämtsamt har sagt till mig att jag tillhör en en sekt eller, mindre skämtsamt, sagt att jag är hjärntvättad på grund av min tro.  

800px-Carved_Rope_Knot_-_Detail_of_sculpture_in_St_Michael's_Cemetery,_Dumfries_-_1
Att vara bunden och ofri i en sekt, är det samma sak som att vara kristen? Bild: Wiki Commons

Att bli kritiserad för att tillhöra en sekt som kristen tycks inte vara något nytt påfund. Paulus, den tidiga aposteln, blev själv anklagad för samma sak. I Apostlagärningarna 24:5 kan vi läsa att Paulus blev anklagad för vara “en samhällsfara” samt vara ledaren för “nasareernas sekt”. Längre fram (Apo 24:14-16) kan vi läsa att han försvarade sig mot dessa anklagelser genom att säga “Men det bekänner jag för dig att jag enligt ‘den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.” Finns det något i den kristna tron som påminner om en sekt, då? Är vi en samhällsfara? Kristna anses ju typ redan vara det i vissa länder, där till exempel religion är förbjudet.

Låt oss undersöka vad en sekt är då. Sekter karaktäriseras bland annat av att ha en, stark karismatisk ledare, att vara slutna från utomstående grupper/samhället, ha stark gruppgemenskap och påtaglig “groupthink” (medlemmar i gruppen håller med om saker utan att yttra saker som kan vara motsägande mot den rådande normen, t ex för att inte uppfattas som onödigt tvär eller vara “outlier”).

Är jag, och mina kristna syskon runt om i världen (och kanske specifikt mina syskon i kyrkan på andra sidan jorden som vi besökte), med i en sekt då? Låt oss undersöka de olika delarna. Den starka, karismatiska ledaren skulle då behöva vara Jesus. Följer vi en pastor eller präst mer än Jesus kanske det skulle kunna vara en sekt. Faktum är att många sekter har religiösa inslag, men där innehållet eller strukturen för gemenskapen är förvrängt än från Bibelns övergripande innehåll. Men för oss kristna är det Jesus som vi följer och tillber. Utgör Hans lära något som skulle kunna liknas en samhällsfara då? Eller som pekar på att vi ska sluta oss från omvärlden? Nej, snarare tvärtom. Vi uppmuntras att söka kontakt med andra, evangelisera, hjälpa människor och visa att vi är Jesus lärjungar genom att leva ett liv fullt av goda gärningar och helighet. Har vi groupthink och säger inte emot? Vi är förvisso fria att kritisera Jesus och Hans lära, men vi kan ofta göra det aktiva valet att sätta Hans lära före vår. Det betyder inte att vi blint måste följa denna ledare. Men om Han är den kristna Guden – en fullkomlig, all-vis och kärleksfull Gud – , finns det någon bättre att följa – inklusive oss själva?

Under konferensen drog jag sedan slutsatsen att “Nej, jag tillhör inte en sekt”. Jag tillhör Jesus, och med det Hans grupp av lärjungar. Genom den grupp jag numera tillhör – Guds älskade barn – är jag förevigt fullkomnad i min nya identitet och liv. Låter det som ett sekt-likt påstående? Kanske. Men inte om evangeliet är sant.

 

/ Hajdi Moche

2 reaktioner till “Är jag med i en sekt?”

  1. Hej Hajdi!

    Det finns lite olika definitioner när det gäller sekter. Religiösa rörelser har oftast sektlika drag när de uppstår. Men om de så småningom anpassar sig till samhället, och samhället accepterar dem, utvecklas de vanligtvis via denomination (när man inser att det finns andra vägar till sanningen, en just den man själv har), och sedan vidare till exempelvis en erkänd kyrka.

    Du verkar uppfatta en rörelse med sektlika drag, som beroende av en framträdande ledare som medlemmarna följer. Det förekommer. Men det finns även rörelser som framhåller att alla medlemmar har samma status, och religiösa funktioner. Du skriver: ”När sedan kyrkans huvudpastor talade och han fick starka applåder efteråt, tänkte jag “Är han denna kyrkas karismatiske ledare, som sekter brukar karaktäriseras utav?”

    En annan sak som du tar upp är huruvida en sektliknande rörelse är en fara för samhället. Inte heller detta är ett kriterium som måste uppfyllas. Du skriver: ” Utgör Hans lära något som skulle kunna liknas en samhällsfara då? Eller som pekar på att vi ska sluta oss från omvärlden? Nej, snarare tvärtom. Vi uppmuntras att söka kontakt med andra, evangelisera, hjälpa människor och visa att vi är Jesus lärjungar genom att leva ett liv fullt av goda gärningar och helighet.”
    Visst kan det finnas sekter som utgör samhällsfaror, men att detta skulle vara ett avgörande kriterium stämmer inte. Om man tar Jehovas vittnen och Hare Krishna till exempel. Ingen av dessa religiösa rörelser kan sägas utföra en samhällsfara. Ändå anses de av många innehålla sektliknande drag. Dessa rörelsers medlemmar uppmuntras också att sprida sitt budskap till andra. Inom Jehovas vitten uppfattar medlemmarna spridande av budskapet som gudstjänst. Som hängiven ska man ägna ett visst antal timmar åt att ta kontakter med människor utanför rörelsen. Hare Krishna bedriver även de uppsökande verksamhet, där de till exempel delar ut böcker, eller driver restaurangverksamhet.

    När det gäller att sluta sig från världen, går det att göra på flera plan. Dels kan individens frihet begränsas, men det kan också innebära att på ett tankemässigt sätt inte vilja beblanda sig med ”det världsliga”, eller ”den fallna världen”.

    Du skriver: ”Faktum är att många sekter har religiösa inslag, men där innehållet eller strukturen för gemenskapen är förvrängt än från Bibelns övergripande innehåll. Men för oss kristna är det Jesus som vi följer och tillber.” Här blandar du in frågan om sekten har rätt i sin ståndpunkt. Om budskapet är sant eller ej, har inte med definitionen av sektliknande rörelser att göra. Att du motiverar ditt engagemang med att: ”Men för oss kristna är det Jesus som vi följer och tillber.”, är helt ovidkommande i sammanhanget.

    Ett annat frågetecken är ditt påstående att:” Vi är förvisso fria att kritisera Jesus och Hans lära, men vi kan ofta göra det aktiva valet att sätta Hans lära före vår.” Om du tänker på de konsekvenser som en ateistisk uppfattning får enligt vissa människor av den kristna tron, nämligen att man hamnar i någon sorts helvete som en följd av sin ståndpunkt, inser du säkert att i detta perspektiv får kritiserandet av ”Jesu och hans lära” väldigt otrevliga följder.

    Är du med i en sekt eller ej? Min kommentar syftar inte till att besvara denna fråga. Men jag menar att ur ett religionssociologiskt perspektiv är vissa av dina påståenden möjliga att ifrågasätta.

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

    1. Hej Annie!

      Jag ber om ursäkt för väldigt sent svar! Om jag uppfattar din kommentar korrekt, så syftar den till att ifrågasätta definitionen och beskrivningen av sekter. Jag har baserat beskrivningen av sekter på generella, psykologiska aspekter som finns i många sekter, men självklart bör det finnas undantag från dessa bland sekter (t ex JV).

      /Hajdi

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s