Vetenskapens kristna rötter

1477 I en bulla, utfärdad efter ansökan, på initiativ av Jakob Ulvsson, ger påven Sixtus IV den 27 februari tillstånd till att ett universitet upprättas i Uppsala. Den 2 juli undertecknas i Strängnäs universitetets privilegiebrev av riksrådet med Sten Sture i spetsen. Den 21 september införs påvens bulla högtidligen i Uppsala. Den 7 oktober (Birgittadagen) börjar undervisningen vid det nya universitetet.

Nyligen hade jag en diskussion om förhållandet mellan kristendom och vetenskap och fick då frågan, på vilket sätt är kristendomen kompatibel med vetenskap? Frågan är inte helt lätt att ge ett kort svar – det finns många uppfattningar kring detta, varav en hel del bygger på bristfällig historierapportering. I några inlägg ska jag försöka svara på varför kristendomen och vetenskapen är kompatibla, och hur kristendomen har varit viktig för vetenskapens framväxt. Vi börjar i historien.

Modern vetenskap uppstod i Europa

Framväxten av den moderna vetenskapen är något unikt i mänsklighetens historia. Den uppstod i det kristna Europa, och har ibland beskrivits som en direkt konsekvens av den judisk-kristna synen på skapelsen. Den sk konflikttesen, uppfattningen att vetenskapen och kristendomen är i konflikt med varandra, är en ganska spridd uppfattning och ibland pratar man om ”kriget mellan vetenskapen och religionen” (Hardin, Numbers, och Binzley 2018).

De tidiga europeiska vetenskapsmännen verkar dock inte ha märkt av någon sådan konflikt. De flesta var övertygade kristna, och studiet av omvärlden var för dem ett sätt att förhärliga den Gud som hade skapat allt. Det var vanligt att vetenskapsmän också var predikanter. Som exempel kan nämnas geologerna Nicolaus Steno (1638 – 1686), William Buckland (1784 – 1856), John Playfair (1748 – 1819) och Adam Sedgwick (1785 – 1873) som alla var ordinerade inom kyrkan. Sedgwick som var en pionjär inom kambrisk geologi lär ha sagt att studiet av Newtonsk filosof lär oss att se Guds finger i allting. (Graves 1996) Tesen att vetenskapen och kristendomen är i konflikt skulle vara främmande för dessa forskare.

Hur ska vi då se på förhållandet mellan vetenskap och kristendom? Filosofen Michael Murray (1998) har påpekat att vetenskap och religion per se interagerar inte med varandra. Vetenskap och religion är abstrakta idéer och idéer interagerar inte – det är människor som interagerar. Därför påverkas också interaktionen av människorna, och människorna i sin tur påverkas av omgivningen. Innehållet och tonen i samtalen kring vetenskap och religion speglar därför alltid de politiska och sociologiska sammanhang där de förs. Människors olika intressen och syften formar samtalen, och vetenskapshistoriker och -sociologer har noterat hur personers politiska åsikter, psykologiska tillstånd och sociala kontext påverkar deras syn på vetenskapen, på religionen, och på förhållandet mellan de två. Det är, påpekar Murray, något onaturligt med att prata om ”relationen mellan vetenskap och religion”, som om det var två abstrakta idéer som interagerade med varandra, oberoende av det historiska sammanhanget. När vi talar om förhållandet mellan dessa två aktiviteter är det därför värdefullt att titta tillbaka på några händelser som har format vår syn på dem. Vi måste börja i historien – hur har vi hamnat här?

Konflikttesens historia

The X Club

Tesen att kristen tro och vetenskap ligger i konflikt med varandra är faktiskt en relativt modern uppfinning – en uppfinning som i allmänhet underhålls av dem som hoppas att vetenskapen ska avgå som segrare i konflikten. Detta var även förhoppningen bland konflikttesens tidigare försvarare.

1864 samlades nio män, naturvetare och tänkare, i London för att äta middag tillsammans. Sällskapet kom att kallas ”the X club” och de nio männen träffades, med några få undantag, varje månad under närmare 30 år. Initiativet till middagssällskapet togs av Thomas Huxley, ibland kallad ”Darwins bulldog”, pga sitt försvar av Darwins teorier. Huxleys uttalade målsättning med the X club var att omkullkasta kristendomens kulturella dominans. Han ville skapa ett sekulärt samhälle och ersätta den kristna världsbilden med ”vetenskaplig naturalism”, en världsbild som enbart erkänner den fysiska världens existens. Konflikttesen blev ett viktigt verktyg i strävan att nå det målet. Gruppen var väl medveten om att ett sådant naturalistiskt projekt inte var rent vetenskapligt utan handlade om att ersätta en världsbild/religion (kristendom) med en annan världsbild/religion (ateism eller deism). Deras mål var att skapa en ”vetenskaplig kyrka” (church scientific som de kallade den), och Huxley kallade sina föreläsningar för ”lekmannapredikningar” (Pearcey och Thaxton 1994, 19).

Medlemmarna i ”the X club” strävade efter att sprida ”vetenskaplig naturalism” och var emot alla uppfattningar att det fanns något övernaturligt som inverkade i världen. (Barton 1990) En viktig drivkraft för gruppen var att låta vetenskapen vara ”befriad från religiös dogma”, som Thomas Hirst, en av medlemmarna, uttryckte det. ”The X club” fick ett mycket stort inflytande i Storbritannien, i genomsnitt satt var och en av medlemmarna i ledningen för brittiska vetenskapsakademin i elva år och kom att påverka deT intellektuella klimatet under lång tid framöver. (Barton 1990)

Myten sprids

I slutet på 1800-talet kom två böcker som skulle ha stor betydelse för synen på förhållandet mellan vetenskapen och den kristna tron. Ansatsen i dessa böcker var att vetenskapen och kristendomen ligger i krig med varandra och ytterst sett är oförenliga. De kan inte existera tillsammans. John Draper (2012) beskrev vetenskapen som historien om en konflikt mellan två krafter – det mänskliga intellektet å ena sidan och traditionen å andra sidan. 1874 skrev han boken ”History of the Conflict Between Science and Religion” där han ondgjorde sig framför allt över katolska kyrkan som han ansåg förlitade sig alltför mycket på auktoriteter till skillnad från vetenskapen där man uppmuntras att ifrågasätta:

”Then has it in truth come to this, that Roman Christianity and Science are recognized by their respective adherents as being absolutely incompatible; they cannot exist together; one must yield to the other; mankind must make its choice—it cannot have both.” (Draper 2012, 207)

En annan författare, Andrew White (2010), skrev att kristendomens påverkan på vetenskapen har lett till stor skada för både kristendomen och vetenskapen. Mycket av Whites resonemang byggde på konflikten mellan Galilei och kyrkan, en konflikt som ofta har missuppfattats än i våra dagar. Draper och White har varit starkt bidragande till att konflikttesen har vunnit mark. Biologen Jerry Coyne har tex skrivit:

”One can in fact argue that science and religion have been at odds ever since science began to exist as a formal discipline in sixteenth-century Europe.” (Coyne 2015)

Som exempel på detta tar han just Drapers och Whites böcker. Oturligt nog för Coyne betraktar professionella vetenskapshistoriker dessa båda böcker idag som historierevisionistiska, mer drivna av polemik mot religionen än av historiska fakta. Vetenskapshistorikern Ronald Numbers har kallat konflikttesen för ”historiskt bankrutt”. (Russell 2003) Coynes påstående är alltså utan grund. 

Historikern Lawrence Principe skriver om Draper och Whites gärning:

How does he [Draper] support his contention of conflict? Well, unfortunately, with some of the worst historical writing you are ever likely to come across. Historical facts are confected, causes and chronologies twisted to the author’s purpose. We find interpretations made merely by declaration. We find quotations violently taken out of context. And instances, quite a few of them where Draper claims a historical writer said something in fact 180 degrees away from what he actually claimed… Much of Draper’s book is so ridiculous, so malodramatic, so rabid, it’s hard for a knowledgeable person actually to read it without a wry smirk…Let’s start with a simple and a notorious example: the idea that before Columbus people thought that the world was flat. Well, in fact, it is Draper and White, specifically, both of them, who bear most of the blame for popularizing this baseless view to the extent that nowadays, 80 percent of school teachers still foist this upon poor innocent school children. The fact is that of course the sphericity of the Earth was well established by the fifth century BC by the Greeks, and a good measure of its circumference made by the third century BC. And these facts were never forgotten in learned Western Culture. (Principe 2006)

Konflikttesen börjar vackla

Vetenskapsmän i historien

Intuitivt kan det tyckas vara något märkligt med konflikttesen, av tre skäl. För det första har en stor andel av alla vetenskapsmän, både historiska och nu levande, varit kristna. Om nu vetenskapen och kristendomen är i konflikt, såsom Draper, White och Coyne hävdar, hur kommer det sig att så många av den moderna vetenskapens pionjärer var gudstroende? De såg i alla fall inte en konflikt mellan den kristna världsbilden och det vetenskapliga arbetssättet. För att få en uppfattning om hur utbredd gudstron var bland vetenskapsmän, kan några gudstroende vetenskapliga kändisar, från 1700-talet till idag nämnas.

  • Medicin: Francesco Redi, Herman Boerhaave, James Bovell, Joseph Lister, Emil Theodor Kocher, William Williams Keen, Alexis Carrel, Francis Collins, Malcolm Jeeves.
  • Biologi: John Ray, Antonie van Leeuwenoek, Carl von Linné, Thomas Malthus, Gregor Mendel, Asa Gray, Louis Pasteur, P.T. de Chardin, George Washington Carver, Theodosius Dobzhansky, Ken R. Miller, Simon Conway Morris.
  • Geologi: Nicolas Steno, William Buckland, Mary Anning, Giuseppe Mercalli.
  • Kemi: Robert Boyle, Emanuel Swedenborg, Antoine Lavoisier, William Prout, Michael Polanyi, Arthur Peacock, Peter Agre, Henry F. Schaefer III.
  • Fysik: Isaac Newton, Alessandro Volta, John Dalton, Andre Ampere, Michael Faraday, James Clerk Maxwell, Henrich Hertz, James Prescott Joule, Lord Kelvin, J.J. Thomson, Wilhelm Röntgen, Guglielmo Marconi, Arthur Compton, Werner Heisenberg, Werner von Braun, Ian Barbour, John Polkinghorne.
  • Astronomi: Galileo Galilei, Johannes Kepler, Arthur Eddington, Gerges Lemaître, Allan Sandage, Freeman Dyson, John Barrow, Frank Tipler, Arnold Benz, Owen Gingerich.
  • Matematik: Blaise Pascal, Gottfried Leibniz, Leonhard Euler, Bernhard Riemann, Charles Babbage, Arthur Compton.

Fler namn kan förstås räknas upp och kan hittas i lämplig biografi, tex Graves (1996) och Morris (1982). En sådan här lista bör dock direkt göra att man blir misstänksam mot konflikttesen, för det är svårt att förklara hur alla dessa vetenskapsmän kan ha varit kristna om det nu finns en inneboende konflikt mellan vetenskap och kristendom.

I många fall vet vi dessutom att den kristna tron inte bara var ett obetydligt bihang, utan hade en mycket viktig betydelse för dessa personers vetenskapliga arbete genom att ge dem inspiration i deras studier. Detta är mycket enkelt att konstatera genom att se på vad personerna själva skrev. Den brittiska vetenskapsakademin uppmanade sina medlemmar att ägna sig åt forskning ”för Guds ära och människans gagn”. Flera följde detta. Robert Boyle beskrev tex vetenskapen som en religiös uppgift, att ”avslöja det beundransvärda hantverk som Gud lagt ner i skapelsen”. Vetenskapshistorikern Peter Harrison skriver:

”Almost without exception, early modern natural philosophers cherished religious convictions, although these were not invariably orthodox. Some (but by no means all) made the point that they were motivated to pursuescientific enquiry on account of these religious commitments.” (Harrison 2010)

Newton, Kepler m fl talade på samma sätt om vetenskapen som ett sätt att utröna Guds verk, och många vetenskapsmän upplevde en stor vördnad inför skapelsen. Fysikern och vetenskapshistorikern Ian Barbour har noterat att uttryck av vördnad och förundran över Skaparen fyller sidorna i de tidiga vetenskapsmännens anteckningar, och att detta var en drivande konkret och positiv erfarenhet för många av dem. (Barbour 1998, 19–20) Det är mycket lätt att konstatera att den kristna tron har varit en positiv kraft för vetenskapens utveckling genom att se på vad den betydde för vetenskapens pionjärer. Även från katolska kyrkan har vetenskapen uppmuntrats. Bara för att nämna ett konkret exempel så gav den katolska kyrkan mer finansiellt och socialt stöd till astronomin än någon annan institution, från 1100-talet till upplysningen. (Heilbron 1999) Den ökända, och till stora delar missförstådda, kontroversen med Galilei förändrade inte detta. Därmed inte sagt att det inte funnits kontroverser, men historiker menar idag att detta har varit undantag snarare än regel. (Russell 2003)

Gudstroende nobelpristagare

Ett annat faktum som bör göra att man blir misstänksam mot tesen att det finns en inneboende konflikt mellan vetenskap och religion är att en stor andel av världens främsta forskare, nämligen nobelpristagare, det senaste århundradet har varit kristna. Vid en genomgång (Shalev 2003) av alla nobelpristagare från 1901 till 2000, beskriver 66% sig som kristna men bara 10% beskriver sig som ateister eller agnostiker, se figur. Kristna har fått 74% av nobelprisen i kemi, 64% i medicin, 65% i fysik, 79% av fredsprisen, 49% av litteraturprisen och 55% av ekonomiprisen. Om en majoritet av världens ledande vetenskapsmän tror på Gud, är det svårt att se hur det kan finnas en konflikt mellan att tro på Gud och att vara vetenskapsman.

Forskarsamhället i stort

Konflikttesen säger att efterhand som den vetenskapliga utvecklingen fortgår, kommer antalet religiösa människor att minska. Det bör alltså finnas en korrelation mellan vetenskapens utbredande och religionens tillbakagång. Allra tydligast bör det synas bland vetenskapsmän själva. För att undersöka den religiösa tron bland forskare gjordes 1916 en undersökning med 1000 slumpmässigt utvalda amerikanska forskare. De fick svara på ifall de trodde på Gud, och ifall de trodde på ett liv efter detta. Det visade sig att 39% av forskarna trodde på Gud, och 50% trodde på ett liv efter detta. (Leuba 1916) Undersökningen upprepades 80 år senare och det visade sig att siffrorna var nästan oförändrade, speciellt på den första frågan. (Larson och Witham 1997) Resultaten stämmer väl med en undersökning 1969 där man 43% av alla professorer inom fysik och livsvetenskaper (studiepopulation = 60 000) rapporterade att de gick i kyrkan två till tre gånger i månaden, vilket är lika mycket som befolkningen i stort.

Kristendomen som vetenskapens vagga

Vi kan förstås inte veta vad som hade hänt med vetenskapen i Europa om det inte vore för kristendomen. Jerry Coyne har hypotetiserat att den skulle ha utvecklats snabbare, men kontrafaktiska påståenden om verkligheten är svåra för att inte säga omöjliga att belägga. Däremot kan vi se på det inflytande som kristendomen faktiskt har haft, och se vilka de kausala sambanden är. Vi kan också se hur vetenskapen har utvecklats i de delar av världen där kristendomen inte haft lika stort inflytande. Givetvis säger sådana studier inte hela sanningen om kristendomens bidrag, för det fanns andra faktorer som också bidrog till att vetenskapen uppstod just i Europa.

För att styrka sin tes refererar Coyne (2015) till en känd incident med den franske matematikern Laplace som var samtida med Napoleon Bonaparte. Isaac Newton hade med sina matematiska modeller svårt att förklara hur planeternas banor runt solen var så stabila. Han menade därför att Gud regelbundet behövde gripa in och stabilisera planeterna för att förhindra att de försvann ut i världsrymden. Laplace lyckades visade att Newton hade fel och att planeternas banor visst kan beskrivas av naturlagarna. Laplace gav sin avhandling till Napoleon Bonaparte och fick då frågan tillbaka varför han inte hade nämnt Gud, varpå Laplace svarade, ”jag har inget behov av den hypotesen”. Coyne menar att inte heller efter detta har forskare haft behov av Gud som en hypotes, vilket enligt Coyne innebär att vetenskapen stödjer en ateistisk världsbild snarare än en kristen. Men så enkelt är det förstås inte, för även ur ett kristet perspektiv är Laplaces svar helt rimligt. Gud är inte en vetenskaplig teori vilken som helst, som konkurrerar med gravitationsteorin eller atomteorin. Nej, den kristna uppfattningen är att Gud är själva förutsättningen till varför vetenskap överhuvudtaget är möjligt. Utan Gud, inget universum till att börja med, ingen gravitation och inga atomer.

Konflikttesen blev populär inte så mycket för att den speglade det historiska förhållandet mellan vetenskapen och kristendomen, vilket den inte gjorde, utan för att det låg i tiden med polemik mot kyrkan och kristna institutioner. En mer vetenskaplig och historiskt korrekt beskrivning av hur vetenskap och kristendom har förhållit sig till varandra hade tagit hänsyn till det positiva inflytande som kristendomen haft på vetenskapen.

Visst hade andra kulturer, såsom den grekiska och kinesiska, utforskat en del av skapelsen, men det var under kristendomens inflytande som vetenskapen växte fram och inte i dessa andra mer utvecklade kulturer. Vetenskapshistoriker har frågat sig varför det skedde i just Europa och vilken roll kristendomen har spelat i vetenskapens historien. Vad var det som gjorde kristendomen till en så god grogrund för vetenskapen jämfört med andra trosuppfattningar?

Naturen är verklig

För att vetenskap ska vara möjlig, måste ett antal antaganden om världen först göras. Kristendomen erbjöd ett intellektuellt ramverk som motiverade dessa antaganden. Ett sådant antagande är att naturen är verklig. Det kan tyckas självklart, men det är det knappast – olika idealistiska och panteistiska idéer lär ut att det vi ser endast är skuggbilder av Det Absoluta, Den Ende, etc. Enligt Platon kan människan inte uppfatta den äkta verkligheten, vilken existerar utanför rum och tid, utan endast idéer om verkligheten. Alla idéer leder tillbaka till en uridé som är det ytterst sanna och det vi kan uppfatta med våra ofullkomliga sinnen är blott och bart illusioner. Likaså lär hinduismen att det vi uppfattar med våra sinnen som separata ting är ”maya”, en illusion som skapats av Brahman, världssjälen, som döljer den verkliga enheten i tillvaron.

I kontrast till dessa filosofier lär kristendomen att de materiella tingen inte är illusioner som är otillgängliga för människan – de är verkliga fysiska föremål som är skapade av Gud. Tingen är separerade – Gud skiljde ljus från mörker och vatten under fästet från vatten ovan fästet – och de skapade tingen kan beskrivas och kategoriseras på ett organiserat sätt.

Naturen är god

Ett annat antagande som var viktigt för vetenskapens framväxt var att skapelsen är god. Idag anser vi att naturen är värdefull och värd att studera. Därför är vi så måna om att stoppa klimatförändringar, inte förstöra naturen, bevara den biologiska mångfalden och förhindra utrotning av djurarter. Om vi inte hade betraktat naturen som god och värdefull hade det förmodligen varit ännu sämre ställt med den än vad det nu är, och det är troligt att naturvetenskapen som vi känner den idag inte hade existerat. (Pearcey och Thaxton 1994)

Den gamla grekiska kulturen betraktade inte skapelsen som god. Det materiella kopplades ofta ihop med ondska och kaos och praktiskt arbete sågs ned på. Man lät ofta slavar utföra praktiskt arbete, medan filosoferna ägnade sig åt att försöka förstå den sanna tillvaron (i enlighet med Platons idélära). 

Den tidiga kyrkan avfärdade allt sådant. Man lärde ut att skapelsen var värdefull och god. När Gud skapar världen tittar han vid upprepade tillfällen på det han skapat ”och Gud såg att det var gott”. När skapelsen är fullbordad ”såg Gud på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott”. Även Paulus stämmer in i skapelsens godhet: ”Allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse.” (1 Tim 4:4) I den judisk-kristna traditionen har man aldrig strävat efter att fly från skapelsen. De skapade tingen ska ära Gud och användas för att göra gott. Därför har man heller aldrig inom judendomen eller kristendomen sett ner på fysiskt arbete.

Under reformationen började man tala om kallelse som något som inte bara gällde kyrkans folk utan även de som studerade Guds skapelse. Reformatorn Calvin menade att naturen var något att glädja sig över eftersom den utstrålade Guds härlighet, vishet och godhet. Och naturen var inte bara något att glädja sig över, Calvin uppmanade till både praktiskt och intellektuellt engagemang  (Taylor 1968): ”Det finns ett behov av konst och mer krävande studier för att undersöka stjärnornas rörelser, för att bestämma deras lägen, för att mäta deras intervall, för att notera deras egenskaper.” (McNeill 1960, 53)

Bland naturvetarna kan astronomen Johannes Kepler nämnas. Han såg att det fanns en skönhet och en ordning i skapelsen och att ju bättre vi förstod skapelsen, desto större anledning fick vi att förundras över Gud. I slutet av en av sina anteckningsböcker, Harmonices Mundi, utbrast Kepler i en bön: ”Jag tackar dig, Skapare och Gud, för att du har givit mig denna glädje i din skapelse, och jag fröjdar mig i dina händers verk. Jag har nu fullföljt det arbete som jag kallades till och jag har använt alla de gåvor som du har lånat till min ande.” (Vallado 2001, 10) Att studiet av skapelsen var något gott och värdefullt var en viktig drivkraft för många av vetenskapens pionjärer.

Naturen är inte Gud

Bibeln lär ut att naturen är god, men den är inte Gud. Naturen är en skapelse av Gud, men den är inte själv gudomlig. Mot den här uppfattningen kan ställas animism, som lär att andar eller gudar bor i naturen. Dalar, berg, vattendrag och skogar har andevarelser. Enligt vissa varianter av animism är dessa andevarelser även bundna till människan. Enligt panteism är gud och universum ett, naturen utgör guds själ. Bibeln utesluter förstås all animism och panteism – Gud är inte en del av skapelsen. Solen, månen och stjärnorna är inte gudomliga, såsom de var i den gamla babyloniska religionen. Thaxton och Pearcey (1994) skriver att så länge naturen tillskrevs gudomliga varelser och egenskaper var den enda rätta responsen tillbedjan eller att försöka skrämma bort dessa varelser. Oavsett, fortsätter de, hur väl utvecklad en kulturs observationsförmåga är, oavsett hur förfinad mätutrustning man har, är inga vetenskapliga genombrott möjliga förrän människan kan möta den naturliga världen oförskräckt. Först när naturen inte längre var ett föremål för tillbedjan, kunde den bli ett föremål för studier.

Slutsats

Vi har sett exempel på hur den kristna religionen har fungerat som en inspiration för vetenskapens framväxt i Europa och hur synen på skapelsen som något att uppskatta och nyttja för människans gagn har sina rötter i den kristna tron. Det är inte bara en korrelation – det finns en tydlig kausalitet som historiker har identifierat. Tesen att vetenskapen och religionen nödvändigtvis ligger i konflikt stämmer alltså inte. Därmed inte sagt att det alltid har varit ett friktionsfritt förhållande, men genom stora delar av historien har de varit partners. I nästa artikel ska vi titta närmare på hur den kristna tron inte bara erbjöd inspiration för de tidiga vetenskapsmännen, utan utgjorde, och fortfarande utgör, en intellektuell metafysisk grund som lämpar sig oerhört väl för att bedriva vetenskap.

Referenser

Barbour, Ian G. 1998. Religion and Science: Historical and Contemporary Issues. A rev. and Expanded ed. of ”Religion in an age of science”. London: SCM.

Barton, Ruth. 1990. ”’An Influential Set of Chaps’: The X-Club and Royal Society Politics 1864-85”. The British Journal for the History of Science 23 (1): 53–81.

Coyne, Jerry A. 2015. Faith Versus Fact. Penguin Publishing Group.

Draper, John William. 2012. History of the Conflict Between Science and Religion. Kindle edition. D. Appleton & Company.

Graves, Dan. 1996. Scientists of Faith: 48 Biographies of Historic Scientists and Their Christian Faith. Reprint. edition. Kregel Publications.

Hardin, Jeff, Ronald L. Numbers, och Ronald A. Binzley, red. 2018. The Warfare between Science and Religion: The Idea That Wouldn’t Die. Baltimore: Johns Hopkins University Press.

Harrison, Peter. 2010. ”Religion and the Early Royal Society”. Science & Christian Belief 22: 20.

Heilbron, J. L. 1999. ”The Sun in the Church”. The Sciences 39 (5): 29–35.

Larson, Edward J., och Larry Witham. 1997. ”Scientists Are Still Keeping the Faith”. Nature 386 (6624): 435–36. https://doi.org/10.1038/386435a0.

Leuba, James H. 1916. The Belief in God and Immortality, a Psychological, Anthropological and Statistical Study. Sherman, French & Company.

McNeill, John T. 1960. Calvin: Institutes of the Christian Religion. Westminster John Knox Press.

Morris, Henry M. 1982. Men of Science, Men of God. San Diego, Calif: Master Books.

Murray, Michael J., red. 1998. Reason for the Hope Within. Grand Rapids, Mich: Eerdmans.

Pearcey, Nancy, och Charles B. Thaxton. 1994. The soul of science: Christian faith and natural philosophy. Turning point Christian worldview series. Wheaton, Ill: Crossway Books.

Principe, Lawrence. 2006. Science and Religion, Lecture 2. Citerat från https://en.wikipedia.org/wiki/Conflict_thesis: The Teaching Company.

Russell, Colin A. 2003. ”The Conflict of Science and Religion”. I The History of Science and Religion in the Western Tradition: An Encyclopedia, redigerad av Gary B Ferngren. Garland Reference Library of the Humanities.

Shalev, Baruch Aba. 2003. 100 Years of Nobel Prizes. New Delhi: Atlantic Publishers & Distributors. https://books.google.se/books?id=3jrbmL-DgZQC&pg=PA57&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=4#v=onepage&q&f=false.

Taylor, E L Hebden. 1968. ”The Reformation and the Development”. Churchman 82 (2): 27.

Vallado, D. A. 2001. Fundamentals of Astrodynamics and Applications. Springer Science & Business Media.White, Andrew Dickson. 2010. History of the Warfare of Science with Theology in Christendom. Echo Library.

Annonser

39 reaktioner till “Vetenskapens kristna rötter”

  1. Hej Sebastian,

    Tack för en bra artikel. Det är helt uppenbart att det finns gott om exempel på kloka människor som förenar naturvetenskap och religiösa försanthållande utan några som helst problem. Men hur ser du på de konflikter som trots allt uppstår mellan naturvetenskapen och åtminstone VISSA människors religiösa trosföreställningar? Benght Gustafson (som bloggat här på SAS) formulerar sig till exempel på det här viset i ett av sina blogginlägg:

    ”Det finns nog ingen ”ism” eller teori som har haft en sådan genomslagskraft i modern tid såsom Darwinismen och evolutionsteorin har haft i skola, utbildning, forskning och media. Den har också utgjort ett generalangrepp på kristen skapelsetro och därmed på det som är fundamentalt i den kristna tron.”

    (https://bengthgustafson.wordpress.com/2013/09/13/angreppen-utifran-5-darwinismen-och-evolutionsteorin/)

    Evolutionsteorin, menar Gustafson, utgör alltså ett generalangrepp på den kristna skapelsetron. Och därmed också på det som är fundamentalt i kristendomen. Jag har svårt att se hur man någonsin skulle kunna göra gällande att Gustafsons religiösa trosföreställningar INTE hamnar i konflikt med den moderna biologin. Hur ser du egentligen på det här? Hur ser du på (t ex) ungjordskreationisterna och alla deras sammandrabbningar med allt ifrån modern biologi, till modern radiometri och kosmologi?

    Gilla

    1. Christian, tack för kommentaren. När jag skriver att vetenskap och kristen tro är kompatibla så betyder det inte alltid att det är friktionsfritt. Evolutionsteorin är ett bra exempel på det. Som jag skrev är relationen mellan vetenskap och religion/kristen tro något som formas av de som deltar i samtalet, värderingar, rådande vetenskapligt paradigm och bibeltolkning, etc. Det är ju tydligt här, för konflikten är större i USA än i andra delar av världen.

      En god tolkning av naturen (bra vetenskap) och en god tolkning av Bibeln (bra hermeneutik) tror jag inte hamnar i konflikt. Evolutionsteorin har förvisso ibland använts för att motivera ateism, men då har man ju lämnat vetenskapen. Personligen tror jag inte att den historiska/konkordistiska tolkningen av skapelseberättelsen är den bästa, men det finns olika uppfattningar inom SAS. Eftersom Gustafson menar att evolutionsteorin inte kvalificerar som vetenskap, kan vi ju båda säga att vetenskap och tro på Gud inte är motsatser, men av lite olika skäl.

      Gilla

        1. Christian,
          Det där var en lite märklig tolkning av vad jag skrev. Kreationism betyder egentligen bara att man tror att det finns en skapare. Detta är inte i konflikt med vetenskapen. Sedan kan kreationister ha olika åsikter om hur Gud har skapat – en del menar att det skedde genom big bang och evolution, andra att det skedde de novo för 6000 år sedan. Det är klart att den senare hamnar i konflikt med gängse vetenskap. Men som jag skrev: ”En god tolkning av naturen (bra vetenskap) och en god tolkning av Bibeln (bra hermeneutik) tror jag inte hamnar i konflikt.”

          Gilla

          1. Sebastian,

            ”Det där var en lite märklig tolkning av vad jag skrev.”

            Du är, med förlov sagt, inte alldeles enkel att tolka. Kan det vara så att du — av någon orsak — känner dig manad att kanske uttrycka dig lite väl diplomatiskt i de här frågorna? 🙂

            ”Sedan kan kreationister ha olika åsikter om hur Gud har skapat – en del menar att det skedde genom big bang och evolution, andra att det skedde de novo för 6000 år sedan.”

            Precis. Ungefär 40% av USA’s befolkning, till exempel, menar ju att Gud skapat människan i sin nuvarande form. 40% av befolkningen i USA har alltså religiösa uppfattningar vars beskaffenhet är sådan att de omedelbart och på ett ofrånkomligt vis hamnar i konflikt med den moderna vetenskapen.

            Det verkar som att kristna apologeter gärna sopar den här typen av siffror under mattan när de beskriver förhållandet mellan naturvetenskapen och kristendomen. 4 av 10 amerikaner har alltså religiösa uppfattningar som får dem att helt och hållet rata stora delar av den moderna naturvetenskapen. Men den typ av konflikter NÄMNER du inte ens i din artikel. Hur kommer det sig?

            Gilla

            1. Det jag har skrivit har jag skrivit, att tolka det tvärtom känns inte som en schysst tolkning.

              Varför tar jag inte upp det? Statistiken är välkänd, men konflikten som du nämner är ett undantagsfall, och inte något som är kännetecknande för förhållandet mellan kristen tro och vetenskap historiskt eller generellt, speciellt inte i Sverige. Det är ju en specifik tolkning av skapelseberättelsen som är aktuell här, och skapelseberättelsen kan som du vet tolkas på andra, och kanske bättre, sätt. Det kommer fler artiklar och undantagsfallen kan absolut vara ett ämne att diskutera i framtiden. Jag håller för övrigt med om att vetenskaplig naivitet är ett problem i många kristna sammanhang (jag är doktor i biologi och försvarar alltid betydelsen av vetenskap och kritiskt tänkande). Men det är ett annat ämne.

              Gilla

              1. Här på SAS-bloggen har det inte varit undantag. Här har otaliga texter och filmer publicerats med budskap som står i konflikt med den moderna biologin.

                En annan fråga. Vilken inställning har du till bibelvetenskap? Du verkar mena att Paulus skrivit 1 Timotheosbrevet, vilket majoriteten av vår tids bibelforskare inte håller med om.

                Gilla

                1. Johan,
                  Som sagt, det finns olika synsätt och det kan väl vara bra med en annan infallsvinkel då.
                  Bibelvetenskap är förstås värdefullt. Jag diskuterar gärna argumenten för och emot den traditionella synen på pastoralbrevens författarskap i lämpligt sammanhang.

                  Gilla

                2. Tror inte vi kan säga att de står i konflikt med det vi vet inom biologi, kanske i konflikt med vanligaste tolkningen bland de som har en annan tro (ateistisk, sekularistisk eller dylik) än kristen. Det kanske låter som om det är samma sak, men det som ses som bortförklaringar kanske är det, men de är oftast försök att just ta hänsyn till det som vi vet, det vetenskapen kommit fram till innan man gör en tolkning av det utifrån sin utgångspunkt.

                  Gilla

              2. Sebastian,
                ”Det är ju en specifik tolkning av skapelseberättelsen som är aktuell här, och skapelseberättelsen kan som du vet tolkas på andra, och kanske bättre, sätt.”
                Du menar alltså att skapelseberättelsen ”kanske” kan tolkas på bättre sätt? Jag måste tillstå att jag beundrar din förmåga att uttrycka dig vagt, diplomatiskt och oförargligt. 🙂
                Kan de bero på att du vet att dina inlägg blir lästa av andra SAS-medlemmar som anser att det är ”direkt hädiskt och galet att inte helt hålla fast vid alla angrepp på evolutionsteorin eftersom den motsäger Bibeln”?
                (https://svenskapologetik.wordpress.com/2017/08/15/apologetik-del-5-dags-for-biologilektion-evolutionsteorin-har-bevisat-att-gud-inte-finns/)

                Gilla

                1. Christian,
                  Vad andra tycker är hädiskt och galet är kanske mindre intressant. Sådant har jag blivit anklagad för tidigare och det hände Jesus ganska ofta. Dock tycker jag att det är viktigt att ha en generös attityd i den här frågan, vi vet inte allt. Med detta sagt, den kreationistiska/historiskt-narrativa tolkningen har flera exegetiska problem menar jag. Även om de inte är oöverstigliga, har de övertygat mig om att det inte var så författaren avsåg att texten skulle förstås.

                  Gillad av 1 person

                2. Då jag har skrivit de anförda styckena så anmodar jag till läsning av dem. De visar på tre sätt som evolutionsteori inte motsäger kristen tro och ingen av dem bortser från vetenskap. Alla sätten har med Lucy, de olika fossillagren, radiometriska dateringar etc så ingen kan beskyllas för ovetenskaplighet och i inget av dem kan ditt citat återfinnas.

                  Så:
                  Läs!
                  Och om du citerar ange källa!

                  Gilla

                  1. Martin,

                    Är det mig du vänder dig till? Jag förstår tyvärr väldigt lite av det du skriver i ditt korta inlägg.

                    ”De visar på tre sätt som evolutionsteori inte motsäger kristen tro och ingen av dem bortser från vetenskap. Alla sätten har med Lucy, de olika fossillagreng, radiometriska dateringar etc så ingen kan beskyllas för ovetenskaplighet och i inget av dem kan ditt citat återfinnas.”

                    Om du läser igenom din artikel ytterligare en gång, vågar jag nästan garantera att du stöter på citatet i den fjärde paragrafen. Du skriver själv att det, inom SAS, finns människor som anser att det är ”direkt hädiskt och galet att inte helt hålla fast vid alla angrepp på evolutionsteorin eftersom den motsäger Bibeln.”

                    I övrigt blir jag ytterst förbryllad av mycket av det du skriver här ovan. Skulle alltså kreationismen vara ett sätt på vilket man kan visa att ”evolutionsteorin inte motsäger kristen tro”?

                    Vad menar du?

                    ”Så:
                    Läs!”

                    Jag har läst. Du själv, däremot, tycks varken ha läst mitt inlägg eller ens ens din egen artikel, speciellt noggrant.

                    ”Och om du citerar ange källa!”

                    Det gjorde jag. Menar du verkligem, på fullt allvar, att du inte såg länken till din artikel, i min kommentar här ovan?

                    Gilla

        2. Christian.

          Det är inte vetenskapen som kreationismen hamnar i konflikt med. Det är naturalismen.
          Kreationism är att Gud skapat oss och världen. Det finns olika syn på hur Gud skapade och när men gemensamt är tron på att Gud skapade som bakomliggande orsak.
          Naturalismen har inget svar på frågan utan hänvisar oftast till mysticism i att icke existens kan orsaka/förklara existens.

          Gilla

          1. Ola H,

            Det är väl ändå ganska uppenbart att (t ex) ungjordskreationismen hamnar i direkt konflikt med allt ifrån evolutionsbiologi till geologi, paleontologi och kosmologi? Vad har ontologisk naturalism med den saken att göra?

            Gilla

            1. Christian.

              Dom korta svaren är nej och i många fall ganska mycket.

              Lite längre.
              Anledningen till min kommentar var att breda, generaliserande vinklade och fråga till Sebastian vittnade om att den kanske inte var helt färdigtänkt.
              Nu är frågan lite mer specificerad och begränsad till ungjordskreationism men samtidigt så överdriven att svaret uppenbart blir nej.
              Det finns ingen konflikt med ALLT från dom uppräknade vetenskapsområdena.
              Aningen syftar du på att vissa specifika observationer inte stöder en ungjordsmodell eller en mer svepande referens till att dom flesta forskare (med god marginal) inom områdena inte håller på ungjordsmodellen. Jag antar du menar det senare.
              Problemet med att bara hänvisa till den nuvarande mest accepterade förklaringsmodellen som sann för att den är mest accepterad är att man då effektivt stoppar alla vetenskapliga framsteg. Istället bör man se till evidensen. Och där finns det evidens som drar åt båda håll.

              Naturalismen kommer in både på metodologisk och ontologisk nivå i att man när man väger evidensen för och emot darwinistisk evolution och kreationism som förklaringsmodell så utesluts den kreationistiska oavsett evidensläge på att den innehåller övernaturliga delar av förklaringen för att man enligt metodologisk naturalism inte tillåter annat än naturliga förklaringar.
              Ibland även ontologisk naturalism då forskare omedvetet eller medvetet likt alla andra människor formar sitt tänkande utifrån sin tro på en viss världsbild och flera är naturalistiska ateister.

              Gilla

              1. Ola,

                ”Anledningen till min kommentar var att breda, generaliserande vinklade och fråga till Sebastian vittnade om att den kanske inte var helt färdigtänkt.”

                Jag tror tyvärr inte riktigt att du har täckning för den typen av nedlåtande omdömen.

                När det gäller ungjordsmodellen, menar jag att den helt uppenbarligen är omöjlig att förena med vissa typer av väldigt grundläggande observationer. Ta bara den så kallade K/T-gräsen, till exempel.

                https://sv.wikipedia.org/wiki/Krita%E2%80%93terti%C3%A4r-gr%C3%A4nsen

                Den här gränsen går att identifiera jorden över, och man hittar aldrig dinosaurier över den, och man hittar aldrig moderna däggdjur under den. Hur kommer det sig, om moderna däggdjur och dinosaurier nu levde tillsammans och dog samtidigt i en världsvid översvämning? Lars Johan Erkell har skrivit ett ytterst intressant blogginlägg om detta för den som är intresserad.

                https://biologg.wordpress.com/2012/06/14/tio-fragor-till-kreationister-4/

                ”Aningen syftar du på att vissa specifika observationer inte stöder en ungjordsmodell eller en mer svepande referens till att dom flesta forskare (med god marginal) inom områdena inte håller på ungjordsmodellen. Jag antar du menar det senare.”

                Varför antar du det?

                ”Naturalismen kommer in både på metodologisk och ontologisk nivå i att man när man väger evidensen för och emot darwinistisk evolution och kreationism som förklaringsmodell så utesluts den kreationistiska oavsett evidensläge på att den innehåller övernaturliga delar av förklaringen för att man enligt metodologisk naturalism inte tillåter annat än naturliga förklaringar.”

                Precis – men det har ju ingenting med den ontologiska naturalismen att göra. Några av den metodologiska naturalismen allra mest tongivande förespråkare är ju själva kristna teister.

                Gilla

                1. Christian.

                  Kanske min kommentar kan tyckas nedlåtande och kanske kan även din ”Menar du verkligen — på fullaste allvar — att….” också tolkas så.
                  Syftet från min sida var mest att lyfta att frågan inte är ”ganska uppenbar”.

                  Mitt antagande om vad du menade var mer en gissning utifrån din allmänna referens till allt inom flera vetenskapliga inriktningar.

                  Och precis som du ger exempel på finns det evidens som drar åt evolutionshållet men också andra som t.ex mjukdelar i dinosauriefossiler som drar åt andra hållet.

                  När det gäller naturalismen så läs gärna om våra kommentarer.
                  Du tar upp och frågar om ontologisk naturalism, citerar det jag svarar om metodologisk men inte ontologisk naturalism och hävdar i anslutning till det att ontologisk naturalism inte har med saken att göra.

                  Men vi är överens om att metodologisk naturalism har med saken att göra så till vida att den inte tillåter annat än naturliga orsaker och därför inte kan tillåta kreationism oavsett evidens.
                  Alltså är vetenskap som innehåller metodologisk naturalism fel metod för att avgöra sanningshalten mellan kreationism och ostyrd evolution.
                  Det riskerar att ge samma fel som att studera fotosyntes med en metod som inte tillåter solen att vara med som del i förklaringen.

                  Problemet med metodologisk naturalism är när man inte förstår dess begränsningar. Till repeterbara naturliga orsakssamband är den utmärkt men då måste man först veta att det är det man studerar.

                  Gilla

                  1. Ola,

                    Alla dinosaurier ligger alltså ALLTID under K/T-gränsen och alla moderna däggdjur ligger alltså ALLTID ovanför den. Hade du verkligen ingenting att säga om detta? Det är ju inte bara ett faktum som ”drar åt evolutionshållet” — det är ju ett faktum med vilket din ungjordsmodell är helt och komplett oförenlig, inte sant? Jag förstår inte riktigt det här. Varför vill man hålla fast vid en modell som helt uppenbarligen är felaktig?

                    När det gäller den ontologiska naturalismen förstår jag tyvärr fortfarande inte vad det är du försöker säga. Jag menar alltså att kreationismen är oförenlig med stora delar av den moderna naturvetenskapen, och jag begriper tyvärr inte hur dina kommentarer om den ontologiska naturalismen överhuvudtaget ens har någonting med den saken att göra. Du får väldigt gärna precisera.

                    När det gäller den metodologiska naturalismen, tror jag tyvärr att den är en nödvändig förutsättning för att vetenskapen överhuvudtaget ens skall kunna fungera. Ta bara hypotesen om att Gud skapat det första livet, till exempel. Hur skall man någonsin kunna pröva den hypotesen vetenskapligt? Jag menar ju att det är omöjligt att arbeta vetenskapligt med det övernaturliga, och just därför måste den metodologiska naturalismen tillämpas inom vetenskapen.

                    Gilla

                  2. Christian.

                    Nu har vi ju inte över huvud taget pratat om vilken modell jag själv tror stämmer bäst med det verkliga händelseförloppet så att prata om min ungjordsmodell blir missvisande.

                    Om vi nu ska gå in på vad jag tror om det hela så är jag i detaljerna osäker. Att det på något sätt är orsakat och inte helt styrt av kända naturliga processer tycker jag är närmast uppenbart.
                    Att det enbart handlar om naturliga kända kompletterat med okända orsaker för mig otänkbart.
                    Att skapelsen enbart är en fantastiskt medveten finjusterad händelse i tidens början tycker jag är allt för otroligt och även svårt att få ihop teologiskt och filosofiskt.
                    Att skapelsen däremot gick till på ett väldigt ordagrant enligt skapelseberättelsen har jag svårt att se både i hur texten är skriven och utifrån det vi kan observera i den naturliga världen.
                    Så någonstans mellan dom 2 sista alternativen skulle jag säga att sanningen finns.

                    Din fråga ” Varför vill man hålla fast vid en modell som helt uppenbarligen är felaktig?” har jag inget bra svar på men tror men gissar att det oftast inte handlar om helt rationella anledningar. Vad tror du?

                    Jag gör ett försök att förtydliga mitt korta svar om ontologisk naturalism. Om inte det hjälper så kanske du kan förtydliga dina tankar med att du tog upp ämnet i din fråga.
                    Det jag menade i mitt svar att även forskare formas i sitt tankesätt av sin världsbild/tro och att tankesättet av dom som lever i den tron kan (och förmodligen ofrånkomligt) påverkar vilka förklaringsmodeller som anses troligast.
                    Håller du mig att om man har tron att allt som finns är den naturliga världen så är det troligare att man tycker att en tolkar observationer så dom passar in i en förklaringsmodell som enbart innehåller naturliga orsaker än om man inte har den tron?

                    Om metodologisk naturalism (MN). Jag håller inte med om att den är nödvändig för vetenskapen. Den är ett bra och användbart verktyg i den verktygslåda av metoder som vetenskapen är. Men för att använda den behöver man förstå vad den är till för. Även om hammaren är ett bra verktyg är det inte säkert resultatet blir bra om man väljer den när man ska kapa en bräda.
                    Att använda metodologisk naturalism på hypotesen att Gud skapat första livet är som att använda hammaren till brädan eftersom man i metoden definierar bort det eventuella svaret man vill undersöka.

                    Håller du med min bild av vetenskapen som en verktygslåda med diverse verktyg/metoder för att hjälpa oss att bygga sann kunskap? Och håller du med om att det finns logiska begränsningar i vilken sann kunskap vi kan bygga med dom olika verktygen?

                    Gilla

                  3. Ola,

                    Jag är hemskt ledsen, men jag förstår tyvärr inte vart det är du försöker säga. Vad är det du faktiskt vill diskutera, och vad har det med konflikten mellan kreationismen och naturvetenskapen att göra?

                    Gilla

                  4. Christian.

                    Tanken var att ifrågasätta att det skulle vara svårare att passa in vetenskapliga observationer i en kreationistisk syn än en naturalistisk evolutionär syn på vårt ursprung och existens.
                    Och eftersom konflikten som du tog upp mellan mellan naturvetenskapen och kreationismen egentligen handlar om en konflikt med naturalismen snarare än naturvetenskapen kom vi snabbt in på det.

                    Anledningen till mina frågor i förra kommentaren var för att förstå var vi tänker olika.

                    Men om vi tar en sak i taget.
                    Förstår du logiska problemet med att använda metodologisk naturalism på frågan om Gud skapade första livet eller om det kom till på helt naturligt sätt?

                    Gilla

                  5. Ola,

                    Det verkar som att vi har fortsatt svårt att nå fram till varandra, du och jag. Jag skrev ju till exempel, i ett tidigare inlägg, detta om den metodologiska naturalismen:

                    ”När det gäller den metodologiska naturalismen, tror jag tyvärr att den är en nödvändig förutsättning för att vetenskapen överhuvudtaget ens skall kunna fungera. Ta bara hypotesen om att Gud skapat det första livet, till exempel. Hur skall man någonsin kunna pröva den hypotesen vetenskapligt? Jag menar ju att det är omöjligt att arbeta vetenskapligt med det övernaturliga, och just därför måste den metodologiska naturalismen tillämpas inom vetenskapen”.

                    Men ändå ställer du nu ställer följande fråga:

                    ”Förstår du logiska problemet med att använda metodologisk naturalism på frågan om Gud skapade första livet eller om det kom till på helt naturligt sätt?”

                    Om inte stycket här ovan redan besvarat den här frågan, förstår jag nog tyvärr inte riktigt hur din fråga skall tolkas. Har du någon konkret invändning mot det jag skriver om den metodologiska naturalismen, här ovan?

                    Gilla

                  6. Christian.

                    Jo,visst förstod jag din kommentar och försöker få dig att förstå den logiska konsekvensen.
                    Låt oss säga att du har rätt att metodologisk naturalism (MN)(https://sv.wikipedia.org/wiki/Metodologisk_naturalism) är nödvändig för vetenskap.
                    Det betyder att den bara naturliga regelbundna förklaringar tillåts.
                    I ditt exempel om frågan med det första livet.
                    Dom 2 alternativen:
                    1.Det första livet kom till genom en övernaturlig medveten handling av en skapare obunden av den naturliga världen med sina regelbundna naturlagar.
                    2. Det första livet kom till av en process av enbart naturlagsbundna händelser.
                    Vi väljer att använda vetenskapliga metoder för att söka svaret.

                    Det vetenskapliga svaret (om MN är nödvändig) blir då 2 oavsett evidensläge. Det blir till och med 2 oavsett hur långsökt, osannolik, saknad eller till och med troligtvis omöjlig en tänkt sådan förklaring skulle vara just för att vi från början har uteslutet 1 med hjälp an MN.

                    För att ta mitt parallella exempel med att studera fotosyntes med en metodologi där vi bestämt att det ingår ett förbud att ta med någon orsakskedja som innehåller solen.
                    Med en sådan metod skulle vi vetenskapligt kanske komma fram till att växternas fotosyntes drivs av temperatursvängningar mellan dag och natt (som vi i sin tur skulle ha svårt att förklara). Iden att solens strålar skulle vara inblandade skulle dock inte kunna godkännas eftersom solen på förhand utesluts.

                    MN är alltså ett bra verktyg så länge man studerar naturliga regelbundna händelser. Vet man inte om händelsen är just det så kan man alltså inte använda metoden för att ta reda på det.
                    Ontologisk naturalism däremot är tron att enbart naturliga regelbundna och eventuellt slumpmässiga händelser finns.

                    Ett par kontrollfrågor utifrån ditt resonemang. Sätter du likamedstecken mellan vetenskap och sanning? Eller kanske att bara det som kan visas vetenskapligt kan vara sant?

                    Gilla

                  7. Ola,
                    Det känns fortfarande som att vi pratar förbi varandra. Jag håller ju med dig om att den metodologiska naturalismen är ytterst begränsad. Om verkligheten innefattar någon slags övernaturlig dimension, kommer vetenskapen aldrig någonsin att kunna säga någonting om denna denna dimension, varken bu eller bä. Men det är nog tyvärr också en begränsning vi får lära oss att leva med, eftersom det är det enda sätt på vilket vetenskapen överhuvudtaget kan åstadkomma någonting.
                    Men om du nu är skeptisk mot den här metodologiska naturalismen får du gärna svara på den fråga du hitills har undvikit: om vetenskapen nu INTE skall vara metodoligiskt naturalistisk, hur anser du att den skall fungera istället? Hur skall man någonsin kunna arbeta vetenskapligt med hypoteser om ÖVERNATURLIGA händelser och agenter?

                    Gilla

                  8. Christian.

                    Bra, då är vi överens om begränsningarna. Vi kan bara studera naturliga regelbundna händelser.
                    Det som gör dom vetenskapliga metoderna så användbara och effektiva trots begränsningarna är att dom flesta händelser verkar vara just sådana.
                    Dom händelser som är lättast att avgöra att dom troligen är sådana är dom där man kan isolera tänkta orsaker och repeterbart slå på och av effekten med orsaken. Naturvetenskap jobbar i grunden nästan enbart med det arbetssättet. Svårare blir det med händelser som är för komplexa för att dela isär till repeterbara komponenter eller händelser som är för ovanliga.
                    Det första livet verkar vara just en sådan ovanlig händelse. Händelsen har aldrig registrerats (Om vi inte räknar med t.ex. Bibeln). Vi kan däremot säga säkert att det har hänt om vi accepterar att liv som temporär företeelse finns.
                    Det vi kan studera och hur levande varelser fungerar och vad som krävs för att upprätthålla liv.
                    Om vi då för diskussionen utgår från tanken att livet vi kan studera idag utgått och förändrats genom darwinistisk evolution från det första livet tills idag och det vi kan studera om hur dagens liv fungerar så kan vi dra lite slutsatser om vilken typ av orsaker som det rimligtvis kan handla om.
                    För att starta upp en sådan evolutionär process behöver vi så vitt jag förstår en enhet som har något system för att hantera energitillförsel från sin miljö, skydd mot att på något sätt brytas ner i sin miljö byggstenar från miljön, förmåga att genom kod lagra information om sin uppbyggnad, förmåga att kopiera denna information till en ny enhet som då dessutom måste ha förmågan att avkoda denna information och omvandla den till fysisk struktur med hjälp av material och energi från den omgivande miljön.
                    I grunden verkar det första livet alltså behöva vara ganska komplext och till stor del handla om informationshantering.
                    Om vi tittar på det vi känner till om informationshantering så är ursprunget alltid en medveten intelligens. (Alltså ursprunget och inte mellanstegen. En dator är inte intelligent och medveten man kan lagra och hantera information.)
                    Ungefär hit kan vi kanske komma utan att fundera på om mer än naturliga orsaker är inblandade. Men om vi funderar vidare och om orsaken skulle kunna vara en temporär intelligens i den naturliga världen (universum) så inser vi snabbt att vi då bara råkat titta på ett liv som inte var det första.
                    Den rimligaste slutsatsen blir då att vi talar om en övernaturlig, intelligent skapare med förmåga att påverka den fysiska världen vi existerar i. (Vilket råkar vara det Bibeln säger.)

                    Att vi kan välja att förenkla vårt sökande efter sanning till att använda begränsade metoder betyder inte att verkligheten är begränsad.

                    Och för att tydligare svara på det du tycker jag undvikit (Jag ser inte att du frågat). Jag tycker naturvetenskapen fungerar utmärkt med metodologisk naturalism så länge man förstår begränsningarna det innebär i sitt kunskapssökande.

                    Gilla

                  9. Ola,

                    Är de fantasifulla spekulationer om ”informationshantering” du erbjuder här ovan någonting du vill likna vid vetenskap, eller vad är det du faktiskt försöker säga i den här diskussionen?

                    Och åter igen: vad har någonting av det här med oförenligheten mellan naturvetenskapen och kreationismen att göra?

                    Gilla

                  10. Dom ”fantasifulla spekulationerna” om informationshantering är grundläggande kunskap cellens funktion. Visserligen inte känt på Darwins tid men likväl nödvändig för hans teori.

                    Vad det gäller oförenligheten du talar om ser jag den inte och är mer intresserad av vad som är sant.

                    Gilla

                  11. Christian.
                    Mycket om vi pratar om förhållandet mellan vetenskap, sanning, kreationism och naturalism.
                    Vad skulle du säga att vi pratar om?

                    Gilla

                  12. Ola,

                    Jag har verkligen ingen aning. Det var nog, med förlov sagt, den mest förvirrande diskussion jag någonsin blivit indragen i.

                    Gilla

  2. Hej Sebastian!

    Du hänvisar till 100 Years of Nobel Prizes av Baruch Shalev. Enligt den uppdelning som Shalev gör i sin bok så innebär judisk härkomst att en nobelpristagare har judisk religiös tro. Det är alltså omöjligt för en jude att vara ateist, om vi ska tro Shalev. Sålunda placeras välkända ateister såsom Richard Feynman och Steven Weinberg i den ”religiösa gruppen” judar. Anser du att detta är korrekt? Jag undrar också hur du ställer dig till hans funderingar kring stjärntecknens betydelse. Exempelvis när han skriver: ”Interestingly, Capricorn has the highest representation (27.8%) in the Peace category”.

    Mvh Johan

    Gilla

    1. Tyvärr har den boken få källor så vi vet inte exakt vilken data han utgått ifrån. Kan du hitta liknande avvikelser i den kristna gruppen? Vad han tycker är intressant är förstås upp till honom.

      Gilla

  3. Hej Christian.
    Eftersom du nämner mig i din kommentar och hänvisar till vad jag har skrivit, så skriver jag här helt kort: Christian, var så djärv, så att du vågar ifrågasätta evolutionsteorin. På goda grunder är det många som har gjort det.

    En kort upplysning: Jag är ingen ”ungjordskreationist”.

    Mvh
    Bength Gustafson

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Martin Walldén Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s