Gud – återkomsten

Idag ska vi fokusera på något som låter som en uppföljare till en framgångsrik film, hemma hos oss går dvd-skivan med Tog Story 2 varm, för en tid sedan var vi och såg den tredje uppföljaren (Toy Story 4).

Fokusämnet är dock ingen film, inte ens en så banbrytande film som Tog Story; den första helanimerade 3D-filmen.

200px-Toy_Story_logo
Banbrytande, men inte dagens huvudämne

Nej det vi idag ska kika på är snarare en termometer, en hjälp att för varandra i samtalet om livsåskådning, om tro, om religion, om ateism, om neutral, om utgångspunkt och mandat i samtalet om att leva tillsammans i 2000-talets Sverige, alltså idag och nu och här. Med termometer menar jag att vi ofta kan betrakta världen från lite olika håll, med olika ingångsvärden, men samtidigt förutsätta, eller rent av kräva, att alla ska se den som jag. Några ord om det skrev jag om för en tid sedan i en bloggpost just kallade: ”Hur varmt är badvattnet”, den handlar bland annat om hur det är att komma ut som kristen och hur du som inte är kristen kan och den som är kristen kan uppfatta och prata om saker och ting.

Nu till termometern, den är röd, men innehålla ringet kvicksilver, det är en bok av Joel HalldorfGud : Återkomsten.

img_5831
Kan exempelvis köpas hos Duvan i Piteå

Man kan säga att detta är en bokrecension, likt den som Tobias Sunnerdahl redan gjort, men jag vill egentligen inte tillföra något mer än han gjort, men visa på hur samtalet kan vinna på att föras tillsammans istället för mot varandra, när vi har olika bild och utgångspunkt för religionens plats och roll i samhället. Denna text blir en slags symbios av att en ateistiskt troende, eller någon som tror sig vara en neutral betraktare alltid ändå står på endast en plats, inte på alla platser, vi är inte neutrala, jag slogs återigen av detta och hur klokt det är formulerat i boken och hur, jag tror i alla fall, att var och en oavsett trosövertygelse kan hålla med om det.

Denna text är också en symbios av Joel Samuelssons tankar om Pascals vad, om att det är vettigt, klokt och spelteoretiskt vist att hålla sig till Gud, att anamma en gudstro, framför att inte göra det.

Det jag med dessa många ord vill är att betona vikten av att se värdet hos den andre, och eftersom den lilla, konstiga klicken i Sverige och i svenskt samhälle är den religiösa människan så är det denna lilla klick som jag vill lyfta fram (jag räknade ut att huvudgudstjänsten i vår församling besöks av 5 promille av kommunens befolkning (fler blir det ju om alla gudstjänster i hela Kristi kropp räknas, men fler än 10 % av kommunens befolkning går det nog inte att räkna med som att de är aktivt med i en kyrka i Lycksele)).

Boken har, kan man säga, en undertitel: Hur religionen kom tillbaka och vad det betyder.

Och det jag tycker lyfts fram på ett gott sätt är religionens roll, och då framförallt väckelsens i kristenheten under 1800-talet och tidigt 1900-tal, i att bereda marken för den moderna demokratin och hur religionen i nutiden är en nödvändig komponent för att inte populism som målar ett ”vi mot dom”, ska ta vid där den liberala demokratin har svårt att fylla våra liv. Den liberala demokratiin är bra i kampen, men behöver något mer då kampen är över, den behöver hjälp att fylla på med gemenskaper som fyller liven vi lever med relation, med kött och blir, med gemenskap.

Mjaha, vad blev det apologetiska av detta? Tja, denna blogg rör sig i gränslandet mellan kristen tro, mellan rent förakt av den, mellan intresse av dess tankegods och vad den kristna torn säger, och vad alternativen säger. Så i det gränslandet kan det vara bra för den som högljutt står på barrikaden och skanderar: ”Bort med kyrkklockornas klang!”, ”Ner med prästerskapet!”, ”All religion ska bort ur offentligheten” det kan vara klokt att fråga sig vad som driver en själv, vad finns hos de andra, vad vill den där irriterande minoriteten som får mäktiga imperier att skälva, som får onda samhällsstrukturer att förändras, vad är det med de som vandrar vägen, de som hyllar en död gammal snickare, vad har de att komma med?

/ Martin Walldén

3 reaktioner till “Gud – återkomsten”

  1. Martin Walldén framhåller i denna text vikten av att ”se värdet hos den andre”. Han skriver också att han vill ”visa på hur samtalet kan vinna på att föras tillsammans istället för mot varandra”.
    Så hur för han själv detta samtal? Med vilka ord beskriver han själv ”den andre”? Jo, exempelvis genom att beskriva någon som ”högljutt står på barrikaden och skanderar: ‘Bort med kyrkklockornas klang!’, ‘Ner med prästerskapet!’, ‘All religion ska bort ur offentligheten’.”
    Låt mig då påminna om att exempelvis Humanisterna försvarat moskéers rätt att ha böneutrop med hänvisning till att kyrkringningar är ett accepterat inslag i den svenska vardagen. Jag känner ingen ateist eller sekulärhumanist som ställer sig bakom parollerna att prästerskapet ska nedkämpas eller att all religion ska bort ur offentligheten. Tvärtom brukar de ateister och humanister som jag känner eller som jag ser uttala sig i offentligheten försvara allas rätt att tänka och tro som de vill. Även offentligt, vilket exempelvis kommit till uttryck genom otaliga offentliga debatter mellan troende och icketroende. Alla samtal som förts i detta offentliga forum är ytterligare ett litet exempel. En välkänd ateist och humanist som Christer Sturmark har via kampanjen ”mitt kors” offentligt markerat sin avsky inför det förtryck av kristna som sker i vissa länder i Mellanöstern.
    Slutligen undrar jag utifrån vilken statistik som kristna i Sverige kan utmålas som en liten ”klick”. I en undersökning som Pew Research gjorde 2018 svarade 52 procent av svenskarna att de betraktade sig själva som kristna. 14 procent angav att de betraktade sig själva som ateister. Vad gäller svenskars inställning till kristen tro vill jag hänvisa till SOM-institutets undersökning från 2016 som visade att kristendomen är den livsåskådning som svenskarna värderar högst av alla.

    Gilla

    1. Hej Johan! Ja jag måste säga att tonen i mitt inlägg kanske var mer resonerande tänkt än vad det blir om man just upplever sig träffad eller störd på citaten, de kanske kunde nyanserats, men om man redan är nyanserad (som ofta du tycks vara och också de exempel du gav) då kan man nog se en poäng med religion, men det var inte länge sedan kyrkklockor ombads försvinna ur offentligheten (var det inte Pekka Heino?) i kungligahuvudstaden. Att religion inte hör hemma i debatten eller är något viktigt i sig det tror jag rätt ofta framförs faktiskt.

      Sedan kan man kika den länk om badvattnet, kanske har du sett den, där beskrivs just hur och var och när och på vilket sätt det är relevant att prata om kristna som en liten minoritet.

      Man kan se det som att det jag ville framföra var lite tvåfaldigt: ”Sträck på dig du lilla skara, du har något viktigt, ja en skatt för allt folket!” Eller som det sägs i Lukasevangeliets andra kapitel: ””Var inte rädda. [Ni] bär bud till … om en stor glädje, en glädje för hela folket.”
      Och det andra just att lägga en mer nyanserad grund för samtal om religion än vad som brukar ske vid exempelvis debatt om skolavslutningar i kyrkan, eller religiösa friskolor eller liknande.

      Men visst utkörd från offentligheten är kanske att ta i, liksom att mena att någon ropar ”Ner med prästerskapet!”

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s