Vem skapade Gud?

Det ultimata Boeing 747-argumentet

En fråga som många kristna ställt sig är vem som skapade Gud. Det är också ett argument som har använts i försök att visa att Gud inte finns: Det kosmologiska gudsbeviset säger att universum har börjat existera och därför måste det ha en skapare. Invändningen blir då att samma sak måste gälla för skaparen – denne måste också ha en skapare. Detta i sin tur leder till en oändlig kedja – varje skapare måste i sin tur ha en skapare. Eftersom oändligt långa kedjor inte kan existera, är det enklaste att bara säga att universum inte har någon skapare.

Richard Dawkins har formulerat ett liknande argument som han kallat det för det ultimata argumentet mot Guds existens: Om man säger att Gud är förklaringen till universum så måste man fortfarande förklara var Gud kommer ifrån: ”Hur statistiskt osannolikt det fenomen man vill förklara genom att åberopa en designer än är, måste designern själv vara minst lika osannolik. Gud är den ultimata Boeing 747.” (Dawkins 2007) Dawkins invändning mot Guds existens är alltså att om man menar att universum måste ha en skapare, så är denne skapare i ännu större behov av en skapare. Boeing 747 är en referens till astronomen Fred Hoyle som sade att sannolikheten för att högre livsformer ska komma till av en slump är ungefär lika stor som att en tornado sveper genom ett skrotupplag och skapar en Boeing 747. (Sluyser 1982) Liknelsen har återanvänts av evolutionskritiker för att argumentera för att Gud är nödvändig för att förklara livets uppkomst. Dawkins argument är att detta ger ett ännu större problem – vi måste då istället förklara var Gud kommer ifrån. Med tanke på vilken tyngd Dawkins lägger vid det här argumentet, det centrala i hans bok, kan man få intrycket att det är ett avgörande slag mot tron på en skapare, något som inte kan besvaras.

Vad kan 747-argumentet visa?

Hur ska man tänka kring frågan om vem som skapat Gud? Dawkins argument har tidigare diskuterats på SAS:s blogg. Där gjordes några generella påpekanden kring Dawkins resonemang:

För det första, visst kan Dawkins ha rätt i att Guds existens reser nya frågor, men det är i sig inget skäl att avvisa Gud som förklaring. ”En fråga är inget argument”, brukar man säga ibland. Alltså: Även om det finns ytterligare någonting som måste förklaras (Gud), är det inte ett argument mot Guds existens. Ett analogt exempel är när Francis Crick formulerade molekylärbiologins central dogma: cellens informationsöverföring går från DNA till RNA till proteiner, aldrig åt andra hållet. Introduktionen av DNA som informationsbärare innebar att ytterligare en eller två molekyler behövdes för att förklara proteinerna. Det hade varit ett misstag att följa Dawkins logik och avfärda DNA:s existens med att det reser nya frågor. Hur vet vi att det inte är ett misstag att göra det i frågan om Guds existens? Efter­som det dessutom finns oberoende, goda skäl att tro att Gud existerar är det inte en fråga om att Gud är en ad hoc-förklaring.

För det andra, för att en förklaring ska vara en bra förklaring, behöver man inte ha en förklaring till förklaringen. Dvs man behöver inte ha förklaringar i det oändliga, för i så fall skulle vi aldrig kunna förklara någon­ting. Till exempel: om arkeologer hittar en pilspets i marken, förklarar de detta med att någon har skapat pilspetsen. Det vore absurt att kräva att de också måste förklara var pil­spets­konstruktören kommer ifrån, innan de får säga att någon har tillverkat pilspetsen. Vi kan inte kräva förklaringar i det oändliga – i så fall skulle det vara omöjligt att bedriva vetenskap. Gud skulle alltså kunna vara en full­god förklaring till universums existens, även om vi inte kan förklara var Gud kommer ifrån.

Detta är alltså två observationer som gör 747-argumentet mot Guds existens svagare: 1) Att det finns ytterligare ett ting X som måste förklaras, är inte i sig ett bra argument mot X:s existens, speciellt inte när vi har oberoende skäl att tro att X existerar; 2) För att X ska vara en förklaring till Y, behöver vi inte ha en förklaring till X.

Dawkins Boeing 747-argument kraschar. Gud kan vara en fullgod förklaring till världen, även om vi inte kan svara på var Gud kommer ifrån. Argumentet kan inte under några omständigheter bevisa att Gud inte finns. Men inte nog med att det kraschar, det kan inte ens lyfta. Det finns nämligen mer grundläggande problem med argumentet att Gud måste ha en skapare. Låt oss titta på tre av dem.

Vem ska svara?

För det första är det oklart vem frågan ”Vem har skapat Gud?” riktar sig till. Vem är det egentligen som borde svara? Kristna tror ju inte på någon gud som är skapad – kristna tror att Gud alltid har funnits, så frågan är inte intressant för dem. Ateisterna tror inte heller på någon Gud som är skapad – de tror inte på någon Gud överhuvudtaget, så frågan är inte intressant för dem heller. Frågan må vara relevant för asatroende och de gamla babylonierna, men knappast för kristna.

Ett felaktigt antagande

Det andra problemet är att frågan innehåller en sk presupposition, ett antagande som är inbakat i frågan. Problemet med presuppositioner är att de kan vara felaktiga, och i så fall vilar hela frågan på ett felaktigt antagande. Det är ungefär som att fråga, ”Har du slutat slå dina barn?” Om man aldrig har slagit sina barn, ska man svara ja eller nej? Oavsett vilket blir det fel. Frågor med inbakade presuppositioner kallas för komplexa frågor. När vi har att göra med en komplex fråga måste vi identifiera presuppositionen – vad är det som antas egentligen? Dawkins presupposition är att Gud är skapad. I det här fallet borde Dawkins dela upp frågan i två frågor: 1) ”Är Gud skapad?” och 2) ”Vem har i så fall skapat honom?” Endast om man svarar ”ja” på fråga 1 kan fråga 2 ställas. Eftersom kristna svarar ”nej” på fråga 1 blir den andra frågan aldrig ens aktuell.

En felaktig gudsbild

För det tredje begår den som ställer frågan ”Vem har skapat Gud?” ett kategorimisstag. Ett kategorimisstag är när två kategorier blandas samman så att frågorna blir konstiga. Ungefär som att fråga, ”Vad väger en tanke?” eller ”Hur luktar siffran sju?”. Filosofer har, åtminstone sedan Aristoteles tid, beskrivit Gud som en nödvändig varelse (på latin ”ens necessarium”). Att Gud är en nödvändig varelse innebär att det är omöjligt för Gud att inte existera. Gud kan alltså inte börja existera, för det skulle innebära att vid något tillfälle så existerade han inte. (Moreland och Craig 2003, 501). Det innebär att om Gud finns så har han alltid funnits och därför blir frågan om vem som har skapat Gud meningslös.

Denna tanke är relaterad till en klassisk filosofisk definition av Gud som den största tänkbara varelsen. Om vi kunde tänka oss någonting större, så skulle det vara Gud. Det sk onto­logiska guds­­argumentet bygger vidare på detta och säger att nödvändig existens är större än villkorad existens, och utifrån ovan definition av Gud som största tänkbara varelse följer att om Guds existens är möjlig, så är den också nödvändig (eftersom nödvändig existens är större än villkorad dito). Därför kan Gud inte ha börjat existera, eftersom det skulle innebära att hans existens inte var nödvändig.

Den som frågar vem som har skapat Gud pratar därför om en annan gud än den som kristna tror på. Kanske det flygande spaghettimonstret eller Oden, Tor eller någon annan av de gamla nordiska gudarna. Men för kristna är svaret självklart: Gud är evig och inte skapad.

Frågan om vem som har skapat Gud blir därför meningslös, och 747-argumentet mot Guds existens lyfter inte från marken. Gud har inte haft en begynnelse utan har alltid funnits. Gud är evig.

Kan universum vara evigt?

Den som vill undvika Gud kanske anar en sista desperat utväg här: ”Okej, men om vi kan säga att Gud är evig, kan vi väl lika gärna säga att universum är evigt?” Men nej, vi vet utifrån både filosofiska argument och vetenskapliga data att universum inte har existerat för evigt utan har haft en begynnelse i tiden. Från filosofin vet vi att en oändlig kedja av händelser inte kan existera, och den kosmologiska vetenskapen har givit oss starka indikationer på att universum började existera för ungefär 14 miljarder år sedan. Alltså: Skaparen är evig, skapelsen är det inte.

Slutsats

Vem är det som blir svaret skyldig på frågan vem som skapade Gud? Inte är det kristna i alla fall, vi tror ju inte att Gud har skapats. Frågan innehåller en falsk presupposition och bygger på ett missförstånd av vem Gud är: den största tänkbara varelsen, som existerar från evighet till evighet. Gud är inte beroende av någon eller något för sin existens – ingenting kan få honom att börja eller sluta existera. I ett annat blogginlägg har påtalats att om någonting existerar oberoende av allt annat så existerar det av nödvändighet, det kan inte inte existera.

Enligt Bibeln är endast Gud sådan att han existerar oberoende av allting – allt annat är skapat och beroende av honom:

”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom.” (Kol 1:15-17)

Referenser

Dawkins, Richard. 2007. Illusionen om Gud. Stockholm: Leopard.

Moreland, J.P. och Craig, W.L. 2003. Philosophical Foundations for a Christian Worldview. InterVarsity Press.

Sluyser, Mels. 1982. ”Brief Encounter.” Nature 295 (5846): 184–184.

16 reaktioner till “Vem skapade Gud?”

  1. Det sägs i denna artikel att vetenskapliga data visar att universum inte har existerat för evigt. Men om vi med universum menar kosmos som helhet är denna sak långt ifrån avgjord, i alla fall att döma av några av världens främsta experter på området. I debatten mellan Sean Carroll och William Lane Craig år 2014 adresserade Carroll denna fråga genom att låta Alan Guth komma till tals:

    Guth låter hälsa: ”I don’t know whether the universe had a beginning. I suspect the universe didn’t have a beginning. It’s very likely eternal – but nobody knows.”

    Själv skriver Carroll följande i sin bok The Big Picture (s 197):

    ”… has [the universe] existed forever, or did it come into existence at some particular moment, presumably the Big Bang?
    Nobody knows.”

    Ett annat tungt namn är Roger Penrose, som för sin del förespråkar ett cykliskt universum, där slutet på en era samtidigt utgör början på nästa.

    Jag vill även rekommendera någon av Neil Turoks föreläsningar om universums enkelhet (finns på YouTube). Hans poäng är att vårt nuvarande universum är relativs komplext, men att beskrivningen blir enklare och enklare ju längre tillbaka i tiden vi ser, dvs ju närmare Big Bang vi kommer. När universum bara bestod av het plasma är detta exempelvis ett tillstånd som är betydligt enklare att beskriva, än de myriader av galaxer som vårt nuvarande universum består av. Om det finns en förklaring till hela universum så bör den följaktligen vara av simplast tänkbara slag. En skapargud med ett superintellekt är inte det simplaste jag kan tänka mig.

    Gilla

    1. Det bör väl vara den enklaste modellen med förklaringskraft? Och då är ju existensen av en stad byggd i lego inte enklast beskriven som byggd av de vindar som uppstod då mamma öppnade fönstret till barnrummet, även om vindarna är enklare att beskriva än barnet som byggt staden.
      Faktisk är alla andra förklaringar, än att barnet som har legot och rummet har byggt legostaden, krångligare även om var mekanism är enklare att beskriva.
      Så de duger inte att förklaringen är enkel, det finns det inget som tvingar den att vara som du antyder, det finns inget som tvingande leder från modellen med enklare universum av plasma till enklare orsak.
      Döda fallet är ju otroligt enkelt att beskriva, men det är rätt avancerad dumhet som orsakade det. https://dodafallet.se/doda-fallet/historia.html

      Gilla

      1. Nej, vi har inga data bortanför en viss tidsgräns som ligger hitom Big Bang. De forskare jag hänvisat till påstår inte att vi med säkerhet kan veta att kosmos ÄR evigt. Vad de säger är att vi ännu så länge inte har något svar på den frågan (så som artikeln försökte ge sken av).

        Gilla

    2. Hej Johan.
      Det verkar som om du förväxlar form och potential.
      Din invändning fungerar dåligt- tänk på ett foster- ju längre tillbaka du går desto enklare blir det- men ägget kommer till eftersom det är befruktat genom en medveten handling av något mycket mer storslaget, fantastiskt och mer intelligent. Och denna varelse i sin tur…

      (Johan skrev:
      ”Jag vill även rekommendera någon av Neil Turoks föreläsningar om universums enkelhet (finns på YouTube). Hans poäng är att vårt nuvarande universum är relativs komplext, men att beskrivningen blir enklare och enklare ju längre tillbaka i tiden vi ser, dvs ju närmare Big Bang vi kommer. När universum bara bestod av het plasma är detta exempelvis ett tillstånd som är betydligt enklare att beskriva, än de myriader av galaxer som vårt nuvarande universum består av. Om det finns en förklaring till hela universum så bör den följaktligen vara av simplast tänkbara slag. En skapargud med ett superintellekt är inte det simplaste jag kan tänka mig.”
      – Johan Franzon)

      Gilla

      1. Eftersom detta handlar om den kosmiska evolutionen som helhet så bör liknelsen göras med den biologiska evolutionen som helhet. Även här finns idag en enorm komplexitet, eftersom livets träd hunnit grena sig ofantligt många gånger under årmiljarderna. Men om vi backar bandet kommer förgrening efter förgrening att försvinna, tills vi bara har ett fåtal encelliga linjer kvar som alla torde gå samman där livet hade sitt ursprung. Exakt hur detta ursprung såg ut vet vi inte. Men min gissning är att livets ursprung bör sökas i ännu enklare processer, någonstans i gränslandet mellan biologi och kemi.

        Gilla

        1. Johan, jag förstår att du vill utesluta de mekanismer som inte passar in på det mönster du gav, men så kan man inte göra, om man vill vara intellektuellt sofistikerad. Det finns gott om processer med orsaker som är mer komplexa än effekten- inom biologin (Som jag visade) och inom kosmologin (ta till exempel solens strålning som orsakas av den mer komplexa solen).
          Och alla de fantastiskt finjusterade designlösningar som finns i Universum uppkommer inte bottom-up, utan top-down- det kan vi se på alla designade lösningar vi människor gör. Intelligenta designers som vi kan se dessa spännande egenskaper markerade och möjliga att upptäcka och förstå.

          Mvh Joel

          Gilla

    3. Hej Johan,
      Tack för kommentaren.

      När man talar om vetenskaplig kunskap så innebär inte det att forskarna måste vara 100% säkra, eller att det inte finns andra teorier. 1) Vetenskaplig kunskap kräver inte absolut säkerhet. Något sådant finns inte inom naturvetenskapen, det går alltid att uppfinna alternativa teorier. Jag kollade på början av klippet som du länkade – Craig tar upp precis den här frågan i sitt anförande. 2) Absolut koncensus finns nästan ingenstans inom vetenskapen. Du har helt rätt i att det finns avvikande uppfattningar och andra teorier om universums början, men det finns avvikande uppfattningar inom evolutionsbiologin, klimatologin, vaccinologin, osv. Ändå säger vi att vi vet att människan är släkt med primaterna, att klimatförändringarna är verkliga, att vacciner räddar liv, etc. Det går alltid att hitta forskare som inte håller med. Om vi kräver absolut koncensus skulle vi aldrig ha kunskap om dessa områden. Det är alltså inte ett krav för vetenskaplig kunskap.

      Kosmologen Sean Carroll har en teori som försöker undvika begynnelsen. Problemet är att (precis som med alternativteorier till evolutionsbiologin) räcker det inte att ha en teori – den måste fungera också! Det är *detta* som är det viktiga. Alan Guths kollega i Borde-Guth-Vilenkin-teoremet (https://en.wikipedia.org/wiki/­Borde%E2%80%93Guth%E2%80%93Vilenkin_theorem), Alexander Vilenkin, säger att inga av dessa alternativa teorier fungerar (https://www.newscientist.com/article/mg21328474-400-why-physicists-cant-avoid-a-creation-event%20/). Vidare:

      ”Did the universe have a beginning? At this point, it seems that the answer to this question is probably yes. Here we have addressed three scenarios which seemed to offer a way to avoid a beginning, and have found that none of them can actually be eternal in the past. Both eternal inflation and cyclic universe scenarios have Hav>0, which means that they must be past-geodesically incomplete. We have also examined a simple emergent universe model, and concluded that it cannot escape quantum collapse.” (https://arxiv.org/abs/1204.4658).

      Gilla

      1. Jämförelsen med ex evolutionsteorin haltar eftersom vi här har tonvis med data. Vi har inga data från Big Bang. Det vi har är data från universum EFTER denna händelse. Att då säga att ”vi vet utifrån […] vetenskapliga data att universum inte har existerat för evigt utan har haft en begynnelse i tiden” ger en falsk bild av säker kunskap när det i själva verket handlar om gissningar som är mer eller mindre populära.

        Gilla

          1. Menar du att vetenskapen har en vedertagen beskrivning av vad som hände vid själva Big Bang? Det är i så fall nyheter för mig. Vad jag har hört och läst finns det en rad problem som just nu står i vägen. Ett problem är att få Einsteins ekvationer att fungerar ihop med kvantmekaniken under de extrema förhållanden som bör ha rått vid Big Bang. Detta problem blir inte enklare att lösa av det faktum att det fortfarande inte finns en vedertagen tolkning av hur kvantmekaniken i sig ska förstås. Och sedan har vi som sagt problemet att vi ännu så länge inte har några data från själva ”smällen”, eller vad det nu ska kallas. Om du menar att dessa problem redan är lösta, så får du gärna delge mig.

            Gilla

            1. Nej, att evolutionsteorin för biologisk utveckling oxå läser bakifrån. Nej i övrigt delar jag bilden av de problem med big bang du här presenterar. Dels få ihop det och dels för att liksom det vi räknar med hur det funkar inte verkar funka i närheten av big bang och att vi fortfarande inte har något vettigt att komma med som startorsak.

              Gilla

    4. I likhet med Penrose föreslår jag ett universum som utvecklas i en cykel. Penrose var också den, som tillsammans med Hawkings, drog slutsatsen att Einstein’s fältekvationer med nödvändighet ledde till en ”Singularitet”. Vi bör ha i åtanke att teorien om Generell Relativitet inte bara slutar i en förmodad singularitet, utan också börjar med en singularitet. Skillnaden mellan dessa förmodade storheter, där hela existensen är samlad i ”ett samtidigt”, är att den initiala singulariteten antas ha varit extremt laddad med kinetisk potential (hetta), medans den avslutande förutspås vara helt utan sådan potential och istället en ”värmedöd” motsvarande 0 Kelvin.
      Problemet för vetenskapen, som bygger på observation/dualitet är att man utesluter möjligheten för en kropp att besitta egen-kraft. En sådan självutvecklande kropp skulle emotsäga principen om kausalitet och måste därför förbli ”ovetenskaplig”.
      Nåväl, Bibelns berättelse erkänner denna förmåga för en enskild kropp att förändra/reformera/utveckla sig själv, och här kallas den ”Helig Ande”. Med denna kraft som oberoende given kan man lätt reformera den iskalla slutpunkten till att själv göra sig till den extremt ”heta” startpunkten. Är kroppen dessutom antagen som en ”perfekt vätska” så får man en rimlig bild av hur den mystiska ”gravitationen” egentligen fungerar.
      Sådan är min bild, men jag utgår ifrån att kristna i allmänhet ogillar en Gudsbild där ”skaparen” och ”skapelsen” vid ett alldeles speciellt tillfälle, vi kan kalla det ”Omega blir Alpha”, är en och samma storhet.
      Inte heller tror jag någon annan än jag själv vill se Jungfru Maria som den rena, symmetriska döden vilken, i kraft av egen-rotation, utger sig till att vara det rena livet.
      Något jag vet helt säkert är att alla, troende och ateister lika, förutsätter något extra-universellt som existerande ”utöver” singulariteten. För de kristna jag hört/läst är Gud alltid något relativt till skapelsen, och för ateister finns alltid en ”referensram” eller ”bakgrund” i relation till den fysiska kroppen.
      Så personligen har jag inga problem att se hur Bibeln fyller ett ”tomrum” som vetenskapen inte är utformad att befatta sig med. Vetenskapen slutar med Omega och börjar med Alpha, men inkluderar inte den egen-kraft som är nödvändig för att reformera ”döden” till att bli ”livet”. Bibeln har Treeningheten, men jag tycker dess läsare är dåliga på att förstå vilken fantastisk förklaringspotential detta begrepp har.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Martin Walldén Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s