Är ”Dokumenterade mirakler” bara en samling anekdoter? Respons till ”Anti-apologetik” – del 1

På den nystartade bloggen Anti-apologetik har skribenten ”veganbiologist”, vars verkliga identitet är okänd för mig, författat tre långa inlägg i respons till en föreläsning jag höll på Credo Lund i november förra året. Föreläsningen, som ni kan höra på i Youtubeklippet nedan, byggde på material som jag egentligen hade förberett för en debatt med Magnus Timmerby den kvällen, men Magnus fick förhinder.

På Hela Pingsten har jag gett respons till första delen av Anti-apologetiks (fortsättningsvis kallad AA) första inlägg där AA kritiserar min referens till att de flesta nobelpristagare har varit generösa. AA ger även utförlig kritik av Alvin Plantingas evolutionära argument mot naturalismen, argument för Gud utifrån fri vilja och moral, samt mina argument för miraklers existens. Jag kommer fokusera på det sistnämnda i detta inlägg.

Naturalist eller inte naturalist, det är frågan…

Allra först vill jag dock kommentera lite av vad AA skriver i sitt första inlägg i anslutning till sina invändningar mot det evolutionära argumentet, där det beskrivs hur AA ser på naturalism vilket har stor relevans för den följande mirakeldiskussionen:

Jag är en metodologisk naturalist och kommer därför inte argumentera för att naturalismen är sann. Min hållning är att vi inte, definitivt, kan hävda att det är en absolut sanning att något övernaturligt inte finns. Däremot har vi ingen god anledning att tro att något övernaturligt finns.

Detta är första gången jag ser någon använda ”metodologisk naturalist” som en identitet eller övertygelse, vanligtvis används metodologisk naturalism enbart för att beskriva vetenskaplig metod som forskare kan använda oberoende om de ansluter sig till filosofisk eller ontologisk naturalism eller ej.

En vetenskap som använder sig av metodologisk naturalism kommer inte kunna hitta mirakler, per definition. Metodologisk naturalism innebär att som metodologiskt verktyg utgå ifrån att enbart naturliga fenomen kan studeras för att på så sätt kartlägga verkligheten.

AA verkar medveten om detta, men misstolkar betydelsen av det:

Den metodologiska naturalismen innebär helt enkelt att då 100% av de fenomen vi har hittat en vetenskaplig förklaring för, har orsaken/förklaringen visat sig vara en naturlig sådan. […] 0% av de gånger vi började med ett fenomen och letade med ljus och lykta efter en förklaring så har förklaringen visat sig vara övernaturlig.

Det är lika förvånande som att 100 % av alla bakterier vi har observerat har skett i mikroskop och liknande teknologier medan 0 % av alla galaxer vi har observerat upptäcktes i mikroskop. Vetenskap som använder sig av metodologisk naturalism kommer beskriva alla övernaturliga fenomen och förklaringar som vetenskapligt oförklarliga.

Det är därför jag i min strävan att dokumentera mirakler leter efter vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön.

AA vill inte kalla sig naturalist, i och med att vi inte med absolut säkerhet kan hävda att inget övernaturligt existerar. Men AA tycks samtidigt vara väldigt resistent gentemot möjligheten att undersöka det övernaturliga och ens ha övernaturliga förklaringar med som alternativ i våra försök att förstå omvärlden – även om det övernaturliga faktiskt finns:

…rent vetenskapligt så vet vi inte vad ”övernaturligt” skulle betyda, då vi aldrig har stött på något sådant, något som gått att mäta eller förstå. En förklaring som man inte vet vad det är, är ingen bra förklaring. Om vi skulle förklara värmeutvecklingen från förbränningen av ett vedträd med ”magi” – så ger det oss absolut ingenting vad gäller förståelse om vi först inte vet vad ”magi” innebär. Man kan inte förklara ett mysterium med ett större mysterium – vi förklarar fenomen med fenomen och mekanismer vi förstår.

Detta skapar förstås ett moment 22: vi kan inte låta oss studera det övernaturliga vetenskapligt för vi förstår det inte, och vi förstår det inte för vi kan inte låta oss studera det vetenskapligt. Den metodologiska naturalismen förhindrar oss att se världen objektivt eftersom den filtrerar bort allt som är potentiellt övernaturligt, och AA tycker det är OK för att det övernaturliga skapar så många frågor. Det känns som en otillräcklig anledning att blunda för det som finns på riktigt.

Fram till denna punkt hänger jag ändå med på hur AA tänker: vi kan inte utesluta det övernaturligas existens, men vi bör använda metodologisk naturalism och i vårt vetenskapliga arbete enbart ha med naturliga förklaringar för att det blir för jobbigt och luddigt att ta med övernaturliga förklaringar då vetenskapen inte hittills har gjort det. Fine, jag håller inte med, men jag förstår hur AA tänker. Men plötsligt skriver han något som får det att låta som att han i själva verket inte tror att det är möjligt för det övernaturliga att existera:

Så första steget för en person som vill använda en övernaturlig förklaring är att precist definiera vad exakt övernaturligt egentligen betyder. Är det utanför/över naturen som man naivt skulle tolka ordet? Naturen brukar syfta på universum – eller åtminstone jag använder ofta universum som synonym för ”naturen”. Isåfall, hur fick man information om något som tycks vara utanför vad vi rent definitionsmässigt menar är allt som finns (dvs universum)? Utanför universum är väl rimligen då ett väldigt krångligt sätt att säga att det inte finns – då det är utanför mängden av allt som finns.

Om AA verkligen menar att naturen och allt som finns är exakt samma sak, då är han naturalist och anser sig veta att det övernaturliga inte existerar. Men just detta förnekar han ovan. Jag ville lyfta denna paradox i AA:s tänkande för att det belyser hur han sedan bemöter min argumentation för mirakler i sitt tredje blogginlägg.

Vad säger Micael egentligen?

AA sammanfattar min argumentation som följer:

Det argument som återstår är ett argument baserat på påståendet att mirakel existerar. Andemeningen är som jag tolkar det:

Mirakel existerar, alltså måste det finnas en gud.

Detta är inte helt överraskande ett tämligen problematiskt argument. Vi ska se att även om påståendet skulle vara sant, så följer ingen sådan slutsats.

Detta är inte en korrekt representation av det som sägs i föredraget (från 43:35 och framåt), där jag under tidspress kortfattat argumenterar för miraklers existens – och hoppar över hur jag sedan går från mirakler till Guds existens! På grund av frågor från publiken under föredragets gång hade jag betydligt mindre tid åt denna punkt än vad jag hade planerat för, så jag fick hänvisa till det jag skrivit och sagt om mirakelargumentet annorstädes och att jag kunde prata mer om detta vid fikat (vilket vi sedan gjorde).

AA är medveten om att jag har skrivit mycket mer om detta argument – en hel bok till och med – men ”utgår ifrån att Micael i denna video lyfter fram sina starkaste argument ifrån boken.” Dock säger jag explicit i videon/föreläsningen vid flera tillfällen att min presentation är orimligt kortfattad på grund av tidsbristen. Det belyses av att AA på många punkter fundamentalt missförstår min argumentation, något jag tror hade kunnat undvikas om han hade tagit del av annat material jag har producerat där jag har mer än åtta minuter på mig.

Anekdotiska läkarbedömningar

Jag har redan hunnit skriva mer om detta än jag planerade, så jag får i nuläget nöja mig med att ge respons till AA:s första invändning och spara resten till senare inlägg:

Det största problemet med Micaels påstående om mirakel är att det är en samling anekdoter. Detta skall icke förväxlas med vetenskap på något sätt. Med denna metod skulle man enkelt kunna ”bevisa” sjömonster genom att gå ut och samla in fiskarhistorier från fiskare i trakten. […]

Micael nämner flera gånger att läkare inte kan förklara ett enskilt givet fall, och kallar detta ”vetenskapligt oförklarliga”. Först, läkare är inte per automatik forskare eller vetenskapsmän.

När AA skriver ”mirakel” syftar han på det jag kallar vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB), vilket är fenomen som jag använder i min argumentation för mirakler. Han menar att de är anekdoter. Alla baseras dock på läkares och forskares bedömningar om vad medicinsk vetenskap i dagsläget kan förklara. AA påpekar att läkare inte nödvändigtvis forskare. Det är förvisso sant, men åtminstone i västvärlden baserar de sina bedömningar på bästa tillgängliga vetenskap.

AA:s invändning kokar i grund och botten ned till ”läkarna kanske har gjort fel”, vilket jag bemöter i kapitel 8 av Dokumenterade mirakler:

Naturligtvis kan vi inte utesluta att enskilda VOTEB beror på feldiagnostisering. Men att bortförklara alla VOTEB på detta sätt blir orimligt. Om vi själva tyr oss till sjukvården när vi blir sjuka – vilket du, ädle läsare, med stor sannolikhet gör – betyder det att vi har stort förtroende för den. Vi låter inte människor spruta in vätska i våra blodådror, skära upp våra magar efter att ha gasat oss till sömns eller stoppa in katetrar i våra urinvägar om vi inte har mycket stort förtroende för dem. Likaså har vi mycket stort förtroende för den medicinska forskning som ligger till grund för vad sjukvårdspersonalen utsätter oss för. Vi är medvetna om att misstag sker ibland, men överlag utgår vi från att läkare vet vad de gör och är duktiga på sitt jobb – annars skulle vi springa för livet om en ambulans försökte fånga upp oss efter en bilolycka. […]

Att landa i slutsatsen ”oförklarligt” kräver att man är säker på att den ursprungliga diagnosen var korrekt samt att tillgängliga förklaringsmodeller inte passar. På så sätt har VOTEB sannolikt mer grundliga undersökningar bakom sig än de flesta andra vardagsdiagnoser. Vi har även sett hur många fall involverar flera olika läkare, och jag har i samband med detta bokprojekt låtit andra läkare ge second opinion på det tillgängliga materialet. Att envist hävda att alla dessa läkare har fel går knappast att betrakta som något annat än ovetenskaplig dogmatism. (ss. 146-147).

AA skriver: ”att en läkare inte kan förklara ett enskilt fall betyder inte på något sätt att vetenskapen som sådan inte kan förklara detta givet att det undersöks vetenskapligt. En läkarundersökning är inte en vetenskaplig studie.” En läkarundersökning som finner något som ingen tillgänglig vetenskap kan förklara är dock vetenskapligt oförklarligt. Det kanske inte förblir det, men det är det just nu. Annats skulle det finnas en vetenskaplig förklaring som läkaren kunde använda sig av.

AA ger en illustration med lungcancer: ”På en populationsnivå så vet vi att rökning ökar risken för lungcancer. Det betyder inte att man som individ garanterat kommer att få lungcancer om man röker, eller att någon som inte röker inte kan få lungcancer.” VOTEB är dock annorlunda. Att någon får lungcancer utan att röka må vara ovanligt, med det är inte vetenskapligt oförklarligt. Det alla VOTEB har gemensamt är att experter saknar vetenskapliga förklaringar till dem.

Av bokens över 50 exempel på VOTEB baseras alla på flera läkares bedömningar, och åtminstone hälften av dem har filtrerats genom en forskare innan de nått mig. Nu baserar AA inte sina invändningar på boken, men majoriteten av de fall jag pratar om i föredraget kommer från en vetenskaplig studie. Även dessa verkar ingå i AA:s kategori ”samling anekdoter”. Det är en alltför bred definition av anekdoter. Att något är anekdotiskt för AA även fast det granskas av en expert och journalförs är i sig en ganska stor uttänjning av ordet som han förmodligen inte behåller utanför denna diskussion. Vi skulle ju lika gärna kunna hävda att inga läkarbedömningar angående coronaviruset är värda att lyssna på för att de är ”anekdotiska”.

Fortsättning följer!

3 reaktioner till “Är ”Dokumenterade mirakler” bara en samling anekdoter? Respons till ”Anti-apologetik” – del 1”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s