Är Bibeln intolerant? Förtryckande? Sexistisk? Homofobisk? Förlegad? Irrelevant?

Intressanta frågor allt det där, och en intressant bok av Amy Orr-Ewing, med en kortare titel på engelska: Why trust the Bible? Och faktiskt är det nog mest den engelska titeln som helt och fullt ger rättvisa åt bokens innehåll, den är allra mest fokuserad på om man kan ha tillit till Bibeln.

Japp du har gissat rätt; det är ännu en bokrecension! Vi får säga som bibelboken Predikaren:

Låt varna dig min son ingen ände finns på det myckna bokskrivandet och mycket studerande gör kroppen trött! (Predikaren 12:12)

Nu är ju detta ingen podd så det är svårt att springa en runda för att stärka kroppen medan man tar del av detta, men kanske kan du motionera före eller efter läsandet av bloggposten? Och gör du det efter kan du ju fundera på om boken är något för dig?

Boken lär väl mest bli använd av kristna som funderar över de frågor boken behandlar, eller den som vill eller behöver rusta sig för vänner och bekantas frågor eller ifrågasättande av Bibeln och den kristna tron; och den har då verkligen gott om förtjänster.

166349f6-2b39-40c3-8a4f-8e764208497a-4465-000000f998fab943_file

Ett kanske ännu intressantare sätt att använda den vore som komplement i någon form av upptäckargrupp eller samtalsforum bland vänner, grannar, i kyrkan, på universitetet eller i något av skolans sammanhang så att den fick möta både kritiker som är av annan tro (ateistisk, religiös, agnostisk eller vad för tro/livsåskådning man nu omfattar) och de som är positivare inställd till den! Bli gärna först med detta i Sverige! För jag tänker att denna bok, precis som de flesta jag skrivit recensioner över, är goda att ta del av för den som är allt ifrån direkt fientligt inställd, till positivt nyfiken på den kristna tron!

Är sanningen om icke-kristna att man undviker sanningen av fel skäl? Vad gäller Bibeln kan jag ibland fundera; man accepterar oftast gängse historieskrivning om Julius Caesar, Hannibal, Sokrates med flera, men så fort Bibeln kommer på tal så räcker inga källor i världen till för att styrka den och den kan omöjligen själv vara historisk källa (detta var lite tillspetsat, jag vet), fler tankar om det finns bland annat i Svenska Apologetiksällskapets resursbank.

Men sanningen om att man har en ateistisk, agnostisk eller annan tro kan också vara att man tycker sig ha mött och konfronterats med den kristna tron; eller kort sagt man har varit i kyrkan eller mött kristna och det har lett till att man inte kan tro på vad de säger sig tro på.

Sanningen om dig och mig och våra respektive livsåskådningar kan också mycket väl vara att vi mött livet och att det formats oss på olikasätt vilket gör att en titt på till exempel kristen tro vid första och kanske andra anblicken inte får oss att visa forska vidare. 

Livsåskådning, tro och kristen tro är mer komplext än bara sanningsfrågan och här är en bit som jag menar att Orr-Ewing förtjänstfullt arbetar med genom boken! Redan i inledningen så slår hon an tonen genom att hon säger att hon värdesätter böcker som styrker Bibelns historicitet, men att om vi vet att Bibeln är historiskt trovärdig så väcker det fler frågor, kanske lite som Mark Twain (eventuellt) sade:

markt-twain-bibeln

Så varför ska jag då läsa boken? Jo den ger nämligen dig och mig,( och våra kamrater etc) en god grund för att i vår moderna värld som kanske inte bara bryr sig om just sanning; utan där det också är viktigt med de etiska och psykologiska aspekterna av saker! Hon gör det med 10 frågeställningar som hon på ett lättöverskådligt och enkelt, men ändå välarbetat, sätt går igenom. Och ja, några avdelningar handlar om den kristna trons trovärdighet, annat om dess mer faktiska tillgångar och att hur den hör hemma i det 21:a århundradets tankevärld och din och min vardag! 

a2ffdef1-af4f-40e4-bfa0-db2b2659b9a4-4465-000000f9d0e6d9fb_file

Hon rundar av den här dubbelheten i den sista delen genom att berätta om sina föräldrar; pappan som aldrig kommit på att det är sanning som är skälet att tro på kristendomen, inte det han sökt med andlighet, känslor etc och mamman som hela sin internatskoletid tvingats sitta på tråkiga anglikanska gudstjänster, har mött kyrkan helt enkelt! Men som båda med några månaders mellanrum ändå kommer till tro.

Vad gäller de rent faktiska sannings– eller trovärdighetsdelarna så är förstås avsnitten 2-4 i fokus. De är lättillgängliga och innehåller vad varje människa som funderar över om kristen tro är trovärdig bör förhålla sig till, lite av standardforskning eller standardvetenskap (men som verkligen inte tycks vara allmängods hos många som har en ateistisk eller agnostisk tro),

Ett speciellt spännande, men inte lika vedertaget är sid 45 och däromkring om nytestamentliga skrifter i Qumran. Det har vi lite kort berört vid ett annat tillfälle och det finns nog mycket forskning kvar att göra, men tesen i Orr-Ewings bok är att det finns fler än ett citat från Nya Testamentet i Döda havsrullarna. Om det gör det så säger det ju en hel del då Qumran tycks övergivet omkring Jerusalems förstöring, år 70, och då har vi ju tydligt tidiga dokument som blir viktiga för kanonhistorien och ålderns på Bibelns texter (just detta hur tidiga, hur nära inpå Jesu liv de faktiskt tycks skrivna och hur ännu tidigare mycket material i Bibelns Nya Testamente (som sedan är med i Bibelns böcker) är väldigt fascinerande och trosstärkande, eller om vi ska uttrycka oss lite neutralare, väldigt intressant).

Något som gör att en ateistiskt troende, eller agnostiskt troende, eller religiöst troende av annan tro än den kristna; att också du kan ha behållning av boken, är att frågorna är av rätt allmän karaktär och av Orr-Ewing och fler än mig, skulle jag tro, upplevs vara vanliga i samtal med troende av annan art än kristna.

Det är imponerande att få bredden i frågorna, pastorala omsorgen om de viktiga frågorna, men ändå lyckas få till en bra grundbok och dessutom i kort och överskådligt format; kristen tro utifrån ett historiskt sammanhang, utifrån ett etiskt och ett psykologiskt. Dessutom lätt att ta till sig, som vanligt (frestades jag att säga) så är det kanske inte alltid skälen för den kristna trons sanning och historicitet som hindrar, utan att man väljer att låta sin bias, sina förutfattade meningar om den kristna tron sätta sig över förnuftet, som gör att man inte kan anamma boken.

Men jag tror att som den är uppställd så kan man inleda samtal med den som förespråkar bokens ställningstaganden, eller motsätter sig dem och samtala igenom punkt för punkt och se vart skälen leder! 

Den ger klara slutsatser som man kan argumentera med (eller mot), men den ger liksom inte fritt spelrum till dina eller mina förutfattade meningar, vårt bias. Och att den dessutom hjälper till lite med funderande inte bara om sanningsfrågan utan om andra aspekter som är viktiga i vår samtid så har den ett än mer aktuellt värde än om den bara fokuserade på gudstron i sig rätt oantastliga historiska förankring (där väl Jesu uppståndelsen är lika välgrundad som vilken annan (antik) historisk persons hela liv!   

Som samtalsdokument är den god, som faktabas är den korrekt och lättöverskådlig och frågorna kan fungera även för en ateistiskt troende att fundera på i sin kammare (boken är så tunn att du kan smyga in den under kudden utan att någon märker att du är otrogen eller hädar din och dina trosfränders föreställningsvärld). 

Med förhoppning om god läsning, och att jag inte varit allt för vass mot den som har en annan tro än min, jag önskade mest uppmuntra till läsning (Orr-Ewing har en mycket trevligare approach än jag…)! 

/ Martin Walldén

19 reaktioner till “Är Bibeln intolerant? Förtryckande? Sexistisk? Homofobisk? Förlegad? Irrelevant?”

  1. ”… man accepterar oftast gängse historieskrivning om Julius Caesar, Hannibal, Sokrates med flera, men så fort Bibeln kommer på tal så räcker inga källor i världen till för att styrka den…”

    Det kan ju bero på vad källorna gör anspråk på i respektive fall. Om det hade stått att Sokrates flög fram och tillbaks till månen och att Julius Caesar förrättade offer till Jupiter och sedan utspisade hela sin uthungrade armé med två fiskar och fem bröd innan han sade ”Alea iacta est!” och tågade över Rubicon, så kanske även du, Martin Walldén, skulle kräva lite bevis innan du sväljer storyn?

    Det finns väl ingen historiker idag som tror att alla antika skrifter är garanterat fria från lögner och överdrifter?

    Gilla

    1. Hej! Tack! Återkommer! Nja även uppståndelsen står sig fint! Dock är det ofta just mängden källor och att det anses dröjt lång tid till de nedtecknades som brukar anges är min erfarenhet och med sådan krav kom aldrig Hannibal över alperna.

      Gilla

    2. Det är ju skillnad på ”möjliga” och ”troliga” händelser. Ett kriterium är ju om de lämnat spår efter sig de påstådda händelserna. Ett annat hur källäget är; för tärningarna är väl läget sämre ,återigen, än för uppståndelsen.

      Gilla

  2. Jag har svårt att uppfatta att du svarar på någon fråga. Jag har inte diskuterat uppståndelsen.

    Det finns en muslimsk tradition som säger att Mohammed reste till månen och att han uppsteg till himmelen från Tempelklippan i Jerusalem. Tror du på det, Martin Walldén?

    Gilla

    1. Då den har klart dåligt stöd i historiska källor så förhåller jag mig avvaktande till den. Om jag minns rätt så nämns väl inte Jerusalem eller att det är den klippan i ursprunget?! Eller kanske står det ”den/det tredje böneplatsen” eller dylikt?! Uppståndelsen har ju samtida källor och många fakta som inte bara behöver hämtas ifrån anhängarna. Sedan är slutsatsen kanske beroende på ens förutfattade meningar, sin bias?! Ockhams rakkniv brukar få ateistiskt troende eller de av annan tro använda, utan går helskäggiga bland alla bevis och indicier som stödjer Jesu uppståndelse.

      Gilla

      1. ”Uppståndelsen har ju samtida källor…”

        Det finns inga samtida källor, om du med ”samtida” verkligen menar samtida. Det tidigaste vi har är Paulus, som skriver ca två decennier efter Jesu död och som inte påstår sig vara vittne till någon uppståndelse på påskdagen. Evangelierna ligger ännu senare. Och vilka ”många fakta” kring uppståndelsen är från icke-anhängare? Josefus skriver på 90-talet, 60 år efter Jesu död (och många historiker menar att åtminstone den längre passagen om Jesus är redigerad i efterhand). Tacitus skriver runt år 115, ca 85 år efter Jesu död.

        Gilla

        1. Tja mer samtida än tärningen iaf! Nå uppståndelsen kan vi verkligen diskutera. Ska försöka göra det. Förstår det kan funderas kring.

          Huvudfokus är ju om ”att veta är att bestämma vad som sker” i relation till en evig Gud och våra liv/tidens lopp?!

          Om Paulus kan man förstås meditera, men även om det skulle vara två decennier så är det väldigt samtida i relation till vad annan historisk kunskap är.
          Med samtida tänkte jag på att man även i samtiden från motståndarhåll var överens om de grundfakta (som jag inte gick in närmare på, men tänk Habermas och Licona).

          Gilla

          1. Vilka ”grundfakta” menar du? När det ex gäller berättelserna om den tomma graven kan jag räkna upp en lång rad historiker som inte anser att dessa hör till kategorin historiska fakta. Så vad menar du att folk är ”överens” om?

            Gilla

            1. Absolut så kan det vara. Många som inte är överens om dem brukar ifrågasätta Bibelns historicitet och då är ofta problemet att de utan att blinka litar på att Caesar erövrat Gallien och dylikt.

              Gilla

              1. Så vad avser du när du skriver ”grundfakta”? Och vad avser du när skriver att folk är ”överens”? Vad är folk överens om?

                Gilla

                1. Jag skrev att man i samtiden var överens. Sedan att man kan tänka på grundfakta enligt Habermas och Licona: ”Med samtida tänkte jag på att man även i samtiden från motståndarhåll var överens om de grundfakta (som jag inte gick in närmare på, men tänk Habermas och Licona).”

                  Det är lite skillnad jämfört med vad du pratar om. Givetvis ledde detta tankarna till vilka som nu är överens om dessa två herrars grundfaktapåståenden, dock avsåg jag som sagt främst samtiden just i min kommentar.

                  I händelsens samtid tycks inga alternativ presenteras till påståendet att graven är tom. Det tycks vara det som ska förklaras.

                  Gilla

                  1. Så vilka oberoende, eller rent av fientliga, källor har vi från Jesu ”samtid” som pratar om en tom grav?

                    Gilla

  3. ”Det är ju skillnad på ”möjliga” och ”troliga” händelser” skriver du ovan – och så jämför du ett påstått uttalande om ett tärningskast med en påstådd gudomlig uppståndelse. Det är väl att raka av sig både öron och näsa. Ingår uppståndelser i kategorin ”möjliga” eller ”troliga” händelser?

    Gilla

    1. Båda ingår i påstådda händelser och påstådda händelser kan man studera, har de inte hänt så lämnar de troligen inga spår och har de hänt så lämnar de troligen spår. Här har man förstås en stor risk att man inte försöker se bortom sin tendens eller bias eller kompenserar för den så gott det går.

      Mitt påstående om uppståndelsen, i ett kortare svar så här och lite utanför ämnet för bloggposten, den tål att få lite bättre omsorg för att studeras än så, mitt påstående är egentligen inte mycket mer än ett överlämnande av bevisbörd/alternativförklaring till den som motsätter sig dess historiska förankring. Vittnena, bevisen och nedtecknandet av dessa och bevarandet av dem håller helt enkelt enormt mycket högre klass och kvalitet, ja trovärdighet alltså, än i princip alla påstådda händelser från antiken. Det är liksom en sådan sak man måste putta omkull för att få säga att den inte skett! Så tror man på tärningarna, eller t o m kanske Caesars erövring av Gallien, ja då ligger uppståndelsen bra till också!

      Gilla

  4. Tåget över Rubicon och Caesars erövring av Gallien innefattar ingenting som strider mot vad vi vet om dåtidens teknologi och samhälle. Det skulle väl inte förvåna om han stundvis överdriver sina egna bedrifter; hans berättelse bekräftas av arkeologi och senare historiker.

    Bibeln däremot är styckvis lika osannolik som en science-fiction-bok. I samband med Jesu död och uppståndelse beskrivs både solförmörkelse och att döda steg upp ur gravarna. Det har förvisso beskrivits att skendöda gravlagts och bankat från insidan av sina kistor, men det är inte vad kristna brukar mena med uppståndelsen. Antalet bekräftade fall av säkerställda uppståndelser är litet i förhållande till fältherrar som ger sig ut i krig. Att det dessutom är universums skapargud som skulle ha blivit dödad och uppstått igen har i och för sig hänt ytterligare några gånger, men det verkar inte som kristna heller tror på dem.

    Berättelsen om Caesar är således lätt att acceptera eftersom den inte gör några anspråk på någonting vi inte känner till. Uppståndelsen av den kristna guden innehåller däremot en uppsjö av element som man i alla andra fall brukar hänföra till amsagor och fantasier, och, med de anspråk som de kristna gör på denna enstaka händelse, krävs enastående bevis där varje påstående måste kunna motiveras för sig. Bibelberättelsen uppfyller inte några sådana beviskrav. Det är bästa fall en blodig myt om en gud som offrar sig till sig själv i obegripligt syfte.

    Gilla

    1. Nja det handlar om hur välförankrade de händelser som skildras är i historisk närhet i tid mellan händelse och skildring, kopiornas kvalité och bevarande och hur vi eventuellt kan följa kopieringen. I det avseendet finns Rubicon eller Gallien i en annan liga än Bibelns händelser.

      Att det sedan känns magstarkt emot ens önskan eller ens förutfattade mening (egentligen är engelskans pre-sumption eller bias kanske bättre ord?!) det är något annat. Så var det med rapporterna om Förintelsen och Titanics förlisning oxå.

      Gilla

  5. Nej Martin! Det krävs en helt annan liga av bevis om man på fullt allvar hävdar t ex att Caesar flög över Rubicon på en bevingad häst. Varken du eller jag skulle tro på det. Eller att Unamans, Sunamans och Vinamans avhuggna huvuden fortsatte predika guds ord efter döden – det tror åtminstone inte jag på. Uppståndelser av döda ligger också i den här kategorin och t o m om de går att själva uppvaknandet går att belägga återstår att visa att det berodde på gudomlig intervention. Intill dess är orsaken okänd. Argumentet ”jag kan inte tänka mig någon annan orsak än gud” är inte hållbart.

    Gilla

    1. Vi har inte pratat om orsaken utan om händelsen/påstådda händelser.

      Återigen är vi på hur historiciteten är. Vilka källor. Hur nära i tid etc. Hur välbevarade. Sedan får man konstatera om man gillar eller inte gillar vad de skulle peka mot. Att avgöra det innan är något annat än vetenskapligt!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s