Jesu födelse och arkeologin

Kristna världen över firar snart Jesu födelsedag. Berättelserna om hur det gick till när Jesus föddes kan ibland uppfattas som smått otroliga – sjungande änglar, visa män och jungfrufödsel. Kan man verkligen tro på det? Man kan lätt avfärda berättelserna om Jesu födelse som lika otroliga som den om tomten. Men Nya testamentets redogörelser om Jesu födelse är skrivna som historiska återgivningar och måste bedömas enligt normala historievetenskapliga kriterier. Vi ska här titta på hur arkeologin hjälper oss att bedöma den historiska trovärdigheten i den första julens händelser.

Jesu existens

Det första vi kan konstatera är att det finns en avgörande skillnad mellan Jesus och tomten – Jesus var en verklig historisk person. Jesus omskrivs i tidiga grekisk-romerska, judiska och kristna källor. Den framstående bibelforskaren Bart Ehrman har skrivit: “The reality is that whatever else you may think about Jesus, he certainly did exist.” (2013, 3) Vi har fyra biografier av Jesus och många detaljer från Paulus – skrifter som i flera fall är nedtecknade bara några år efter att Jesus levde. Så här väldokumenterade historiska källor är ovanliga för historiska personer. Enligt Ehrman finns det ett antal detaljer där i princip alla historiker som forskar om Jesus är eniga:

Han var en jude som kom från norra Palestina i början av vår tideräkning. Han hade kontakt med Johannes Döparen och han verkade som predikant på den galileiska landsbygden. Där samlade han lärjungar, han hade ett rykte om sig att hela sjuka och driva ut demoner och han predikade ett budskap om Guds rike med hjälp av liknelser. Vid slutet av hans liv, omkring år 30, färdades han till Jerusalem under påsken och mötte där motstånd från de lokala judiska ledarna. Pontius Pilatus lät korsfästa honom för att han kallade sig judarnas konung. Ehrman räknar upp dessa punkter och skriver: “Nearly all critical scholars agree at least on those points about the historical Jesus.” (2013, 269).

Det finns bland forskare olika uppfattningar om detaljerna i Jesu undervisning och vem han sade sig vara, men knappast någon ifrågasätter att Jesus har existerat som en historisk person. Därmed kan vi åtminstone slå fast att han har fötts. Till skillnad från tomten. Med undantag för det turkiske helgonet Sankt Nikolaus på 300-talet, är det inte mycket kring jultomtens leverne som kan verifieras av historiska källor. Här skiljer sig Jesus och jultomten åt.

Trovärdigheten i födelseberättelsen

De två tidigaste källorna till Jesu födelse skrevs av Matteus och Lukas. Matteus tillbringade flera år tillsammans med Jesus och fick del av förstahandsuppgifter. Lukas var en historiker som gjorde noggranna efterforskningar om det han nedtecknade, och anses allmänt vara en trovärdig källa av både liberala och konservativa historiker. Det finns flera exempel på hur forskare initialt har trott att Lukas har haft fel om någon historisk angivelse, men där arkeologin senare bekräftat att Lukas haft rätt (Strobel 1998, 97). Arkeologen William Ramsay granskade Lukas referenser till 32 länder, 54 städer och 9 öar och fann att de stämde felfritt med de arkeologiska fynden (Geisler 1999, 385). När Lukas var så noggrann i de historiska detaljerna om länder och städer är det rimligt att han var minst lika noggrann när det gällde sådant som var mycket viktigare för honom.

Nasaret

I Lukas beskrivning av Jesu födelse läser vi: “I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen.” (Luk 1:26-27) En del kritiker har ifrågasatt riktigheten i detta och menat att staden Nasaret inte existerade förrän under det andra århundradet. Vid arkeologiska utgrävningar på senare år har man emellertid gjort flera fynd från det första århundradet på platsen för Nasaret. Bl a har man hittat gravar från området som ger en ledtråd om Nasarets storlek och i några av gravarna har man funnit lerskärvor och keramik från första, tredje och fjärde århundradena (Strobel 1998, 103). I utgrävningar under Bebådelsekyrkan i Nasaret har man funnit lagringsutrymme för grödor, vatten, vin och olivolja. Keramik av judiskt ursprung  indikerar att detta kan vara från början av det första århundradet.

Alla fynd från Nasaret och den närmaste omgivning som härstammar från början av första århundradet är av judiskt ursprung. Detta stämmer väl med Bibelns beskrivningar av samhället och talar samtidigt för att Jesus präglades av den judiska tron snarare än klassiska romerska influenser. Den exakta platsen där Jesus växte upp är inte känd men enligt traditionen byggdes senare en enkel kyrka och därefter en större bysantinsk kyrka på platsen för huset, och på platsen för den bysantinska kyrkan byggdes senare det nuvarande klostret i Nasaret. Arkeologiska utgrävningar på 2000-talet har bekräftat att det fanns en gammal bysantinsk kyrka på platsen för klostret och under denna har man hittat rester av ett judiskt hem från det första århundradet. Där finns också rester av en enkel kyrka från 300-talet. Enligt tidiga skriftkällor låg denna kyrka i anslutning till platsen där Jesus växte upp. Utgrävningarna tyder på att både den enklare kyrkan och den större bysantinska kyrkan har byggts för att bevara resterna av det judiska hemmet. Hemmet är gjort med viss hantverksskicklighet, vilket stämmer med traditionen att Josef och Jesus var hantverkare. Det går förstås inte att slutgiltigt bevisa att detta är platsen där Jesus växte upp, men alla fynd som har gjorts överensstämmer väl med beskrivningarna i de tidiga källorna om Jesu uppväxt (Dark 2020, 239–246).

Sammanfattningsvis har arkeologin visat oss inte bara att Nasaret existerade under Jesu tid, utan också givit oss en ledtråd till var huset kan ha legat där Jesus växte upp.

Betlehem

Lukas rapporterar: “Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem.” (Luk 2:1-4)

Lukas redogörelse har ibland ifrågasatts med motiveringen att det saknats arkeologiska belägg för att Betlehem existerade vid tiden för Jesu födelse. Vi vet med säkerhet att Betlehem fanns på 300-talet e.v.t. (efter vår tideräkning, dvs e.Kr.) för då uppfördes Födelsekyrkan av kejsar Konstantin på platsen där Jesus enligt traditionen föddes. De arkeologiska beläggen har dock varit sparsamma för att Betlehem existerade vid tiden för Jesu födelse. Detta ändrades 2012 när man hittade ett sigill som användes för att försegla skatterelaterade dokument. Sigillet användes på 700- till 600-talet f.v.t. (före vår tideräkning, dvs f.Kr.) och inskriptionen på sigillet nämner Betlehem (Israel Antiquities Authority 2012). Detta bevisar att staden existerade redan under tiden för det första templet. Om Betlehem fanns på 600-talet f.v.t. och 300-talet e.v.t. är det ju rimligt att det fanns även däremellan, dvs vid tiden för Jesu födelse! Återigen tycks Lukas uppgifter stämma.

Sigill med inskription av Betlehem som har daterats till 600-talet f.v.t.

Tidpunkten för Jesu födelse: Herodes, Quirinius och skattskrivningen

Matteus skriver att Herodes var kung vid tiden för Jesu födelse (Matt 2:1). Detta har lett till visst huvudbry eftersom Herodes anses ha dött 4 f.v.t. och det är osannolikt att Jesus föddes innan dess. En del av problemet här är att dateringen av Herodes död verkar vara felaktig. Årtalet 4 f.v.t. baserar sig framför allt på en uppgift i vissa manuskript av historikern Josefus som indikerar att Herodes dog 4 f.v.t. Den här uppgiften finns dock bara i senare manuskript, kopiorna som har gjorts efter 1544. Detta tycks alltså vara ett kopieringsfel som uppstått under medeltiden. Enligt en genomgång av samtliga manuskript i Library of Congress och British Museum uppger samtliga 29 äldre manuskript att Herodes istället dog 1 f.v.t. (Steinmann 2009). Detta stämmer bättre med traditionen att Jesus föddes kring år 3-2 f.v.t. Det är därför troligt att Jesus föddes senast 1 f.v.t. Det finns emellertid fortfarande ett problem med den här dateringen: Lukas skriver att Quirinius var ståthållare, men det är allmänt vedertaget att han blev det först år 6 e.v.t. Hur ska vi bedöma detta?

Det finns några frågetecken kring vissa termer i Luk 2:2, nämligen första (prote), skattskrivning (apografe) och ståthållare (hegemoneuo). Det finns dessutom flera kunskapsluckor om Quirinius liv innan han blev ståthållare. En sak som vi dock vet säkert är att Quirinius var en mycket inflytelserik person redan före 6 e.v.t. Termen som Lukas använder, hegemoneuo, betyder egentligen inte specifikt ståthållare, utan kunde användas om olika slags auktoriteter i Romarriket, och Quirinius var definitivt en auktoritet. Arkeologen William Ramsay skrev: ”The only certain dates in the life of Quirinius are his consulship in B.C. 12, his second government of Syria beginning in A.D. 6, his prosecution of his former wife, Domitia Lepida, in A.D. 20, and his death and public funeral in A.D. 21.” (Ramsay 2009, 230). Vi vet också att mellan 12 f.v.t. och 6 e.v.t. ledde Quirinius ett antal framgångsrika militära slag. Ett av dessa fälttåg var mot Cilicien. Cilicien och Syrien var i union, vilket innebär att när Quirinius besegrade Cilicien fick han samtidigt inflytande över Syrien. En inskription som styrker detta hittades 1764. I denna talas om en framgångsrik härförare som arbetade på uppdrag av kejsar Augustus, och som styrde Asien som prokonsul och Syrien som legat två gånger. Namnet på personen har försvunnit från inskriptionen, men det anses allmänt syfta på Quirinius. Utifrån detta har tiden för Quirinius första styre av Syrien daterats till 3-1 f.v.t. (Ramsay 2009, 229). Exakt vad detta styre innebar, eller vad som menas med “prokonsul” och “legat” är inte helt lätt att veta, men vi kan få några ledtrådar genom att titta lite närmare på den skattskrivning som Lukas nämner.

Vi vet från andra källor att kejsar Augustus beordrade flera olika skattskrivningar under sin livstid. Josefus skriver att en sådan skattskrivning genomfördes av Quirinius kring år 6 e.v.t. och Lukas nämner även denna senare skattskrivning (Apg 5:37). När inträffade den första skattskrivningen som Lukas hänvisar till i födelseberättelsen? Kanske var det helt enkelt en och samma skattskrivning – det finns rapporterat att en liknande skattskrivning i Galiléen ska ha tagit fyrtio år att genomföra (Gilbrant, Gärtner, och Kjäll 1978, 2:33). Det har också föreslagits att prote inte ska översättas “den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare” utan “skattskrivningen som hölls före Quirinius var ståthållare” (Strobel 1998, 101) och i så fall kan man tänka sig att det är Quirinius ståthållarskap från 6 e.v.t. som Lukas syftar på.

Faktum är dock att man inte alls behöver översätta apografe som skattskrivning, det kan lika gärna röra sig om en folkräkning. Det är känt att 5 februari år 2 f.v.t. firade kejsar Augustus silverjubileum på tronen och fick då benämningen “Landsfader” (Augustus 1998, vers 35). Det var ett mycket högtidligt år för Augustus. Flera olika källor rapporterar att Augustus i samband med detta beordrade alla invånare i Romarriket (oavsett om de var romerska medborgare eller ej) att registrera sig för att lova honom lydnad trohet. Den här omfattande lojalitetsförklaringen finns omtalad i flera källor och skedde år 2 f.v.t. (Martin 1996, kap. 12) I samband med en sådan lojalitetsförklaring var det viktigt att alla av kunglig börd (Josef och Maria var ju av Davids släkt) som skulle kunna göra anspråk på någon form av kungligt släktskap registrerade sig, vilket även den paranoide kung Herodes var intresserad av. Det är troligt att folkräkningen som Lukas talar om genomfördes i samband med den här registreringen. Det var alltså ingen skatterelaterad registrering som genomfördes år 2 f.v.t. utan en registrering för att svära trohet och lydnad till Augustus. Detta förklarar varför folkräkningen inte brukar nämnas i de historiska källor som tar upp skattskrivningarna som Augustus genomförde. Med detta sagt är det givetvis möjligt att befolkningen tvingades visa sin lojalitet på något sätt, tex genom att ge gåvor (skatt) till kejsaren.

Tertullianus skrev på 200-talet om folkräkningen som förde Josef och Maria till Betlehem och nämner att den gjordes när Saturninus var guvernör, vilket skulle innebära år 3-2 f.v.t. (Martin 1996, kap. 11) Detta stödjer teorin att folkräkningen gjordes i samband med lojalitetsförklaringen som Augustus beordrade då. Historikern Orosius skrev på 400-talet explicit att Jesus föddes vid tiden för en lojalitetsförklaring med tillhörande registrering som Augustus utfärdade och daterade denna till 2 f.v.t. (Pratt 1990) Hur kommer Quirinius in i bilden? Han hade redan tidigare visat sig vara en mycket skicklig administratör och vore ett givet val att administrera en folkräkning i den östra delen av Romarriket som han var bekant med. Termen hegemoneuo som Lukas använder om Quirinius vore då högst passande. Vi kan inte utifrån ordet hegemoneuo säga något om vilken titel Quirinius hade (såsom ståthållare, guvernör eller legat). Hegemoneuo betyder helt enkelt att han administrerade från Syrien. Utifrån vad vi vet om Quirinius i övrigt kan vi vara tämligen säkra på att han hade viktiga uppdrag i Augustus tjänst.

Sammanfattningsvis kan vi se att Lukas och Matteus uppgifter om Herodes, Quirinius och folkräkningen verkar stämma väl med arkeologin och övriga antika skriftkällor. Enligt den tidiga kristna traditionen föddes Jesus 3-1 f.v.t., vilket stämmer väl med allt annat som vi vet.

De visa männen

Matteus skriver att när Jesus hade fötts kom visa män österifrån för att möta honom: “När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ‘Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’” (Mt 2:1-2) Vilka dessa var, eller hur många, vet vi inte. Kanske var det astrologer från Babylonien, kungligheter eller zoroastrier. Förmodligen hade de studerat de bibliska profetiorna och visste var Messias skulle födas: “En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel.” (4 Mos 24:17), “Men från dig, Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma.” (Mika 5:2). Kanske hade de studerat Daniels profetia (Dan 9:25-26) och visste att tiden var inne för judarnas kung att födas.

De visa männen hade med sig tre gåvor: guld, rökelse och myrra. Alla tre var vanliga gåvor att ge till gudar och kungar under antiken. Guld förekom på flera ställen i mellanöstern, tex Havila (1 Mos 2:1) och Ofir (1 Kung 9:28). Rökelsen köptes förmodligen från nabateerna som hade monopol på handeln. Den huvudsakliga kommersen bedrevs i klippstaden Petra, så det är troligt att de visa männen stannade till där för att köpa rökelse på vägen till Betlehem.

Skattkammaren i Petra som var nabateernas huvudstad.

Herodes barnamord

Matteus skriver att de visa männen uppsökte kung Herodes och frågade om vägen till judarnas nyfödde kung. Herodes tog inte nyheterna om gossebarnet väl. Han beordrade att alla pojkar under två år i Betlehemstrakten skulle dödas. Ibland har man ifrågasatt om barnamordet verkligen ägde rum, men utifrån vad vi vet om Herodes från andra källor är det troligt att Lukas återger en historisk händelse. Den romerske historikern Josefus skrev att Herodes var en paranoid och grym man som mördade flera familjemedlemmar på misstanke om att de planerade att ta makten. Innan han dog gav han order om att de mest inflytelserika judiska ledarna från hela landet skulle komma till honom, med hot om dödsstraff om de lät bli. Han låste in dem i hippodromen och gav order om att när han dog skulle alla genomborras med pilar och avrättas. Anledningen var att han ville att judarna skulle sörja på hans dödsdag och inte glädja sig över att hans tyranniska välde var över (Josephus 1998, avs. 17:6:5).

Barnamordet som Matteus beskriver stämmer alltså väl med vad vi vet om Herodes i övrigt. Det hänvisas också till av den sekuläre författaren Macrobius på 400-talet, när han skriver om olika romerska högtider i Saturnalia. Han berättar att när kejsar Augustus hörde att Herodes hade slaktat alla pojkar under två år, däribland sin egen son, utbrast han, “Det är bättre att vara Herodes gris än hans son”. (Macrobius och Kaster 2011, avs. 2:4:11)

Slutsatser

Berättelserna om Jesu födelse har ibland betraktats som sagor, jämförbara med att tro på tomten. Men det finns många kopplingar till olika historiska fynd, och gott om skäl att tro att de händelser som Bibeln beskriver verkligen har ägt rum. Att det var Guds son som föddes i Betlehem går inte att bevisa arkeologiskt, däremot kan vi visa att Lukas och Matteus var mycket noggranna i sin rapportering av de historiska händelserna. Vi kan vänta oss att de var ännu mer noggranna kring det som var långt mycket viktigare – att världens frälsare fötts.

Referenser

Augustus. 1998. ”The Deeds of the Divine Augustus”. http://classics.mit.edu/Augustus/deeds.html.

Dark, Ken. 2020. The Sisters of Nazareth Convent: A Roman-period, Byzantine, and Crusader site in central Nazareth. The Palestine Exploration Fund Annual. Routledge.

Ehrman, Bart D. 2013. Did Jesus Exist? HarperCollins.

Geisler, Norman L. 1999. Baker Encyclopedia of Christian Apologetics. Baker Reference Library. Grand Rapids, Mich: Baker Books.

Gilbrant, Thoralf, Bertil E. Gärtner, och Thorsten Kjäll. 1978. Studiebibeln. Vol. 2. Stockholm: Normans förlag.

Israel Antiquities Authority. 2012. ”Earliest Archaeological Evidence of the Existence of the City of Bethlehem already in the First Temple Period”. Israel Antiquities Authority. maj 2012. http://www.antiquities.org.il/article_eng.aspx?sec_id=25&subj_id=240&id=1938&module_id=.

Josephus, Flavius. 1998. ”The Antiquities of the Jews”. I Josephus: The Complete Works, redigerad av William Whiston. Nashville: T. Nelson Publishers.

Macrobius, och Robert A. Kaster. 2011. ”Saturnalia”. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://doi.org/10.4159/DLCL.macrobius-saturnalia.2011.

Martin, Ernest L. 1996. The Star of Bethlehem: The Star That Astonished the World. Associates for Scriptural Knowledge.

Pratt, John P. 1990. ”Yet Another Eclipse for Herod”. The Planetarian 19 (4): 8–14.

Ramsay, W. M. 2009. Was Christ Born at Bethlehem?: A Study on the Credibility of St. Luke. Wipf and Stock Publishers.

Steinmann, Andrew E. 2009. ”When Did Herod the Great Reign?” Novum Testamentum 51 (1): 1–29.

Strobel, Lee. 1998. The Case for Christ: A Journalist’s Personal Investigation of the Evidence for Jesus. Zondervan.

En tanke på “Jesu födelse och arkeologin”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s