Kategoriarkiv: Apologetik

Fyra anledningar till att David Hume hade fel om mirakler

Mitt bokprojekt om dokumenterade mirakler är i full gång, och det vore omöjligt för mig att skriva en sådan här bok utan att nämna David Hume. Den skotske 1700-talsfilosofen skrev som ung en essä om mirakler som han själv benämnde som ”evigt” då det skulle ”vara användbart så länge världen består.”[1] Essän är populär bland dagens ateister: Richard Dawkins kallar Humes argument mot mirakeltro för ”kärnfullt”,[2] Christopher Hitchens tyckte att det var ”obestridligt”[3] och Michael Shermer benämner det som ett ”knockdown argument”.[4]

Är det verkligen så? Jag hittar åtminstone fyra stora problem med Humes resonemang som borde få dem som hyllar det att tänka till.

1. Självmotsägelser

När man tittar närmare på vad Hume skriver i sektion X av hans Enquiry Concerning Human Understanding[5] ser man att han inte ger ett argument mot mirakler, utan flera. Merparten av dem är hämtade från andra filosofer, och enligt John Earman som författat Hume’s Abject Failure klumpas de ihop av Hume på ett förvirrande sätt trots att de säger emot varandra.[6]

Det tydligaste exemplet på detta är hur Hume i del ett av essän presenterar ett ”bevis” för att vi aldrig ska tro på ett mirakel: ”Ett mirakel är ett brott mot naturlagarna, och då fast och oföränderlig erfarenhet har slagit fast dessa lagar, är beviset mot ett mirakel, från sakens själva natur, lika stort som något argument från erfarenhet möjligtvis kan tänkas vara.”[7] Oberoende av vilka bevis som anförs för ett mirakel väger alltså bevisen för de naturlagar som Hume anser att de bryter alltid tyngre. Fortsätt läsa Fyra anledningar till att David Hume hade fel om mirakler

Annonser

Människa eller kanin?

CS Lewis, mest känd som författare till Narnia-böckerna och god vän till en viss JRR Tolkien, som han träffade varje vecka för litteraturläsning av bl a egna manus, var också en respekterad och skicklig försvarare av den kristna tron, efter sin omvändelse som vuxen.

I veckans video ser vi en filmatisering av Lewis essä Man or Rabbit? ur God in the Docksom publicerades postumt.

Frågan som ställs är om det går att leva ett gott liv utan att vara kristen. Man kanske väljer sin tro, inte utifrån om den nödvändigtvis är sann, utan därför att den fungerar bra. Vilket leder till skillnaden mellan människa och kanin. Den förra väljer, ja vaddå?

Man or rabbit, gott folk, varsågod!

Finns synd?

För drygt två år sen frågade jag min kristna vän, som jag brukade diskutera tro med, om begreppet synd. Jag frågade ”Vadå synd? Vad är det?” I mina ögon fanns det nämligen inget som kallades synd. Jag tänkte att visst, folk gör saker som inte alltid blir bra; misstag och felsteg, som ibland tyvärr går ut över andra medmänniskor. Men i bästa fall, kan man då försöka rätta till det. Det är helt enkelt så alla människor funkar. Vi kan försöka bättra oss, lära oss av våra felsteg och hjälpa varandra att undvika göra felsteg mot andra. Vi kan också välja att se det goda framför det negativ och att fokusera på att göra mycket gott för andra istället.

Sen har vi den kristna världsbilden som säger att synden är lika verklig som luften vi andas eller kroppen vi lever i. Även andra religioner talar om synd, framförallt de monoteistiska religionerna (judendom och islam). Så var lämnar det oss? Finns synd? Och vad är i så fall det?

I Bibeln definieras synd som en överträdelse av Guds lag eller som rebelliskhet mot Gud. Vi har valt bort Gud, vänt honom ryggen och gått vår egen väg – och synden kvarhåller den distansen mellan oss och Gud. Man kan jämföra synd med brott i ett juridiskt system. En person som begår en överträdelse från samhällets uppställda lag blir automatiskt straffbar. Den personen anses vara lagligt ansvarig för sin handling och behöver då vara beredd på att ta konsekvenserna för det, utifrån vad samhällets juridiska system har bestämt (såvida inte personen bedöms ha varit psykiskt ”sjuk” vid tidpunkten). Utan lagen skulle vi därmed inte ha några brott som ger ”standardiserade” konsekvenser. På liknande sätt blir det med synd. Utan Gud, ingen synd.

Jag tror att en viktig anledning till att syndabegreppet inte existerar i den sekulära världsbilden är för att man inte tror att vi är moraliskt ansvariga gentemot någon. I alla fall inte mot någon mer än mot den eller de personer som blir påverkade av ens handlingar. Man skulle förenklat kunna tänka på vårt moraliska ansvar i två dimensioner, vilka jag lekmannamässigt kallar för den horisontella dimensionen och den vertikala dimensionen. Låt mig förklara vad jag menar med detta.

När jag ser tillbaka till hur jag tänkte om synd och moraliskt ansvar inser jag att jag utgick från att mina handlingars påverkan endast existerade i den horisontella dimensionen. Med det menar jag den mellanmänskliga dimensionen; där vi alla människor finns i ett oupplösligt samspel. I den dimensionen är vi alla är på samma nivå och vi står ständigt i relation till varandra. Där är vi också moraliskt ansvariga gentemot varandra. Skadar, eller hjälper, jag en annan person så anses jag vara moraliskt ansvarig för mitt ”goda” eller ”onda” handlande (och vad som är ont och gott bygger i sig på att det finns en objektiv grund för godhet – här, Gud – men det ska jag inte fördjupa mig i denna gång). Det är alltså lätt att se att vi lever i ett ständigt samspel av att mina handlingar påverkar och påverkas av andras handlingar – vilka vi intuitivt också utgår ifrån att vi bär ett ansvar för.

Däremot uppenbarades det för mig, sakta och under en lång tidsperiod, att det även finns en vertikal dimension. Den innebär att jag står i relation till något väsensskilt högre än mig. Jag är inte helt fristående utan jag som människa, tillsammans med alla andra människor, står också i relation till Gud. Det är alltså inte bara jag och mina medmänniskor som finns, utan även Gud finns med i ekvationen. Med den insikten och förståelsen blev det tydligt att mina handlingars moraliska tyngd även har en vertikal dimension. Jag har Gud över mig och jag är moraliskt ansvarig gentemot Gud. Mina handlingar, när de ställs i relation till Gud – och inte bara till mina medmänniskor -, gör att vissa (många?) av mina handlingar tillfaller kategorin synd. Så vad innebär det då för oss?

Jag tror att majoriteten håller med om att det inte finns någon perfekt människa. Vi har förmodligen alla någon gång ljugit eller snackat illa om andra – kanske till och med hatat andra. Majoriteten har nog stulit någon gång, varit avundsjuka eller giriga – eller helt enkelt låtit bli att göra gott mot medmänniskor när vi har haft möjlighet. Skulle vi specificera oss och även undersöka de tio budorden (som vi för enkelhetens skull kan benämna som Guds lag), så har alla säkerligen någon gång brutit mot en eller flera av dessa bud. Vi har därmed, utifrån Bibeln, alla gjort sådant som kan definieras som synd – och blir därmed straffbara inför Gud.

Så å ena sidan har vi den sekulära världsbilden som säger att synd inte existerar och å andra sidan den bibliska världsbilden (och andra religioners) som säger att vi ständigt syndar mot Gud och våra medmänniskor. Om vi är moraliskt ansvariga mot våra medmänniskor men även mot Gud – vad innebär det då för oss? Jo, det innebär bland annat att vi alla – eftersom ingen människa är perfekt – har syndat mot Gud. Visst? Det innebär också att vi alla på något vis har brutit mot Guds lag och därmed blir straffbara. Däremot stannar, turligt nog, inte den kristna världsbilden med att peka ut oss som syndare och rebeller mot Guds lag. Istället talar kristendomen framförallt om att Gud själv kom till jorden, som Jesus, för att ta detta straff för våra synder. Med Guds kärlek och nåd har vi blivit skonade för våra brott mot Gud; våra synder. Och ingen mindre än Gud själv tog straffet, konsekvenserna, istället för oss. Det säger något om vilken stor nåd och längtan Gud har för och till oss människor. Eller vad säger du?

Debatt mellan Per Ewert och Patrik Lindenfors

Under april anordnades en debatt i Stockholm på temat Jesu uppståndelse – vad vet vi egentligen?

Svenska Apologetiksällskapet var medarrangörer, tillsammans med Claphaminstitutet och Citykyrkan i Stockholm, där debatten också hölls.

Debattörer var  Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet och forskare vid VID Specialized University i Stavanger, och Patrik Lindenfors, styrelseledamot i Humanisterna och forskare vid Institutet för Framtidsstudier, Stockholm.

Clas Newman, rektor vid Kaggeholms Folkhögskola modererade debatten.

Ett stort tack till dem alla, särskilt naturligtvis till Patrik och Per, som lagt ner mycket tid för förberedelser inför dagen.

Gästbloggare – Hanna Lundqvist

På onsdag är det premiär för Hanna Lundqvist som gästbloggare här på Svenska apologetiksällskapets blogg!

Hon kommer att skriva om kopplingen mellan Bibelns Nya Testamente och Bibelns Gamla Testamente.

Så här beskriver hon sig själv

Jag heter Hanna Lundqvist och är en gymnasielärare i matematik och religion som helt oväntat (för mig själv i alla fall) fick möjligheten att bli lärare i bibelkunskap. Något som känns som en gåva i mitt liv, en utmanade men otroligt givande sådan. Jag jobbade först knappa 10 år på hjälmared folkhögskola på deras bibellinje, mina ämnesområden var gamla testamentet, interpretation, homiletik och själavård. Sedan i höstas arbetar jag på LM Engström gymnasium i Göteborg där jag undervisar i matematik och bibelkunskap igen fast på ett lite annat sätt.

Jag har vuxit upp i ett hem med stor närhet till bibelordet och min egen Gudsrelation bygger mycket på växling mellan vilsam frid och envis brottning. Kanske är det därför jag tycker om GT så mycket, för att jag ser samma växling där. Jag har blivit ombedd att skriva om kopplingen mellan GT och NT och här nedan delar jag några av mina tankar på detta stora område. Min förhoppning och bön är endast en, att denna text inspirerar läsaren till att själv söka och finna, och själv känna sig funnen.

/ Hanna Lundqvist

Vad är ett människoliv egentligen värt?

Jag tar upp tråden ifrån min förra bloggtext: Gud och livet, som publicerades här på SAS bloggsida den 8 mars 2018.

Frågan: Vad är ett människoliv egentligen värt? är verkligen berättigad att ställa i vårt  så kallade civiliserade land, där sekularismen vinner teräng och där omkr. 1,4 miljoner människoliv har avslutats genom aborter sedan vår nuvarande abortlagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1975.(1)  Och som om detta inte var nog, så propageras det idag för att dödshjälp ska praktiseras i Sverige.

Som kristen och skapelsetroende är jag övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under hela graviditeten och allt framåt.

GRUNDEN

Grunden eller fundamentet som jag står på och utgår ifrån är, att livet har sin uppkomst in i skapelsen och in i vår värld utifrån en Gudomlig vilja och intelligens, plan, mening, syfte och mål hos en personlig och evig Gud. Den Gud som har kapacitet att stå för alla de begynnelsevillkor och förutsättningar som livet, universum och hela skapelsen krävde och kräver, både för dess uppkomst och för dess fortsättning.(2)  Jag beskrev något av just detta i min förra bloggtext här på SAS bloggsida.

Jag tror således inte på en inomvärldslig, evolutionär och slumpmässig process, som utan vilja och intelligens, plan, mening, syfte och mål har orsakat livets uppkomst in i vår värld och tillvaro, som t.ex professor Torbjörn Fagerström ger uttryck för:  Allt liv (inkl. människans liv. min anm.) är frukten av en oplanerad utveckling, byggd på slumpens skördar, utan mening, syfte eller plan.(3)  Varje sådant försök att förklara livets ursprung och uppkomst utan en bakomliggande vilja och intelligens etc. faller på sin egen orimlighet, då varje sådant försök förutsätter just vilja och intelligens hos dem som står för de försöken. Deras viljestyrda och intelligenta försök som är mer eller mindre komplexa, de kommer ändå inte i närheten av livets komplexitet. Därför är det heller inte trovärdigt när de hävdar, att livet var oberoende av vilja och intelligens etc. vid dess uppkomst in i skapelsen.

En personlig och evig Gud, som jag tror på och som står för livets ursprung och uppkomst, han är också den som råder över livet och över döden, över både levande och döda.(4)  Därför vill jagförhålla mig ödmjuk inför Gud, och inför livet och döden, men också frimodigt stå upp för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under hela graviditeten och allt framåt.

HOTEN OCH ARGUMENTEN

Under årens lopp har jag både läst och lyssnat till hoten och argumenten mot människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under graviditeten och in i det mänskliga livets slutskede. Jag återger här några sådana citat:

Människan härstammar inte från nu levande apor, utan går tillbaka på tidigare grenar av utvecklingsträdet. Men människan hade slutligt ryckts ned ifrån sin gudomlighet, hon var ingen Guds avbild, hon var släkt med de oskäliga djuren.(5)   Människan är därmed likställd med djuren, och hennes liv ska inte aktas mer värt än ett djurs liv. Att utifrån en evolutionsteoretisk utgångspunkt eller position tala om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under graviditeten och allt framåt, det blir då orimligt.

Som ett led i detta evolutionära synsätt på människan och på människolivet, så talar filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö om att genmanipulera bort dåliga anlag hos människor och han anser att vetenskapen bör ta tillfället att förändra människan.(6)  I sin bok: Du skall understundom dräpa,(7)  skriver han, att handikappade barn ska aborteras och att vi bör införa aktiv dödshjälp i Sverige.(8)  Vidare ställer sig Tännsjö frågande till värdebegreppet människolivets okränkbarhet. Utifrån sin utilitaristiska ståndpunkt menar Tännsjö, kan det nämligen vara rätt att döda.(9)  Därför förespråkar Tännsjö, att man genom fosterdiagnostik och stamcellsforskning, med modern teknik och ny lagstiftning ska undanröja olikheter hos elever i skolan.(10)   Här grinar cynismen varje människas liv och värde, unika personlighet och identitet i ansiktet.

Ett förljuget argument som används i abortdebatten är, att barn ska vara välkomna. Handen på hjärtat, är detta inte ett primitivt sätt att resonera? Konsekvensen av detta resonemang är ju för det lilla barnet i mammans mage: Du är inte välkommen, så därför får du inte födas.(11)

Vår tidigare vice statsminister och dåvarande jämställdhetsminister, Margareta Winberg, gav uttryck för samma cyniska hållning angående människovärdet och människolivets okränkbarhet, då hon i Sveriges Radio den 3 april 2003 gjorde följande uttalande i abortfrågan: Fostret, hur litet det än är, ges ett egenvärde (av abortmotståndare. min anm.) och det är ju sådant som vi här i Sverige lämnat bakom oss för länge, länge sen. Men som väl var för Margareta Winbergs egen skull, så såg tydligen inte hennes egen mamma det på samma sätt som hennes blivande dotter skulle göra i vuxen ålder, att det lilla fostret inte hade ett egenvärde, utan hon lät sin dotter ha ett egenvärde även under graviditeten och före sin födsel och lät henne födas.

Argumenten i abortfrågan har nått ett lågvattenmärke, då man talar om abort som en mänskligrättighet.Tidigare demokrati- och integrationsminister Mona Sahlin anser att rätten till den egna kroppen, inklussive abort, är en del av de mänskliga rättigheterna.(12)  I riksdagsledamoten, då i Folkpartiet, Birgita Ohlson, hade Sahlin en meningsfrände, som har motionerat om att Sverige ska kräva att FN antar fri abort som en mänsklig rättighet.(13)  Även RFSU:s dåvarande generalsekreterare Katarina Lindahl har uttryckt samma sak i ett uttalande: En av FN:s mänskliga rättigheter är rätten att planera sin familj, och abort är en del av det.(14)

Jag är medveten om, att mina citat har några år på nacken, men mig veterligt har ingen av dem som jag har citerat här, gått ut och sagt att de har ändrat sin uppfattning angående abort och sin syn på människolivets okränkbarhet. Samma argument lever vidare och används än idag då abortfrågan kommer på tal. Så där är inget nytt under solen.

Förvridet tänkande och en talande tystnad

Dessa citat visar, enligt min mening, hur förvridet tänkandet har blivit i vårt sekulära samhälle där sekularismen vinner mer och mer teräng. Och jag konstaterar, att tystnaden ifrån ateisterna och sekulärhumanisterna i Sverige idag, talar sitt tydliga språk, nämligen att ifrån deras håll kan vi inte förvänta, att de står upp för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, i moderlivet och allt framåt.

Då förstår jag också varför barnmorskor som t.ex Elinore Grimmark inte får något gehör ifrån vare sig ateistiskt, sekulärhumanistiskt, politiskt eller juridiskt håll i Sverige idag, då de för sina samvetens skull inte vill medverka vid aborter. Men heder åt dessa barnmorskor, som håller sig till sitt yrkeskodex, att vara med och förlösa liv och inte avsluta liv. Och heder åt alla dem som står på deras sida och stöttar och hjälper dem juridiskt, ekonomiskt och på annat sätt. Och heder åt vårt grannland Norge, som öppnar sina dörrar så att dessa ”landsförvisade” barnmorskor  kan utöva det yrke som de älskar.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Socialstyrelsen.se  Antal aborter i Sverige. (2) 1 Mos. 1:1-2:25. Ps. 139:13-16. Upp. 4:11. (3) ”Om arternas uppkomst”, av Charles Darwin. Natur och Kultur. 2000. Sid. 383-384. Under efterskrift av professor i teoretisk ekologi, Torbjörn Fagerström. (4) 1 Petr. 4:5. Apg. 10:42. Rom. 14:9. Upp. 1:17-18.  (5) Se källa 3. Sid. XV, under förord av professor i genetik, Åke Gustafsson. (6) Artikel i Aftonbladet, söndagen den 30 januari 2000. (7) Stockholm. Prisma. 2001. (8) Google.se Under sökordet Torbjörn Tännsjö, Slitz Oneline Magazine. (9) ”Vilket Sverige vill vi ha”? av Bength Gustafson. Pro Rhema Förlag. 2005. Sid. 33-34. (10) Google.se under sökordet Torbjörn Tännsjö, Värdegrund och moraliskt handlande. (11) Se källa 9. Sid. 26. (12) Artikel i Dagens Nyheter den 31 januari 2004. ”Ny abortlag öppnar gränser”. (13) Världen Idag, onsdagen den 4 augusti 2004. ”Sverige vill exportera aborter till Polen”. (14) Intervju med Katarina Lindahl av journalisten David Högfeldt, för tidningen Världen Idag. Den 7 juni 2004. ”För och emot fri abort”.

Dokumenterade mirakler som gudsargument!? Kickstarter till 4 maj!

Hur vore det att vara med och formulera ett nytt gudsargument? Några klassiska gudsargument finns listade här och några från denna blogg finns här!

Micael Grenholm, en av Svenska Apologetiksällskapets medarbetare, har dragit igen ett Kickstarterprojekt för att dokumentära mirakel och av detta material skriva en bok och formulera ett gudsbevis/gudsargument utifrån dokumenterade/bekräftade mirakel! Spännande!

Du kan stödja detta projekt på Kickstarter och också se en presentationsvideo, notera att om inte målet är nått till den 4 maj så försvinner projektet från Kickstarter!

Här nedan kommer några urdrag ur projektets beskrivning!

Kvalité

Jag vill i min bok samla de mest högkvalitativa dokumenterade mirakler jag kan hitta. Det innebär mätbara förändringar efter bön som det saknas någon vetenskaplig förklaring till. Jag kommer fokusera på helande och leta efter exempel på när läkare har konstaterat att någon är sjuk, att de inte kan botas medicinskt och att de efter bön blivit friska på ett för vetenskapen oförklarligt sätt. Jag kallar dessa händelser för VOTEB – Vetenskapligt Oförklarliga Tillfrisknanden Efter Bön.

VOTEB kan inte förklaras med placebo eller psykosomatiska effekter, för då hade de inte varit vetenskapligt oförklarliga. Jag vill samla fall som både är så häpnadsväckande och väldokumenterade att ateismen kräver mer tro än kristendomen.

Metod

Jag ser även fram emot att intervjua människor som har upplevt helanden och deras anhöriga, läkare, vetenskapsmän, filosofer och teologer. Jag vill att boken ska ha tyngd, samtidigt som jag strävar efter att paketera det på ett lättillgängligt sätt som många kan ta till sig.

Bön

Min bön och förhoppning är att boken ska vara till uppmuntran och hopp för dem som redan tror, och en ögonöppnare och inbjudan för dem som ännu inte tror. Be gärna med mig att boken får nå dem som behöver den och att den Helige Ande inspirerar skrivandet.

 

Böner och välsignelser över projektet!

/ Martin Walldén (bloggredaktör)

PS. För lite mer bakgrund om samma ämne från Grenholm kan följande studeras:

Om vetenskapligt oförklarliga tillfrisknandet efter bön (VOTEB)

och