Kategoriarkiv: Bength Gustafson

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA animation ADN_animation free wikipedia
DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

  1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
  2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
  3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
  4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
  5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
  6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
  7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
  8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
  9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
  10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
  11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
  12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

Annonser

Det motsägelsefulla inom ateismen – ett gudsbevis

Under de senaste 10 – 15 åren har jag mer frekvent än tidigare läst och lyssnat till vad kända och okända ateister och sekulärhumanister har skrivit och sagt. En del av dem är döda, medan andra lever. Jag nämner några av dem här: Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten, Georg Klein, Richard Dawkins, Lawrense M. Krauss, Christer Sturmark, Patrik Lindenfors, Torbjörn Tännsjö, Birgitta Forsman och mer eller mindre aggressiva ateister på facebook, på andra sociala medier och i debattartiklar av olika slag.

Några definitioner av ateism

Ateism: Åsikten att det inte finns någon Gud. Ateist: Gudsförnekare.(1)  Ateism: Gudsförnekelse.(2)

Christer Sturmark skriver: ”Jag sa inte att jag vet att gud inte existerar. Jag sa att jag är ateist. Det betyder bara att jag tror att Gud inte existerar”.(3)  Richard Dawkins ateism: Varför det med största sannolikhet inte finns någon Gud.(4) En sannolikhet som är dåligt underbyggd utifrån en Gudsbild som han själv har konstruerat. Den gud som Dawkins med stark frenesi talar och skriver om och förnekar, känner jag inte igen och än mindre tror på.

Mitt intresse för ateism och dess argument grundlades under unga år, och inte minst i min kontakt med den färgstarke väckelseevangelisten Berthil Paulson och hans outtröttliga iver att ge sakliga och väl genomtänkta skäl för kristen tro och kristet liv. En relation av ”Far och son”, som jag inte nog kan uppskatta och vara tacksam för. Det var med Berthils stöd och uppmuntran som jag på 1980-talet skrev boken: ”Varför just kristen”? och som glädjande nog blev en ”bestseller” med den tidens mått mätt.

Under tiden som jag har läst och lyssnat och även debatterat med ateistiska företrädare, så har jag frapperats av det motsägelsefulla i deras ateism och i deras ateistiska argumentation. Och allt eftersom tiden har gått, så har jag mer och mer insett, att deras motsägelsefulla ateism och argumentation är ett Gudsbevis, och ett mycket starkt sådant. Och jag erkänner att jag ibland har  undrat, om det var dessa motsägelser som David syftade på när han skrev: Dårarna säger i sina hjärtan: Det finns ingen Gud.(5)  Därför att det finns exempel på en argumentation för ateism som tangerar ”en dåres försvarstal”. T.ex när man förnekar Guds existens genom att tillskriva Gud egenskaper och sedan utifrån de egenskaperna förnekar Guds existens.

Två mycket viktiga och avgörande orsaker till varför jag tror på Gud och är kristen och inte är ateist eller sekulärhumanist:

  • Att jag kan vara konsekvent i min tro på Gud. Dels för att Gud inte är en okänd Gud, och dels för att det är fullt möjligt att umgås med Gud och så lära känna honom, så att jag vet, både att Gud finns och vet vem och hurudan den Gud är som jag tror på. Gud presenterar nämligen sig själv i skapelsen, i Bibeln, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus. Varje ärligt och uppriktigt sökande människa kan ta reda på vem och hurudan Gud är.(6)
  • Att det är en grundläggande och avgörande skillnad mellan den tro som jag har som kristen och ateistens tro. Och det är den skillnaden som det är mellan den mänskliga tron, som vi var och en har och som vi dagligen använder oss av mer eller mindre, och den tro som Gud ger som en gåva till var och en som ärligt och uppriktigt vill ha med honom att göra. Den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.(7)  Vår mänskliga tro den innehåller tvivel både på Guds existens och på Guds icke-existens, medan den tro som Gud ger åt oss är fri ifrån tvivel. Den tron vet att Gud finns, såsom Paulus uttrycker det: Jag vet på vem jag tror.(8)  Den tron är en fast tillförsikt och en övertygelse om att Gud finns.(9) Ett övertygat vetande, utan inslag av några tvivel. Detta är vad den tro rent faktiskt är som Gud har gett åt oss som vill ha med honom att göra. En uppenbar motsats till Christer Sturmarks tro och ärliga bekännelse, att ”jag tror att Gud inte existerar”, men ”jag vet inte”,  som jag citerade här ovan. Sådan är vår mänskliga tro. Den tror och tvivlar om vart annat, till skillnad från den tro som Gud ger åt oss, som tror och vet utan tvivel.

Sommaren 2013 hade Christer Sturmark och jag en debatt på Löttorps Camping och omkring 1000 personer var med och lyssnade i det stora Elca-tältet.Temat för debatten var: Har människan skapat Gud eller har Gud skapat människan? och Tommy Dahlman var med som en folklig och skicklig moderator. Jag hade tagit med mig15-20 olika böcker och tidssskrifter upp på podiet. Det var boktitlar och artiklar som var skrivna av Sturmark och andra ateistiska företrädare. Christer frågade mig före vår debatt vad det var för böcker och tidsskrifter och varför jag hade tagit med mig dem. Jag svarade Christer, att jag läser dessa för att ta reda på hur du och övriga ateister tänker och resonerar. Så jag vågar nog påstå, att jag är någorlunda uppdaterad om hur ateister tänker och resonerar.

När jag har läst och lyssnat till vad olika ateister och sekulärhumanister skriver och säger, då har jag ställts inför följande tänkande och resonemang hos dem:

  1. Kan vi bara konstruera bra och väl genomtänkta argument mot Guds existens, då är sannolikheten stor att Gud inte finns.
  2. Eftersom det inte går att strikt vetenskapligt bevisa Guds existens, så är sannolikheten stor att Gud inte finns.

Men våra argument för eller emot Guds existens, även om de är bra och väl genomtänkta argument, avgör inte om Gud finns eller inte. Och Guds icke-existens går heller inte att strikt vetenskapligt bevisa. Det ligger utanför den vetenskapliga metodens möjligheter att avgöra Guds existens eller   icke-existens, så ”där sitter vi i samma båt”.

Det motsägelsefulla inom ateismen och i dess argumentation är ett mycket starkt Gudsbevis, och det Gudsbeviset vill jag redogöra för nu, och det kan sammanfattas i följande:

ATEISTER ÄR UPPTAGNA AV GUD I SITT TÄNKANDE OCH I SIN ARGUMENTATION

Jag menar, att rent logiskt borde det vara så, att ateister över huvud taget inte skulle vara intresserade eller upptagna av Guds existens eller Guds icke-existens. De borde vara en ”icke-fråga” för dem, men det är helt uppenbart att så är inte fallet. Och det är här som jag menar, att vi står  inför det motsägelsefulla inom ateismen och i det ateistiska tänkandet och i deras argumentation.

När jag läser och lyssnar till vad ateister och sekulärhumanister skriver och säger, då tänker jag så här:

  1. Om Gud inte finns, då behöver Gud inte förnekas. Den ateistiska och materialistiska världsbildens utgångspunkt är, att Gud inte finns, och då borde den saken vara avklarad. Men här är ateisternas osäkerhet uppenbar. Jag har intill denna dag varken läst eller hört någon ateist skriva eller säga, att de med absolut säkerhet vet, att Gud inte finns. Detta är något av ateistens dilemma, ja, deras akilleshäl, deras svaga och sårbara punkt. Men de försöker ivrigt att sträcka sig så långt som möjligt i sina uttalanden om Guds icke-existens, som t.ex Richard Dawkins gör i det som jag citerade här ovan: ”Varför det med största sannolikhet inte finns någon Gud”. När jag läser och hör vad han skriver och säger, då är det uppenbart att hans egen osäkerhet stör honom.
  2. Om Gud finns, men av olika anledningar så vill ateisten inte acceptera detta, ja, då måste ateisten konstruera argument, som i varje fall teoretiskt och filosofiskt styrker hans och hennes ateistiska uppfattning. Men de slutgiltiga och heltäckande argumenten som slår fast, utom varje tvivel, att Gud inte finns, de lyser fortfarande med sin frånvaro.
  3. Någon neutral zon finns det tydligen inte för ateismen och för dess företrädare.
  4. Min slutsats är intill denna dag (men jag håller frimodigt dörren öppen för en annan slutsats), att förklaringen till denna ”Gudsupptagenhet” hos ateister och i den ateistiska argumentationen är, att Gudsmedvetandet är något allmänmänskligt och det finns nedlagt i varje människa, så ateisten brottas med sitt eget Gudsmedvetande. Min slutsats styrks av det som Predikaren säger, att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(10) Den Gud som jag tror på och som är en evig och personlig Gud, han har som Skapare av människan ”signerat” sitt eget skaparverk genom att lägga ned evigheten i varje människa. Evigheten som är en del av Guds natur och identitet. Och ateisternas motsägelsefulla upptagenhet av Gud i sitt tänkande och i sin argumentation bekräftar detta, och är ett Gudsbevis, och ett mycket starkt sådant.

I min nästa blogg ska jag ge några exempel på det motsägelsefulla i hur ateister tänker och resonerar när det gäller: Sanningsbegreppet, skapelsen, tidsbegreppet, Guds egenskaper/karaktär, god utan Gud, etik och moral, värdegrund och värderingar, rätt och fel, gott och ont, bibliska begrepp och bristen på evighetshopp.

/ Bength Gustafson

Väl mött på min blogg!

Källor: (1) Bonniers Lexikon. Band 23. Ordbok. 1996. (2) Svenska Akademiens Ordlista över svenska språket. 1999. (3) Tro och vetande 2.0, av Christer Sturmark. Nya Doxa. 2006. Sid. 110.

(4) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag. 2007. Sid. 131-178. (5) Ps. 14:1. (6) Matt. 7:7-8. Jes. 55:6. Jer. 29:13. Apg. 17:26-28. (7) Judas brev v. 3. (8) 2 Tim. 1:12. (9) Hebr. 11:1, 6. (10) Pred. 3:11.

Vad är sanning – del 2

Här kommer del 2 i min bloggserie om Sanningen. Del 1 kan läsas här.
Sanningsfrågan Vad är sanning? är grundläggande och avgörande när vi talar om kristen tro och kristet liv. Som kristna tror vi inte på lögnen, utan vi älskar Sanningen och vi har satt vår tro till  den. Vi tror på Sanningen och vi erkänner, att vi är för Sanningen och inte mot den.(5) 
När nu kristen tro och kristet liv har det förhållandet till Sanningen, ja, då måste vi också veta svaret på sanningsfrågan. Vi måste helt enkelt ha kunskap om sanningen. Paulus skriver att Guds vilja är, att vi människor ska bli frälsta OCH komma till kunskap om Sanningen.(6)  Det räcker således inte med att bli frälst och bli en kristen, utan vi måste också få kunskap om vad Sanningen är, för att inte gå vilse.
SANNINGENS NATUR
Sanningen är något i sig själv och den har en Gudagiven natur, och det är så vi kan lära känna  Sanningen. I Bibeln är Sanningen ett fundamentalt uttryck för Guds natur. Det betyder, att kunskap om Sanningen är kunskap om Gud. Sanningen och Gud är oskiljaktliga. 
Sanningen visar oss vad Gud är och står för, nämligen fasthet, säkerhet, pålitlighet och trofasthet. När sanningen beskriver något, oavsett vad det är, då är det alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande verklighet som den beskriver. Det vill säga, att vi med säkerhet kan veta att Sanningen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som den beskriver.(7)  Sanningen lånar sig aldrig till några billiga ”PR-vinster”, utan beskriver verkligheten som den är, utan att försköna eller smutskasta, förgylla eller mörklägga den verklighet som vi lever i.
Gud finns och därmed finns också den Sanning som jag skriver om här. Gud är den Sanningens absoluta förutsättning. Och då talar jag inte om vilken Gud som helst, utan om den Gud som är evig, som är en person, som vet allt och som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(8) 
I samhället och i vårt vardagliga tal så rör vi oss med olika sanningsbegrepp, vilket vi gör både medvetet och omedvetet. Jag nämner dem enbart här utan att närmare definiera dem. 1. Analytisk sanning. 2. Empirisk sanning. 3. Vetenskaplig sanning. 4. Naturvetenskaplig sanning. 5. Sanning som ett filosofiskt grundbegrepp. 6. Sanning i normalt språkbruk. 7. Personlig sanning.(9) Men det är inget av dessa sanningsbegrepp som ”håller måttet” i en jämförelse med det sanningsbegrepp som jag talar om här. Det vill säga, att vi kan inte säkert veta att de olika sanningsbegreppen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som de beskriver. De är både temporära och begränsade.(10) Därför ska vi inte förväxla de olika sanningsbegreppen med Bibelns sanningsbegrepp och med Jesu sanningsanspråk. 
ABSOLUT OCH OBJEKTIV SANNING
Detta är Bibelns sanningsbegrepp och det hör alltid samman med Jesu sanningsanspråk. Finns Gud – den Gud som jag tror på och beskriver här – ja, då finns detta sanningsbegrepp. Det är egentligen ett ”Gudsbevis”.
Här ger jag några beskrivningar av absolut och objektiv sanning:
  • Den är evig. Sanningen är evig såsom Gud är evig. Det betyder, att Sanningen har alltid funnits och den kommer alltid att finnas i tid och evighet, till skillnad från de temporära och begränsade sanningsbegreppen.
  • Den är oföränderlig. Sanningen kan inte förändras av några mänskliga teorier eller diskussioner. Inga argument, hur välformulerade de än är, kan förändra Sanningen. Det är med Sanningen som det är med Guds existens och med hans natur. Gud finns och det är ett oföränderligt faktum och hans natur förändras aldrig. På samma sätt är Sanningen  oföränderlig.(11) Det är sanningens natur. Det vill säga, att det som var sant igår det är sant idag och det kommer att vara sant även imorgon och i all tid och i evighet.
  • Den är fundamental.
            Den är grundläggande för hela vår tillvaro och fungerar som ett bärkraftig fundament i liv
            och död, i tid och evighet, och för varje människa som bejakar den och som erkänner sitt
            totala beroende av den.(12)  Och Gud har tänkt, att hans församling ska vara Sanningens
            stödjepelare och grundfäste(13)  i den här tillvaron som vi lever i här och nu, där både lögner,
            halvsanningar och de olika sanningsbegreppen tampas om utrymmet.
  • Den kan inte besegras. Sanningen kan attackeras och ifrågasättas, men den är omöjlig att besegra. Endast för Sanningen förmår vi något, aldrig mot Sanningen.(14)  Sanningen kommer alltid att hinna ikapp oss, förr eller senare, oberoende av vem eller vilka vi är. Det är med Sanningen som det är med Gud. Hos dem finns inget anseende till   personen.(15)  Vare sig med ord eller handlingar, teoretiskt eller i det praktiska och verkliga livet har vi möjlighet att besegra Sanningen. Lögnen kan besegras, och den kommer att slutgiltigt besegras, men inte Sanningen. Jesus, som är Sanningen förkroppsligad och personifierad och som är full av nåd och sanning(16)  – vilket är en oslagbar kombination –  han dödades och begravdes, men han uppstod igen från de döda på tredje dagen,(17) och han lever för tid och evighet, precis som Sanningen gör och kommer att göra.
  • Den är trovärdig. Det är enbart Sanningen som är trovärdig. Lögnen är aldrig trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför går kristen tro, såsom den beskrivs i Bibeln, alltid hand i hand med Sanningen. Den tro som Gud har gett oss som en gåva och Sanningen, som också är Gudagiven, hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Och kristen tro och Sanningen allierar sig aldrig någonsin med lögnen eller med några halvsanningar, utan de bevarar alltid sin trovärdighet.(18) 
  • Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig.
            Inget kan läggas till eller dras ifrån.
  • Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.
Väl mött!

p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px ‘Times New Roman’; color: #000000; -webkit-text-stroke: #000000} p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px ‘Times New Roman’; color: #000000; -webkit-text-stroke: #000000; min-height: 15.0px} li.li1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px ‘Times New Roman’; color: #000000; -webkit-text-stroke: #000000} span.s1 {font-kerning: none} span.s2 {font: 8.0px ‘Times New Roman’; font-kerning: none} span.s3 {font: 12.0px Symbol} ul.ul1 {list-style-type: disc}

Källor/noter: (5) 2 Tess. 2:9-13. 2 Kor. 13:8. (6) 1 Tim. 2:4. (7) I GT är det hebreiska ordet ämät det viktigaste ordet för sanning, och i NT är det grekiska ordet aletheia huvudordet för sanning. Båda orden har den betydelsen som jag återger i texten här ovan. (8) Jes. 40:28. Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. Ps. 19:1-5. Hebr. 11:3. I Bibeln beskrivs historiska tider, händelser, platser och personer. I både GT och NT. 1 Joh. 1:1-4. Apg. 4:19-20. Rom. 2:14-15. 9:1. Joh. 1:14, 18. 10:30. (9) På google.se kan du söka efter de olika sanningsbegreppen och se definitioner av dem. (10) Ps. 117:2. Evig sanning i motsats till temporär sanning: För viss tid, tillfällig, övergående.  (11) Ps. 119 är en dokumentation av detta. (12) Hebr. 1:3. Ps. 119:105. (13) 1 Tim. 3:15. (14) 2 Kor. 13:8. (15) Rom. 2:11. 5 Mos. 10:17. 2 Krön. 19:7. 16) Joh. 14:6. 1:14, 17. (17) Joh. 11:25-26. 1 Kor. 15:3-21. I GT har vi profetior om detta, och i NT kan vi läsa om uppfyllelserna av dessa profetior. I NT profeterade Jesus själv om sin uppståndelse från de döda. (18) Ef. 4:15, 25. Sak. 8:16-17. 1 Joh. 2:21. 2 Tess. 2:12-13. 2 Joh. v.1-4. 3 Joh. v.3-4. 1 Tim. 2:1-4. v.4.

Vad är sanning?

”Vad är sanning”? 
Det var den romerske Landshövdingen Pontius Pilatus som ställde denna fråga, då han stod inför att fria eller fälla Jesus, i det som var en skenrättegång och som har kommit att betraktas som historiens värsta justitiemord. (1)  
”Vad är sanning”? är den viktigaste frågan som en människa någonsin har ställt och kan ställa. Sanning, som är det enda som är trovärdigt i en förljugen värld. Sanning, som är ett nyckelbegrepp i Bibeln. Sanning, som är något helt centralt och avgörande i en kristen människas liv. Sanning, som har med församlingens rätta och ursprungliga identitet att göra, då församlingen ska vara ett fundament för sanningen, där sanningen ska kunna vara säkert förankrad. Sanning, som är en nödvändighet för att allt mänskligt och samhälleligt liv ska kunna fungera på ett ordnat, människovärdigt och människovänligt sätt. 
Jesus säger: ”Gud, ditt ord är SANNING”. ”Jag är vägen, SANNINGEN och livet, ingen kan komma till Fadern, utom genom mig”. ”Ni ska förstå SANNINGEN och SANNINGEN ska göra er fria”. (2)
Paulus säger: ”…Gud vill, att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om SANNINGEN”. Frälsning och SANNING hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. ”…den levande Gudens församling, SANNINGENS stödjepelare och grundfäste”. ”Inte mot SANNINGEN utan allenast för SANNINGEN förmår vi något”. (3)
Profeten Hosea säger: ”…ingen SANNING och ingen KÄRLEK och ingen GUDS KUNSKAP finns i landet. Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott, och blodsdåd följer på blodsdåd”. (4) Det blir en ond cirkel när dessa tre, som är ETT med varandra, saknas i landet. 
Vi kan med säkerhet slå fast, att utan sanning kan ingen av oss veta något säkert. Det finns inget som är pålitligt och trovärdigt. Ingen kan säga vad som är rätt eller fel, gott eller ont och ingen kan hänvisa till etik och moral eller till en hållbar värdegrund för bestående och hållbara värden, och våra val blir då egentligen meningslösa. Utan sanning är det hur som helst med människosyn och med människovärdet och det finns inget som säger att människolivet är okränkbart ifrån konceptionen och allt framåt. Utan sanning, så kan heller inte våra samveten fungera på ett vägledande sätt. 
Det är mycket som talar för, att det som är sekulärt och Gudlöst i vårt samhälle idag, också är SANNINGSLÖST. Sanningen har fått stå tillbaka för mänskliga idéer, hypoteser, teorier, gissningar och spekulationer, och konsekvensen har blivit en allmän vilsenhet hos nutidsmänniskan. 
Mina läsare förstår säkert, att jag inte skriver om vilket sanningsbegrepp som helst. I min nästa bloggtext, som kommer längre fram på SAS bloggsida, då ska jag göra en kort presentation av olika sanningsbegrepp som vi rör oss med i vårt vardagliga liv. Då ska jag också beskriva det sanningsbegrepp som jag framför allt syftar på här, nämligen absolut och objektiv sanning, som är Bibelns sanningsbegrepp och Jesus sanningsanspråk.
Väl mött!
Källor: (1) Joh. 18:28-19:16. 18:38. (2) Joh. 17:17. 14:6. 8:31-32. (3) 1 Tim. 2:1-4. v.4. 3:15.         2 Kor. 13:8. (4) Hosea 4:1-2. 

p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px ‘Times New Roman’; color: #000000; -webkit-text-stroke: #000000} p.p2 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px ‘Times New Roman’; color: #000000; -webkit-text-stroke: #000000; min-height: 15.0px} span.s1 {font-kerning: none}

Mot bättre vetande – Del 2

Mot bättre vetande – Del 2
Av Bength Gustafson
Som kristen och skapelsetroende kan jag vara konsekvent i hur jag tänker och resonerar när det gäller något så viktigt och grundläggande för oss människor, som behovet av  intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål, när det gäller ursprung och uppkomst för livet och hela skapelsen. Jag vågar påstå, att så konsekvent kan inte en ateist, darwinist och sekulärhumanist vara.
Detta är inte bara ett löst påstående som jag gör, utan jag påstår detta utifrån att jag under många år och med stort intresse har läst och lyssnat till vad olika författare och förespråkare har skrivit och sagt inom just dessa områden: ateism, darwinism och sekulärhumanism. Det har att göra med ett genuint intresse ifrån min sida, och det är som jag sa till sekulärhumanisternas ordförande Christer Sturmark, då vi senast möttes i en debatt på Löttorps Camping för drygt två år sedan, inför en tusenhövdad publik, att ”jag läser och lyssnar till dig Christer och till dina meningsfränder, därför att jag vill tränga in i era huvuden för att ta reda på hur ni tänker och resonerar”. Vid det tillfället hade jag tagit med mig upp på podiet ett antal böcker och tidskrifter som bland annat Christer Sturmark har författat och som visar på denna inkonsekvens i sättet att tänka och resonera.(1)
I min förra bloggtext, Mot bättre vetande  Del 1, så skrev jag om nödvändigheten av just intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål bakom livets ursprung och uppkomst och bakom  de fysiska lagarnas, universums, de olika arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människans ursprung och skapelse. Detta nödvändiga behov av intelligens som ateister, darwinister och sekulärhumanister inte erkänner, utan påstår att den inte behövdes där och då, och att intelligensen är en senare produkt i evolutionsprocessen. Detta är, enligt min mening, ett påstående mot bättre vetande och mot deras eget vetande av behovet av intelligens i allt vad de själva tänker, talar, skriver och gör. Ett påstående som är ett s.k. ”extraordinärt påstående” och sådana ”extraordinära påståenden kräver extraordinära argument”, enligt Christer Sturmark.(2)  Att slumpmässiga processer och ”det naturliga urvalet” har kunnat ersätta bristen på intelligens, det är ett exempel på ”ett extraordinärt påstående” som saknar ”extraordinära argument”, och som därför  är föga trovärdigt, enligt min mening.
Intelligensen är inte ensam. Detta är en oslagbar del i vår kristna tro på en evig, personlig och intelligent Gud som Designer och Skapare. På ett oskiljaktligt sätt hör Guds intelligens samman med absolut och objektiv sanning och med Guds personliga karaktärsdrag som visar oss vem och hurudan Gud är. Karaktärsdrag som kärlek, rättfärdighet, rättvisa, visdom, vishet, ljus, godhet, barmhärtighet, trofasthet, pålitlighet, för att nämna några av alla de personliga karaktärsdrag som Gud har.(3)  Allt detta som fanns med vid livets uppkomst och då de andliga och fysiska lagarna tillsammans med skapelseordningen inrättades och fastställdes och då Gud skapade universum, de olika arterna i djur- och växtriket och då människan skapades till Guds avbild. Därför kunde Gud också konstatera, att det han hade gjort ”var mycket gott”.(4)Gud, som Designer och Skapare, var själv personligt närvarande och kunde göra denna objektiva bedömning utifrån vad han såg, och även lämna till eftervärlden vad som hände där och då.
Just här ligger min grundläggande invändningmot det som ateism, darwinism och sekulärhumanism lutar sig emot när de ger en förklaring till hur allt började en gång och sedan fortsatte, nämligen ”…från ingenting, av ingenting och för ingenting” och genom slumpmässiga processer och ”det naturliga urvalet”.(5) Men ingen människa var där, och därför kan heller ingen människa berätta för oss om vad som rent faktiskt hände där och då. Och avsaknaden var total av intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål och av nödvändiga karaktärsdrag. Och naturvetenskapen och den s.k. ”vetenskapliga metoden”,(6) kan inte hjälpa till  på ett tillfredsställande sätt, eftersom den har en begränsad räckvidd och når inte tillbaka dit som den behöver nå, för att kunna ge oss tillförlitliga svar på våra frågor om vad som faktiskt hände.

För mig är det obegripligt, motsägelsefullt och icke-trovärdigt, när forskare och föredragshållare, författare och journalister, inom vilken vetenskaplig disciplin det vara må, men framförallt inom naturvetenskapen, använder sin intelligens och tankeförmåga till att försöka konstruera och presentera en ursprungsförklaring som saknar en bakomliggande intelligens och nödvändiga karaktärsdrag. Rädslan för att Gud finns som en förklaring till denna bakomliggande intelligens och till dessa karaktärsdrag är tydligen så stor, att man är beredd att göra dessa ”logiska kullerbyttor”.  Men som sagt, att det ligger utanför naturvetenskapens och den vetenskapliga metodens räckvidd. Därförhar vi idag en evolutionsteori som alla ska förhålla sig till, eftersom alternativet Gud, intelligens och karaktär redan på förhand har underkänts, eftersom Gud inte ryms där i den trånga och inomvärldsliga boxen.
Men vi människor behöver allt detta: intelligens och personliga karaktärsdrag, vare sig vi är kristna, ateister, darwinister och/eller sekulärhumanister. Allt detta som kristen skapelsetro ger oss en heltäckande och trovärdig förklaring till.
Utifrån detta kommer jag nu att i tur och ordning skriva om livets ursprung och uppkomst, om de fysiska lagarnas och skapelseordningens inrättande och fastställande, om universums och de olika arternas uppkomst och om människans ursprung och skapelse.
Väl mött!


Bength Gustafson
Källor: (1) T.ex boken: ”Tro och vetande 2.0”, av Christer Sturmark, och sekulärhumanisternas tidskrift: SANS fanns med på podiet. (2) Boken: ”Upplysning i det 21:a århundradet”, av Christer Sturmark. Fri Tanke förlag. 2015. Sid. 96. (3) Bibelns sanningsbegrepp är absolut och objektiv sanning. Ex. på Guds karaktär kan vi läsa om i Gal. 5:22-23. (4) 1 Mos. 1:1-31. (5) ”Vem tänder stjärnorna?” av Per Ewert. Aeropagens. (Livets Ord Förlag). 2008, 2009. Sid. 118. ”Det naturliga urvalet” är en grundbult i evolutionsteorin. (6) ”Den vetenskapliga metoden” är en term som används vid diskussioner om vetenskaplig aktivitet. En metod som syftar till att särskilja mer sannolika slutsatser från de som är mindre sannolika. http://www.vetenskapsteori.se

Mot bättre vetande – Del 1

Mot bättre vetande – Del 1
Av Bength Gustafson
Att VETA är något grundläggande och helt avgörande för en kristen. Jag vet på vem jag tror,(1) skrev Paulus, som är en av den kristna historiens stora giganter och som bland annat tog Guds Ord och evangelium till Europa.
Att VETA att Gud finns och att VETA vem och hurudan Gud är, det är ett ovärderligt  privilegium för oss som är kristna. När då människor, av olika anledningar och ifrån olika utgångspunkter, angriper och förnekar både Guds existens, kristen tro och Bibeln, som är den kristna trons urkund, så sker det mot bättre vetande.
I några texter på denna SAS-blogg ska jag därför skriva under detta tema: 

Mot bättre vetande. Jag ska skriva om livets ursprung och uppkomst, om de fysiska lagarnas, universums och de olika arternas uppkomst i djur- och växtriket och slutligen om människans ursprung och skapelse. Men här och nu i denna första bloggtext, så skriver jag om sådant som har förvånat mig då jag har läst och lyssnat till människor som inte delar den tro och övertygelse som jag har som kristen. Det är med nyfikenhet och med stort intresse som jag läser och lyssnar till vad dessa människor skriver och säger.
Det är minst sagt fraperande hur dagens ateister, darwinister/evolutionsteoretiker och sekulärhumanister uttalar sig mot bättre vetande, och då även mot sitt eget vetande. Det är ingen som helst tvekan om, att de var och en är medvetna om behovet av sin egen intelligens, för att på ett förnuftigt och pedagogiskt sätt formulera sig i tal och skrift, oavsett vad ämnet gäller. Så är det för Lawrence M. Krauss i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”, för Richard Dawkins i sin bok: ”Illusionen om Gud” och för Christer Sturmark i sina böcker: ”Tro och vetande 2.0” och ”Upplysning i det 21 århundradet”, med underubriken ”Tro och vetande 3.0(2)  för att här och nu nämna några aktuella personer och sådant som de har författat.
Dessa författare har verkligen använt sin intelligens och sitt förnuft för att fundera och reflektera, planera och formulera innehåll och syfte med sina böcker. Som deras läsare så uppskattar jag självklart detta, för annars skulle det som de skriver vara både svårläst och obegripligt. Och det skulle vara minst sagt skamligt av mig om jag för ett enda ögonblick ifrågasatte om det fanns intelligens och förnuft bakom deras böcker. En sådan tanke ”finns inte ens på kartan” när jag med stort intresse läser deras böcker, vilket jag gör.
Men det är just här som det märkliga och det motsägelsefulla inträffar, att dessa författare upprepar, på olika sätt och nästan som ett ”mantra”, att bakom livets, de fysiska lagarnas, universums, de olika arternas och människans uppkomst, så behövdes det ingen bakomliggande intelligens, ingen förnuftig reflektion och planering, ingen mening och inget syfte och mål. Eller för att citera den ateistiske filosofen Quentin Smith:Faktum är, att den mest rimliga övertygelsen är att vi kom från ingenting, av ingenting och för ingenting.(3)Jag tror inte för ett ögonblick, att dessa nämnda författare skulle ge filosofen Smith rätt om hans uttalande gällde deras böcker, att de kom från  ingenting, av ingenting och för ingenting.Både Krauss, Dawkins och Sturmark vet bättre än så när det gäller sina böckers tillkomst.
Men dessa författare får ändå ursäkta mig, därför att deras alster kommer inte ens i närheten av den genialitet och komplexitet som livet, de fysiska lagarna, universum, de olika arterna i djur- och växtriket och människan uppvisar. Ändå så förnekar de med envishet, tillsammans med sina lärjungar och meningsfränder, att bakom denna genialitet och komplexitet så behövdes det ingen intelligens och inget förnuft. Och detta förnekande av en bakomliggande intelligens gör man av en enda orsak: Om de erkänner att det fanns en bakomliggande intelligens, då måste de i konsekvensens namn hålla dörren öppen för att det finns en evig och personlig Gud, som med intelligens, förnuftig reflektion och planering, mening, syfte och mål har skapat allt detta. Men tydligen så vill de inte detta, eller kanske inte vågar. Trots att deras förnekande sker mot bättre vetande, ja, mot sitt eget vetande om behovet av bakomliggande intelligens och förnuft.
Ett annat återkommande påstående är, att det är ett motsatsförhållande mellan tro och vetande, mellan tro och förnuft och mellan tro och vetenskap. Men inget kan vara mer fel än det påståendet, för tro är en övertygelse(4) som vilar på att vi vet.(5)  Och Gud har tänkt, att skapelsen ska utforskas och därför har han gjort den utforskningsbar,(6)  även med vetenskapliga metoder och modeller, men medvetna om både vetenskapens möjligheter och begränsningar. Men inte för att vi ska förneka Guds existens och Gud som Skapare, utan för att vi ska erkänna, ära och tillbedja honom för den han är. Och som kristen så tror jag på en intelligent och förnuftig Gud, som är full av visdom och vishet och som också har utrustat oss människor med det han själv har.(7) Med tanke på detta, så är det mycket intressant och tankeväckande att läsa vad filosofie doktor i fysikalisk kemi, Allan Emrén skriver, att Gudstro är det enda vetenskapliga, där han bland annat skriver, att Gudstro är den vetenskapliga världsbilden.(8)  Detta är inte mindre uppseendeväckande med tanke på, att Emrén tidigare var ateist.
Som sagt, så kommer jag i några kommande texter här på SAS-bloggen att skriva om de ämnen som jag här ovan har angett och det under titeln: Mot bättre vetande. Och jag tror på en evig och personlig Gud,som med intelligens och förnuft, visdom och vishet är livets ursprung och skapelsens Upphovsman, Designer och Skapare. Jag kan därför vara konsekventi det som jag skriver, därför att jag erkänner behovet av intelligens, förnuftig reflektion och planering, mening, syfte och mål, både bakom livet och skapelsen och bakom det som jag skriver här.
Väl mött!


Bength Gustafson

Källor: (1) 2 Tim. 1:12. (2) ”Ett universum ur ingenting”. 2012. Fri Tanke Förlag. ”Illusionen om Gud”. 2008. Pocketförlaget. ”Tro och vetande 2.0”. 2007. Bokförlaget Nya Doxa. ”Upplysning i det 21:a århundradet” med undertiteln: ”Tro och vetande 3.0”. 2015. Fri Tanke Förlag. (3) ”Vem tänder stjärnorna”? Av Per Ewert. Sid. 118. (4) Hebr. 11:1. (5) 2 Tim. 1:12. (6) Ords. 25:2-3. Job 38:1-42:6. (7) Rom. 11:33. 10:12. 2 Kor. 3:4-6. v.5. (8) dagen.se  Artikeln publicerades den 28 oktober 2009, men har därefter haft en stor spridning på sociala medier. Allan Emrén har varit anställd vid Göteborgs universitet och Chalmers i 35 år, så han är en erkänd forskare.