Kategoriarkiv: Gästbloggare

En vanlig dag med eller utan Gud?

Dag efter dag passerar utan att vi kanske alltid reflekterar så mycket över det. Vardagen är för de flesta ganska inrutad och fylld av rutiner som ger trygga hållpunkter och ett meningsfullt innehåll. Vi stannar sällan upp inför det som är invant och tillsynes självklart för oss. Men vad händer om vi gör det? Vad händer om vi faktiskt gör halt och tillåter oss att ärligt undersöka och utvärdera hur väl vår bild och uppfattning av vardagen och världen stämmer överens med verkligheten?

Jag kommer nu att beskriva ett förlopp över en ganska vanlig dag i livet för de flesta, och sedan visa hur Gud finns med mellan raderna när vi börjar bryta ner innehållet.

Föreställ dig detta:

Du vaknar på måndagsmorgonen. Du bestämmer dig för att gå upp, äta frukost och göra iordning dig för att åka iväg till jobbet. På vägen till jobbet är du bara centimeter från att köra på en cyklist och drar en lättnadens suck för att det hela inte slutade värre. Skärrad av tillbudet kör du ännu mer uppmärksamt resten av vägen. Väl framme på jobbet kommer du ihåg att du lovat en kollega att lämna tillbaka en film du lånat. Kollegan var väldigt tydlig med att filmen behövde återlämnas senast idag. Du suckar lite över ditt dåliga minne och sätter dig i bilen och åker hem och hämtar filmen på förmiddagsrasten. Kollegan blir glad över din pålitlighet. På jobbet presenteras ett nytt långsiktigt projekt som verkar intressant. Trots måndagskänslan i övrigt så får du lite ny arbetsglädje och motivation för det mål som du och dina kollegor tillsammans ska försöka nå. Jobbet känns faktiskt meningsfullt för första gången på ganska länge.

Efter arbetsdagen känner du ett behov av att komma ut och röra på dig och bestämmer dig för att ta en skogspromenad i det fina vädret. Du känner dig tillfredsställd med livet och njuter av naturen som står i full blomning och är en fröjd för dina sinnen. När du kommer hem så möts du av din partner innanför dörren som möter dig med ett leende och ger dig en kram. Du slås av en djup tacksamhet över att få känna sådan kärlek och tillit till personen framför dig.

Efter middagen sätter du dig i soffan och slår på nyheterna. Staden du bor i har skakats av ett brutalt mord och du nås av nyheten att en gärningsman äntligen är identifierad och gripen. Du stänger av, skakar ledsamt på huvudet åt eländet medan du hoppas på att rättvisa kommer att skipas.

Trött efter en lång dag kryper du tillslut i säng. Det sista du minns att du hinner tänka innan du somnar är ifall du ska lämna bilen hemma imorrn och ta bussen till jobbet. Det är ju bättre för miljön, och sen var händelsen med cyklisten imorse mycket obehaglig.

skc3a4rmavbild-2018-10-31-kl-21-33-27-e1541018108845.png
En vanlig dag, vilken som helst, vittnar den om Gud?

Kände du igen dig? Vardagen är förhoppningsvis inte alltid fullt så dramatisk, men i övrigt var det väl ett ganska realistiskt nedslag i en av livets många vardagar?

Det är inte sällan vi tänker att de svåra existentiella och filosofiska frågorna handlar om det stora och ogripbara i livet, men i själva verket så genomsyrar de allt vi gör i både stort och smått. Som det vi utför en helt vanlig dag i livet. Vår vardag handlar till stor del om vår världsbild. Frågan jag därför vill ställa är: Vad gör det för skillnad om Gud existerar jämfört med om han inte existerar den här ovan beskrivna dagen?

Låt oss undersöka! Vi börjar från början:
– ” Du bestämmer dig för att gå upp, äta frukost och göra iordning dig för att åka iväg till jobbet.”

Du gör detta av egen fri vilja (nåja, just på måndagsmorgon kanske det mer är på tvång). Vi ser oss som personliga varelser som fattar egna självständiga beslut.

  • Om Gud finns så existerar en immateriell verklighet och en grund för att vårt medvetande är mer än vår fysiska hjärna. Vi har verklig fri vilja som agenter med intentioner, och är inte programmerade maskiner utan ansvar för våra handlingar.
  • Om Gud inte existerar och den yttersta verkligheten är enbart materiell, finns ingen reell fri vilja att tala om. Då är det bara en illusion och ditt agerande och din upplevelse av fri vilja är bara resultatet av atomernas placering i din hjärna just då.

– ”På vägen till jobbet är du bara centimeter från att köra på en cyklist och drar en lättnadens suck för att det hela inte slutade värre. Skärrad av tillbudet kör du ännu mer uppmärksamt resten av vägen.”

Du blir skärrad för scenariot som kunde ha hänt eftersom du vet att en påkörning av cyklisten troligtvis skulle innebära skada och lidande, i värsta fall död.

  • Om Gud finns så har varje människa ett inneboende och okränkbart värde av Gud givet. Varje människa är skapad till Guds avbild och är unik och värdefull. Du är inte resultatet av en slump utan Gud har valt att skapa just dig.
  • Om Gud inte existerar är det inget mer speciellt med människor än med stenar, bananflugor eller bilar. Då är människan enbart materia bland annan materia och människovärdet blir något vi tillskriver oss själva som människor, utan en objektiv grund.

    – ”Väl framme på jobbet kommer du ihåg att du lovat en kollega att lämna tillbaka en film du lånat. Kollegan var väldigt tydlig med att filmen behövde återlämnas senast idag. Du suckar lite över ditt dåliga minne och sätter dig i bilen och åker hem och hämtar filmen på förmiddagsrasten.”

    Du har lovat något och sätter värde på att hålla ditt löfte, på samma sätt som du vill tala sanning och inte ljuga.

  • Om Gud finns så existerar objektiva moraliska värden som rätt och fel. Vårt samvete är den moraliska kompass som Gud har lagt ner sin lag i hos alla människor. Vi kan lita på att vår moraliska intuition relaterar till en verklig objektiv moralisk lag.
  • Om Gud inte existerar så är moraliska värden bara subjektiva och godtyckliga. Varför skulle det vara fel att bryta ett löfte? Det finns ingen yttersta, oföränderlig standard för rätt och fel utan människan själv är alltings mått.

    – ”På jobbet presenteras ett nytt långsiktigt projekt som verkar intressant. Trots måndagskänslan i övrigt så får du lite ny arbetsglädje och motivation för det mål som du och dina kollegor tillsammans ska försöka nå. Jobbet känns faktiskt meningsfullt för första gången på ganska länge.”

    Att känna meningsfullhet, arbeta mot mål och se syften med saker och ting är grundläggande viktigt för oss människor. Utan detta blir vi snabbt desillusionerade och i värsta fall deprimerade.

  • Om Gud finns så finns det också en objektiv mening och ett syfte med din och min existens, och när vi upplever mening, syfte och mål i vardagliga delar av tillvaron så går det också att förankra i verkligheten utanför oss själva.
  • Om Gud inte existerar så finns det heller ingen objektiv mening eller något syfte med vår existens. Det finns ingen tanke bakom universums eller vår egen existens och det vi gör på ett personligt plan som kan upplevas meningsfullt och värdefullt blir enbart subjektivt. Mening, syfte och mål blir ytterst sett en illusion.

    – ”Efter arbetsdagen känner du ett behov av att komma ut och röra på dig och bestämmer dig för att ta en skogspromenad i det fina vädret. Du känner dig tillfredsställd med livet och njuter av naturen som står i full blomning och är en fröjd för dina sinnen.”

    Du tar in den härliga upplevelsen via dina sinnen och känner njutning. Du ser skönheten i den blomstrande naturen runt omkring dig.

  • Om Gud finns har han designat oss och vi kan lita på att våra sinnen är gjorda för att fungera med syftet att vi genom dem kan ta in information från vår omvärld. Vi upplever skönhet eftersom skönhet, liksom godhet, är något verkligt och har sin grund i Gud själv.
  • Om Gud inte existerar finns det ingen tanke bakom dina sinnen. Det finns ingen grund för att förlita sig på att de är i kontakt med en verklighet utanför dig själv. Likadant är det med förnuftet. Skönheten du upplever syftar inte till att vara skönhet utan blir endast föremål för din egen personliga smak.

– ”När du kommer hem så möts du av din partner innanför dörren som möter dig med ett leende och ger dig en kram. Du slås av en djup tacksamhet över att få känna sådan kärlek och tillit till personen framför dig.”

Kärleken är stark och får oss att göra nästan vad som helst för den vi älskar. Den möter ett oerhört djupt behov inom varje människa.

  • Om Gud finns så är han också kärlekens ursprung. Kärlek är något relationellt och Gud, som är treenig, är kärlek till sitt själva väsen. Kärlek är något gott och verkligt existerande, och vi kan älska eftersom Gud älskat oss först.
  • Om Gud inte existerar så reduceras kärlek i bästa fall bara till en känsla precis som rädsla eller ilska. Att älska eller hata någon, vad gör det ena bättre eller sämre, det är ju bara kemiska reaktioner i vår hjärna?

    – ”Staden du bor i har skakats av ett brutalt mord och du nås av nyheten att en gärningsman äntligen är identifierad och gripen. Du stänger av och skakar ledsamt på huvudet åt eländet medan du hoppas på att rättvisa kommer att skipas.”

    Vårt rättssamhälle är byggt på moraliska värderingar såsom att det är fel att döda andra människor och att det krävs ett straff för skulden som uppkommit för att rättvisa ska skipas.

  • Om Gud finns, så existerar objektiva moraliska värden. Rätt och fel existerar som mer än bara personliga åsikter. Det goda som är rätt är grundat i Gud själv som till sitt själva väsenär både god och rättvis. Gud själv utgör den högsta och oföränderliga standarden.
  • Om Gud inte existerar så är moralen endast ett mänskligt påfund, en social överenskommelse. Det går inte att hävda att en viss människas moral är bättre eller sämre än någon annans, för på vilka objektiva grunder ska vi bedöma det?

    Låt oss nu sammanfatta och identifiera de saker som blir avgörande och som berört de olika delarna av den beskrivna dagen. Det handlar om åtminstone åtta områden:

  • Fri vilja
  • Människovärde
  • Objektiva moraliska värden – gott/ont, rätt/fel,
  • Mening
  • Mål
  • Syfte
  • Våra sinnen
  • Verkliga begrepp som kärlek och rättvisa

 

Vi har bara skrapat lite på ytan av dessa områden och syftet här var inte att ge en uttömmande förklaring på varje punkt, det tillåter inte utrymmet. Poängen var istället att visa på hur Gud på ett ofrånkomligt sätt hör ihop med det allra mest vardagliga i våra liv.

 

Som tidigare nämnts så kan vi välja att gå vidare med livet utan att stanna upp och fundera över vilken världsbild vi anammar och låter oss påverkas av. Vår världsbild är ju en del av det vi bygger vår identitet på, och faller den så faller vi på ett sätt med den. Men faller vår världsbild sönder betyder det att något annat är sant istället. För sanningen kommer vi inte undan. Vill man upphäva en sanning så går det endast att göra genom att införa en annan sanning, inte genom att radera själva sanningsbegreppet som sådant. Det kan ge viss tröst eftersom det innebär att allt inte plötsligt flyter, utan att det finns en fast grund att stå kvar på i utgångsläget.

Vi kan välja att undvika att utforska vilken världsbild som är logisk sammanhängande, trovärdig och möjlig att leva efter. Det valet måste självklart få vara upp till oss var och en. Men låt oss då komma ihåg att livet består av ett stort antal sådana här vardagar, och om en enda sådan vardag

faktiskt är otroligt svår, för att inte säga helt omöjlig, att verkligen leva ut konsekvent enligt en världsbild som utesluter Gud, hur mycket svårare blir då inte livet som helhet att få ihop utan Gud?

 

/ Emelie Rynningsjö

Annonser

Bokrecension av ”Gud: återkomsten”

Veckans bloggpost är en recension av Joel Halldorfs bok: Gud: Återkomsten – Hur religionen kom tillbaka och vad det betyder av Tobias Sunnerdal.

Det är en lättläst och intressant bok. Alla kapitel är mellan 4 och 12 sidor långa. Ofta har akademiker en talang att säga ganska lite med väldigt många ord, men i den här boken är det tvärtom. Det är lätt att följa med i argumenten, och Halldorf har en tydlig röd tråd. Han skriver bara det som är nödvändigt för förståelsen av tesen, och håller sig till ämnet, väldigt kortfattat och tydligt. Den innehåller även väldigt många fotnoter för den som är intresserad av källor och fortsatt läsning. Det är utan tvekan en av de intressantaste böckerna jag läst på länge. Och en bok jag skulle önska att fler läste – alla som på något sätt är intresserade av religion, samhälle eller politik. Boken är betydligt intressantare än mina tankar om boken, och därför ska jag försöka sammanfatta en argumentationslinje som har apologetisk karaktär.

Länge tänkte sociologer att religionen höll på att försvinna, och snart skulle vara försvunnen. Men vi kan konstatera att den prognosen inte stämde. Tvärtom håller vårt samhälle på att bli post-sekulärt, och religioner syns mer och mer. Det är tema i böcker och tv-serier. Kända personer talar om sin tro i radio. Den politiska debatten svämmar över av debatter om religiösa symboler och kläder, religiösa friskolor och muslimska böneutrop. Och både i Sverige och i världen är det allt fler som blir troende, men ateismen backar. 

Det är många fler som går på gudstjänst än som går på bio eller tittar på allsvensk fotboll. Men till skillnad från sporten dyker bara religiösa upp i nyheterna när det hänt något dramatiskt (sprängdåd, pedofili osv). Tänk dig bilden av allsvensk fotboll utan att matcher gick på TV, eller att det rapporterades om vardagslunken i serien. Om det enda som syntes var huliganbråk och mutor. Då skulle nog många (som inte är insatta) vara oroliga och vilja förbjuda sport. Media ger alltså en snedvriden bild av samfund, kyrkor och religiösa.

Ett av de vanligaste argumenten mot t.ex. kristen tro är att religion är farligt, orsakar krig, och utgör ett hot mot vårt demokratiska samhälle. Och det är frågor som Halldorfs bok behandlar. Frågan i boken är inte om ”religion” är sann eller inte, utan om den utgör ett hot mot demokratin, eller är en tillgång för demokratin.

Bildresultat för gud återkomsten
Foto: Joel Halldorf

Halldorf konstaterar att religion inte är ett enhetligt fenomen. Det finns knappast någon enda gemensam nämnare som är gemensam för alla religioner, eller som inte delas av något sekulärt. (Tro på Gud utesluter bl.a. buddism. Tro på saker som inte går att bevisa inkluderar även alla sekulära politiska åskådningar, livsåskådningar och tron på mänskliga rättigheter.) Religion är en alldeles för bred kategori som inte tar hänsyn till olika livsåskådningars egenart. Tänk om vi t.ex. skulle vända på steken och uttala oss kategoriskt om det sekulära. Att sekulärhumanister, nazister, kommunister, liberaler och kapitalister inte har så mycket gemensamt är ganska självklart. Vi kan inte säga att sekulära ideologier är positiva eller negativa utan att zooma in och titta på en specifik tradition. På samma sätt går det inte att tala om religion i allmänhet. Men för att kommentera påståendet att religion är orsak till alla krig kan vi konstatera att endast 7 % av historiens alla konflikter anses kunna betraktas som religiösa konflikter. Att dra in alla bidrag till religiösa organisationer för att en del gått till extremister blir ungefär som att förbjuda idrott för att MMA är våldsamt, eller dra in allt presstöd för att en del gått till högerextrema ”Fria tider”.  Eller varför inte förbjuda sekulära organisationer eftersom NMR är antidemokratiska? Men av någon anledning tycker många att det är okej att generalisera på det sättet när det kommer till religion.

Det som behövs för att ett demokratiskt samhälle ska fungera är ett demokratiskt ekosystem. Ett starkt civilsamhälle där människor är organiserade i mindre gemenskaper som skapar samhörighet, mening och gemenskap. Där människor fostras demokratiskt på gräsrotsnivå. Där ett sådant civilsamhälle finns har demokratiska styrelseskick vuxit fram. Där det inte finns har det varit väldigt svårt att införa ett demokratiskt statsskick ”uppifrån”. Det finns många studier som visar på sambandet mellan föreningsliv och demokrati. Alla typer av föreningsliv, som innebär att människor organiseras, bildar gemenskaper och praktiserar demokrati på gräsrotsnivå bör ses som en stor tillgång tills motsatsen har bevisats. Oavsett om det är församlingar, fotbollsklubbar eller politiska/ideologiska föreningar utgör de en stor tillgång för vårt demokratiska samhälle. 

Församlingar har varit otroligt viktiga för Sveriges demokratiska utveckling. När Sveriges första frikyrkoförsamling bildades 1848, hade den en föreningsmodell som var demokratisk och där män och kvinnor hade lika rösträtt. Alltså mer än 70 år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Och som en liten minoritet som ville ha rätt att praktisera sin tro (och slippa det statliga lutherska religionstvånget) var frikyrkan mycket drivande för religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Frikyrkomedlemmar var klart överrepresenterade i riksdagen och drev igenom dessa reformer. Det är några exempel som visar hur viktig frikyrkan har varit för att forma vårt demokratiska samhälle.

Är religiösa en tillgång idag då? Mycket av de senaste 70 årens filosoferande har handlat om hur vi ska kunna vara redo nästa gång staten blir ond. Vi har nazismen och kommunismen nära i tid. Det är viktigt att inse att minoriteter som bildar täta, alternativa gemenskaper gör samhället motståndskraftigare. Nästan alla frihetskämpar har backats upp av någon typ av gemenskap. Sophie Scholl hade studentföreningen ”Vita rosen”, Martin Luther King hade sin baptistförsamling och Nelson Mandela hade ANC-rörelsen. Säga vad man vill om Jehovas vittnen, men till skillnad från de flesta andra vägrade de salutera Hitler på 1930-talet.

Små alternativa gemenskaper är inte bara bra för att göra motstånd när samhället håller på att spåra ur, de kan också föra samhället framåt. Ofta kommer radikala idéer från små minoriteter, för att långt senare omfamnas av majoriteten. Kväkare och väckelsefromma drev frågan om slaveriets avskaffande (och kallades för naiva idealister utan förståelse för samhällsekonomi – jämför med Sveriges kristna råds uttalande för generös flyktingpolitik idag). Baptister och frälsningssoldater låg långt före samhället i jämställdhetsfrågor (lika rösträtt för kvinnor och kvinnor som ledare). Homogenitet hämmar kreativitet, men mångfald och avvikande åsikter bidrar till nytänkande och kreativitet. 

Hur ska då samhället förhålla sig till religion? I grunden bör församlingar ses som något positivt, och en tillgång för samhället. Vi behöver starka idéburna gräsrotsrörelser, och samhället har faktiskt inte råd att vara kräsna. Dessa rörelser och gemenskaper bör även få synas i samhället på samma villkor som alla andra. Både när det kommer till ljud, kläder och skolor. Av två skäl. För det första är det aldrig bra när staten börjar lägga sig i vilka som ska få höras, hur människor ska klä sig eller exakt hur alla ska tänka – det är en farlig väg att gå som aldrig slutat väl. Och för det andra skapar det missnöje, motstånd och parallellsamhällen om en grupp inte får finnas med i det vanliga samhället, och om en minoritet upplever att staten lagstiftar mot dem. Då drar de sig undan, betonar ofta sin särart ännu starkare, och missnöjet växer.

Staten ska vara sekulär, men det innebär inte att samhället (alltså alla personer, relationer och organisationer inom Sverige) är eller ska vara det. Ett demokratiskt samhälle förutsätter att alla får synas och höras med sina åsikter. Att även religiösa får höras på samma sätt som alla andra är en förutsättning för demokratin, och motverkar dessutom parallellsamhällen och radikalisering. 

Utöver det skriver Halldorf mycket intressant om liberalism, individualism och nationalism, och visar hur de brister i att forma och upprätthålla ett demokratiskt gott samhälle, men det får diskuteras någon annan gång. Här har fokus varit att argumentera för att kristna, såväl som andra religioner, ska få synas och höras i samhället, och att religiösa organisationer i grunden är bra och viktiga för demokratin och samhället (inte skadliga hot, som det ibland kan påstås). Det är också huvudtesen i Halldorfs mycket läsvärda bok. 

/ Tobias Sunnerdal

Att Jesus har funnits vet ingen…

Ibland kan det kännas negativt i livet, sommaren kan vara på väg bort, självklart bra grejer kan hamna i bakgrunden för mindre vettiga, Jesu kärlek kan synas sorgligt okänd för många.

Det är då lite glädjande att så här veckan före valet få skriva något om ett ännu större val; att välja att följa vår Herre och Mästare, Jesus.

Om man inte lär känna Jesus då kan man säkert lätt tro att följande kan vara sant!

Men, Robbie Williams, Jesus överger inte en plågad själ, utan tröstar och närvarar vid ens sida!

Nu kommer några uppmuntrande rader från sommaren på Gullbrannagården! / Martin Walldén, bloggredaktör.

I början av augusti varje år är det tonårsläger på Gullbrannagården. Det samlar ca 1000 ungdomar med koppling till Svenska Alliansmissionens ungdomsförbund SAU. Det här året hade jag den stora förmånen att få vara med på det här lägret och hålla i apologetisk undervisning som valbart seminarium. 

Två dagar pratade jag om hur historiciteten ser ut kring Jesus. Rubriken var ”Vad kan vi egentligen veta om Jesus?”. Kan vi veta att han funnits? Vem var han? Hur är det egentligen (rent historiskt) med uppståndelsen? Två andra dagar var rubriken ”Ett designat universum?”. Då fick jag tala om universums uppkomst, begriplighet och finjustering. Och om skapelse och evolution. 

Jag blev mycket överraskad över hur stort intresset var bland tonåringarna. Varje dag var det valbara seminarium där det fanns ganska många alternativ. Men trots det besöktes båda föredragen av ca halva lägret (alltså ca 500 personer). Vi fick byta lokal för att det kom så mycket folk. Och jättemånga kom fram efteråt och berättade hur intressant de tyckte att det var, och sa; ”Varför har vi aldrig hört det här förut?”. Många ledare från flera tonårsgrupper berättade att det blivit en snackis bland deras tonåringar, och att de hade uppskattat det mycket. Både tonåringarna som var kristna, och de som inte var kristna. Några ateister hade sagt; ”Tänk att Jesus faktiskt funnits på riktigt, att vi aldrig har hört det förut, intressant!”. Trots att det råder totalt konsensus bland historiker har vi kristna (och skolan) alltså misslyckats att förmedla det till människor. Och jättemånga tonåringar var fascinerade över att få höra att vetenskap och tro kan gå hand i hand. Det måste inte välja mellan antingen vetenskap, forskning och vad de hör i skolan eller tro, Bibeln och vad de hör i kyrkan. Det går att bejaka båda delar och ha en sammanhängande världsbild utan att behöva kompromissa åt ena eller andra hållet. Vetenskapen styrker kristen tro, istället för att motsäga den. 

Vad innebär det här? Det är viktigt för unga människor vad som är sant, och vad som är rationellt. Det vill veta om kristen tro är på riktigt, och inte bara något som hittats på. Det finns ett stort behov av apologetik för att möta dessa frågor och ge skäl för den kristna tron. Inte minst bland tonåringar.

Tyvärr visar det också att vi har varit alldeles för dåliga på att berätta om vår tro på ett trovärdigt sätt. Hur kan vi som är kristna tala om berättelserna om Jesus utan att berätta för människor att Jesus funnits på riktigt? Här måste vi skärpa till oss. Vi måste svara på de frågor som faktiskt ställs. Är det på riktigt? Finns det skäl att vara kristen? Och det är inte frågor som bara berör vuxna. Undersökningar visar att de flesta som blir kristna är under 25 år. Tonåringar vill också veta vad som är sant. Och de kan tillgodogöra sig fakta, argument och resonemang. 

Tänk om vi kristna kunde se hur stort behovet av apologetik är, och tänk om vi dessutom kunde bli lite bättre på att göra något åt det – att kommunicera fakta och trovärdiga argument. Det är det som många människor vill och behöver höra. Dessutom är det något som Bibeln uppmanar oss:

Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.

(1 Petrusbrevet 3:15).

/ Tobias Sunnerdahl

 

PS. Några tankar från bloggredaktören:

För vidare läsning rekommenderas resursbanken om Bibeln och Jesus!

Om universums finjustering, skapelse och evolution.

Om kristen tro och vetenskap.

DS

 

Gästbloggare – Hanna Lundqvist

På onsdag är det premiär för Hanna Lundqvist som gästbloggare här på Svenska apologetiksällskapets blogg!

Hon kommer att skriva om kopplingen mellan Bibelns Nya Testamente och Bibelns Gamla Testamente.

Så här beskriver hon sig själv

Jag heter Hanna Lundqvist och är en gymnasielärare i matematik och religion som helt oväntat (för mig själv i alla fall) fick möjligheten att bli lärare i bibelkunskap. Något som känns som en gåva i mitt liv, en utmanade men otroligt givande sådan. Jag jobbade först knappa 10 år på hjälmared folkhögskola på deras bibellinje, mina ämnesområden var gamla testamentet, interpretation, homiletik och själavård. Sedan i höstas arbetar jag på LM Engström gymnasium i Göteborg där jag undervisar i matematik och bibelkunskap igen fast på ett lite annat sätt.

Jag har vuxit upp i ett hem med stor närhet till bibelordet och min egen Gudsrelation bygger mycket på växling mellan vilsam frid och envis brottning. Kanske är det därför jag tycker om GT så mycket, för att jag ser samma växling där. Jag har blivit ombedd att skriva om kopplingen mellan GT och NT och här nedan delar jag några av mina tankar på detta stora område. Min förhoppning och bön är endast en, att denna text inspirerar läsaren till att själv söka och finna, och själv känna sig funnen.

/ Hanna Lundqvist

Guds egenskaper och natur

I diskussioner och debatter rörande kristen tro kommer man osökt in på frågor rörande universum och Gud som dess skapare. Som människor färgas vi givetvis av den världsbild vi väljer att ansluta oss till, och det kan påverka våra föreställningar kring olika begrepp. När diskussioner om Gud förs mellan en kristen och en gudsförnekare eller skeptiker kan man således redan i inledningsskedet sitta på olika föreställningar om den Gud man antingen försvarar, förhåller sig agnostisk till eller förnekar, vilket kan leda till onödiga missuppfattningar under diskussionens gång.

Den enklare sortens missförstånd gällande Gud är kanske kategorimisstag då man jämställer Gud med ljusskygga tandféer, oerhört snabba jultomtar och sällsynta spaghettimonster. Men Gud verkar även kunna missförstås som ett mänskligt konstruerat begrepp uppfunnet som ett slags nödstopp för en annars oändlig tillbakagång av orsaker och händelser, en kosmisk projektion av vår annars obesvarade längtan efter något större än oss själva, eller som ett metafysiskt ess i rockärmen för att distrahera och trolla bort möjligheten att universum är det enda som finns.

För att undvika att diskussioner och debatter fastnar i begreppsförvirring, byggs vidare på missförstånd, och en inte sällan förvriden och begränsande gudsbild från gudsförnekares håll, kan det vara på sin plats att vi försöker inta ett mer aktivt lyssnande och en strävan efter att försöka förstå den vi samtalar och diskuterar med. Diskussioner leder ju sällan till något konstruktivt förrän man kan mötas i ett ämne, istället för att bara tala förbi varandra i parallella spår.

Något som också är viktigt är att vi som kristna har en god förståelse av vad som egentligen ryms i det kristna gudsbegreppet, och hur detta sedan på olika sätt kan kommuniceras och försvaras. Det är dessutom angeläget att lära oss att känna igen när gudsförnekare egentligen angriper en halmgubbe, en nidbild av Gud, som vi inte ens ska behöva försvara. Vi tror som kristna att vi lär känna Guds karaktär och egenskaper bäst genom hans eget ord i Bibeln, genom skapelsen som bär spår av honom som skapare och slutligen genom Jesus Kristus – Guds son och Gud själv inkarnerad. Men, i diskussioner med personer som i utgångsläget inte betraktar Bibeln som en tillförlitlig källa och auktoritet finns det även andra vägar att gå för att belysa Guds egenskaper och natur.

En väg är genom att presentera och använda sig av två filosofiska argument för Guds existens, båda så kallade kosmologiska gudsargument. De finns i flera utformningar och en variant som kallas för Kalams kosmologiska gudsargument ser ut såhär:

  1. Allt som börjar att existera har en orsak.
  2. Universum har börjat att existera.
  3. Alltså har universum en orsak.

Det andra filosofiska gudsargumentet, kallat Leibnizs kosmologiska kontingensargument, kan ställas upp såhär:

  1. Allt som existerar har en förklaring till sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller genom en yttre orsak som gör att det existerar.
  2. Om universum har en förklaring till sin existens så är den förklaringen Gud.
  3. Universum existerar.
  4. Därför har universum en förklaring till sin existens.
  5. Därför är förklaringen till universums existens Gud.

Vi kan följaktligen ge argument för att universum har en orsak till sin existens och att den mest troliga orsaken och förklaringen är Gud.

Det primära syftet med detta blogginlägg är att visa på vad argumenten som helhet, om de är sanna, indirekt också säger om själva orsaken och förklaringen. Men för att bedöma argumentens giltighet ska vi i korthet också studera tillförlitligheten i de presenterade argumentens premisser, eller påståenden, och se om slutsatserna följer logiskt utifrån dessa. (Studera gärna dessa argument vidare på egen hand, det finns oerhört mycket mer att säga om dem).

Vi börjar med Kalam-argumentet, premiss för premiss.

  • –  Den första premissen säger att: Allt som börjar att existera har en orsak.Någonting kan inte komma ur ingenting. Det är en vedertagen metafysisk princip som är oerhört svår, för att inte säga omöjlig, att motbevisa. För att hävda att någonting kan komma ur ingenting måste man i princip överge sitt rationella tänkande. Viktigt att förstå här är att ingenting inte är synonymt med vakuum eller ett tomrum, det är frånvaro av allt och har således inga egenskaper eller någon potential till något över huvud taget. Det är heller inte giltigt att försöka utesluta universum självt från den första premissen och hävda att principen gäller för det som universum innehåller, men inte för universum som helhet. Den metafysiska principen om att någonting inte kan komma ur ingenting gäller oberoende av vilket objekt som har börjat att existera: en fotboll såväl som ett helt universum.
  • –  Den andra premissen säger att: Universum har börjat att existera.Det har vi goda skäl att hålla för sant. Vi kan visa på tillförlitligheten genom att hänvisa till både filosofiska och naturvetenskapliga argument. Mycket kortfattat beskrivet så går de filosofiska argumenten ut på att ett oändligt antal saker inte kan existera mer än på ett teoretiskt plan, det förflutna kan därmed inte vara oändligt bakåt. Om det hade funnits ett oändligt antal händelser i det förflutna hade vi varit tvungna att ta oss förbi alla de händelserna för att hamna där vi är idag och det vore en omöjlighet. Men, vi är ju bevisligen här och då måste händelserna i det förflutna vara ändliga och därmed haft en början.

    Argumenten av naturvetenskaplig karaktär tar avstamp i universums expansion och termodynamikens lagar. Från att ha uppfattat universum som statiskt och oföränderligt upptäckte man att universum som helhet expanderar, och följer man universums expansion baklänges krymper avståndet mellan allt som universum innehåller mer och mer tills det att det blir lika med noll. Big bang-teorin innebär bland annat att tid, rum, materia och energi blev till och därmed har en startpunkt.

    Termodynamikens andra huvudsats innebär att ett slutet system rör sig mot allt större oordning om inte ny energi tillförs. Det betyder att all energi efter hand fördelar sig jämnt över hela universum och universum når slutligen ett tillstånd av jämnvikt, eller värmedöd, och stagnerar då det inte längre finns någon användbar energi kvar. Problemet som uppstår är varför universum inte redan nu befinner sig i detta tillstånd av jämnvikt och oordning, om det har existerat i all oändlighet?

    – Vi har alltså goda skäl att tro på slutsatsen som logiskt följer av premisserna, nämligen att: Universum har en orsak.

Det är inte ovanligt att det från kritiskt håll genast dyker upp följdfrågor som: ”Men vad orsakade då Gud?”

Gud har inte en orsak eftersom han inte började att existera, utan alltid har existerat. Det är en viktig skillnad och själva poängen med det första argumentet, nämligen att något som själv är evigt och aldrig har börjat att existera är orsaken till universums existens. Att Gud inte har en orsak till sin existens innebär dock inte att han själv har orsakat sin egen existens, något som kan vara en annan invändning. För att kunna orsaka sin egen existens måste man existera, redan innan. Det vore en logisk omöjlighet och något som inte ens Gud kan utföra, eftersom det inte finns något att utföra.

Det vi vet om universum tyder ju däremot på att det har börjat att existera. Eftersom universum inte heller kan kringgå logikens omutbara lagar och orsaka sin egen existens, måste orsaken finnas utanför universum, och därmed utanför allt det som universum utgör av tid, rum, energi och materia. Vi kan då se hur missvisande jämförelserna med tandfeér, jultomtar och spaghettimonster blir eftersom det gör Gud till ett materiellt väsen, och då samtidigt en del av universum självt.

Vi går vidare till Leibnizs kontingensargument.

  • –  Den första premissen säger att: Allt som existerar har en förklaring till sin existens, och Leibniz menar att det finns två slags förklaringar: att något existerar genom nödvändighet eller genom en yttre orsak.Rent intuitivt verkar premissen mer trolig än dess motsats, och det verkar inte finnas ytterligare alternativ till sorters förklaringar än de två Leibniz tar upp.
  • –  Andra premissen säger att: Om universum har en förklaring till sin existens så är den förklaringen Gud.Det här är intressant, för det är en premiss som man som ateist inte kommer ifrån, eftersom det är ett påstående som är logiskt jämställt det som ateisten själv tror, nämligen att: om ateismen är sann så finns det ingen förklaring till universums existens. Med logiskt jämställt menas att det är omöjligt för det ena påståendet att vara sant samtidigt som det andra är falskt.
    Av saker som existerar genom nödvändigheten i sin egen natur verkar det bara finnas två tänkbara alternativ som då kan vara förklaringen till universums existens: abstrakta objekt som exempelvis siffror, eller ett icke-kroppsligt personligt medvetande.
    Det senare verkar mer troligt eftersom abstrakta och opersonliga objekt inte orsakar någonting.
  • –  Tredje premissen säger att: Universum existerar.Få förnekar detta, vissa kan hävda att universum bara är en illusion, men det verkar mer rimligt att tro att universum verkligen existerar. Om det skulle vara en illusion så finns det åtminstone någon som upplever illusionen, och man kommer inte ifrån att denna någon i sådana fall kräver en förklaring till sin existens.

Om de tre ovanstående premisserna är sanna, eller åtminstone mer troliga än deras motsatser, så följer både den fjärde och femte premissen logiskt med slutsatsen att: Gud är förklaringen till universums existens.

Här kan kritikern kvickt ställa följdfrågan: ”Vad är då förklaringen till Guds existens?!”.

Gud är på intet sätt undantagen en förklaring till sin existens. Förklaringen är att han existerar genom nödvändigheten i sin egen natur. Guds natur innebär helt enkelt att hans icke-existens är omöjlig! Det som existerar av nödvändighet måste existera för evigt. För om det har blivit till och börjat att existera betyder det att det inte måste existera, och finns därför inte till av nödvändighet. Universum som däremot blivit till, existerar inte av nödvändighet utan genom en yttre orsak – en yttre orsak som själv existerar av nödvändighet.

Att universum mest troligt har en orsak och en förklaring till sin existens innebär inte med nödvändighet att orsaken är just Bibelns gud. Men, det vi kan se som följer av slutsatserna i båda ovanstående argument är att orsaken till universum är: transcendent, saknar själv början och orsak, existerar utanför- och oberoende av tid och rum, och är immateriell. Det verkar också vara en orsak med personlig karaktär eftersom den har valt att frambringa ett universum som inte måste existera. Sist men inte minst verkar orsaken till universum vara svindlande mäktig och kraftfull!

Vi ser att vi hamnar häpnadsväckande nära de centrala egenskaper som omfattas av en klassisk kristen gudsbild. Här har vi inte bara starka argument som visar på att Guds existens är mer sannolik än dess motsats, utan också den definition av Gud som blir relevant att både försvara och presentera utifrån ett kristet perspektiv. Det ger även ett bra avstamp till fortsatta diskussioner. Härifrån kan vi ta oss vidare, och i kombination med vårt eget personliga vittnesbörd, använda fler av de flertalet gudsargument som finns, och som sammantaget ger ett starkt case för att det är just Bibelns gud och kristen tro som är den världsbild som ger de bästa svaren och förklaringarna till de frågor varje människa oundvikligt ställs inför i livet.

Av Emelie Rynningsjö

Artikeln som pdf

 

Ny gästbloggare! – Hajdi Moche

Idag gläds vi åt en ny bloggbekantskap: Hajdi Moche

Vem är jag?
Jag heter Hajdi Moche och är 25 år. Jag är snart legitimerad psykolog och jobbar för närvarande som skolpsykolog i Västerviks kommun, men kommer ursprungligen från Finspång – en liten kommun med 368 sjöar!

Mitt bidrag här beror dels på att jag alltid har älskat att skriva och dels för att apologetik har kommit att bli väldigt viktigt för mig av flera anledningar. Jag blev nämligen kristen till stor del tack vare apologetik! För mig var det nämligen väldigt viktigt att känna att tron står på en stabil och försvarbar grund – och då har apologetik blivit ett otroligt viktigt redskap, både för mig själv i min tro men även i diskussioner med andra människor.

Förutom apologetik och skrivning tycker jag väldigt mycket om att rita och måla, dansa och syssla med lite olika former av träning! Jag tycker också om att laga och, framförallt, äta mat! Forskning och vetenskap är ett annat intresseområde, så det kommer nog bli någon forskarkarriär för min del framöver.

Så det var lite kort om vem jag är!

Jag ser fram emot att läsa och kanske även skriva fler inlägg här på bloggen, men till dess – ha det bra!

Denna info finns att läsa mer permanent under Gästbloggare

Ateisters omdefiniering av ateismen

Ateisters omdefiniering av ateismen
Av SAS gästbloggare Micael Grenholm
Humanisten och podcastaren Anders Hesselbom kritiserade mig för några veckor sedan på sin blogg. Jag hade på Hela Pingsten skrivit om hur ateism inte kan betraktas som en neutral position i samhällsdebatten eftersom det är en trosövertygelse som alla andra. Hesselbom svarade:
En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls. […]
Idag finns det inte längre någon som verkligen tror att ateismen är en trosövertygelse eller livsåskådning. Man stöter på sin höjd på detta påstående när det upprepas av någon som egentligen inte kan motivera sin utsaga, men som använder påståendet för att han gillar utsagan, och för att det passar. En ateist kan förvisso tro att verkligheten inte rymmer några gudar, precis som en person som inte tror på enhörningar kan tro att verkligheten inte rymmer några enhörningar. Men det som utmärker en ateist är att han inte tror att några enhörningar ryms i verkligheten, och den som utmärker någon som inte tror på enhörningar är att han inte tror att verkligheten rymmer några enhörningar. Det är en enorm skillnad på att tro att något inte finns, och att inte tro att något finns, inte acceptera att något finns och att inte låta sig övertygas. Det ena är ett (förvisso rimligt) antagande om verkligheten, det andra är skepticism mot ett ganska obegåvat påstående om verkligheten.
Detta sätt att resonera är vanligt bland ateister. Populära amerikanska ateistiska sidor såsom American Atheists och The Secular Web argumenterar för att ateism inte ska definieras som tron att Gud eller gudar inte finns, utan det är avsaknaden av tro som karaktäriserar ateismen. Ateisten Austin Cline adresserar om detta i själva verket är en ”cop out”, ett sätt för ateister att undvika bevisbördan för sin ateism, men svarar att så inte är fallet. Han menar att det är uppenbart att ateism innebär icketro gällande Guds existens än att tro att Gud inte existerar.
Att definiera ateism som avsaknad av tro på Gud kallas för den breda definitionen av ateism. Enligt denna definition är agnostiker, katter och stenar alla ateister eftersom de saknar tro på Gud. För att slippa katterna och stenarna kan man förstås modifiera definitionen till att begränsa sig till människor, men faktum kvarstår att agnostiker då måste ingå i kategorin ateister även om de själva inte skulle vilja kalla sig det. Det är dock förståeligt att ateister enligt den snäva tolkningen — de som argumenterar emot Guds existens — vill placera sig i samma kategori som agnostiker, eftersom agnosticism anses som en mycket mer legitim neutral position av de allra flesta (inklusive mig).
Dock är agnosticismen neutral just för att den är agnosticism — att den inte tar ställning gällande Guds existens och karaktär – och är därmed inte identisk med s.k. stark ateism som hävdar att Gud inte existerar. När en stark ateist gör anspråk på neutralitet genom att placera sig i samma kategori som en agnostiker, är det som att en anarkist begär att betraktas som om han eller hon var apolitisk. En agnostiker är öppen för att religiösa anspråk kan vara sanna, medan en stark ateist som Hesselbom kritiserar religion.
Det finns ett djupare problem med denna argumentation, nämligen att avsaknad av tro på Gud inte är samma sak som avsaknad av tro. Det vill säga, det faktum att ateismen inte är en teistisk trosövertygelse är inte ett argument för att det inte är en trosövertygelse. På samma sätt innebär min veganism en avsaknad av animalisk kost, men inte en avsaknad av kost. En person som saknar erfarenhet av bungy jumping saknar inte all form av erfarenhet.
Faktum är att inte enda agnostiker kan hävda sig sakna tro, såtillvida att de inte är så arroganta att de hävdar sig veta att det inte går att veta om Gud finns (hur fick de reda på det i så fall?). Än mindre kan en stark ateist som menar att Gud inte finns påstå att detta är något som han eller hon vet. Det är i själva verket en trosuppfattning, vilket inte behöver göra den mindre legitim om det finns stöd för den. Problemet för ateisten är att det inte tycks finnas några positiva argument för att Gud inte finns, varför man föredrar att undvika bevisbördan helt och hållet och endast kritisera religiösa anspråk.
Hesselbom må överdriva när han kallar skillnaden mellan icketro och tro på en negation för ”enorm”, men visst är skillnaden mellan en agnostiker och en stark ateist signifikant. Agnostikern har ingen anledning att argumentera emot religiösa påståenden, och när ateisten gör det behöver han/hon även presentera positiva bevis för sin trosövertygelse. Att få ateister är villiga att anta den utmaningen visar vilken dåligt underbyggd världsbild ateismen är.


Micael Grenholm