Kategoriarkiv: Jesus

Sokrates vittnar: ”Jesus har uppstått!”

Kanske är det svårt att lägga ord i munnen på en redan avliden person, i alla fall om man vill göra anspråk på att de ska vara korrekta, så kanske ska det sägas redan nu:

Sokrates sa mig veterligen inget om Jesu uppståndelse!

En orsak kan vara att han var död redan då Jesus dog och följaktligen även då han uppstod?

Dock spelade han gudomlig fotboll!

Jag tänkte i denna bloggpost reflektera kring några saker om kring påskens stora händelser, påsk har i västkyrkan firats för ett par veckor sedan, för något kortare tid sedan i de ortodoxa kyrkorna. Det som framförallt kommer att avhandlas är förstås vad sjutton som hände? Varför blev det en sådan våg i tiden? Varför föranledde en avrättad man, långt ifrån maktens centrum, en sådan omvälvning i tiden att vi fortfarande skriver bloggposter om honom och det fortfarande finns drösvis med människor som vill lägga tid på att argumentera mot honom och hans existens? Påsken kan sägas uppmärksammades av ungefär tre miljarder människor, så något bör väl ligga bakom detta?

Så frågan är i korthet: Finns det något som tyder på att anledningen är att den döde Jesus lämnade sin grav?

Det blir dock som sagt först en vända förbi Sokrates

img_1853
Sokrates, känd för sin frågande metod, för sin död genom att svepa en bägare gift och för att hålla sina drifter i schack!

Sokrates var en av de klassiska filosoferna i det gamla Grekland. Han har inflytande genom till exempel den ”sokratiska metoden”; alltså att ställa frågor till sin motpart och genom dem resonera sig fram, eller genom dem få motståndarens argument att falla. Han blev mot slutet av sitt ungefär sjuttioåriga liv anklagad av de styrande i Athen för att missakta gudarna och för att förleda ungdomen och dömdes till att dö genom att dricka en bägare gift.

Den främsta källan till kunskap om Sokrates är hans lärjunge Platon, själv skrev nämligen Sokrates ingenting. I Platons berättelse om Sokrates så omfattar denne rätt starkt en platonsk världsbild, så en ständig fråga då man läser Platons verk med Sokrates är vem man möter egentligen, Platon eller Sokrates eller kanske någon mix? Den andra källan till Sokrates är en annan av hans lärjungar: Xenofon, kanske mest känd för sina berättelser om sina krigiska verksamheter?

Inget av ovanstående anses som särskilt kontroversiellt eller osäkert, vågar jag påstå.

img_1854.jpg
Platon, Sokrates lärjunge och främste skildrare av hans liv och lära.

Platons skrifter, som kanske är de bäst bevarade av dessa två källor, skrevs under senare delen av 400-talet före Kristus och in till ungefär mitten av 300-talet före Kristus. De lästa kopiorna vi har är från 900-talet efter Kristus.

Men ett möte med Tacitus kanske kan vara intressant också?

Här finns det inget sportvideo att visa så vi går direkt in på hans verk om de romerska kejsarna. Det är nog det verk som han är mest känd för, och ett verk gärna citerad i kristen apologetik också, men här ska vi inte läsa på om kejsar Nero och de kristna, utan om Tacitus själv och hans uppdragsgivare. Verket består av två delar Historiae och Annales i vilka de romerska kejsarna från Augustus död år 14 efter Kristus till och med Domitianus död år 96 efter Kristus.

Varför skrev inte Tacitus om vad som hände sedan?

Tacitus första historieverk Historiae behandlar förvisso döda kejsare, men i relativ närhet i tid (den tycks ha påbörjats före 105 efter Kristus och avslutats omkring 109 efter Kristus). Den behandlar alla avslutade kejsarkapitel (förutom kejsar Nerva som regerade knappt två år efter Domitianus), dvs den innehåller allt den kan om man vill berätta om vad som skett på kejsarämbetsfronten.

Detta för oss till en tredje antik historiker

Nämligen Lukas, eller som vi kanske känner honom ”evangelisten Lukas”. Han berättar om Paulus som är viktig i skildringen av Jesu uppståndelse, han är en tidig återgivare av händelsen och berättar om en mängd kända vittnen till denna händelse. Paulus hävdar att de flesta vittnena lever när han skriver och han återger en slags formaliserad skildring av det som hänt efter att Jesus döda kropp lagts i graven, en slags trosbekännelse, en sådan återgivning som medvetet formas först efter en stund omkring en händelse.

Nå Lukas berättar om Jesu liv, död och uppståndelse i sin första bok, den vi känner som Lukasevangeliet. I sin andra bok berättar han om vad som sker sedan med stor tyngdpunkt på Paulus liv. Det vi ska läsa här är endast ett mot stycke, nämligen avslutningen:

Där stannade han i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.

Apostlagärningarna 28:30-31

Vad händer sedan?

Ja det får vi inte veta. De enda uppgifter vi sedan har är att Paulus dog under kejsar Neros förföljelser, alltså senast år 68 efter Kristus. Det berättar de så kallade kyrkofäderna. Men när vi nu i kapitel efter kapitel nu kämpat oss fram genom det romerska imperiet, varför får vi inte veta hur det slutar? Ett möjligt svar är ju att det inte fanns något slut? Alltså inte då när Lukas skrev texten, Lukas tycks själv varit med på delar av resan, en god gissning är att denna företogs innan Paulus dog och att när Lukas och Paulus skiljdes åt så skrev Lukas denna skildring.

Vad innebär det?

Jo det innebär att livsteckningen i Lukasevangeliet är skrivet före år 68, och rätt långt före eftersom det ska hinna bli en resa till efter det med Paulus. Samma logik som med Tacitus, hans skildring slutar med det den kan skildra, eftersom resten inte hänt, samma bör kunna anses om Lukas!

När skrevs det då?

Tja en god gissning är att båda Lukas verk skrevs före år 68. De finns bevarade tillsammans med det mesta av övriga bibelböcker från ca. 150 år efter att de nedtecknades i Cheaster Beatty och med hela Bibelns Nya Testamente från ca. 300 år efter att de nedtecknades (Codex Sinaiticus). Lite närmare än 1200 år som för Sokrates!

Någon slags sammanfattning av Sokrates, Tacitus och Lukas

Vad vill då denna soppa ge för smak till påsktiden?

Jo lite av följande: Sokrates anses känd, fast källorna är honom närstående (lärjungar) och endast två och dessutom med ett stort tidsavstånd från nedtecknade till våra dagars kopior.

Bibelns källor, och då också uppståndelsens, är nära i tid och dessutom fler till antalet (fyra evangelier, en Apostlagärningar, ett antal brev (de viktigaste Paulus brev)), dessutom stöds de positiva källorna av fiendesidan (som Tacitus, Josefus m. fl.).

Slutsatsen blir!?

Okej, Sokrates har inte vittnat, men bedömningen av det vi vet om honom gör att vi bör ta i beaktande att Paulus säger:

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.

1 Korinthierbrevet 15:1-6

Här är liksom en annan nivå av vittnen som kan bekräfta något, mer än 500 stycken, det är fler än två! Som man dessutom kan få träffa eller i alla fall bli facebookvänner med (eller vad man nu hade för sociala medier på den tiden).

Även Tacitus har bidragit med att dessa är i livet, eftersom bedömningen av hans verk ger att Apostlagärningarna är skriven före Paulus död, och då också hans omvittnande om Jesu uppståndelse.

Texten om alla vittnen är dessutom betydligt nyare så tidigt och på den plats det skedde och med kända vittnen som fortfarande kunde frågas så kan en liten byggsten till påskens stora katedral tydligt ses: Det är ingen sentida myt utan ett tidigt vittnesbörd, ja samtida med den kristna kyrkans födelse!

/ Martin Walldén

Annonser

Tribut till Nabeel Qureshi

CL_NabeelQureshin_642x428

För en vecka sedan gick Nabeel ur tiden. Han fick under sina blott 34 år påverka fler människor än de flesta gör under betydligt längre liv än så. Han är apologeten som är mest känd för att han lämnade islam för Jesus, och sin läkarkarriär för apologetiken. Han skrev flera böcker, talade och debatterade vid fler än hundra universitet, predikade och videobloggade om sin tro och sitt liv, och om den cancer som han till slut dog av.

Många sörjer Nabeel, som lämnar efter sig fru och dotter. Ända in i det sista vittnade han för sin omgivning om sin Frälsare, som han nu fått flytta hem till, Jesus Kristus.

Veckans klipp är ett kort klipp om Jesu gudomlighet, den Jesus som Nabeel förklarade, försvarade och älskade till slutet.

Vad är sanning – del 3

Här kommer del 3, som är den sista delen i min bloggserie om Sanningen. Gå gärna tillbaks och läs del 1 och del 2, så får du med dig hela sammanhanget.

Det unika med kristen tro och kristet liv är, att dess fundament är absolut och objektiv sanning. Det sanningsbegrepp som en evig och personlig Gud står för och som är Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk. Detta till skillnad ifrån alla våra mänskliga, religiösa och vetenskapliga ”sanningar”. Även den mest ”inbitne vetenskapstroende” är medveten om vetenskapens begränsningar när det gäller ”sanningsfrågan”. Jag citerar några frågor och svar som belyser detta: ”Vad är vetenskap”? Svar: ”Ett sätt att förstå världen”. ”Är vetenskap sann”? Svar: ”Den vetenskapliga metoden innebär en möjlighet att systematiskt pröva sanningshalten i alla påståenden som omger oss. Vetenskapen har möjlighet att ge den bästa möjliga beskrivningen av sanningen utifrån vad man vet idag”. ”Ska man vara skeptisk mot vetenskap”? Svar: ”Ja, man ska nog vara lagom skeptisk mot alla påståenden. …..Ingen sanning är fullständigt bevisbar”.(19)

När det så gäller kristen tro och kristet liv, då handlar det om s.k. ”absoluter”, som t.ex ”i begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, att Jesus har uppstått från de döda och att Jesus ska komma tillbaka igen.(20) 

  

Grunden och huset

Det finns en destinktion mellan absolut och objektiv sanning. Den skillnaden kan beskrivas såsom grunden och huset i ett fastighetsbygge. Paulus talar om detta i 1 Kor. 3:9-15. Grunden är absolut sanning och huset är objektiv sanning.

Jag ska förklara detta, men på nytt igen återger jag definitionen på absolut och objektiv sanning ifrån min förra bloggtext, del 2.

Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig.

Inget kan läggas till eller dras ifrån.

Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.

Grunden är lagd

Grunden till huset är lagd av Gud, en gång för alla, och den grunden är personifierad i Jesus Kristus.(21)  Där har vi människor inget att säga till om. Grunden är lagd och den är absolut, komplett och solid. Så är det också i byggbranchen. Grunden läggs efter byggkonstens alla regler och som blivande husägare har vi inget att säga till om när det gäller grundens konstruktion och beskaffenhet. Men med huset är det annorlunda. Där har vi något att säga till om.

Huset på den grunden

Paulus säger, att var och en må se till hur han och hon bygger på den grunden.(22)  Vårt kristna liv liknas vid ett husbygge som ska byggas på den grund som Gud har lagt. Och som kristna har vi något att säga till om när det gäller vårt livs innehåll och uppbyggnad. Men precis som i byggbranchen, så måste vi förhålla oss till objektiva riktlinjer, en s.k. ”byggnadsbeskrivning”, när vi är med och bestämmer byggnadsritningar och planlösningar. I vårt fall som kristna, så är det Guds Ord som innehåller den ”byggnadsbeskrivningen”. Vårt kristna liv kan helt enkelt inte se ut hur som helst och inte heller ha vilket innehåll som helst, vare sig på insidan eller på utsidan av ”huset”. Vårt kristna liv är inte en ”rivningskåk”, och vår omgivning ska inte behöva bli förvirrade eller vilseledda när de ser på ”huset” – vårt kristna liv. Detta är något centralt och avgörande, enligt vad Jesus säger och vad vi för övrigt kan läsa i Bibeln.(23)

Vad sanningen informerar oss om

Bibeln är en sann informationskälla som aldrig kan tömmas på sitt innehåll, därför att Guds Ord är evigt, sannt och outtömligt.(24)  Därför säger också Jesus, att himmel och jord kommer att förgås, men mina ord kommer aldrig att förgås.(25) Den sanning som jag skriver om i dessa tre bloggtexter är evig, såsom Gud är evig.

Jag ger här några exempel på den information som vi kan inhämta ifrån Bibeln – denna outtömliga informationskälla:

  • Om Gud

            Om hela Gudomen och då om VEM och HURUDAN varje person i Gudomen är. Gud

            Fadern, Gud Sonen, Jesus Kristus och Gud Den helige Ande.

  • Om Skaparen och om skapelsen

            Om Gud som Designer och Skapare.

            Om Guds vilja, plan, mening, syfte och mål med sin skapelse – Guds skapelseplan.

  • Om människan

            Om människosyn och människovärdet. Om människolivets okränkbarhet ifrån

             konceptionen och allt framåt.

            Om människan och hennes evighet.

            Om människans fall och återupprättelse.

            Om konsekvenserna av människans medvetna val och beslut i livet och inför evigheten.

  • Om den andliga och om den fysiska världen och verkligheten.

            Om det andliga/övernaturliga och om det fysiska/naturliga.

  • Om vår lagbundna tillvaro.

            Om grundvalarna för vår gemensamma tillvaro.

            Om skapelseordningen som Gud förhåller sig till, och som vi människor har att förhålla oss

            till.

           Om andliga och fysiska lagar.

           Om ”lagen om sådd och skörd” – orsak och verkan – som en övergripande lag.

  • Om Djävulen och om synden.

            Om Djävulen som person och om hans rike.

            Om ”att missa målet” i livet och inför evigheten, som är grundbetydelsen av ordet Synd.

  • Om gott och ont, rätt och fel.

            Om våra samveten.

            Om ondskan i världen och i människors liv och natur.

            Om människans behov av objektiva riktlinjer i livet.

  • Om döden.

            Om vad döden är.

  • Om Frälsning.

            Om vad Frälsning är och om dess konsekvenser i livet och i evigheten.

            Om tiden och om evigheten.

            Om en ljus framtid och ett hopp.

  • Om Guds rike.

            Om ett evigt och bestående rike.

            Om det optimala nu och för evigt.

Sanning och frihet

Sanningen är befriande till sin natur, även då den är besvärande för oss. Ja, till och med obekväm och provocerande då den bryter mot våra tankar, åsikter och uppfattningar och avslöjar våra felaktiga atityder, syften och bevekelsegrunder och dess åtföljande resonemang och handlingar.

Sann frihet

Sanningen skall göra er fria.(26)  Sanningen, i motsats till lögnen och halvsanningarna, har en frigörande effekt på oss människor. Lögner och halvsanningar manipulerar, vilseleder och snärjer oss och binder upp oss, medan Sanningen gör oss fria och leder oss rätt i livet och inför framtiden och den kommande evigheten.

Väl mött!

Källor/noter: (19) Dessa frågor och svar är ur boken:”Vad är vetenskap”? Av hjärnforskare och professor i klinisk neurovetenskap, Martin Ingvar. Bokförlaget Langenskiöld. Fråga 1, 2 och 101. (Inga sidoanvisningar finns i boken). (20) 1 Mos. 1:1. Upp. 4:11. Apg. 1:1-3. v.3. 3:15. 1 Kor. 15:12-20. v.20. Apg. 1:9-11. (21) 1 Kor. 3:11. (22) 1 Kor. 3:10. (23) Matt. 5:13-16. v.16. 1 Petr. 2:12. Fil. 2:15. Kol. 1:9-10. Matt. 7:24-27. (24) Ps. 117:2. Jes. 40:8. (25) Matt. 24:35. (26) Joh. 8:31-32.

Intervju med William Lane Craig – veckans apologetikfilm!

Filmen denna gång är vald av Svenska Apologetiksällskapets grundare och direktor Ronny Almroth. 
I intervjun ger Craig sin syn på Dawkins bok The God Delusion och frågas ut om de vanligaste argumenten för Guds existens. Han förklarar också varför Jesu uppståndelse från döden är trovärdig. Inspelningen är gjord i Dallas 2012.

Vart tog egentligen Jesus vägen?

Veckans film är en föreläsning av historikern Per Ewert. Han är också författare till den mycket läsvärda ”Sherlock – Fallet med den tomma graven” (Sjöberg förlag), en Sherlock Holmes-roman där Jesu död och uppståndelse utreds, samt ordförande för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Här redogör Per Ewert för den historiska metoden och vad vi faktiskt vet om Jesus. Filmen är producerad av Apologia.
Om filmen ger mersmak rekommenderas boken starkt – finns här: http://www.sjobergsforlag.se/bocker/romaner/sherlock-fallet-med-den-tomma-graven-per-ewert


Låt showen börja!
 

Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer – eller mirakel?

Livets bräcklighet

Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.

 

Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.

När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.

 

När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk.

 

En läkare som förskräckt misstänker att hennes son har cancer kan motiveras av denna misstanke att grundligt undersöka saken. Att hon mycket gärna vill att pojken ska vara frisk innebär inte att hon nödvändigtvis kommer fram till att han är sjuk – hon kanske upptäcker att han är fri från cancer!

 

Möjligheten att leva för evigt i lycka är utan tvekan en betydligt bättre realitet än den skoningslösa massförintelse som ateismen utlovar allt levande. Så vi bör alla vara villiga att utforska existensen av evigt liv, och inte utesluta det a priori.

 

Hur uppstod tron på uppståndelsen?

 

En naturlig startpunkt för en sådan undersökning är att titta närmare på Jesus från Nasaret. Inte nog är han världens mest kända historiska person, den mest kända händelsen i hans liv är att han ska ha kommit tillbaka från döden. Om det är sant har Gud legitimerat hans budskap om att de som följer honom också kommer uppstå till ett evigt liv, och det är sannerligen goda nyheter.

 

En invändning som knappt förtjänar uppmärksamhet för att den är så dålig men som jag ändå känner att jag kortfattat behöver bemöta då den är populär, är att ”Döda uppstår inte. Alltså uppstod inte Jesus.” Det är ett cirkelresonemang: om Jesus i själva verket uppstod, stämmer det inte att ingen någonsin har uppstått.

 

Om det fanns någon naturlig process som gjorde att, säg, en procent av den mänskliga befolkningen kom tillbaka till livet efter att de hade dött, så skulle Jesu uppståndelse inte vara ett mirakel. Alltså kan vi inte hänvisa till att det saknas naturliga processer för uppståndelser för att förneka att Jesus kan ha uppstått mirakulöst.

 

Så låt oss titta närmre på hur idén om att Jesus uppstått, uppstod. Först måste vi välja om det är rimligast att anta att apostlarna var övertygade om att graven var tom och Jesus levde, eller om de blåljög och förkunnade uppståndelse utan att egentligen själva tro på det. Det förstnämnda är otroligt mycket troligare.

 

Det är oomtvistat att Paulus var en historisk person, och i flera av hans brev (1 Kor 15:5 och Gal 1.18-2:14) talar han om Petrus som historisk person som han mött och talat med. Han var, enligt både Paulus och evangelierna, ett vittne till uppståndelsen. Alla fornkyrkliga källor om Petrus liv är eniga om att han dog martyrdöden i Rom, och det är vida känt att urkyrkan var kraftigt förföljd. Petrus har en central roll i berättelserna om uppståndelsen. Att han skulle veta att det var ett påhitt och ändå ge sitt liv åt det är orimligt. Folk kan ge sina liv för det som är fel, men själva är de övertygade om att det är rätt.

 

Samma sak gäller förstås övriga apostlar. Detta har gjort att teorin som ickekristna spred i urkyrklig tid enligt Matteus 28:13 — att lärjungarna stal kroppen — har väldigt svagt stöd bland skeptiker idag. Radikaliteten i den tidiga kristna rörelsen går inte att förneka. Som exegeten NT Wright skriver i sin bok om Jesu uppståndelse kommer tron på denna som ett blixtnedslag och förkunnas med en passionerad övertygelse av dem som själva hade träffat Jesus.

 

Hallucinationer om hallucinationer

 

Så vad förklarar uppkomsten av denna övertygelse? Ett äkta uppståndelsemirakel gör det förstås, men vad är den populäraste naturalistiska förklaringen? Den absolut vanligaste är hallucinationsteorin – att några av lärjungarna trodde att de såg Jesus när de i själva verket bara inbillade sig.

 

Eftersom detta är en naturalistisk förklaring, utan hänvisning till övernaturligt ingripande, måste vi vara realistiska i vår beskrivning av de hallucinationer som ska ha gett upphov till tron på uppståndelsen. Vi kan inte hänvisa till fiktiva hallucinationer, som i filmer där vem som helst tycks kunna se vad som helst, utan hålla oss till metodisk naturalism i vår förklaringsmodell.

 

Apologeten Gary Habermas pekar på att hallucinationsteorin går emot hallucinationsforskningen. Hallucinationer är symptom på psykisk ohälsa, de är inte tillgängliga för vem som helst som vill se något. Att flera personer har samma sorts hallucination inom relativt kort tid är extremt osannolikt. Att flera personer ser samma hallucination samtidigt, vilket alla evangelier och Paulus hävdar, går i princip inte. Det kräver ett sammanträffande som inte är av denna värld.

 

Skeptikern kanske invänder att vi inte vet om flera personer såg hallucinationer av Jesus samtidigt, dessa berättelser kanske utvecklades decennier senare baserat på ursprungliga hallucinationer som var individuella. Men återigen har vi problemet med apostlarnas övertygelse om att den urkristna förkunnelsen var sann. Paulus skriver om hur den uppståndne Jesus uppenbarade sig för grupper av lärjungar i 1 Kor 15:3-7, vilket skrevs ca 20 år efter händelsen och med största sannolikhet baserar sig på tidigare traditioner. Vi ser ingen historisk utveckling från individuella uppenbarelser till kollektiva — de kollektiva finns där från början. Om de rapporterna var lögner, varför var lärjungarna villiga att dö för ett sådant vittnesbörd?

 

Avslutningsvis invänder många skeptiker att det inte spelar någon roll hur fantastiskt osannolikt en naturalistisk förklaring är, den är fortfarande mer trolig än en övernaturlig förklaring. Detta är en återupprepning av Humes cirkelargument mot mirakler, som jag har kritiserat här. Om Guds, och därmed miraklers, existens är möjlig, så är miraklers inträffanden inte alls det mest osannolika som kan inträffa. Om Gud möjligtvis finns är det tvärtom rätt troligt att de sker. Det finns ingen anledning att hävda att mirakler är de mest osannolika händelser som kan tänkas såtillvida att man inte utgår från naturalism a priori, och det finns det ingen anledning att göra eftersom naturalismen är obevisad och obevisbar.

 

Skeptikers oförmåga att presentera en hållbar och trolig alternativ teori till vad som hände under påskhelgen i Jerusalem visar att tron på Jesu uppståndelse är fullständigt rationell. Det är därför inte konstigt att flera ateister som på ett ärligt sätt granskat bevisen för uppståndelsen, såsom Lee Strobel och J. Warner Wallace) har kommit till tro på Jesus.
/ Micael Grenholm

Bloggposten som pdf

 

Påsken vad kan vi veta?

Ibland kan man nästan tro att vi firar påsk för att påminna oss vårens ankomst, att kycklingar, fjädrar, godis och ägg är det viktiga. Men påskens budskap handlar om det som för alltid förändrade världshistorien – Jesu död på korset och uppståndelsen.
Men kan man verkligen VETA något om det? Är det inte bara något man måste acceptera blint om man vill vara kristen? 
William Lane Craig har ägnat stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt att forska om Jesu död och uppståndelse. Han har doktorerat i både teologi och filosofi och är professor vid Talbot School of Theology. Han är också en mycket uppskattad föreläsare och debattör.
Här talar han för elever på ett highschool (ungefär gymnasium) i Berkeley. Enkelt och med skärpa visar han att vi har starka skäl att tro på Jesu uppståndelse:

/ Magnus Lindborg