Kategoriarkiv: Micael Grenholm

Påsk hela veckan! – Vilken uppståndelse!

Den kommande veckan kallas som kanske bekant ”stilla veckan” på kyrkospråk, dagarna har ett namn; blå måndag, vit tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdag, annandag påsk.
Att de heter saker kanske inte är så viktigt dock, men dagarna kommer att innehålla viktigheter:

Onsdag 12 april på bloggen: Vet vi att att Jesus dog? Men vad vet du om din farfarsfar?
Lördag 15 april på Youtube förhoppningsvis något om uppståndelsens trovärdighet (håll utkik!)

Onsdag 19 april på bloggen: Om Jesu uppståndelse

Välkommen att fira påsk i apologetikens tecken! / Martin Walldén

Hur ska historisk forskning behandla det övernaturliga?

Den nyutkomna boken Den okände Jesus av Cecilia Wassén och Tobias Hägerland är det senaste försöket på svenska att beskriva en historisk Jesus om naturalismen hade varit sann. Som Stefan Gustavsson påpekar i sin recension av boken är författarna ovanligt öppna med detta: i inledningen slår de fast att de utgår från att allt som skett i historien orsakas av en ”känd inomvärldslig orsak” och att det som är ”naturvetenskapligt omöjligt” inte kan ske. Innan de ens börjar titta på Jesu liv utgår de alltså från att mirakler och Gudsingripanden inte kan ske och aldrig har skett. De kallar detta för en ”vetenskaplig” syn.




I själva verket är denna naturalism en filosofisk position som både är obevisad och obevisbar. Inte bara det, som jag påpekat tidigare är den självmotsägande, och ingen är egentligen naturalist i praktiken. Om naturalismen vore sann skulle vi inte kunna lita på våra tankar eftersom de enbart är resultaten av omedvetna, icke-rationella inomvärldsliga processer, vilket gör all vetenskap meningslös och irrationell, inklusive den Wassén och Hägerland presenterar.


Som försvar för sin metodologiska naturalism skriver författarna i ett debattsvar till Gustavsson att om de inte tillämpade den skulle de tvingas erkänna allt


Då skulle vi kunna anta att andra helare under antiken, som Apollonios av Tyana, också mirakulöst kunde bota sjuka och uppväcka döda, eller att exorcisten­ Eleasar som den judiske historikern Josefus beskriver faktiskt drev ut onda andar.
I ett annat sammanhang skulle­ man få räkna med att Koranen och Mormons bok uppenbarades­ för Mohammed respektive Joseph Smith på det sätt som dessa profeter hävdade. Med ett sådant förhållningssätt skulle allt bli möjligt – men som historiker skulle vi inte kunna bli överens om mycket.
Wassén och Hägerland tycks alltså mena på fullaste allvar att alternativet till att utgå från att inga mirakler någonsin sker i historien, är att utgå från att alla påståenden om att mirakler sker är sanna. En sådan dikotomi möter vi inte någon annanstans i historieforskningen. Ingen hävdar att samtliga som hävdat sig vara kungar genom århundradena antingen faktiskt har varit det, eller så har ingen av dem existerat!


Alternativet till att utgå från naturalismen a priori är naturligtvis inte att tro på vartenda religiöst påstående som finns. Inte heller är det att a priori utgå från att Gud och det övernaturliga finns. Nej, utgångspunkten bör vara agnostisk – det kan vara så att ett mirakel har skett när människor har påstått att det har skett, eller så har det inte gjort det.


Att innan man ens tittar på beläggen för det ena eller andra utgå från att allt som skett i historien grundar sig i kända, inomvärldsliga orsaker, är att inte längre söka det som är sant utan enbart det som bekräftar en redan fastslagen världsbild. Som Stefan Gustavsson skriver i en replik till Wassén och Hägerland: “Om Gud har agerat övernaturligt och vi har låst oss vid att alla händelser måste ha en naturlig orsaksförklaring kommer vårt vetenskapliga arbete inte att leda oss i riktning mot sanning. Och sanning är ju målet för all vetenskap.”


Detsamma gäller om ängeln Gabriel faktiskt uppenbarade sig för Muhammed eller om Krishna verkligen var Vishnus avatar. Om vi a priori utgår från att det är omöjligt kommer vår vetenskap att motsäga det som verkligen är sant – vilket går emot vetenskapens syfte. Därför bör religionshistoriskt arbete utgå från en agnostisk position vad gäller det övernaturliga, snarare än att argumentationslöst utesluta Gudsingripanden innan man ens börjat titta på det historiska materialet.

Micael Grenholm

Varför finns någonting snarare än ingenting?

Varför finns någonting snarare än ingenting?

Varför existerar existens? Om livet kom från vatten och vatten kom från kemi och kemin kom från stjärnor och stjärnor kom från Big Bang, varför finns alla dessa saker från första början och varför fungerar de som de gör? Varför består inte universum bara av svarta kuber som bumpar runt i rymden utan komplexiteten av elektroner och ljus? Och varför finns inte bara ingenting?

Filosofen Jim Holt beskriver i denna TED-föreläsning på ett detaljerat sätt denna gåta förklarade varför man inte bara kan skjuta problemet tillbaka en nivå genom att säga ”big bang gjorde det” eller ”multiversum gjorde det”. Frågan är mer grundläggande än så: det handlar inte bara om varför det ena eller det hände men varför något händer, varför det finns varför.



Då Holt är ateist utesluter han snabbt Gud ur ekvationen, han säger att vi då måste förklara vad som skapade Gud och att universum är alltför icke-perfekt och mediokert för att ha skapats av en allsmäktig, intelligent varelse.

Vilken lösning ger Holt sedan själv till problemet? Jag väntade nyfiket till slutet av videon för att höra det, men det var lite av ett antiklimax. Holt säger att vi teoretiskt kan föreställa tre typer av verkligheter:

Intet, vilket skulle vara helt tillfredsställande för en ateist på ett sätt eftersom det inte kräver en Gud att förklara, men uppenbarligen är denna verklighet inte den vi lever i.
Fullhet, en perfekt värld antingen utifrån hur ”rent” eller ”friktionsfritt” det fungerar eller i en utopisk bemärkelse, som det bibliska konceptet av ett paradisiskt himmelrike. Både teister och ateister håller med om att detta universum inte är en sådan utopisk värld.
Medelmåtthet, vilket är något mellan intet och fullhet: både skönhet och kaos, ordning och slumpmässighet. Detta är den verklighet vi finns i, hävdar Holt.

Sedan säger Holt att vi inte bör vara mycket förvånade över att vår medelmåttiga verklighet existerar eftersom det är mycket mer sannolikt än både intet och fullhet, när vi tänker på alla teoretiska realiteter. Således är pusslet löst.

Tillåt mig invända.

Den verklighet vi observerar innehåller inte (ännu) fullhet i den utopiska bemärkelsen, men när man tänker på den fantastiska finjusteringen av universum, den vansinniga osannolikhet att våra fysiska lagar skulle tillåta atomer, stjärnor och liv att existera, så är inte vår nuvarande verklighet så ”sannolik” som Holt verkar tycka. Dessutom är medelmåtthet faktiskt mindre sannolikt än både intet och fullhet, och är därmed svårare att förklara. En fullkomlig verklighet är, precis som intet, mer teoretiskt tillfredsställande än existensen av slumpvis materia och energi på grund av ingenting.

Från en kristen världsbild, är Gud den eviga fullhet som universum har sitt ursprung i, han är existens med stort E och universum är en droppe ur hans sinne. Varför vårt universum inte är perfekt och i behov av frälsning och en ny himmel, är vad Bibeln handlar om. Gud kommer att återställa fullhet till galaxen. Han är orsaken till universum samt dess syfte, och alla de miljontals profetiska helgon som har mött honom förtjänar att bli lyssnade på. Han kan inte uteslutas ur ekvationen; Han gjorde ekvationen.

Ladda ner artikeln (pdf)

Micael Grenholm

Vem vågar vara naturalist egentligen?

Vem vågar vara naturalist egentligen?
Av Micael Grenholm

När människor förnekar att mirakler, andeväsen och/eller Gud existerar hänvisar de ofta till naturalismen, en idé som populariserades under 1800-talet som lär att det enda vi är berättigade att tro existerar är det vi med vetenskap kan upptäcka i naturen. Naturalismen exkluderar det övernaturliga från sin världsbild: mänskliga medvetanden hävdas enbart vara kemiska och elektromagnetiska processer i hjärnan utan någon immateriell själs inverkan, universums uppkomst och finjustering försöker man förklara med naturlagar och kvantfysik snarare än att hänvisa till en skapare som står över naturen. De som bekänner sig till naturalismen hävdar ofta att vi som inte ansluter oss till den uppfattningen är ovetenskapliga, gammaldags eller skrockfulla.

Men naturalismen åtföljs med en mängd problem som gör att i praktiken är det väldigt svårt att hitta någon som verkligen är naturalist. Teorin strider så fundamentalt mot vår mänskliga erfarenhet av livet och världen att de allra flesta som säger sig tro på naturalismen tvingas fuska med sin världsbild och bitvis medge att naturlig energi och materia inte är allt som existerar.

De flesta som kallar sig naturalister i Sverige stöder exempelvis HBTQ-rörelsen och är ofta positiva till queerteoretisk normkritik och transpersoners krav på att människor ska respektera deras könsidentitet. Som podcasten Apologetics Canada poängterade för några veckor sedan är mycket av detta fullständigt oförenligt med naturalismen. Om naturen är det enda som finns och människan enbart består av molekyler så är det omöjligt att en persons subjektiva upplevelse skulle avgöra vilket kön den personen har. Det transpersoner hänvisar till när de beskriver hur de upplever sig fångade i fel kropp är att deras “jag” är immateriellt och oberoende av den fysiska kroppen – ja, kroppen ska anpassa sig efter den!

Fri vilja är också omöjligt enligt naturalismen – eftersom något övernaturligt inte intervenerar i universum så utgör historien en serie orsak och verkan som inte kan te sig på något annat sätt. Partiklarnas slumpmässiga konstellationer i den ursprungliga singulariteten som sedan expanderade genom big bang förutbestämmer hela världshistorien och det kan inte ändras utan löper som en serie dominobrickor. Allt vi gör och tänker bestäms av den input vi får biologiskt och socialt, och vår idé om fri vilja är enligt naturalismen enbart en illussion.

Nå, stämmer detta kan vi inte ställas till svars för något val vi gör, ens om det skulle vara brottsligt och/eller skada någon annan. Moral förlorar fullständigt sin funktion, för idén om att vi “bör” göra något förutsätter att vi har ett val att göra det. Rationellt tänkande blir också meningslöst, för även det förutsätter att man kan välja att tänka logiskt och förnuftsmässigt snarare än känslobaserat eller ansvarslöst. Det är uppenbart att knappt någon lever som om detta verkligen vore sant, istället underställer sig de flesta naturalister de idéer som de själva hävdar, eller borde hävda, är illusioner. Detta innebär inte bara hyckleri från deras sida utan visar hur de hävdar att vi bör tro på en idé som inte ens de själva kan tro på (och som fråntar begreppet “bör” all sin verkliga innebörd).

Om naturalismen vore sann kan vi inte tala om mänskliga rättigheter eller mänsklig värdighet, för dessa är immateriella idéer som från en naturalistisk synvinkel inte kan existera i verkligheten. Det är enbart en illussion att alla människor skulle ha samma värde om naturalismen är sann. Andra ideologiska ideal om frihet, rättvisa och demokrati blir meningslösa, dessa ord kanske kan beskriva mänskliga samhällen och idéer men de kan inte i sig själva vara något som vi bör sträva efter – det förutsätter en immateriell aspekt av tillvaron som inte kan reduceras till energi och materia. För vilka molekyler består frihet av?

Till och med evolutionsteorin är orimlig för naturalister att ansluta sig till. Den kristne filosofen Alvin Plantinga har demonstrerat varför en person som både tror på evolutionsteorin och naturalismen tvingas erkänna att de kognitiva processer som det naturliga urvalet främjar är de som leder till överlevnad, inte nödvändigtvis sanning. Eftersom det enligt naturalismen inte finns någon planerande, övernaturlig aktör som styr evolutionen till att främja sanningsenligt tänkande så finns det ingen garanti för att varelser som utvecklas evolutionärt uppfattar verkligheten och tänker sanningsenligt. De kan inbilla sig hur mycket som helst bara det hjälper dem överleva. Men eftersom den evolutionstroende naturalisten själv menar sig ha utvecklats på det sättet finns ingen anledning för honom eller henne att lita på någon av sina tankeprocesser, inklusive de processer som gjort honom eller henne till naturalist. Alltså utgör evolutionsteorin ett motbevis mot naturalismen.

För att sammanfatta: en naturalist måste hävda att mycket av queerteori, fri vilja, moraliskt ansvar, rationellt tänkande, idéer om mänskliga rättigheter och mänskligt värde samt naturalismen självt alla är illusioner. En sådan naturalist existerar förstås inte. Eftersom naturalismen både är orimlig och utesluter sin egen rationella legitimitet, så går det inte alls att utesluta det övernaturligas existens och en transcendent verklighet. Om vi är ärliga med varandra, tror vi alla att något mer än naturen existerar.

Micael Grenholm

Försvar av det moraliska Gudsbeviset – Micael Grenholm

Kan ateismen förklara varför moral skulle vara objektivt bindande för alla människor, eller innebär existensen av objektiv moral att Gud finns? Micael Grenholm svarar på kritik mot det moraliska Gudsbeviset som riktats av ateisten Johan Karlsson, se här och här

Ateisters omdefiniering av ateismen

Ateisters omdefiniering av ateismen
Av SAS gästbloggare Micael Grenholm
Humanisten och podcastaren Anders Hesselbom kritiserade mig för några veckor sedan på sin blogg. Jag hade på Hela Pingsten skrivit om hur ateism inte kan betraktas som en neutral position i samhällsdebatten eftersom det är en trosövertygelse som alla andra. Hesselbom svarade:
En ateist är en person som saknar tro på någon gud. Ateism är inte alltid neutralt, då en del ateister kopplar värderingar till sin icke-tro på Gud, och teister (Gudstroende) ibland kopplar värderingar till andras icke-tro på Gud (ateism). Men tittar man på definitionen av ateism, alltså frånvaron av en tro på en gudom, så behöver det inte finnas några värderingar alls. […]
Idag finns det inte längre någon som verkligen tror att ateismen är en trosövertygelse eller livsåskådning. Man stöter på sin höjd på detta påstående när det upprepas av någon som egentligen inte kan motivera sin utsaga, men som använder påståendet för att han gillar utsagan, och för att det passar. En ateist kan förvisso tro att verkligheten inte rymmer några gudar, precis som en person som inte tror på enhörningar kan tro att verkligheten inte rymmer några enhörningar. Men det som utmärker en ateist är att han inte tror att några enhörningar ryms i verkligheten, och den som utmärker någon som inte tror på enhörningar är att han inte tror att verkligheten rymmer några enhörningar. Det är en enorm skillnad på att tro att något inte finns, och att inte tro att något finns, inte acceptera att något finns och att inte låta sig övertygas. Det ena är ett (förvisso rimligt) antagande om verkligheten, det andra är skepticism mot ett ganska obegåvat påstående om verkligheten.
Detta sätt att resonera är vanligt bland ateister. Populära amerikanska ateistiska sidor såsom American Atheists och The Secular Web argumenterar för att ateism inte ska definieras som tron att Gud eller gudar inte finns, utan det är avsaknaden av tro som karaktäriserar ateismen. Ateisten Austin Cline adresserar om detta i själva verket är en ”cop out”, ett sätt för ateister att undvika bevisbördan för sin ateism, men svarar att så inte är fallet. Han menar att det är uppenbart att ateism innebär icketro gällande Guds existens än att tro att Gud inte existerar.
Att definiera ateism som avsaknad av tro på Gud kallas för den breda definitionen av ateism. Enligt denna definition är agnostiker, katter och stenar alla ateister eftersom de saknar tro på Gud. För att slippa katterna och stenarna kan man förstås modifiera definitionen till att begränsa sig till människor, men faktum kvarstår att agnostiker då måste ingå i kategorin ateister även om de själva inte skulle vilja kalla sig det. Det är dock förståeligt att ateister enligt den snäva tolkningen — de som argumenterar emot Guds existens — vill placera sig i samma kategori som agnostiker, eftersom agnosticism anses som en mycket mer legitim neutral position av de allra flesta (inklusive mig).
Dock är agnosticismen neutral just för att den är agnosticism — att den inte tar ställning gällande Guds existens och karaktär – och är därmed inte identisk med s.k. stark ateism som hävdar att Gud inte existerar. När en stark ateist gör anspråk på neutralitet genom att placera sig i samma kategori som en agnostiker, är det som att en anarkist begär att betraktas som om han eller hon var apolitisk. En agnostiker är öppen för att religiösa anspråk kan vara sanna, medan en stark ateist som Hesselbom kritiserar religion.
Det finns ett djupare problem med denna argumentation, nämligen att avsaknad av tro på Gud inte är samma sak som avsaknad av tro. Det vill säga, det faktum att ateismen inte är en teistisk trosövertygelse är inte ett argument för att det inte är en trosövertygelse. På samma sätt innebär min veganism en avsaknad av animalisk kost, men inte en avsaknad av kost. En person som saknar erfarenhet av bungy jumping saknar inte all form av erfarenhet.
Faktum är att inte enda agnostiker kan hävda sig sakna tro, såtillvida att de inte är så arroganta att de hävdar sig veta att det inte går att veta om Gud finns (hur fick de reda på det i så fall?). Än mindre kan en stark ateist som menar att Gud inte finns påstå att detta är något som han eller hon vet. Det är i själva verket en trosuppfattning, vilket inte behöver göra den mindre legitim om det finns stöd för den. Problemet för ateisten är att det inte tycks finnas några positiva argument för att Gud inte finns, varför man föredrar att undvika bevisbördan helt och hållet och endast kritisera religiösa anspråk.
Hesselbom må överdriva när han kallar skillnaden mellan icketro och tro på en negation för ”enorm”, men visst är skillnaden mellan en agnostiker och en stark ateist signifikant. Agnostikern har ingen anledning att argumentera emot religiösa påståenden, och när ateisten gör det behöver han/hon även presentera positiva bevis för sin trosövertygelse. Att få ateister är villiga att anta den utmaningen visar vilken dåligt underbyggd världsbild ateismen är.


Micael Grenholm