Kategoriarkiv: Naturalism

Varför vetenskapen behöver överge metodologisk naturalism

I vårt samtal om Dokumenterade mirakler som Pennys Kultursällskap arrangerade för en månad sedan sa Humanisternas f.d. ordförande Christer Sturmark att han välkomnar vetenskapliga studier som försöker etablera miraklers existens och att han var säker på att den som lyckas göra det på ett övertygande sätt kommer få Nobelpriset.

Jag blev mycket glad av att höra detta och delar förstås Sturmarks längtan efter att se fler bönestudier och mirakelstudier. Jag hoppas att min bok ska inspirera fler att undersöka vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB) och att den filosofiska diskussionen om kopplingen mellan VOTEB, mirakler och Gud fördjupas.

Jag och Sturmark är därmed överens om att vetenskapen inte ska använda sig av metodologisk naturalism (MN). MN är inställningen att vetenskaplig metod inte kan acceptera övernaturliga förklaringsmodeller, även om det överaturliga skulle finnas. I Dokumenterade mirakler illustrerar jag det med:

”…om paleontologen Petter observerar att ett dinosaurieskelett reser sig upp ur jorden och dansar balett är han fri att tro att det han ser är sant, men han kan inte publicera händelsen i en naturvetenskaplig tidskrift då den strider mot den vetenskapliga världsbilden.”

MN är extremt utbrett och är det som vanligtvis praktiseras även av troende forskare. Prästen och teologen Bengt Holmbergs skriver i artikeln ”Att läsa bibeln som om Gud inte fanns”: ”I akademisk undervisning och forskning om bibelns texter är Gud inte med som historisk aktör, impulsgivare, orsak eller påverkande faktor[…] det beror på att vetenskap av alla slag bygger på data som är åtkomliga för alla.”*

Holmberg beskriver detta som nödvändigt när han har undervisat religionsvetenskap på Lunds universitet och studenterna utgör en salig blandning troende och icke-troende, kristna och icke-kristna. Genom att enbart prata om naturliga processer och fenomen är det åtkomligt för alla oberoende av deras livsåskådning, för alla är vi överens om att naturen finns.

Här finns dock två problem. För det första: ett påstående är inte är mer sant för att fler kan acceptera det. För det andra: naturalistiska påståenden är inte nödvändigtvis mer åtkomliga än supernaturalistiska. Även om det skulle vara fler som håller med om historiebeskrivningen att Jesu kropp ruttnade i en grav än historiebeskrivningen att han uppstod, har man fortfarande missat Holmbergs ambition av att vara åtkomlig för alla eftersom en hel del tror att uppståndelsen är ett historiskt faktum.

MN sticker ut från andra vanliga kriterier på vetenskaplighet – observerbarhet, upprepningsbarhet och falsifierbarhet – i och med att MN sätter upp ett kriterium för innehållet i det som ska studeras snarare än att beskriva metod. Kanske vill någon försvara detta genom att hävda att det övernaturliga är omöjligt att observera, upprepa och/eller falsifiera. Men om det vore sant är MN ett överflödigt kriterium, och för att ta reda på huruvida det är sant måste vi överge MN i det vetenskapliga arbetet. Vi kan inte ta reda på om övernaturliga fenomen kan observeras om vi har bestämt oss för att utesluta det övernaturliga från vår undersökning innan den ens har ägt rum.

Forskarna Tobias Hägerland och Cecilia Wassén försöker lösa problemet genom att betona att det är skillnad på det som är sant enligt vetenskapen och det som verkligen är sant: Jesus kanske historiskt uppstod från döden även om en historiker inte kan föreslå det som en vetenskaplig hypotes. Men vetenskapen ägnar sig åt falsk marknadsföring om den inte försöker hjälpa oss veta vad som verkligen händer och har hänt. Vetenskapens självaste existensberättigande är att berätta sanningen för oss. Att då på förhand utesluta en rejäl bit av möjlig verklighet, inte som en slutsats av vetenskapligt arbete utan som en förutsättning för den, är inget mindre än antivetenskapligt.

De flesta forskare är överens om att utomjordingar inte har besökt jorden, men det beror inte på att man på förhand har uteslutit att det omöjligen kan ha hänt. Filosofen Mats Wahlberg har påpekat att om astronomer resonerade kring rymdvarelser som naturalister resonerar kring mirakler ”skulle vi få läsa böcker som klargör att utomjordingar under inga tänkbara förhållanden kan figurera i vetenskapliga förklaringar. Inte ens om de svävar med rymdskepp över alla större städer.”**

Av samma anledning är det irrationellt att betrakta mirakler som ovetenskapliga innan man ens försökt hitta dem vetenskapligt. Därför måste den metodologiska naturalismen överges.

Här kan du läsa mer om Dokumenterade mirakler.


Referenser

*Holmberg, Bengt, 2008: ”Att läsa bibeln som om Gud inte fanns”, Svensk Teologisk Kvartalskrift, vol. 84, nr. 2, ss. 58–64.

** ”Kristen tro visst förenlig med vetenskap”, Dagen, 10 februari, s. 20.

Annonser

Hur ska historisk forskning behandla det övernaturliga?

Den nyutkomna boken Den okände Jesus av Cecilia Wassén och Tobias Hägerland är det senaste försöket på svenska att beskriva en historisk Jesus om naturalismen hade varit sann. Som Stefan Gustavsson påpekar i sin recension av boken är författarna ovanligt öppna med detta: i inledningen slår de fast att de utgår från att allt som skett i historien orsakas av en ”känd inomvärldslig orsak” och att det som är ”naturvetenskapligt omöjligt” inte kan ske. Innan de ens börjar titta på Jesu liv utgår de alltså från att mirakler och Gudsingripanden inte kan ske och aldrig har skett. De kallar detta för en ”vetenskaplig” syn.




I själva verket är denna naturalism en filosofisk position som både är obevisad och obevisbar. Inte bara det, som jag påpekat tidigare är den självmotsägande, och ingen är egentligen naturalist i praktiken. Om naturalismen vore sann skulle vi inte kunna lita på våra tankar eftersom de enbart är resultaten av omedvetna, icke-rationella inomvärldsliga processer, vilket gör all vetenskap meningslös och irrationell, inklusive den Wassén och Hägerland presenterar.


Som försvar för sin metodologiska naturalism skriver författarna i ett debattsvar till Gustavsson att om de inte tillämpade den skulle de tvingas erkänna allt


Då skulle vi kunna anta att andra helare under antiken, som Apollonios av Tyana, också mirakulöst kunde bota sjuka och uppväcka döda, eller att exorcisten­ Eleasar som den judiske historikern Josefus beskriver faktiskt drev ut onda andar.
I ett annat sammanhang skulle­ man få räkna med att Koranen och Mormons bok uppenbarades­ för Mohammed respektive Joseph Smith på det sätt som dessa profeter hävdade. Med ett sådant förhållningssätt skulle allt bli möjligt – men som historiker skulle vi inte kunna bli överens om mycket.
Wassén och Hägerland tycks alltså mena på fullaste allvar att alternativet till att utgå från att inga mirakler någonsin sker i historien, är att utgå från att alla påståenden om att mirakler sker är sanna. En sådan dikotomi möter vi inte någon annanstans i historieforskningen. Ingen hävdar att samtliga som hävdat sig vara kungar genom århundradena antingen faktiskt har varit det, eller så har ingen av dem existerat!


Alternativet till att utgå från naturalismen a priori är naturligtvis inte att tro på vartenda religiöst påstående som finns. Inte heller är det att a priori utgå från att Gud och det övernaturliga finns. Nej, utgångspunkten bör vara agnostisk – det kan vara så att ett mirakel har skett när människor har påstått att det har skett, eller så har det inte gjort det.


Att innan man ens tittar på beläggen för det ena eller andra utgå från att allt som skett i historien grundar sig i kända, inomvärldsliga orsaker, är att inte längre söka det som är sant utan enbart det som bekräftar en redan fastslagen världsbild. Som Stefan Gustavsson skriver i en replik till Wassén och Hägerland: “Om Gud har agerat övernaturligt och vi har låst oss vid att alla händelser måste ha en naturlig orsaksförklaring kommer vårt vetenskapliga arbete inte att leda oss i riktning mot sanning. Och sanning är ju målet för all vetenskap.”


Detsamma gäller om ängeln Gabriel faktiskt uppenbarade sig för Muhammed eller om Krishna verkligen var Vishnus avatar. Om vi a priori utgår från att det är omöjligt kommer vår vetenskap att motsäga det som verkligen är sant – vilket går emot vetenskapens syfte. Därför bör religionshistoriskt arbete utgå från en agnostisk position vad gäller det övernaturliga, snarare än att argumentationslöst utesluta Gudsingripanden innan man ens börjat titta på det historiska materialet.

Micael Grenholm

Vem vågar vara naturalist egentligen?

Vem vågar vara naturalist egentligen?
Av Micael Grenholm

När människor förnekar att mirakler, andeväsen och/eller Gud existerar hänvisar de ofta till naturalismen, en idé som populariserades under 1800-talet som lär att det enda vi är berättigade att tro existerar är det vi med vetenskap kan upptäcka i naturen. Naturalismen exkluderar det övernaturliga från sin världsbild: mänskliga medvetanden hävdas enbart vara kemiska och elektromagnetiska processer i hjärnan utan någon immateriell själs inverkan, universums uppkomst och finjustering försöker man förklara med naturlagar och kvantfysik snarare än att hänvisa till en skapare som står över naturen. De som bekänner sig till naturalismen hävdar ofta att vi som inte ansluter oss till den uppfattningen är ovetenskapliga, gammaldags eller skrockfulla.

Men naturalismen åtföljs med en mängd problem som gör att i praktiken är det väldigt svårt att hitta någon som verkligen är naturalist. Teorin strider så fundamentalt mot vår mänskliga erfarenhet av livet och världen att de allra flesta som säger sig tro på naturalismen tvingas fuska med sin världsbild och bitvis medge att naturlig energi och materia inte är allt som existerar.

De flesta som kallar sig naturalister i Sverige stöder exempelvis HBTQ-rörelsen och är ofta positiva till queerteoretisk normkritik och transpersoners krav på att människor ska respektera deras könsidentitet. Som podcasten Apologetics Canada poängterade för några veckor sedan är mycket av detta fullständigt oförenligt med naturalismen. Om naturen är det enda som finns och människan enbart består av molekyler så är det omöjligt att en persons subjektiva upplevelse skulle avgöra vilket kön den personen har. Det transpersoner hänvisar till när de beskriver hur de upplever sig fångade i fel kropp är att deras “jag” är immateriellt och oberoende av den fysiska kroppen – ja, kroppen ska anpassa sig efter den!

Fri vilja är också omöjligt enligt naturalismen – eftersom något övernaturligt inte intervenerar i universum så utgör historien en serie orsak och verkan som inte kan te sig på något annat sätt. Partiklarnas slumpmässiga konstellationer i den ursprungliga singulariteten som sedan expanderade genom big bang förutbestämmer hela världshistorien och det kan inte ändras utan löper som en serie dominobrickor. Allt vi gör och tänker bestäms av den input vi får biologiskt och socialt, och vår idé om fri vilja är enligt naturalismen enbart en illussion.

Nå, stämmer detta kan vi inte ställas till svars för något val vi gör, ens om det skulle vara brottsligt och/eller skada någon annan. Moral förlorar fullständigt sin funktion, för idén om att vi “bör” göra något förutsätter att vi har ett val att göra det. Rationellt tänkande blir också meningslöst, för även det förutsätter att man kan välja att tänka logiskt och förnuftsmässigt snarare än känslobaserat eller ansvarslöst. Det är uppenbart att knappt någon lever som om detta verkligen vore sant, istället underställer sig de flesta naturalister de idéer som de själva hävdar, eller borde hävda, är illusioner. Detta innebär inte bara hyckleri från deras sida utan visar hur de hävdar att vi bör tro på en idé som inte ens de själva kan tro på (och som fråntar begreppet “bör” all sin verkliga innebörd).

Om naturalismen vore sann kan vi inte tala om mänskliga rättigheter eller mänsklig värdighet, för dessa är immateriella idéer som från en naturalistisk synvinkel inte kan existera i verkligheten. Det är enbart en illussion att alla människor skulle ha samma värde om naturalismen är sann. Andra ideologiska ideal om frihet, rättvisa och demokrati blir meningslösa, dessa ord kanske kan beskriva mänskliga samhällen och idéer men de kan inte i sig själva vara något som vi bör sträva efter – det förutsätter en immateriell aspekt av tillvaron som inte kan reduceras till energi och materia. För vilka molekyler består frihet av?

Till och med evolutionsteorin är orimlig för naturalister att ansluta sig till. Den kristne filosofen Alvin Plantinga har demonstrerat varför en person som både tror på evolutionsteorin och naturalismen tvingas erkänna att de kognitiva processer som det naturliga urvalet främjar är de som leder till överlevnad, inte nödvändigtvis sanning. Eftersom det enligt naturalismen inte finns någon planerande, övernaturlig aktör som styr evolutionen till att främja sanningsenligt tänkande så finns det ingen garanti för att varelser som utvecklas evolutionärt uppfattar verkligheten och tänker sanningsenligt. De kan inbilla sig hur mycket som helst bara det hjälper dem överleva. Men eftersom den evolutionstroende naturalisten själv menar sig ha utvecklats på det sättet finns ingen anledning för honom eller henne att lita på någon av sina tankeprocesser, inklusive de processer som gjort honom eller henne till naturalist. Alltså utgör evolutionsteorin ett motbevis mot naturalismen.

För att sammanfatta: en naturalist måste hävda att mycket av queerteori, fri vilja, moraliskt ansvar, rationellt tänkande, idéer om mänskliga rättigheter och mänskligt värde samt naturalismen självt alla är illusioner. En sådan naturalist existerar förstås inte. Eftersom naturalismen både är orimlig och utesluter sin egen rationella legitimitet, så går det inte alls att utesluta det övernaturligas existens och en transcendent verklighet. Om vi är ärliga med varandra, tror vi alla att något mer än naturen existerar.

Micael Grenholm