Kategoriarkiv: Sekulärhumanism

Dahlman arrangerar debatt mellan Annala och Sturmark

Veckans film är en rykande aktuell debatt som hölls i Kalmar i helgen. ”Lorensbergskyrkan fylldes när humanisten Christer Sturmark debatterade Guds existens med Vesa Annala, frikyrkopastor”, skriver tidningen Barometern. ”De två debattörerna talade snabbt och refererade flitigt till filosofer och forskare. Åhörarna fick ett tillfälle att damma av begrepp som axiom, kreationism, evolution och metafysik. Kanske inte alldeles enkelt, men intressant, konstaterar ett äldre par i publiken.”
Arrangör och moderator för debatten var Tommy Dahlman.

/ Magnus Lindborg

Om Brödet och Bagaren

”All kunskap om det okända börjar med studiet av det kända”

En av det mänskliga tänkandets grundsatser formuleras så. Oavsett om vi ser
ner i pedagogikens grunder eller undersöker filosofernas formulerade
trossatser, eller för den delen teologins försök att ordna upp trons innehåll i
dogmer och läror så är det alltid i det kända vi börjar. Om det okända vet vi
bara att det måste inrymma och bestå av miljoner kända ting. De kända
tingen är nämligen närvarande, påtagliga och för all del studerbara. Bara om
vi kan börja med något observerbart kan vi ens börja prata om det som inte
syns eller syns vara.

I fråga om bröd dessutom ätbara.

Det dagliga brödet är en ur historisk och teologisk synvinkel ett grundtema för
både fysisk och själslig tillvaro. Inte för inte är en av kärnorna i all tro ”Giv oss
idag vårt dagliga bröd”. Utan bröd i bred bemärkelse upphör allt liv och allt
medvetande och alla frågor. Livet hänger på brödets ätande. Och som i så
många andra fall behöver den hungrige inte veta någonting om hur bröd blir
till och heller inte ha den blekaste aning om vem som bakade det. Brödet
möter ett livsbehov och den som livnär sig kan i ett helt långt liv leva i
fullständig aningslöshet om både ”hur bröd blir till och vem som gör det”.
Magens enda teologiska behov är: går det att äta? Sen kan tungan lägga sig i
och ha synpunkter på hur det smakar, men det är redan överkurs för den
hungrige.

Det synes mig otroligt att det kan finnas en enda människa som tror att brödet
bakar sig själv. Smaka på den tanken ett ögonblick. Hur skulle det vara om
brödet kunde bestämma sin tillblivelse?
Spannmålen besitter då i sig en färdighet att önska sig bröds gestalt. För det
börjar ju med någon form av mjölgivande organism. Den har förmågan att
utvälja åt sig sin egen undergång genom malning och sållning, (Och
förmågan att organisera sådan apparatur), den har en instinktiv förståelse om
nödvändigheten av någon vätska och antas vara kapabel att söka rätt vätska
i rätt mängd för att de inneboende processer som fuktat mjöl har kan börja.
Den vet också att alliera sig med en mikroorganism som har märkliga
egenskaper. Den kan bryta ner stärkelsen i mjölet till sockerarter som den
sedan förtär och omvandlar till alkohol och koldioxid. Dessa kamikazepiloter
bygger upp en sådan nivå av alkohol att de dör, men den andra produktens
små blåsor fångas effektivt upp av det proteinnät som det fuktade mjölet
under mekanisk bearbetning bygger i en omvandling av de tidigare separata
ingredienserna till en integrerad enhet. Vi kallar det deg. Energin till denna
mekaniska bearbetning finns inte i ingredienserna, de måste tillkallas utifrån.
Hur spannmålen kommer i kontakt med denna är inte känt. Men den måste
finnas enär det utan denna agent inte sker någon integrering av det som skall
bli bröd.
När glutennätet når sin optimala täthet fasthåller det den mesta möjliga
mängd koldioxid som sedan gradvis expanderar degen och under det nästa
momentet: upphettningen, får dem att konsolidera det jästa brödets höjd och
struktur.

Upphettningen kan inte ske godtyckligt, den måste ske kontrollerat. Det
räcker inte med ett blixtnedslag som sätter skogen i brand. Hettan dödar
alkoholen i takt med att den får proteinnätet som består av gluten att
koagulera. I den yta som hettan närmast drabbar omvandlas en del av
stärkelsen till invertsocker som under hetta karamelliserar och ger den
lockande bruna ytan. Hettan får inte utsätta brödet för länge, då övergår den
snart till aska. Timingen är nödvändig. Är det spannmålen som styr energin?
Det självbakade brödet är redan här en utmaning på det mest fundamentala
planet. Och mig veterligen existerar ingen enda människa som tror att bröd
blir till på detta vis. En annan sak som jag utan minsta tvekan kan konstatera
är detta: ingen normalt funtad människa förväntar sig någonsin att finna
bagaren i brödet. Minsta andel av bagarens eget väsen i degen, låt säga i
form av en fingernagel eller hårlock skulle vara en anomali, värd en
reklamation minst!

Så miljarder människor äter sitt dagliga bröd och är fullständigt övertygade
om att inget bröd existerar utan bagare trost att de aldrig i sitt bröd finner
bagaren.

Från det kända till det okända. Förutsättningarna för ett enda bakat bröd
ställer upp en exakt specifikation av ingredienser, av exakta mått på extern
mekanisk bearbetning, av precisionstilldelad energi under absolut allt annat
än godtycklig tidsrymd.
Det enda som under inga förhållanden åstadkommer en enda limpa är
godtyckliga råvaror plus slumpmässiga processer under oändlig tidsrymd.
Komplexiteten i en enda limpa är försumbar om än bara realiserbar under
exakta förutsättningar som den tänkande bagaren äger kunskapen om. Det
mesta i livet är mera komplext än bröd. Den levande cell som bär vetets hela
tillblivelseprogram är miljoner gånger mera komplicerad. Och miljoner gånger
mera aktiv till att genomföra det program som finns i dess genetiska ’script’.
Att bröd inte bakar sig själv är universellt axiom. Men tron att allting kommer
ur ingentings vilja att bli någonting är upphöjd till religion.

Att hela existensen är ett lika självklart resultatet av en genomtänkt handling
av en ’bagare’ är därför inget annat än en logisk deduktion av det kända.
Ingen enda människa under hela den mänskliga historien har någonsin
observerat något annat än att vare sig bröd eller levande organismer ”bakar”
sig själva. Det som aldrig sker kan heller aldrig antas som utgångspunkt för
vad som skulle kunna ha skett.’

För till det okända kommer man bara genom det kända eller genom en
uppenbarelse från det okända. Bara det okända bakom det kända kan
klargöra det kändas tillblivelse och existens. Då bagaren inte finns i brödet är
det å ena sidan lönlöst att söka honom där men också lika lönlöst att förneka
dess existens.

Naturvetenskapen säger oss alltså att ingenting blir till av sig själv.
Uppenbarelsen säger ”Det var jag som är som gjorde det”. Där börjar den
kristna tron. En som i sig själv inrymmer all existens är upphov till allt som
existerar samt den som skapat förutsättningarna för hur det som är
samverkar.

Jag var bagerikunnig innan jag blev troende. Jag har förstått deras frustration
som letar efter gudsbevis inom skapelsen. Min lättnad över att bagaren inte
är i sitt bröd är jättestor. Men tycker lite synd om dem som måste förneka sina
självklara insikter om relationen till sitt dagliga bröd så fort de funderar över
hur det större förhåller sig till det mindre. De måste överge allt logiskt
tänkande, all förnuftig deduktion och måste lämna en smått skräckingivande
dörr öppen för att de en dag blir kannibaler genom att äta bagaren i sin
frukostmacka.

”Människan är inte designad för att leva av enbart bröd, utan av varje ord som
utgår ur Guds mun.” Brödet är den natur vi lever i, Gudsordet är den
uppenbarelse som förklarar dess betydelse.

Björn Teddy Donobauer

Mot bättre vetande – Del 2

Mot bättre vetande – Del 2
Av Bength Gustafson
Som kristen och skapelsetroende kan jag vara konsekvent i hur jag tänker och resonerar när det gäller något så viktigt och grundläggande för oss människor, som behovet av  intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål, när det gäller ursprung och uppkomst för livet och hela skapelsen. Jag vågar påstå, att så konsekvent kan inte en ateist, darwinist och sekulärhumanist vara.
Detta är inte bara ett löst påstående som jag gör, utan jag påstår detta utifrån att jag under många år och med stort intresse har läst och lyssnat till vad olika författare och förespråkare har skrivit och sagt inom just dessa områden: ateism, darwinism och sekulärhumanism. Det har att göra med ett genuint intresse ifrån min sida, och det är som jag sa till sekulärhumanisternas ordförande Christer Sturmark, då vi senast möttes i en debatt på Löttorps Camping för drygt två år sedan, inför en tusenhövdad publik, att ”jag läser och lyssnar till dig Christer och till dina meningsfränder, därför att jag vill tränga in i era huvuden för att ta reda på hur ni tänker och resonerar”. Vid det tillfället hade jag tagit med mig upp på podiet ett antal böcker och tidskrifter som bland annat Christer Sturmark har författat och som visar på denna inkonsekvens i sättet att tänka och resonera.(1)
I min förra bloggtext, Mot bättre vetande  Del 1, så skrev jag om nödvändigheten av just intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål bakom livets ursprung och uppkomst och bakom  de fysiska lagarnas, universums, de olika arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människans ursprung och skapelse. Detta nödvändiga behov av intelligens som ateister, darwinister och sekulärhumanister inte erkänner, utan påstår att den inte behövdes där och då, och att intelligensen är en senare produkt i evolutionsprocessen. Detta är, enligt min mening, ett påstående mot bättre vetande och mot deras eget vetande av behovet av intelligens i allt vad de själva tänker, talar, skriver och gör. Ett påstående som är ett s.k. ”extraordinärt påstående” och sådana ”extraordinära påståenden kräver extraordinära argument”, enligt Christer Sturmark.(2)  Att slumpmässiga processer och ”det naturliga urvalet” har kunnat ersätta bristen på intelligens, det är ett exempel på ”ett extraordinärt påstående” som saknar ”extraordinära argument”, och som därför  är föga trovärdigt, enligt min mening.
Intelligensen är inte ensam. Detta är en oslagbar del i vår kristna tro på en evig, personlig och intelligent Gud som Designer och Skapare. På ett oskiljaktligt sätt hör Guds intelligens samman med absolut och objektiv sanning och med Guds personliga karaktärsdrag som visar oss vem och hurudan Gud är. Karaktärsdrag som kärlek, rättfärdighet, rättvisa, visdom, vishet, ljus, godhet, barmhärtighet, trofasthet, pålitlighet, för att nämna några av alla de personliga karaktärsdrag som Gud har.(3)  Allt detta som fanns med vid livets uppkomst och då de andliga och fysiska lagarna tillsammans med skapelseordningen inrättades och fastställdes och då Gud skapade universum, de olika arterna i djur- och växtriket och då människan skapades till Guds avbild. Därför kunde Gud också konstatera, att det han hade gjort ”var mycket gott”.(4)Gud, som Designer och Skapare, var själv personligt närvarande och kunde göra denna objektiva bedömning utifrån vad han såg, och även lämna till eftervärlden vad som hände där och då.
Just här ligger min grundläggande invändningmot det som ateism, darwinism och sekulärhumanism lutar sig emot när de ger en förklaring till hur allt började en gång och sedan fortsatte, nämligen ”…från ingenting, av ingenting och för ingenting” och genom slumpmässiga processer och ”det naturliga urvalet”.(5) Men ingen människa var där, och därför kan heller ingen människa berätta för oss om vad som rent faktiskt hände där och då. Och avsaknaden var total av intelligens, förnuftig reflektion, planering, mening, syfte och mål och av nödvändiga karaktärsdrag. Och naturvetenskapen och den s.k. ”vetenskapliga metoden”,(6) kan inte hjälpa till  på ett tillfredsställande sätt, eftersom den har en begränsad räckvidd och når inte tillbaka dit som den behöver nå, för att kunna ge oss tillförlitliga svar på våra frågor om vad som faktiskt hände.

För mig är det obegripligt, motsägelsefullt och icke-trovärdigt, när forskare och föredragshållare, författare och journalister, inom vilken vetenskaplig disciplin det vara må, men framförallt inom naturvetenskapen, använder sin intelligens och tankeförmåga till att försöka konstruera och presentera en ursprungsförklaring som saknar en bakomliggande intelligens och nödvändiga karaktärsdrag. Rädslan för att Gud finns som en förklaring till denna bakomliggande intelligens och till dessa karaktärsdrag är tydligen så stor, att man är beredd att göra dessa ”logiska kullerbyttor”.  Men som sagt, att det ligger utanför naturvetenskapens och den vetenskapliga metodens räckvidd. Därförhar vi idag en evolutionsteori som alla ska förhålla sig till, eftersom alternativet Gud, intelligens och karaktär redan på förhand har underkänts, eftersom Gud inte ryms där i den trånga och inomvärldsliga boxen.
Men vi människor behöver allt detta: intelligens och personliga karaktärsdrag, vare sig vi är kristna, ateister, darwinister och/eller sekulärhumanister. Allt detta som kristen skapelsetro ger oss en heltäckande och trovärdig förklaring till.
Utifrån detta kommer jag nu att i tur och ordning skriva om livets ursprung och uppkomst, om de fysiska lagarnas och skapelseordningens inrättande och fastställande, om universums och de olika arternas uppkomst och om människans ursprung och skapelse.
Väl mött!


Bength Gustafson
Källor: (1) T.ex boken: ”Tro och vetande 2.0”, av Christer Sturmark, och sekulärhumanisternas tidskrift: SANS fanns med på podiet. (2) Boken: ”Upplysning i det 21:a århundradet”, av Christer Sturmark. Fri Tanke förlag. 2015. Sid. 96. (3) Bibelns sanningsbegrepp är absolut och objektiv sanning. Ex. på Guds karaktär kan vi läsa om i Gal. 5:22-23. (4) 1 Mos. 1:1-31. (5) ”Vem tänder stjärnorna?” av Per Ewert. Aeropagens. (Livets Ord Förlag). 2008, 2009. Sid. 118. ”Det naturliga urvalet” är en grundbult i evolutionsteorin. (6) ”Den vetenskapliga metoden” är en term som används vid diskussioner om vetenskaplig aktivitet. En metod som syftar till att särskilja mer sannolika slutsatser från de som är mindre sannolika. http://www.vetenskapsteori.se