Kategoriarkiv: William Lane Craig

Varför mirakler är så frånvarande i västerländsk apologetik

På populär nivå har kristna hänvisat till mirakler som argument för trons sanning ända sedan urkyrkan. I NT ser vi hur man pekar på mirakler för att visa hur Israels Gud är med Jesus (Joh 3:2), att han är levande och verksam (Luk 7:16) och att han existerar (Apg 17:31). Läser man missionshistoria ser man gång på gång hur missionärer demonstrera evangeliets sanning genom att låta den Helige Ande verka mirakulöst. Som John Wimber med kollegor uppmärksammade på Fuller Seminary under 1980-talet är tecken och under något miljontals människor uppger som skäl till att de tagit emot Jesus världen över.

Trots detta lyser dessa mirakler med sin frånvaro i modern, västerländsk apologetik. Det finns ett mirakel som vi flitigt diskuterar och debatterar med ateister om: Jesu uppståndelse. Möjligtvis lyfter vi in andra bibliska mirakler i den diskussionen. Men moderna mirakler undviks av flera inflytelserika apologeter, och betraktas ibland som lite oapologetiskt.

Apologeter utan under

Justin Brierly
Justin Brierley

Den store apologeten William Lane Craig har sagt “I don’t appeal to miraculous healings as arguments for God’s existence […] I think that there are weightier arguments for the existence of God than pointing to miracles.” Timothy McGrew når diskuterar i sin välskrivna artikel om mirakler nästan uteslutande bibliska mirakler, inte moderna. Justin Brierley, värd för det apologetiska debattprogrammet Unbelievable på Premier Christian Radio (vars podcast jag verkligen rekommenderar), har uppmärksammat moderna mirakler några gånger men har medgett att det inte är särskilt ofta. Som förklaring till detta har han sagt följande

This is kind of unusual for me […] we’re tending to deal with the kind of philosophical arguments for God, can we trust Scripture, those kinds of brainy, intellectual issues if you like. And in the field of apologetics, as it’s sometimes called, the sort of miracles stuff is sort of considered a bit like, “out there”. It’s very difficult to verify, it’s not objective in the way that we can talk about evidence for God and the Bible and that kind of thing. So in my view I think a lot of apologists tend to steer away from it.

Att mirakler inte skulle vara objektiva och möjliga att verifiera stämmer inte, jag har tidigare skrivit om vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön som utgångspunkt i ett terasologiskt* Gudsargument. Varför verkar inte Brierly medveten om det, och varför avskriver Craig och McGrew moderna mirakler som en bra grund för apologetiska argument? Jag kan tänka mig följande anledningar:

1. Frånvaro av karismatiker

Inom pingströrelsen har det länge funnits ett teologiförakt, som i Väst kom att förändras först för bara några decennier sedan. Västerländsk apologetik har istället dominerats av ickekarismatiska evangelikaler, anglikaner och katoliker. Flera av dem har trott på cessationism, läran att Andens gåvor upphörde med apostlarna, och få har personliga erfarenheter av mirakler. Detta gör att en del apologeter har hållt med ateisterna om att moderna mirakler inte sker, och andra har tyckt att det varit för främmande och ”out there”, som Brierly säger, för att användas inom apologetik.

2. Frånvaro av logisk struktur

De flesta apologeter ägnar största  delen av sin tid åt att upprepa saker andra har sagt och skrivit. Det är inga konstigheter, så gör alla tänkare. Vi bygger på dem som gått före genom att modifiera och kombinera existerande idéer. De som ägnar sig åt ett grundarbete med att bygga upp ett nytt argument eller en ny teori from scratch är i minoritet.

Vad jag vet har ingen än så länge satsat på att utveckla strukturen för ett argument utifrån moderna mirakler som man kan använda i kristen apologetik – förmodligen på grund av punkt 1 ovan. Karismatiska apologeter är då mindre rustade att prata om mirakler, och faller hellre tillbaka på kosmoliska, teleologiska eller moraliska Gudsargument som redan är utvecklade.

3. Frånvaro av erfarenhet

Även apologeter som har en karismatisk teologi kan ibland sakna särskilt stor erfarenhet av mirakulösa händelser. Jag själv har läst om betydligt fler mirakler än jag faktiskt sett själv med egna ögon. Möjligtvis så kan det hos vissa finnas en oro att ateisten man debatterar mot begär bevis där och då, medan diskussioner om Jesu uppståndelse eller universums finjustering ställer mindre krav på att man lever som man lär. I själva verket skulle en sådan invändning från ateisten vara osaklig – att man menar att mirakler sker idag innebär inte nödvändigtvis att man kan beställa dem på kommando.

Förändring på gång

Keener's Book
Keeners bok

Jag tror dock att vi inom en snar framtid kommer börja använda miralogiska argument för Guds existens i västerländsk apologet. Professor Craig Keeners arbete Miracles, som består av över 1000 sidor i två volymer, introducerade moderna miraklers existens till den breda massan akademiska kristna. Apologeten Gary Habermas uttryckte i en gemensam föreläsning med Keener att det är dags att använda dessa moderna mirakler i apologetiska resonemang.

Jag själv kommer snart kicka igång ett bokprojekt om dokumenterade mirakler och hur de kan användas som argument för Guds existens. Jag tror jag kommit något på spåren när det gäller den logiska strukturen som behövs för att ett sådant här argument ska fungera.

Naturligtvis kommer jag behöva interagera med mer litteratur och fler tänkare under projektets gång – säg gärna till om du vill bidra med dina tankar eller känner till bra känslor. Jag är hoppfull över möjligheten att detta så småningom kan bli ett nytt standardargument tillsammans med de kosmologiska, teleologiska, moraliska och Jesu-uppståndelsegiska argumenten för Guds existens.

Uppdatering: Nu kan du stötta mitt bokprojekt om dokumenterade mirakler via Kickstarter!


*Det är symptomatiskt att det inte finns ett etablerat ord för studiet av mirakler. Dynamologi syftar på studiet av krafter, och semeiologi på studiet av skyltar, så teras (under) var det enda grekiska ordet kvar. Även om terasologi än så länge inte orskar mer än rynkade pannor föredrar jag det ändå framför miralogi, eftersom det skulle vara en skandalös blandning av latin och grekiska.

Annonser

Varför Jordan Peterson och William Lane Craig talar förbi varandra

Varken du eller jag visste vem Jordan Peterson var för en månad sedan, och nu verkar han vara på allas läppar. Den kanadensiska psykologiprofessorn har blivit en intellektuell popstjärna, med miljontals visningar på YouTube och en massiv fanbase bestående framför allt av yngre vita män. Peterson kritiserar vänstern, feminism, queerteori, postmodernism och – intressant nog – ateism.

Kanske drivs han till det av sin konservatism, eller att han tagit sig an ett sanningssökande som skiter i vad som är PK, men Peterson har uppvisat ett stort intresse för Gud. Han undervisar om Bibeln från ett psykologiskt perspektiv, och han debatterar mot nyatestier som Sam Harris. Han har inte satt ner foten själv vad gäller Guds existens, men många kristna tror att han onekligen är på väg att bli frälst.

Intresset var därför skyhögt när Peterson i slutet av januari för första gången träffade världens förmodligen främste kristne apologet, William Lane Craig, i ett panelsamtal tillsammans med filosofen Rebecca Goldstein om livets mening:

Jag var inte den enda som kände mig lite besviken av att lyssna på diskussionen. WLC var solid som vanligt och presenterade ett starkt case för att livet bara kan ha en mening om Gud finns – människan i ett ateistiskt universum saknar syfte, värde och betydelse. Ateisten Goldstein argumenterade mot, men på ett rätt så banalt sätt – hennes främsta argument för att objektiv moral kan finnas utan Gud var det uttjatade Eufrytosdilemmat, och när Craig citerade hennes man Steven Pinker mot slutet om hur moral och mening inte kan finnas utan Gud blev hon mållös.

Och Peterson då? Han stod delvis mellan de andra debattörerna, samtidigt som han också stod utanför. Han började med att säga att frågan ”Finns det mening med livet” är en ”korkad” fråga, för svaret enligt honom är uppenbart ja. Han förenade sig med Goldsteins kritik mot Craigs påstående att livet inte kan ha ultimat mening om allt slutar i död och förintelse. Samtidigt tryckte han på, olikt Goldstein, att det finns objektivt gott och ont oberoende av mänsklig opinion – såsom Asuchwitz. Och att just Auschwitz skapar ett problem för ateisten. Och sen satte han sig.

Jag kan vara trög, men för att vara en kille som inte gillar postmodernism måste jag säga att en hel del av det Peterson säger faktiskt känns ganska flummigt.

Evangelisten Craig tog fasta vid Petersons starka bejakande av objektiva moraliska värden, och bjöd öppet in honom till att omfamna teismen som metafysisk grund för den övertygelsen. Peterson gav inte ett rakt svar men uttryckte att naturalismen har problem och att platonism eller teism behövs för att förklara hur saker verkligen kan vara rätt och fel – det räcker inte med att peka på en historiska evolutionära processen som gör att vi landar i vissa moraliska övertygelser.

Craig inflikade att så är det, ett sådant resonemang är inget annat än ett genetiskt felslut. Och då sa Peterson något som verkligen förvånade mig (kring 1:17:30 i videon ovan):

”At that level of analysis you have to start questioning your initial presuppositions, like the idea that the most true truth is objective, because I’m not sure it is. I don’t think we understand what constitutes truth very well.”

Say what? När jag hörde det såg jag lika förbryllad ut som William Lane Craig när han hörde det. För att vara en kille som inte gillar postmodernism så måste jag säga att han nog skulle kunna vinna flum-VM med ett sådant uttalande. Det kan ju enligt sin egen standard inte vara objektivt sant, och om ”den mest sanna sanningen” inte är objektiv så är ingenting sant. Visst skrev jag att Peterson är en sanningssökare ovan?

Vissa har förklarat dissonansen mellan Petersons resonemang å ena sidan och Craigs och Goldsteins å andra sidan med att han är psykolog och de är filosofer. Det spelar säkerligen in. Måhända är Petersons kommentar en passning till teismen – att den ultimata sanningen finns i Guds subjekt.

Min gissning, utifrån det jag läst och hört av Peterson, är att medan Craig på ett föredömligt sätt använder facktermer och andra akademiska redskap för att förtydliga sitt budskap och göra apologetik lättillgängligt, använder Peterson det ibland som en sköld för att slippa svara på obekväma frågor såsom Guds existens. Videon nedan är ett typexempel på det.

Mitt råd är att vi håller huvudet kallt mitt bland alla Petersonhyllningar. Det är förvisso spännande att se om han lockar bort miljontals unga killar från ateismen. Samtidigt är det inte bra om det sker till priset av att samma generation lockas till kvinnoförtryck och främlingsfientlighet. Det bästa vore om Peterson tog Craigs råd till sig och blev kristen på riktigt, med det moraliska ansvar som därav följer.

Intervju med William Lane Craig – veckans apologetikfilm!

Filmen denna gång är vald av Svenska Apologetiksällskapets grundare och direktor Ronny Almroth. 
I intervjun ger Craig sin syn på Dawkins bok The God Delusion och frågas ut om de vanligaste argumenten för Guds existens. Han förklarar också varför Jesu uppståndelse från döden är trovärdig. Inspelningen är gjord i Dallas 2012.

Tre kortfilmer med gudsargument utifrån universum

Den här veckan är det extra roligt att få presentera tre av de korta (4-6 minuter långa) filmer med argument för Guds existens, som vi på Svenska Apologetiksällskapet fått tillåtelse att översätta och sprida. Filmerna är producerade av Reasonable Faith, med den välkände apologeten William Lane Craig i spetsen. Deras hemsida http://www.reasonablefaith.org/ är en guldgruva för den apologetiskt intresserade. En mycket bra bok på svenska, där bland annat flera gudsargument grundligt tas upp, av William Lane Craig är ”Till trons försvar” (Credoakademin). Smakprov finns här: http://www.credoakademin.nu/images/books/tilltronsforsvar_kap1.pdf
Veckans tre korta filmer har det gemensamt, förutom att det är pedagogiska och lättillgängliga, att de utgår från det universum vi har omkring oss.
  • Den första filmen svarar på frågan ”Varför finns överhuvud taget något alls?”
  • Den andra filmen behandlar det s.k. kosmologiska argumentet: Allt som börjar existera har en orsak till sin existens, universums orsak är Gud.
  • Den tredje filmen handlar om orsaken till den osannolika fininställning som finns i universum.
Ta fram popcornen, sätt dig bekvämt, gnugga geniknölarna och häng med på filmtajm!


Trevlig helg! /Magnus Lindborg

Påsken vad kan vi veta?

Ibland kan man nästan tro att vi firar påsk för att påminna oss vårens ankomst, att kycklingar, fjädrar, godis och ägg är det viktiga. Men påskens budskap handlar om det som för alltid förändrade världshistorien – Jesu död på korset och uppståndelsen.
Men kan man verkligen VETA något om det? Är det inte bara något man måste acceptera blint om man vill vara kristen? 
William Lane Craig har ägnat stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt att forska om Jesu död och uppståndelse. Han har doktorerat i både teologi och filosofi och är professor vid Talbot School of Theology. Han är också en mycket uppskattad föreläsare och debattör.
Här talar han för elever på ett highschool (ungefär gymnasium) i Berkeley. Enkelt och med skärpa visar han att vi har starka skäl att tro på Jesu uppståndelse:

/ Magnus Lindborg

Dagens citat – 24/9

“The point is this: If God does not exist, then life is objectively meaningless; but man cannot live consistently and happily knowing that life is meaningless; so in order to be happy he pretends life has meaning. But this is, of course, entirely inconsistent—for without God, man and the universe are without any real significance.” – William Lane Craig