Gästbloggare

Emelie Rynningsjö

Jag heter Emelie Rynningsjö och är född och uppvuxen i Täby utanför Stockholm, men bor tillsammans med min man i Jönköping sedan sju år tillbaka. Jag är legitimerad arbetsterapeut och jobbar som handläggare på Försäkringskassan.

Större delen av min fritid går åt till att läsa. Men jag försöker hinna med lite träning också. Förutom det stora intresset för kristen apologetik har jag ett engagemang för frågor som rör mänskliga fri- och rättigheter och det okränkbara människovärdet. Jag är också barnsligt förtjust i djur.

Begreppet apologetik var frånvarande i mitt kristna liv fram tills jag var i 23-årsåldern. Då började jag på en bibelskola i centrala Stockholm som hette Credo Akademin och som hade en tydlig apologetisk profil. Jag kan utan överdrift säga att det var ett av de viktigaste åren i mitt liv. På många sätt ganska avgörande för mitt personliga kristna liv, som länge hade känts som ett slags hopplöst dubbelliv. Visst hade jag en stark tro och relation till Jesus som ingen kunde ta ifrån mig, men hur otillfredsställande kändes det inte att liksom sakna ett begripligt språk och ett intellektuellt resonemang som fast grund för min kristna tro? Det skavde, och jag visste inte riktigt hur det kristna livet på ett konsekvent och trovärdigt sätt skulle kunna levas, mer än på söndagarna.

I och med utforskandet av kristen apologetik så upptäckte jag, till min hjärnas stora glädje, att det faktiskt gick att prata om de goda skälen och den intellektuella grunden för kristen tro utan att det behövde låta som tungotal för utomstående. Evangeliet var greppbart även ovanför axelhöjd!

Tron har fått utmanas i och med ökade apologetiska kunskaper, samtidigt som den har vuxit både till grund, djup, bredd och höjd. Lika viktigt som det är att fortsätta att fördjupa sina apologetiska kunskaper, tror jag det är att dagligen öva sig i en ödmjuk inställning till andra människor. Apologetik handlar visserligen till stor del att försvara kristen tro, men inte på ett sätt som gör att människor går därifrån med förstärkta fördomar om kristna.

Jag ser på apologetik lite som med efterrätt. Efterrätt är både gott att äta själv och bjuda andra på. Det är inte det mål som är tänkt att mätta oss, eller det som vi i första hand ska leva på. För det är ju Guds ord och vår personliga relation till Jesus Kristus.
Men, en efterrätt kan ju ha en nog så viktig och inte minst god funktion att fylla, och den är ju väldigt tråkig att missa..

Så, det kristna livet, eller middagen om man så vill, blir mer komplett och tilltalande med en apologetisk efterrätt!

Allt gott!

/Emelie

Markus Ahlstrand

Vem är jag? 
Jag är Markus Ahlstrand, präst i Svenska kyrkan sedan 2011 och en filosof så långt tillbaka jag kan minnas. Lever och verkar i den lilla landsbygdsförsamlingen Bureå vid västerbottens kust, strax söder om Skellefteå. Gift med Cecilia sedan 2005 och och stolt far till två underbara flickor. Är snickaren som blev präst, och jag trivs med att lära mig nya saker hela tiden – praktiska såväl som teoretiska. 

Förutom bokläsning och brödbakning (surdegsbröd såklart) så har jag den senaste tiden tagit upp ikonmålning, vilket är en underbart stimulerande sysselsättning. Har sedan länge ett intresse av frågor som ligger inom apologetikens område, och även om det området på senare år har fått ge vika i konkurrens om min tid med andra intresseområden, så försöker jag fortfarande att då och då läsa och förkovra mig i ämnet. Hoppas kunna bidra med ett och annat matnyttigt på denna blogg. Håll tillgodo!
















Annonser

Hjärna och hjärta – Jesus är vägen, sanningen och livet

%d bloggare gillar detta: