Lennox om Stephen Hawking

Med anledning av att den oerhört kände fysikern Stephen Hawking nyligen gick bort, delar vi denna vecka en färsk intervju där John Lennox reflekterar över Hawkings liv och gärning, och inte minst den världsbild han gav uttryck för i sin utgivning.

Annonser

Apologetik överallt!?

Idag publicerar vi en liten länklistan, ett galleri för merläsning; våra bloggares olika andra plattformar och bloggar! En del av dessa alster är kanske kan ge lite andra infallsvinklar och vara en smula annorlunda än det som publiceras på bloggen, en del är givetvis likt eftersom avsändarna är de samma. Vi lyfter här också fram vår eminenta Youtubekanal!

Först ut är

Teddy Donobauer

65922-td_200

Facebook och hemsida

Micael Grenholm

Micael Grenholm KS

Hela Pingsten och Holy Spirit Activism

Bength Gustafson

Kontakt

Bloggar på Inblicks sida

Martin Walldén

2017-03-26 20.36.15

Goda grunder samt Livet, Gud och allting

img_7419
Några vägvisare?!

Några tankar och vägvisare kanske?!

Missa inte heller vår femte bloggare, Hajdi Moche!

/ Martin Walldén, bloggredaktör

Jag har inte tillräckligt med tro för att vara ateist

Veckans klipp är en intressant intervju/samtal med John Lennox, professor i matematik och välkänd föreläsare om tro och vetenskap.

Här delar han med sig av erfarenheter i debatter med bl a Dawkins och Singer, han förklarar hur man ofta definierar om tro till att betyda ickevetande, när det betyder evidensbaserad övertygelse, och han tar upp vanliga invändningar och klassiska missuppfattningar om kristen tro och vetenskap.

Lite Nacho Libre och klipp från filmen om Hawkins blir det också.

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA animation ADN_animation free wikipedia
DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

  1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
  2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
  3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
  4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
  5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
  6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
  7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
  8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
  9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
  10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
  11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
  12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

Livets ospontana uppkomst

Evolutionsteorin går ut på att förklara livets utveckling endast med naturliga processer. Det vi kallar för arternas utveckling genom naturligt urval. Förutsättningen för att evolutionen ska kunna, hypotetiskt, utveckla några arter, är att det existerar liv. Den enda biologiska livsbärande enhet vi känner till är cellen. Idag vet alla hur oerhört avancerad cellen är. Men när evolutionsteorin började bli populär antog man att det förhöll sig annorlunda, och livets spontana bildande sågs som en rimlig tanke. Så är det knappast längre. Abiogenesis, eller spontant bildande av liv, förefaller idag vara ateistens värsta problem. För i takt med att kunskapen ökar, visar sig hela idén vara allt annat än vetenskaplig. Man vet nu att spontana kemiska reaktioner går mot oordning, inte ökad ordning. Att vatten förstör bindningarna i livets molekyler. Att celler bara kan använda den ena av två spegelbilder av en rad molekyler, som bildas i lika mängd i naturen. Och RNA-världen fungerar inte utan proteiner, som saknas i teorin.

Vi känner alla till att endast liv ger upphov till annat liv. Att ingen vetenskapsman i världen lyckats vända processen död cell till levande cell, och då finns ändå varenda liten organell på plats redan. Trots detta griper man ”science of the gaps”-halmstrået och påstår att ”bara liiiite mer kunskap, så lyckas man nog”, trots att verkligheten visar på fler och fler oöverstigliga problem för abiogenesis-förespråkarna.

Vissa skjuter iväg problemet till yttre rymden, eller hittar på andra förklaringar, när den superintelligens man så desperat famlar efter är uppenbar: Gud. Livets uppkomst beror på att Gud ville skapa liv. En mångfald. Som är så häpnadsväckande avancerat att det ännu inte fullt ut kan förstås, än mindre bildas ens av intelligenta forskare. Hur man då kan tro att det skulle kunna uppstå av sig själv är även det häpnadsväckande.

 

Vad är ateisten rädd för?

Den samtida ordstriden om”huruvida Gud finns eller inte” visar upp en lång rad fenomen som alla på sitt sätt är lika intressanta. Inte minst gäller det den agressivitet och hatfyllda retorik som många ”ateister” ger uttryck för. Det spårar liksom ur i flöden av rödglödgad svordomsliknande svada understundom. Och då är ju till sist frågan om varför det är så?

Ett skall sägas först. Det syns ofta vara så att debatterna orsakas av ett rent missförstånd. Den som tror att Gud är och den som förnekar det talar faktiskt inte utifrån samma premisser. Det är två helt olika världsbilder som försöker samsas om ett ben som ingendera ”hund” begriper men vill gripa för egen del. Den som förnekar förekomsten av ”GUD” gör det ifrån en världsbild som saknar alla de egenskaper som den värld Gud har skapat har i den troendes ögon. Det ständigt återkommande kravet på inomvärldsliga bevis för Guds existens bottnar i den missuppfattningen att Gud skulle vara en del av det Gud skapar. Sunt förnuft skulle säga att upphovet till något aldrig står att finna i objektet som sådant. Ni som minns min ‘bagaren och brödet‘ bloggtext förstår svårigheten att härleda bagaren från sitt bröd. Men den enkla insikten, som de allra flesta, ateister som troende, dagligen lever med och på, sätts åt sidan så fort talet handlar om Gud. Att erkänna två diametralt olika världsbilder som grund för samtalet skulle då kanske åtminstone göra förutsättningarna för samtalet tydliga. Frågan är ju om man kan diskutera kaktuspäron och adamsäpplen som om de var samma sak.

Plopp kaktuspäron
Kaktuspäron eller adamsäpple?

Varför handlar folk märkesvaror? Varför är det så extremt viktiga sociala signaler att ha Gucci, Armani och Rolex samt Ferrari och Vuitton bland sina ägodelar? Därför att upphovsmannen till produkten är det samma som egenstatus för den som äger den aktuella varan. Miljoner falsarier flödar på den internationella marknaden och mängder av människor köper fejkvaror för namnets skull, i hopp om att kunna skryta med lånta fjädrar. Jag hävdar med bestämdhet att ingen ateist ignorerar frågan om varors tillblivelse eller ens för en sekund tror att någonting gör sig självt.

Men om vi anför ”Gud” som förklaring till ”det stora hela” får ett antal eljest normaltänkande människor hjärnsläpp och klamrar sig vildsint fast vid den allt dominerande myten om att allting måste komma ur ingenting, på något magiskt och oförklarligt vis. Vilka tönterier som helst kan man anföra, allt går, men det får bara inte handla om ”ett ickeskapat ursprung”. Det får bara inte finnas en intelligent, rationell, målmedveten och förnuftig skapare.

Men varför i Herrans namn inte?

Agnostikerna är på sitt sätt lite fegare men också lite ärligare, upp till en viss punkt. De säger att de saknar nöjaktiga bevis så därför avstår de från att ha en synpunkt på frågan. Steget längre är att hävda att så stora ‘ting’ är bortom mänsklig fattningsförmåga och därför kan ingen veta något om det. Följaktligen ser de sig som ödmjuka och föraktar den troende som tvärsäkert påstår sig veta vad denne tror. Och eftersom kriteriet också hos agnostikerna är ”vetenskapliga bevis” så sitter de i princip fast i samma intellektuella fälla som ateisterna. Deras modiga ödmjukhet är då i själva verket en bristfälligt förtäckt fräckhet. I alla fall ur den troendes synpunkt. För den som tror har ju sin information från en för honom trovärdig källa, en källa som inte är en del av den materiella produkten, utan kommer från Skaparen. Om skaparen har meddelat sig med hela sin skapelse om villkoren för skapelsen, och agnostikern säger att han varken kan eller vill veta, så är han med berått mod så snobbig att han sätter sitt ‘ickevetande’ över det vetande som faktiskt finns lättillgängligt på de flesta av världens språk. Ödmjukhet är det under inga förhållanden.

Men vad har då ateisten att förlora?

Hela grundfrågan är ju denna: ”Jag kan bara tro det som jag intellektuellt kan bevisa med gängse empiriska metoder. Jag har som rationellt tänkande människa rätt att kräva rationella bevis för Guds existens. Det jag inte kan omfatta med mitt rationella förstånd kan inte finnas.”

Låter det inte bestickande, så säg. Vad har man då rimligen att sätta emot denna ‘skitförnuftiga’ positionering gällande den befintliga världen?

De flesta som tar del av dessa debatter vet redan svaren. Men för tydlighetens skull listar jag dem igen.

1 Denna krav specigikation gäller nästan bara frågan om Guds existens. För det är tydligt att samma människor som kräver denna bevisföring för Guds existens inte ställer samma krav på”förekomsten av sin egen rationalitet”. Med vilka empiriska metoder har de kunnat fastställa att de besitter sådan intellektuell kapacitet att de kan bevisa dess existens? Hur är det med denna föregivna rationalitet när det gäller andra mjukvaror som kärlek, solidaritet, demokrati, rättvisa och intelligens?

Är någon enda av dessa bevisbar i den mening som empirin förestavar oss? Bygger inte dessa ideér på icke bevisbara hypoteser? Är inte logikens lagar baserade på ett antagande av att vissa axiom måste finnas, men inte kan bevisas annat än genom att de appliceras, och att först om man utgår från dessa obevisbara premisser kan man använda redskapet? Dvs man kan inte bevisa premisserna annat än genom att använda dem och av frukten känna trädet?

2 Det faktiska beteendet hos även ateister visar att de inte lever i övrigt som de lär. (det kan de dock utan vidare även finna och påpeka hos många troende.) De flesta saknar motsvarande bevis för det vettiga i det mesta de gör, men gör det i allafall. Så går den övertygade atisten ut för att ta en cigarett efter ett frustrerande samtal med en ‘religiös idiot’ på S A S forum. Så föredrar han junkfood för annars tar det för mycket tid ifrån striden för gudlösheten. Och så behöver han medicin för sina ticks, sin ständiga gastrit och sin sömnlöshet. Prosac och Losec och Rennie N. De tror inte på Gud men tror på ”kärleken”. Påpekar man för dem att dessa enheter är kommensurabla, dvs att Gud är Kärlek och att deras sökande efter kärlek borde föra dem till kärlekens upphov så tror de att man är dum i huvudet. ”Kärleken är evig när vi e  tillsammans” för så sjunger de på Mello.

3 Deras krav på bevisföring förutsätter en blind tro på att deras undersökning är fristående från dem själva. Dvs det studerande subjektet lägger aldrig in sina egna värderingar i sitt studerande. De tror på något överrationellt vis att deras sätt att studera tingen är ‘ren vetenskap’. De har därmed en övertro på sin moraliska integritet vad det gäller deras sätt att studera ärendet. De skriver sin egen handlingsplan och i den handledningen framgår det att de bara får redovisa de resultat som stämmer med deras antagande att Gud inte finns. Denna övertro på sin egen neutralitet gör dem blinda för det faktum att man bara får det svar från skogen som man ropat in i den.

4 Deras självvalda begränsning, (alltså:jag tror bara vad jag ser) gör dem också blinda för insikten att de inte bara gör sitt eget förstånd till det fulkrum på vilket hela kunskapen om universum tvingas att svänga, de kan heller inte föreställa sig en rationell intelligens bortom deras egen. En kvalitativt överlägsen intelligens kan de inte inrymma i sina tankar, och därför förblir deras egna tankar ett hinder för det tänkande som erkänner att inget kan studeras med mindre än att man på förhand har en obevisbar tro som grund för det man vill studera. Att studera Guds ”ickevarande” är av logiska skäl inte möjligt då det som inte finns inte kan studeras.

5 Föreställningar om sådant som hör metafysiken till kan av naturliga skäl bara vara hypotetiska till dess att trovärdig information finns tillgänglig från det metafysiska. Där storknar dock ateisten som ju redan i utgångsläget underkänner varje tillstymmelse till förekomsten av en metafysik. Det man inte erkänner kan ju heller inte övertyga om sin existens hur mycket information det än skickar. Det har i sin tur att göra med den psykologiska verklighet som säger att människor ser relativt lite av det som syns men tolkar vad de ser ifrån sina tidigare erfarenheter och i takt med sina på förhand intagna positioner. De kan svära på att de såg Christer Petterson springa som en gasell uppför trapporna trots att den verklige Christer Petterson var låghalt och långt ifrån ”fit for flights.”
Till saken hör också detta. Det är numera till och med vetenskapligt bevisat att en symmetrisk och vacker teori överlever all frånvaro av stödjande fakta. Hypoteser som känns bra håller man fast vid oavsett bevisbördans försmädliga ovilja att bidra till hypotesens bekräftelse.

Vad har den som förespråkar, försvarar och envist hävdar sig veta vad som inte kan finnas, dvs Gud, att förlora på sin envishet?

(När jag frågar efter vad det är för en slags Gud de inte tror på visar det sig att de förkastar en dåligt grundad vanföreställning som inte heller jag håller för sann ens för tre sekunder. Halmgubbesyndromet kallas det visst.)

En hel del visar det sig. Har ateisten fel när det gäller sin tilltro till sitt intellekt som godaktare av Guds existens rasar hela världsbilden ihop som ett korthus. Om insikten om förekomsten av en rationell orsak till ett rationellt sökande efter Gud, om än bara för att bevisa att han inte finns, visar sig vara Guds sätt att försöka locka ”den förlorade sonen/dottern till sig, kommer den som ärligt söker Gud för att motbevisa Guds existens att bli skäligen förbluffad och inte så lite förnärmad när den rationella metodik han använder, förråder honom med att finna det han vägrar tro på. Inför den möjligheten stannar förnuftet upp så fort det börjar brännas och övergår från sann forskning till ny teoribildning. Exempel: det existerande universum ger inte de svar ateisten menar sig finna varpå han geschvint postulerar multiversa, dvs har man inte på fötter för sin bevisföring i denna observerbara värld, postulerar man mot alla bevis andra parallella världar om vilka man inte heller vet ett enda dyft. Inte ens att de faktiskt finns. Dess ostuderbara ickevarande blir ett bevis för dess existens?

Ateisten skjuter ifrån sig varje föreställning om att vara moraliskt ansvarig inför den Gud som finns till. Det är i min erfarenhet rätt sällan av genuint intellektuella skäl som Gud förnekas, men däremot regelbundet av moraliska skäl. Dels det faktum att den observerbara världen är full av sådant som alla uppfattar som onda ting, men som av ateisten tas som inteckning för att Gud måste vara en djävul om Gud alls finns, och dels det faktum att om Gud finns har ateisten en hel del att stå till svars för inför Gud när han förs till den avslutande ”crisis vitae” (bedömning av livet) som gör en utvärdering av varenda människa som någonsin funnits. En utvärdering av hur hon har förvaltat det liv som Gud gav henne, vare sig hon erkänner Gud eller ej. Guds existens är därför helt och hållet moraliskt otänkbar. ”För om Gud finns måste jag snabbt, medan jag kan, göra en manöver, en omvändning.”

Vilken är den enskilt viktigaste tanke en människa kan ha? ”Att det är förelagt människan att en gång dö och därefter dömas.”

Ateisten har egentligen inget skäl att påstå sig vara sant ‘gudlös’. För sanningen är den att personen i fråga har satt sig själv i centrum av universum och kräver att detta universum skall vara så som hon finner det för gott att anse det vara. Oavsett hur detta formuleras, eller hur ödmjukt det framställs så är summan av den kardemumman en och samma: hon har gjort sig själv till enväldig domare över rätt och fel, sant och falskt, och därmed tagit Guds plats. Det är faktiskt bara en variant av all annan ”teism” nämligen ”egoteism”. När mötet med Gud sker kommer det sannolikt inte att finnas utrymme för villfarelsen:

”Jag trodde inte på dig, se nu vackert till att låta bli att finnas!!”
”Jag tror inte på dig. Så du finns inte!” 

En viss snopenhet torde utbreda sig och den därmed sammanhängande insikten av att ha förkastat allt det som Gud erbjuder, förljuvar inte direkt de sista stegen i tillvaron.

Matematikern Blaise Pascal, uppfinnaren av den första kända kalkylatorn, känd för ”Pascals teorem”, en vetenskapsman och varmt Kristustroende, formulerade en berömd tes om det dilemma som en människa befinner sig i i denna fråga om Guds existens. Den tål att begrundas för den som seriöst vill förstå hur en vetenskaplig ansats ärligen kan komma till det vägskäl där man istället för att söka motbevisa vad som inte får finnas, slutar springa undan och låter sig finnas av den Gud och Fader som konsekvent söker upp det som var förlorat.

De har inget att förlora på kuppen. Allt att vinna.

Björn Donobauer, Doncaster England 27 Februari 2018

https://en.wikipedia.org/wiki/Pascal%27s_Wager

%d bloggare gillar detta: