Törnrosasömnen avslutad

Hej och godmorgon!
Denna bloggs läsekrets har fått bli ett hårt prövat släkte under några månader.

Från och med imorgon kommer nya inlägg publiceras regelbundet igen, först ut blir om naturalism imorgon vid passus 11.30 sedan fortsätter vi nästa vecka med del 1 i en slags grundkurs eller hjälp till tänkande och agerande när min kristna tro ifrågasätts.

Den som skriver dessa rader är den nye bloggredaktören Martin Walldén. Jag kommer från ett kristet hem, kristna barngrupper och så vidare, men fick under tonårstiden allt mer frågan i mig: ”Ok, jag vet vad som hände sedan enligt Bibeln, men har Jesus verkligen funnits?” Denna fråga ledde mig ut på resan mot sanningen, en sanning jag nu funnit i mannen från Nasaret; Jesus Kristus.

Exegetik är sålunda mitt huvudämne, alltså Bibeln och dess berättelser.

Allt gott i den fortsatta läsningen! / Martin Walldén

Annonser

Varför finns någonting snarare än ingenting?

Varför finns någonting snarare än ingenting?

Varför existerar existens? Om livet kom från vatten och vatten kom från kemi och kemin kom från stjärnor och stjärnor kom från Big Bang, varför finns alla dessa saker från första början och varför fungerar de som de gör? Varför består inte universum bara av svarta kuber som bumpar runt i rymden utan komplexiteten av elektroner och ljus? Och varför finns inte bara ingenting?

Filosofen Jim Holt beskriver i denna TED-föreläsning på ett detaljerat sätt denna gåta förklarade varför man inte bara kan skjuta problemet tillbaka en nivå genom att säga ”big bang gjorde det” eller ”multiversum gjorde det”. Frågan är mer grundläggande än så: det handlar inte bara om varför det ena eller det hände men varför något händer, varför det finns varför.



Då Holt är ateist utesluter han snabbt Gud ur ekvationen, han säger att vi då måste förklara vad som skapade Gud och att universum är alltför icke-perfekt och mediokert för att ha skapats av en allsmäktig, intelligent varelse.

Vilken lösning ger Holt sedan själv till problemet? Jag väntade nyfiket till slutet av videon för att höra det, men det var lite av ett antiklimax. Holt säger att vi teoretiskt kan föreställa tre typer av verkligheter:

Intet, vilket skulle vara helt tillfredsställande för en ateist på ett sätt eftersom det inte kräver en Gud att förklara, men uppenbarligen är denna verklighet inte den vi lever i.
Fullhet, en perfekt värld antingen utifrån hur ”rent” eller ”friktionsfritt” det fungerar eller i en utopisk bemärkelse, som det bibliska konceptet av ett paradisiskt himmelrike. Både teister och ateister håller med om att detta universum inte är en sådan utopisk värld.
Medelmåtthet, vilket är något mellan intet och fullhet: både skönhet och kaos, ordning och slumpmässighet. Detta är den verklighet vi finns i, hävdar Holt.

Sedan säger Holt att vi inte bör vara mycket förvånade över att vår medelmåttiga verklighet existerar eftersom det är mycket mer sannolikt än både intet och fullhet, när vi tänker på alla teoretiska realiteter. Således är pusslet löst.

Tillåt mig invända.

Den verklighet vi observerar innehåller inte (ännu) fullhet i den utopiska bemärkelsen, men när man tänker på den fantastiska finjusteringen av universum, den vansinniga osannolikhet att våra fysiska lagar skulle tillåta atomer, stjärnor och liv att existera, så är inte vår nuvarande verklighet så ”sannolik” som Holt verkar tycka. Dessutom är medelmåtthet faktiskt mindre sannolikt än både intet och fullhet, och är därmed svårare att förklara. En fullkomlig verklighet är, precis som intet, mer teoretiskt tillfredsställande än existensen av slumpvis materia och energi på grund av ingenting.

Från en kristen världsbild, är Gud den eviga fullhet som universum har sitt ursprung i, han är existens med stort E och universum är en droppe ur hans sinne. Varför vårt universum inte är perfekt och i behov av frälsning och en ny himmel, är vad Bibeln handlar om. Gud kommer att återställa fullhet till galaxen. Han är orsaken till universum samt dess syfte, och alla de miljontals profetiska helgon som har mött honom förtjänar att bli lyssnade på. Han kan inte uteslutas ur ekvationen; Han gjorde ekvationen.

Ladda ner artikeln (pdf)

Micael Grenholm

Skulle världen vara bättre utan religioner?

I veckans video ”Skulle världen vara bättre utan religioner?” ser du en intressant debatt mellan Christer Sturmark, förbundsordförande för Humanisterna (samt förläggare och redaktör), och Stefan Gustavsson, direktor för Centrum för Kristen Apologetik, tidigare Credoakademin (och generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen). Debatten anordnades av Humanisterna i Stockholm 2011. 

Våga ställa frågan om Gud!

Tron kan och bör försvaras

Av Per Ewert

Vissa av de bok- eller filmproduktioner som jag uppskattar mest har ett uttalat apologetiskt syfte, och avsändaren är tydlig med att försvara en biblisk världsbild. Sedan finns det också mycket bra produktioner som uttrycker människans stora frågor, men gör det utifrån ett öppet perspektiv. Detta gäller även naturvetenskapligt inriktade produktioner. Och det förtjänar att tilläggas: ett ateistiskt perspektiv är inte ett mer vetenskapligt perspektiv än ett teistiskt. En sådan produktion är den som SVT visade härom året med titeln ”Finns det någon Gud?”, och jag kan med frimodighet rekommendera serien. Seriens engelskspråkiga hemsida finns på http://www.thegodquestion.tv/

Visst får ateistiska företrädare som Dawkins, Hitchens (inspelad i sin levande krafts dagar) och Harris komma med sina vanliga slängar i serien, men jag vill ändå tänka mig att deras nedvärderande omdömen (såsom Harris ”Wasting your time being wrong is the modus operanda (sic!) of religion” och liknande) om meningsmotståndare på något vis slår tillbaka på dem själva och deras grundsyn. Och samtidigt har programmet inte klippts ihop på det sätt som så ofta sker, så att den gudsförnekande positionen för tittaren framstår som den självklara, där även filmskaparna normalt lägger ett förklenande raster på de gudstroende.

Nej, i den här serien får kristna (och en muslimsk och en judisk) företrädare tala till punkt och ge en sansad respons och ett trovärdigt försvar för en bibliskt grundad syn på tro, vetenskap och förnuft. Båda sidor ges möjlighet att på ett sakligt sätt presentera sina bästa argument. Något som enligt min mening får nyateisternas mer raljerande resonemang att framstå som svagare grundat i verkligheten, medan tron på en överjordiskt intelligent Skapare istället stärks.

Ett av de mest talande citaten i programmet var av den gudsförnekande kemisten Peter Atkins, som säger: ”Religionen kräver att man ska tro på rent nonsens. Skälen att tro på Gud saknar helt substans.” Jag kan i det sammanhanget inte komma ifrån tanken på Atkins egna försök att presentera en hållbar förklaring till en strikt naturalistisk förklaring till hur världen skulle kunnat uppstå utan orsak ur ingenting. Jag tar tillfället i akt att ge ett citat som jag använder i min bok Vem tänder stjärnorna? Så här tar jag upp Peter Atkins resonemang i boken:

”I begynnelsen fanns ingenting… Av en slump uppstod en fluktuation, och ett antal punkter som uppstod från ingenting… Från absolut ingenting, absolut utan intervention, uppstod en rudimentär existens… Mönstren uppstod igen, och igen, och igen. Varje gång mönstret skapade och blev en tid, gav punkterna upphov till sin egen existens… Sedan uppstod av en slump vår fluktuation. Punkter uppstod genom att bilda tid, men den här gången, i det här mönstret följdes tiden av tre rumsliga dimensioner… Med dessa uppkom stabilitet, senare grundämnen, och ännu senare elefanter.

Detta är naturligtvis allt annat än ett vetenskapligt resonemang, och Atkins redogörelse har beskrivits som ”så uppenbart inkonsekvent … att vi med rätta kan förkasta den som det pseudo-vetenskapliga dravel den är.”

Att sakligt betrakta och söka värdera de två stora förklaringsmodellerna till livet, universum och allting är något gott. Att inte blunda för svagheterna i en viss position är också det av goda. Se gärna The God Question, den finns numera som DVD-serie och finns också med lärarhandledning och tillhörande diskussionsfrågor. Låt oss också uppmuntra varandra att fortsätta ett öppet och sunt sådant sökande. För den som söker, har goda utsikter att faktiskt också finna.

Ladda ner artikeln (pdf)

Per Ewert

Vem vågar vara naturalist egentligen?

Vem vågar vara naturalist egentligen?
Av Micael Grenholm

När människor förnekar att mirakler, andeväsen och/eller Gud existerar hänvisar de ofta till naturalismen, en idé som populariserades under 1800-talet som lär att det enda vi är berättigade att tro existerar är det vi med vetenskap kan upptäcka i naturen. Naturalismen exkluderar det övernaturliga från sin världsbild: mänskliga medvetanden hävdas enbart vara kemiska och elektromagnetiska processer i hjärnan utan någon immateriell själs inverkan, universums uppkomst och finjustering försöker man förklara med naturlagar och kvantfysik snarare än att hänvisa till en skapare som står över naturen. De som bekänner sig till naturalismen hävdar ofta att vi som inte ansluter oss till den uppfattningen är ovetenskapliga, gammaldags eller skrockfulla.

Men naturalismen åtföljs med en mängd problem som gör att i praktiken är det väldigt svårt att hitta någon som verkligen är naturalist. Teorin strider så fundamentalt mot vår mänskliga erfarenhet av livet och världen att de allra flesta som säger sig tro på naturalismen tvingas fuska med sin världsbild och bitvis medge att naturlig energi och materia inte är allt som existerar.

De flesta som kallar sig naturalister i Sverige stöder exempelvis HBTQ-rörelsen och är ofta positiva till queerteoretisk normkritik och transpersoners krav på att människor ska respektera deras könsidentitet. Som podcasten Apologetics Canada poängterade för några veckor sedan är mycket av detta fullständigt oförenligt med naturalismen. Om naturen är det enda som finns och människan enbart består av molekyler så är det omöjligt att en persons subjektiva upplevelse skulle avgöra vilket kön den personen har. Det transpersoner hänvisar till när de beskriver hur de upplever sig fångade i fel kropp är att deras “jag” är immateriellt och oberoende av den fysiska kroppen – ja, kroppen ska anpassa sig efter den!

Fri vilja är också omöjligt enligt naturalismen – eftersom något övernaturligt inte intervenerar i universum så utgör historien en serie orsak och verkan som inte kan te sig på något annat sätt. Partiklarnas slumpmässiga konstellationer i den ursprungliga singulariteten som sedan expanderade genom big bang förutbestämmer hela världshistorien och det kan inte ändras utan löper som en serie dominobrickor. Allt vi gör och tänker bestäms av den input vi får biologiskt och socialt, och vår idé om fri vilja är enligt naturalismen enbart en illussion.

Nå, stämmer detta kan vi inte ställas till svars för något val vi gör, ens om det skulle vara brottsligt och/eller skada någon annan. Moral förlorar fullständigt sin funktion, för idén om att vi “bör” göra något förutsätter att vi har ett val att göra det. Rationellt tänkande blir också meningslöst, för även det förutsätter att man kan välja att tänka logiskt och förnuftsmässigt snarare än känslobaserat eller ansvarslöst. Det är uppenbart att knappt någon lever som om detta verkligen vore sant, istället underställer sig de flesta naturalister de idéer som de själva hävdar, eller borde hävda, är illusioner. Detta innebär inte bara hyckleri från deras sida utan visar hur de hävdar att vi bör tro på en idé som inte ens de själva kan tro på (och som fråntar begreppet “bör” all sin verkliga innebörd).

Om naturalismen vore sann kan vi inte tala om mänskliga rättigheter eller mänsklig värdighet, för dessa är immateriella idéer som från en naturalistisk synvinkel inte kan existera i verkligheten. Det är enbart en illussion att alla människor skulle ha samma värde om naturalismen är sann. Andra ideologiska ideal om frihet, rättvisa och demokrati blir meningslösa, dessa ord kanske kan beskriva mänskliga samhällen och idéer men de kan inte i sig själva vara något som vi bör sträva efter – det förutsätter en immateriell aspekt av tillvaron som inte kan reduceras till energi och materia. För vilka molekyler består frihet av?

Till och med evolutionsteorin är orimlig för naturalister att ansluta sig till. Den kristne filosofen Alvin Plantinga har demonstrerat varför en person som både tror på evolutionsteorin och naturalismen tvingas erkänna att de kognitiva processer som det naturliga urvalet främjar är de som leder till överlevnad, inte nödvändigtvis sanning. Eftersom det enligt naturalismen inte finns någon planerande, övernaturlig aktör som styr evolutionen till att främja sanningsenligt tänkande så finns det ingen garanti för att varelser som utvecklas evolutionärt uppfattar verkligheten och tänker sanningsenligt. De kan inbilla sig hur mycket som helst bara det hjälper dem överleva. Men eftersom den evolutionstroende naturalisten själv menar sig ha utvecklats på det sättet finns ingen anledning för honom eller henne att lita på någon av sina tankeprocesser, inklusive de processer som gjort honom eller henne till naturalist. Alltså utgör evolutionsteorin ett motbevis mot naturalismen.

För att sammanfatta: en naturalist måste hävda att mycket av queerteori, fri vilja, moraliskt ansvar, rationellt tänkande, idéer om mänskliga rättigheter och mänskligt värde samt naturalismen självt alla är illusioner. En sådan naturalist existerar förstås inte. Eftersom naturalismen både är orimlig och utesluter sin egen rationella legitimitet, så går det inte alls att utesluta det övernaturligas existens och en transcendent verklighet. Om vi är ärliga med varandra, tror vi alla att något mer än naturen existerar.

Micael Grenholm

Hjärna och hjärta – Jesus är vägen, sanningen och livet

%d bloggare gillar detta: