Etikettarkiv: Den historiske Jesus

Jesus, nyandlighet och islam

Då och då har jag hamnat i samtal med personer av annan tro, agnostiker, muslimer och personer lagda åt nyandligheten. Samtalsämnena har rört evolutionen, Bibelns kanon och trovärdighet, ämnen som i allra högsta grad har med apologetik att göra. Det folk har reagerat på är inte om man har precis alla svar på Gud, Bibeln och tillvarons mysterier och kan allt, utan varför det Bibeln säger är trovärdigare I JÄMFÖRELSE med säg nyandligheten eller ateismen. Därför har apologetik en viktig roll att spela i evangelisation, anser jag.

Något som intresserar mig är åldersdatering av Nya testamentets böcker. Nu är jag bara en enkel lekman som intresserar mig för ämnet, men jag leker lite med frågan vad en erfaren professor skulle kunna delge. Varför är det så intressant med detta ämne? För att vad jag har sett kommer både nyandligheten och islam med påståenden att kristendomen totalt missuppfattat Jesu egentliga budskap. Nyandligheten menar att Jesus egentligen undervisade reinkarnation, att man ska lära känna sitt eget gudomliga jag och annat smått och gott. 

800px-Linköpings_domkyrka,_den_23_juni_2008,_bild_1 äldsta bibeltesten i sverige
Datering av bibeltexter, om de citeras av någon, då finns de redan! Detta är det äldsta kända bibelcitatet i Sverige, från Linköpingsdomkyrka (andra hälften av tusentalet). Bild: Västgöten

Islam menar att Jesus visst var en profet från Allah och att Jesus menade att efter Honom skulle det komma en annan profet sänd av Allah, dvs Muhammed. Och därför kan man finna i islam meningen att Jesus var en äkta muslim.

Det som förenar nyandligheten och islam är alltså meningen att Jesu egentliga budskap förvanskats, och dessutom har de gemensamt att man mycket slarvigt beskriver åldersdatering av Bibeln. Bägge religionerna menar att det finns en mängd olika tidiga kristna skrifter och att den egentliga Bibeln som kyrkor använder är skriven någon gång ca 400. Det man pekar på då är de sammanställda kopiorna kodex Vaticanus och Sinaiticus.

Beträffande Muhammeds syn är det enklare att ha överseende. Han kunde inte forska under 600-talet, han kunde inte åldersdatera. Han mötte helt klart olika berättelser om Jesus och kristen tro, olika judiska legender och annat. Inte konstigt att han blev förvirrad. Men dagens islam och imamer bör lyssna närmare på kristna forskare, de har inte lika hög grad av ursäkt.

Likadant är det med nyandligheten av i dag. Det finns somliga skribenter inom nyandligheten som har en konspiratorisk syn på hur Bibeln sammanställdes och bakgrunden till kyrkans budskap så som det tedde sig under 500-talet. Ungefär så här: I ett stort rum fullt av olika papper och skrifter i en enda röra satt ett gäng människor ungefär år 300 – 400 och grubblade. Högar av papper och skräp överallt, de mest olika berättelser om Jesus. Några papper sade att Han korsfästes för alla våra synder, andra sade att Han var bara en vis, upplyst lärare och att alla andra människor kan med tiden och olika jordeliv bli så. Så fick någon en strålande idé hos ”de första kristna”, såsom de kallas lite löst av nyandligheten, för några konkreta namn ges aldrig: Vi samlar ihop alla papper som talar om Jesus som Guds enfödde son och syndoffer och och den sista domen och säger att de papperen är Jesu riktiga liv på jorden! ”Ja, det gör vi, det kan vi alla tjäna på som organisation, vilken bra idé, på så sätt kommer vi alla kunna vältra oss i våra privata storgods inom kort tid!”, samtyckte alla.

Alla inom nyandligheten resonerar inte så här, men i praktiken betyder hur som helst nyandlighetens mening att kristna måste vara lättlurade eller forska fullständigt imbecillt, när kyrkan under alla århundraden menat att Jesus var Guds enfödde son och dog för våra synder.

Först kan man åldersdatera olika skrifter genom att studera de äldsta kopiorna av Nya testamentet och andra kristna skrifter. Faktiskt har Wikipedia en riktigt bra översikt hur man daterar de äldsta kopiorna av NT:s böcker.  Må vara att Wikipedia brister i andra områden, men i detta ämne är upplägget föredömligt.

720px-Amman_BW_9 döda havsrullarna
Bibelns texter finns bevarade från ett riktigt tidigt stadium och de kopior vi har är ofta ganska nära originalet i tid! Bild: Berthold Werner

Det nyandligheten och islam av i dag inte nämner ALLS är att det finns fragment av olika skrifter ur NT. De kan ålderbestämmas. De fragmenten är skrivna någon gång år 120 – 250. Om man nu menar att kyrkan har missuppfattat Jesu egentliga budskap, då är man ju välkommen att visa upp fragment där Jesu egentliga budskap är nedtecknade, många olika sådana fragment behövs, från perioden 35 – 100. Då kan en opartisk intresserad verkligen se framför sina ögon hur den kristna kyrkan av olika anledningar helt rört ihop Jesu budskap. Som en röd tråd framför läsaren kan han då se steg för steg hur reinkarnation, upplysning och inre gudomlighet förvandlas till ställföreträdande offer, Guds slutliga dom, synd och rättfärdighet som ges från Gud. Eller se att islam är den sanna, rätta läran. Nå, var är de fragmenten någonstans då? Jag har aldrig hört talas om några.

Här finns Wikipedias uppställning att läsa

Ett ytterligare annat sätt att åldersbestämma skrifter är  genom att se vilka efterkommande författare som använder dem, kanske rentav citerar dem. Då kan man se vilka skrifter som kom tidigast.

Johannes lärjunge Ignatius (35-107 ca) använder, här citerar jag rakt av från engelska, men det bör inte vara några problem att förstå det:

Letter of Ignatius to the Ephesians

2 – John 8:29

3 – John 17:11-12

5 – James 4:6

6 – names Onesimus, as in Philemon

6 – John 1:14

7 – 1 Tim 4:10

8 – 1 Pet 2:9

9 – Matt 5:2, 2 Tim 2:24-25, Luke 23:34

11 – Rom 2:4

12 – Matt 23:35, Acts 9:15

13 – Eph 6:16, 6:12

14 – Luke 10:27, Matt 12:33

15 – 1 Cor 4:20, Rom 10:10, 2 Cor 8:18

16 – 2 Cor 6:14-16

18 – 1 Cor 1:20

Letter of Ignatius to the Magnesians

3 – 1 Tim 4:12

4 – Luke 6:46

8 – 2 Cor 5:17, mentions Judaizers

9 – 2 Thess 3:10, Phil 3:18-19, 2 Tim 3:4

10 – Acts 11:26

Letter of Ignatius to the Trallians

9 – Heb 10:12-13

11 – warns of ”Nicolaitanes”

Letter of Ignatius to the Romans

2 – 2 Cor 4:18

7 – Gal 2:20

Letter of Ignatius to the Philadelphians

2 – 2 Tim 3:6

6 – “dragon Nicolaitanes”

Letter of Ignatius to the Smyrnans

3 – Maybe Rev 1:7

Clemens var biskop i Rom ca 90-100, CITAT:

”Below are some New Testament references in 1 Clement, ordered by chapter number:

2 – Titus 3:1, Acts 20:35

7 – 1 Pet 3:20, 2 Pet 2:5

9 – Heb 11:5

34 – Quotes 1 Cor 2:9 and calls it scripture

35 – Rom 1:32

36 – Heb 1:3-4

37 and 38 – Church as a body metaphor, as in 1 Corinthians

46 – James 4:1

46 – Jesus’ “millstone” quote (which is present in Matthew, Mark and Luke)

49 – James 5:20

http://www.datingthenewtestament.com/introduction.htm

Om en person som levde ca år 100 citerar  en viss skrift, då måste den skriften existerat INNAN år 100. Nå, finns då  personer vilka levde ca år 100 – 150 och som använde texter med Jesu nyandliga eller muslimska budskap? Jag har aldrig hört talas om några. 

 Alla dessa resultat  finns öppet och hur enkelt som helst att finna, för den som VILL. Nyandligheten menar dessutom att ”universum tänker”, att ”allt är sammanlänkat med varandra”, och på så sätt leds man rätt i sin sökan. Man kanske led rentav till övningar i fjärrskådning? Men trots dessa lagar och tekniker och andliga övningar, hur kommer det sig då att nyandligheten visar upp så torftiga resultat kring Bibelböckernas ålder? 

Väl värt att också lägga märke till är att den tidiga kristendomen hade ingen central instans där betrodda sekreterare satt och kopierade olika skrifter och rensade ut och förbjöd misshagliga texter. (Islam hade det däremot.) Man kan därför inte säga att frånvaron av Jesu egentliga nyandliga eller muslimska budskap beror på hierarkisk censur och makthunger från kyrkans sida. 

För flera människor kommer inte kristen tro i ett slag, i ett ögonblick, utan det är en process där man grubblar och tänker och ber och till slut tänker att Bibeln måste vara sann. Man kanske inte har alla svar på frågor kring Bibeln, Gud, livets mening eller annat, men Bibeln  ger i alla fall flest svar, där finns minst antal frågetecken. Sådan här apologetik tycker i alla fall jag är mycket intressant och det kan kanske vara gott att kyrkor talar om detta kanske en, två gånger per år.

Av Magnus Evald

Annonser

Sokrates vittnar: ”Jesus har uppstått!”

Kanske är det svårt att lägga ord i munnen på en redan avliden person, i alla fall om man vill göra anspråk på att de ska vara korrekta, så kanske ska det sägas redan nu:

Sokrates sa mig veterligen inget om Jesu uppståndelse!

En orsak kan vara att han var död redan då Jesus dog och följaktligen även då han uppstod?

Dock spelade han gudomlig fotboll!

Jag tänkte i denna bloggpost reflektera kring några saker om kring påskens stora händelser, påsk har i västkyrkan firats för ett par veckor sedan, för något kortare tid sedan i de ortodoxa kyrkorna. Det som framförallt kommer att avhandlas är förstås vad sjutton som hände? Varför blev det en sådan våg i tiden? Varför föranledde en avrättad man, långt ifrån maktens centrum, en sådan omvälvning i tiden att vi fortfarande skriver bloggposter om honom och det fortfarande finns drösvis med människor som vill lägga tid på att argumentera mot honom och hans existens? Påsken kan sägas uppmärksammades av ungefär tre miljarder människor, så något bör väl ligga bakom detta?

Så frågan är i korthet: Finns det något som tyder på att anledningen är att den döde Jesus lämnade sin grav?

Det blir dock som sagt först en vända förbi Sokrates

img_1853
Sokrates, känd för sin frågande metod, för sin död genom att svepa en bägare gift och för att hålla sina drifter i schack!

Sokrates var en av de klassiska filosoferna i det gamla Grekland. Han har inflytande genom till exempel den ”sokratiska metoden”; alltså att ställa frågor till sin motpart och genom dem resonera sig fram, eller genom dem få motståndarens argument att falla. Han blev mot slutet av sitt ungefär sjuttioåriga liv anklagad av de styrande i Athen för att missakta gudarna och för att förleda ungdomen och dömdes till att dö genom att dricka en bägare gift.

Den främsta källan till kunskap om Sokrates är hans lärjunge Platon, själv skrev nämligen Sokrates ingenting. I Platons berättelse om Sokrates så omfattar denne rätt starkt en platonsk världsbild, så en ständig fråga då man läser Platons verk med Sokrates är vem man möter egentligen, Platon eller Sokrates eller kanske någon mix? Den andra källan till Sokrates är en annan av hans lärjungar: Xenofon, kanske mest känd för sina berättelser om sina krigiska verksamheter?

Inget av ovanstående anses som särskilt kontroversiellt eller osäkert, vågar jag påstå.

img_1854.jpg
Platon, Sokrates lärjunge och främste skildrare av hans liv och lära.

Platons skrifter, som kanske är de bäst bevarade av dessa två källor, skrevs under senare delen av 400-talet före Kristus och in till ungefär mitten av 300-talet före Kristus. De lästa kopiorna vi har är från 900-talet efter Kristus.

Men ett möte med Tacitus kanske kan vara intressant också?

Här finns det inget sportvideo att visa så vi går direkt in på hans verk om de romerska kejsarna. Det är nog det verk som han är mest känd för, och ett verk gärna citerad i kristen apologetik också, men här ska vi inte läsa på om kejsar Nero och de kristna, utan om Tacitus själv och hans uppdragsgivare. Verket består av två delar Historiae och Annales i vilka de romerska kejsarna från Augustus död år 14 efter Kristus till och med Domitianus död år 96 efter Kristus.

Varför skrev inte Tacitus om vad som hände sedan?

Tacitus första historieverk Historiae behandlar förvisso döda kejsare, men i relativ närhet i tid (den tycks ha påbörjats före 105 efter Kristus och avslutats omkring 109 efter Kristus). Den behandlar alla avslutade kejsarkapitel (förutom kejsar Nerva som regerade knappt två år efter Domitianus), dvs den innehåller allt den kan om man vill berätta om vad som skett på kejsarämbetsfronten.

Detta för oss till en tredje antik historiker

Nämligen Lukas, eller som vi kanske känner honom ”evangelisten Lukas”. Han berättar om Paulus som är viktig i skildringen av Jesu uppståndelse, han är en tidig återgivare av händelsen och berättar om en mängd kända vittnen till denna händelse. Paulus hävdar att de flesta vittnena lever när han skriver och han återger en slags formaliserad skildring av det som hänt efter att Jesus döda kropp lagts i graven, en slags trosbekännelse, en sådan återgivning som medvetet formas först efter en stund omkring en händelse.

Nå Lukas berättar om Jesu liv, död och uppståndelse i sin första bok, den vi känner som Lukasevangeliet. I sin andra bok berättar han om vad som sker sedan med stor tyngdpunkt på Paulus liv. Det vi ska läsa här är endast ett mot stycke, nämligen avslutningen:

Där stannade han i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.

Apostlagärningarna 28:30-31

Vad händer sedan?

Ja det får vi inte veta. De enda uppgifter vi sedan har är att Paulus dog under kejsar Neros förföljelser, alltså senast år 68 efter Kristus. Det berättar de så kallade kyrkofäderna. Men när vi nu i kapitel efter kapitel nu kämpat oss fram genom det romerska imperiet, varför får vi inte veta hur det slutar? Ett möjligt svar är ju att det inte fanns något slut? Alltså inte då när Lukas skrev texten, Lukas tycks själv varit med på delar av resan, en god gissning är att denna företogs innan Paulus dog och att när Lukas och Paulus skiljdes åt så skrev Lukas denna skildring.

Vad innebär det?

Jo det innebär att livsteckningen i Lukasevangeliet är skrivet före år 68, och rätt långt före eftersom det ska hinna bli en resa till efter det med Paulus. Samma logik som med Tacitus, hans skildring slutar med det den kan skildra, eftersom resten inte hänt, samma bör kunna anses om Lukas!

När skrevs det då?

Tja en god gissning är att båda Lukas verk skrevs före år 68. De finns bevarade tillsammans med det mesta av övriga bibelböcker från ca. 150 år efter att de nedtecknades i Cheaster Beatty och med hela Bibelns Nya Testamente från ca. 300 år efter att de nedtecknades (Codex Sinaiticus). Lite närmare än 1200 år som för Sokrates!

Någon slags sammanfattning av Sokrates, Tacitus och Lukas

Vad vill då denna soppa ge för smak till påsktiden?

Jo lite av följande: Sokrates anses känd, fast källorna är honom närstående (lärjungar) och endast två och dessutom med ett stort tidsavstånd från nedtecknade till våra dagars kopior.

Bibelns källor, och då också uppståndelsens, är nära i tid och dessutom fler till antalet (fyra evangelier, en Apostlagärningar, ett antal brev (de viktigaste Paulus brev)), dessutom stöds de positiva källorna av fiendesidan (som Tacitus, Josefus m. fl.).

Slutsatsen blir!?

Okej, Sokrates har inte vittnat, men bedömningen av det vi vet om honom gör att vi bör ta i beaktande att Paulus säger:

Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse – den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit.

1 Korinthierbrevet 15:1-6

Här är liksom en annan nivå av vittnen som kan bekräfta något, mer än 500 stycken, det är fler än två! Som man dessutom kan få träffa eller i alla fall bli facebookvänner med (eller vad man nu hade för sociala medier på den tiden).

Även Tacitus har bidragit med att dessa är i livet, eftersom bedömningen av hans verk ger att Apostlagärningarna är skriven före Paulus död, och då också hans omvittnande om Jesu uppståndelse.

Texten om alla vittnen är dessutom betydligt nyare så tidigt och på den plats det skedde och med kända vittnen som fortfarande kunde frågas så kan en liten byggsten till påskens stora katedral tydligt ses: Det är ingen sentida myt utan ett tidigt vittnesbörd, ja samtida med den kristna kyrkans födelse!

/ Martin Walldén

Jesus – Fakta och indicier. En bokrecension av Fallet Jesus

Hur kommer det sig att det nu blir (ytterligare) en bokrecension? Vore det inte bättre med några handfasta råd till kristna bröder och systrar eller någon tuff motargumentation mot någon invänding från andra livsåskådningar än den kristna?

Kanske är det ovanstående också viktigt, men kanske är det inte så dumt för Jesu efterföljare och hans begabbare att få några tankar om en bok som ger ganska mycket och är lättillgänglig? Så låt mig få presentera: Fallet Jesus av Lee Strobl!

img_9997.jpg
Fallet Jesus, av Lee Strobel, en bra hållplats på resan med eller till Jesus!

Intresseväckande

Det som tilltalar mig är framförallt att vi i intervjuform får följa Lee Strobls egen resa från ateist till kristen. En resa som inte är helt olik min resa, som dock började och slutade som ganska konservativt kristen i en evangelisk-luthersk kyrka. Resan, för Strobl,  började med att hans fru, Leslie, blev kristen:

Leslie, [min fru], förbluffade mig hösten 1979 genom att meddela att hon blivit kristen. Jag himlade med ögonen och beredde mig på det värsta, och kände mig som offer för ett bedrägeri. Jag hade gift mig med Leslie – den roliga, bekymmerslösa, risktagande Leslie – och nu befarade jag att hon skulle förvandlas till någon slags sexuellt hämmad och pryd typ som skulle byta ut vår uppåtsträvande livsstil mot bönevakor och volontärarbete i smutsiga soppkök.

Detta är bakgrunden, en missmodig herre som finner tillvaron förstörd, men som snart upptäcker något annat:

Istället blev jag glatt överraskad – rent av fascinerad – av de djupgående förändringarna i hennes karaktär, hennes redbarhet och självförtroende. Till sist ville jag gå till botten med vad det var som åstadkom dessa fina men viktiga förskjutningar i min frus attityder, så jag satte igång med en helhjärtad granskning av de fakta som talade för och emot kristendomen.

Läsvänlig!

På inte så många sidor så lyckas också Strobl ta oss med till flera av de där svåra frågorna om den kristna trons historiska förankring. Varje kapitel inleds med ett kriminalfall ifrån hans tid som journalist på Chicago Tribune, fall som sedan har stor bäring som exempel inför den fråga som avhandlas i det kapitlet. Själva undersökningen av ämnet är sedan en intervju med en expert på området, men intervjun är inte rakt av nedtecknad utan vi som läsare får del mer av ett sammanhang som om två romanpersoner talar med varandra. Alltså ett samtal utifrån den intervju som varit.

Båda dessa grepp; alltså att ge en helt vanlig tidningsverklighetshändelse som exempel att fasta i och bli intresserad av och en intervju att fördjupa sig i är goda ingångar och gör att man på ett lätt sätt kommer i ämnen som omfattar hyllmetrar, säkert hyllkilometrar av rätt tung och svårtillgänglig litteratur.

Exempel på ämnen

Boken är indelad i tre delar (del 1 om de dokument som pratar om Jesus, del 2 om Jesus som person och del 3 om uppståndelsen) och varje del har delar som i intervjuns form och med tidningsexemplet som ingång behandlar en aspekt av frågan.

Till exempel så är delen om dokumenten både fokuserad på Bibeln och dess manuskript, hur nära i tid de nedtecknades från händelsen de berättar om, hur nära i tid till denna första nedteckning som vi har kvar kopior, eller nutida dokument, och hur många kopior vi har, och så jämförs detta med andra personer eller händelser ifrån antiken eller tiden däromkring och dess dokumentation. Men denna del handlar också om andra manuskript som omtalar Jesus och om arkeologi i relation till Bibeln m.m.

Den andra delen behandlar Jesus som person, vad vi kan veta om honom, om hans karaktär, hans självmedvetenhet eller inte, egentligen frågan om han kan vara Guds son, Guds Messias och om han kan vara en galning eller ej.

Den tredje delen av boken går igenom uppståndelsen, vad vi kan finna för skäl till den, kan denna mirakulösa, ovanliga händelse verkligen ha hänt? Är det inte en fråga om tro bara? Uppståndelsen behandlas utifrån medicinska aspekter, Jesu kropp och graven den ledas i, vittnesmålen om att han setts och andra fakta och omständigheter som kan peka mot Jesu uppståndelse, om detta är den korrekta tolkningsnyckeln till det som hänt i historien.

Inledningssidan av Fallet Jesus; ett exempel på hur boken knyter an ett kriminalfall till ett ämne som berör Jesus.

Men fördjupning då?

En sak som jag uppskattar mycket med boken är att trots omsorgen om läsaren att kunna  på ett enkelt sätt ta sig igenom boken och tillgodogöra sig det material som finns framställt så att man efter bokens genomläsning kan själv bilda sig en uppfattning, eller fälla ett domslut, så har den ännu mer att ge. Den ger inte bara ett faktamässigt underlag för ett avgörande för Kristus, den avslutar också varje kapitel med samtals-, eller reflektionsfrågor och den är generös med noter för att man själv ska kunna fördjupa sig i olika ämnen. Detta gör liksom pricken över i! För mig har det blivit en källa till inspiration att söka än mer kunskap om olika saker och lett till införskaffandet av många tjocka böcker, men också god reflektion med människor och i enskildhet på min kammare.

Så varför ska jag läsa den?

Om du är kristen så ger den på ett gott sätt ganska mycket kött på benen, om du inte är kristen så ger den skäl att ompröva detta ställningstagande och ger rätt stor utmaning till  världsbilden, den gör Bibeln lite mer svårrundad då det gäller att omfatta en världsbild som byter på vetande.

Att den sedan ger en god bild av hur min väg till en välgrundad tro, välgrundad också i hjärnan, såg ut det ser jag som en ren bonus!

Frid och välsignelser till er alla!

/ Martin Walldén

Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning

Jack Deere berättar i Surprised by the Power of the Spirit hur han en gång hamnade bredvid en missionerande ateist på ett flygplan. Hon frågade vad han jobbade med, och han svarade pastor. Det gjorde att hon genast satte igång med att förklara hur hemskt religion är, varför Gud inte finns och hur elak han måste vara om han trots allt fanns. Jack försökte tränga sig in i samtalet vid flera tillfällen, utan framgång. Efter att hon oavbrutet hade predikat i en halvtimme sa hon dock plötsligt: ”Vad tycker du?”

Jack blev överumplad av frågan. ”Vad jag tycker? Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare.”

Hon började gråta. ”Ja, så är det”. Hennes raseri var en fasad för att hålla hennes syndanåd på armslängds avstånd. Jack hjälpte henne ta emot Jesus som sin frälsare där och då under flygresan.

Under det följande året prövade Jack yttra den gyllene frasen ”Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare” till alla ickekristna han mötte. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Resultatet blev dock, förvånande nog, att dessa frälsningsbehövande syndare blev upprörda, kränkta och arga. Jack började misstänka att han kanske inte hade knäckt evangelisationens Da Vinci-kod utan snarare att den Helige Ande uppenbarade för honom vad just den här kvinnan behövde höra. Andra kan behöva faktiska anledningar till att tro på budskapet som presenteras. Fortsätt läsa Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning