Etikettarkiv: Diskussion

Varför vetenskapen behöver överge metodologisk naturalism

I vårt samtal om Dokumenterade mirakler som Pennys Kultursällskap arrangerade för en månad sedan sa Humanisternas f.d. ordförande Christer Sturmark att han välkomnar vetenskapliga studier som försöker etablera miraklers existens och att han var säker på att den som lyckas göra det på ett övertygande sätt kommer få Nobelpriset.

Jag blev mycket glad av att höra detta och delar förstås Sturmarks längtan efter att se fler bönestudier och mirakelstudier. Jag hoppas att min bok ska inspirera fler att undersöka vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön (VOTEB) och att den filosofiska diskussionen om kopplingen mellan VOTEB, mirakler och Gud fördjupas.

Jag och Sturmark är därmed överens om att vetenskapen inte ska använda sig av metodologisk naturalism (MN). MN är inställningen att vetenskaplig metod inte kan acceptera övernaturliga förklaringsmodeller, även om det överaturliga skulle finnas. I Dokumenterade mirakler illustrerar jag det med:

”…om paleontologen Petter observerar att ett dinosaurieskelett reser sig upp ur jorden och dansar balett är han fri att tro att det han ser är sant, men han kan inte publicera händelsen i en naturvetenskaplig tidskrift då den strider mot den vetenskapliga världsbilden.”

MN är extremt utbrett och är det som vanligtvis praktiseras även av troende forskare. Prästen och teologen Bengt Holmbergs skriver i artikeln ”Att läsa bibeln som om Gud inte fanns”: ”I akademisk undervisning och forskning om bibelns texter är Gud inte med som historisk aktör, impulsgivare, orsak eller påverkande faktor[…] det beror på att vetenskap av alla slag bygger på data som är åtkomliga för alla.”*

Holmberg beskriver detta som nödvändigt när han har undervisat religionsvetenskap på Lunds universitet och studenterna utgör en salig blandning troende och icke-troende, kristna och icke-kristna. Genom att enbart prata om naturliga processer och fenomen är det åtkomligt för alla oberoende av deras livsåskådning, för alla är vi överens om att naturen finns.

Här finns dock två problem. För det första: ett påstående är inte är mer sant för att fler kan acceptera det. För det andra: naturalistiska påståenden är inte nödvändigtvis mer åtkomliga än supernaturalistiska. Även om det skulle vara fler som håller med om historiebeskrivningen att Jesu kropp ruttnade i en grav än historiebeskrivningen att han uppstod, har man fortfarande missat Holmbergs ambition av att vara åtkomlig för alla eftersom en hel del tror att uppståndelsen är ett historiskt faktum.

MN sticker ut från andra vanliga kriterier på vetenskaplighet – observerbarhet, upprepningsbarhet och falsifierbarhet – i och med att MN sätter upp ett kriterium för innehållet i det som ska studeras snarare än att beskriva metod. Kanske vill någon försvara detta genom att hävda att det övernaturliga är omöjligt att observera, upprepa och/eller falsifiera. Men om det vore sant är MN ett överflödigt kriterium, och för att ta reda på huruvida det är sant måste vi överge MN i det vetenskapliga arbetet. Vi kan inte ta reda på om övernaturliga fenomen kan observeras om vi har bestämt oss för att utesluta det övernaturliga från vår undersökning innan den ens har ägt rum.

Forskarna Tobias Hägerland och Cecilia Wassén försöker lösa problemet genom att betona att det är skillnad på det som är sant enligt vetenskapen och det som verkligen är sant: Jesus kanske historiskt uppstod från döden även om en historiker inte kan föreslå det som en vetenskaplig hypotes. Men vetenskapen ägnar sig åt falsk marknadsföring om den inte försöker hjälpa oss veta vad som verkligen händer och har hänt. Vetenskapens självaste existensberättigande är att berätta sanningen för oss. Att då på förhand utesluta en rejäl bit av möjlig verklighet, inte som en slutsats av vetenskapligt arbete utan som en förutsättning för den, är inget mindre än antivetenskapligt.

De flesta forskare är överens om att utomjordingar inte har besökt jorden, men det beror inte på att man på förhand har uteslutit att det omöjligen kan ha hänt. Filosofen Mats Wahlberg har påpekat att om astronomer resonerade kring rymdvarelser som naturalister resonerar kring mirakler ”skulle vi få läsa böcker som klargör att utomjordingar under inga tänkbara förhållanden kan figurera i vetenskapliga förklaringar. Inte ens om de svävar med rymdskepp över alla större städer.”**

Av samma anledning är det irrationellt att betrakta mirakler som ovetenskapliga innan man ens försökt hitta dem vetenskapligt. Därför måste den metodologiska naturalismen överges.

Här kan du läsa mer om Dokumenterade mirakler.


Referenser

*Holmberg, Bengt, 2008: ”Att läsa bibeln som om Gud inte fanns”, Svensk Teologisk Kvartalskrift, vol. 84, nr. 2, ss. 58–64.

** ”Kristen tro visst förenlig med vetenskap”, Dagen, 10 februari, s. 20.

Tro rätt tro fel, är det du eller jag som avgör det?

Dia Psalma funderade över detta under det förra milleniet.

Denna blogg vill vara till för oss som funderar i frågor kring tro, kring kristen tro mer specifikt. Denna blogg vill också kunna fungera som en mötesplats där frågor och tankar bryts och funderas med varandra.

För att det ska fungera på ett sätt som främjar möten och godhet så håller vi oss med en del enklare regleringar kring detta, de återfinns här och går i korthet ut på att vi önskar saklighet i samtalet genom att bloggpostförfattarens artikel och dess poäng är huvudfokus i ett eventuellt samtal, vidare så vill vi att personangrepp är helt frånvarande i ett eventuellt samtal.

Det är också så att en del bloggpostartiklar går att kommentera andra inte.

Allt gott och god läsning och gott samtal önskar jag er!

/ Martin Walldén, bloggredaktör

Boka en apologet!

Vi i Svenska apologetiksällskapet är glada att kunna stödja kristna runt om i Sverige med kunniga apologeter.

Vill du komma i kontakt med oss för att boka en apologet så följ länkarna eller skicka ett mejl till: <svenskapologetik@gmail.com>

Micael Grenholm

Micael Grenholm

Tobias Sunnerdahl

Tobias Sunnerdahl
Du kan också fylla i kontaktformuläret så kontaktar vi dig!

.

/ Martin Walldén, bloggredaktör

”Jag tror därför talar jag”

Det är lätt att glömma att kristen tro egentligen inte kan föras i bevis i strikt vetenskaplig mening. Apologetik är att göra trons fundament tillgängligt för granskning av trons olika försanthållanden, men det är aldrig nog att komma fram till ett accepterande av dessa trons satsers rimlighet ur logisk vetenskaplig synvinkel. I en berömd text i Johannes evangeliet möter en av den tidens mest lärda världens och Israels Messias. (Joh kap 3)

”Mästare/rabbi vi vet att det är från.   Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos har alltså rent intellektuellt insett att Jesu ord och gärningar bortom allt rimligt tvivel visar på att det finns en Gud, en Gud som har sänt någon att tydliggöra Gud i världen och att denne är begriplig med alla de sinnen och kapaciteter som en människa kan ha. Nikodemos har lagt ihop ett och ett och kommit till den enda logiska slutpunkten.

Men det räcker inte. Ingen kommer till tro som ett resultat av intellektuell insikt allena. Jesu svar är därför inte förbluffande. ”Sannerligen, i enlighet med all sanning, säger jag dig, att den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemos visar sig vara beredd att acceptera Messias anspråk på det intellektuella planet, men han som om sig säger sig vara  Sanningen underkänner den förståndsvissheten. Inte för att den är felaktig utan för att den är otillräcklig för det som kallas kristen tro. Så är det också med all Apologetik, leder den inte fram till det kritiska momentet att människan ser sig vara utanför ett rike, sakna tillhörighet och hemortsrätt i Guds rike, så är all den intellektuella övertygelsen bara en startpunkt, inte ett mål. Det är först när förståndet lett fram till detta personliga möte med Messias som dess rön och forskning i frågan om Gud givit ’rätt’ resultat.

Då och då ombeds vi besvara varför vi tror när det finns så många argument från de ’förståndigas’ sida som borde få oss att ta skeden i vacker hand och erkänna att det som inte vetenskapligt kan bevisas heller inte kan finnas. Varför jag inte gör det följer här:

1 Den vetenskapligt studerbara världen saknar förmågan att förklara förekomsten av en vetenskapligt studerbar värld. Det observerande studiet kan bara studera vad som är till men saknar förmåga att ställa sig utanför det som synes existera för att förklara det. Den som studerar är en del av vad den undersöker, och det är dess begränsning. Vad man kan studera kan leda fram till insikten om Skaparen, men bara under förutsättningen att det som syns vara inte upphöjs till sin egen skapare. Analogt med detta är ju ingenting i den studerbara världen annat än produkter av en producent, ingenting gör sig av sig själv. När gudsbegreppet innefattar både den kreativa tanken, den livsuppehållande dynamiken i det skapade men också antydningen om dess begynnelse så väl som dess framtida undergång, då blir den observerbara världen ytterst begriplig. Dess rörelse är från en perfekt startpunkt mot sin undergång, inte i motsatt riktning. Det kan alla studera sig fram till.

Guds ord reder upp förvirringen på den punkten. Därför tror jag att Skaparen har skapat, och förklarat skapelsens bestämning.

2 Det mänskliga självstudiet beskriver människans dubbla verklighet. ”Nästan som änglar, men alltför mycket som demoner.” Bibeln omspänner tretusen år av observationer av mänskligt beteende.

Ett dagligt läsande av mediaflödet uppvisar med förbluffande tydlighet just denna dubbelhet, detta Janusansikte. Människans möjlighet att vara sann människa ligger i hennes ursprung: Guds avbild. Hennes motsatta sida ligger i hennes avfall från detta ursprung. Varenda dagstidning deklarerar varenda dag denna absoluta sanning: ”Men människornas tankar är från begynnelsen alltigenom onda, och ingenting som de företar sig skall misslyckas dem.” Men det kommer att kosta hela världen och dem själva.

Jag tror att den enda sanna spegeln för människan är att finna i Guds ord. Det är gudsordet om människan till människan. Hennes skada är att hon vill se något annat än det spegeln visar. Hon står där inför sin verklighet för att sminka sig när hon istället borde inse varifrån hon har fallit och be om nåd att bli vad hon kunde varit.

3 Jag tror att Gud är synlig i Jesus Kristus. Jag tror att Jesus är det användarvänliga gränssnitt som både visar Gud för människan och visar människan hur människan kunde vara. Det bibliska uttrycket är detta: den ursprungliga människan, av jord och därför ’adam’, var vad vi alla kunde förblivit, men valde att sätta sig på den tron som är vikt för hennes skapare. Den ’statskuppen’ kostade oss vår egen möjlighet att vara det vi skapats till. Resten är det gradvisa och fullständiga förfallet bort från det vi var till det vi blivit. Den ’man’ som kommer till oss visar på hur människan var tänkt att vara. Och vad mera är, denne man gör vad som behövs för att återskapa och restauera den fallne ’adam’ till att bli lik den andre ’adam’. Målet för kristen tro är att bli transformerad inifrån till bli lik Jesus Kristus. Det kan aldrig uppnås genom enbart intellektuella resonemang.

Det uppnås bara genom att bli född på nytt. Jag är det.

Jag tror således att Gud är. Att Gud har gett oss skapelsen och förklarat dess relation till både Honom själv och till oss. Jag tror att det är vår vägran att leva i Guds värld på Guds villkor som föröder vår jord. Jag tror att vi skall avlägga räkenskap inför Gud för hur vi har valt att leva i Guds skapelse. Jag tror att vi är skapade till Guds avbild, men att den bilden skenat och förvanskats men kan återupprättas. Jag vet vad synd är och att ingen är utan den.

Att jag tror betyder inte att jag tror vad som helst. Det betyder att jag tagit ett steg förbi den begränsning som det mänskliga förståndet har. Världen är full av den kunskap, den information som skaparen lagt ner i den. Varje barr är ett bibliotek. Men hur länge jag än läser i det biblioteket så finns där aldrig den sista viktiga biten: vem har skapat dig så fantastisk?

Det är den viskning som barren förmedlar när förståndet tystnat till förmån för varseblivandet av det som är förbi förståndets begränsning. ’Och evigt sjunga skogarna.’  Förståndet gör bara kalhyggen åt konsumtionen. Förståndet skövlar, förgiftar och föröder. Och vaknar alltid en timma för sent.

Tron på skaparen är förvaltarens nerv. Hela skapelsen våndas och längtar efter befrielse, från människan sådan hon är. Hon är inte som hon var ämnad att vara.  Därför tror jag på skaparen och på den kunskapskälla som skaparen berett åt oss. Det finns nämligen ingen kunskap i världen som både beskriver hur tingen är och hur de hänger samman med det som kunskapen inte kan komma fram till på egen hand. Men den kunskapen finns i Guds ordet.

Kort sagt: Jag tror, därför talar jag.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.”

Teddy Donobauer, 25 juli 2017

 

 

 

 

Lawrence Krauss – the God of nothingness strikes back!

Lawrence Krauss är astrofysikprofessorn som seglat upp under senare tid som en av nyateismens frontfigurer. Han är aktiv i att sprida sin uppfattning bland annat i debatter och böcker. I ”A universe from nothing” driver han tesen att universum uppstått ut ingenting, vilket snabbt anammats av många ateister. Att ingenting inte längre betyder ”inte någonting” är priset för den logiska frivolt läsaren utsätts för.
I detta korta klipp besöker Krauss den satiriska talkshowen The Colbert Report, där han frågas ut om boken, universums uppkomst och Gud.
Inramningen får du gärna bortse ifrån, detta var enda klippet som gick att dela. Men missa inte slutet!