Etikettarkiv: Gud

Varför en Gud är rimligare än många gudar (eller: X-Men-argumentet för monoteism)

Detta är en uppföljare till mitt förra inlägg ”Hur går vi från att mirakler finns till att Gud finns” och är, liksom det inlägget, hämtat från min nysläppta bok Dokumenterade mirakler. Tyvärr hängde inte fotnoterna med, så för att se dem, och massa dokumenterade mirakler, rekommenderar jag boken.

Vad är Gud?

Precis som med mirakler finns det inget konsensus kring vad Gud innebär. En del encyklopedier menar att Gud är maximalt stormed tillhörande attribut som allvetande, allsmäktig och allgod, en ultimat verklighet” helt enkelt. Detta stämmer väl in på den monoteistiska förståelsen av Gud: som en enda allsmäktig skapare och härskare av universum.

Oxford Dictionary däremot gör en åtskillnad mellan den monoteistiska förståelsen av Gud: skaparen av och härskaren över universum och källan till all moralisk auktoritet, och den polyteistiska förståelsen: en övermänsklig varelse eller ande som tillbes för att den har makt över naturen eller mänskliga öden. Polyteistiska religioner tror på flera gudar, såsom asatron eller hinduismen. Nationalencyklopedin föredrar den senare gudsdefinitionen: något övernaturligt med avgörande inflytande över tillvaron i olika religioner.

Med andra ord finns det i grund och botten två skilda föreställningar om Gud:

A. En maximal varelse som utgör grunden för allt annat.

B. En övernaturlig varelse med makt över naturen.

Ofta illustreras skillnaden mellan dessa två förståelser genom att skriva Gud med stort G eller litet g. Gud med stort G är maximal, skaparen av universum och orsaken till allt annat som existerar, en allsmäktig och allvetande varelse. I kontrast till detta står gudar med litet g som förvisso är mäktigare än oss människor men som inte behöver vara allsmäktiga eller grunden för allt annat som finns (figur 15:1).

Skärmavbild 2019-05-08 kl. 17.01.09
Figur från Dokumenterade mirakler s. 249.

Om vi väljer definition B har vi ett solklart svar på frågan om miraklers existens innebär Guds existens: jajamen! Oavsett vad för typ av övernaturliga varelser som orsakar mirakulösa VOTEB, oavsett vilken religiös förståelse av dem som är sann, kan vi inte frångå att de är övernaturliga varelser med makt över naturen på grund av det faktum att de gör mirakler. Enligt definition B är även det som en kristen skulle kalla för ängel, eller det som en muslim skulle kalla djinn, gudar.

På så sätt blir det svårt att betrakta en världsbild som inkluderar mirakelgörande övernaturliga varelser för ateistisk. Ateismen innebär avsaknad av tro på alla sorters gudar, inte bara den monoteistiska storhet som tillbes i abrahamitiska religioner, och som definition A syftar på. Mirakler innebär existensen av någon form av Gud, antingen enligt definition A eller B.

Men låt oss säga att definition B är för bred och inte lika intressant som definition A. Det är trots allt A de flesta av oss i västvärlden tänker på när vi pratar om Gud, och det är den definitionen jag som kristen använder. Har vi någon anledning att tro att mirakler bekräftar existensen av just en sådan Gud? Kan vi inte lika gärna tänka oss en värld där flera olika minigudar, ingen av dem allsmäktig eller skapare av universum, utför de mirakler vi ser omkring oss?

Polyteismens problem

Definition A tillåter bara en Gud: två eller flera allsmäktiga, maximala varelser som utgör grunden för allt annat innebär logiska motsägelser. Polyteistiska religioner har därför traditionellt nöjt sig med begränsade gudar enligt definition B. Gudarna i grekisk och romersk mytologi, eller vår egen nordiska asatro, är inte allsmäktiga och definitivt inte allgoda. De bråkar med varandra, får barn med varandra och har bestämda, avgränsade zoner där de kan använda sina övernaturliga krafter. Många av dem är inte eviga utan föddes en gång i tiden.

Som vi såg ovan kan det som polyteismen kallar gudar även finnas i en monoteistisk världsbild: de är då andar, änglar och andra lägre stående varelser. Frågan är om det är rimligare än en polyteistisk värld där ingen av alla gudar är en Gud typ A. Jag menar att det är det. Jag ser inte hur polyteismen kan stå på egna ben.

Först och främst behöver vi fråga oss vad som egentligen begränsar gudarnas makt? Varför kan Poseidon enbart kontrollera havet men inte stjärnorna? Varför kan Tor kasta blixtar men inte spruta eld? Om ingen gud är allsmäktig, vem sätter upp spelreglerna som avgör vad gudarna kan göra? Svaret är förstås: ingen. Gudarna får sina olika begränsade krafter utan synbar anledning i de polyteistiska myterna.

Bildresultat för magneto scarlet witch quicksilver
Magneto och hans märkliga barn

Gudarna är därmed ganska lika superhjältarna X-Men, som har hejdlöst olika superkrafter med förklaringen att de alla har en muterad gen, x-genen. Vad x-genen orsakar är helt upp till serietidningsförfattarens preferenser, inte någon logisk genetik. På så sätt får Magneto, vars superkraft är att skapa magnetiska kraftfält, barnen Quicksilver och Scarlet Witch: den förra är supersnabb och den senare är magisk.

Du behöver inte bemöda dig med att försöka komma på någon form av logisk process som gör att magnetiska gener medför snabbhet respektive magi, för en sådan finns inte. Samma oförklarliga uppdelning av olika övernaturliga egenskaper möter oss i polyteistiska religioner.

Om det finns en A-Gud med allmakt kan man förstå hur han delar ut olika domäner och egenskaper till de lägre stående B-gudarna. Men en polyteistisk värld utan någon A-Gud är svår att begripa sig på. Mats Selander har även på ett övertygade sätt visat i sin bok Utan Jesus ingen mobil i fickan att vetenskapen växte fram ur en kristen världsbild med en enda rationell Gud som lagt tillvarons grund, medan den polyteistiska synen på världen leder till kosmisk anarki där man inte bör förvänta sig att saker går att begripa. Accepterar vi vetenskap, bör vi inte acceptera polyteism.

På grund av dessa problem med renodlad polyteism har även världens största polyteistiska religion, hinduismen, omfamnat tron på en A-Gud. Religionsvetaren Lance Nelson skriver angående tron på de hinduiska gudarna, som på sanskrit kallas deva: Notera att medan hinduer tror på många deva, är många också monoteister i meningen att de erkänner endast en enda Allsmäktig Varelse, en Gud eller Gudinna som är källan till och härskaren över alla deva. Enligt Ninian Smart har de flesta hinduer denna tro.

Vi är därför berättigade att säga att om det finns B-gudar, så finns det med stor sannolikhet även en A-Gud. Därmed innebär miraklers existens att en Gud enligt definition A också existerar: en maximal varelse som utgör grunden för allt annat.

Att be till och söka denna Gud bör vara högst upp på din att göra-lista.

Dokumenterade mirakler kan beställas här eller varhelst böcker säljs!

Annonser

Vad vore livet utan relationer?

Människor är relationella varelser. Det betyder att vi är gruppvarelser, att vi är i behov av andra människor för att förstå världen, förstå oss själva och kunna orientera i vad det innebär att leva ett mänskligt liv. Vi använder ständigt andra människor som referensram och söker relationer med andra på en mängd olika sätt. Faktum är att vi inte hade överlevt många dagar efter födseln om det inte hade varit för relationer med andra människor. Ett spädbarn är i akut behov av relationer med vuxna, som kan ta hand om en, för att överleva. Så fundamentalt är relationer för människans existens. I vuxen ålder fyller inte relationer riktigt samma överlevnadsfunktion, men vi vet från en mängd forskning att ensamhet har många negativa konsekvenser för människans hälsa – psykiskt och fysiskt¹. Relationer är alltså fundamentala för människans existens, men också viktiga för vår lyckonivå. En livslång studie från Harvard visade bland annat att de som levde längst, hade bäst hälsa och var lyckligast var personer som hade haft goda, mening- och tillitsfulla relationer med andra under sitt liv². I tidigare inlägg har lycka diskuterats och här bidrar jag med en pusselbit i lyckosökandet, att goda relationer är  superviktiga för att uppleva lycka. Relationer med andra människor är alltså livsviktigt, både för överlevnad och för att vi ska må bra och vara lyckliga.

Det för oss in på en större fråga: varför är det så? Vad är anledningen till att människor är relationella? Här kommer svaret självklart se olika ut beroende på världsbild. Vad tror du själv? Vad är anledningen till att människor söker och behöver relationer för att må bra och vara lyckliga? Handlar det om dess överlevnadsvärde, det vill säga sätt för oss att bevara vår avkomma samt att kunna föröka oss? Adaption? Det är möjliga förklaringar, och vissa världsbilder utgår ifrån dessa. Handlar då kärleken, värmen, smärtan och komplexiteten som relationer utgör i människors liv om (samt reduceras till) en överlevnadsfråga?

En annan förklaring är att relationer – och kärlek – är syftet med människans existens. I mitt förra inlägg (se här) diskuterades meningen med livet. Där lyftes att meningen med livet är att lära känna och följa Gud, inte att uppnå lycka, men att människan blir komplett – och därmed lycklig – när en relation med Gud upprättas. Jämför det med följande citat från Charles Spurgeon:

Man was made in the image of God, and nothing will satisfy man but God, in whose image he was made.

Denna tes medför alltså att meningen med livet är relationell. Människans sökande efter relationer och kärlek, samt vetskapen att människor blir lyckligare av att ha goda mellanmänskliga relationer, kan därmed härledas till och pekar mot Guds existens.  

Vi kan från Bibeln veta att Gud är relationell. Han är både relationell inom sig själv, genom att Han är tre i en (tre personer men ett Gudsväsen: Fadern, Sonen och den Helige Anden), men Gud är också relationell med sin skapelse: med oss människor. Faktum är att hela evangeliet, det kristna budskapet, placerar relationer i centrum. Det kristna budskapet utgår från att Gud skapade människan för att ha relation med henne, liksom vi människor har relation med varandra.

Men trots att vi människor söker, skapar och upprätthåller relationer, tycker de flesta att relationer också är komplexa, komplicerade och ofta bristfälliga. Relationer är ju inte lätta, utan många problem och konflikter uppstår och härstammar från relationer. De flesta av oss har till exempel någon gång blivit brända i en mellanmänsklig relation. Faktum är att människans existens och historia (konst, poesi, litteratur m.m.) präglas av berättelser om brustna relationer och hur vi söker att återupprätta och korrigera dessa imperfekta relationer. Stefan Gustavsson, erkänd apologet i Sverige, sa en sak om relationer, människan och Gud som har fastnat hos mig. Han lyfte fram att anledningen till att de viktiga, men bristfälliga och brustna relationerna som människans existens präglas av härstammar från att den ursprungliga relationen – den med Gud – är brusten. När den är brusten, blir alla andra relationer också brustna.

Men här kommer en annan del av evangeliet in: den del där Gud önskar att återupprätta den brustna relationen som finns med sin skapelse, med oss. Guds önskan om detta och hans relationella karaktär ser vi tydligast i Jesus. Jesus, personen som kristendomens sanningsanspråk bygger på och som gjorde anspråk på att vara Gud, var ytterst relationell under sina år på jorden. Han sökte kontakt med olika slags människor på otroligt många sätt: med de utstötta, sjuka men också med de med hög status. Han bemötte människor på ett sätt som visade prov på sanning, mildhet och kärlek. Jesus var den perfekta psykologen, tänker jag ofta. Han visste precis hur man skulle möta människor, oavsett vem de var eller vilken livssituation de befann sig i. Han sökte upp människor och spenderade sin tid här i relationer med andra. Jesus visade inte bara på Guds relationella karaktär och inte heller hur vi människor kan vara relationella mot varandra i frid, glädje och kärlek, men framförallt hur Guds plan och önskan var att återupprätta den ursprungliga, men brustna, relationen med oss.

Om du utgick från att Gud finns och visste att Han önskade att du ville lära känna Honom, vad skulle ditt gensvar vara?

¹Se bland annat: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ensamhet-ar-farligt-for-halsan
https://www.1177.se/vastra-gotaland/liv–halsa/psykisk-halsa/ensamhet-skadar-var-halsa/
² Se bland annat: https://news.harvard.edu/gazette/story/2017/04/over-nearly-80-years-harvard-study-has-been-showing-how-to-live-a-healthy-and-happy-life/
https://www.health.harvard.edu/newsletter_article/the-health-benefits-of-strong-relationships

Varför just kristen? Vad är sanning?

Varför just kristen del 6 – Vad är sanning? del 3 av 3

I min bloggserie: Varför just kristen? så har jag i de två senaste bloggtexterna skrivit om ämnet: ”Vad är sanning”? utifrån Pontius Pilatus fråga till Jesus i Joh. 18:38, då Pilatus medverkade till ett av historiens mest kända och omtalade justitiemord. Denna bloggtext är del 3 och den sista delen om ”sanningsfrågan” och handlar om: Vad sanningen ger oss, nämligen sann information och sann frihet.

Vad sanningen informerar oss om

Här ger jag några centrala exempel på vad Sanningen informerar oss om. Självklart finns det många fler exempel, men jag begränsar mig till dessa, och det får även bli kortfattat.

– Gud – Gudsbild

Om hela Gudomen och då om VEM och HURUDAN varje person i Gudomen är. Gud Fadern, Gud Sonen Jesus Kristus och Gud den helige Ande. Deras olika namn och personliga karaktärsdrag som Bibeln presenterar, visar oss deras rätta identitet och ger oss en sann Gudsbild.(31)

Detta visar också på ateismens orimlighet, då vi som kristna både kan veta utifrån kunskap och erfarenhet att Gud finns, men också lära känna hans rätta identitet utifrån en relation med honom. Anspråk som ateismen aldrig kan göra angående Guds icke-existens, då den inte kan hänvisa till vare sig vetande, kunskap eller erfarenhet av, att Gud inte finns. Ingen ateist kan hävda, att nu vet vi, bortom alla tvivel, att Gud inte finns. Jag har heller inte mött någon ateist som har hävdat något sådant. Det vore inget annat än dårskap att försöka hävda det.(32)

– Skaparen och skapelsen – Världsbild

Om Gud som Designer och Skapare, och om nödvändig intelligens och förnuft, visdom, vishet och karaktär bakom skapelsen, och om Guds syfte, vilja, plan, mening och mål med sin skapelse.(33) En världsbild som innehåller allt detta som en sekulär och evolutionsteoretisk världsbild saknar. 

– Människan – Människosyn

Om människans bestämmelse som Guds avbild,(34) och hur den är helt avgörande för vår människosyn och för människovärdet. Och då också för människovärdets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt, vilket bestämmer vår syn på både abort och dödshjälp.

Om människan och hennes evighetsmedvetande såsom Bibeln uttrycker det, att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(35) Därav det återkommande frågorna som människor har ställt i alla tider, om vad som händer i dödsögonblicket och därefter. 

Om människans fall och återupprättelse. Ett historiskt syndafall, men också ett erbjudande om total upprättelse i och genom Jesus Kristus, som är den kristna trons och det kristna livets centralgestalt.(36)

Om konsekvenserna av människans medvetna prioriteringar, val och beslut i livet och inför

evigheten. Detta som på ett grundläggande och avgörande sätt skiljer oss ifrån djuren.

– Den andliga och den fysiska världen och verkligheten

Som människor lever vi inte enbart i en fysisk och naturlig värld och verklighet, utan också i en andlig och övernaturlig. Detta som vi kallar metafysik,(37) och som ligger utanför naturvetenskapens begränsade räckvidd och möjlighet att observera och utforska, men som för den sakens skull inte är mindre verklig än den fysiska verkligheten.

– Vår lagbundna tillvaro

Om grundvalar för varje enskild människa, för hemmet och familjen, för samhället och för våra mellanmänskliga relationer. Detta som är den skapelseordning som Gud har inrättat för oss människor.(38)  En oföränderlig värdegrund och oföränderliga normer, värden och värderingar.

Om andliga och fysiska lagar. Vi lever i en lagbunden och inte i en slumpmässig tillvaro, där 

”lagen om sådd och skörd”(39) – orsak och verkan är en grundläggande och allmänmänsklig lag, som gäller oss var och en, vare sig vi tror på den eller inte. 

– Ondskan i världen

Om Djävulen som person, hans natur och karaktär och hans destruktiva rike ger oss en realistisk och trovärdig förklaring till ondskan i världen.(40)

Om att ”missa målet” i livet och inför evigheten. Detta som är grundbetydelsen av begreppet

synd i Bibeln. Hamartia: Att missa målet. Bibeln beskriver detta som att gå vilse som får utan någon herde.(41) Synden är något alltigenom ont och är en av grundorsakerna till ondskan i världen.

– Gott och ont, rätt och fel

”Kunskapens träd på gott och ont”(42) ger oss en realistisk förståelse och kunskap om vår mänskliga förmåga att tänka, tala och göra både gott och ont, rätt och fel, och då utifrån en objektiv manual. Människans kapacitet att både förstå och göra både det goda och det onda, det som är rätt och det som är fel.

Jag tar här ett exempel ifrån läkarvetenskapen, som vi alla ska  vara tacksamma för att den finns, då den är inriktad på det som är läkarvetenskapens hederskodex, nämligen att rädda mänskligt liv. Detta som är något grundläggande gott och rätt. Men att läkarvetenskapen också används till att avsluta ett mänskligt liv, t.ex genom abort, är något grundläggande ont och fel. 

Vad detta handlar om är objektiva normer och värderingar som vi kan härleda tillbaka till en personlig och evig Gud, som har skapat oss människor och gett oss vårt människovärde. Objektiva normer och värderingar som vi ser går förlorade allteftersom en sekulär verklighetsuppfattning vinner teräng i människors tänkande och i samhällslivet. Detta som är ett dråpslag emot varje människas samvete.Samvetet med dess funktion att reglera och hålla oss människor medvetna om gott och ont, rätt och fel. Samvetet som både kränks och åsidosätts mer och mer i ett sekulärt samhälle.(43)

            

– Vad verklig kärlek är

Begreppet kärlek är kanske det mest använda men också det mest missuppfattade och missbrukade begreppet i våra mellanmänskliga relationer. Människor talar och sjunger ofta om kärlek, men frågan är om de verkligen vet vad de talar och sjunger om? 

Bibeln har tre grundläggande ord för kärlek:

1. Agape. Den Gudomliga och andliga kärleken som på ett så fantastiskt sätt beskrivs i 1 Kor. 13 i Bibeln, och som kallas för kärlekens lov och som aldrig egoistiskt söker sitt och som är kontinuerligt utgivande, även då den inte besvaras. Guds kärlek.(44)

2. Philia. Den mänskliga och själsliga kärleken som också är utgivande, men som även behöver besvaras för att kunna fortsätta att vara utgivande.

3. Eros. Den sexuella kärleken, som Gud har gett åt oss människor innanför äktenskapets ramar. Detta kärleksbegrepp som missvisande har upphöjts till att vara det enda och allenarådande kärleksbegreppet i en sekulär livsstil.

Det optimala kärleksförhållandet

Det optimala kärleksförhållandet är när agape får råda över både philia och eros i trygga, trofasta och bestående relationer. Tillfälliga förbindelser, som tyvärr framhålls och hyllas idag, inte minst i media, kan aldrig erbjuda ett optimalt och bestående kärleksförhållande. 

– Döden.

Om vad döden är. Bibeln talar om trefaldig död: Andlig, fysisk och evig död, och då handlar det alltid om skilsmässa.
Andlig död: Guds Ande är skild ifrån vår ande.(45)
Fysisk död: Vår kropp skiljs ifrån vår ande och själ.(46)
Evig död: Vår ande, själ och kropp skiljs ifrån Gud för evigt.(47)
– Frälsning.(48)

Om vad frälsning är och dess konsekvenser i livet och i evigheten.
Om två destinationer med eller utan Gud. Det ena beskrivs som en himmel och det andra som ett helvete.  De är två totalt motsatta samhällssystem.
Om en ljus framtid och ett hopp. Detta som alla människor längtar efter. 

– Guds rike.(49)

Om ett evigt och bestående rike.
Om det optimala nu och för evigt. Ett rike där Jesus är kung nu och för evigt.(50)

Sanningen är befriande till sin natur, även då den är besvärande för oss. Ja, till och med obekväm och provocerande, då den bryter mot våra åsikter och uppfattningar och avslöjar våra felaktiga attityder, syften och bevekelsegrunder, galna tankar, resonemang och handlingar.

Sann frihet

Sanningen skall göra er fria.(51) 

Sanningen, i motsats till lögnen och halvsanningarna, har en frigörande effekt på oss. Lögner och halvsanningar manipulerar, vilseleder och snärjer oss och binder upp oss, medan sanningen gör oss fria och leder oss rätt i livet och inför framtiden och den kommande evigheten. 

Vad är sann frihet?

Det är viktigt att vi ställer oss den frågan, därför att vi lever i en sekulär värld och i ett sekulariserat samhälle med falska frihetsideal och med en förvriden bild av vad frihet är. Vi lever i en farlig fantasivärld. Allt eftersom normlösheten utbreder sig och självklara grundvalar rivs upp, så blir till slut friheten ett fängelse. Att mena sig vara fri och med det mena sig kunna göra vad man vill, vad som helst, när som helst och hur som helst, inte minst på det sexuella området, det gör människan till slut till en fånge.

Man talar idag om att vara ”gränsöverskridande” t.ex inom underhållningsbranchen, och då handlar det oftast om vem som är mest vulgär, brutal och grotesk när det gäller sex och en förnedrande kvinnosyn och ondska och våld i filmer, videos, spel och ”stand upp komidiens”. Att något skulle vara ”olämpligt för barn” eller ”barnförbjudet” existerar inte längre. Här har ”gränsöverskridandet” inga ideal eller bortre gränser, utan man utmanar varandra till att gå längre och längre i att vara vulgär, brutal och grotesk i sina uttryckssätt. Till slut så sitter den ensamma människan i sitt fängelse som enbart består av detta och man brottas med sina deprissioner och sin livsleda och lever på  droger och antideprissiva medel och unga människor umgås med sina självmordstankar. Men om detta vågar och vill inte politiker och makthavare på allvar ta tag i, utan ”som strutsen sticker de huvudet i sanden” och väntar på att det ska gå över, och media undviker att berätta om denna samhällets skuggsida. Så får människor inom ”själavården”, psyk- och sjukvården försöka att hantera detta efter bästa förmåga. En förmåga som oftast inte räcker till. Så har vi ett samhälle utan normer, ideal och grundvalar. Ett samhälle som ingen av oss mår väl av och som egentligen ingen av oss vill ha. Profeten Hosea beskriver detta samhällstillstånd på ett så träffande sätt: Ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finns i landet. Man svär och ljuger, man mördar och själ och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar.(52)  En sak är säker och det är, att detta som profeten Hosea så realistiskt beskriver, det har inget med sann frihet att göra och är därför heller inte något frihetsideal att sträva efter.

Pendeln svänger

Det ”gränsöverskridande” har ingen framtid, och på samma sätt som trender är de korta och övergående. Och de som har låtit sig ”fångas” av det ”gränsöverskridande” och av trenderna i det sekulära samhället, de tröttnar till slut och då ”svänger pendeln”, därför att människor vill ha något helt annat och bestående. De övergående skratten lämnar en bitter eftersmak och ersätts inte sällan av livsleda och känslan av meningslöshet.

Att förstå sanningen

Sann frihet är att förstå sanningen och utifrån den veta vad som är rätt och gott, nyttigt och uppbyggligt och säga ett medvetet och genomtänkt JA till det, och samtidigt säga ett medvetet och genomtänkt NEJ till det som är felaktigt och ont, onyttigt och destruktivt. Detta kan vi enbart göra utifrån objektivt sanna normer och riktlinjer. Finns det verkligen sådana normer och riktlinjer idag? Ja, det finns det! Det är vad absolut och objektiv sanning förmedlar till oss. 

Jesus är tydlig med att säga, att då vi förstår sanningen, då kan sanningen göra oss fria.(53)  Och Paulus är inne på samma linje då han skriver, att Gud vill, att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.(54)

Guds Ord och Jesus har det gemensamt, att de talar sanning – absolut och objektiv sanning – när det gäller vad sann information och sann frihet är. 

Ett viktigt observandum är, att sanningen aldrig tvingar sig på oss, utan den väljer vi när vi vet och förstår vem och vad den handlar om. Detta i motsatts till lögnen och halvsanningarna, som är så närgångna och påtvingade på oss i dagens sekulariserade och mediala samhälle, där förekomsten av en absolut och objektiv sanning förnekas, i takt med att Gud förnekas. 

När sanningen saknas i ett land

I Hosea 4:1-3, Ps. 11:3 och i Jes. 58:12 kan vi läsa en realistisk beskrivning av konsekvenserna då absolut och objektiv sanning saknas i ett samhälle och i mellanmänskliga relationer. Men tyvärr måste jag konstatera, att absolut och objektiv sanning är trångbodd i vårt samhälle idag, och det bidrar inte till det Sverige som jag tror att vi alla egentligen vill ha – Ett tryggt land där framtidstro odlas och beskyddas.

Jag avslutar denna bloggtext med vad Jesus säger: Om någon vill göra Guds vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria.(55)

Därför är jag kristen!

Väl mött!

/ Bength Gustafson

___________________________________________________________________________________________Källor: (Bibelhänvisningarna är till 1917 års översättning). (31) I Bibeln är namn och karaktärsdrag det sätt på vilket Gud och även människor presenteras. (32) Ps.14:1. (33) 1 Mos. 1:1-31. Job. 38:1-42:6. Ps. 8:4. 148:1-6. (34) 1 Mos. 1:26-27. 5:1-2. (35) Pred. 3:11. (36) 1 Mos. 3:1-24. Kol. 1:13-23. 1 Tess. 5:23.24. (37) Metafysik: Läran om den egentliga verkligheten bortom våra sinnesförnimmelser. Det som inte våra fem fysiska sinnen kan registrera. Ligger utanför naturvetenskapens begränsade räckvidd. Ett filosofiskt begrepp. (38) Ps. 11:3. Jes. 58:12. 1 Mos. 2:4. Jer. 31:35-37. 33:25-26. (39) Gal. 6:7. (40) Joh. 8:44. 1 Joh. 3:8. (41) Jes. 53:6. (42) 1 Mos. 2:15-17. (43) 1 Sam. 24:6. Apg. 23:1. 24:16. (44) 1 Joh. 4:8. Joh. 3:16. Rom. 5:6-8. (45) 1 Mos. 6:3.a. Ef. 2:1-2. Kol. 2:13. (46) 1 Mos. 6:3.b. Hebr. 9:27. (47) Upp. 20:11-15. 21:8, 27. 22:15. (48) Apg. 4:12. Joh. 3:16-17. (49) Mark. 1:14-15. Matt. 24:14. Apg. 1:3. 28:30-31. Dan. 2:44. 3:33. 4:31. 6:25-26. 7:14, 27. (50) Joh. 18:36-37. (51)  Joh. 8:31-32. (52) Hos. 4:1-3. (53) Se 50. (54) 1 Tim. 2:1-4. v.4. (55) Joh. 7:17. 8:31-32. 

Är lycka meningen med livet?

I mitt förra inlägg skrev jag om hur människans längtan efter fullständig lycka pekar mot Gud. Men denna längtan efter lycka, och sökandet efter lycka, är den rätt? Och med rätt menas om den strävan verkligen ska utgöra meningen med våra liv? Många menar, antingen explicit eller implicit, att livet handlar om att bli lycklig, och helst så lycklig som möjligt. Det kan innebära att uppfylla sina drömmar eller sig själv samt att sträva efter att ständigt nå en fylligare lycka. (Just dessa ambitioner kan dock vara produkten av en individualistisk kultur. I en mer kollektivistisk kultur kanske ambitionen ser annorlunda ut, men även där finns idéer om hur lycka nås.)

Men är denna ständiga strävan efter lycka en strävan som kommer ge oss tillfredsställelse en dag? Tesen här kommer vara: nej, meningen med livet är inte att bli lycklig – oavsett hur man konstruerar lycka. Låt oss först göra en parallell till detta utifrån hur positiv psykologi studerar lycka, och sedan beskriva skillnaden mellan vad samhället tenderar att lyfta fram som meningen i livet och vad det kristna budskapet säger.

I förra inlägget beskrevs positiv psykologi kort; vetenskapen som bland annat undersöker vad som gör människor lyckliga eller vad som skiljer lyckliga från mindre lyckliga människor. När man studerar lycka inom detta område finns det främst två sätt att tänka kring och mäta lycka: hedonism och eudaimonia. När lycka studeras utifrån hedonism mäts det på tre sätt: mängden positiva känslor, mängden negativa känslor samt livstillfredsställelse. En hög lyckonivå är därmed många positiva känslor i relation till få negativa känslor och en hög livstillfredsställelse. Eudaimonia handlar istället om att skapa ett varaktigt tillstånd av välgång i livet. Här eftersöks inte känslor eller intensiva stunder av lycka utan fokus ligger på att skapa ett blomstrande (“flourishing”) liv med mening och dygder. Det betyder att lycka här inte kommer ur att göra saker som ger positiva känslor, utan att göra sådant som istället känns meningsfullt eller dygdigt. Ett sådant exempel är att uppfostra barn, vilket stundtals kan innebära väldigt många negativa känslor men som ofta ändå upplevs meningsfullt och lyckosamt. Eudaimonia innebär därmed att positiva känslor inte är målet, till skillnad från hedonism, men likväl att positiva känslor kan komma ur andra saker man gör.

På liknande sätt som hedonism och eudaimonia har två olika perspektiv på hur positiva känslor och lycka hänger ihop – antingen att de är ett viktigt mål eller att de följer av andra handlingar – kan en parallell göras till synen på lycka och meningen i livet. Enligt dagens samhälle finns yttringar som menar att meningen med livet är att uppnå och uppleva lycka (oavsett om man tänker på lycka utifrån hedonism eller eudaimonia). På samma sätt som positiva känslor är mål för lycka enligt hedonism, så är lycka målet med livet enligt dagens samhälle. Om meningen med livet istället beskrivs utifrån kristendom, kommer slutsatsen kring lycka se annorlunda ut och liknas vid eudaimonia:s syn på positiva känslor och lycka. Den kristna världsbilden säger att meningen med livet är att lära känna och leva för Gud. Målet i livet är därmed att ha en relation med och leva för Gud, inte att uppnå lycka. Men detta mål kommer innebära likväl lycka. På samma sätt som positiva känslor är en följd av ett blomstrande och dygderikt liv enligt eudaimonia, är lycka en följd av att ha en relation med och ära Gud enligt den kristna världsbilden.

I ett nästkommande inlägg kommer relation med Gud vidareutvecklas och förklaras, men här är fokus på lycka och meningen med livet. Denna extremt stora fråga, som människor i alla tider har brottats med, har sitt svar i Gud. Detta behöver inte innebära att kristna personer har “all figured out” utan frågan kan vara stor även för den kristna. Att livet däremot existerar och att människan söker mening i sitt liv pekar på Guds existens. Och vice versa, Guds existens pekar mot att livet har mening – vilket är varför människor genom världshistorien har sökt efter denna mening.

Frågan om mening är också möjlig att klargöra genom att dela upp den i meningen med livet och meningen i livet. Detta går att beskriva på följande sätt: syftet med vår existens utgör meningen med livet, medan innehållet i vår existens utgör meningen i livet. Vi kan fylla våra liv med lycka, men det är inte meningen till vår existens. Faktum är att första gången jag hörde det kristna svaret på frågan kring meningen med livet tyckte att svaret var rätt trist (vid den tidpunkten var jag inte kristen). “Var det allt?”, tänkte jag. Det kristna svaret på meningen med livet och lycka tyckte jag lät förminskande, trist och kanske till och med inhumant (fokus är ju på Gud istället för på mig själv). När jag nu, som kristen, tänker på den reaktionen ser jag hur extremt fel jag hade – denna uppfattning kunde inte vara mer fel. Att leva för och med Gud är meningen med (och i) livet – och det livssyftet medföljer en lycka och frid som är så djupgående att inget annat går att mäta upp mot det.

Varför just kristen? – Sanning (del 2)

”VAD ÄR SANNING?” (2 av 3). 

Sanningsfrågan engagerar. Det visar sig bland annat i alla inlägg och kommentarer till min förra bloggtext: ”Vad är sanning?” Pontius Pilatus klassiska fråga till Jesus i Joh. 18:38, då Pilatus medverkade till ett av historiens mest kända justitiemord. Och för mig är svaren på den frågan helt avgörande, när det gäller varför jag är just kristen. Och det är inget märkligt i sig, då SANNINGEN är grundläggande när det gäller kristen tro och kristet liv. 

Här tar jag upp tråden ifrån min förra bloggtext då jag skrev om sanningens natur, att sanningen är något i sig själv och att den har samma natur som Gud har. Vi kan härleda sanningen tillbaka till en personlig Gud, som är evig och som vet allt. När vi lär känna Gud, då lär vi även känna sanningen, och då syftar jag på absolut och objektiv sanning, som är Bibelns sanningsbegrepp. Men vi har flera sanningsbegrepp än Bibelns. 

Här tar jag  upp sju sådana olika begrepp och därefter Bibelns, och vad den sanningen ger oss.

OLIKA SANNINGSBEGREPP

I vårt vardagliga liv så använder vi oss av olika sanningsbegrepp. Detta gör vi både medvetet och omedvetet. Här följer en kort presentation:

1 Analytisk sanning.

Matematik är exempel på analytisk sanning. Man arbetar utifrån en uppsättning av axiom, självklara satser och grundsanningar. Av de olika sanningsbegreppen är analytisk sanning minst föränderlig, och i den bemärkelsen kan sägas ligga närmast Bibelns sanningsbegrepp, som är oföränderligt. 

2 Empirisk sanning.

Beskriver den fysiska verkligheten, utifrån observation av fakta. Den grundar sig på erfarenheten, bland annat genom iaktagelser i samband med experiment. Den bekräftas eller förändras av nya observationer och erfarenheter.

3 Vetenskaplig sanning.

En kombination av analytisk och empirisk sanning. Hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar säger, att ”vetenskap är ett sätt att förstå världen” och att ”vetenskapen har möjlighet att ge den bästa möjliga beskrivningen av sanningen utifrån vad man vet idag”.(16) Således är vetenskaplig sanning under ständig revidering och förändring, allteftersom vetenskapen fortskrider och vår förståelse och vårt vetande förökas och/eller förändras.

4 Naturvetenskaplig sanning.

Är ett provisoriskt och relativt sanningsbegrepp. Ordet sanning används egentligen inte, utan man skiljer mellan bra och dåliga teorier och inte mellan sanna och osanna.(17) Gymnasielärare i matematik och fysik, Krister Renard, säger med tanke på evolutionsteorin, som av somliga betraktas som sanning. ”De som förespråkar den teorin gör misstaget att             betrakta den som sanning, istället för att se på den som en av många teorier. Ingen vetenskaplig teori är ett faktum. Alla teorier är tolkning av fakta. Man kan inte ta teorier för absoluta sanningar. Teorier är användbara eftersom de avspeglar verkligheten tillräckligt väl, men de kan aldrig ersätta verkligheten”.(18)  

5 Sanning som filosofiskt begrepp.

Sanning är ett filosofiskt grundbegrepp, men med en omdiskuterad innebörd.(19)                   Förekomsten av ”kunskap” är en kärnfråga inom filosofin. ”Kunskap” i betydelsen ”att             veta något” och då utifrån två huvudfrågor: 1. ”Vet vi något?” 2. ”Kan vi bevisa att vi vet             något?” Utifrån detta så förs det ett filosofiskt och ”kunskapsteoretiskt” resonemang, som handlar om begrepp som ”kunskap”, ”vetande”, ”sanning” och ”tillförlitlighet”.(20)  Och filosofins historia – som går tillbaka till antiken(21) – handlar om hur olika problem och frågeställningar inom filosofin har uppstått och hur de har besvarats genom historien. Utifrån den ”kunskapsbank” av frågor och svar som då har uppstått, så hanteras både ”tidlösa existentiella frågor” och nya frågeställningar. Argument ställs mot argument för att så försöka komma fram till olika uppslag för att lösa filosofiska problem. Och olika filosofer och filosofiska skolor kommer fram till ”sin sanning” och då med en omdiskuterad innebörd. På torget i Aten – som var något av en filosofisk högborg i antikens Grekland – så mötte Paulus två av dessa ”filosofiska skolor”, epikuréer och stoiker, och det uppstod ett skarpt ordskifte dem emellan, vilket inte är så ovanligt i filosofiska diskussioner.(22)  Det kan man märka även på detta forum, då den typen av resonemang förs. 

6 Sanning i normalt språkbruk.

I någon mån fakticitet. Ett påstående eller en utsaga är sann om det förhåller sig så som den säger.(23) T.ex att Stockholm är Sveriges huvudstad. 

 Personlig sanning.

Ex. Jag är glad, jag är ledsen, jag tycker det är intressant att läsa historia, jag tycker om             köttbullar. Här handlar det om vad som är subjektivt, och inte om några objektiva eller  allmängiltiga riktlinjer för andra människor.

Det som dessa olika sanningsbegrepp har gemensamt är, att de är ”temporära” och inte eviga, och de används för att beskriva en fysisk och naturlig verklighet, och inte en ”metafysisk” övernaturlig verklighet.

BIBELNS SANNINGSBEGREPP

Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån.

Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.

Förutsätter att Gud finns

Jag vill vara tydlig med, att om den Gud som jag tror på och skriver om inte finns, då finns det heller ingen absolut och objektiv sanning, därför att den grundläggande förutsättningen saknas. Då skulle jag heller inte vara kristen. Men nu handlar kristen tro och kristet liv om att veta och vara övertygad om att Gud finns och att han är en evig och personlig Gud som vet allt och som vi människor kan umgås och kommunicera med. Just detta, att vara evig och att veta allt är de nödvändiga och grundläggande förutsättningarna för absolut och objektivt sanning.

En av giganterna i Bibeln, nämligen Paulus, han skriver frimodigt om att han vet på vem han tror.(24)  Och i Hebreerbrevet definieras tro som övertygelse.(25)  Och samme man skriver också om, att frälsning hör ihop med att komma till kunskap om sanningen.(26) Och då handlar det om absolut och objektiv sanning.

– Absolut sanning

När vi läser Bibeln så ställs vi inför en rad absoluta sanningar. T.ex att Gud är evig, och att han är en personlig Gud med personliga karaktärsdrag, att han är Designern och Skaparen av universum och att han vet allt. Dessa absoluta sanningar kan vi inte gå in och ändra på, vare sig med hjälp av teologi, opinionsbildning, vetenskapliga upptäckter eller debattinlägg. Här har vi som människor att inta en ödmjuk hållning under och inför den Gud som är större och högre än oss själva.(27)  Ödmjukhet som är en dygd och en livshållning, som i mångt och mycket har gått förlorade i vårt sekulariserade land.

– Objektiv sanning

Utifrån ett absolut sanningsbegrepp kan vi tala om ett objektivt, allmängiltigt sanningsbegrepp, i motsats till det som är subjektivt och inte allmängiltigt.

Ett husbygge

Utifrån ett husbygge så vill jag ge en viktig distinktion mellan absolut och objektiv sanning. Ett husbygge illustrerar detta på ett bra sätt. Först läggs en grund och sedan byggs ett hus på den grunden. Själva grunden är att likna vid absolut sanning, medan huset kan liknas vid objektiv sanning. Grunden är inte resonabel, men husets uppbyggnad och utformning, planlösning och inredning kan vi resonera om, utan att för den skull hamna i ett subjektivt moras. Det finns nämligen allmängiltiga bestämmelser och byggnadstekniska föreskrifter om hur ett hus ska byggas, och dessa har vi att förhålla oss till. 

Paulus beskriver just detta:

Grunden: Ty en annan grund kan inte läggas än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus.(28)  Och Jesus säger om sig själv, att Jag är vägen, SANNINGEN och livet.(29)  Jesu sanningsanspråk som är så centrala och avgörande i allt vad kristen tro och kristet liv handlar om. Och i Matt. 7:24-27 talar Jesus om den praktiska innebörden och konsekvenserna av detta. Under påfrestningar klarar sig huset som är byggt på solid grund, medan huset på sanden faller ihop under samma typ av påfrestningar. Grundens beskaffenhet har således en avgörande betydelse för om huset ska klara påfrestningar eller inte. 

Huset: Paulus säger i 1 Kor. 3:10-15 att det är upp till var och en av oss hur vi bygger på den grund som är lagd. Det finns olika byggmaterial, husmodeller och planlösningar att välja mellan, och det kan vi objektivt och sakligt resonera om. Här har vi något att säga till om, till skillnad från det som gäller grunden. Och när påfrestningar och tryck sedan kommer – som vi alla på olika sätt utsätts för – då kommer det att visa sig vilka val vi har gjort. Här är villkoren lika, vare sig vi talar om husbyggen eller om våra livsbyggen.

VAD SANNINGEN GER OSS

Information och frihet

Sann information och sann frihet är den kristna trons och det kristna livets kännemärke, ja, adelsmärke. Vad som är ädelt och värt att efterleva. Sanningen manipulerar och vilseleder oss aldrig och snärjer aldrig in oss i ett förrädiskt nätverk, såsom lögnen och halvsanningarna gör. 

Sann information

Bibeln är en sann informationskälla som aldrig kan tömmas på sitt innehåll, därför att Guds Ord är evigt, sant och outtömligt.(30)  Oavsett vad informationen gäller, så kan vi vara trygga med att den är sann och tillförlitlig. Det är alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande information som vi får av Sanningens Ord. 

I min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext, så kommer jag att ta upp vad sanningen informerar oss om, men också om att den är trångbodd i Sverige idag. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

 

Källor: (16) ”Vad är vetenskap? och 100 andra jätteviktiga frågor”, av Martin Ingvar. Bokförlaget Langenskiöld. Fråga 1 och 2. (17) Bonniers Lexikon. Band 17. 1998. Sanning. (18) Tidningen Världen Idag, fredag 3 november 2006. Föreläsning av Krister Renard om Intelligent design på Linköpings Universitet. (19) Se not 17. (20) Kunskapsteori: Epistemologi. Se Kunskapsteori  vetenskapsteori.se. (21) En epok i Medelhavsområdets historia, omkr. 3000 f.Kr. – omkr. 500 e.Kr.Enligt traditionell indelning. (22)  Apg. 17:15-34. v.17-18. (23) Se not  17. (24) 2 Tim. 1:12. (25) Hebr. 11:1. (26) 1 Tim. 2:1-4. v.4. (27) 1 Petr. 5:6. Jak. 4:10. (28) 1 Kor. 3:11. (29) Joh. 14:6. (30) 2 Sam. 7:28. Joh. 17:17. Ps. 119:160. 

Varför just kristen? ”Vad är sanning?” – del 6

”Vad är sanning?” 

Denna fråga ställde Pontius Pilatus till Jesus, då han stod inför att fria eller att fälla Jesus i det som har blivit ett av historiens mest omtalade justitiemord.(1) Men frågan som sådan är helt avgörande och grundläggande när det gäller kristen tro och ett starkt och avgörande skäl till varför jag är en kristen och inte har anslutit mig till någon annan livsåskådning, vare sig religiös eller gudlös.

SANNINGENS NATUR

Sanningen är något i sig själv och den har en Gudagiven natur, och det är så vi kan känna igen sanningen. I Bibeln är sanning ett fundamentalt uttryck för Guds natur. Det visar oss VEM Gud är och VAD han står för, nämligen för fasthet, säkerhet, pålitlighet och trofasthet. När sanningen beskriver något, oavsett vad det är, då är det alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande verklighet som den beskriver.(2) Det vill säga, att vi med säkerhet kan veta att sanningen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som den beskriver. Sanningen lånar sig aldrig till några billiga ”PR-vinster” eller ”PR-trick”, utan beskriver verkligheten som den är, utan att försköna eller smutskasta, förgylla eller mörklägga den.

Joh 14 6
Jesus säger. ”Jag är vägen, sanning och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

Gud finns och därmed finns också den sanning som jag skriver om här. Gud är den sanningens absoluta förutsättning. Och då skriver jag inte om vilken Gud som helst, utan om den Gud som är evig, som är en person och som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(3) Detta som behöver upprepas gång på gång, vilket jag också gör, därför att det finns människor som med förkärlek blandar ihop religionernas många olika ”gudar” med Bibelns Gud. Till och med tomtar och troll och ”spagettimonster” etc. finns med i deras extrema föreställningsvärld.

I samhället och i vårt vardagliga tal så rör vi oss med olika sanningsbegrepp.(4)  Detta gör vi mer eller mindre medvetet. Men det är inget av dem som ”håller måttet” i en jämförelse med det sanningsbegrepp som jag skriver om här och nu. Det vill säga, att vi kan inte säkert veta att de olika sanningsbegreppen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som de beskriver. Därför ska vi inte förväxla de olika sanningsbegreppen med detta sanningsbegrepp. Jag återkommer till dessa sanningsbegrepp i min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext.

Sanningens natur

  • Sanningen är evig. Sanningen är evig såsom Gud är evig. Det betyder, att sanningen har alltid funnits och den kommer alltid att finnas i tid och evighet, till skillnad från alla övriga sanningsbegrepp som är temporära.(5)
  • Sanningen är oföränderlig. Sanningen kan inte förändras av några mänskliga teorier eller diskussioner. Inga argument, hur välformulerade de än är, kan förändra sanningen. Det är med sanningen som det är med Guds existens och med hans natur. Gud finns och det är ett oföränderligt faktum och hans natur förändras aldrig. På samma sätt är sanningen oföränderlig.(6) Det är sanningens natur.
  • Sanningen är fundamental. Den är grundläggande för hela vår tillvaro och fungerar som ett bärkraftig fundament i liv och död, i tid och evighet, och för varje människa som bejakar den och som erkänner sitt totala beroende av den.(7)  Och Gud har tänkt, att hans församling ska vara Sanningens stödjepelare och grundfäste(8)  i den här tillvaron som vi lever i här och nu, där både lögner,           halvsanningar och de olika sanningsbegreppen tampas om utrymmet.
  • Sanningen kan inte besegras. Sanningen kan attackeras och ifrågasättas, men den är omöjlig att besegra. Endast för sanningen förmår vi något, aldrig mot sanningen.(9)  Sanningen kommer alltid att hinna ikapp oss, förr eller senare, oberoende av vem eller vilka vi är. Det är med sanningen som det är med Gud. Hos dem finns inget anseende till   personen.(10)  Vare sig med ord eller handlingar, teoretiskt eller i det praktiska och verkliga livet har vi möjlighet att besegra sanningen. Lögnen kan besegras, och den kommer att slutgiltigt besegras, men inte sanningen. Jesus, som är sanningen personifierad och som är full av nåd och sanning(11)   en oslagbar kombination – han dödades och begravdes, men han uppstod igen från de döda på tredje dagen,(12) och han lever för tid och evighet, precis som sanningen gör.
  • Sanningen är trovärdig. Det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är aldrig trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför går kristen tro, såsom den beskrivs i Bibeln, alltid hand i hand med sanningen. Den tro som Gud har gett oss som en gåva och sanningen, som också är Gudagiven, hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Och kristen tro och sanningen allierar sig aldrig någonsin med lögnen eller med några halvsanningar, utan de bevarar alltid sin integritet och sin trovärdighet.(13) 
  • Sanningen är absolut och objektiv. Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån. Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva. I min nästa bloggtext återkommer jag till dessa båda begrepp.

Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk

Jesus, som är Bibelns kärna och stjärna, han proklammerar att Ditt ord är sanning. Jesus, som är Sanningen personifierad och som har fått namnet Guds Ord, han är den slutgiltige auktoriteten när det gäller att uttala sig om detta. Det har med Jesu sanningsanspråk att göra.(14)

Varje person  i Gudomen och sanningen hör ihop med varandra på ett odelbart sätt, och då talar vi om absolut och objektiv sanning som de personifierar och representerar.(15)

INFORMATION OCH FRIHET

Sann information och sann frihet är något av den kristna trons och det kristna livets signum.

Men detta får jag återkomma till i min nästa bloggtext.

 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

Källor: (1) Joh. 18:1-19:42. 18:38. Justitiemord: När man under rättsliga former dömer en oskyldig. (2) I GT är det hebreiska ordet ämät det viktigaste ordet för sanning, och i NT är det grekiska ordet aletheia huvudordet för sanning. Båda orden har den betydelsen som jag angav i texten här ovan. (3) Jes. 40:28. Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. Ps. 19:1-5. Hebr. 11:3. I Bibeln beskrivs historiska tider, händelser, platser och personer. I både GT och NT. 1 Joh. 1:1-4. Apg. 4:19-20. Rom. 2:14-15. 9:1. Joh. 1:14, 18. 10:30. (4) 1. Analytisk sanning. 2. Empirisk sanning. 3. Vetenskaplig sanning. 4. Naturvetenskaplig sanning. 5. Sanning som ett filosofiskt grundbegrepp. 6. Sanning i normalt språkbruk. 7. Personlig sanning. (5) Ps. 117:2. Temporär: För viss tid, tillfällig, övergående. (6) Hela Ps. 119 dokumenterar detta. (7) Hebr. 1:3. Ps. 119:105. (8) 1 Tim. 3:15. (9) 2 Kor. 13:8. (10) Rom. 2:11. 5 Mos. 10:17. 2 Krön. 19:7. (11) Joh. 14:6. 1:14, 17. (12) Joh. 11:25-26. I GT har vi profetior om detta, och i NT uppfyllelsen av dessa profetior. (13) Ef. 4:25. Sak. 8:16-17. 1 Joh. 2:21. 2 Tess. 2:12-13. Ef. 4:15, 25. 2 Joh. v.1-4. 3 Joh. v.3-4. 1 Tim. 2:1-4. v.4. (14) Joh. 17:17. Ps. 119:160. Joh. 14:6. Upp. 19:13. Joh. 1:1, 14. (15) Tit. 1:1-2. 4 Mos. 23:19. Joh. 14:6. 1:14, 17. 15:26. 16:13.  

Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning

Jack Deere berättar i Surprised by the Power of the Spirit hur han en gång hamnade bredvid en missionerande ateist på ett flygplan. Hon frågade vad han jobbade med, och han svarade pastor. Det gjorde att hon genast satte igång med att förklara hur hemskt religion är, varför Gud inte finns och hur elak han måste vara om han trots allt fanns. Jack försökte tränga sig in i samtalet vid flera tillfällen, utan framgång. Efter att hon oavbrutet hade predikat i en halvtimme sa hon dock plötsligt: ”Vad tycker du?”

Jack blev överumplad av frågan. ”Vad jag tycker? Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare.”

Hon började gråta. ”Ja, så är det”. Hennes raseri var en fasad för att hålla hennes syndanåd på armslängds avstånd. Jack hjälpte henne ta emot Jesus som sin frälsare där och då under flygresan.

Under det följande året prövade Jack yttra den gyllene frasen ”Jag tycker att du är en syndare som behöver en frälsare” till alla ickekristna han mötte. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom? Resultatet blev dock, förvånande nog, att dessa frälsningsbehövande syndare blev upprörda, kränkta och arga. Jack började misstänka att han kanske inte hade knäckt evangelisationens Da Vinci-kod utan snarare att den Helige Ande uppenbarade för honom vad just den här kvinnan behövde höra. Andra kan behöva faktiska anledningar till att tro på budskapet som presenteras. Fortsätt läsa Treenighetsmodellen för att demonstrera kristendomens sanning