Etikettarkiv: Gud

Varför just kristen? – Inte en okänd Gud

Vi kan veta att GUD FINNS, men vi kan också veta VEM och HURUDAN Gud är. Och då syftar jag inte på någon av de många religionernas olika ”gudar”, utan på den Gud som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors samveten och erfarenheter, men framför allt i och genom Jesus Kristus. Jesus, som är Guds Son och ”ett med sin Far”, han ger oss en korrekt och trovärdig Gudsbild, så att vi slipper att gå vilse ibland alla mänskligt konstruerade och felaktiga föreställningar och uppfattningar om Gud.(1) 

Det kristna livets signum

Som kristen tror jag inte på en okänd Gud. Det är det kristna livets signum och hör till det unika med att vara kristen, nämligen att vi kan veta vem vi tror på.(2)  Vi behöver inte famla i okunnighet och förvirring angående den Gud som vi tror på. Därför är jag kristen. 

En relation med Gud

Som kristen har jag inte enbart en teoretisk kunskap om Gud, utan framförallt en daglig relation med honom. En personlig relation med en personlig Gud. Grundläggande så handlar kristen tro och kristet liv inte om religion, utan om en relation med varje person i Gudomen, där varje del av vår personlighet är involverade. 

Guds namn och karaktär

I Bibeln och i det kristna tänkandet, så är Guds namn och hans karaktär oerhört viktigt, därför att det är genom Guds namn och hans karaktär som vi får veta vem och hurudan Gud är. Därför har vi i Bibeln en presentation av Guds namn och av hans karaktärsdrag. Listan kunde göras lång, men här får jag begränsa mig till några grundläggande namn och karaktärsdrag som Gud har.

Gud är en Förbundsgud, vilket innebär att Gud har olika Förbundsnamn. Namn med en oerhörd dignitet, som vart och ett av dem talar om för oss vem Gud är och vad han har förbundit sig att vara, tala och göra för oss människor. Och framför allt för de människor som vill ha med honom att göra. Det bryter nämligen emot Guds karaktär, att tvinga någon människa att ha med honom att göra, både under vårt liv här och nu och sedan i evigheten. Men vill vi ha med Gud att göra, då får vi också lära känna honom. Detta hör ihop med vartannat på ett odelbart sätt.

Här nämner jag de förbundsnamn som Gud har: Allsmäktig Gud, Alltillräcklig Gud, Överflödets Gud, Den Gud som är mera än nog. Herren vår Rättfärdighet, Herren vår Herde, Herren vår Frid, Herren vår Läkare, Herren vår Försörjare, Herren vårt Segerbanér, Herren Den alltid närvarande och Herren vår Helgelse.(3) Gud är allt detta för sina barn och för sitt folk, och det är därför vi kan säga, mitt i alla omständigheter och förhållanden som kan vara både bristfälliga och långt ifrån optimala, att mig skall intet fattas, för Gud är med mig.(4)  Detta som människor genom hela historien kan vittna om, att det är deras erfarenhet, även under förföljelse och mycket svåra förhållanden.

Men jag är samtidigt medveten om,  att de människor som inte tror på Gud och som även aktivt förnekar Guds existens, de vet inte något om dessa erfarenheter, därför att de ingår inte i deras sekulära världsbild och dessa erfarenheter ligger därför utanför deras referensramar. Men trots detta, så har många av dem mycket bestämda åsikter och föreställningar om Gud. Som t.ex Richard Dawkins i en av sina böcker: ”Illusionen om Gud”.(5)  En för övrigt överskattad bok, i sin avsaknad av de avgörande argumenten för Guds icke-existens. Men det är både fördomsfullt och motsägelsefullt att Dawkins och andra med honom har så många och bestämda åsikter om den Gud vars existens de samtidigt förnekar. Åsikter som de är mycket angelägna om att torgföra, och som de har sin fulla rätt att göra. Men utifrån deras utgångspunkt eller position, så är det egentligen bortkastad tid och energi på den Gud som de påstår inte finns. Enkelt sagt: Den Gud som inte finns behöver varken förnekas eller beskrivas. Men samtidigt förstår jag dem, därför att deras osäkerhet lyser igenom och är en drivkraft som inte ska underskattas. Hur gärna skulle inte Dawkins och andra ateister med honom vilja säga, att ´nu vet vi, bortom alla tvivel, att Gud inte finns´. Men den dagen lyser med sin frånvaro. Dawkins och andra med honom får nöja sig med att konstatera, att ”jag vet inte säkert, men jag anser det mycket osannolikt att Gud finns, och jag baserar mitt liv på antagandet att han inte gör det”.(6)  Men av allt att döma, så räcker inte det antagandet för dessa ateister och Gudsförnekare, för deras jakt fortsätter efter de avgörande argumenten. För några bevis på Guds icke-existens vet de, att sådana inte finns.

Nåväl. Nog om detta här och nu.

Här nämner jag några av Guds karaktärsdrag:

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 21.51.05

Gud är bland annat allvetande!

– Gud är evig.(7)

Det betyder, att Gud är utan början och utan slut. Gud har ingen upphovsman och ingen avslutare. Detta är ett axiom, en grundsanning, när det gäller Gud. Det betyder, att Gud har alltid funnits, Gud finns just nu och Gud kommer alltid att finnas, i tid och evighet. Men det betyder också, att om Gud inte är evig, då har han aldrig funnits, då finns han inte just nu och då kommer han heller aldrig att finnas, förutom i människors religiösa fantasier och föreställningsvärld. Men nu är och förblir det ett axiom, en grundsanning, att Gud är evig.

– Gud vet allt.(8)

Gud är allvetande på grund av att han är evig och har den totala överblicken över oss människor och över allt skapat.(9) För somliga människor är detta skrämmande, medan det för andra av oss innebär en orubblig trygghet och säkerhet. Eftersom Gud är evig och vet allt, så är han objektiv, till skillnad från oss människor som inte vet allt och som därför är subjektiva. Detta är en grundläggande orsak till varför jag är kristen och vill ha med Gud att göra. Jag erkänner, att jag behöver någon som är större än mig själv och som har ett obegränsat kunskapsföråd, och som därför kan utöva ett objektivt inflytande över mig, så att jag slipper att gå ner mig i subjektivitetens träskmarker.

– Gud är rättfärdig.(10) 

Det går som en röd tråd genom hela Bibeln, att Gud är rättfärdig. Gud har en rätt färdighet och skicklighet inom livets alla områden och han gör inga missbedömningar eller misstag. Det är en fundamental egenskap hos Gud. Objektiv rätt och rättvisa utgår från Guds rättfärdighet, och allt vad Gud är, talar och gör, det är, talar och gör han på grund av att han är rättfärdig.(11)  Kärlek, barmhärtighet, nåd, godhet och trofasthet, som alla är exempel på Guds karaktär, de har sina rötter i Guds rättfärdighet och bestäms av den. 

– Gud är sanningen personifierad.(12)

Gud kan inte ljuga. Han saknar förmåga att ljuga. Detta har Gud gemensamt med sin Son, Jesus Kristus, och med Den helige Ande. Varje person i Gudomen är sanningen personifierad och kan därför inte ljuga.(13) Detta som ytterst har med trovärdighet att göra, därför att det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är inte trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför är det så tragiskt då människor tror på lögnen, därför att de inte tar reda på vad som är sanning och vad som är lögn i trender och propaganda i vårt samhälle, som präglas av medial massinformation utan objektiva värderingar. Här är Djävulen Guds totala motsats. Han är ”lögnens fader” och därmed lögnens upphovsman, som står bakom alla lögner, all villfarelse och allt bedrägeri i världen.(14)  Som kristen tar jag bestämt avstånd ifrån honom och ifrån den han är och ifrån allt det som han står för.

Vi människor kan ljuga och vi kan därför bedra och vilseleda både oss själva och andra. Tyvärr är detta ett grundproblem som vi människor har. Därför måste vi vara extra vaksamma och bestämma oss för att tala sanning och låta bli att ljuga. Det är ett medvetet viljebeslut som vi var och en måste fatta. Ja, att hata och lägga undan lögnen och istället älska sanningen och tala sanning med varandra.(15)  Gud behöver aldrig bestämma sig för att tala sanning, därför att han kan enbart tala sanning, och då handlar det om absolut och objektiv sanning som Gud talar och står för. Detta med absolut och objektiv sanning är så viktigt och avgörande för oss människor. Därför återkommer jag till detta sanningsbegrepp i min nästa bloggtext. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

(Detta är del 5 av Bength Gustafsons serie Varför just kristen?)

Källor: (1) Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. 1 Mos. 1:1. Hebr. 11:3. Ps. 33:6. 148:1-14. Upp. 1:8. 21:6. 22:13. Rom. 2:14-15. Joh. 1:14, 18. 3:16. 10:30. 14:6-11. (2) 2 Tim. 1:12. Apg. 17:22-31. v.23. (3) Mose var väl medveten om betydelsen av Guds namn för sitt liv och sin tjänst. 2 Mos. 3:13. Genom hela Bibeln så möter vi dessa olika Förbundsnamn som Gud har. (4) Ps. 23:1-6. v.1. 46:1-12. Rom. 8:28-32. v.31. (5) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag, Stockholm 2007).  (6) 

Dawkins uppställda ”sannolikhetsskala” i boken: ”Illusionen om Gud”. Sid. 70. (7) Jes. 40:28. (8) 1 Joh. 3:20. Hebr. 4:13. (9) 2 Krön. 16:9. Sak. 4:10. (10) Om vi läser i en Bibelkonkordans, t.ex Illustrerat Bibellexikon, då kan vi se att uttrycken ”rättfärdig” och ”rättfärdighet” i samband med Gud, återkommer frekvent genom hela Bibeln. (11) Ps. 11:7. 50:6. 51:6. 92:16. 119:137. 145:17. Dan. 9:14. Rom. 3:4, 26. 1 Joh. 1:9. (12) 4 Mos. 23:19. Tit. 1:2. (13) Joh. 10:30. 14:6. 14:16-17. 15:26. 16:13. (14) Joh. 8:44. (15) Ps. 119:163. Sak. 8:19.b. Ef. 4:25.  

Annonser

Varför just kristen? Del 4

EN KREATIONISTISK VÄRLDSBILD

Jag är kristen och jag har bejakat en kreationistisk(1) världsbild och verklighetsuppfattning, som omfattar både en fysisk/naturlig och en andlig/övernaturlig verklighet och som därmed ger en helhetsbild av vår tillvaro. Detta i motsats till en naturalistisk(2), ateistisk(3)  och evolutionsteoretisk(4)  världsbild och verklighetsuppfattning som är begränsad, därför att den enbart är inomvärldslig och utesluter en personlig och evig Gud och allt övernaturligt. 

Här har jag gjort ett medvetet val. Jag har valt, att utifrån Bibeln, som är den kristna trons urkund, att förhålla mig skeptisk till en sekulär världsbild, som enbart bygger på den mänskliga kunskapen, som av naturliga själ är begränsad och kan ta fel, därför att ”vår kunskap är ett styckverk”.(5) Professor Stefan Einhorn uttrycker detta så klokt: ”Vi ska naturligtvis tro på vår förmåga att förstå vår omvärld samtidigt som vi aldrig får förlora vår ödmjukhet. Vi måste komma ihåg, att vi har oändliga vidder kvar att utforska. Man kan säga, att om den totala kunskapen om allt motsvarade en stor stad, så har vi hittills samlat så mycket kunskap att den skulle rymmas i en skokartong i en av stadens garderober”.(6)  Heder åt den insikten och ödmjukheten hos Stefan Einhorn.

Jag ser på människans förmåga att tänka och resonera rationellt och logiskt som en gåva ifrån Gud. Så ser jag också på vetenskapen med dess olika discipliner, att den är ett redskap som Gud har gett oss, för att vi ska utforska den värld som Gud har skapat. Det är en del av den plan som Gud har för oss människor.(7) Därför blir det så fel, då vi människor använder vår begränsade kunskap och våra vetenskapliga metoder med sin begränsade räckvidd, för att försöka förneka Gud och förklara bort honom som Designer och Skapare, istället för att erkänna, ära och tillbedja honom. 

Jag tror på en personlig och evig Gud som Designer och Skapare, som med karaktär, intelligens och förnuft, visdom och vishet, plan, mening, syfte och mål står för livets ursprung och uppkomst och som har skapat och inrättat både de fysiska och andliga lagarna och därmed gjort vår tillvara lagbunden och inte slumpmässig. Gud är Designern och Skaparen av universum, av de olika arterna i djur- och växtriket och av människan till sin avbild.(8) 

The_Creation_of_Adam michelangelo
Adams skapelse av Michelangelo

En kretionistisk världsbild och verklighetsuppfattning är trovärdig, och jag ska förklara vad jag menar med detta. Men låt mig först säga, att vad jag menar och moriverar t.ex i mina bloggtexter, det har jag än så länge min fulla rätt att göra, och det värderar jag högt. Men detta är en frihet som jag inte tar för givet i vårt land, som blir mer och mer sekulärt. Att Sverige kan bli en sekulär diktatur, det är idag inte en främmande tanke, då allt ska vara ”politiskt korrekt” och styrt av ett sekulärt tänkande, och där det dikteras vad som får finnas och inte finnas i ”det offentliga rummet”. I en sådan diktatur platsar inte kristen tro och en kristen världsbild. Men saker och ting kan förändras dramatiskt på kort tid, och som öppnar dörrar för Gud och för hans Ord i vårt land igen. Och det håller jag inte för otänkbart.

Nåväl, nu till mina förklaringar:

  1. I Biblisk kristen tro är det grundläggande och centralt, att Gud är en evig och personlig Gud som vet allt och han är ”Ordningens Gud”. Gud är således inte en mänsklig idé eller uppfinning. Han är obegränsad i sin intelligens och i sitt förnuft, i sin visdom och vishet och han har en plan, mening, syfte och mål med skapelsen och med allt som han talar och gör. Och Gud har gett åt oss människor av allt detta som han själv har och han har gjort oss beroende av allt detta, för att vi ska kunna leva på ett ordnat och begripligt sätt och inte i en slumptillvaro, där vi styrs av tillfälligheter och nycker.(9)  Därför är det heller inget motsatsförhållande mellan kristen tro och förnuft eller mellan kristen tro och vetande, som somliga människor av okunnighet eller illvilja gör gällande.
  1. Det måste finnas en rimlighet och konsekvens i förhållandet mellan våra ideer och uppfattningar, till hur det faktiskt fungerar i det verkliga och vardagliga livet. En teori eller uppfattning som saknar det förhållandet, kan och ska ifrågasättas. Vad jag då syftar på har med intelligens och förnuft osv. att göra.

          Vare sig vi tror på Gud och tillber honom eller förnekar hans existens, så är vi   alla medvetna om vårt behov av just intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål för att vi ska kunna leva ett ordnat liv och för att något konsekvent och begripligt ska kunna ta form och bli verkligt. Vare sig det gäller att kommunicera med varandra i tal och skrift, eller när det gäller vetenskapliga upptäckter och framsteg, eller att studera och utföra olika arbetsuppgifter, så vet vi alla behovet av allt detta. I ett teoretiskt resonemang omkring ”ursprungsfrågorna”, så kan människor hävda både slump och tillfälligheter under årmiljoner och årmiljarder, och samtidigt förneka behovet av bakomliggande intelligens, plan, mening och syfte etc, men i det praktiska och verkliga livet så är detta inte vare sig funktionellt, hållbart eller trovärdigt. 

  1. När jag läser och lyssnar till vad människor skriver och säger som förespråkar en naturalistisk, ateistisk och evolutionsteoretisk världsbild och verklighetsuppfattning, då är det minst sagt uppseendeväckande hur de intellektuellt och verbalt brottas med just detta.(10) De är så väl medvetna om behovet av intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom sina egna ord, framställningar och handlingar. Men de är så kluvna så fort det påtalas, att bakom livets uppkomst och bakom lagbundenhet och universums uppkomst, och bakom arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människan, så behövdes allt detta. Och deras kluvenhet blir så tydlig, då allt detta kan härledas till en personlig och evig Gud som har allt detta i sin personlighet och som har gjort oss människor beroende av allt detta och som därför har utrustat oss med detta som vi så väl behöver i vårt dagliga liv. 

En fråga som jag ofta får, gäller universums och jordens ålder. Mitt stående svar är, än så länge, att jag inte vet vare sig universums eller jordens ålder. I Bibeln finns inte angivit någon ålder på vare sig universum eller jorden, och några andra säkra källor finns inte. Men  professor i fysik  Lawrence M. Krauss skriver i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”, att universum är 13,72 miljarder år.(11)  Och jorden beräknas vara omkring 4,6 miljarder år. 

Personligen så tror jag, att Gud har ”kodat” universums och jordens ålder, och intill denna dag har ingen människa lyckats med att ”knäcka den koden”. Men jag tror, att det tillhör sådant som vi människor ska utforska, men inte med ett syfte att förneka vare sig en skapelse eller en evig och personlig Gud som Designer och Skapare av allt detta.(12)  Gud är ”från evighet till evighet”(13)  och däremellan har vi ett tidsspann, men ingen människa har ännu lyckats med att räkna ut den tidsrymden som det är mellan ”FRÅN evighet TILL evighet”. Den tidsrymden återstår ännu att utforska. 

Att världen ser ut som den gör idag, det finns det en trovärdig förklaring till, både när det gäller dess genialitet och komplexitet, men också när det gäller ”ondskans närvaro” i världen idag. Bibeln talar om vår värld och vår jord som ”ett förstört och förlorat Paradis”. Det som en gång var optimalt och oförstört, det har förstörts och gått förlorat. Genom ett historiskt syndafall,(14) då människan valde bort Gud, sin Designer och Skapare, så förlorade människan både sina Gudagivna instruktioner och sin förmåga att på ett klokt och förnuftigt sätt råda över, vårda och bevara skapelsen, och degenerationen (urartningen) började att ta fart. Människan ”bytte Herre” över sitt liv och över sin tillvaro och in i skapelsen kom helt främmande element som synd och ondska, destruktivitet och död. En personlig djävul, som är allt detta personifierad, fick därmed tillträde till både människan och jorden, och han gjorde människan till en exploatör, sabotör och miljöförstörare av den jord och värld där människan var satt av Gud som förvaltare till att bruka, vårda och bevara på ett ansvarsfullt sätt.(15)

MEN, och det är ett helt avgörande MEN! Det slutar inte med ”ett förstört och förlorat Paradis”. Samma Bibel som så realistiskt och trovärdigt talar om både skapelse och fall, den talar också om Jesus och om vad han har gjort åt allt detta som gick så fel. Detta som Bibeln har så mycket att säga om och som jag därför kommer att återkomma till i senare bloggtexter. På grund av Jesus och vad han har gjort, så finns det både framtidstro och hopp om ”ett upprättat och återställt Paradis” – en helt ny värld med ”nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor och där Gud kommer att vara allt i alla i evighet”.(16)  Även framtidstro och hopp ingår i en kreationistisk världsbild och verklighetsuppfattning. Därför är jag kristen.

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

Källor: (1) Kreationism eller skapelsetro: Tron att världen och allt levande har tillkommit genom en medveten och avsiktlig skapelse av en evig och personlig Gud som Designer och Skapare. (2) Uppfattningen att vår värld och verklighet endast utgörs av det som vi kan registrera och mäta och att naturens materia, energi och lagar kan förklara alla aspekter av vår existens. Det behövs inget Gudomligt eller övernaturligt som förklaring. (3) Ateism: Tron att det inte finns någon Gud eller några gudar. (4) Evolutionsteorin eller Darwinism, som går tillbaka till Darwins verk: ”Om arternas uppkomst”, som utkom första gången 1859, och som är en uppgörelse med Biblisk skapelsetro. (Sid. XV-XVI och 383-384). (5) 1 Kor. 13:9.a. (6) ”Den sjunde dagen”, av Stefan Einhorn. Bokförlaget Forum, Stockholm. 2003. Sid. 36. (7) Ords. 25:2. Pred. 3:11. (8) 1 Mos. 1:1-2:25. Job. 38:1-42:6. Ps. 24:1-2. 33:6. 102:26. 104:1-24. v.24. Ords. 3:19. 8:1-36. v.22-31. Jer. 10:12. 51:15. Hebr. 1:10. (9) Jes. 40:28. 1 Kor. 14:33. Frid: Ordning, harmoni, helt och oskadat tillstånd, ett komplett tillstånd. Pred. 3:11. Ps. 40:6. 92:6. 104:24. 139:17. Rom. 11:33. (10) Några exempel: I vår tid: Richard Dawkins, Christer Sturmark, Lawrence M. Krauss. Tidigare: Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten och Antony Flew. Den senare gjorde upp med sin ateism och skrev om den uppgörelsen i sin bok: ”There is a God”. (11) Utkom år 2012 på Fri Tanke Förlag. Krauss är professor i fysik vid Arizona State University. På sidorna  23, 59, 103 och 200 i nämnda bok kan vi läsa om universums ålder. Om jordens ålder: Google.se under sökord: Jordens ålder. (12) Ords. 25:2. Rom. 1:19-25. (13) Ps. 90:2. Dan. 2:20. (14) 1 Mos. 3:1-24. (15) 1 Joh. 5:19. Joh. 8:44. Rom. 6:23.a. 1 Mos. 1:26-28. (16) 2 Petr. 3:13. Jes. 65:17. 66:22. Upp. 21:1-22:21. 

Livets stora frågor – vilka svar har du? Om världssyn.

Världsbild. Hur många har en sådan i Sverige? Och med ”har” menar jag att ha en medveten och koherent världsbild eller världssyn (eller världsåskådning – det är snarlika begrepp som här kommer användas synonymt). Min intuitiva gissning skulle vara att väldigt få har det, men kanske har jag fel. Jag tror till och med att få personer överhuvudtaget ens vet vad som menas med en världsbild. Och följaktligen, än mindre har en uttalad och konsekvent sådan. Du som läser detta, har du en eller vet du vad din världssyn är?

Tidigare hade i alla fall inte jag det, och jag levde glatt omedveten om min eventuella världssyn. Det stördes dock när jag för cirka 3 år sedan (när jag ännu inte var kristen) fick en fråga rakt på av en kristen vän.

”Vad är din världssyn? Vad tror du på?”

Vad svarar man på det om man aldrig ordentligt funderat på det innan? Mitt initiala svar blev tystnad, men i huvudet rusade hundra tankar. Jag försökte både lista ut vad hon frågade efter och komma i underfund om jag hade någon världssyn, och i så fall vilken. Det slutade med att jag fick fråga henne vad världssyn innebär och vad en sådan skulle kunna vara. Hennes svar klargjorde saker, men jag tror inte att jag var ensam om att vara förvirrad över frågan. Snarare tror jag att många med mig delar en liknande oförståelse inför ämnet och en sådan potentiell fråga. Kanske har jag fel men eftersom frågor som religion, existens och världsåskådning inte är det första som diskuteras på rasten, i fikarummet eller i media, tror jag att många är omedvetna om sin eventuella världssyn.

När jag på senare tid har undersökt frågan om världssyn lite mer har jag också märkt att det på olika ställen ges olika (men snarlika) definitioner på vad som ingår i eller utgör en världsbild. På många ställen definieras världsbild, på ett kortfattat sätt, som en omfattande uppfattning om världen. Lite mer utförligt är världsbilden ett ramverk bestående av flera sammanhängande trosuppfattningar om människan, livet, världen, kunskap, moral, tro mm. Andra definierar det som en grundläggande orientering i livet, bestående av förutfattade antaganden om verklighetens beståndsdelar, utifrån vilka vi lever och är. Flera saker verkar också vara gemensamma, även om det kan skilja sig åt beroende på vem man frågar. Så vad ska en världssyn svara på?

Kortfattat brukar en världssyn innehålla något om dåtiden, något om nutiden och något om framtiden. Till exempel var människan kommer ifrån eller vad människans ursprung är, vad problemet med världen/livet är samt hur man kan/bör fixa det. Ytterligare andra menar att en världssyn ska ge svar på de fyra orden “origin”, “meaning”, “morality” och “destiny” (svenska: ursprung, mening, moral, öde). Då kan det vara frågor som dessa:  

“Vad är människans ursprung?”,

“Vad är meningen med livet?”,

“Varifrån hämtar vi vår moral, samt finns objektiv moral?” samt

“Vad sker vid döden/i efterlivet?”.

Jag vet, det är stora frågor. Extremt stora. Frågor som människor och filosofer funderat över i alla sina år men ändå inte alltid lyckas komma fram till svar på. Däremot tror jag (och många fler med mig – dvs. personer som undersökt och funderat över detta) att människors världssyn ofta finns på en omedveten och implicit nivå som kanske kommer fram först vid krissituationer eller när ens tilltro sätts på prov.

Syftet med att klargöra och medvetandegöra sin världsbild är dels för att se om den är begriplig och koherent och dels för att undersöka om den verkar matcha med världen och vad vi vet om verkligheten. En medveten världssyn kan också, i bästa fall, bli en slags kompass för hur man är, gör och fattar beslut. Och ytterligare ett viktig syfte med att medvetandegöra ens världsbild är för att skapa en röd tråd mellan ens uttalanden och ens agerande. Så sammanfattningsvis kan jag till exempel, om jag vill vara konsekvent, inte mena mig vara resultatet av en slumpmässig process av mutationer och samtidigt tro att människor har en inneboende mening med sina liv. Eller jag kan till exempel inte anse att barnvåldtäkt alltid är fel – oavsett vad folk tycker – och samtidigt mena att objektiv moral inte existerar (utan att moralen är subjektiv eller konsensusbyggd).

Men då kanske du nu frågat dig vad den kristna världsbilden är, eftersom detta är en kristen apologetisk blogg och jag nu lyft vikten av att ha en sådan. Vad sa till exempel min kristna vän för nästan tre år sen om hennes världsbild?

Jo, en kristen världsbild (i grova drag) innehåller en uppsättning koherenta svar på de frågorna som jag lyfte tidigare: ursprung, mening, moral och öde. Vårt ursprung är från Gud, dvs. vi är skapade av Gud och till hans avbild – och det finns då ett syfte och värde med att vi finns, lever och andas. Det innebär även att universum är skapat, vilket vi indirekt finner stöd för från vetenskapen som har funnit att universum har en början (Big Bang). Vidare säger den kristna världsbilden att meningen med livet är kärlek och relationer – att älska och ha en personlig relation med Gud, samt med medmänniskorna. Här finns det otaliga bevis från psykologin om att människor är beroende av, och mår bra, av nära och trygga relationer. Vidare säger den kristna världsbilden att moral är objektiv – det finns rätt och fel. Oavsett om majoriteten i samhället skulle tycka att det är okej att våldta barn, så är det inte rätt. Och slutligen säger den kristna världsbilden att livet inte tar slut när vi dör utan att det finns ett efterliv. I efterlivet kommer vi antingen existera i frånvaro eller i närvaro av Gud, vilket följaktligen innebär en frånvaro eller närvaro  av allt som är gott i livet – kärlek, glädje, frid mm (dvs. himlen eller helvetet).

Okej, men andra världsbilder då – vad säger de? Här finns det många olika svar, eftersom det finns flera olika världsbilder. En ateistisk världsbild kan till exempel säga att endast människan existerar och att ingen metafysisk eller spirituell verklighet finns. Att människan är högst upp i den evolutionära skalan och att människan avgör sitt eget öde, samt att vi själva utvecklar och avgör vad som är fel eller rätt. “Problemet” för människan kan till exempel vara den hotande klimatfrågan – och denna kan sägas existerar på grund av människans brist på resurser och kunskaper. Lösningen blir att försöka rädda planeten och det kan ske med vetenskap, teknologi och sinnrikhet. Och slutligen säger den ateistiska världsbilden att det inte finns något efterliv, utan att livet bara tar slut abrupt.

Vad innebär en sådan världsbild? Jo, till exempel att människan inte har ett syfte med att existera och andas, att abstrakta värden som kärlek, logik och moral inte har en berättigad grund att förankras i samt att mord av judar, homosexuella och personer med funktionsnedsättning mycket möjligt ansetts vara rätt om Hitler hade vunnit andra världskriget – och därmed varit rätt. Det finns såklart många andra implikationer också, vilket såklart gäller både den kristna och ateistiska världsbilden.

Avslutningsvis vill jag, återigen, lyfta vikten av att medvetandegöra sin världsbild.  Undersök om din världsbild är invärtes koherent? Och om din världsbild är koherent med hur du lever, agerar och uttalar dig om saker runt dig?

Låt det bli min utmaning till dig att fundera på under hösten.

/Hajdi

”Kom igen, det där är ju gammal skit!” – Är kristen tro förlegad?

Det tycks finnas en idé eller en föreställning i Sverige som säger att det är förlegat och omodernt att tro på Gud och att vara kristen. Denna föreställning tycks också säga att det var normalt att man var troende förr i tiden, men att vi nu vet bättre och därför – om vi är kloka – lämnat det bakom oss, både som individer och som samhälle. Det är samma princip som synen på jordens plats i vårt solsystem, där majoriteten numera anser att det är förlegat att tro att jorden är i centrum av vårt universum (den geocentriska världsbilden). Vi vet att människor förr trodde på den geocentriska världsbilden, men att vi idag vet att det är solen som är centrum i vårt solsystem (den heliocentriska världsbilden). På liknande sätt menar man alltså att det är en allmän kunskap att kristendomen är förlegad. ”Förr trodde folk på Gud och Jesus, men nu vet vi bättre och vet att det är falskt.” Men en viktig fråga är såklart om detta sanningsanspråk är sant. Är det en allmängiltig kunskap att kristendomen är förlegad och omodern? Och kan man vara en rationell, modern människa och samtidigt tro (och dessutom komma till tro) på Jesus och Gud?

Jag tror att skälen till att denna föreställning finns i samhället är många. En del i det handlar nog om en felaktig syn på debatten mellan vetenskap och tro, där man hävdar att vi idag vet att Gud inte finns (och därför bör man inte heller tro på Honom). Det kan också handla om synen på hur, och av vem, religion uppstod (människan eller Gud?). Ytterligare ett skäl som kan spela in kan vara synen på vad som särskiljer myter/sagor och verkligheten, där man menar att troende tycks blanda ihop dessa. Låt oss gå igenom dessa olika skäl och undersöka dem lite närmare.

Har vi kunskap idag, som man inte hade förr, som säger oss att Gud och Jesus inte är sanna? Har vetenskapen motbevisat Gud? Det korta svaret är nej. Det finns många skäl till detta korta svar, men för att inte riskera att skriva en bok om detta, ska jag bara nämna några saker. En sådan sak är att skiljelinjen mellan tro och vetande inte är kategorisk eller vattentät – utan skillnaden mellan tro och vetande är flytande. Till exempel definieras kunskap ofta som ”sann, berättigad tro”. Den definitionen visar att kunskap i sig kräver tro; sådan som är sann – vilket är precis vad kristendomen hävdar om sig själv (sann tro).
En annan aspekt är idéen att vetenskapen står för det rationella och tron för det irrationella, där rationella människor håller sig till kunskap och irrationella människor till trosföreställningar. Men i verkligheten har självklart alla människor både kunskap och trosföreställningar som styr dem i deras vardag på olika sätt. Även vetenskap bygger på vissa trosföreställningar, om man benämner de filosofiska grundantaganden inom vetenskap som trosföreställningar. Det är vetenskapsfilosofiska antagande som man bara måste ”tro” på, kollektivt, för att kunna bedriva vetenskap – utan att det finns något vetenskapligt sätt att bevisa att dessa antaganden är sanna.
Ytterligare ett skäl är att vetenskapen har viktiga begränsningar för vad den kan uttala sig om, utan att för den sakens skull hävda att det inte finns något rationellt att säga bortom dessa begränsningar (hävdar man det närmar man sig scientism, en överdriven tro på vetenskap som process och fenomen). Vetenskap bedrivs för att förklara ting/företeelser och mekanismerna bakom dessa, men kan till exempel sällan svara på frågan ”varför?”. John Lennox, professor i matematik på Oxford, har använt följande anekdotiska exempel för att illustrera detta:
”Varför kokar tekannan? Ett svar är att värmen på plattan får molekylerna i vattnet att röra på sig snabbare och snabbare, tills plattan når en viss temperatur då vattnet börjar koka. Ett annat svar är att den kokar för att jag vill ha en kopp te.”
Dessa två förklaringsmodeller krockar inte, utan båda kan vara lika sanna. Här särskiljer man på mekanism (eng. ”mechanism”) och agens (eng. ”agency”). Vetenskap kan i mångt och mycket förklara mekanismerna bakom saker, men inte agensen. Det finns även annat som vetenskapen inte tillfredställande kan uttala sig om, men som ändå existerar och är sant, rationellt och meningsfullt.

7e67b145-df16-4137-b7ea-d25d27d10c54-635-0000001a70e5dea1_file-1.jpg
Är Gud trovärdig? Är vetenskapen allt?

I diskussionen mellan vetenskap och tro är det många som använder Galileo Galilei som ett exempel för att lyfta fram vetenskapens position till religionen, där religionen står för det förlegade och förtryckande och vetenskapen för nytänkande och utveckling. Men faktum är att Galilei var troende kristen hela sin livstid, även när han var i husarrest. Även han förstod att vetenskap och religion inte är motsättningar och att man utan problem kan vara rationell, kristen och vetenskapsman. Han ska bland annat ha sagt ”Bibeln lär oss om vägen till himlen, inte om himlarnas vägar.” (eng. “The bible teaches us how to go to heaven, not how the heavens go”).

Ett annat skäl till att många anser att tron är förlegad kommer från svaret på vad man tror är uppkomsten av religion. Är det vi människor som har skapat religioner och övernaturliga trosföreställningar? Många hävdar det och kan då mena att religionen inte längre fyller ett syfte – dels för att religionen inte lyckades förklara saker om världen och universum och dels för att vi idag har ersatt religionens funktion med välfungerande samhällen och vetenskap. Man menar då att religion uppkom för att man försökte förklara världen runt en, men då det misslyckades – medan vetenskapen har lyckats – så kan man nu lämna religionen och anse den vara förlegad. Även här kan man lyfta fram Galileos citat ovan för att visa att man då kanske misstolkar religionens syfte och uppkomst. Ett skäl till att man tror att människan har skapat religion kan till viss del också bero på religionspsykologiska teorier. Många av dessa har nämligen en underton av att förklara religionens uppkomst som ett resultat av social gemenskap med behov av sammanhållning, struktur och att förstå världen runt omkring dem samt som ett resultat av vissa hjärnprocesser, till exempel att vi övertolkar händelseförlopp och ger dem en överdriven mening. Föreställningen i samhället pekar alltså på den skapade sfären av religionen – att vi människor har skapat tron på Gud -, men att det i den yttersta verkligheten inte existerar någon sådan Gud. Detta är dock ett antagande man gör a priori, utan att ta i beräkning många andra aspekter som backar upp tron och Guds existens.

Följande anekdotiska exempel illustrerar ytterligare ett skäl för att visa att det är förlegat att tro på Gud: ”När jag var liten trodde jag på jultomten, men nu när jag blivit äldre och fått mer kunskap om världens beskaffenhet, vet jag att jultomten inte finns på riktigt.” Det illustrerar att Gudstroende är som de som tror på myter/sagor. Om det inte handlar om jultomten kan det vara någon annan myt, saga eller väsen som människor tidigare har trott på, men som med utveckling (individens åldersmässiga utveckling eller samhällets utveckling) inte längre tror på. När vi blir äldre vet vi att jultomten inte finns. Gör man ändå det, så är man lite konstig. Därför blir det som att Gudstroende folk är lite konstiga om de fortfarande, i vuxen ålder, tror på Gud. Jultomten, eller någon annan myt/sagofigur, likställs alltså med Gud. Även här tyder det på en överdriven förenkling av vad tron är och vad den bygger på. Då förbiser man de många skäl till varför tron är rimlig och trolig, bland annat ett rad Gudsargument, de historiska bevisen för Jesus, manifestationer av Guds existens än idag (till exempel helanden) m.m.

Sammantaget så finns det flera goda skäl till att anse att den rådande föreställningen – att det är förlegat att tro på Gud och vara kristen – inte återspeglar verkligheten på ett korrekt sätt. Att hävda att vetenskap har motbevisat Bibeln och Guds existens är inkorrekt av flera anledningar, bland annat för att vetenskapen inte sysslar med metafysiska frågor. Att tro att religion finns för att folk behöver det eller för att vår hjärna lurar oss är också ett ogrundat antagande, på samma sätt som det är att likställa tron på Gud och Jesus med tron på sagor/myter/väsen. Denna föreställning tycks fortleva och spridas, vilket på flera sätt är problematiskt och tragiskt eftersom det oberättigat hindrar folk att lära känna den Gud som skapat och älskar oss. Och slutligen: en föreställning är inte sann, även om alla tror på den.

Vi har inte råd med Gud?!

Vi har inte plats för Gud. Han lägger sig för mycket i våra liv.

I en tidigare bloggpost hävdade jag att det är ytterst tveksamt om någon kan göra anspråk på att vara intelligent nog att förkasta Gud av förståndsmässiga skäl. Det jag menar är att förutsättningen för att  förkasta Guds existens är att man först kan omfatta det man sedan förkastar. Men förmågan att förstå Gud skulle i sig förutsätta kapaciteten att förstå det som är oerhört mycket större människan själv. Ett motargument brukar vara att människan mycket väl kan föreställa sig det som är större än henne själv, till exempel universums oändliga utbredning, men det är bara föreställningen om en av tillvarons dimensioner, den som omfattar den fysiskt observerbara världen. Föreställningen att det är allt som finns går inte att härleda från det som finns.

Om en människa kunde ”förstå”, dvs i sig själv kunna härbärgera hela Guds existens, skulle den som är skapad kunna omfatta skaparen och därmed vara förmer än denne. Någon sådan människa har världen ännu inte sett. ”Förståelsen” skulle inte bara vara av intellektuellt försanthållande slag utan en faktisk förståelse på alla de plan av insikt som är kroppens, själens och den mänskliga andens begreppsapparater. Det skulle i sin tur förutsätta en ’tro’ på Gud och tilltro till Gud som lät Gud vara den som Gud säger sig vara enligt det som kallas Guds ord. Mycket Gud blir det. För att kunna förkasta något måste det först förstås. Annars förkastar man en nid eller vrång bild av något som alltid är större än bilden i sig.

Om jag då hävdar att det är av helt andra skäl som människor förkastar tanken på en Gud måste jag ju rimligen ha bra på fötterna för det alternativa skälet. Är det så att vi människor möter tillvaron på ett intellektuellt plan först? Är det av intellektuella skäl som spädbarnet skriker om det är hungrigt, blöjblött eller uttröttat? Knappast. Vad är det som är primärt för människovarandet? Relationen till omvärlden. Den relationen är mångfaldig och först i andra eller tredje hand intellektuell. Många går genom livet utan att någonsin förstå sig själva på ett intellektuellt eller ens intelligent sätt.

Vår oförmåga att förstå oss själva är roten till en oerhörd mängd mänskliga och mellanmänskliga problem. Om det vore en fråga om förmåga till intellektuell analys och därpå tillämpning av en lösning på det planet skulle världen inte se ut som den gör. Våra behov, vår sökning av vår plats i tillvaron har mängder av andra mer väsentliga inslag.

Vem är jag?

Varför är jag här?

När jag nu är här, hur skall jag leva här?

Innan någon av dessa frågor börjar ställas har en annan fråga ofta trängt sig före:

Vem har gjort allt detta?

 

Barn vet snart att saker och ting kan synas eller inte synas. En tid vet barnet inte om det som inte syns verkligen finns.. ”Tittutleken” är en existentiell brygga mellan den synliga och den osynliga världen. Om pappa försvinner bakom ett skynke kan han ha upphört finnas, tills dess att barnet vet att det som inte syns inte därför behöver ha slutat existera.

Vi ger barn prylar att dänga till för att få rörelse i dem, vi ger legobitar därför att byggandet och görandet av den lockande förebilden på locket är  både motoriskt skolande och tankeväckande medskapande. Barnet vet instinktivt att ingen rymdfarkost avbildad på locket uppstår av sig själv utan är en tillverkad produkt. Dels av ingenjörerna på Lego DK, dels av barnet i sig. Alla barn är så intelligenta att de snabbt vet att ingenting gör sig självt. Det är först umgänget med en förvirrad vuxenvärld som  förmår dem att tro att något alls uppstår ur intet. Det kräver år av inbillning att förställa sig att något blir till utan anledning, funktion eller mening.

Sökandet efter den egna identiteten är utan tvekan en av de knivigaste uppgifterna i livet. Jag mötte för länge sedan en man som hade vuxit upp under eländiga omständigheter i Gamla stan i Stockholm. Yngst av alla barn i en stor syskonskara fick han inget eget namn utan kallades, kanske ibland även kärleksfullt, ”boskiten”. När han hunnit bli skolmogen, eller i varje fall gammal nog att tvingas till skolbänken uppstod problemet med ett något lämpligare namn. Identitet och namn är oerhört väsentliga företeelser i livet. Många hittar aldrig förbi etikett stadiet. De heter något, men är inte något. De lever i en värld där de förväntas vara något, få en godtagbar definition inom ramen för den världsbild som är comme il faux i deras samtid. Att det ofta misslyckas omvittnas av vår mentalhygieniska verklighet.

Att vara till, och finna sig i sitt varande är en central del av det mänskliga. Den som aldrig finner sig hemma i tillvaron kommer att fly från den på tusentals olika sätt. Alla har det gemensamt att de är destruktiva, om än på lång sikt. Att vi finns till kan vi i längden inte förneka om vi än hatar det och försöker blända ut till och med själva påminnelsen om det. Och hur vi än kommer till rätta med varandet så återstår mötet med tillvarons andra ben: görandet.

”När jag nu onekligen är här, hur skall jag då leva?”

Eller för att uttrycka det med den gängse formeln: vad är moral och etik? Kan jag leva som jag vill eller finns det parametrar som inte kan överträdas om jag vill leva vidare?  Det är nu som det blir tydligt att frågan om Guds existens med nödvändighet upphör att vara intellektuell diskussion om ”någots” existens till konsekvensen av denna ”närvaro”. Om Guds existens tillåts kan det inte undvikas att följa upp den insikten med ”ja men vad gör Gud då”.

Gud gör, och gjorde allt som är. Utan andra undantag än sig själv. Gud är nämligen existensens och varandet yttersta grund.

Därför äger Gud allt som är inklusive människan. Och gör anspråk på det.

Guds intresse är att hålla allt Gud gjort vid sitt syfte. Dess mening består på basis av dess bestämning.

Gud har därför givit inte bara existensberättigandet utan också terminer för existensen.

Gud har med andra ord talat om hur tillvaron kan optimeras för hela skapelsen.

Det är nu som det bibliska begreppet ”stötesten” blir fullt synligt. Här är det nämligen som mänskligheten snubblar och oåterkalleligen faller på ansiktet. ”Intellektuellt kan jag kanske förställa mig en slags skapande kraft, men om du börjar prata om att denna skapare har rätt att lägga sig i mitt liv, då tar det eld i Kapernaum, då trampar du mig på mina tår!”

Jag hävdar att majoriteten av alla som förkastar Gud gör det av moraliska skäl. De vill se sig själva som gudar med makt över sig själva och med full kapacitet att leda sina liv till full belåtenhet för sin samtid och omvärld, utan inblandning från någon utifrån agerande, vare sig Gud eller Djävul.

 

Vi har inte råd med Gud för Gud har synpunkter på hur vi lever.

Umgås du alls med dessa frågor vet du att Gud först gav lagen för att sedan när vi klart visat att vi inte klarade av att leva under den ge nåden. Lagens uppgift är först att bevara hela tillvaron och ge oss optimala förutsättningar för att inte bara överleva i den utan även leva väl inom den. Konsekvensen är att avstegen från den ordningen omedelbart leder till en skörd som är bitter och besk och oundvikligen leder till ”döden” i många bemärkelser.

Låt mig lista några få av tusentals konsekvenser av att vi inte vill veta av lagstiftningen som Gud ger oss för livet i Guds värld.

Vi har ersatt Gud med andra gudar.  Denna tillbedjan av falska och ofta perverterade ’gudar’ kostar oss enorma summor av mänskligt lidande, av ekonomisk misär, av andlig fattigdom och av utstuderad grymhet mellan människor. Ingen är egentligen helt gudlös. De har bara bytt ut sin föreställning om Gud mot en föreställning om en ”icke-gud” som ofta uppvisar betydande likheter med den vision de har om sitt eget bästa jag. Det de önskar att de vore, Gud förutan, har de upphöjt till den plats som Gud borde ha i deras liv.

Vi har slutat tala sanning med varandra. Det falska vittnesbördet är basen i världens nyhetsförmedling. Media skapar  numera de nyheter de väljer att förmedla. Förtigandet av det som inte får plats i prejudicerade tolkningsmodeller förtigs. Politiker går till val på den ena osanningen efter den andra och blir valda av samma väljare gång efter gång. Spelet fungerar därför att de milda lögnerna omhuldas av mer eller mindre alla, och alla sitter still i båten. Sanningen får inte sägas, den behöver nämligen förtigas för att människoriket skall byggas på människans bekostnad.

Du ska inte ha begärelse. Hur skulle en värld se ut där inte drivkraften till den s k utvecklingen är just habegäret? Ajöss med alla orättfärdiga ekonomiska missförhållanden, ajöss med råkapitalismen, adjö med särintresset fackföreningar. Ajöss med undermåliga produkter som med nödvändighet måste ersättas med nya och dyrare. Adjö med utsugningen av jordens resurser för att tillfredsställa det som betraktas som mänskliga behov trots att många av dem inte motsvarar någon egentlig nödvändighet utan bara är konstlade och skapade behov. Skapade av dem som tjänar på dem. Tron att dessa produkter motsvarar omsorg om medmänniskorna är tunnare än en oljefilm på ett förstört vattendrag.

Du skall inte stjäla. Behöver jag lista? Stöld av idéer och immateriell egendom, stöld av namn, ära och heder, stöld av egendom och liv. Stöld av allt som habegäret inte förmår producera själv. Stöld via skattsedel och avgiftssystem, stöld av rätten att protestera mot stölderna.

Du skall inte döda. Men kalla det inte för att döda då går det bra. Förneka biologiska verkligheter och gör våra rättigheter att döda gällande över andras rätt till liv. Fortsätt att tillåta droger och rusmedel att lemlästa och döda människor, tillåt skadliga miljöer i utvecklingens namn. Kan det bara beskattas och återföra pengar till statskassan är det ok.

Äktenskapstrohet? Föräldrarespekt?  Skojar du?

Det skulle vara en bok på tusen sidor om jag lusläste alla våra moraliska skäl till att inte ha med Gud att göra. Inte minst då för att även den kristenhet som nu existerar har så många avsteg från Guds ordning på sitt samvete. Inte kan vi peka finger som har händerna fulla av vårt eget tigande om vår egen del i värdeglidningen bort från den en gång för alla givna ordningen.

Det är av moraliska skäl människorna inte vill veta av Gud. Bekvämt är att hävda intellektuella skäl. Men de är  obefintliga vid jämförelse med den mångfald skäl som finns i den moraliska sfären.

För många år sedan talade vi med ett grannpar i villaområdet i Danderyd. Efter en helkväll då vi presenterade helheten i den bibliska världsbilden satt Herr S tyst. Sedan sa han eftertänksamt: ”Jag kan se hur det hela hänger ihop, och om jag ville acceptera Guds existens skulle jag kunna tro som du beskriver det. Men jag kan inte tro det. Det skulle betyda alldeles för mycket av förändringar i mitt eget liv.”

Så sant som det är sagt!

Björn Donobauer, Doncaster 22 maj 2018

Bibelns gamla och nya testamente – går det att förstå?

Gamla och nya testamentet… bara i själva namnen finns en värdering för de flesta av oss. Vad väger tyngst, gammalt eller nytt? Utan det nya har vi ingen kristendom över huvud taget, utan det gamla hänger det nya fritt i luften. Vi är inte kallade att hänga i luften… både i gamla och nya testamentet liknas en rättfärdig människa vid ett träd, med rötterna djupt förankrade i marken och grenarna sträckta mot himlen, bärande frukt. (ex Jer 17:18, Luk 6:14). Denna bloggpost handlar om just detta, GT och NT i en tvåenighet. Rötter och grenar, samma träd. Detta går att skriva många böcker om men det här blir ett smakprov där jag ger några exempel.

I mitt arbete som bibellärare får jag ofta frågan kring hur man egentligen ska förhålla sig till GT. Problem som lyfts vanligtvis är att det är svårt att förstå, att Gud inte känns god i alla berättelser utan också vred och straffande. En del tänker att  Jesus gjorde GT onödigt och att vi är fria från lagen innebär att vi inte behöver läsa GT.

För mig personligen var det när jag började läsa GT på allvar som min relation till Gud tog nya steg och han trädde fram som större och mer närvarande än någonsin. Nedan kommer de skäl jag brukar lyfta till varför GT är en del av NT och tvärtom – och varför vi därför borde förhålla oss till dem som en tvåenighet på samma sätt som vi förhåller oss till Gud som treenig:

Skäl 1 – Jesus undervisar i princip hela tiden med utgångspunkt i GT…ska vi förstå djupet i det han säger vinner vi på att vara “källkritiska”, det vill säga granska vilken källa han har och vad den säger.

Detta startar redan i frestelsen i öknen som inleder hans förkunnelsegärning och där både djävulen och Jesus citerar GT. Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren 6och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” 7Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” Matt 4:5-7

Ända fram till slutet då han bland annat möter 2 lärjungar påväg till Emmaus och utlägger skriften för dem utan att de vet vem han är och sedan, så öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” Luk 24:31-32

Viktigt i berättelsen om Emmausvandrarna är att Jesus först bara lyssnar när lärjungarna berättar om sin förtvivlan och om allt de inte förstår, därefter talar Jesus och förklarar, öppnar deras ögon och tänder en eld. Detta kan vi också be om.

Man får heller inte blanda ihop Jesu kritik av hur hans samtida läste GT med att han tycker att det inte ska läsas eller efterföljas. Jesus själv säger att: Matt 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.

Paulus som var farisée – kunde skriften bak och framlänges – vad händer med hans sätt att läsa, efter att han mött Jesus på damaskusvägen…?

Jo han fortsätter att läsa skriften och skriver till Timoteus i  2Tim 3:16

Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.

Den skrift han talar om är GT – NT fanns inte ens än. Ingen av NT författares skriver utan GT, det finns hela tiden kopplingar. Ex bygger 50 % av hebr. direkt kopplingar till GT. Vi behöver GT för att förstå NT, djupet av det.

Skäl 2 – Otroligt mycket av det Jesus gör och säger växer i ljuset från GT.

Här brukar det vanligaste vara att peka på profetiorna och visst är de viktiga men knappast det enda kopplingar som finns. Vi har profetior om Jesu födelse, om Jesu död om Messias som konung

Men vi har också bilder och metaforer som återkommer och har sina förebilder i GT, här finns inte plats att skriva om alla men läs gärna vidare själv genom att slå på nyckelord som herde, vingård, vatten, bröd, mantelfliken, lamm. Använd parallellhänvisningarna aktivt när du läser NT och du kommer hitta nya kopplingar igen och igen.

Skäl 3

Guds frälsningsplan, som faktiskt började redan efter syndafallet. Hur han genom hela världshistorien har räddat, befriat och visat omsorg under vägen fram till Kristus. Jesus är inget nytt Gud gör, det är den avgörande handlingen men den kommer inte i ett tomrum. Jesus var med från början i allt som Gud skapade från dag 1, han är alltså inget nytt påfund när den första planen misslyckades, han är en aktiv part av Guds gudom redan från början och genom historien. Det är en väg som går genom rosensnår för att komma till rosen.

Skäl 4

Gud vill genom skriften lära oss något om oss själva, om livet och vad det är att vara människa. Hur Gud väljer de små och ringa och hur man alltid kan vända tillbaka. Men Bibeln berättar också om Guds vrede, om en Gud som vänder sig bort. Betyder det att Gud är ond?  Som exempel berättas det om hur både Mose och Abraham ber för andra människor – att Gud ska skona dem, betyder det att Abraham och Mose är godare än Gud? Eller är allt gott från Herren och det är det han lagt ner i dem som kommer till uttryck och får dem att växa när han till synes vänder sig bort från sin skapelse. Är det en hård Gud som ska bevekas eller är det människor som ska få syn på sin egen förmåga att vara goda och älska. Är det en förälders test, ett sätt att pusha barnen att bli myndiga och ta ansvar. (Jag älskar när mina barn går i försvar för varandra, när de själva lär sig att reda ut konflikter och lyssna på varandra).

Alla svåra texter håller dock inte denna strategi för…Och observera att detta inte enbart gäller GT, vi har även en hel del svårare texter i NT, (t.ex. Jesus kallar vid ett tillfälle sina lyssnare för huggormsyngel och blir vred så till den grad att han använder en piska när han driver ut månglarna ur templet).

En del av dessa svåra texter där Gud inte känns allt igenom god kan förklaras genom att det är mänskliga författare och att det är deras upplevelse som färgar berättelsen, eller berättar den från ett visst håll så att vi inte riktigt förstår. Men den förklaringen blir lite för enkel och inte riktigt tillfredsställande om vi önskar ha en bibelsyn där Bibeln är Guds ord och inte bara människors upplevelser.

För mig är det två saker som hjälper mig i min läsning. Ett: Gud har valt att begränsa sig till människan och använda hennes sätt att leva i olika tider och verka genom det, t.ex. att gå in i krig fast han inte vill krig. Vi som aldrig levt i krig eller blivit förföljda och fått våra barn mördade behöver vara ödmjuka inför det djup av ondska som vi som mänsklighet faktiskt fortfarande är kapabla till och ser bevis på varje dag på nyheterna. Guds vilja var en annan men i och med vår fria vilja, vår egoism och vår fallenhet för att utrota varandra var Gud enligt GT under en period tvungen att vara en Gud som beskyddar ett utvalt folk och deltar i strid för att kunna skydda framtiden för alla världens barn. Gud är allsmäktig men han går också in och anpassar sig efter sin världs begränsningar och dess brustenhet för att kunna förändra den inifrån. Det gör att både då han deltar i krig i GT, och då han dör på ett kors i NT. Hans perspektiv är längre än vårt och större än vårt, hans kärlek och sorg likaså.

Ibland är kanske döden den sista utvägen för att bevara livet, men det är bara vårt perspektiv som tar slut där, Guds fortsätter.

Två: Gud är större. Ibland måste vi släppa en berättelse. Detta råder t.ex. Luther till. En del texter behöver vi kanske lägga på en hylla ett tag – kanske öppnar de sig för oss längre fram i livet eller inte och isåfall får vi fråga Gud när vi möter honom.

För mitt läsande mig bort från Gud, från min kärlek till honom och min nästa, då måste jag fundera över mitt sätt att läsa. Men det betyder inte att jag kan klippa bort de ställena ur Bibeln. Berättelserna och lagarna i GT har än idag makt att utmana mig, väcka mig och fördjupa min relation till Gud. Vi får inte heller glömma att GT självt är självkritiskt. Profeter och poeter granskar historien, sätter fingret på människors missförstånd och fallenhet för den enkla vägen, där också Gud blir enkelspårig.

Men plockar vi bort Guds vrede och människans synd och dess fruktansvärda konsekvenser tar vi också bort något av styrkan i Guds barmhärtighet och kärlek och befrielsen i förlåtelsen. Så våga läsa hela GT – inte bara de lätta bitarna, inte bara de svåra. Våga brottas med Gud – jag tror att det är en av poängerna. Det återkommer ju nämligen också igen och igen i berättelserna och poesin. Kung David brottas med Gud, Job gör det, Jakob gör det, Salomo gör det, Mose och Abraham gör det.

En vän till mig har “brottningstisdag” med sina barn. På tisdagarna efter fritids är det brottningsmatch. Nära kommer de varandra och barnen kiknar av skratt när de lyckas tippa omkull sin pappa för att de ändå vet att när han reser sig kan han plocka upp dem under varsin arm och dansa med dem. De vet att han tål det. De vet att han är större. De vet att han älskar dem mer än sitt eget liv.

Vi kan inte alltid förstå Gud och det är som det ska… Han är alltid större.

Ännu när ni blir gamla är jag densamme,

ännu när ni grånat skall jag bära på er.

Jag har skapat er,

jag skall lyfta, bära och rädda er.

– Jesaja 46:4

/ Hanna Lundqvist

 

Kommentar från bloggens redaktör: Tyvärr tycks det ha inträffat något med publiceringen av denna text som ursprungligen skulle ha publicerats. Vi ber om ursäkt för denna försening. / Martin Walldén

Gästbloggare – Hanna Lundqvist

På onsdag är det premiär för Hanna Lundqvist som gästbloggare här på Svenska apologetiksällskapets blogg!

Hon kommer att skriva om kopplingen mellan Bibelns Nya Testamente och Bibelns Gamla Testamente.

Så här beskriver hon sig själv

Jag heter Hanna Lundqvist och är en gymnasielärare i matematik och religion som helt oväntat (för mig själv i alla fall) fick möjligheten att bli lärare i bibelkunskap. Något som känns som en gåva i mitt liv, en utmanade men otroligt givande sådan. Jag jobbade först knappa 10 år på hjälmared folkhögskola på deras bibellinje, mina ämnesområden var gamla testamentet, interpretation, homiletik och själavård. Sedan i höstas arbetar jag på LM Engström gymnasium i Göteborg där jag undervisar i matematik och bibelkunskap igen fast på ett lite annat sätt.

Jag har vuxit upp i ett hem med stor närhet till bibelordet och min egen Gudsrelation bygger mycket på växling mellan vilsam frid och envis brottning. Kanske är det därför jag tycker om GT så mycket, för att jag ser samma växling där. Jag har blivit ombedd att skriva om kopplingen mellan GT och NT och här nedan delar jag några av mina tankar på detta stora område. Min förhoppning och bön är endast en, att denna text inspirerar läsaren till att själv söka och finna, och själv känna sig funnen.

/ Hanna Lundqvist