Etikettarkiv: Gud

Gästbloggare – Hanna Lundqvist

På onsdag är det premiär för Hanna Lundqvist som gästbloggare här på Svenska apologetiksällskapets blogg!

Hon kommer att skriva om kopplingen mellan Bibelns Nya Testamente och Bibelns Gamla Testamente.

Så här beskriver hon sig själv

Jag heter Hanna Lundqvist och är en gymnasielärare i matematik och religion som helt oväntat (för mig själv i alla fall) fick möjligheten att bli lärare i bibelkunskap. Något som känns som en gåva i mitt liv, en utmanade men otroligt givande sådan. Jag jobbade först knappa 10 år på hjälmared folkhögskola på deras bibellinje, mina ämnesområden var gamla testamentet, interpretation, homiletik och själavård. Sedan i höstas arbetar jag på LM Engström gymnasium i Göteborg där jag undervisar i matematik och bibelkunskap igen fast på ett lite annat sätt.

Jag har vuxit upp i ett hem med stor närhet till bibelordet och min egen Gudsrelation bygger mycket på växling mellan vilsam frid och envis brottning. Kanske är det därför jag tycker om GT så mycket, för att jag ser samma växling där. Jag har blivit ombedd att skriva om kopplingen mellan GT och NT och här nedan delar jag några av mina tankar på detta stora område. Min förhoppning och bön är endast en, att denna text inspirerar läsaren till att själv söka och finna, och själv känna sig funnen.

/ Hanna Lundqvist

Annonser

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA animation ADN_animation free wikipedia
DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

  1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
  2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
  3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
  4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
  5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
  6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
  7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
  8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
  9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
  10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
  11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
  12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

Vad är egentligen tid?

I Bibeln är tidsbegreppet viktigt, bland annat därför att Bibeln handlar om tid och historia, om historiska tidsperioder, platser, händelser och personer. Så här skriver universitetsläraren Michael Stanford i sin bok: ”Handbok i historiska studier”. Ändå har väl ingen historieskrivning haft så starka effekter som själva Bibeln. ”Det är ju ingen historiebok, det är religion”, utbrister ni kanske. Ja, den är primärt religiös, eftersom skrivarnas uppenbara mål är att förkunna Gud. Men vilket var det medel som användes för denna förkunnelse? Det var att påvisa Guds handlande i historien. Vare sig det gällde judarnas befrielse ur den egyptiska fångenskapen, landsförvisningen till Babylon, Jesu liv och död eller kristendomens spridning ut över det romerska kejsardömet var för båda testamentenas författare syftet att förmedla historisk kunskap – Gud i historien. Därmed skiljer sig den judiskt-kristna traditionen från andra traditioner genom den vikt som historien tillmäts.1  

Minutvisare_i_rörelse
Tiden går! Bild: David Castor http://pastorcastor.se

Kristen tro är grundad i historien och att vara kristen är att tro på historien. Det går helt enkelt inte att vara kristen utan att tro på historien. Och historia är tidsbunden, den är tidsmässigt förankrad. T.ex. Det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas.2  Så här är det konsekvent genom hela Bibeln. Hänvisningar till tid och historiska platser, händelser och personer. Detta faktum är något som skiljer Bibeln ifrån religiösa skrifter som t.ex muslimska Koranen, hinduiska Upanishaderna och buddistiska Tripitaka.

Forskare inom olika vetenskapliga discipliner använder sig av begreppet ”tid” utan att egentligen veta vad tid är eller varifrån tiden kommer eller vart tiden är på väg. Så gör även evolutionsteoretiker, ateister och sekulärhumanister. T.ex när de talar om evolutionens beroende av årmiljoner och årmiljarder, och när de talar om universums och jordens ålder utifrån olika mätmetoder. Universum sägs vara 13,72 miljarder år och jorden 4,54 miljarder år.3  Men ingen vet säkert, bortom alla tvivel. Inte jag heller. Personligen så tror jag, att Gud har ”kodat” universums och jordens ålder, och hitintills har ingen människa lyckats med att knäcka den koden. Det återstår, som så mycket annat att upptäcka.

Som bibelläsare och bibeltroende så kan vi veta något om tiden.

Några definitioner. I GT: Bestämd, passande eller fastställd tid. I NT: Lämplig eller rätt tid.

Allting har sin tid och vart företag under himmelen har sin stund.4

  1. Tiden har en början och den har ett slut5

Tid har inte alltid funnits, och kommer heller inte alltid att finnas. Det är Gud som står för tidens början och för tidens slut. ”Tidens förrådshus” har Gud suveränt nycklarna till, och de nycklarna lånar han inte ut till någon människa, vare sig hon är teist eller ateist, vare sig hon tillber eller förnekar Gud. Gud kan ge oss kunskap om både ”tidens förrådshus” och om nycklarna dit, men tillträdet och nycklarna dit behåller han för sig själv. Läs gärna samtalet mellan Gud och Job i Job 38:1-42:6.

  1. Tiden regleras av Gud

Tid, datering och tidsbestämmelse spelar en stor och viktig roll i Bibeln och i historien. Därför skapade Gud solen, månen och stjärnorna för att utmärka och bestämma dag och natt och särskilda tider, dagar och år.6

Olika tidsåldrar beskrivs i Bibeln.7 Tid och ålder hör ihop. Gud som är historiens Gud har indelat historien i tid och olika tidsåldrar, och de har var och en sitt bestämda innehåll och sin bestämda tidsbegränsning. Det finns ett före och ett efter historien, tiden och de olika tidsåldrarna. Något som ateister, evolutionsteoretiker och sekulärhumanister har missat i sina tidsberäkningar, och därför är famlande när de talar om årmiljoner och årmiljarder. Tidsangivelser som de inte vet något säkert om, men som de måste anta därför att den teori som de har bejakat, evolutionsteorin, förutsätter dessa oöverskådliga tidsrymder.

Begrepp som tidens ände talar om för oss, att allting har en ände, ett slut, så också tiden.8

Bibeln beskriver en rak eller linjär tidslinje ifrån begynnelsen till änden.9 Inte upp och ner eller fram och tillbaka eller i cirklar.

Tid och evighet är viktiga begrepp i bibeln, och Gud råder över både tiden och evigheten.

Gud har ingen ålder. Gud är evig, utan början och utan slut och är utan upphovsman.10  Vi människor har en ålder ifrån konceptionen och framåt, men är eviga till vår natur. Inte eviga bakåt, men eviga framåt. Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de inte förmår att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.11

  1. Tiden är en parentes

Förrän bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.12  Gud som är en evig och personlig Gud, han är från evighet till evighet, och däremellan har vi en parentes, nämligen tiden och historien. Och inom den parentesen är allt tidsbestämt av Gud. Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.13

  1. Viktiga och avgörande tidsperioder

Det finns tidsperioder som är mer viktiga och avgörande än andra tidsperioder under historiens gång. Vi kan kalla dem för komprimerade tidsperioder, då mycket som är viktigt och avgörande händer på kort tid. Dess motsats är då utsträckta tidsperioder, då händelser av olika slag sker under en längre tidsperiod.

Petrus, som var en av Jesu lärjungar, han skriver något som hjälper oss att förstå detta. Ett får ni inte vara okunniga om, mina älskade, detta att en dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag.14  Gud kan tala och göra det han vill och har bestämt, både under kort tid, under en dag, och under längre tid, under tusen år. Det är inget problem för Gud. Därför kan vi också läsa i Bibeln om tre komprimerade 70-årsperioder i historien, som är så viktiga och helt avgörande.

Den första: Då Daniel och hans vänner var i Babel och Gud gav dem inblick i ett statsskick av orättfärdighet, brutalitet och kontroll, som i många stycken känns igen i nutida statsskick. Och Gud gav dem också viktig och avgörande information angående framtida riken, personer och händelser.15

År 605 f.Kr fördes Daniel och hans vänner till Babel och var där i 70 år.16

Den andra: Från vår tideräknings början och fram till år 70 e.Kr. Under denna tidsperiod föddes Jesus och hade sin offentliga tjänst i Israel. En tjänst som har gett oss helt nya och unika historiska möjligheter. Hela Gamla testamentet är fyllt av förutsägelser om detta, och i Nya testamentet läser vi om alla dess konsekvenser.

Denna 70-årsperiod avslutades med att romarna skövlade och brände ner Jerusalem och judarna spreds över jorden och var nationellt hemlösa.17  Men Gud hade gett dem löfte om att få komma tillbaka till sitt hemland igen. Ett löfte som är väl dokumenterat i Bibeln.

Den tredje: Den inleddes då staten Israel proklammerades och judarnas nationella hemlöshet bröts. Landet Israel föddes den 14 maj 1948.18 Men judarna kom hem till sitt land igen med ett trauma bakom sig. Omkring 6 miljoner av deras egna bröder och systrar hade brutalt dödats under förintelsens hemska år, bara några år innan.

Ifrån 1948 och under de snart 70 åren som har gått, så har mycket hänt, både postivt och negativt, uppbyggligt och destruktivt, men med det gemensamt, att det är viktiga och avgörande händelser som alla pekar fram emot Jesu återkomst.19

  1. ”Tidstecken”

Gud har gett oss tidstecken, så att vi kan orientera oss och veta vilken tid vi lever i, så att vi inte går vilse i all massinformation och i vår djupt sekulariserade värld.20  Till dessa ”tidstecken” har Gud knutit det som kallas för det profetiska ordet.21  Där har Gud gett oss tillgång till tillförlitlig och trovärdig information om både dåtida, nutida och framtida händelser, som det är ett privilegium för oss människor att få känna till.

Väl mött!

Med vänlig hälsning

Bength Gustafson

Källor: (1) Sid. 103 i Handbok i historiska studier, av Michael Stanford. Studentlitteratur. 1995 för den svenska utgåvan. Stanford undervisade fram till 1983 vid University of the West of England. (2) Luk. 2:1-2. (3) ”Ett universum ur ingenting”, av Lawrence M. Krauss. Fri Tanke förlag. 2012. Sid. 23, 59, 103, 200. Google.se Sökord: Jordens ålder. Allt om vetenskap. (4) Pred. 3:1.(5) 1 Mos. 1:1, 14-18. Upp. 10:6. 21:23. 22:5. (6) 1 Mos. 1:14-18. (7) Matt. 12:32. 1 Kor. 2:7. Ef. 3:11. (8) Matt. 13:39-40, 49. 24:3. 28:20. 1 Kor. 10:11. Hebr. 9:26. (9) Upp. 21:6. 22:13. (10) Jes. 40:28. (11) Pred. 3:11. (12) Ps. 90:2. (13) Pred. 3:1. (14) 2 Petr. 3:8. (15) Dan. 1:1-12:13. (16) Jer. 29:4-10. (17) Matt. 24:1-2. (18) Luk. 21:29-32. Jes. 66:7-9. (19) Matt. kap. 24. Mark. kap. 13. Luk. kap. 17 och kap. 21. (20) Rom. 13:11. Pred. 9:11-12. (21) 2 Petr. 1:19-21.

Fem usla anledningar till att förneka jungfrufödseln

Snön glittrar, julgranen skimrar och i predikstolen står prästen och säger att det här med jungfrufödsel behöver man ju inte tro på. Så var min uppväxts jular, och sedan jag själv blev kristen vid 15 års ålder har jag ställt mig förbryllad till påståenden om att jungfrufödseln inte hände, eller att det inte spelar någon roll om den var en verklig biologisk händelse istället för enbart en symbol. Låt mig gå igenom några av de vanligaste argumenten för detta, och visa varför jag inte tycker att de håller.

1. Jungfrur föder inte barn

Jag vet inte var jag ska börja. Det här ”argumentet” är så kasst att Jim Inhofes snöbollsargument mot klimatförändringars existens framstår som briljant.  Naturligtvis kan inte jungfrur föda barn, det är därför en jungfrufödsel är mirakulös. Liksom de besläktade stolpskotten ”Döda uppstår inte” och ”Människor kan inte gå på vatten” utgår detta argument från att Bibelns poäng skulle vara att dessa saker är naturligt möjliga, att en av hundra jungfrur ploppar ur sig en bebis då och då. I själva verket är Bibelns författare fullständigt medvetna om sex krävs för att få barn: just på grund av detta protesterar Maria mot ängeln genom att påpeka att hon inte legat med någon man, varav ängeln svarar ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37). Att hävda att Gud inte kan ha gjort x för att vi inte kan göra x, är som att säga att Shigeru Miyamoto inte kan gå baklänges för att Super Mario inte kan göra det. Fortsätt läsa Fem usla anledningar till att förneka jungfrufödseln

Vad övrigt är, är tystnad

Citatet är ur Shakespeares pjäs Hamlet och gäller för veckans bloggpost.

Vad övrigt är, är tystnad. – Ur Hamlet

Denna vecka var det tänkt att vi i vanlig ordning skulle publicera en ny apologetisk bloggpost, men av olika skäl blir det inte så.

Vi får en bloggtystnad.

Vi kan använda denna givna tystnad till eftertanke; eftertanke över olika stora och viktiga saker och företeelser, kanske för någon över innehållet och vägen framåt i #metoo. För någon annan reflektion över var godheten i dig och mig får sin näring, hur vi upptäcker och främjar godhet i andra och det din finns mellan oss.

Profeten Elia kan få vara meditationstext denna vecka! Kanske finns det något gott i tystnad och i meningsmotståndare?

Herren sade: Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Och se, Herren gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klipport, gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld, men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: Vad gör du här, Elia? – 1 Kungaboken kapitel 19 vers 11-13

God tystnad!

/ Martin Walldén

Guds godhet och tillvarons oändliga lidande

Ett återkommande tema i samtal med människor är förekomsten av det onda i världen och den troendes föreställning att det trots det observerbara eländet skulle finnas en god Gud och skapare bortom eländet. Man får inte ihop det liksom. Men premisserna för resonemanget är fel.
För om ett sådant samtal skall vara meningsfullt torde man börja med att definiera vad som är ’god’ och ’ond’. Som jag förstår det efter att ha brottats med etik och moralfilosofi i ett halvt sekel, finns det bland annat följande alternativa värderingsgrunder för vad som är just gott och ont.

a) Definitionen av vad som är gott och ont baseras på den talandes egennytta. Det ”jag” gillar är gott och det jag ogillar och inte vill utsättas för är ont. En generell konsensus om vad som då är gott kan inte vare sig förutsättas eller avgränsas. Jag-centreringen döljer nämligen möjligheten att själva det talande jaget redan är ”ond” i en eller annan bemärkelse. Myten om människan som grundläggande ”god” måste nämligen först verifieras innan man kan utgå från det. Ett samtal om vad som är ont och gott baserat på egennytta och egenintresse blir lätt ett förbital och inte just ett samtal. Men invänder någon, de flesta människor är ju överens om vad som är någorlunda rätt..eller?

I Norden är det fel att ha sexuellt förhållande till en underårig (enligt vårt kollektiva godtyckes definition) individ. I den muslimska världen med mångfalt fler individer är det inte det. Med vilken ’egennyttorätt’ anser vi oss vara bättre på det goda än hela den muslimska världen? Kutymer och sedvänjor har uppenbarligen normativ effekt på vad som anses vara ’gott’. Men det är ingen objektiv standard, det är kollektivt godtycke. Makthavares normer pådyvlas individen och individen gör som makten gör. Den moraliska egennyttan säger att det är onyttigt för mig att ha en annan standard för gott och ont än vad som är nyttigt för mitt egenintresse.

b) ”Kollektivetiken” har en annan utgångspunkt. Den innebär att det som är rätt aldrig kan definieras på förhand utan måste avgöras från andra utgångspunkter. Idag kan det vara gott att göra si eller så, i morgon kan det vara fel. Den aktuella situationens egna parametrar bestämmer vad som blir rätt i det ögonblick som jag reagerar på den uppkomna situationen. Handlingen kan egentligen inte kritiseras annat än om min respons på utmaningen åsamkar andra aktörer skada. Ledorden är ”största möjliga nytta för det största möjliga antalet” och förväntar av den handlande individen att den har en från den egna nyttan avskild ’bredblick’ som inrymmer ett större perspektiv än den egennytta som ovan beskrivits. Att det i praktiken inte blir någon större skillnad visas lätt om man påpekar att det bland många anses fult att vara privatkapitalist medan man utan vidare kan ingå i ett sammanhang som omhuldar skråväsende och partikamratskap med betydande kollektivkapitalism. Egennyttan döljs igen men nu i ett kollektivt rättfärdigande av ansamlingen av makt och penningmedel. Att dessa maktmedel sedan används på ett sätt som utomstående anser vara ”fel” är liksom inte intressant så länge de som har ”rätt” har makten.

Om inte arbetsgivares girighet hade utsatt arbetstagare för underskott och ovärdiga arbetsförhållanden hade fackföreningsrörelsen aldrig haft ett skäl att existera. Dess existens är ett underbetyg åt arbetsgivare med oskäliga vinstförväntningar som utnyttjar människors utsatthet. Deras ”ondska” är dock bara deras  egenintresse att göra sig rika på andras bekostnad. Om egenintresse alltid är fel, blir det mindre fel om det är en majoritet som har det?

Motverkansfaktorn facklig kamp visar sig dock åstadkomma samma effekt åt andra hållet. ”Om du inte är med i facket får du inget jobb”. Avgränsning betingad av egenintresset, ett kollektivt sådant denna gång. Är majoritetsuppfattningar rätt bara för att de omhuldas av ett flertal?

Det är rätt som ger många fler vad de vill ha än om några få vill samma sak?

Läsaren märker att ”gott och ont” lätt och oundvikligen glider över på och inlemmar  frågan om ”rätt och fel”. Kan något vara gott som är fel? Kan det onda vara rätt? Utan att ha definierat vad som är rätt eller fel från en annan utgångspunkt än vare sig egennyttan eller kollektivetiken blir samtalet ansträngt och mynnar ut i insikten att nog inte finns något som kan kallas absolut rätt eller fel. Om inte…

c) …det finns en objektiv standard som gäller för alla. Den som inhandlar en hushållsmaskin eller elektronisk manick får alltid med en bruksanvisning. Den garantisedel som oftast medföljer innehåller mängder av finstilt text som nästan ingen läser förrän manicken slutar fungera. Men att åberopa garantin förutsätter läsandet av och tillämpandet av det regelverk som tillverkaren har angivit. I det ögonblick manicken används felaktigt upphör varje garantiåtagande från tillverkarens sida. Detta förhållande känner alla till även om de flesta aldrig ägnar en tanke åt det.

Hela den värld i vilken vi lever är en något mer omfattande, men inte desto mindre av någon tillverkad och ytterst fint kalibrerad, ’apparat’ vars handhavande kräver tillverkarens instruktioner och deras tillämpning. När allt annat misslyckas, läs instruktionerna! Upphovsmannarätten regleras i lag och skyddar produkter från annat bruk  än avsett. Icke så när det gäller hela världen, där struntar majoriteten i det finstilta. När handhavandet inte överensstämmer med avsikten sker orätt, och det orätta blir något ont. Det som sedan kallas för det onda är således en konsekvens av att den objektiva standard som delgivits av den ursprunglige tillverkaren och ägaren frångåtts. Universell är den lag som säger att du skördar vad du sår. Och att konsekvenserna för missbruk ofrånkomligen kommer att vara något annat än den ursprungliga avsikten är också väl känt. Den som inköper ett fordon förväntas hålla trafikreglerna, den som kör mot rött bryter mot fordonets syfte och förvandlar det till ett mordredskap. Är fordonet ont? Nej men handhavaren är det i det ögonblick han åsidosätter tillverkarens intentioner.

Den kristna tron håller för sant att hela världen tillhör dess skapare och att skaparen givit en objektiv allmängiltig standard för dess handhavande. Inte bara har Gud gjort allt skönt för sin tid, Gud har också påtalat alla konsekvenser av avsteg från den standarden. Bibeln beskriver konsekvenserna in i minsta detalj. Den beskriver också att människorna ideligen och ända ifrån början konsekvent har tummat på alla dessa regler och därför skadat sig själva och sitt livsrum med förödande effekter för hela skapelsen. Bibeln refererar ca 480 gånger till ’ond’. 99% av dem återförs till människornas egen ondska. Myten att människan skulle vara god i sig är lika sann som att hävda att ett klot som är viktat genom inpassningen av ett lättare material på en punkt skulle tillåta att klotet rullar rakt. Eller om du vill, att ett obalanserat hjul på bilen inte skulle märkas under färd.

Men finns då ingen fristående ’ondska’? Kan vi verkligen göra gällande att det är människans agerande som ger upphov till allt ont? Finns inte den där ’djävulen’ som styr och ställer över människor? Och i så fall, har Gud inte skapat detta onda också? Och om så, har du inte Gud själv ansvaret för denna ondska?

Jag rörde vid det förhållandet att man inte kan tala om ”ont” och ”gott” utan att omedelbart hamna i diskussionen om vad som är ”rätt” och ”fel”. Kan överhuvudtaget något anses vara ”rätt” om möjligheten att göra ”fel” inte finns?  Ordet rätt och ordet gott kan bara ha värde om deras respektive motsatser också existerar som ett handlingsalternativ. Men lägg märke till att dessa negativa element bara existerar som avsteg från något, det vill säga de är negationer av något. Orätt är inte ett objekt i sig utan en konsekvens av ett frånsteg från det rätta.

Ondska är inte ett skapat objekt utan en perversion av något som i sig självt är och var gott.
Det är när ett val träffas att göra vad som är orätt som det onda uppstår. Det onda är en parasit på det goda och existerar bara som sådan. Den är likt cancertumörerna en autopilot med mål att förstöra sin ’värd’ och är därmed självdestruktiv. Det onda skapar aldrig något, det förvränger bara något som var till och som kunde förvrängas. Alternativet hade varit en mekanisk värld utan något som helst moraliskt ansvar för någon. En amerikansk komediserie för länge sedan visade upp en mängd hyss och bus där det alltid slutade med ursäkten ’Oh the devil made me do it’ , ”de var Djävulen som fick mig till det”. Djävulen får visserligen till det, men bara genom att låta oss få vad vi inte borde ha när vi väl låtit oss själva sukta och lusta efter det som från början var förbjudet.

”Hela världen är i den Ondes våld”. Ja, men bara för att människornas tillstånd är detta: ”Då såg Herren att människornas ondska överallt på jorden var stor och att deras hjärtans uppsåt och tankar i allt var onda.” Onda enligt vems definition? Inte deras egen, men väl skaparens.

Att diskutera det onda utan att ha förstått vad syndafallet har åstadkommit med människan är att ha frånsagt sig alla möjligheter att förstå människans latenta ondska. Således skyller vi i samtiden på allt annat än just oss själva. Ekonomiska system är skulden, rasism bär skulden, religionen är skyldig till alla krigen, ja stort sett allt annat bär skulden för världens elände, allt annat än människan själv. Men det är på den punkten det förhåller sig precis tvärtom.

I urberättelsen om människan möter vi det hela komplexet i en ’nötskalshistoria’. Kain som dräper sin tvillingbror gör det för att han gjort avsteg från det som var känt som rätt. Hans egen insats får inget godkännande från Högsta ort och istället för att rätta in sig i vad som är rätt röjer han den ur vägen som gjorde vad rätt var. Så blir den orättfärdige ensam herre på täppan. Tillfälligt. Vad som är rätt bestäms nämligen inte av den egenmäktige och egennyttige utan av den som har upphovsmannarätten och som  har rätt att begära vad som är långsiktigt rätt och riktigt.

Djävulen lyckades få människan att tro på en lögn: ”Gud vet att när ni äter av det förbjudna trädet, då blir ni själva gudar och vet vad som är rätt och vad som är fel”. Ni kommer att bli Gudar själva och ingen skall längre tala om för er vad som är rätt eller fel!  Facit? Vi vet att vi gör fel men kan inte låta bli att göra det. Det sa han inget om! Men så är han en lögnare från begynnelsen. Kan någon ljuga som inte också talar sanning? Lögn behöver bara 1% avsteg från sanningen för att vara just det. En halvsanning är alltid en hellögn.

Vad med allt det onda i världen? Vad med alla naturkatastrofer, alla missbildade barn, all hungersnöd, alla jordbävningar och naturkatastrofer? Nog är de väl onda? De är konsekvenserna av att den värld i vilken vi lever gradvis ackumulerar allt fler konsekvenser av att skapelsen genom människornas samlade synder blir alltmer genomsyrad av sitt eget sammanbrott. ”Hela skapelsen våndas och längtar efter sin befrielse”. Den är underlagt förgängligheten, förgänglighet betyder att allt som från början fungerade korrekt gradvis når sin död och sin undergång. Eller om man så vill: sin termiska död.

Människan har en betydande del av ansvaret för processerna. Det var inte Gud som skapade den plast som nu hotar att förstöra det marina liv som så många är beroende av. Det var inte Gud som bad oss bygga kärnvapen, han gjorde kärnreaktionerna ’säkra’ i solen, han bad oss inte att så tillbedja solen att vi försökte tygla dess energimekanism på jorden. Det var inte Gud som satte kärnvapen i händerna på Iran eller Nordkorea.

Det var inte gud som fällde atombomben över Nagasaki eller Hiroshima. Det var människan.

” Var var Gud när det eller det hemska hände?” Var var Gud när ISIS skar halsen av kristna föräldrars spädbarn medan de satt i föräldrafamnen? Var var Gud under Hitlers utrotningskampanj av judar och zigenare, homosexuella och andra som bedömdes som ’entartete Menschen’?

Var är Gud när du har bestämt dig för att låta din egennytta definiera vad du tänker göra? Vill du ens ha hans inblandning?  Om inte varför frågar du då varför Gud inte förhindrar andra att göra fel? Då borde du läsa hans instruktioner, hans villkor för livet i hans värld. Om du inte inser att det du inte förebygger genom insikt och acceptans av ägarens instruktioner kommer att ha oönskade men förutsagda resultat, så gnäll inte sedan när dessa resultat oundvikligen inträffar. Gud har sådan respekt för sin skapelse att han visserligen ger oss instruktionerna men överlåter åt oss att följa dem eller låta bli.

En norsk bosättning nedom ett brant berg har skydd för den ständiga ström av västliga vindar som gör livet besvärligt just där. Berget är skogstäckt. En skogsentrepenör, som förstås inte själv bor på orten, köper skogsmarken, byborna gläds åt pengarna, skogen avverkas. Nästa vinter är snöfattig, och nästa och nästa. Men den fjärde vintern blir snöfallet ymnigare och väderförhållandena ger snön riskabla egenskaper. En skidåkare på offpistäventyr utlöser en lavin. Halva samhället försvinner ut i havet.. Var var Gud? Nästa fråga: varför frågade de inte Gud innan de bosatte sig där, innan de avverkade och sålde sin skog? Fanns det inga lavinspår där i trakten förut? Varför låter människan bli att tänka efter före? För att hennes tankar är allenast onda överallt. Ur Gud, skaparens synvinkel.

Jag har haft hönsgård och äggpullor. Ponera att en ondsint mård tar sig in under staketet och mördar alla mina höns medelst halsavslitning. Gör det mig ond? Jag äger allt, men om jag skall förhindra mården att vara mård och göra vad mårdar gör måste jag förbjuda eller bygga om mården. Jag kan inte förbjuda mården att vara det han är, om det var jag som skapat mården. Mården är inte ondsint, det är en moralisk värdering som inte finns för  något annat än människan och den fallna ängeln Lucifer i denna skapelse. Och inte ens Satan var det förrän han valde att göra vad ont är. Det är inget tvång att göra fel, det blir dock en svårbruten vana när man väl börjat.

”Ingen av er skall understå sig att säga att det är Gud som har frestat honom att göra fel, Gud frestas inte och frestar ingen, men var och en blir frestad när denne förleds av sitt eget habegär. När begäret så har blivit havande ger det liv åt och föder synden, och när synden har löpt linan ut ger den säker död.”

”Och säg till detta folk: Se jag ställer inför er två vägar, en väg till liv och en väg till död.”

Man får inget nobelpris för att inse vilken väg mänskligheten har valt.

Världen är  nog i den ondes våld, och hans medhjälpare är de som skyndar sig att göra allt det som inte Gud anser vara gott. Men det finns en gräns satt för detta tillstånd. I tiden och rummet som vi bebor. Gud har sagt det också.

Teddy Donobauer, Doncaster dem 30 Oktober 2017