Etikettarkiv: Gud

”Kom igen, det där är ju gammal skit!” – Är kristen tro förlegad?

Det tycks finnas en idé eller en föreställning i Sverige som säger att det är förlegat och omodernt att tro på Gud och att vara kristen. Denna föreställning tycks också säga att det var normalt att man var troende förr i tiden, men att vi nu vet bättre och därför – om vi är kloka – lämnat det bakom oss, både som individer och som samhälle. Det är samma princip som synen på jordens plats i vårt solsystem, där majoriteten numera anser att det är förlegat att tro att jorden är i centrum av vårt universum (den geocentriska världsbilden). Vi vet att människor förr trodde på den geocentriska världsbilden, men att vi idag vet att det är solen som är centrum i vårt solsystem (den heliocentriska världsbilden). På liknande sätt menar man alltså att det är en allmän kunskap att kristendomen är förlegad. ”Förr trodde folk på Gud och Jesus, men nu vet vi bättre och vet att det är falskt.” Men en viktig fråga är såklart om detta sanningsanspråk är sant. Är det en allmängiltig kunskap att kristendomen är förlegad och omodern? Och kan man vara en rationell, modern människa och samtidigt tro (och dessutom komma till tro) på Jesus och Gud?

Jag tror att skälen till att denna föreställning finns i samhället är många. En del i det handlar nog om en felaktig syn på debatten mellan vetenskap och tro, där man hävdar att vi idag vet att Gud inte finns (och därför bör man inte heller tro på Honom). Det kan också handla om synen på hur, och av vem, religion uppstod (människan eller Gud?). Ytterligare ett skäl som kan spela in kan vara synen på vad som särskiljer myter/sagor och verkligheten, där man menar att troende tycks blanda ihop dessa. Låt oss gå igenom dessa olika skäl och undersöka dem lite närmare.

Har vi kunskap idag, som man inte hade förr, som säger oss att Gud och Jesus inte är sanna? Har vetenskapen motbevisat Gud? Det korta svaret är nej. Det finns många skäl till detta korta svar, men för att inte riskera att skriva en bok om detta, ska jag bara nämna några saker. En sådan sak är att skiljelinjen mellan tro och vetande inte är kategorisk eller vattentät – utan skillnaden mellan tro och vetande är flytande. Till exempel definieras kunskap ofta som ”sann, berättigad tro”. Den definitionen visar att kunskap i sig kräver tro; sådan som är sann – vilket är precis vad kristendomen hävdar om sig själv (sann tro).
En annan aspekt är idéen att vetenskapen står för det rationella och tron för det irrationella, där rationella människor håller sig till kunskap och irrationella människor till trosföreställningar. Men i verkligheten har självklart alla människor både kunskap och trosföreställningar som styr dem i deras vardag på olika sätt. Även vetenskap bygger på vissa trosföreställningar, om man benämner de filosofiska grundantaganden inom vetenskap som trosföreställningar. Det är vetenskapsfilosofiska antagande som man bara måste ”tro” på, kollektivt, för att kunna bedriva vetenskap – utan att det finns något vetenskapligt sätt att bevisa att dessa antaganden är sanna.
Ytterligare ett skäl är att vetenskapen har viktiga begränsningar för vad den kan uttala sig om, utan att för den sakens skull hävda att det inte finns något rationellt att säga bortom dessa begränsningar (hävdar man det närmar man sig scientism, en överdriven tro på vetenskap som process och fenomen). Vetenskap bedrivs för att förklara ting/företeelser och mekanismerna bakom dessa, men kan till exempel sällan svara på frågan ”varför?”. John Lennox, professor i matematik på Oxford, har använt följande anekdotiska exempel för att illustrera detta:
”Varför kokar tekannan? Ett svar är att värmen på plattan får molekylerna i vattnet att röra på sig snabbare och snabbare, tills plattan når en viss temperatur då vattnet börjar koka. Ett annat svar är att den kokar för att jag vill ha en kopp te.”
Dessa två förklaringsmodeller krockar inte, utan båda kan vara lika sanna. Här särskiljer man på mekanism (eng. ”mechanism”) och agens (eng. ”agency”). Vetenskap kan i mångt och mycket förklara mekanismerna bakom saker, men inte agensen. Det finns även annat som vetenskapen inte tillfredställande kan uttala sig om, men som ändå existerar och är sant, rationellt och meningsfullt.

7e67b145-df16-4137-b7ea-d25d27d10c54-635-0000001a70e5dea1_file-1.jpg
Är Gud trovärdig? Är vetenskapen allt?

I diskussionen mellan vetenskap och tro är det många som använder Galileo Galilei som ett exempel för att lyfta fram vetenskapens position till religionen, där religionen står för det förlegade och förtryckande och vetenskapen för nytänkande och utveckling. Men faktum är att Galilei var troende kristen hela sin livstid, även när han var i husarrest. Även han förstod att vetenskap och religion inte är motsättningar och att man utan problem kan vara rationell, kristen och vetenskapsman. Han ska bland annat ha sagt ”Bibeln lär oss om vägen till himlen, inte om himlarnas vägar.” (eng. “The bible teaches us how to go to heaven, not how the heavens go”).

Ett annat skäl till att många anser att tron är förlegad kommer från svaret på vad man tror är uppkomsten av religion. Är det vi människor som har skapat religioner och övernaturliga trosföreställningar? Många hävdar det och kan då mena att religionen inte längre fyller ett syfte – dels för att religionen inte lyckades förklara saker om världen och universum och dels för att vi idag har ersatt religionens funktion med välfungerande samhällen och vetenskap. Man menar då att religion uppkom för att man försökte förklara världen runt en, men då det misslyckades – medan vetenskapen har lyckats – så kan man nu lämna religionen och anse den vara förlegad. Även här kan man lyfta fram Galileos citat ovan för att visa att man då kanske misstolkar religionens syfte och uppkomst. Ett skäl till att man tror att människan har skapat religion kan till viss del också bero på religionspsykologiska teorier. Många av dessa har nämligen en underton av att förklara religionens uppkomst som ett resultat av social gemenskap med behov av sammanhållning, struktur och att förstå världen runt omkring dem samt som ett resultat av vissa hjärnprocesser, till exempel att vi övertolkar händelseförlopp och ger dem en överdriven mening. Föreställningen i samhället pekar alltså på den skapade sfären av religionen – att vi människor har skapat tron på Gud -, men att det i den yttersta verkligheten inte existerar någon sådan Gud. Detta är dock ett antagande man gör a priori, utan att ta i beräkning många andra aspekter som backar upp tron och Guds existens.

Följande anekdotiska exempel illustrerar ytterligare ett skäl för att visa att det är förlegat att tro på Gud: ”När jag var liten trodde jag på jultomten, men nu när jag blivit äldre och fått mer kunskap om världens beskaffenhet, vet jag att jultomten inte finns på riktigt.” Det illustrerar att Gudstroende är som de som tror på myter/sagor. Om det inte handlar om jultomten kan det vara någon annan myt, saga eller väsen som människor tidigare har trott på, men som med utveckling (individens åldersmässiga utveckling eller samhällets utveckling) inte längre tror på. När vi blir äldre vet vi att jultomten inte finns. Gör man ändå det, så är man lite konstig. Därför blir det som att Gudstroende folk är lite konstiga om de fortfarande, i vuxen ålder, tror på Gud. Jultomten, eller någon annan myt/sagofigur, likställs alltså med Gud. Även här tyder det på en överdriven förenkling av vad tron är och vad den bygger på. Då förbiser man de många skäl till varför tron är rimlig och trolig, bland annat ett rad Gudsargument, de historiska bevisen för Jesus, manifestationer av Guds existens än idag (till exempel helanden) m.m.

Sammantaget så finns det flera goda skäl till att anse att den rådande föreställningen – att det är förlegat att tro på Gud och vara kristen – inte återspeglar verkligheten på ett korrekt sätt. Att hävda att vetenskap har motbevisat Bibeln och Guds existens är inkorrekt av flera anledningar, bland annat för att vetenskapen inte sysslar med metafysiska frågor. Att tro att religion finns för att folk behöver det eller för att vår hjärna lurar oss är också ett ogrundat antagande, på samma sätt som det är att likställa tron på Gud och Jesus med tron på sagor/myter/väsen. Denna föreställning tycks fortleva och spridas, vilket på flera sätt är problematiskt och tragiskt eftersom det oberättigat hindrar folk att lära känna den Gud som skapat och älskar oss. Och slutligen: en föreställning är inte sann, även om alla tror på den.

Annonser

Vi har inte råd med Gud?!

Vi har inte plats för Gud. Han lägger sig för mycket i våra liv.

I en tidigare bloggpost hävdade jag att det är ytterst tveksamt om någon kan göra anspråk på att vara intelligent nog att förkasta Gud av förståndsmässiga skäl. Det jag menar är att förutsättningen för att  förkasta Guds existens är att man först kan omfatta det man sedan förkastar. Men förmågan att förstå Gud skulle i sig förutsätta kapaciteten att förstå det som är oerhört mycket större människan själv. Ett motargument brukar vara att människan mycket väl kan föreställa sig det som är större än henne själv, till exempel universums oändliga utbredning, men det är bara föreställningen om en av tillvarons dimensioner, den som omfattar den fysiskt observerbara världen. Föreställningen att det är allt som finns går inte att härleda från det som finns.

Om en människa kunde ”förstå”, dvs i sig själv kunna härbärgera hela Guds existens, skulle den som är skapad kunna omfatta skaparen och därmed vara förmer än denne. Någon sådan människa har världen ännu inte sett. ”Förståelsen” skulle inte bara vara av intellektuellt försanthållande slag utan en faktisk förståelse på alla de plan av insikt som är kroppens, själens och den mänskliga andens begreppsapparater. Det skulle i sin tur förutsätta en ’tro’ på Gud och tilltro till Gud som lät Gud vara den som Gud säger sig vara enligt det som kallas Guds ord. Mycket Gud blir det. För att kunna förkasta något måste det först förstås. Annars förkastar man en nid eller vrång bild av något som alltid är större än bilden i sig.

Om jag då hävdar att det är av helt andra skäl som människor förkastar tanken på en Gud måste jag ju rimligen ha bra på fötterna för det alternativa skälet. Är det så att vi människor möter tillvaron på ett intellektuellt plan först? Är det av intellektuella skäl som spädbarnet skriker om det är hungrigt, blöjblött eller uttröttat? Knappast. Vad är det som är primärt för människovarandet? Relationen till omvärlden. Den relationen är mångfaldig och först i andra eller tredje hand intellektuell. Många går genom livet utan att någonsin förstå sig själva på ett intellektuellt eller ens intelligent sätt.

Vår oförmåga att förstå oss själva är roten till en oerhörd mängd mänskliga och mellanmänskliga problem. Om det vore en fråga om förmåga till intellektuell analys och därpå tillämpning av en lösning på det planet skulle världen inte se ut som den gör. Våra behov, vår sökning av vår plats i tillvaron har mängder av andra mer väsentliga inslag.

Vem är jag?

Varför är jag här?

När jag nu är här, hur skall jag leva här?

Innan någon av dessa frågor börjar ställas har en annan fråga ofta trängt sig före:

Vem har gjort allt detta?

 

Barn vet snart att saker och ting kan synas eller inte synas. En tid vet barnet inte om det som inte syns verkligen finns.. ”Tittutleken” är en existentiell brygga mellan den synliga och den osynliga världen. Om pappa försvinner bakom ett skynke kan han ha upphört finnas, tills dess att barnet vet att det som inte syns inte därför behöver ha slutat existera.

Vi ger barn prylar att dänga till för att få rörelse i dem, vi ger legobitar därför att byggandet och görandet av den lockande förebilden på locket är  både motoriskt skolande och tankeväckande medskapande. Barnet vet instinktivt att ingen rymdfarkost avbildad på locket uppstår av sig själv utan är en tillverkad produkt. Dels av ingenjörerna på Lego DK, dels av barnet i sig. Alla barn är så intelligenta att de snabbt vet att ingenting gör sig självt. Det är först umgänget med en förvirrad vuxenvärld som  förmår dem att tro att något alls uppstår ur intet. Det kräver år av inbillning att förställa sig att något blir till utan anledning, funktion eller mening.

Sökandet efter den egna identiteten är utan tvekan en av de knivigaste uppgifterna i livet. Jag mötte för länge sedan en man som hade vuxit upp under eländiga omständigheter i Gamla stan i Stockholm. Yngst av alla barn i en stor syskonskara fick han inget eget namn utan kallades, kanske ibland även kärleksfullt, ”boskiten”. När han hunnit bli skolmogen, eller i varje fall gammal nog att tvingas till skolbänken uppstod problemet med ett något lämpligare namn. Identitet och namn är oerhört väsentliga företeelser i livet. Många hittar aldrig förbi etikett stadiet. De heter något, men är inte något. De lever i en värld där de förväntas vara något, få en godtagbar definition inom ramen för den världsbild som är comme il faux i deras samtid. Att det ofta misslyckas omvittnas av vår mentalhygieniska verklighet.

Att vara till, och finna sig i sitt varande är en central del av det mänskliga. Den som aldrig finner sig hemma i tillvaron kommer att fly från den på tusentals olika sätt. Alla har det gemensamt att de är destruktiva, om än på lång sikt. Att vi finns till kan vi i längden inte förneka om vi än hatar det och försöker blända ut till och med själva påminnelsen om det. Och hur vi än kommer till rätta med varandet så återstår mötet med tillvarons andra ben: görandet.

”När jag nu onekligen är här, hur skall jag då leva?”

Eller för att uttrycka det med den gängse formeln: vad är moral och etik? Kan jag leva som jag vill eller finns det parametrar som inte kan överträdas om jag vill leva vidare?  Det är nu som det blir tydligt att frågan om Guds existens med nödvändighet upphör att vara intellektuell diskussion om ”någots” existens till konsekvensen av denna ”närvaro”. Om Guds existens tillåts kan det inte undvikas att följa upp den insikten med ”ja men vad gör Gud då”.

Gud gör, och gjorde allt som är. Utan andra undantag än sig själv. Gud är nämligen existensens och varandet yttersta grund.

Därför äger Gud allt som är inklusive människan. Och gör anspråk på det.

Guds intresse är att hålla allt Gud gjort vid sitt syfte. Dess mening består på basis av dess bestämning.

Gud har därför givit inte bara existensberättigandet utan också terminer för existensen.

Gud har med andra ord talat om hur tillvaron kan optimeras för hela skapelsen.

Det är nu som det bibliska begreppet ”stötesten” blir fullt synligt. Här är det nämligen som mänskligheten snubblar och oåterkalleligen faller på ansiktet. ”Intellektuellt kan jag kanske förställa mig en slags skapande kraft, men om du börjar prata om att denna skapare har rätt att lägga sig i mitt liv, då tar det eld i Kapernaum, då trampar du mig på mina tår!”

Jag hävdar att majoriteten av alla som förkastar Gud gör det av moraliska skäl. De vill se sig själva som gudar med makt över sig själva och med full kapacitet att leda sina liv till full belåtenhet för sin samtid och omvärld, utan inblandning från någon utifrån agerande, vare sig Gud eller Djävul.

 

Vi har inte råd med Gud för Gud har synpunkter på hur vi lever.

Umgås du alls med dessa frågor vet du att Gud först gav lagen för att sedan när vi klart visat att vi inte klarade av att leva under den ge nåden. Lagens uppgift är först att bevara hela tillvaron och ge oss optimala förutsättningar för att inte bara överleva i den utan även leva väl inom den. Konsekvensen är att avstegen från den ordningen omedelbart leder till en skörd som är bitter och besk och oundvikligen leder till ”döden” i många bemärkelser.

Låt mig lista några få av tusentals konsekvenser av att vi inte vill veta av lagstiftningen som Gud ger oss för livet i Guds värld.

Vi har ersatt Gud med andra gudar.  Denna tillbedjan av falska och ofta perverterade ’gudar’ kostar oss enorma summor av mänskligt lidande, av ekonomisk misär, av andlig fattigdom och av utstuderad grymhet mellan människor. Ingen är egentligen helt gudlös. De har bara bytt ut sin föreställning om Gud mot en föreställning om en ”icke-gud” som ofta uppvisar betydande likheter med den vision de har om sitt eget bästa jag. Det de önskar att de vore, Gud förutan, har de upphöjt till den plats som Gud borde ha i deras liv.

Vi har slutat tala sanning med varandra. Det falska vittnesbördet är basen i världens nyhetsförmedling. Media skapar  numera de nyheter de väljer att förmedla. Förtigandet av det som inte får plats i prejudicerade tolkningsmodeller förtigs. Politiker går till val på den ena osanningen efter den andra och blir valda av samma väljare gång efter gång. Spelet fungerar därför att de milda lögnerna omhuldas av mer eller mindre alla, och alla sitter still i båten. Sanningen får inte sägas, den behöver nämligen förtigas för att människoriket skall byggas på människans bekostnad.

Du ska inte ha begärelse. Hur skulle en värld se ut där inte drivkraften till den s k utvecklingen är just habegäret? Ajöss med alla orättfärdiga ekonomiska missförhållanden, ajöss med råkapitalismen, adjö med särintresset fackföreningar. Ajöss med undermåliga produkter som med nödvändighet måste ersättas med nya och dyrare. Adjö med utsugningen av jordens resurser för att tillfredsställa det som betraktas som mänskliga behov trots att många av dem inte motsvarar någon egentlig nödvändighet utan bara är konstlade och skapade behov. Skapade av dem som tjänar på dem. Tron att dessa produkter motsvarar omsorg om medmänniskorna är tunnare än en oljefilm på ett förstört vattendrag.

Du skall inte stjäla. Behöver jag lista? Stöld av idéer och immateriell egendom, stöld av namn, ära och heder, stöld av egendom och liv. Stöld av allt som habegäret inte förmår producera själv. Stöld via skattsedel och avgiftssystem, stöld av rätten att protestera mot stölderna.

Du skall inte döda. Men kalla det inte för att döda då går det bra. Förneka biologiska verkligheter och gör våra rättigheter att döda gällande över andras rätt till liv. Fortsätt att tillåta droger och rusmedel att lemlästa och döda människor, tillåt skadliga miljöer i utvecklingens namn. Kan det bara beskattas och återföra pengar till statskassan är det ok.

Äktenskapstrohet? Föräldrarespekt?  Skojar du?

Det skulle vara en bok på tusen sidor om jag lusläste alla våra moraliska skäl till att inte ha med Gud att göra. Inte minst då för att även den kristenhet som nu existerar har så många avsteg från Guds ordning på sitt samvete. Inte kan vi peka finger som har händerna fulla av vårt eget tigande om vår egen del i värdeglidningen bort från den en gång för alla givna ordningen.

Det är av moraliska skäl människorna inte vill veta av Gud. Bekvämt är att hävda intellektuella skäl. Men de är  obefintliga vid jämförelse med den mångfald skäl som finns i den moraliska sfären.

För många år sedan talade vi med ett grannpar i villaområdet i Danderyd. Efter en helkväll då vi presenterade helheten i den bibliska världsbilden satt Herr S tyst. Sedan sa han eftertänksamt: ”Jag kan se hur det hela hänger ihop, och om jag ville acceptera Guds existens skulle jag kunna tro som du beskriver det. Men jag kan inte tro det. Det skulle betyda alldeles för mycket av förändringar i mitt eget liv.”

Så sant som det är sagt!

Björn Donobauer, Doncaster 22 maj 2018

Bibelns gamla och nya testamente – går det att förstå?

Gamla och nya testamentet… bara i själva namnen finns en värdering för de flesta av oss. Vad väger tyngst, gammalt eller nytt? Utan det nya har vi ingen kristendom över huvud taget, utan det gamla hänger det nya fritt i luften. Vi är inte kallade att hänga i luften… både i gamla och nya testamentet liknas en rättfärdig människa vid ett träd, med rötterna djupt förankrade i marken och grenarna sträckta mot himlen, bärande frukt. (ex Jer 17:18, Luk 6:14). Denna bloggpost handlar om just detta, GT och NT i en tvåenighet. Rötter och grenar, samma träd. Detta går att skriva många böcker om men det här blir ett smakprov där jag ger några exempel.

I mitt arbete som bibellärare får jag ofta frågan kring hur man egentligen ska förhålla sig till GT. Problem som lyfts vanligtvis är att det är svårt att förstå, att Gud inte känns god i alla berättelser utan också vred och straffande. En del tänker att  Jesus gjorde GT onödigt och att vi är fria från lagen innebär att vi inte behöver läsa GT.

För mig personligen var det när jag började läsa GT på allvar som min relation till Gud tog nya steg och han trädde fram som större och mer närvarande än någonsin. Nedan kommer de skäl jag brukar lyfta till varför GT är en del av NT och tvärtom – och varför vi därför borde förhålla oss till dem som en tvåenighet på samma sätt som vi förhåller oss till Gud som treenig:

Skäl 1 – Jesus undervisar i princip hela tiden med utgångspunkt i GT…ska vi förstå djupet i det han säger vinner vi på att vara “källkritiska”, det vill säga granska vilken källa han har och vad den säger.

Detta startar redan i frestelsen i öknen som inleder hans förkunnelsegärning och där både djävulen och Jesus citerar GT. Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren 6och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” 7Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” Matt 4:5-7

Ända fram till slutet då han bland annat möter 2 lärjungar påväg till Emmaus och utlägger skriften för dem utan att de vet vem han är och sedan, så öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” Luk 24:31-32

Viktigt i berättelsen om Emmausvandrarna är att Jesus först bara lyssnar när lärjungarna berättar om sin förtvivlan och om allt de inte förstår, därefter talar Jesus och förklarar, öppnar deras ögon och tänder en eld. Detta kan vi också be om.

Man får heller inte blanda ihop Jesu kritik av hur hans samtida läste GT med att han tycker att det inte ska läsas eller efterföljas. Jesus själv säger att: Matt 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.

Paulus som var farisée – kunde skriften bak och framlänges – vad händer med hans sätt att läsa, efter att han mött Jesus på damaskusvägen…?

Jo han fortsätter att läsa skriften och skriver till Timoteus i  2Tim 3:16

Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.

Den skrift han talar om är GT – NT fanns inte ens än. Ingen av NT författares skriver utan GT, det finns hela tiden kopplingar. Ex bygger 50 % av hebr. direkt kopplingar till GT. Vi behöver GT för att förstå NT, djupet av det.

Skäl 2 – Otroligt mycket av det Jesus gör och säger växer i ljuset från GT.

Här brukar det vanligaste vara att peka på profetiorna och visst är de viktiga men knappast det enda kopplingar som finns. Vi har profetior om Jesu födelse, om Jesu död om Messias som konung

Men vi har också bilder och metaforer som återkommer och har sina förebilder i GT, här finns inte plats att skriva om alla men läs gärna vidare själv genom att slå på nyckelord som herde, vingård, vatten, bröd, mantelfliken, lamm. Använd parallellhänvisningarna aktivt när du läser NT och du kommer hitta nya kopplingar igen och igen.

Skäl 3

Guds frälsningsplan, som faktiskt började redan efter syndafallet. Hur han genom hela världshistorien har räddat, befriat och visat omsorg under vägen fram till Kristus. Jesus är inget nytt Gud gör, det är den avgörande handlingen men den kommer inte i ett tomrum. Jesus var med från början i allt som Gud skapade från dag 1, han är alltså inget nytt påfund när den första planen misslyckades, han är en aktiv part av Guds gudom redan från början och genom historien. Det är en väg som går genom rosensnår för att komma till rosen.

Skäl 4

Gud vill genom skriften lära oss något om oss själva, om livet och vad det är att vara människa. Hur Gud väljer de små och ringa och hur man alltid kan vända tillbaka. Men Bibeln berättar också om Guds vrede, om en Gud som vänder sig bort. Betyder det att Gud är ond?  Som exempel berättas det om hur både Mose och Abraham ber för andra människor – att Gud ska skona dem, betyder det att Abraham och Mose är godare än Gud? Eller är allt gott från Herren och det är det han lagt ner i dem som kommer till uttryck och får dem att växa när han till synes vänder sig bort från sin skapelse. Är det en hård Gud som ska bevekas eller är det människor som ska få syn på sin egen förmåga att vara goda och älska. Är det en förälders test, ett sätt att pusha barnen att bli myndiga och ta ansvar. (Jag älskar när mina barn går i försvar för varandra, när de själva lär sig att reda ut konflikter och lyssna på varandra).

Alla svåra texter håller dock inte denna strategi för…Och observera att detta inte enbart gäller GT, vi har även en hel del svårare texter i NT, (t.ex. Jesus kallar vid ett tillfälle sina lyssnare för huggormsyngel och blir vred så till den grad att han använder en piska när han driver ut månglarna ur templet).

En del av dessa svåra texter där Gud inte känns allt igenom god kan förklaras genom att det är mänskliga författare och att det är deras upplevelse som färgar berättelsen, eller berättar den från ett visst håll så att vi inte riktigt förstår. Men den förklaringen blir lite för enkel och inte riktigt tillfredsställande om vi önskar ha en bibelsyn där Bibeln är Guds ord och inte bara människors upplevelser.

För mig är det två saker som hjälper mig i min läsning. Ett: Gud har valt att begränsa sig till människan och använda hennes sätt att leva i olika tider och verka genom det, t.ex. att gå in i krig fast han inte vill krig. Vi som aldrig levt i krig eller blivit förföljda och fått våra barn mördade behöver vara ödmjuka inför det djup av ondska som vi som mänsklighet faktiskt fortfarande är kapabla till och ser bevis på varje dag på nyheterna. Guds vilja var en annan men i och med vår fria vilja, vår egoism och vår fallenhet för att utrota varandra var Gud enligt GT under en period tvungen att vara en Gud som beskyddar ett utvalt folk och deltar i strid för att kunna skydda framtiden för alla världens barn. Gud är allsmäktig men han går också in och anpassar sig efter sin världs begränsningar och dess brustenhet för att kunna förändra den inifrån. Det gör att både då han deltar i krig i GT, och då han dör på ett kors i NT. Hans perspektiv är längre än vårt och större än vårt, hans kärlek och sorg likaså.

Ibland är kanske döden den sista utvägen för att bevara livet, men det är bara vårt perspektiv som tar slut där, Guds fortsätter.

Två: Gud är större. Ibland måste vi släppa en berättelse. Detta råder t.ex. Luther till. En del texter behöver vi kanske lägga på en hylla ett tag – kanske öppnar de sig för oss längre fram i livet eller inte och isåfall får vi fråga Gud när vi möter honom.

För mitt läsande mig bort från Gud, från min kärlek till honom och min nästa, då måste jag fundera över mitt sätt att läsa. Men det betyder inte att jag kan klippa bort de ställena ur Bibeln. Berättelserna och lagarna i GT har än idag makt att utmana mig, väcka mig och fördjupa min relation till Gud. Vi får inte heller glömma att GT självt är självkritiskt. Profeter och poeter granskar historien, sätter fingret på människors missförstånd och fallenhet för den enkla vägen, där också Gud blir enkelspårig.

Men plockar vi bort Guds vrede och människans synd och dess fruktansvärda konsekvenser tar vi också bort något av styrkan i Guds barmhärtighet och kärlek och befrielsen i förlåtelsen. Så våga läsa hela GT – inte bara de lätta bitarna, inte bara de svåra. Våga brottas med Gud – jag tror att det är en av poängerna. Det återkommer ju nämligen också igen och igen i berättelserna och poesin. Kung David brottas med Gud, Job gör det, Jakob gör det, Salomo gör det, Mose och Abraham gör det.

En vän till mig har “brottningstisdag” med sina barn. På tisdagarna efter fritids är det brottningsmatch. Nära kommer de varandra och barnen kiknar av skratt när de lyckas tippa omkull sin pappa för att de ändå vet att när han reser sig kan han plocka upp dem under varsin arm och dansa med dem. De vet att han tål det. De vet att han är större. De vet att han älskar dem mer än sitt eget liv.

Vi kan inte alltid förstå Gud och det är som det ska… Han är alltid större.

Ännu när ni blir gamla är jag densamme,

ännu när ni grånat skall jag bära på er.

Jag har skapat er,

jag skall lyfta, bära och rädda er.

– Jesaja 46:4

/ Hanna Lundqvist

 

Kommentar från bloggens redaktör: Tyvärr tycks det ha inträffat något med publiceringen av denna text som ursprungligen skulle ha publicerats. Vi ber om ursäkt för denna försening. / Martin Walldén

Gästbloggare – Hanna Lundqvist

På onsdag är det premiär för Hanna Lundqvist som gästbloggare här på Svenska apologetiksällskapets blogg!

Hon kommer att skriva om kopplingen mellan Bibelns Nya Testamente och Bibelns Gamla Testamente.

Så här beskriver hon sig själv

Jag heter Hanna Lundqvist och är en gymnasielärare i matematik och religion som helt oväntat (för mig själv i alla fall) fick möjligheten att bli lärare i bibelkunskap. Något som känns som en gåva i mitt liv, en utmanade men otroligt givande sådan. Jag jobbade först knappa 10 år på hjälmared folkhögskola på deras bibellinje, mina ämnesområden var gamla testamentet, interpretation, homiletik och själavård. Sedan i höstas arbetar jag på LM Engström gymnasium i Göteborg där jag undervisar i matematik och bibelkunskap igen fast på ett lite annat sätt.

Jag har vuxit upp i ett hem med stor närhet till bibelordet och min egen Gudsrelation bygger mycket på växling mellan vilsam frid och envis brottning. Kanske är det därför jag tycker om GT så mycket, för att jag ser samma växling där. Jag har blivit ombedd att skriva om kopplingen mellan GT och NT och här nedan delar jag några av mina tankar på detta stora område. Min förhoppning och bön är endast en, att denna text inspirerar läsaren till att själv söka och finna, och själv känna sig funnen.

/ Hanna Lundqvist

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA animation ADN_animation free wikipedia
DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

  1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
  2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
  3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
  4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
  5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
  6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
  7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
  8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
  9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
  10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
  11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
  12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

Vad är egentligen tid?

I Bibeln är tidsbegreppet viktigt, bland annat därför att Bibeln handlar om tid och historia, om historiska tidsperioder, platser, händelser och personer. Så här skriver universitetsläraren Michael Stanford i sin bok: ”Handbok i historiska studier”. Ändå har väl ingen historieskrivning haft så starka effekter som själva Bibeln. ”Det är ju ingen historiebok, det är religion”, utbrister ni kanske. Ja, den är primärt religiös, eftersom skrivarnas uppenbara mål är att förkunna Gud. Men vilket var det medel som användes för denna förkunnelse? Det var att påvisa Guds handlande i historien. Vare sig det gällde judarnas befrielse ur den egyptiska fångenskapen, landsförvisningen till Babylon, Jesu liv och död eller kristendomens spridning ut över det romerska kejsardömet var för båda testamentenas författare syftet att förmedla historisk kunskap – Gud i historien. Därmed skiljer sig den judiskt-kristna traditionen från andra traditioner genom den vikt som historien tillmäts.1  

Minutvisare_i_rörelse
Tiden går! Bild: David Castor http://pastorcastor.se

Kristen tro är grundad i historien och att vara kristen är att tro på historien. Det går helt enkelt inte att vara kristen utan att tro på historien. Och historia är tidsbunden, den är tidsmässigt förankrad. T.ex. Det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas.2  Så här är det konsekvent genom hela Bibeln. Hänvisningar till tid och historiska platser, händelser och personer. Detta faktum är något som skiljer Bibeln ifrån religiösa skrifter som t.ex muslimska Koranen, hinduiska Upanishaderna och buddistiska Tripitaka.

Forskare inom olika vetenskapliga discipliner använder sig av begreppet ”tid” utan att egentligen veta vad tid är eller varifrån tiden kommer eller vart tiden är på väg. Så gör även evolutionsteoretiker, ateister och sekulärhumanister. T.ex när de talar om evolutionens beroende av årmiljoner och årmiljarder, och när de talar om universums och jordens ålder utifrån olika mätmetoder. Universum sägs vara 13,72 miljarder år och jorden 4,54 miljarder år.3  Men ingen vet säkert, bortom alla tvivel. Inte jag heller. Personligen så tror jag, att Gud har ”kodat” universums och jordens ålder, och hitintills har ingen människa lyckats med att knäcka den koden. Det återstår, som så mycket annat att upptäcka.

Som bibelläsare och bibeltroende så kan vi veta något om tiden.

Några definitioner. I GT: Bestämd, passande eller fastställd tid. I NT: Lämplig eller rätt tid.

Allting har sin tid och vart företag under himmelen har sin stund.4

  1. Tiden har en början och den har ett slut5

Tid har inte alltid funnits, och kommer heller inte alltid att finnas. Det är Gud som står för tidens början och för tidens slut. ”Tidens förrådshus” har Gud suveränt nycklarna till, och de nycklarna lånar han inte ut till någon människa, vare sig hon är teist eller ateist, vare sig hon tillber eller förnekar Gud. Gud kan ge oss kunskap om både ”tidens förrådshus” och om nycklarna dit, men tillträdet och nycklarna dit behåller han för sig själv. Läs gärna samtalet mellan Gud och Job i Job 38:1-42:6.

  1. Tiden regleras av Gud

Tid, datering och tidsbestämmelse spelar en stor och viktig roll i Bibeln och i historien. Därför skapade Gud solen, månen och stjärnorna för att utmärka och bestämma dag och natt och särskilda tider, dagar och år.6

Olika tidsåldrar beskrivs i Bibeln.7 Tid och ålder hör ihop. Gud som är historiens Gud har indelat historien i tid och olika tidsåldrar, och de har var och en sitt bestämda innehåll och sin bestämda tidsbegränsning. Det finns ett före och ett efter historien, tiden och de olika tidsåldrarna. Något som ateister, evolutionsteoretiker och sekulärhumanister har missat i sina tidsberäkningar, och därför är famlande när de talar om årmiljoner och årmiljarder. Tidsangivelser som de inte vet något säkert om, men som de måste anta därför att den teori som de har bejakat, evolutionsteorin, förutsätter dessa oöverskådliga tidsrymder.

Begrepp som tidens ände talar om för oss, att allting har en ände, ett slut, så också tiden.8

Bibeln beskriver en rak eller linjär tidslinje ifrån begynnelsen till änden.9 Inte upp och ner eller fram och tillbaka eller i cirklar.

Tid och evighet är viktiga begrepp i bibeln, och Gud råder över både tiden och evigheten.

Gud har ingen ålder. Gud är evig, utan början och utan slut och är utan upphovsman.10  Vi människor har en ålder ifrån konceptionen och framåt, men är eviga till vår natur. Inte eviga bakåt, men eviga framåt. Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de inte förmår att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.11

  1. Tiden är en parentes

Förrän bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.12  Gud som är en evig och personlig Gud, han är från evighet till evighet, och däremellan har vi en parentes, nämligen tiden och historien. Och inom den parentesen är allt tidsbestämt av Gud. Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.13

  1. Viktiga och avgörande tidsperioder

Det finns tidsperioder som är mer viktiga och avgörande än andra tidsperioder under historiens gång. Vi kan kalla dem för komprimerade tidsperioder, då mycket som är viktigt och avgörande händer på kort tid. Dess motsats är då utsträckta tidsperioder, då händelser av olika slag sker under en längre tidsperiod.

Petrus, som var en av Jesu lärjungar, han skriver något som hjälper oss att förstå detta. Ett får ni inte vara okunniga om, mina älskade, detta att en dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag.14  Gud kan tala och göra det han vill och har bestämt, både under kort tid, under en dag, och under längre tid, under tusen år. Det är inget problem för Gud. Därför kan vi också läsa i Bibeln om tre komprimerade 70-årsperioder i historien, som är så viktiga och helt avgörande.

Den första: Då Daniel och hans vänner var i Babel och Gud gav dem inblick i ett statsskick av orättfärdighet, brutalitet och kontroll, som i många stycken känns igen i nutida statsskick. Och Gud gav dem också viktig och avgörande information angående framtida riken, personer och händelser.15

År 605 f.Kr fördes Daniel och hans vänner till Babel och var där i 70 år.16

Den andra: Från vår tideräknings början och fram till år 70 e.Kr. Under denna tidsperiod föddes Jesus och hade sin offentliga tjänst i Israel. En tjänst som har gett oss helt nya och unika historiska möjligheter. Hela Gamla testamentet är fyllt av förutsägelser om detta, och i Nya testamentet läser vi om alla dess konsekvenser.

Denna 70-årsperiod avslutades med att romarna skövlade och brände ner Jerusalem och judarna spreds över jorden och var nationellt hemlösa.17  Men Gud hade gett dem löfte om att få komma tillbaka till sitt hemland igen. Ett löfte som är väl dokumenterat i Bibeln.

Den tredje: Den inleddes då staten Israel proklammerades och judarnas nationella hemlöshet bröts. Landet Israel föddes den 14 maj 1948.18 Men judarna kom hem till sitt land igen med ett trauma bakom sig. Omkring 6 miljoner av deras egna bröder och systrar hade brutalt dödats under förintelsens hemska år, bara några år innan.

Ifrån 1948 och under de snart 70 åren som har gått, så har mycket hänt, både postivt och negativt, uppbyggligt och destruktivt, men med det gemensamt, att det är viktiga och avgörande händelser som alla pekar fram emot Jesu återkomst.19

  1. ”Tidstecken”

Gud har gett oss tidstecken, så att vi kan orientera oss och veta vilken tid vi lever i, så att vi inte går vilse i all massinformation och i vår djupt sekulariserade värld.20  Till dessa ”tidstecken” har Gud knutit det som kallas för det profetiska ordet.21  Där har Gud gett oss tillgång till tillförlitlig och trovärdig information om både dåtida, nutida och framtida händelser, som det är ett privilegium för oss människor att få känna till.

Väl mött!

Med vänlig hälsning

Bength Gustafson

Källor: (1) Sid. 103 i Handbok i historiska studier, av Michael Stanford. Studentlitteratur. 1995 för den svenska utgåvan. Stanford undervisade fram till 1983 vid University of the West of England. (2) Luk. 2:1-2. (3) ”Ett universum ur ingenting”, av Lawrence M. Krauss. Fri Tanke förlag. 2012. Sid. 23, 59, 103, 200. Google.se Sökord: Jordens ålder. Allt om vetenskap. (4) Pred. 3:1.(5) 1 Mos. 1:1, 14-18. Upp. 10:6. 21:23. 22:5. (6) 1 Mos. 1:14-18. (7) Matt. 12:32. 1 Kor. 2:7. Ef. 3:11. (8) Matt. 13:39-40, 49. 24:3. 28:20. 1 Kor. 10:11. Hebr. 9:26. (9) Upp. 21:6. 22:13. (10) Jes. 40:28. (11) Pred. 3:11. (12) Ps. 90:2. (13) Pred. 3:1. (14) 2 Petr. 3:8. (15) Dan. 1:1-12:13. (16) Jer. 29:4-10. (17) Matt. 24:1-2. (18) Luk. 21:29-32. Jes. 66:7-9. (19) Matt. kap. 24. Mark. kap. 13. Luk. kap. 17 och kap. 21. (20) Rom. 13:11. Pred. 9:11-12. (21) 2 Petr. 1:19-21.

Fem usla anledningar till att förneka jungfrufödseln

Snön glittrar, julgranen skimrar och i predikstolen står prästen och säger att det här med jungfrufödsel behöver man ju inte tro på. Så var min uppväxts jular, och sedan jag själv blev kristen vid 15 års ålder har jag ställt mig förbryllad till påståenden om att jungfrufödseln inte hände, eller att det inte spelar någon roll om den var en verklig biologisk händelse istället för enbart en symbol. Låt mig gå igenom några av de vanligaste argumenten för detta, och visa varför jag inte tycker att de håller.

1. Jungfrur föder inte barn

Jag vet inte var jag ska börja. Det här ”argumentet” är så kasst att Jim Inhofes snöbollsargument mot klimatförändringars existens framstår som briljant.  Naturligtvis kan inte jungfrur föda barn, det är därför en jungfrufödsel är mirakulös. Liksom de besläktade stolpskotten ”Döda uppstår inte” och ”Människor kan inte gå på vatten” utgår detta argument från att Bibelns poäng skulle vara att dessa saker är naturligt möjliga, att en av hundra jungfrur ploppar ur sig en bebis då och då. I själva verket är Bibelns författare fullständigt medvetna om sex krävs för att få barn: just på grund av detta protesterar Maria mot ängeln genom att påpeka att hon inte legat med någon man, varav ängeln svarar ”ingenting är omöjligt för Gud” (Luk 1:37). Att hävda att Gud inte kan ha gjort x för att vi inte kan göra x, är som att säga att Shigeru Miyamoto inte kan gå baklänges för att Super Mario inte kan göra det. Fortsätt läsa Fem usla anledningar till att förneka jungfrufödseln