Vilken religion är sann? – Del 1

Att välja en religion att tillhöra – om man väljer någon överhuvudtaget – är ett av de största besluten en människa fattar under sitt liv. Innan en person gör detta val, vilken efterforskning behöver denne ha gjort innan? Behöver den göra någon överhuvudtaget?

Vägen till att fatta ett sådant beslut kan se ut på många olika sätt. För vissa personer tas beslutet efter djup efterforskning, vilket vi ser i personer som Lee Strobel och J Warner Wallace. Dessa två personer, ena journalist och andra mordutredare, blev kristna efter att ha undersökt evangeliernas trovärdighet. För andra tas beslutet efter en upplevelse av något slag, vilket till exempel ses hos många muslimer i Mellanöstern som blir kristna efter att ha mött Jesus i sina drömmar. Och för ytterligare andra kan det vara av att de hört religionens budskap sedan barnsben och sedan själva valt att tro. Förutom dessa tre sätt finns det säkert minst ett tiotal andra sätt att komma fram till vilken religion man vill tillhöra.

Men med tanke på mängden religioner som finns därute, hur väljer man? Behöver man undersöka alla religiösa böcker för att veta vilken som är rätt? Och behöver man undersöka varje religion för att veta vilken som är sann? Om vi bara tar de fem största religionerna innebär det att en person skulle behöva jämföra kristendomen, mot islam, mot judendom, mot hinduism, mot buddhism. Det innebär då också att Bibeln behöver jämföras med Koranen, med Tanakh, med Vedaskrifterna och med Tripitaka.

Första steget i beslutet att välja vilken religion att tillhöra är att erkänna att alla religioner har exklusivistiska anspråk, dvs. att varje religion har trosuppfattningar som innebär att endast deras religion är sann och övriga religioner inte är det. I detta första steg ingår också att inse att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt. Detta går lätt att undersöka genom att till exempel titta närmare på de anspråk som religionerna gör när det kommer till exempelvis synen på Gud/gudar, livets uppkomst, frälsning, efterliv m.m. Detta innebär till exempel att de monoteistiska religionerna (det finns bara en Gud) och polyteistiska religionerna (det finns flera gudar) säger emot varandra. Detta finner vi enkelt stöd för om vi utgår från logikens andra lag, motsägelselagen. Denna lag säger att två motsägelsefulla saker inte kan vara sanna samtidigt, till exempel kan det inte vara sant att jag både existerar och inte existerar samtidigt. Applicerat på religionsfrågan innebär det att religioner som menar att det bara finns en enda gud och religioner som menar att det finns flera gudar inte båda kan vara sanna samtidigt.

Ett annat exempel på att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt är deras syn på frälsning. Om vi bara undersöker synen på det inom två av de monoteistiska religionerna, islam och kristendomen, ser vi att de har olika anspråk, som gör att inte båda kan vara sanna samtidigt. Islams syn, i stora drag, utgår ifrån att frälsning kommer ur att en människas onda gärningar är färre än dennes goda gärningar, likt en vågskål där de goda gärningarna ska väga tyngst. Kristendomen anser istället att frälsning inte kan komma från människan själv utan genom tron på Jesus Kristus, som anses vara Guds son. Tillgång till himlen (frälsning) kan alltså inte både komma från människan själv – som islam främst förespråkar (genom att göra fler goda än onda gärningar) -, och samtidigt inte komma från människan själv  – som kristendomen förespråkar (tron på Jesus som frälser). Förutom dessa två exempel finns det flera andra sätt att dra slutsatsen att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt, och att de har trosuppfattningar som exkluderar att andra religioner också är sanna.

Det finns däremot flera vanliga liknelser som argumenterar för motsatsen, som menar att alla religioner egentligen är desamma i grunden. Det finns till exempel liknelsen om att “alla stigar leder till toppen av berget” eller liknelsen med elefanten och de blinda skötarna som beskriver olika delar av elefanten. Dessa liknelser lyckas fånga in att religioner har likheter men fallerar i att beskriva religioners olika trosuppfattningar på ett sanningsenligt och ärligt sätt. En känd apologet, Ravi Zacharias, beskrev det såhär “There are fundamental differences [between religions], at best there are superficial similarities. [However,] I often wrongly hear that all religions are fundamentally the same and superficially different.” Vad han beskriver är alltså samma sak som jag argumenterar för ovan: det finns likheter mellan religioner, men deras svar på grundläggande frågor är de djupgående olika – och därmed exklusiva varandra.

Så första steget mot att välja religion är att erkänna att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt. Men för att välja religion, måste alla frågor jämföras för alla religioner? Är det ens möjligt att göra det? I nästa blogginlägg tänkte jag diskutera denna fråga lite närmare, och framförallt hur man kan undersöka trovärdigheten och sannolikheten för en religions sanningshalt. Men hur skulle du själv angripa denna fråga? Hur skulle du gå tillväga för att välja religion, om du inte redan gjort det? Finns det sätt som är bättre och sämre att göra det på?

Jesus, nyandlighet och islam

Då och då har jag hamnat i samtal med personer av annan tro, agnostiker, muslimer och personer lagda åt nyandligheten. Samtalsämnena har rört evolutionen, Bibelns kanon och trovärdighet, ämnen som i allra högsta grad har med apologetik att göra. Det folk har reagerat på är inte om man har precis alla svar på Gud, Bibeln och tillvarons mysterier och kan allt, utan varför det Bibeln säger är trovärdigare I JÄMFÖRELSE med säg nyandligheten eller ateismen. Därför har apologetik en viktig roll att spela i evangelisation, anser jag.

Något som intresserar mig är åldersdatering av Nya testamentets böcker. Nu är jag bara en enkel lekman som intresserar mig för ämnet, men jag leker lite med frågan vad en erfaren professor skulle kunna delge. Varför är det så intressant med detta ämne? För att vad jag har sett kommer både nyandligheten och islam med påståenden att kristendomen totalt missuppfattat Jesu egentliga budskap. Nyandligheten menar att Jesus egentligen undervisade reinkarnation, att man ska lära känna sitt eget gudomliga jag och annat smått och gott. 

Datering av bibeltexter, om de citeras av någon, då finns de redan! Detta är det äldsta kända bibelcitatet i Sverige, från Linköpingsdomkyrka (andra hälften av tusentalet). Bild: Västgöten

Islam menar att Jesus visst var en profet från Allah och att Jesus menade att efter Honom skulle det komma en annan profet sänd av Allah, dvs Muhammed. Och därför kan man finna i islam meningen att Jesus var en äkta muslim.

Det som förenar nyandligheten och islam är alltså meningen att Jesu egentliga budskap förvanskats, och dessutom har de gemensamt att man mycket slarvigt beskriver åldersdatering av Bibeln. Bägge religionerna menar att det finns en mängd olika tidiga kristna skrifter och att den egentliga Bibeln som kyrkor använder är skriven någon gång ca 400. Det man pekar på då är de sammanställda kopiorna kodex Vaticanus och Sinaiticus.

Beträffande Muhammeds syn är det enklare att ha överseende. Han kunde inte forska under 600-talet, han kunde inte åldersdatera. Han mötte helt klart olika berättelser om Jesus och kristen tro, olika judiska legender och annat. Inte konstigt att han blev förvirrad. Men dagens islam och imamer bör lyssna närmare på kristna forskare, de har inte lika hög grad av ursäkt.

Likadant är det med nyandligheten av i dag. Det finns somliga skribenter inom nyandligheten som har en konspiratorisk syn på hur Bibeln sammanställdes och bakgrunden till kyrkans budskap så som det tedde sig under 500-talet. Ungefär så här: I ett stort rum fullt av olika papper och skrifter i en enda röra satt ett gäng människor ungefär år 300 – 400 och grubblade. Högar av papper och skräp överallt, de mest olika berättelser om Jesus. Några papper sade att Han korsfästes för alla våra synder, andra sade att Han var bara en vis, upplyst lärare och att alla andra människor kan med tiden och olika jordeliv bli så. Så fick någon en strålande idé hos ”de första kristna”, såsom de kallas lite löst av nyandligheten, för några konkreta namn ges aldrig: Vi samlar ihop alla papper som talar om Jesus som Guds enfödde son och syndoffer och och den sista domen och säger att de papperen är Jesu riktiga liv på jorden! ”Ja, det gör vi, det kan vi alla tjäna på som organisation, vilken bra idé, på så sätt kommer vi alla kunna vältra oss i våra privata storgods inom kort tid!”, samtyckte alla.

Alla inom nyandligheten resonerar inte så här, men i praktiken betyder hur som helst nyandlighetens mening att kristna måste vara lättlurade eller forska fullständigt imbecillt, när kyrkan under alla århundraden menat att Jesus var Guds enfödde son och dog för våra synder.

Först kan man åldersdatera olika skrifter genom att studera de äldsta kopiorna av Nya testamentet och andra kristna skrifter. Faktiskt har Wikipedia en riktigt bra översikt hur man daterar de äldsta kopiorna av NT:s böcker.  Må vara att Wikipedia brister i andra områden, men i detta ämne är upplägget föredömligt.

Bibelns texter finns bevarade från ett riktigt tidigt stadium och de kopior vi har är ofta ganska nära originalet i tid! Bild: Berthold Werner

Det nyandligheten och islam av i dag inte nämner ALLS är att det finns fragment av olika skrifter ur NT. De kan ålderbestämmas. De fragmenten är skrivna någon gång år 120 – 250. Om man nu menar att kyrkan har missuppfattat Jesu egentliga budskap, då är man ju välkommen att visa upp fragment där Jesu egentliga budskap är nedtecknade, många olika sådana fragment behövs, från perioden 35 – 100. Då kan en opartisk intresserad verkligen se framför sina ögon hur den kristna kyrkan av olika anledningar helt rört ihop Jesu budskap. Som en röd tråd framför läsaren kan han då se steg för steg hur reinkarnation, upplysning och inre gudomlighet förvandlas till ställföreträdande offer, Guds slutliga dom, synd och rättfärdighet som ges från Gud. Eller se att islam är den sanna, rätta läran. Nå, var är de fragmenten någonstans då? Jag har aldrig hört talas om några.

Här finns Wikipedias uppställning att läsa

Ett ytterligare annat sätt att åldersbestämma skrifter är  genom att se vilka efterkommande författare som använder dem, kanske rentav citerar dem. Då kan man se vilka skrifter som kom tidigast.

Johannes lärjunge Ignatius (35-107 ca) använder, här citerar jag rakt av från engelska, men det bör inte vara några problem att förstå det:

Letter of Ignatius to the Ephesians

2 – John 8:29

3 – John 17:11-12

5 – James 4:6

6 – names Onesimus, as in Philemon

6 – John 1:14

7 – 1 Tim 4:10

8 – 1 Pet 2:9

9 – Matt 5:2, 2 Tim 2:24-25, Luke 23:34

11 – Rom 2:4

12 – Matt 23:35, Acts 9:15

13 – Eph 6:16, 6:12

14 – Luke 10:27, Matt 12:33

15 – 1 Cor 4:20, Rom 10:10, 2 Cor 8:18

16 – 2 Cor 6:14-16

18 – 1 Cor 1:20

Letter of Ignatius to the Magnesians

3 – 1 Tim 4:12

4 – Luke 6:46

8 – 2 Cor 5:17, mentions Judaizers

9 – 2 Thess 3:10, Phil 3:18-19, 2 Tim 3:4

10 – Acts 11:26

Letter of Ignatius to the Trallians

9 – Heb 10:12-13

11 – warns of ”Nicolaitanes”

Letter of Ignatius to the Romans

2 – 2 Cor 4:18

7 – Gal 2:20

Letter of Ignatius to the Philadelphians

2 – 2 Tim 3:6

6 – “dragon Nicolaitanes”

Letter of Ignatius to the Smyrnans

3 – Maybe Rev 1:7

Clemens var biskop i Rom ca 90-100, CITAT:

”Below are some New Testament references in 1 Clement, ordered by chapter number:

2 – Titus 3:1, Acts 20:35

7 – 1 Pet 3:20, 2 Pet 2:5

9 – Heb 11:5

34 – Quotes 1 Cor 2:9 and calls it scripture

35 – Rom 1:32

36 – Heb 1:3-4

37 and 38 – Church as a body metaphor, as in 1 Corinthians

46 – James 4:1

46 – Jesus’ “millstone” quote (which is present in Matthew, Mark and Luke)

49 – James 5:20

http://www.datingthenewtestament.com/introduction.htm

Om en person som levde ca år 100 citerar  en viss skrift, då måste den skriften existerat INNAN år 100. Nå, finns då  personer vilka levde ca år 100 – 150 och som använde texter med Jesu nyandliga eller muslimska budskap? Jag har aldrig hört talas om några. 

 Alla dessa resultat  finns öppet och hur enkelt som helst att finna, för den som VILL. Nyandligheten menar dessutom att ”universum tänker”, att ”allt är sammanlänkat med varandra”, och på så sätt leds man rätt i sin sökan. Man kanske led rentav till övningar i fjärrskådning? Men trots dessa lagar och tekniker och andliga övningar, hur kommer det sig då att nyandligheten visar upp så torftiga resultat kring Bibelböckernas ålder? 

Väl värt att också lägga märke till är att den tidiga kristendomen hade ingen central instans där betrodda sekreterare satt och kopierade olika skrifter och rensade ut och förbjöd misshagliga texter. (Islam hade det däremot.) Man kan därför inte säga att frånvaron av Jesu egentliga nyandliga eller muslimska budskap beror på hierarkisk censur och makthunger från kyrkans sida. 

För flera människor kommer inte kristen tro i ett slag, i ett ögonblick, utan det är en process där man grubblar och tänker och ber och till slut tänker att Bibeln måste vara sann. Man kanske inte har alla svar på frågor kring Bibeln, Gud, livets mening eller annat, men Bibeln  ger i alla fall flest svar, där finns minst antal frågetecken. Sådan här apologetik tycker i alla fall jag är mycket intressant och det kan kanske vara gott att kyrkor talar om detta kanske en, två gånger per år.

Av Magnus Evald

Veckans boktips – En enda Gud Allah eller Jesus?

Veckans bloggpost är ett boktips, för att få stämningen kanske följande slinga kan hjälpa någon del av oss? !

Idag tänkte jag säga några ord om en lite djupare bok, men kanske ändå mer lättläst, än Repor i bordsskivan som var aktuell i inslaget ovan, boken heter:

En enda Gud Allah eller Jesus? – En före detta muslim granskar bevisen för islam och kristen tro. 

och författaren heter:

Nabeel Qureshi

Betraktad som en deckare så ger denna bok ytterst lite spänning, man kan liksom i titeln ana hur det kommer att sluta (En före detta muslim granskar…, Ja, få se, vilket av alternativen kommer att vinna efter 352 sidor?) så oavsett hur mycket Quereshi skulle försöka skapa någon osäkerhet om hur det kommer att gå, eller vad han kommer att finna starkast argument för, så är det inte en spänningsroman. Det blir lite som att göra en film om Titanic där spänningsmomentet skulle kretsa omkring ifall hon kommer fram hel och hållen till New York eller inte, vilket de flesta nog vet svaret på. Dock så är det så att populära filmer om detta drama ändå kan göras, men ur en annan vinkel, vilket också är denna boks strategi!

Som ateist vad har denna bloggpost med mig att göra?

För en kristen kan man kanske ana att det finns en poäng att läsa denna bok, att ta del av argumenten och jämförelsen med den muslimska tron, men om man har en ateistisk tro då? Finns det någon poäng eller behållning då? Eller något skäl att läsa den?

Ett skäl skulle nog vara för att ytterligare kika på detta med huruvida man kan klumpa ihop religion i en klump, här får man en rätt god och lättillgänglig jämförelse mellan de två största av världens religioner, två varom det ofta sägs att de har en gemensam grund, samma Gud med mera.

Eller som muslim?

Om man är muslim då, vad finns det för skäl att läsa den då? Kanske just att den inte utgår ifrån ett kristet perspektiv på Koranen, sanning, islam, Jesus och andra frågor utan börjar i hur en muslim resonerar om saken. Följer man då tråden genom boken så kommer man kanske till en punkt där man behöver hitta svar på invändningarna från bokens författare för att kunna vidhålla sin tro, eller får gå emot sitt förnuft.

Själva bokrecensionen

Rent läsmässigt är den gott skriven genom att vi får följa Qureshis resa i förhållande till lärosatser, i förhållande till sin muslimska kultur och sina kristna vänner, vi ställs inför bokens olika resonemang och frågeställningar och överväganden tillsammans med en person som brottas med dem och samtidigt en som förklarar varför just vissa frågor innebär en brottning; för en muslim är ju självklart inte frågan om det kan finnas en transcendent Gud någon stor sak (som när en ateist och en kristen samtalar om sin respektive tro, men däremot att eller om Jesus dog på korset (vilket för många, särskilt forskare och akademiker, i Sverige och Europa och USA nog i stor utsträckning ses som ”säkert som ‘amen’ i kyrkan”).

Ännu ett skäl till att läsa denna bok är att den ger lite mer varför Qureshi blev kristen, och hur några andra blev det, trots att det kostade på att konvertera (bland annat möter vi en kvinna från Saudi-Arabien), men det är ändå mer som en bakgrund, om än effektfull och läsvärd, än själva berättelsen (han har skrivit mer om detta i boken Jag sökte Allah och fann Jesus).

Nya lärdomar eller återupptäckande är en annan väldigt stor behållning av boken. Allt ifrån hur Koranen tillkom, att den inte tillkom på arabiska, att den är väldigt väldokumenterat utrensad och ansad, de filosofiska implikationerna av en evig Koran, av hur Paulus och kyrkomötet i Nicaea används på ett rätt så ohistoriskt sätt, hur en muslim relaterar till Koranen och invändningar emot densamma, hur man ser på Muhammed och hans roll, vad som faktiskt finns för källor till Koranens tidiga historia och Muhammeds liv och leverne.

Några exempel på ämnen som behandlas:

• Sharia kontra evangeliet
• Tawhid eller treenigheten
• Muhammed eller Jesus – två olika religionsstiftare
• Dog Jesus på korset? ”Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så” (Sura 4.157)
• Uppstod Jesus från de döda?
• Påstod Jesus att han var Gud?
• Är Muhammed Guds profet?
• Är Koranen Guds ord?

De flesta av dessa ämnen är för mig inte nya, till och med rätt så välprenetrerade, och ändå så är vinkeln lite annorlunda så att det tillför mig nytt, eller så är en viss aspekt av dessa frågor lite annorlunda i samtal med en muslim vilket ger lite andra infallsvinklar vilket öppnar och vidgar vyerna!

Omdöme

Jag tycker boken är välskriven och lättillgänglig, särskilt inledningsvis då man får följa personer och får frågor som ansluter till ämnet, mot slutet är det som om författaren hoppas och tror att vi är med på tåget utan så många sådana extra sidvändarfinesser, och det är vi nog många av oss, men det ger en känsla av att boken är lite mindre välarbetad i slutet vad gäller läsupplevelsen. Boken är dock skarp i sina slutsatser, vänlig i sitt bemötande av den andre och eftersom vi som läser den vet att den är på stort allvar för åtminstone författaren så vill i alla fall jag gärna ta del av det som står och då detta också är skarpsinnigt och till och med ger ny kunskap och nya perspektiv (trots att rubrikerna inte ger skäl kanske att det) då är det bara att rekommendera boken!