Etikettarkiv: Jesus

Zlatan Ibrahimovic – julens stjärna!

Julens budskap om Zlatan Ibrahimovíc – en stjärna föds

Många har hört talas om Zlatan Ibrahimovíc, många har sett honom, många vill se honom spela, en del önskar att han fick vinna en Champions League-titel. Hans insatser i herrlandslaget i fotboll har påverkat stora delar av vår nation. Hans omdöme vad gäller uttalanden om kön och fotboll, hans omdöme och tankar om sin roll i en grupp som ett landslag är vida debatterade. Han är en känd stjärna helt enkelt, och dessutom årsbarn med mig!

Många vill säga sitt om hans tidiga år, de år då han inte själv påverkade så mycket omgivningen utan mer var i händerna på uppväxtmiljö, kompisar, tränare med mera, även han själv har velat ge sin bild av detta. Man kan säga, för att göra en allegori på en av de mer kända observationerna av en stjärna: ”Många vill säga sig ha ’sett hans stjärna gå upp!’”

Här är hela filmen: Den unge Zlatan

Vi kommer alltså inte att främst behandla Zlatans framgångar här, eller eventuella motgångar, utan det som nu lyser mot oss från husen över landet: Stjärnor! Eller vi kommer inte att främst fokusera på alla stjärnor (även om det blir nog så många, så håll i er!) utan just den stjärnan som ligger bakom att vi nu ser stjärnor överallt.

Eller vad det nu är som ligger bakom. Finns det verkligen någon grund för att tro att en stjärna tändes, och kan man verkligen i så fall tro att den tändes av Herran (som psalmen lyder som vi kanske sjungit nu i advents- och jultid)?

Det är i alla fall denna stjärna som vi ska fokusera på nu inför helgen då delar av den kristna kyrkan firar jul med Jesu födelse som huvudtema och andra firar att de vise männen kommer (och säkert finns det delar av kyrkan som inte gör något särskilt jippo alls av detta, där skiljer vi oss ju lite åt i Kristi kropp på jorden). I den del som firar de vise männen i helgen så är fokus på att evangeliet/Guds glada budskap på ett tydligt sätt också är till alla folk, länder, språk, stammar, delar av jorden etc!

Vi fokuserar stjärnan utifrån främst den del av Bibeln som talar om Jesu födelse utifrån stjärnan: Matteusevangeliets andra kapitel (för att få en ännu mer detaljerad bild rekommenderas läsninga v också Lukasevangeliets andra kapitel, det som ofta kallas julevangeliet.

Matteusevangeliet kapitel 2

1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Tider och stunder och titlar

Redan utan stjärnan finns det några problem med detta som vi läste, det är lite utanför fokus på denna bloggpost, men finns omdiskuterat till exempel här. Den kanske främsta problematiken rör väl detta att Herodes lever och verkar i texten, men att Herodes dör innan Jesus födelse enligt det sätt att ange tid som säger att något är X år före eller efter Kristi födelse, vilket han gjorde omkring år 4 före Kristus. Dock är det nog inte värre med den saken än att någon räknat fel (i det här fallet munken Dionysius på 500-talet, som nog hade en tuff uppgift och även om vi använder hans uträkning tycks den lämna lite övrigt att önska).

En ytterligare svårighet är Quirinus, han var förvisso under tiden för Jesu födelse ämbetsinnehavare, men i den svenska texten står det ”ståthållare”, dock kan vi läsa noten i exempelvis Bibel 2000 där de beskriver honom som ”Ståthållare år 6-9 e. Kr i den romerska provinsen Syrien.” Den ende som verkar okej ur ett historiskt perspektiv tycks vara kejsare Augustus som var just kejsare under denna tid! En uppställning av dem ger följande årtal vid handen:

Augustus 63 före Kristus – 14 e Kr

Herodes 73 före Kristus – 4 före Kristus

Quirinius 51 före Kristus – 21 e Kr

Någonstans här bör ju Jesus födas i tiden, i en skärningspunkt då alla innehade sina ämbeten. Det som nu skrivits i denna post kanske inte helt reder ut förhållandena kring personer och deras poster, men vi får en riktlinje kring vad för år vi borde kika upp mot himlen för att se en eventuell stjärna. Jag tänker att år 4 före Kristus är den senaste tiden då Jesus kan födas om Bibeln är sann, eftersom Herodes den store ska vara med och i livet.

Stjärnan och stjärntydarna

Det som följer kan bli lite komplicerat, men vi får följa med och det är ofta så att det som ser lite lustigt ut ofta ser lustigt ut eftersom det inte finns samlade som en lösning i historien utan man får leta i många olika källor (dock är väl många källor bra, men det blir ju lite mer komplicerat!).

En sak som är viktigt när man studerar sådant som nu framstår som märkligt är ju att minnas att saker ändras, här illustrerat med att när min frus morfar var liten bodde han i samma hus, i samma by (Lögdeå), som nu (mer än 80 år senare). Dåtiden är likt nutiden så till Ida, men ändå så är det så att när han var liten då fanns det en telefon, ett ishus, flera affärer, bagerier etc i Lögdeå, för 50 år sedan fanns mycket av detta också. Nu ser det helt annorlunda ut, detta under loppet av ett liv på drygt 80 år!

Hur annorlunda är det inte då med en del saker för tvåtusen år sedan? Vi vet inte allt. Till exempel vet vi inte helt säkert om all tideräkning alltid sett likadan ut, vi vet inte om alla år räknades likadant, om det på något sätt blivit ett kontinuitetsbrott på något sätt någon gång under historien. Ett exempel kan vara då det judiska folket fördrevs från Israel, vad hände med skriftligt bevarad kunskap och krönikor då? Ett annat är frågan om vad som hände de år påsken skulle börja vid fullmåne och så var det molnigt över den orten som styrde (Jerusalem)? Vad händer då när vi räknar astronomiskt korrekt? Detta är ju ett exempel som kan spela roll i denna astronomiska fråga om en stjärna som tänds.

Det finns givetvis fler tankar att ha i huvudet, men vi har ju inte ens kommit fram till saken efter cirka två tusen ord, så vi går vidare!

Det vi kan säga som sammanfattning är att en mängd orsaker och anledningar kan göra att då vi försöker förstå historien så kanske vi dels inte kommer fram till hela sanningen, eller så kan vi stå där med flera lösningar, eller flera möjliga lösningar, men vi kan ibland ha svårt att säga vilken som är den rätta och de kan ibland vara svåra att få ihop. Det är nog inget att gråta över, det innebär antagligen ofta att vi antagligen funnit korrekt lösning, men att kunskapsluckor etc gör att vi har svårt att säga det hundraprocentigt säkert, och vi ser också att det kunde gått till på något mer sätt. Vi vet inte alltid allt om de kulturella betingelserna. Ett nutida exempel får vi om vi jämför med ett fiktivt reportage från mig från OS i Peking 2008. Om jag skulle skrivit och beskrivit så hade jag till exempel antagligen beskrivit starttiden på ett annat sätt än den som förstår kinesiskt kultur. I kinesisk kultur är åttan viktig (jämför tretalet, sjutalet, tiotalet i andra sammanhang), den som varit medveten om detta och förstått detta skulle belyst och betonat alla 8:or som skulle in (2008-08-08 invigning kl 8:08 lokal tid PM), men jag har kanske sagt att ”ungefär tio över åtta…”

Zlatan och andra stjärnor är viktigt!

I många stora kulturer världen över både i Sydamerika och Asien och Asien och Europa har stjärnor varit viktiga, man har tagit hjälp av astrologi för att få veta saker, för att tolka verkligheten, och även om detta är lite ”hokus pokus” för många så är kunskapen om stjärnorna och himlen från detta just verklig kunskap, kunskap och vetskap om himlens inbyggare och deras rörelser.

De tre vise männen

I västerländsk tradition är det tre vise män som kommer, de har fått namn Kaspar, Melchior och Baltasar, de är ibland omnämnda som tre kungar. Jag har själv sett tavlor på åtminstone tolv vise män i andra delar av den världsvida kyrkan.

De kallas i grundtexten  ”mager”, de kom antagligen från Babylon eller Persien (alltså nuvarande Irak/Iran) där man under lång tid var/varit intresserade av himlen och himlakropparna och de hade antagligen hovfunktionärer/astrologer hos regenterna i de olika rikena i området. Vi har uppgifter från Tiridates om ett besök år 10 före Kristus hos Herodes den store av stjärntydare och år 66 e Kr besökte astrologer österifrån (nog från Persien) m. fl. Rom med anledning av vad de sett på himlen (anges av Dio Cassius och Seutonius).

Var kom då Zlatan ifrån? Hur var hans barndom? Hur tändes stjärnan?

Ja om detta finns det en dokumentär och minst två böcker, men för denna himmelska stjärna vars ätteläggar nu har tänts i många fönster över världen, så ska vi nog tillbaka till omkring 44 före Kristus då Julius Caesar dog. Över hans likbål uppträdde en nova vilket man då trodde var en ny stjärna som föddes och det ledde till att man trodde att Caesar gått vidare till gudarna och anslutit sig till dem. Efter detta tycks stora stjärnor och stora män och kopplingen dem emellan varit på modet!

Vad visste man om en snickarson från Betlehem i det stora Babylon?

Vi kan köpa att Julius Caesar var känd i den antika världen, men en snickarson från Betlehem? Var han verkligen en stor man? Svar nej, säger jag. Det vi dock vet är att i Babel fanns sedan 500-talet före Kristus judar som deporterats och stannat kvar, det är inte bara i Sverige eller i nutiden vi deporterar och flyttar runt (här tänker jag på de osympatiska omflyttningarna av samer med flera). Det gjorde att judisk tro och tanke var känd, i alla bland lärda i Babylon/Persien etc.

Vem ska styra världen?

Det verkar ha funnits en messiasförväntan eller en förväntan om en stor härskare/ledare eller ett världsherravälde som skulle ha med Judéen (alltså det romerska namnet på Israel) att göra (från Tacitus, Josefus, Seutonius). Den fanns alltså också, eller kanske rent av främst, i den hedniska världen vilket gjorde att man höll koll på om stjärnorna ville säga något! Har man då hovastrologer så kommer tolkningarna av himlen och rörelserna på densamma riktigt nära makten och har lättare att komma in i de krönikor som skrivs i rikena.

Till saken! Finns det någon stjärna!?

Jadå, men kanske är de fler än en? Jag tror att en bakgrund är vad som hände på himlen innan stjärnan med stort ”S” uppträder, men en tolkning är ju förstås att dessa ”förrätter” till huvudmålet är själva stjärnan. Så här kommer lite rykande inaktuella presstoppare från tiden kring Jesu födelse.

Vill ni se en stjärna? 

År 7 före Kristus trädde Jupiter och Saturnus mitt för varandra 3 ggr samma år i Fiskarnas tecken vilket sker en gång på 800 år) och år 6 före Kristus närmade sig Saturnus, Jupiter och Mars varandra i Fiskarnas tecken (vilket händer en gång på 700 år). Detta var betydelsefullt astrologiskt, två lite olika tankar tycks ha funnits kring detta beroende på vilken kultur man frågar, men hur som helst: Fiskarna var förknippat med Israel eller yttersta tiden, den var den sista bilden i zodiaken, själva slutet. Jupiter var förknippad med världshärskaren, eller en kungastjärna, Saturnus med Judéen (eller Israel, Palestina beroende på vilket epitet från romarriket vi väljer). Här finns det en tanke om att romarna i sitt gudamenageri, i sin gudavärld, förknippade den romerska guden Saturnus med den judiske JHWH och att det är därför som den judiska sabbatsdagen (lördagen) kallas Saturnus dag (jmf. engelskans Saturday). Tretalet var viktigt även för babylonierna så dessa triader gjorde dem, vad vi förstår, liksom beredda, eller på tårna; de blev antagligen nyfikna och förväntansfulla, de tankar som fanns om en kommande storhet fick nu liksom lite mer substans!

För judiskt vidkommande fanns det en tradition att Mose födelse skulle ha förebådades eller föregåtts av en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus i Fiskarnas tecken. Mose sågs ju som förebådande Messias:

Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. (5 mosebok kap 18 vers 15)

Det är som de brev man kan få med inbjudningar till kungen (man får inbjudan en vecka innan som jag minns (det har att göra med etiketten tror jag), men långt i förväg får man en tydlig ledtråd om att man ska vara beredd på att kungen kommer att inbjuda och vilken dag det handlar om), redan det första brevet gör den som får det antagligen beredd och förväntansfull!

Vem tänder stjärnorna? Vem dödar barnen?

I bibeltexten läser vi om Herodes fråga och stjärntydarnas svar:

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig…16När Herodes märkte att han blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinning, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. (Matteusevangeliet kap. 2)

Detta lede till att kung Herodes dödar alla gossar under två år. Eftersom Herodes dör i mars/april år 4 före Kristus så bör det vara något sådant avstånd minst till det som stjärntydarna och Herodes talar om, alltså omkring år 6 före Kristus. Om jag förstått det rätt så finns det tecken som tyder på att Herodes inte var helt vid sina sinnens fulla bruk på slutet och kanske blivit lite åsidosatt eller i alla fall inte helt regent på grund av det, och då kanske de inte kom på hans dödsbädd och var de där år 5 före Kristus så kan ju båda händelserna på stjärnhimlen ha inträffat före ankomsten och inom två år.

För mig som inte är direkt astronom så har jag uppfattat det som att de två som på engelska heter Berlin Star Table och Sippar Star Almanac berättar att det från år 7 före Kristus var stort intresse och fokus på stjärnhimlen. Också Josefus nämner att det år som följde på konjunktionen år 7 före Kristus så blev det en ovanligt stark messiansk rörelse i Judéen, men att den blev hårdhänt nedslagen av kung Herodes.

Vem är då stjärnan? 

Om detta hade varit en skrivelse om Zlatan Ibrahimovíc så hade det varit självklart vem stjärnan är, eller var (Mr Ibrahimovic!) men nu då? Det är ju självklart så att det kan ha varit ett fenomen skapat av Gud utan resten av skapelsen involverad, något som inte lämnat ens det obetydligaste spår, men om man tänker sig att evangelierna är på riktigt så kan det ju finnas spår.

De vanligaste tankarna är att det varit en supernova, en komet eller bara stjärnkonjunktionen.

Supernova 

En supernova sågs under antiken som en stjärna som föddes (nu vet vi att det är en stjärna som flammar upp). Ifrån kinesiska källor finns noteringar om en sådan supernova år 5/4 före Kristus.

Komet

En stillastående stjärna tyder på en komet, en komet med svans. En komet med svans kan ge intrycket att de står stilla över en särskild plats på jordytan. I antika texter tycks man använda begrepp som stillastående stjärna just om kometer med svans (när de ger intrycket att de stannar över en speciell plats). Josefus berättar om att år 12 före Kristus så stod en komet stilla över Rom i flera dagar i samband med Markus Agrippas död.

Åter till Kina som har noteringar om vad som syntes på himlen, när och hur länge.  En komet med svans syntes och noterades i Kina år 12 före Kristus, år 5 före Kristus och år 4 före Kristus. År 5 är väl egentligen den som passar bäst och den tycks ha synts under våren (vilket kan stämma bra med att herdarna sov ute) och den tycks ha varit synlig i sjuttio dagar vilket ger magerna/stjärntydarna tid att resa till Israel om de gjorde det ifrån Persien/Irak under det att stjärnan syntes.

En annan möjlighet är att de helt enkelt ser stjärnkonjunktionen, går till judarnas kung (i Jerusalem) och där får de höra att det är Betlehem de borde åka till och får hjälp av exv. en ängel eller dyl. i form av en stjärna/ett lysande bloss.

Bonusmaterial

Det finns också intressant koppling till de två år som stjärntydarna svarar Herodes det tycks ha funnits spår av en förväntan hos det judiska folket om att en speciell/märklig formation av stjärnor (konjunktion) ska föregå Messias födelse (A. Edersheim). Och i en Midrash (lärande berättelse eller utläggning av Skriften (Gamla Testamentet)) så berättas att det ska visa sig en stjärna i öster just två år före Messias födelse (Beth ha-Midrash sammanställd av Jellinek)!

Slutkommentar

Detta är alltså några tänkbara möjligheter, vilket gör att vi inte alls måste vika oss för spekulationer kring att ”den där stjärnan det fanns nog mest på det bloss som de bibliska författarna rökte på för att dikta ihop smörjan som sedan blev världens mest lästa bok!” utan den står sig som fin dekoration och astronomiskt fenomen och som vägvisare till livet!

/ Martin Walldén

Artikeln som pdf

Annonser

Varför just kristen? ”Vad är sanning?” – del 6

”Vad är sanning?” 

Denna fråga ställde Pontius Pilatus till Jesus, då han stod inför att fria eller att fälla Jesus i det som har blivit ett av historiens mest omtalade justitiemord.(1) Men frågan som sådan är helt avgörande och grundläggande när det gäller kristen tro och ett starkt och avgörande skäl till varför jag är en kristen och inte har anslutit mig till någon annan livsåskådning, vare sig religiös eller gudlös.

SANNINGENS NATUR

Sanningen är något i sig själv och den har en Gudagiven natur, och det är så vi kan känna igen sanningen. I Bibeln är sanning ett fundamentalt uttryck för Guds natur. Det visar oss VEM Gud är och VAD han står för, nämligen för fasthet, säkerhet, pålitlighet och trofasthet. När sanningen beskriver något, oavsett vad det är, då är det alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande verklighet som den beskriver.(2) Det vill säga, att vi med säkerhet kan veta att sanningen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som den beskriver. Sanningen lånar sig aldrig till några billiga ”PR-vinster” eller ”PR-trick”, utan beskriver verkligheten som den är, utan att försköna eller smutskasta, förgylla eller mörklägga den.

Joh 14 6
Jesus säger. ”Jag är vägen, sanning och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

Gud finns och därmed finns också den sanning som jag skriver om här. Gud är den sanningens absoluta förutsättning. Och då skriver jag inte om vilken Gud som helst, utan om den Gud som är evig, som är en person och som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(3) Detta som behöver upprepas gång på gång, vilket jag också gör, därför att det finns människor som med förkärlek blandar ihop religionernas många olika ”gudar” med Bibelns Gud. Till och med tomtar och troll och ”spagettimonster” etc. finns med i deras extrema föreställningsvärld.

I samhället och i vårt vardagliga tal så rör vi oss med olika sanningsbegrepp.(4)  Detta gör vi mer eller mindre medvetet. Men det är inget av dem som ”håller måttet” i en jämförelse med det sanningsbegrepp som jag skriver om här och nu. Det vill säga, att vi kan inte säkert veta att de olika sanningsbegreppen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som de beskriver. Därför ska vi inte förväxla de olika sanningsbegreppen med detta sanningsbegrepp. Jag återkommer till dessa sanningsbegrepp i min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext.

Sanningens natur

  • Sanningen är evig. Sanningen är evig såsom Gud är evig. Det betyder, att sanningen har alltid funnits och den kommer alltid att finnas i tid och evighet, till skillnad från alla övriga sanningsbegrepp som är temporära.(5)
  • Sanningen är oföränderlig. Sanningen kan inte förändras av några mänskliga teorier eller diskussioner. Inga argument, hur välformulerade de än är, kan förändra sanningen. Det är med sanningen som det är med Guds existens och med hans natur. Gud finns och det är ett oföränderligt faktum och hans natur förändras aldrig. På samma sätt är sanningen oföränderlig.(6) Det är sanningens natur.
  • Sanningen är fundamental. Den är grundläggande för hela vår tillvaro och fungerar som ett bärkraftig fundament i liv och död, i tid och evighet, och för varje människa som bejakar den och som erkänner sitt totala beroende av den.(7)  Och Gud har tänkt, att hans församling ska vara Sanningens stödjepelare och grundfäste(8)  i den här tillvaron som vi lever i här och nu, där både lögner,           halvsanningar och de olika sanningsbegreppen tampas om utrymmet.
  • Sanningen kan inte besegras. Sanningen kan attackeras och ifrågasättas, men den är omöjlig att besegra. Endast för sanningen förmår vi något, aldrig mot sanningen.(9)  Sanningen kommer alltid att hinna ikapp oss, förr eller senare, oberoende av vem eller vilka vi är. Det är med sanningen som det är med Gud. Hos dem finns inget anseende till   personen.(10)  Vare sig med ord eller handlingar, teoretiskt eller i det praktiska och verkliga livet har vi möjlighet att besegra sanningen. Lögnen kan besegras, och den kommer att slutgiltigt besegras, men inte sanningen. Jesus, som är sanningen personifierad och som är full av nåd och sanning(11)   en oslagbar kombination – han dödades och begravdes, men han uppstod igen från de döda på tredje dagen,(12) och han lever för tid och evighet, precis som sanningen gör.
  • Sanningen är trovärdig. Det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är aldrig trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför går kristen tro, såsom den beskrivs i Bibeln, alltid hand i hand med sanningen. Den tro som Gud har gett oss som en gåva och sanningen, som också är Gudagiven, hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Och kristen tro och sanningen allierar sig aldrig någonsin med lögnen eller med några halvsanningar, utan de bevarar alltid sin integritet och sin trovärdighet.(13) 
  • Sanningen är absolut och objektiv. Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån. Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva. I min nästa bloggtext återkommer jag till dessa båda begrepp.

Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk

Jesus, som är Bibelns kärna och stjärna, han proklammerar att Ditt ord är sanning. Jesus, som är Sanningen personifierad och som har fått namnet Guds Ord, han är den slutgiltige auktoriteten när det gäller att uttala sig om detta. Det har med Jesu sanningsanspråk att göra.(14)

Varje person  i Gudomen och sanningen hör ihop med varandra på ett odelbart sätt, och då talar vi om absolut och objektiv sanning som de personifierar och representerar.(15)

INFORMATION OCH FRIHET

Sann information och sann frihet är något av den kristna trons och det kristna livets signum.

Men detta får jag återkomma till i min nästa bloggtext.

 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

Källor: (1) Joh. 18:1-19:42. 18:38. Justitiemord: När man under rättsliga former dömer en oskyldig. (2) I GT är det hebreiska ordet ämät det viktigaste ordet för sanning, och i NT är det grekiska ordet aletheia huvudordet för sanning. Båda orden har den betydelsen som jag angav i texten här ovan. (3) Jes. 40:28. Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. Ps. 19:1-5. Hebr. 11:3. I Bibeln beskrivs historiska tider, händelser, platser och personer. I både GT och NT. 1 Joh. 1:1-4. Apg. 4:19-20. Rom. 2:14-15. 9:1. Joh. 1:14, 18. 10:30. (4) 1. Analytisk sanning. 2. Empirisk sanning. 3. Vetenskaplig sanning. 4. Naturvetenskaplig sanning. 5. Sanning som ett filosofiskt grundbegrepp. 6. Sanning i normalt språkbruk. 7. Personlig sanning. (5) Ps. 117:2. Temporär: För viss tid, tillfällig, övergående. (6) Hela Ps. 119 dokumenterar detta. (7) Hebr. 1:3. Ps. 119:105. (8) 1 Tim. 3:15. (9) 2 Kor. 13:8. (10) Rom. 2:11. 5 Mos. 10:17. 2 Krön. 19:7. (11) Joh. 14:6. 1:14, 17. (12) Joh. 11:25-26. I GT har vi profetior om detta, och i NT uppfyllelsen av dessa profetior. (13) Ef. 4:25. Sak. 8:16-17. 1 Joh. 2:21. 2 Tess. 2:12-13. Ef. 4:15, 25. 2 Joh. v.1-4. 3 Joh. v.3-4. 1 Tim. 2:1-4. v.4. (14) Joh. 17:17. Ps. 119:160. Joh. 14:6. Upp. 19:13. Joh. 1:1, 14. (15) Tit. 1:1-2. 4 Mos. 23:19. Joh. 14:6. 1:14, 17. 15:26. 16:13.  

God jul!

Nu börjar den; jultiden! Julfriden hoppas jag följer i dess spår för er alla!

Bloggen vill här påminna om orsaken till denna uppståndelse som nu är; att Gud har blivit människa i Jesus. Gud har blivit människa för att dela våra villkor, för att ge oss möjligheten att leva i gemenskap med Gud, för att visa detta för oss och visa vem Gud är.

image
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv. (Johannesevangeliet 3:16)

Man kan ha många olika tankar om vem Gud är och vad Gud vill med oss, men så här säger Jesus själv i sin predikan som brukar kallas för Jesus programförklaring!

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. (Lukas evangelium kapitel 4 verserna 16-21)

Med detta tar bloggredaktören en smula julledigt fram till mellandagarna! Allt gott tillönskas er alla!

God jul! / Martin Walldén bloggredaktör

Apologetik del 10 – Fria eller fälla

När man kommer ut som kristen så är det några saker som man ofta råkar ut för, eller upptäcker eller får vara med om. Som en liten guide, som en medvandrares, eller som en liten guide till den kristna världen för den som har en annan tro finns denna bloggpostserie.

img_7436
Jag vill komma ut! Eller om det är in?!

Idag vill jag peka på det som ibland framkommer; att många tycks anse att en kristen tror på en väldigt vacker saga, och att den är som allra vackrast i decembermörkret när berättelsen liksom vänder mörkret till ljus! Det är bara en saga, men den gör att vi tänker stjärnor och ljus och den handlar om godhet och ljuset som övervinner mörkret, gott så!

Julens berättelse kan ses som en ganska svag länk i argumentationen kring Bibelns trovärdighet, vi har inga utombibliska källor till ängelns besök hos Maria, inga utombibliska källor som berättar om jungfrufödseln.

Det jag tänkte spetsa in mig på idag är hur vi förhåller oss till antika källor, i all enkelhet, men med uppmaningen att fria eller fälla trovärdighetsomdömet efter samma måttstock!

Det blir inget revolutionerande eller djuplodande, men ändå en rätt viktig iakttagelse jag gjort i samtal och diskussioner och debatter som jag själv deltagit i och sådant jag tagit del av från andra, en inte så ringa del av detta kunde gott läsas av historielärare och religionslärare, att fria eller fälla och att veta med vilken säkerhet man talar om sådan som varit är av vikt och av vikt att ge vidare, det är viktigt med källkritik både av dagens fake news och gårdagens händelser! Jag tar avstamp i Julius Caesar och Lukas.

Vi börjar i Lukasevangeliet kapitel 2 (Folkbibelns översättning)

Jesu födelse

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus✱ utgick ett påbud att hela världen✱ skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen✱, och den hölls när Quirinius✱ styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet✱.
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren✱. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.”✱

15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ”Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!” 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Ett slags sammanfattning som vid tidpunkten då detta skrivs synes rätt balanserad och som är enkel att finna (på Wikipedia) återges här:

Forskare vet inte exakt vilket år eller dag som Jesus föddes. Enligt Matteusevangeliet och Lukasevangeliet ägde Jesu födelse rum under Herodes regeringstid som varade fram till kungens död år 4 f.Kr.[3] Emellertid beskriver Lukasevangeliet att Jesus föddes i samband med den första skattskrivningen av de romerska provinserna Syrien och Judeen, under Quirinius, vilken inträffade år 6 e.Kr.[4] Bibelforskare har traditionellt försökt att förena dessa uppgifter, men vissa forskare ser detta som ett misstag av författaren till Lukas evangelium.[5] Det är dock mycket möjligt att det i Lukasevangeliet talas om dels en folkräkning under kejsar Augustus och dels den skattskrivning i provinsen Syrien som hölls år 8 f.Kr. då Quirinius hade det militära ansvaret för provinsen.[6] Den allmänna uppfattningen bland bibelforskare är idag ett födelsedatum som inföll mellan åren 7 och 4 f.Kr.[7]Av de fyra evangelierna är det bara Matteus– och Lukasevangeliet som redogör för Jesu genealogi.[8] Redogörelserna i de båda evangelierna är dock väsentligt olika[9] och samtida lärda ser i allmänhet släkttavlorna som teologiska konstruktioner.[10] Vissa har menat att Matteus vill understryka att Jesus var ett messianskt barn av kunglig härstamning, då han nämner kung Salomo, medan Lukas släktforskning är prästerlig och nämner Levi.[11]En annan förklaring som Peter Fjellstedt anger är att Lukas visar Marias stamtavla, medan Matteus visar Josefs.[12] Båda släkttavlorna visar att Jesus var släkt med kung David och därigenom även med Abraham. Listorna mellan Abraham och David är identiska, men skiljer sig åt mellan David och Josef. Matteus börjar med Salomo och fortsätter med kungarna i Juda rike till den sista kungen, Jojakin. Efter Jojakin avslutas raden kungar då Juda erövrades och folket fördes bort till Babylon. Således visar Matteus att Jesus var en avkomling till kungarna i Israel. Lukas släktforskning är längre än Matteus och går tillbaka till Adam och ger fler namn mellan David och Jesus.

Jesu liv börjar enligt Lukasevangeliet i staden Nasaret i Galileen i nuvarande Israel. Det berättas där hur ängeln Gabriel besökte en ung israelitisk kvinna vid namn Maria och förkunnade att hon skulle föda en son som skulle kallas ”den Högstes son” (alltså Guds son). Det skulle ske genom den Helige Ande, utan medverkan av någon man. Marias trolovade Josef var alltså enligt Nya Testamentet inte far till barnet, och Maria betraktas i den kristna kyrkan traditionellt som jungfru. Josef nämns bara ett fåtal gånger, när författarna beskriver Jesu barndom. Han nämns inte en enda gång i texterna efter att Jesu offentliga verksamhet börjat.

Enligt Lukasevangeliet fick paret till följd av ovan nämnda folkräkning bege sig till staden Betlehem, strax söder om Jerusalem. Maria födde där sin son och lade honom i en krubba (matho) för djur, eftersom det var fullbelagt i härbärget. I samband med födelsen uppenbarade sig en stor grupp änglar för några herdar i närheten. Enligt Matteus evangelium fick den unga familjen en tid senare besök av stjärntydare (de tre vise männen) som kom resande österifrån med gåvor till barnet i form av guld, rökelse och myrra. Männen frågade i hovet i Jerusalem om judarnas nyfödde konung. Kung Herodes den store blev misstänksam över denne ”konung” och lät döda alla gossebarn under 2 år i trakten (se Barnamorden i Betlehem). Jesu familj lyckades dock fly till Egypten och återvände först när kungen var död. De bosatte sig i Nasaret för att undvika att leva under Herodes son och efterträdare Herodes Archelaos styre.[13] När Jesus var 12 år besökte han enligt Lukasevangeliet Jerusalems tempel och förde kloka samtal med de lärda. Det finns inga uppgifter i Nya Testamentet om vad Jesus gjorde eller var han befann sig mellan 12- och 30-årsåldern.

I Markusevangeliet, Bibel 2000, kallas Jesus för en snickare. Matteus säger enligt Bibel 2000 att han var son till en snickare. Det grekiska ordet som används i evangeliet är tekton som betyder ”byggmästare”, vilket tyder på att han kan ha varit en hantverkare, till exempel en timmerman.

Nu till själva mitt ärende, som kan vara av vikt både för dig som är kristen och för dig som är troende av annat slag (ateist, annan religiös tro eller dylikt), ett vanligt sätt att betrakta Lukas uppgifter är att han snurrat tillsaker eller berättar saker som inte är sant eftersom vi inte känner till denna skattskrivning från andra källor, eller att han talar om skattskrivningen som inträffade år 6 efter Jesu födelse. Det som ofta förbises är att Lukas visst nämner denna skattskrivning, men i sin andra bok Apostlagärningarna där han skriver:

Efter honom, medan skattskrivningen pågick, kom Judas från Galileen och lyckades dra med sig många människor. Men också han miste livet, och hela skaran som hade följt honom skingrades.

(Apostlagärningarna 5:37)

Till saken hör att Josefus anger att detta uppror skedde under den skattskrivning som var år 6 efter Kristus.

Så Lukas är, vad vi vet, ensam om att berätta om denna första skattskrivning (dock kan man resonera om den finns omnämnd indirekt).

Så var då tärningen kastad och vi går till:

Julius Caesar!

Han krigade och stod i på många håll, vi är många som kan tänka på citat som han ska ha yttrat, vi kanske t o m kan dem på latin!

File:Flag of France.svg
Erövrade Julius Caesar Gallien/Frankrike!? ”Läs allt om ‘et!

Gallien (ungefär nuvarande Frankrike) införlivades av Julius (innan han var Caesar), så småningom även Brittanien i denna veva.

Men vem berättar om detta? Jo, Julius Caesar själv! I sina minnesanteckningar. Ändå lär vi oss detta i skolan, och vi bygger hela populärkulturberättelser på detta!

Här kan jag tycka att antalet skriftliga källor som berättar om respektive händelse tycks rätt så lika?

Men Lukas är ju tendensi…religiös!?

Lukas berättar absolut med ett syfte, ett slags berättande som inte är helt okänt eller obrukat för romerska kejsare och andra makthavare. Skillnaden är väl att Lukas syftar inte främst till att framhäva sig själv, medan en del av mytbildning kring en romersk kejsare just vill göra det. Berättelserna om Julius Caesar liknar i mångt och mycket Erikskrönikan eller berättelserna om Gustav Vasa och hans förehavanden (en del av den berättelsen kan fortfarande skådas i det före detta Mariakoret i Uppsala domkyrka, en slags idealisering av sig och framhävande av de ideal som ses som bra)!

 

File:Gustav Vasa tomb.jpg
Gustav Vasas gravvård i Mariakoret i Uppsala domkyrka. Runt omkring är citat och målningar som framhäver hans styre och person. Bild: Adville

Så att Lukas ensam nämner en skattskrivning, som i hans återgivning inte kan vara den som inträffade år 6 efter Kristus, gör honom inte per definition felaktig. Det hade förstås varit bättre om det hade funnits ännu fler skriftbelägg, men med den övriga information som Lukas ger som har hållit för granskning så kan vi nog med fog anse honom trovärdig även här!

Så en glad advent och en god jul önskar jag er!

/ Martin Walldén

Veckans boktips – En enda Gud Allah eller Jesus?

Veckans bloggpost är ett boktips, för att få stämningen kanske följande slinga kan hjälpa någon del av oss? !

Idag tänkte jag säga några ord om en lite djupare bok, men kanske ändå mer lättläst, än Repor i bordsskivan som var aktuell i inslaget ovan, boken heter:

En enda Gud Allah eller Jesus? – En före detta muslim granskar bevisen för islam och kristen tro. 

och författaren heter:

Nabeel Qureshi

Betraktad som en deckare så ger denna bok ytterst lite spänning, man kan liksom i titeln ana hur det kommer att sluta (En före detta muslim granskar…, Ja, få se, vilket av alternativen kommer att vinna efter 352 sidor?) så oavsett hur mycket Quereshi skulle försöka skapa någon osäkerhet om hur det kommer att gå, eller vad han kommer att finna starkast argument för, så är det inte en spänningsroman. Det blir lite som att göra en film om Titanic där spänningsmomentet skulle kretsa omkring ifall hon kommer fram hel och hållen till New York eller inte, vilket de flesta nog vet svaret på. Dock så är det så att populära filmer om detta drama ändå kan göras, men ur en annan vinkel, vilket också är denna boks strategi!

Som ateist vad har denna bloggpost med mig att göra?

För en kristen kan man kanske ana att det finns en poäng att läsa denna bok, att ta del av argumenten och jämförelsen med den muslimska tron, men om man har en ateistisk tro då? Finns det någon poäng eller behållning då? Eller något skäl att läsa den?

Ett skäl skulle nog vara för att ytterligare kika på detta med huruvida man kan klumpa ihop religion i en klump, här får man en rätt god och lättillgänglig jämförelse mellan de två största av världens religioner, två varom det ofta sägs att de har en gemensam grund, samma Gud med mera.

Eller som muslim?

Om man är muslim då, vad finns det för skäl att läsa den då? Kanske just att den inte utgår ifrån ett kristet perspektiv på Koranen, sanning, islam, Jesus och andra frågor utan börjar i hur en muslim resonerar om saken. Följer man då tråden genom boken så kommer man kanske till en punkt där man behöver hitta svar på invändningarna från bokens författare för att kunna vidhålla sin tro, eller får gå emot sitt förnuft.

Själva bokrecensionen

Rent läsmässigt är den gott skriven genom att vi får följa Qureshis resa i förhållande till lärosatser, i förhållande till sin muslimska kultur och sina kristna vänner, vi ställs inför bokens olika resonemang och frågeställningar och överväganden tillsammans med en person som brottas med dem och samtidigt en som förklarar varför just vissa frågor innebär en brottning; för en muslim är ju självklart inte frågan om det kan finnas en transcendent Gud någon stor sak (som när en ateist och en kristen samtalar om sin respektive tro, men däremot att eller om Jesus dog på korset (vilket för många, särskilt forskare och akademiker, i Sverige och Europa och USA nog i stor utsträckning ses som ”säkert som ‘amen’ i kyrkan”).

Ännu ett skäl till att läsa denna bok är att den ger lite mer varför Qureshi blev kristen, och hur några andra blev det, trots att det kostade på att konvertera (bland annat möter vi en kvinna från Saudi-Arabien), men det är ändå mer som en bakgrund, om än effektfull och läsvärd, än själva berättelsen (han har skrivit mer om detta i boken Jag sökte Allah och fann Jesus).

Nya lärdomar eller återupptäckande är en annan väldigt stor behållning av boken. Allt ifrån hur Koranen tillkom, att den inte tillkom på arabiska, att den är väldigt väldokumenterat utrensad och ansad, de filosofiska implikationerna av en evig Koran, av hur Paulus och kyrkomötet i Nicaea används på ett rätt så ohistoriskt sätt, hur en muslim relaterar till Koranen och invändningar emot densamma, hur man ser på Muhammed och hans roll, vad som faktiskt finns för källor till Koranens tidiga historia och Muhammeds liv och leverne.

Några exempel på ämnen som behandlas:

  • Sharia kontra evangeliet
  • Tawhid eller treenigheten
  • Muhammed eller Jesus – två olika religionsstiftare
  • Dog Jesus på korset? ”Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så” (Sura 4.157)
  • Uppstod Jesus från de döda?
  • Påstod Jesus att han var Gud?
  • Är Muhammed Guds profet?
  • Är Koranen Guds ord?

De flesta av dessa ämnen är för mig inte nya, till och med rätt så välprenetrerade, och ändå så är vinkeln lite annorlunda så att det tillför mig nytt, eller så är en viss aspekt av dessa frågor lite annorlunda i samtal med en muslim vilket ger lite andra infallsvinklar vilket öppnar och vidgar vyerna!

Omdöme

Jag tycker boken är välskriven och lättillgänglig, särskilt inledningsvis då man får följa personer och får frågor som ansluter till ämnet, mot slutet är det som om författaren hoppas och tror att vi är med på tåget utan så många sådana extra sidvändarfinesser, och det är vi nog många av oss, men det ger en känsla av att boken är lite mindre välarbetad i slutet vad gäller läsupplevelsen. Boken är dock skarp i sina slutsatser, vänlig i sitt bemötande av den andre och eftersom vi som läser den vet att den är på stort allvar för åtminstone författaren så vill i alla fall jag gärna ta del av det som står och då detta också är skarpsinnigt och till och med ger ny kunskap och nya perspektiv (trots att rubrikerna inte ger skäl kanske att det) då är det bara att rekommendera boken!

 

Varför just kristen? – Inte en okänd Gud

Vi kan veta att GUD FINNS, men vi kan också veta VEM och HURUDAN Gud är. Och då syftar jag inte på någon av de många religionernas olika ”gudar”, utan på den Gud som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors samveten och erfarenheter, men framför allt i och genom Jesus Kristus. Jesus, som är Guds Son och ”ett med sin Far”, han ger oss en korrekt och trovärdig Gudsbild, så att vi slipper att gå vilse ibland alla mänskligt konstruerade och felaktiga föreställningar och uppfattningar om Gud.(1) 

Det kristna livets signum

Som kristen tror jag inte på en okänd Gud. Det är det kristna livets signum och hör till det unika med att vara kristen, nämligen att vi kan veta vem vi tror på.(2)  Vi behöver inte famla i okunnighet och förvirring angående den Gud som vi tror på. Därför är jag kristen. 

En relation med Gud

Som kristen har jag inte enbart en teoretisk kunskap om Gud, utan framförallt en daglig relation med honom. En personlig relation med en personlig Gud. Grundläggande så handlar kristen tro och kristet liv inte om religion, utan om en relation med varje person i Gudomen, där varje del av vår personlighet är involverade. 

Guds namn och karaktär

I Bibeln och i det kristna tänkandet, så är Guds namn och hans karaktär oerhört viktigt, därför att det är genom Guds namn och hans karaktär som vi får veta vem och hurudan Gud är. Därför har vi i Bibeln en presentation av Guds namn och av hans karaktärsdrag. Listan kunde göras lång, men här får jag begränsa mig till några grundläggande namn och karaktärsdrag som Gud har.

Gud är en Förbundsgud, vilket innebär att Gud har olika Förbundsnamn. Namn med en oerhörd dignitet, som vart och ett av dem talar om för oss vem Gud är och vad han har förbundit sig att vara, tala och göra för oss människor. Och framför allt för de människor som vill ha med honom att göra. Det bryter nämligen emot Guds karaktär, att tvinga någon människa att ha med honom att göra, både under vårt liv här och nu och sedan i evigheten. Men vill vi ha med Gud att göra, då får vi också lära känna honom. Detta hör ihop med vartannat på ett odelbart sätt.

Här nämner jag de förbundsnamn som Gud har: Allsmäktig Gud, Alltillräcklig Gud, Överflödets Gud, Den Gud som är mera än nog. Herren vår Rättfärdighet, Herren vår Herde, Herren vår Frid, Herren vår Läkare, Herren vår Försörjare, Herren vårt Segerbanér, Herren Den alltid närvarande och Herren vår Helgelse.(3) Gud är allt detta för sina barn och för sitt folk, och det är därför vi kan säga, mitt i alla omständigheter och förhållanden som kan vara både bristfälliga och långt ifrån optimala, att mig skall intet fattas, för Gud är med mig.(4)  Detta som människor genom hela historien kan vittna om, att det är deras erfarenhet, även under förföljelse och mycket svåra förhållanden.

Men jag är samtidigt medveten om,  att de människor som inte tror på Gud och som även aktivt förnekar Guds existens, de vet inte något om dessa erfarenheter, därför att de ingår inte i deras sekulära världsbild och dessa erfarenheter ligger därför utanför deras referensramar. Men trots detta, så har många av dem mycket bestämda åsikter och föreställningar om Gud. Som t.ex Richard Dawkins i en av sina böcker: ”Illusionen om Gud”.(5)  En för övrigt överskattad bok, i sin avsaknad av de avgörande argumenten för Guds icke-existens. Men det är både fördomsfullt och motsägelsefullt att Dawkins och andra med honom har så många och bestämda åsikter om den Gud vars existens de samtidigt förnekar. Åsikter som de är mycket angelägna om att torgföra, och som de har sin fulla rätt att göra. Men utifrån deras utgångspunkt eller position, så är det egentligen bortkastad tid och energi på den Gud som de påstår inte finns. Enkelt sagt: Den Gud som inte finns behöver varken förnekas eller beskrivas. Men samtidigt förstår jag dem, därför att deras osäkerhet lyser igenom och är en drivkraft som inte ska underskattas. Hur gärna skulle inte Dawkins och andra ateister med honom vilja säga, att ´nu vet vi, bortom alla tvivel, att Gud inte finns´. Men den dagen lyser med sin frånvaro. Dawkins och andra med honom får nöja sig med att konstatera, att ”jag vet inte säkert, men jag anser det mycket osannolikt att Gud finns, och jag baserar mitt liv på antagandet att han inte gör det”.(6)  Men av allt att döma, så räcker inte det antagandet för dessa ateister och Gudsförnekare, för deras jakt fortsätter efter de avgörande argumenten. För några bevis på Guds icke-existens vet de, att sådana inte finns.

Nåväl. Nog om detta här och nu.

Här nämner jag några av Guds karaktärsdrag:

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 21.51.05

Gud är bland annat allvetande!

– Gud är evig.(7)

Det betyder, att Gud är utan början och utan slut. Gud har ingen upphovsman och ingen avslutare. Detta är ett axiom, en grundsanning, när det gäller Gud. Det betyder, att Gud har alltid funnits, Gud finns just nu och Gud kommer alltid att finnas, i tid och evighet. Men det betyder också, att om Gud inte är evig, då har han aldrig funnits, då finns han inte just nu och då kommer han heller aldrig att finnas, förutom i människors religiösa fantasier och föreställningsvärld. Men nu är och förblir det ett axiom, en grundsanning, att Gud är evig.

– Gud vet allt.(8)

Gud är allvetande på grund av att han är evig och har den totala överblicken över oss människor och över allt skapat.(9) För somliga människor är detta skrämmande, medan det för andra av oss innebär en orubblig trygghet och säkerhet. Eftersom Gud är evig och vet allt, så är han objektiv, till skillnad från oss människor som inte vet allt och som därför är subjektiva. Detta är en grundläggande orsak till varför jag är kristen och vill ha med Gud att göra. Jag erkänner, att jag behöver någon som är större än mig själv och som har ett obegränsat kunskapsföråd, och som därför kan utöva ett objektivt inflytande över mig, så att jag slipper att gå ner mig i subjektivitetens träskmarker.

– Gud är rättfärdig.(10) 

Det går som en röd tråd genom hela Bibeln, att Gud är rättfärdig. Gud har en rätt färdighet och skicklighet inom livets alla områden och han gör inga missbedömningar eller misstag. Det är en fundamental egenskap hos Gud. Objektiv rätt och rättvisa utgår från Guds rättfärdighet, och allt vad Gud är, talar och gör, det är, talar och gör han på grund av att han är rättfärdig.(11)  Kärlek, barmhärtighet, nåd, godhet och trofasthet, som alla är exempel på Guds karaktär, de har sina rötter i Guds rättfärdighet och bestäms av den. 

– Gud är sanningen personifierad.(12)

Gud kan inte ljuga. Han saknar förmåga att ljuga. Detta har Gud gemensamt med sin Son, Jesus Kristus, och med Den helige Ande. Varje person i Gudomen är sanningen personifierad och kan därför inte ljuga.(13) Detta som ytterst har med trovärdighet att göra, därför att det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är inte trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför är det så tragiskt då människor tror på lögnen, därför att de inte tar reda på vad som är sanning och vad som är lögn i trender och propaganda i vårt samhälle, som präglas av medial massinformation utan objektiva värderingar. Här är Djävulen Guds totala motsats. Han är ”lögnens fader” och därmed lögnens upphovsman, som står bakom alla lögner, all villfarelse och allt bedrägeri i världen.(14)  Som kristen tar jag bestämt avstånd ifrån honom och ifrån den han är och ifrån allt det som han står för.

Vi människor kan ljuga och vi kan därför bedra och vilseleda både oss själva och andra. Tyvärr är detta ett grundproblem som vi människor har. Därför måste vi vara extra vaksamma och bestämma oss för att tala sanning och låta bli att ljuga. Det är ett medvetet viljebeslut som vi var och en måste fatta. Ja, att hata och lägga undan lögnen och istället älska sanningen och tala sanning med varandra.(15)  Gud behöver aldrig bestämma sig för att tala sanning, därför att han kan enbart tala sanning, och då handlar det om absolut och objektiv sanning som Gud talar och står för. Detta med absolut och objektiv sanning är så viktigt och avgörande för oss människor. Därför återkommer jag till detta sanningsbegrepp i min nästa bloggtext. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

(Detta är del 5 av Bength Gustafsons serie Varför just kristen?)

Källor: (1) Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. 1 Mos. 1:1. Hebr. 11:3. Ps. 33:6. 148:1-14. Upp. 1:8. 21:6. 22:13. Rom. 2:14-15. Joh. 1:14, 18. 3:16. 10:30. 14:6-11. (2) 2 Tim. 1:12. Apg. 17:22-31. v.23. (3) Mose var väl medveten om betydelsen av Guds namn för sitt liv och sin tjänst. 2 Mos. 3:13. Genom hela Bibeln så möter vi dessa olika Förbundsnamn som Gud har. (4) Ps. 23:1-6. v.1. 46:1-12. Rom. 8:28-32. v.31. (5) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag, Stockholm 2007).  (6) 

Dawkins uppställda ”sannolikhetsskala” i boken: ”Illusionen om Gud”. Sid. 70. (7) Jes. 40:28. (8) 1 Joh. 3:20. Hebr. 4:13. (9) 2 Krön. 16:9. Sak. 4:10. (10) Om vi läser i en Bibelkonkordans, t.ex Illustrerat Bibellexikon, då kan vi se att uttrycken ”rättfärdig” och ”rättfärdighet” i samband med Gud, återkommer frekvent genom hela Bibeln. (11) Ps. 11:7. 50:6. 51:6. 92:16. 119:137. 145:17. Dan. 9:14. Rom. 3:4, 26. 1 Joh. 1:9. (12) 4 Mos. 23:19. Tit. 1:2. (13) Joh. 10:30. 14:6. 14:16-17. 15:26. 16:13. (14) Joh. 8:44. (15) Ps. 119:163. Sak. 8:19.b. Ef. 4:25.  

Varför just kristen? Del 4

EN KREATIONISTISK VÄRLDSBILD

Jag är kristen och jag har bejakat en kreationistisk(1) världsbild och verklighetsuppfattning, som omfattar både en fysisk/naturlig och en andlig/övernaturlig verklighet och som därmed ger en helhetsbild av vår tillvaro. Detta i motsats till en naturalistisk(2), ateistisk(3)  och evolutionsteoretisk(4)  världsbild och verklighetsuppfattning som är begränsad, därför att den enbart är inomvärldslig och utesluter en personlig och evig Gud och allt övernaturligt. 

Här har jag gjort ett medvetet val. Jag har valt, att utifrån Bibeln, som är den kristna trons urkund, att förhålla mig skeptisk till en sekulär världsbild, som enbart bygger på den mänskliga kunskapen, som av naturliga själ är begränsad och kan ta fel, därför att ”vår kunskap är ett styckverk”.(5) Professor Stefan Einhorn uttrycker detta så klokt: ”Vi ska naturligtvis tro på vår förmåga att förstå vår omvärld samtidigt som vi aldrig får förlora vår ödmjukhet. Vi måste komma ihåg, att vi har oändliga vidder kvar att utforska. Man kan säga, att om den totala kunskapen om allt motsvarade en stor stad, så har vi hittills samlat så mycket kunskap att den skulle rymmas i en skokartong i en av stadens garderober”.(6)  Heder åt den insikten och ödmjukheten hos Stefan Einhorn.

Jag ser på människans förmåga att tänka och resonera rationellt och logiskt som en gåva ifrån Gud. Så ser jag också på vetenskapen med dess olika discipliner, att den är ett redskap som Gud har gett oss, för att vi ska utforska den värld som Gud har skapat. Det är en del av den plan som Gud har för oss människor.(7) Därför blir det så fel, då vi människor använder vår begränsade kunskap och våra vetenskapliga metoder med sin begränsade räckvidd, för att försöka förneka Gud och förklara bort honom som Designer och Skapare, istället för att erkänna, ära och tillbedja honom. 

Jag tror på en personlig och evig Gud som Designer och Skapare, som med karaktär, intelligens och förnuft, visdom och vishet, plan, mening, syfte och mål står för livets ursprung och uppkomst och som har skapat och inrättat både de fysiska och andliga lagarna och därmed gjort vår tillvara lagbunden och inte slumpmässig. Gud är Designern och Skaparen av universum, av de olika arterna i djur- och växtriket och av människan till sin avbild.(8) 

The_Creation_of_Adam michelangelo
Adams skapelse av Michelangelo

En kretionistisk världsbild och verklighetsuppfattning är trovärdig, och jag ska förklara vad jag menar med detta. Men låt mig först säga, att vad jag menar och moriverar t.ex i mina bloggtexter, det har jag än så länge min fulla rätt att göra, och det värderar jag högt. Men detta är en frihet som jag inte tar för givet i vårt land, som blir mer och mer sekulärt. Att Sverige kan bli en sekulär diktatur, det är idag inte en främmande tanke, då allt ska vara ”politiskt korrekt” och styrt av ett sekulärt tänkande, och där det dikteras vad som får finnas och inte finnas i ”det offentliga rummet”. I en sådan diktatur platsar inte kristen tro och en kristen världsbild. Men saker och ting kan förändras dramatiskt på kort tid, och som öppnar dörrar för Gud och för hans Ord i vårt land igen. Och det håller jag inte för otänkbart.

Nåväl, nu till mina förklaringar:

  1. I Biblisk kristen tro är det grundläggande och centralt, att Gud är en evig och personlig Gud som vet allt och han är ”Ordningens Gud”. Gud är således inte en mänsklig idé eller uppfinning. Han är obegränsad i sin intelligens och i sitt förnuft, i sin visdom och vishet och han har en plan, mening, syfte och mål med skapelsen och med allt som han talar och gör. Och Gud har gett åt oss människor av allt detta som han själv har och han har gjort oss beroende av allt detta, för att vi ska kunna leva på ett ordnat och begripligt sätt och inte i en slumptillvaro, där vi styrs av tillfälligheter och nycker.(9)  Därför är det heller inget motsatsförhållande mellan kristen tro och förnuft eller mellan kristen tro och vetande, som somliga människor av okunnighet eller illvilja gör gällande.
  1. Det måste finnas en rimlighet och konsekvens i förhållandet mellan våra ideer och uppfattningar, till hur det faktiskt fungerar i det verkliga och vardagliga livet. En teori eller uppfattning som saknar det förhållandet, kan och ska ifrågasättas. Vad jag då syftar på har med intelligens och förnuft osv. att göra.

          Vare sig vi tror på Gud och tillber honom eller förnekar hans existens, så är vi   alla medvetna om vårt behov av just intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål för att vi ska kunna leva ett ordnat liv och för att något konsekvent och begripligt ska kunna ta form och bli verkligt. Vare sig det gäller att kommunicera med varandra i tal och skrift, eller när det gäller vetenskapliga upptäckter och framsteg, eller att studera och utföra olika arbetsuppgifter, så vet vi alla behovet av allt detta. I ett teoretiskt resonemang omkring ”ursprungsfrågorna”, så kan människor hävda både slump och tillfälligheter under årmiljoner och årmiljarder, och samtidigt förneka behovet av bakomliggande intelligens, plan, mening och syfte etc, men i det praktiska och verkliga livet så är detta inte vare sig funktionellt, hållbart eller trovärdigt. 

  1. När jag läser och lyssnar till vad människor skriver och säger som förespråkar en naturalistisk, ateistisk och evolutionsteoretisk världsbild och verklighetsuppfattning, då är det minst sagt uppseendeväckande hur de intellektuellt och verbalt brottas med just detta.(10) De är så väl medvetna om behovet av intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom sina egna ord, framställningar och handlingar. Men de är så kluvna så fort det påtalas, att bakom livets uppkomst och bakom lagbundenhet och universums uppkomst, och bakom arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människan, så behövdes allt detta. Och deras kluvenhet blir så tydlig, då allt detta kan härledas till en personlig och evig Gud som har allt detta i sin personlighet och som har gjort oss människor beroende av allt detta och som därför har utrustat oss med detta som vi så väl behöver i vårt dagliga liv. 

En fråga som jag ofta får, gäller universums och jordens ålder. Mitt stående svar är, än så länge, att jag inte vet vare sig universums eller jordens ålder. I Bibeln finns inte angivit någon ålder på vare sig universum eller jorden, och några andra säkra källor finns inte. Men  professor i fysik  Lawrence M. Krauss skriver i sin bok: ”Ett universum ur ingenting”, att universum är 13,72 miljarder år.(11)  Och jorden beräknas vara omkring 4,6 miljarder år. 

Personligen så tror jag, att Gud har ”kodat” universums och jordens ålder, och intill denna dag har ingen människa lyckats med att ”knäcka den koden”. Men jag tror, att det tillhör sådant som vi människor ska utforska, men inte med ett syfte att förneka vare sig en skapelse eller en evig och personlig Gud som Designer och Skapare av allt detta.(12)  Gud är ”från evighet till evighet”(13)  och däremellan har vi ett tidsspann, men ingen människa har ännu lyckats med att räkna ut den tidsrymden som det är mellan ”FRÅN evighet TILL evighet”. Den tidsrymden återstår ännu att utforska. 

Att världen ser ut som den gör idag, det finns det en trovärdig förklaring till, både när det gäller dess genialitet och komplexitet, men också när det gäller ”ondskans närvaro” i världen idag. Bibeln talar om vår värld och vår jord som ”ett förstört och förlorat Paradis”. Det som en gång var optimalt och oförstört, det har förstörts och gått förlorat. Genom ett historiskt syndafall,(14) då människan valde bort Gud, sin Designer och Skapare, så förlorade människan både sina Gudagivna instruktioner och sin förmåga att på ett klokt och förnuftigt sätt råda över, vårda och bevara skapelsen, och degenerationen (urartningen) började att ta fart. Människan ”bytte Herre” över sitt liv och över sin tillvaro och in i skapelsen kom helt främmande element som synd och ondska, destruktivitet och död. En personlig djävul, som är allt detta personifierad, fick därmed tillträde till både människan och jorden, och han gjorde människan till en exploatör, sabotör och miljöförstörare av den jord och värld där människan var satt av Gud som förvaltare till att bruka, vårda och bevara på ett ansvarsfullt sätt.(15)

MEN, och det är ett helt avgörande MEN! Det slutar inte med ”ett förstört och förlorat Paradis”. Samma Bibel som så realistiskt och trovärdigt talar om både skapelse och fall, den talar också om Jesus och om vad han har gjort åt allt detta som gick så fel. Detta som Bibeln har så mycket att säga om och som jag därför kommer att återkomma till i senare bloggtexter. På grund av Jesus och vad han har gjort, så finns det både framtidstro och hopp om ”ett upprättat och återställt Paradis” – en helt ny värld med ”nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor och där Gud kommer att vara allt i alla i evighet”.(16)  Även framtidstro och hopp ingår i en kreationistisk världsbild och verklighetsuppfattning. Därför är jag kristen.

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

Källor: (1) Kreationism eller skapelsetro: Tron att världen och allt levande har tillkommit genom en medveten och avsiktlig skapelse av en evig och personlig Gud som Designer och Skapare. (2) Uppfattningen att vår värld och verklighet endast utgörs av det som vi kan registrera och mäta och att naturens materia, energi och lagar kan förklara alla aspekter av vår existens. Det behövs inget Gudomligt eller övernaturligt som förklaring. (3) Ateism: Tron att det inte finns någon Gud eller några gudar. (4) Evolutionsteorin eller Darwinism, som går tillbaka till Darwins verk: ”Om arternas uppkomst”, som utkom första gången 1859, och som är en uppgörelse med Biblisk skapelsetro. (Sid. XV-XVI och 383-384). (5) 1 Kor. 13:9.a. (6) ”Den sjunde dagen”, av Stefan Einhorn. Bokförlaget Forum, Stockholm. 2003. Sid. 36. (7) Ords. 25:2. Pred. 3:11. (8) 1 Mos. 1:1-2:25. Job. 38:1-42:6. Ps. 24:1-2. 33:6. 102:26. 104:1-24. v.24. Ords. 3:19. 8:1-36. v.22-31. Jer. 10:12. 51:15. Hebr. 1:10. (9) Jes. 40:28. 1 Kor. 14:33. Frid: Ordning, harmoni, helt och oskadat tillstånd, ett komplett tillstånd. Pred. 3:11. Ps. 40:6. 92:6. 104:24. 139:17. Rom. 11:33. (10) Några exempel: I vår tid: Richard Dawkins, Christer Sturmark, Lawrence M. Krauss. Tidigare: Ingemar Hedenius, Herbert Tingsten och Antony Flew. Den senare gjorde upp med sin ateism och skrev om den uppgörelsen i sin bok: ”There is a God”. (11) Utkom år 2012 på Fri Tanke Förlag. Krauss är professor i fysik vid Arizona State University. På sidorna  23, 59, 103 och 200 i nämnda bok kan vi läsa om universums ålder. Om jordens ålder: Google.se under sökord: Jordens ålder. (12) Ords. 25:2. Rom. 1:19-25. (13) Ps. 90:2. Dan. 2:20. (14) 1 Mos. 3:1-24. (15) 1 Joh. 5:19. Joh. 8:44. Rom. 6:23.a. 1 Mos. 1:26-28. (16) 2 Petr. 3:13. Jes. 65:17. 66:22. Upp. 21:1-22:21.