Är lycka meningen med livet?

I mitt förra inlägg skrev jag om hur människans längtan efter fullständig lycka pekar mot Gud. Men denna längtan efter lycka, och sökandet efter lycka, är den rätt? Och med rätt menas om den strävan verkligen ska utgöra meningen med våra liv? Många menar, antingen explicit eller implicit, att livet handlar om att bli lycklig, och helst så lycklig som möjligt. Det kan innebära att uppfylla sina drömmar eller sig själv samt att sträva efter att ständigt nå en fylligare lycka. (Just dessa ambitioner kan dock vara produkten av en individualistisk kultur. I en mer kollektivistisk kultur kanske ambitionen ser annorlunda ut, men även där finns idéer om hur lycka nås.)

Men är denna ständiga strävan efter lycka en strävan som kommer ge oss tillfredsställelse en dag? Tesen här kommer vara: nej, meningen med livet är inte att bli lycklig – oavsett hur man konstruerar lycka. Låt oss först göra en parallell till detta utifrån hur positiv psykologi studerar lycka, och sedan beskriva skillnaden mellan vad samhället tenderar att lyfta fram som meningen i livet och vad det kristna budskapet säger.

I förra inlägget beskrevs positiv psykologi kort; vetenskapen som bland annat undersöker vad som gör människor lyckliga eller vad som skiljer lyckliga från mindre lyckliga människor. När man studerar lycka inom detta område finns det främst två sätt att tänka kring och mäta lycka: hedonism och eudaimonia. När lycka studeras utifrån hedonism mäts det på tre sätt: mängden positiva känslor, mängden negativa känslor samt livstillfredsställelse. En hög lyckonivå är därmed många positiva känslor i relation till få negativa känslor och en hög livstillfredsställelse. Eudaimonia handlar istället om att skapa ett varaktigt tillstånd av välgång i livet. Här eftersöks inte känslor eller intensiva stunder av lycka utan fokus ligger på att skapa ett blomstrande (“flourishing”) liv med mening och dygder. Det betyder att lycka här inte kommer ur att göra saker som ger positiva känslor, utan att göra sådant som istället känns meningsfullt eller dygdigt. Ett sådant exempel är att uppfostra barn, vilket stundtals kan innebära väldigt många negativa känslor men som ofta ändå upplevs meningsfullt och lyckosamt. Eudaimonia innebär därmed att positiva känslor inte är målet, till skillnad från hedonism, men likväl att positiva känslor kan komma ur andra saker man gör.

På liknande sätt som hedonism och eudaimonia har två olika perspektiv på hur positiva känslor och lycka hänger ihop – antingen att de är ett viktigt mål eller att de följer av andra handlingar – kan en parallell göras till synen på lycka och meningen i livet. Enligt dagens samhälle finns yttringar som menar att meningen med livet är att uppnå och uppleva lycka (oavsett om man tänker på lycka utifrån hedonism eller eudaimonia). På samma sätt som positiva känslor är mål för lycka enligt hedonism, så är lycka målet med livet enligt dagens samhälle. Om meningen med livet istället beskrivs utifrån kristendom, kommer slutsatsen kring lycka se annorlunda ut och liknas vid eudaimonia:s syn på positiva känslor och lycka. Den kristna världsbilden säger att meningen med livet är att lära känna och leva för Gud. Målet i livet är därmed att ha en relation med och leva för Gud, inte att uppnå lycka. Men detta mål kommer innebära likväl lycka. På samma sätt som positiva känslor är en följd av ett blomstrande och dygderikt liv enligt eudaimonia, är lycka en följd av att ha en relation med och ära Gud enligt den kristna världsbilden.

I ett nästkommande inlägg kommer relation med Gud vidareutvecklas och förklaras, men här är fokus på lycka och meningen med livet. Denna extremt stora fråga, som människor i alla tider har brottats med, har sitt svar i Gud. Detta behöver inte innebära att kristna personer har “all figured out” utan frågan kan vara stor även för den kristna. Att livet däremot existerar och att människan söker mening i sitt liv pekar på Guds existens. Och vice versa, Guds existens pekar mot att livet har mening – vilket är varför människor genom världshistorien har sökt efter denna mening.

Frågan om mening är också möjlig att klargöra genom att dela upp den i meningen med livet och meningen i livet. Detta går att beskriva på följande sätt: syftet med vår existens utgör meningen med livet, medan innehållet i vår existens utgör meningen i livet. Vi kan fylla våra liv med lycka, men det är inte meningen till vår existens. Faktum är att första gången jag hörde det kristna svaret på frågan kring meningen med livet tyckte att svaret var rätt trist (vid den tidpunkten var jag inte kristen). “Var det allt?”, tänkte jag. Det kristna svaret på meningen med livet och lycka tyckte jag lät förminskande, trist och kanske till och med inhumant (fokus är ju på Gud istället för på mig själv). När jag nu, som kristen, tänker på den reaktionen ser jag hur extremt fel jag hade – denna uppfattning kunde inte vara mer fel. Att leva för och med Gud är meningen med (och i) livet – och det livssyftet medföljer en lycka och frid som är så djupgående att inget annat går att mäta upp mot det.

Vad är ett människoliv egentligen värt?

Jag tar upp tråden ifrån min förra bloggtext: Gud och livet, som publicerades här på SAS bloggsida den 8 mars 2018.

Frågan: Vad är ett människoliv egentligen värt? är verkligen berättigad att ställa i vårt  så kallade civiliserade land, där sekularismen vinner teräng och där omkr. 1,4 miljoner människoliv har avslutats genom aborter sedan vår nuvarande abortlagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1975.(1)  Och som om detta inte var nog, så propageras det idag för att dödshjälp ska praktiseras i Sverige.

Som kristen och skapelsetroende är jag övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under hela graviditeten och allt framåt.

GRUNDEN

Grunden eller fundamentet som jag står på och utgår ifrån är, att livet har sin uppkomst in i skapelsen och in i vår värld utifrån en Gudomlig vilja och intelligens, plan, mening, syfte och mål hos en personlig och evig Gud. Den Gud som har kapacitet att stå för alla de begynnelsevillkor och förutsättningar som livet, universum och hela skapelsen krävde och kräver, både för dess uppkomst och för dess fortsättning.(2)  Jag beskrev något av just detta i min förra bloggtext här på SAS bloggsida.

Jag tror således inte på en inomvärldslig, evolutionär och slumpmässig process, som utan vilja och intelligens, plan, mening, syfte och mål har orsakat livets uppkomst in i vår värld och tillvaro, som t.ex professor Torbjörn Fagerström ger uttryck för:  Allt liv (inkl. människans liv. min anm.) är frukten av en oplanerad utveckling, byggd på slumpens skördar, utan mening, syfte eller plan.(3)  Varje sådant försök att förklara livets ursprung och uppkomst utan en bakomliggande vilja och intelligens etc. faller på sin egen orimlighet, då varje sådant försök förutsätter just vilja och intelligens hos dem som står för de försöken. Deras viljestyrda och intelligenta försök som är mer eller mindre komplexa, de kommer ändå inte i närheten av livets komplexitet. Därför är det heller inte trovärdigt när de hävdar, att livet var oberoende av vilja och intelligens etc. vid dess uppkomst in i skapelsen.

En personlig och evig Gud, som jag tror på och som står för livets ursprung och uppkomst, han är också den som råder över livet och över döden, över både levande och döda.(4)  Därför vill jagförhålla mig ödmjuk inför Gud, och inför livet och döden, men också frimodigt stå upp för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under hela graviditeten och allt framåt.

HOTEN OCH ARGUMENTEN

Under årens lopp har jag både läst och lyssnat till hoten och argumenten mot människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under graviditeten och in i det mänskliga livets slutskede. Jag återger här några sådana citat:

Människan härstammar inte från nu levande apor, utan går tillbaka på tidigare grenar av utvecklingsträdet. Men människan hade slutligt ryckts ned ifrån sin gudomlighet, hon var ingen Guds avbild, hon var släkt med de oskäliga djuren.(5)   Människan är därmed likställd med djuren, och hennes liv ska inte aktas mer värt än ett djurs liv. Att utifrån en evolutionsteoretisk utgångspunkt eller position tala om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, under graviditeten och allt framåt, det blir då orimligt.

Som ett led i detta evolutionära synsätt på människan och på människolivet, så talar filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö om att genmanipulera bort dåliga anlag hos människor och han anser att vetenskapen bör ta tillfället att förändra människan.(6)  I sin bok: Du skall understundom dräpa,(7)  skriver han, att handikappade barn ska aborteras och att vi bör införa aktiv dödshjälp i Sverige.(8)  Vidare ställer sig Tännsjö frågande till värdebegreppet människolivets okränkbarhet. Utifrån sin utilitaristiska ståndpunkt menar Tännsjö, kan det nämligen vara rätt att döda.(9)  Därför förespråkar Tännsjö, att man genom fosterdiagnostik och stamcellsforskning, med modern teknik och ny lagstiftning ska undanröja olikheter hos elever i skolan.(10)   Här grinar cynismen varje människas liv och värde, unika personlighet och identitet i ansiktet.

Ett förljuget argument som används i abortdebatten är, att barn ska vara välkomna. Handen på hjärtat, är detta inte ett primitivt sätt att resonera? Konsekvensen av detta resonemang är ju för det lilla barnet i mammans mage: Du är inte välkommen, så därför får du inte födas.(11)

Vår tidigare vice statsminister och dåvarande jämställdhetsminister, Margareta Winberg, gav uttryck för samma cyniska hållning angående människovärdet och människolivets okränkbarhet, då hon i Sveriges Radio den 3 april 2003 gjorde följande uttalande i abortfrågan: Fostret, hur litet det än är, ges ett egenvärde (av abortmotståndare. min anm.) och det är ju sådant som vi här i Sverige lämnat bakom oss för länge, länge sen. Men som väl var för Margareta Winbergs egen skull, så såg tydligen inte hennes egen mamma det på samma sätt som hennes blivande dotter skulle göra i vuxen ålder, att det lilla fostret inte hade ett egenvärde, utan hon lät sin dotter ha ett egenvärde även under graviditeten och före sin födsel och lät henne födas.

Argumenten i abortfrågan har nått ett lågvattenmärke, då man talar om abort som en mänskligrättighet.Tidigare demokrati- och integrationsminister Mona Sahlin anser att rätten till den egna kroppen, inklussive abort, är en del av de mänskliga rättigheterna.(12)  I riksdagsledamoten, då i Folkpartiet, Birgita Ohlson, hade Sahlin en meningsfrände, som har motionerat om att Sverige ska kräva att FN antar fri abort som en mänsklig rättighet.(13)  Även RFSU:s dåvarande generalsekreterare Katarina Lindahl har uttryckt samma sak i ett uttalande: En av FN:s mänskliga rättigheter är rätten att planera sin familj, och abort är en del av det.(14)

Jag är medveten om, att mina citat har några år på nacken, men mig veterligt har ingen av dem som jag har citerat här, gått ut och sagt att de har ändrat sin uppfattning angående abort och sin syn på människolivets okränkbarhet. Samma argument lever vidare och används än idag då abortfrågan kommer på tal. Så där är inget nytt under solen.

Förvridet tänkande och en talande tystnad

Dessa citat visar, enligt min mening, hur förvridet tänkandet har blivit i vårt sekulära samhälle där sekularismen vinner mer och mer teräng. Och jag konstaterar, att tystnaden ifrån ateisterna och sekulärhumanisterna i Sverige idag, talar sitt tydliga språk, nämligen att ifrån deras håll kan vi inte förvänta, att de står upp för människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen, i moderlivet och allt framåt.

Då förstår jag också varför barnmorskor som t.ex Elinore Grimmark inte får något gehör ifrån vare sig ateistiskt, sekulärhumanistiskt, politiskt eller juridiskt håll i Sverige idag, då de för sina samvetens skull inte vill medverka vid aborter. Men heder åt dessa barnmorskor, som håller sig till sitt yrkeskodex, att vara med och förlösa liv och inte avsluta liv. Och heder åt alla dem som står på deras sida och stöttar och hjälper dem juridiskt, ekonomiskt och på annat sätt. Och heder åt vårt grannland Norge, som öppnar sina dörrar så att dessa ”landsförvisade” barnmorskor  kan utöva det yrke som de älskar.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Socialstyrelsen.se  Antal aborter i Sverige. (2) 1 Mos. 1:1-2:25. Ps. 139:13-16. Upp. 4:11. (3) ”Om arternas uppkomst”, av Charles Darwin. Natur och Kultur. 2000. Sid. 383-384. Under efterskrift av professor i teoretisk ekologi, Torbjörn Fagerström. (4) 1 Petr. 4:5. Apg. 10:42. Rom. 14:9. Upp. 1:17-18.  (5) Se källa 3. Sid. XV, under förord av professor i genetik, Åke Gustafsson. (6) Artikel i Aftonbladet, söndagen den 30 januari 2000. (7) Stockholm. Prisma. 2001. (8) Google.se Under sökordet Torbjörn Tännsjö, Slitz Oneline Magazine. (9) ”Vilket Sverige vill vi ha”? av Bength Gustafson. Pro Rhema Förlag. 2005. Sid. 33-34. (10) Google.se under sökordet Torbjörn Tännsjö, Värdegrund och moraliskt handlande. (11) Se källa 9. Sid. 26. (12) Artikel i Dagens Nyheter den 31 januari 2004. ”Ny abortlag öppnar gränser”. (13) Världen Idag, onsdagen den 4 augusti 2004. ”Sverige vill exportera aborter till Polen”. (14) Intervju med Katarina Lindahl av journalisten David Högfeldt, för tidningen Världen Idag. Den 7 juni 2004. ”För och emot fri abort”.

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

På tapeten, Adam och Eva – uppdaterad

Ett tydligt tecken på att vi närmar oss tidens slut är de allt intensivare anfallen mot det vi kallar ”Den heliga skrift”. För att försvara all samtidens ohelighet och perversion måste det heliga med nödvändighet dras ner i dyn och dess helighet besudlas med helighetens motsats. Det som är människans vekaste punkt: hennes högmod och vägran att vara just bara människa skapad till Guds avbild, måste omvandlas till högmod, stolthet och ‘pride’ över att vara just den från rättfärdigheten befriade avarten. Den ursprungligaste synden är den som vill göra människan själv till guds ersättare.

”Skulle Gud ha sagt …Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande.” Som göteborgare kan man spetsigt fråga: ”gick ni på den lätte?” Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!!  Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.

Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande ‘kan själv’. När den urartade människan, den från sitt ursprung lösrivna människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon ‘kan själv’. Inte sin räddning.

Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.

Frågan om Adam och Evas faktiska individuella existens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: ”Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är.”  (Christer Sturmark)  Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.

Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägliga. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv.  Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså ‘av jorden’. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är ‘adam’. Av jord.

Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot ‘adam’ som sann beskrivning av människan?  Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.

Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan ‘leva’. För det krävs det en ‘livgivande ande’ eller en ‘animerande princip’, eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.

Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra ‘jorden’ något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns vid sidan av formen i sig ter sig ganska självklart. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart. Program för liv finns bara i redan existerande liv.

Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för ”den termiska döden,” det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. ”Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder” vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början ‘sexuellt’. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. ‘Föröka er och uppfyll jorden”. Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!

”Eva” är det namn, den beskrivning av kvinnan som Adam ger henne när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse, och heller inte sett något annat födas på liknande sätt ännu. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartade reproduktionsmetod:  levandefödare! Mammalie i den sanna bemärkelsen. ”Chava = Eva” betyder ”den som föder levande”. Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har vi emot det hebreiska uttrycket ‘Eva’ som namn på urmodern? Inget namn kunde bättre beskriva vad hon var ämnad som, än just det.

Fanns Adam och Eva? Människan av idag är fortfarande ”adam och eva” och de två är tillsammans avsedda att vara ‘människan skapad till Guds avbild’. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.

”Den förste Adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande..” Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan, som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav, numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande: som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.

För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner.  Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår.  Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som ‘levandefödare’ ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill ta ansvar för sin biologiska normalitet har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programmet, alltid. Men i dessa dagar marscherar 100.000 kvinnor för rätten att döda sina barn innan de föds. Eva vill inte vara det hon är till för: att föda levande. Och Adam vägrar att ta ansvar för sin säd. Lika goda kålsupare båda.

Adam och Eva…fanns de? De fanns, de var och de finns, men är urartade. Det är den andre Adam, den som kallas Kristus som visar vad de kunde ha varit, men inte är.

Teddy Donobauer, Doncaster 27.1.2018