Etikettarkiv: Livets uppkomst

Gud och livet

Gud är evig och han presenterar sig själv som ”livets Gud” och som ”den levande Guden”.(1)  Det betyder, att livet är evigt såsom Gud är evig. Utan början och utan slut. Det är livets rätta natur. Därför är också det historiska syndafallet den största naturkatastrofen som har inträffat i mänsklighetens historia.(2)  Syndens konsekvens är döden – livets totala motsats.(3)  Döden är något främmande och onaturligt i skapelsen och definitivt inte något ursprungligt och normalt.

Under många år har jag studerat och fascinerats av hur livet beskrivs i Bibeln. Livets ursprung hos en personlig och evig Gud och livets förutsättningar och villkor för oss människor och för hela skapelsen. Gång på gång har jag slagits av detta faktum: Vilken komplexitet, genialitet och intelligens och vilken realism och trovärdighet som Bibelns beskrivning av livet uppvisar.

Liv: Själva livspotentialen i dess intensitet, styrka, rikedom, överflöd, fullhet och variation.(4)  Livet är en gåva ifrån Gud in i skapelsen och in i de olika arterna i djur- och växtriket och till oss människor.(5)  Livet hos oss människor är både andligt och fysiskt och så intimt förknippat med Gud att Paulus skriver, att det är i Gud som vi lever, rör oss och är till.(6)

Gud är livets ursprung och källa.(7)  Detta bekräftas också av det som vi idag vet om livet, utifrån de senaste femtio årens vetenskapliga upptäckter av livet och av livsnödvändiga begrepp som cellen, DNA, nödvändig information, ”livets byggstenar” och ”livets lim” etc.

DNA animation ADN_animation free wikipedia
DNA-spiral

Den norske Med. Dr. Kjell J. Tveter skriver så upplysande och fängslande om detta i sin bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet?(8)  Där redogör han för de senaste femtio årens forskning på dessa områden. Jag återger här några av de fakta som han förmedlar i sin bok och som visar på en skapande intelligens – Gud:

  1. Livet kan inte ha uppstått spontant av sig självt. Liv förutsätter liv.
  2. Cellen är den enhet som allt liv är uppbyggt av i vår kropp. En cell är en hundradel av en millimeter och vi har omkring tre hundra tusen miljarder celler i vår kropp.
  3. I cellens kärna ligger vårt arv programmerat och samlat i vårt DNA. Det som vi också kallar våra gener.
  4. DNA är en så komplicerad molekyl att den inte kan ha uppstått av sig själv.
  5. DNA är cellens informationscentral. Här ligger all den information som styr alla processer i varje enskild cell.
  6. DNA producerar inte någon egen och ny information.
  7. Information till DNA kommer utifrån. Ursprungligen ifrån en skapande och intelligent informationsgivare.
  8. DNA mottager, lagrar och förmedlar information.
  9. DNA har ett språk – ”livets språk” – som är bestämt av fyra bokstäver: A, C, G och T, som är begynnelsebokstäverna i de fyra baser som all information i vårt DNA är avhängigt av.  Dessa bokstäver i vårt DNA har en uppsättning av mer än tre milliarder i varje enskild cell. Och i varje cell av vår kropp måste dessa bokstäver komma i en bestämd turordning för att cellen ska kunna ha liv. Och dessa bokstäver griper in i varandra såsom i ett blixtlås. Det krävs en superintelligens för att få till ett korrekt DNA-språk i varje enskild cell. Det handlar om rätt kombinationer av bokstäverna i varje cell i vår kropp, för att liv ska vara möjligt. Detta ”livets språk” kan omöjligtvis ha kommit till av en tillfällighet (slump). Vi vet, att det är med bokstäver som ett språk byggs upp och information kan ges. Så är också ”livets språk” uppbyggt i varje människas DNA, så att varje cell i vår kropp kan ha liv.
  10. I den s.k. ”proteinsyntesen” produceras proteiner som är ”livets byggstenar” och all den energi som vår kropp behöver. Utan energi slutar vårt hjärta att slå.
  11. Proteiner är livsnödvändiga och de kan heller inte uppstå av sig själva.
  12. Det som håller samman alla cellerna i vår kropp, så att de ligger tätt intill varandra kallas ”laminin” och de liknas vid ”livets lim” och är designat som ett kors.

Punkt 1-12.(9)

Samtliga funktioner i en cell måste vara perfekt och fullkomligt koordinerat, styrt och kontrollerat och noggrant planerat. Det är inte rimligt att tro, att dessa funktioner kan ha uppstått av sig själv eller genom slumpmässiga processer. Alla olika processer i cellen är anpassade till varandra så att de kommer i en rätt turordning. Alla funktionerna i cellen är beroende av alla de andra funktionerna, och cellens liv är helt beroende av att allt är på rätt plats och fungerar normalt. Det finns bara ETT sätt att göra det på för att få det att fungera. Allt detta måste ha varit på plats ifrån begynnelsen, och någon enkel ”primitiv” cell har aldrig funnits, förutom i evolutionsteorin.

Det är denna genialitet och bakomliggande intelligens som livet uppvisar som får inbitna evolutionsteoretiker och ateister att tänka och vända om. Den tidigare ateistgurun Antony Flew uttryckte det på följande sätt: Resultaten av modern molekylär biologi överbevisade mig om, att det måste ha varit en skapande intelligens som stod bakom livets stora komplexitet. Och Sir Fred Hoyle  engelsk matematiker och astronom, har gjort beräkningar på möjligheten för att liv skulle ha kunnat uppstått av sig själv och slumpmässigt. Sannolikheten för det var en gång på 10 upphöjt till 40000 gånger. Ett tal med 40000 nollor efter sig!(10)

Vad är egentligen trovärdigt?

Liv ifrån en evig och personlig Gud med intelligens och förnuft, visdom och vishet, och som är livets ursprung och källa, eller liv utifrån en slumpmässig process, utan bakomliggande intelligens  och förnuft, visdom och vishet. För mig är svaret givet – Gud och livet.

Människolivets okränkbarhet

Utifrån detta som jag här kortfattat har skrivit om – det finns så mycket mer att skriva om livets ursprung och uppkomst i skapelsen – så är jag som kristen och skapelsetroende övertygad om människolivets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt. Och självklart bestämmer det mitt sätt att se på både abort och dödshjälp, som är människans sätt att sätta sig över människolivets okränkbarhet och tro sig om, att det är vi människor som råder över liv och död, vilket det inte är.

Bength Gustafson

Väl mött!

Källor: (1) Jes. 40:28. Ps. 42:3. Jer. 10:10. Hes. 33:11. (2) 1 Mos. 3:1-24. 6:3. (3) Rom. 6:23. (4) Betydelsen av de vanligaste hebreiska orden för liv i Bibeln. (5) Apg. 17:25. 1 Tim. 6:13.a. 1 Mos. 1:11-31. 5 Mos. 32:18. (6) Apg. 17:28. (7) Ps. 36:10. (8) Hermon Förlag AS. 2012. (9) Utdrag från Med. Dr. Kjell J. Tveters bok: Livet – Skapelse eller tilfeldighet? (10) Se 9.

Bild från Wikipedia rättigheter för alla att använda, skapad av Brian0918

På tapeten, Adam och Eva – uppdaterad

Ett tydligt tecken på att vi närmar oss tidens slut är de allt intensivare anfallen mot det vi kallar ”Den heliga skrift”. För att försvara all samtidens ohelighet och perversion måste det heliga med nödvändighet dras ner i dyn och dess helighet besudlas med helighetens motsats. Det som är människans vekaste punkt: hennes högmod och vägran att vara just bara människa skapad till Guds avbild, måste omvandlas till högmod, stolthet och ‘pride’ över att vara just den från rättfärdigheten befriade avarten. Den ursprungligaste synden är den som vill göra människan själv till guds ersättare.

Bibeln, något att redigera bort ur tillvaron?

”Skulle Gud ha sagt …Nej, Gud vet att om ni bryter mot förbudet så blir ni själva som Gud och kan skilja på rätt och fel utifrån ert eget gottfinnande.” Som göteborgare kan man spetsigt fråga: ”gick ni på den lätte?” Jo det gjorde de, med dunder och brak. Där är vi nu. Bara ett aber. Vi vet skillnaden, men kan inte hejda oss från att göra fel. Det sa han inget om! Eftersom alla gör fel så löser vi oss från skulden genom att kalla fel rätt och rätt fel. Simsalabim!!  Gör alla fel gör ingen fel, för vad som är det är rätt.

Men så är ju också spädbarnets första medvetenhet uttryckt i egendefinitionens identitetssökande och det därmed sammanhängande ‘kan själv’. När den urartade människan, den från sitt ursprung lösrivna människan, upphöjer sig själv över sin Skapare blir hon fröet till sin egen undergång.
Det är sin undergång hon ‘kan själv’. Inte sin räddning.

Med rättfärdighet menar jag då den färdighet till att vara rätt sorts människa som utgår ifrån förebilden. Om människan kan sägas vara skapad till Guds avbild föreligger sannolikt en förebild mot vilken avbildens äkthet kan kontrolleras. En äkta sedel känns igen på vissa inslag i bilden. Hur den än solkas i sin vandring genom människors händer och bankers sedelräknare så har den osvikliga äkthetsbevis inbyggda. Saknas de vid granskning bränns sedeln omedelbart upp.

Frågan om Adam och Evas faktiska individuella existens är nu en återkommande het potatis.
Skäligen sekundära diskussioner uppstår som virvlar runt en sten slängd i vattnet. Kärnan förblir i stort ignorerad. Vidlyftiga slutsatser dras: ”Om Adam och Eva skall förstås bokstavligt då sopar det undan hela den evolutionära biologins insikter och kunskaper om hur världen är.”  (Christer Sturmark)  Det gör det inte alls. Världen är en helt annan sak än den evolutionära tolkningen av den.
Den är dessutom i mångt helt annorlunda än den historiskt kristendomsbaserade tolkningen också.

Alldeles oavsett hur människans tillblivelse skedde så är det några saker som är fullständigt oemotsägliga. Det första är att människan till sin biologiska och organiska form består av element och mineral, av oorganiska material som via en organisk syntes skapat den form som på ett eller annat sätt givits biologiskt liv.  Dessa material är de samma som finns i jordskorpan. Vanlig matjord har till sin sammansättning och proportionerna mellan de ingående elementen frapperande likheter med människokroppen. Människan är alltså ‘av jorden’. Det är dessutom sannolikt just den röda jorden som utgör en så stor del av världens odlingsbara mark. Röd och jord är hebreiskans edom och adam. Adam är då inte ett egennamn utan en produktbeskrivning. Människan är ‘adam’. Av jord.

Av jord du är, till jord skall du åter bli. Vilka vetenskapliga argument finns det mot detta? Vilka teologiska argument ifrågasätter denna biologiska riktighet? Frågor på det? Vad har ni emot ‘adam’ som sann beskrivning av människan?  Den hebreiska termen täcker hela den organiska verklighet som människan essentiellt är. Det är inte allt hon är, men det är den jordiskt betingade ramen för allt mänskligt liv.

Men även om jorden i sig kan vara full av organiskt liv i form av allt från svampar till bakterier så är det inte någonsin jorden enbart som kan ‘leva’. För det krävs det en ‘livgivande ande’ eller en ‘animerande princip’, eller den biokemiska funktionalitet som aldrig existerar utanför ett redan levande system och som bara förs vidare genom dessa systems förökningsförmåga.

Eftersom det oorganiska saknar förmåga att göra sig till organisk funktion måste någon tillföra ‘jorden’ något. Bibeln hävdar att denna någon är den skapare som först formar matjorden och sedan blåser in livsande i leran. Att livsanden finns vid sidan av formen i sig ter sig ganska självklart. Evolutionsförespråkarna påstår att övergången från oorganisk form till organiskt liv är en produkt av tid plus slumpartade processer. Detta postulat saknar bara en sak: bevis för att det sker. Det existerar inga oorganiska kompositer som har programvaran inbyggd för att vara ens en enda levande cell. Programmet för liv finns nämligen bara i redan existerande liv. Allting som alla levande varelser har sett av hur den faktiska världen fungerar bevisar ideligen bara ett: art föder art, aldrig annan art aldrig ny art utan bara sin egenart. Program för liv finns bara i redan existerande liv.

Liv som skall bestå måste antingen ha tidlöshet och evighetsmotor, eller reproduktionsförmåga. Att tillvaron är stadd i ett förlopp som i slutändan är vad man kallar för ”den termiska döden,” det tillstånd där ingen energi längre finns tillgänglig för något slags arbete, är heller ingen nyhet. ”Världen är lagd under förgänglighet av Honom som har lagt den därunder” vet bibeln att meddela. Ingenting tyder på motsatsen. Vi lever i skenet av en strålande kärnreaktion som gradvis bränner ut sig själv, förr eller senare. Reproduktionen är därför biologisk bas för människan. Det sker från allra första början ‘sexuellt’. Det som bestämmer avkomman är vad som kommer från föräldrarna: det genetiskt stabila mötet mellan x och y kromosomer. ‘Föröka er och uppfyll jorden”. Förutom budet att förvalta jorden är reproduktionen ett primärmandat!

”Eva” är det namn, den beskrivning av kvinnan som Adam ger henne när hon fött fram den första levande människan efter föräldraparet, som ju själva inte bevittnat sin tillblivelse, och heller inte sett något annat födas på liknande sätt ännu. Han av jorden kommen ser det första exemplet på däggdjurets egenartade reproduktionsmetod:  levandefödare! Mammalie i den sanna bemärkelsen. ”Chava = Eva” betyder ”den som föder levande”. Några frågor på det? Är människan däggdjur? Föder människan levande? Så vad har vi emot det hebreiska uttrycket ‘Eva’ som namn på urmodern? Inget namn kunde bättre beskriva vad hon var ämnad som, än just det.

Fanns Adam och Eva? Människan av idag är fortfarande ”adam och eva” och de två är tillsammans avsedda att vara ‘människan skapad till Guds avbild’. Att alla världens makter intensivt eftersträvar att slå sönder länken mellan dem, deras skapare, och den förebild efter vilken de skulle vara avbildade är det som fyller alla media dagligen. Det är bara att koppla samman det s k syndafallet med samtidens faktiska beteende så syns den raka progressionen från då till nu. Och det är heller inte svårt att förstå att om ägaren och skaparen fortfarande bryr sig, ja då kommer denne att agera för eller senare för att rädda sin skapelse. Denne agerade förr (Golgata) och kommer agera i morgon: ny himmel och ny jord.

”Den förste Adam var en levandegjord själ, den andre Adam är en livgivande ande..” Det är vad evangeliet handlar om. Man ser inte så mycket av det i kyrkornas massiva överlagring av sanningen med det till synes religiöst oumbärliga utanverket, och därför får man inte längre klart för sig att kyrkan, som borde vara en räddningsflotte på ett stormigt hav, numera alltmer liknar ett strandat vrak med mer museala ambitioner än klar insikt om sitt enda existensberättigande: som en räddningsark inför en ny dom över den ondska som överallt och endast upptar mänsklighetens fantasier.

För att dessa fantasier inte skall kollapsa måste bibeln tystas ner.  Adam, ditt fikonlöv glipar, och Eva, den levandefödande har den totala rätten att vägra föda det liv som Adam sår.  Han saknar självkontroll och ansvarstagande för sin sådd, och hon tar inget ansvar för den biologiska ram som gör hennes bestämning som ‘levandefödare’ ofrånkomlig. Eftersom hon inte vill ta ansvar för sin biologiska normalitet har hon tillkämpat sig rätten att förneka sin biologiska bestämning. Hon förnekar sitt namn. Namnet är programmet, alltid. Men i dessa dagar marscherar 100.000 kvinnor för rätten att döda sina barn innan de föds. Eva vill inte vara det hon är till för: att föda levande. Och Adam vägrar att ta ansvar för sin säd. Lika goda kålsupare båda.

Adam och Eva…fanns de? De fanns, de var och de finns, men är urartade. Det är den andre Adam, den som kallas Kristus som visar vad de kunde ha varit, men inte är.

Teddy Donobauer, Doncaster 27.1.2018