Etikettarkiv: Sanning

Vilken religion är sann? Del 2

I mitt förra blogginlägg började jag diskutera den stora frågan om hur man kan komma fram till vilken religion som är sann, och följaktligen vilken religion man vill tillhöra – om man vill tillhöra någon överhuvudtaget. Här skulle jag vilja börja med att bredda detta sökande till att även inkludera andra livsåskådningar. Att undersöka vilken livsåskådning som är sann är alltså inte begränsat till att undersöka religioner och deras anspråk. Det innebär bland annat att ateism och naturalism är minst lika viktiga att inkludera som potentiella sanna vägar att undersöka och välja. 

I förra blogginlägget beskrevs det att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt av två anledningar. Den ena anledningen är att alla religioner har exklusivistiska anspråk, vilket innebär att religioner menar att deras religion är sann medan övriga religioner inte är det. Det kan vi se på olika sätt i de fem stora världsreligionerna. Den andra anledningen är att religioner har motsägelsefulla anspråk, vilket innebär att religioner säger emot andra religioner i viktiga frågor. En slutsats utifrån dessa två punkter blir att alla religioner antingen är falska (vilket innebär att en icke-religiös livsåskådning istället är sann) eller att endast en av religionerna är sann. 

comparative_religion_main
Vilken religon är sann?

Här kan vissa protestera och säga att möjligheten att varje religion är sann finns. Personer som yttrar det här kan då ibland illustrera det med liknelser för att visa att alla religioner visst kan vara sanna, till exempel liknelsen om de blinda elefantskötarna eller liknelsen om de olika vägarna som når upp till bergets topp. Även detta diskuterades kort i förra blogginlägget. Ett problem med denna form av argument är att dessa liknelser – och dess innebörd om att alla religioner är sanna – inte är i linje med de ovanstående två anledningarna; att religioner är exklusiva och att de säger emot varandra i sina anspråk. Därför kan inte alla religioner vara sanna. En mildare variant av detta motargument är att alla religioner innehåller spår av sanning. Detta kan mycket väl stämma, men då saknas ett ställningstagande inför de anspråk som är unika och avgörande i religionerna, till exempel vad som sker efter livet eller hur man når “paradiset”. Så även om alla religioner sanningsenligt lyfter fram att vi till exempel bör behandla våra medmänniskor på ett kärleksfullt och hjälpsamt sätt, så betyder det fortfarande inte att alla religioner är sanna. Det betyder istället att alla religioner till exempel fångat in en lära eller ett bud som – skulle jag mena – pekar mot den sanna livsåskådningen och dess innehåll. 

En nästa fråga i sökandet efter vilken religion/livsåskådning som är sann och som man vill tillhöra är om man behöver jämföra alla sinsemellan. Är det ens möjligt att jämföra dem? Den uppgiften kan te sig överväldigande eftersom det finns en mängd religioner och icke-religiösa livsåskådningar i världen. Jag skulle här säga att en alltför noggrann undersökning av varje religion inte behövs. Istället kan man följa vissa riktlinjer eller kriterier som kan guida en i processen. Jag vill här presentera två kriterier som kan tillämpas, vilka jag kallar inom-koherens (eller intrakoherens) och utom-koherens (eller interkoherens). Det här är, såvitt jag vet, inga “riktiga” begrepp men de handlar om att livsåskådningen ska vara begriplig och logisk inom sina egna anspråk men också vara förenlig och logisk i relation till vad vi vet om verkligheten. 

Det första kriteriet handlar om att det ska finnas en sammanhängande logik inom trossystemet. De anspråk som finns inom den egna religionen eller livsåskådningen behöver alltså hänga ihop på ett “sant” sätt. Om en religion till exempel uppmuntrar den troende till att göra något, eller beskriver guden/gudarna på något sätt, men samtidigt säger emot sig själv, är den inte inom-koherent. Ett exempel på när detta saknas, som ibland lyfts, är inom buddhismen. Religionen menar att målet är att bli av med begär och önskningar, men detta i sig kräver att personen önskar att bli av med sina önskningar – vilket gör det motsägelsefullt. Ett annat exempel som visar på brist av denna intrakoherens är personer som inte tror på objektiv sanning men som motsägelsefullt lever sina liv och gör uttalanden som om objektiv sanning finns (denna tro innefattas inte nödvändigtvis i en specifik livsåskådning).  

Det andra kriteriet handlar om att religionen eller livsåskådningens anspråk ska stämma överens med vad vi vet om verkligheten. Här kan man till exempel ta avstamp från vetenskapliga fynd. Ett exempel på när denna utom-koherens saknas baserar sig på att vetenskapen med goda belägg har visat att ett universum har en specifik start och ursprung. Den kunskapen om verkligheten innebär bland annat att religioner som tror på ett evigt universum sannolikt inte är sanna. Detta innebär också, i samklang med lagbundenheten som finns i universum, att religioner som tror på multipla gudar troligtvis inte är sanna (finns fler andra anledningar till varför multipla gudar inte är troligt, som inte kommer fortsätta diskuteras i detta inlägg). 

I relation till det senare kriteriet kan vissa protestera mot den kristna världsbilden genom att peka på inkoherensen mellan en god Gud och en värld fylld med ondska och lidande. Detta kan vara ett berättigat motstånd, men denna protest kan besvaras på flera sätt som innebär att koherensen inte omkullkastas, till exempel att logiken tillåter att en god Gud och ondska existerar samtidigt.  

Sammanfattningsvis kan sökandet efter den sanna religionen eller livsåskådningen underlättas när man söker efter en tillfredsställande begriplighet både inom och utåt mot verkligheten. Sökandet kan vara både enkelt och komplext, men vilken religion eller livsåskådning som är sann är en viktig fråga för varje individ. Det kommer ha enorma konsekvenser både för livet nu och för ett potentiellt liv efter döden. Och att inte göra ett ställningstagande kommer också vara ett ställningstagande.

 

av Hajdi Moche

Annonser

Vilken religion är sann? – Del 1

Att välja en religion att tillhöra – om man väljer någon överhuvudtaget – är ett av de största besluten en människa fattar under sitt liv. Innan en person gör detta val, vilken efterforskning behöver denne ha gjort innan? Behöver den göra någon överhuvudtaget?

Vägen till att fatta ett sådant beslut kan se ut på många olika sätt. För vissa personer tas beslutet efter djup efterforskning, vilket vi ser i personer som Lee Strobel och J Warner Wallace. Dessa två personer, ena journalist och andra mordutredare, blev kristna efter att ha undersökt evangeliernas trovärdighet. För andra tas beslutet efter en upplevelse av något slag, vilket till exempel ses hos många muslimer i Mellanöstern som blir kristna efter att ha mött Jesus i sina drömmar. Och för ytterligare andra kan det vara av att de hört religionens budskap sedan barnsben och sedan själva valt att tro. Förutom dessa tre sätt finns det säkert minst ett tiotal andra sätt att komma fram till vilken religion man vill tillhöra.

Men med tanke på mängden religioner som finns därute, hur väljer man? Behöver man undersöka alla religiösa böcker för att veta vilken som är rätt? Och behöver man undersöka varje religion för att veta vilken som är sann? Om vi bara tar de fem största religionerna innebär det att en person skulle behöva jämföra kristendomen, mot islam, mot judendom, mot hinduism, mot buddhism. Det innebär då också att Bibeln behöver jämföras med Koranen, med Tanakh, med Vedaskrifterna och med Tripitaka.

Första steget i beslutet att välja vilken religion att tillhöra är att erkänna att alla religioner har exklusivistiska anspråk, dvs. att varje religion har trosuppfattningar som innebär att endast deras religion är sann och övriga religioner inte är det. I detta första steg ingår också att inse att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt. Detta går lätt att undersöka genom att till exempel titta närmare på de anspråk som religionerna gör när det kommer till exempelvis synen på Gud/gudar, livets uppkomst, frälsning, efterliv m.m. Detta innebär till exempel att de monoteistiska religionerna (det finns bara en Gud) och polyteistiska religionerna (det finns flera gudar) säger emot varandra. Detta finner vi enkelt stöd för om vi utgår från logikens andra lag, motsägelselagen. Denna lag säger att två motsägelsefulla saker inte kan vara sanna samtidigt, till exempel kan det inte vara sant att jag både existerar och inte existerar samtidigt. Applicerat på religionsfrågan innebär det att religioner som menar att det bara finns en enda gud och religioner som menar att det finns flera gudar inte båda kan vara sanna samtidigt.

Ett annat exempel på att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt är deras syn på frälsning. Om vi bara undersöker synen på det inom två av de monoteistiska religionerna, islam och kristendomen, ser vi att de har olika anspråk, som gör att inte båda kan vara sanna samtidigt. Islams syn, i stora drag, utgår ifrån att frälsning kommer ur att en människas onda gärningar är färre än dennes goda gärningar, likt en vågskål där de goda gärningarna ska väga tyngst. Kristendomen anser istället att frälsning inte kan komma från människan själv utan genom tron på Jesus Kristus, som anses vara Guds son. Tillgång till himlen (frälsning) kan alltså inte både komma från människan själv – som islam främst förespråkar (genom att göra fler goda än onda gärningar) -, och samtidigt inte komma från människan själv  – som kristendomen förespråkar (tron på Jesus som frälser). Förutom dessa två exempel finns det flera andra sätt att dra slutsatsen att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt, och att de har trosuppfattningar som exkluderar att andra religioner också är sanna.

Det finns däremot flera vanliga liknelser som argumenterar för motsatsen, som menar att alla religioner egentligen är desamma i grunden. Det finns till exempel liknelsen om att “alla stigar leder till toppen av berget” eller liknelsen med elefanten och de blinda skötarna som beskriver olika delar av elefanten. Dessa liknelser lyckas fånga in att religioner har likheter men fallerar i att beskriva religioners olika trosuppfattningar på ett sanningsenligt och ärligt sätt. En känd apologet, Ravi Zacharias, beskrev det såhär “There are fundamental differences [between religions], at best there are superficial similarities. [However,] I often wrongly hear that all religions are fundamentally the same and superficially different.” Vad han beskriver är alltså samma sak som jag argumenterar för ovan: det finns likheter mellan religioner, men deras svar på grundläggande frågor är de djupgående olika – och därmed exklusiva varandra.

Så första steget mot att välja religion är att erkänna att alla religioner inte kan vara sanna samtidigt. Men för att välja religion, måste alla frågor jämföras för alla religioner? Är det ens möjligt att göra det? I nästa blogginlägg tänkte jag diskutera denna fråga lite närmare, och framförallt hur man kan undersöka trovärdigheten och sannolikheten för en religions sanningshalt. Men hur skulle du själv angripa denna fråga? Hur skulle du gå tillväga för att välja religion, om du inte redan gjort det? Finns det sätt som är bättre och sämre att göra det på?

Varför just kristen? Vad är sanning?

Varför just kristen del 6 – Vad är sanning? del 3 av 3

I min bloggserie: Varför just kristen? så har jag i de två senaste bloggtexterna skrivit om ämnet: ”Vad är sanning”? utifrån Pontius Pilatus fråga till Jesus i Joh. 18:38, då Pilatus medverkade till ett av historiens mest kända och omtalade justitiemord. Denna bloggtext är del 3 och den sista delen om ”sanningsfrågan” och handlar om: Vad sanningen ger oss, nämligen sann information och sann frihet.

Vad sanningen informerar oss om

Här ger jag några centrala exempel på vad Sanningen informerar oss om. Självklart finns det många fler exempel, men jag begränsar mig till dessa, och det får även bli kortfattat.

– Gud – Gudsbild

Om hela Gudomen och då om VEM och HURUDAN varje person i Gudomen är. Gud Fadern, Gud Sonen Jesus Kristus och Gud den helige Ande. Deras olika namn och personliga karaktärsdrag som Bibeln presenterar, visar oss deras rätta identitet och ger oss en sann Gudsbild.(31)

Detta visar också på ateismens orimlighet, då vi som kristna både kan veta utifrån kunskap och erfarenhet att Gud finns, men också lära känna hans rätta identitet utifrån en relation med honom. Anspråk som ateismen aldrig kan göra angående Guds icke-existens, då den inte kan hänvisa till vare sig vetande, kunskap eller erfarenhet av, att Gud inte finns. Ingen ateist kan hävda, att nu vet vi, bortom alla tvivel, att Gud inte finns. Jag har heller inte mött någon ateist som har hävdat något sådant. Det vore inget annat än dårskap att försöka hävda det.(32)

– Skaparen och skapelsen – Världsbild

Om Gud som Designer och Skapare, och om nödvändig intelligens och förnuft, visdom, vishet och karaktär bakom skapelsen, och om Guds syfte, vilja, plan, mening och mål med sin skapelse.(33) En världsbild som innehåller allt detta som en sekulär och evolutionsteoretisk världsbild saknar. 

– Människan – Människosyn

Om människans bestämmelse som Guds avbild,(34) och hur den är helt avgörande för vår människosyn och för människovärdet. Och då också för människovärdets okränkbarhet ifrån konceptionen och allt framåt, vilket bestämmer vår syn på både abort och dödshjälp.

Om människan och hennes evighetsmedvetande såsom Bibeln uttrycker det, att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan.(35) Därav det återkommande frågorna som människor har ställt i alla tider, om vad som händer i dödsögonblicket och därefter. 

Om människans fall och återupprättelse. Ett historiskt syndafall, men också ett erbjudande om total upprättelse i och genom Jesus Kristus, som är den kristna trons och det kristna livets centralgestalt.(36)

Om konsekvenserna av människans medvetna prioriteringar, val och beslut i livet och inför

evigheten. Detta som på ett grundläggande och avgörande sätt skiljer oss ifrån djuren.

– Den andliga och den fysiska världen och verkligheten

Som människor lever vi inte enbart i en fysisk och naturlig värld och verklighet, utan också i en andlig och övernaturlig. Detta som vi kallar metafysik,(37) och som ligger utanför naturvetenskapens begränsade räckvidd och möjlighet att observera och utforska, men som för den sakens skull inte är mindre verklig än den fysiska verkligheten.

– Vår lagbundna tillvaro

Om grundvalar för varje enskild människa, för hemmet och familjen, för samhället och för våra mellanmänskliga relationer. Detta som är den skapelseordning som Gud har inrättat för oss människor.(38)  En oföränderlig värdegrund och oföränderliga normer, värden och värderingar.

Om andliga och fysiska lagar. Vi lever i en lagbunden och inte i en slumpmässig tillvaro, där 

”lagen om sådd och skörd”(39) – orsak och verkan är en grundläggande och allmänmänsklig lag, som gäller oss var och en, vare sig vi tror på den eller inte. 

– Ondskan i världen

Om Djävulen som person, hans natur och karaktär och hans destruktiva rike ger oss en realistisk och trovärdig förklaring till ondskan i världen.(40)

Om att ”missa målet” i livet och inför evigheten. Detta som är grundbetydelsen av begreppet

synd i Bibeln. Hamartia: Att missa målet. Bibeln beskriver detta som att gå vilse som får utan någon herde.(41) Synden är något alltigenom ont och är en av grundorsakerna till ondskan i världen.

– Gott och ont, rätt och fel

”Kunskapens träd på gott och ont”(42) ger oss en realistisk förståelse och kunskap om vår mänskliga förmåga att tänka, tala och göra både gott och ont, rätt och fel, och då utifrån en objektiv manual. Människans kapacitet att både förstå och göra både det goda och det onda, det som är rätt och det som är fel.

Jag tar här ett exempel ifrån läkarvetenskapen, som vi alla ska  vara tacksamma för att den finns, då den är inriktad på det som är läkarvetenskapens hederskodex, nämligen att rädda mänskligt liv. Detta som är något grundläggande gott och rätt. Men att läkarvetenskapen också används till att avsluta ett mänskligt liv, t.ex genom abort, är något grundläggande ont och fel. 

Vad detta handlar om är objektiva normer och värderingar som vi kan härleda tillbaka till en personlig och evig Gud, som har skapat oss människor och gett oss vårt människovärde. Objektiva normer och värderingar som vi ser går förlorade allteftersom en sekulär verklighetsuppfattning vinner teräng i människors tänkande och i samhällslivet. Detta som är ett dråpslag emot varje människas samvete.Samvetet med dess funktion att reglera och hålla oss människor medvetna om gott och ont, rätt och fel. Samvetet som både kränks och åsidosätts mer och mer i ett sekulärt samhälle.(43)

            

– Vad verklig kärlek är

Begreppet kärlek är kanske det mest använda men också det mest missuppfattade och missbrukade begreppet i våra mellanmänskliga relationer. Människor talar och sjunger ofta om kärlek, men frågan är om de verkligen vet vad de talar och sjunger om? 

Bibeln har tre grundläggande ord för kärlek:

1. Agape. Den Gudomliga och andliga kärleken som på ett så fantastiskt sätt beskrivs i 1 Kor. 13 i Bibeln, och som kallas för kärlekens lov och som aldrig egoistiskt söker sitt och som är kontinuerligt utgivande, även då den inte besvaras. Guds kärlek.(44)

2. Philia. Den mänskliga och själsliga kärleken som också är utgivande, men som även behöver besvaras för att kunna fortsätta att vara utgivande.

3. Eros. Den sexuella kärleken, som Gud har gett åt oss människor innanför äktenskapets ramar. Detta kärleksbegrepp som missvisande har upphöjts till att vara det enda och allenarådande kärleksbegreppet i en sekulär livsstil.

Det optimala kärleksförhållandet

Det optimala kärleksförhållandet är när agape får råda över både philia och eros i trygga, trofasta och bestående relationer. Tillfälliga förbindelser, som tyvärr framhålls och hyllas idag, inte minst i media, kan aldrig erbjuda ett optimalt och bestående kärleksförhållande. 

– Döden.

Om vad döden är. Bibeln talar om trefaldig död: Andlig, fysisk och evig död, och då handlar det alltid om skilsmässa.
Andlig död: Guds Ande är skild ifrån vår ande.(45)
Fysisk död: Vår kropp skiljs ifrån vår ande och själ.(46)
Evig död: Vår ande, själ och kropp skiljs ifrån Gud för evigt.(47)
– Frälsning.(48)

Om vad frälsning är och dess konsekvenser i livet och i evigheten.
Om två destinationer med eller utan Gud. Det ena beskrivs som en himmel och det andra som ett helvete.  De är två totalt motsatta samhällssystem.
Om en ljus framtid och ett hopp. Detta som alla människor längtar efter. 

– Guds rike.(49)

Om ett evigt och bestående rike.
Om det optimala nu och för evigt. Ett rike där Jesus är kung nu och för evigt.(50)

Sanningen är befriande till sin natur, även då den är besvärande för oss. Ja, till och med obekväm och provocerande, då den bryter mot våra åsikter och uppfattningar och avslöjar våra felaktiga attityder, syften och bevekelsegrunder, galna tankar, resonemang och handlingar.

Sann frihet

Sanningen skall göra er fria.(51) 

Sanningen, i motsats till lögnen och halvsanningarna, har en frigörande effekt på oss. Lögner och halvsanningar manipulerar, vilseleder och snärjer oss och binder upp oss, medan sanningen gör oss fria och leder oss rätt i livet och inför framtiden och den kommande evigheten. 

Vad är sann frihet?

Det är viktigt att vi ställer oss den frågan, därför att vi lever i en sekulär värld och i ett sekulariserat samhälle med falska frihetsideal och med en förvriden bild av vad frihet är. Vi lever i en farlig fantasivärld. Allt eftersom normlösheten utbreder sig och självklara grundvalar rivs upp, så blir till slut friheten ett fängelse. Att mena sig vara fri och med det mena sig kunna göra vad man vill, vad som helst, när som helst och hur som helst, inte minst på det sexuella området, det gör människan till slut till en fånge.

Man talar idag om att vara ”gränsöverskridande” t.ex inom underhållningsbranchen, och då handlar det oftast om vem som är mest vulgär, brutal och grotesk när det gäller sex och en förnedrande kvinnosyn och ondska och våld i filmer, videos, spel och ”stand upp komidiens”. Att något skulle vara ”olämpligt för barn” eller ”barnförbjudet” existerar inte längre. Här har ”gränsöverskridandet” inga ideal eller bortre gränser, utan man utmanar varandra till att gå längre och längre i att vara vulgär, brutal och grotesk i sina uttryckssätt. Till slut så sitter den ensamma människan i sitt fängelse som enbart består av detta och man brottas med sina deprissioner och sin livsleda och lever på  droger och antideprissiva medel och unga människor umgås med sina självmordstankar. Men om detta vågar och vill inte politiker och makthavare på allvar ta tag i, utan ”som strutsen sticker de huvudet i sanden” och väntar på att det ska gå över, och media undviker att berätta om denna samhällets skuggsida. Så får människor inom ”själavården”, psyk- och sjukvården försöka att hantera detta efter bästa förmåga. En förmåga som oftast inte räcker till. Så har vi ett samhälle utan normer, ideal och grundvalar. Ett samhälle som ingen av oss mår väl av och som egentligen ingen av oss vill ha. Profeten Hosea beskriver detta samhällstillstånd på ett så träffande sätt: Ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finns i landet. Man svär och ljuger, man mördar och själ och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar.(52)  En sak är säker och det är, att detta som profeten Hosea så realistiskt beskriver, det har inget med sann frihet att göra och är därför heller inte något frihetsideal att sträva efter.

Pendeln svänger

Det ”gränsöverskridande” har ingen framtid, och på samma sätt som trender är de korta och övergående. Och de som har låtit sig ”fångas” av det ”gränsöverskridande” och av trenderna i det sekulära samhället, de tröttnar till slut och då ”svänger pendeln”, därför att människor vill ha något helt annat och bestående. De övergående skratten lämnar en bitter eftersmak och ersätts inte sällan av livsleda och känslan av meningslöshet.

Att förstå sanningen

Sann frihet är att förstå sanningen och utifrån den veta vad som är rätt och gott, nyttigt och uppbyggligt och säga ett medvetet och genomtänkt JA till det, och samtidigt säga ett medvetet och genomtänkt NEJ till det som är felaktigt och ont, onyttigt och destruktivt. Detta kan vi enbart göra utifrån objektivt sanna normer och riktlinjer. Finns det verkligen sådana normer och riktlinjer idag? Ja, det finns det! Det är vad absolut och objektiv sanning förmedlar till oss. 

Jesus är tydlig med att säga, att då vi förstår sanningen, då kan sanningen göra oss fria.(53)  Och Paulus är inne på samma linje då han skriver, att Gud vill, att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.(54)

Guds Ord och Jesus har det gemensamt, att de talar sanning – absolut och objektiv sanning – när det gäller vad sann information och sann frihet är. 

Ett viktigt observandum är, att sanningen aldrig tvingar sig på oss, utan den väljer vi när vi vet och förstår vem och vad den handlar om. Detta i motsatts till lögnen och halvsanningarna, som är så närgångna och påtvingade på oss i dagens sekulariserade och mediala samhälle, där förekomsten av en absolut och objektiv sanning förnekas, i takt med att Gud förnekas. 

När sanningen saknas i ett land

I Hosea 4:1-3, Ps. 11:3 och i Jes. 58:12 kan vi läsa en realistisk beskrivning av konsekvenserna då absolut och objektiv sanning saknas i ett samhälle och i mellanmänskliga relationer. Men tyvärr måste jag konstatera, att absolut och objektiv sanning är trångbodd i vårt samhälle idag, och det bidrar inte till det Sverige som jag tror att vi alla egentligen vill ha – Ett tryggt land där framtidstro odlas och beskyddas.

Jag avslutar denna bloggtext med vad Jesus säger: Om någon vill göra Guds vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. Ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria.(55)

Därför är jag kristen!

Väl mött!

/ Bength Gustafson

___________________________________________________________________________________________Källor: (Bibelhänvisningarna är till 1917 års översättning). (31) I Bibeln är namn och karaktärsdrag det sätt på vilket Gud och även människor presenteras. (32) Ps.14:1. (33) 1 Mos. 1:1-31. Job. 38:1-42:6. Ps. 8:4. 148:1-6. (34) 1 Mos. 1:26-27. 5:1-2. (35) Pred. 3:11. (36) 1 Mos. 3:1-24. Kol. 1:13-23. 1 Tess. 5:23.24. (37) Metafysik: Läran om den egentliga verkligheten bortom våra sinnesförnimmelser. Det som inte våra fem fysiska sinnen kan registrera. Ligger utanför naturvetenskapens begränsade räckvidd. Ett filosofiskt begrepp. (38) Ps. 11:3. Jes. 58:12. 1 Mos. 2:4. Jer. 31:35-37. 33:25-26. (39) Gal. 6:7. (40) Joh. 8:44. 1 Joh. 3:8. (41) Jes. 53:6. (42) 1 Mos. 2:15-17. (43) 1 Sam. 24:6. Apg. 23:1. 24:16. (44) 1 Joh. 4:8. Joh. 3:16. Rom. 5:6-8. (45) 1 Mos. 6:3.a. Ef. 2:1-2. Kol. 2:13. (46) 1 Mos. 6:3.b. Hebr. 9:27. (47) Upp. 20:11-15. 21:8, 27. 22:15. (48) Apg. 4:12. Joh. 3:16-17. (49) Mark. 1:14-15. Matt. 24:14. Apg. 1:3. 28:30-31. Dan. 2:44. 3:33. 4:31. 6:25-26. 7:14, 27. (50) Joh. 18:36-37. (51)  Joh. 8:31-32. (52) Hos. 4:1-3. (53) Se 50. (54) 1 Tim. 2:1-4. v.4. (55) Joh. 7:17. 8:31-32. 

Varför just kristen? – Sanning (del 2)

”VAD ÄR SANNING?” (2 av 3). 

Sanningsfrågan engagerar. Det visar sig bland annat i alla inlägg och kommentarer till min förra bloggtext: ”Vad är sanning?” Pontius Pilatus klassiska fråga till Jesus i Joh. 18:38, då Pilatus medverkade till ett av historiens mest kända justitiemord. Och för mig är svaren på den frågan helt avgörande, när det gäller varför jag är just kristen. Och det är inget märkligt i sig, då SANNINGEN är grundläggande när det gäller kristen tro och kristet liv. 

Här tar jag upp tråden ifrån min förra bloggtext då jag skrev om sanningens natur, att sanningen är något i sig själv och att den har samma natur som Gud har. Vi kan härleda sanningen tillbaka till en personlig Gud, som är evig och som vet allt. När vi lär känna Gud, då lär vi även känna sanningen, och då syftar jag på absolut och objektiv sanning, som är Bibelns sanningsbegrepp. Men vi har flera sanningsbegrepp än Bibelns. 

Här tar jag  upp sju sådana olika begrepp och därefter Bibelns, och vad den sanningen ger oss.

OLIKA SANNINGSBEGREPP

I vårt vardagliga liv så använder vi oss av olika sanningsbegrepp. Detta gör vi både medvetet och omedvetet. Här följer en kort presentation:

1 Analytisk sanning.

Matematik är exempel på analytisk sanning. Man arbetar utifrån en uppsättning av axiom, självklara satser och grundsanningar. Av de olika sanningsbegreppen är analytisk sanning minst föränderlig, och i den bemärkelsen kan sägas ligga närmast Bibelns sanningsbegrepp, som är oföränderligt. 

2 Empirisk sanning.

Beskriver den fysiska verkligheten, utifrån observation av fakta. Den grundar sig på erfarenheten, bland annat genom iaktagelser i samband med experiment. Den bekräftas eller förändras av nya observationer och erfarenheter.

3 Vetenskaplig sanning.

En kombination av analytisk och empirisk sanning. Hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar säger, att ”vetenskap är ett sätt att förstå världen” och att ”vetenskapen har möjlighet att ge den bästa möjliga beskrivningen av sanningen utifrån vad man vet idag”.(16) Således är vetenskaplig sanning under ständig revidering och förändring, allteftersom vetenskapen fortskrider och vår förståelse och vårt vetande förökas och/eller förändras.

4 Naturvetenskaplig sanning.

Är ett provisoriskt och relativt sanningsbegrepp. Ordet sanning används egentligen inte, utan man skiljer mellan bra och dåliga teorier och inte mellan sanna och osanna.(17) Gymnasielärare i matematik och fysik, Krister Renard, säger med tanke på evolutionsteorin, som av somliga betraktas som sanning. ”De som förespråkar den teorin gör misstaget att             betrakta den som sanning, istället för att se på den som en av många teorier. Ingen vetenskaplig teori är ett faktum. Alla teorier är tolkning av fakta. Man kan inte ta teorier för absoluta sanningar. Teorier är användbara eftersom de avspeglar verkligheten tillräckligt väl, men de kan aldrig ersätta verkligheten”.(18)  

5 Sanning som filosofiskt begrepp.

Sanning är ett filosofiskt grundbegrepp, men med en omdiskuterad innebörd.(19)                   Förekomsten av ”kunskap” är en kärnfråga inom filosofin. ”Kunskap” i betydelsen ”att             veta något” och då utifrån två huvudfrågor: 1. ”Vet vi något?” 2. ”Kan vi bevisa att vi vet             något?” Utifrån detta så förs det ett filosofiskt och ”kunskapsteoretiskt” resonemang, som handlar om begrepp som ”kunskap”, ”vetande”, ”sanning” och ”tillförlitlighet”.(20)  Och filosofins historia – som går tillbaka till antiken(21) – handlar om hur olika problem och frågeställningar inom filosofin har uppstått och hur de har besvarats genom historien. Utifrån den ”kunskapsbank” av frågor och svar som då har uppstått, så hanteras både ”tidlösa existentiella frågor” och nya frågeställningar. Argument ställs mot argument för att så försöka komma fram till olika uppslag för att lösa filosofiska problem. Och olika filosofer och filosofiska skolor kommer fram till ”sin sanning” och då med en omdiskuterad innebörd. På torget i Aten – som var något av en filosofisk högborg i antikens Grekland – så mötte Paulus två av dessa ”filosofiska skolor”, epikuréer och stoiker, och det uppstod ett skarpt ordskifte dem emellan, vilket inte är så ovanligt i filosofiska diskussioner.(22)  Det kan man märka även på detta forum, då den typen av resonemang förs. 

6 Sanning i normalt språkbruk.

I någon mån fakticitet. Ett påstående eller en utsaga är sann om det förhåller sig så som den säger.(23) T.ex att Stockholm är Sveriges huvudstad. 

 Personlig sanning.

Ex. Jag är glad, jag är ledsen, jag tycker det är intressant att läsa historia, jag tycker om             köttbullar. Här handlar det om vad som är subjektivt, och inte om några objektiva eller  allmängiltiga riktlinjer för andra människor.

Det som dessa olika sanningsbegrepp har gemensamt är, att de är ”temporära” och inte eviga, och de används för att beskriva en fysisk och naturlig verklighet, och inte en ”metafysisk” övernaturlig verklighet.

BIBELNS SANNINGSBEGREPP

Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån.

Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.

Förutsätter att Gud finns

Jag vill vara tydlig med, att om den Gud som jag tror på och skriver om inte finns, då finns det heller ingen absolut och objektiv sanning, därför att den grundläggande förutsättningen saknas. Då skulle jag heller inte vara kristen. Men nu handlar kristen tro och kristet liv om att veta och vara övertygad om att Gud finns och att han är en evig och personlig Gud som vet allt och som vi människor kan umgås och kommunicera med. Just detta, att vara evig och att veta allt är de nödvändiga och grundläggande förutsättningarna för absolut och objektivt sanning.

En av giganterna i Bibeln, nämligen Paulus, han skriver frimodigt om att han vet på vem han tror.(24)  Och i Hebreerbrevet definieras tro som övertygelse.(25)  Och samme man skriver också om, att frälsning hör ihop med att komma till kunskap om sanningen.(26) Och då handlar det om absolut och objektiv sanning.

– Absolut sanning

När vi läser Bibeln så ställs vi inför en rad absoluta sanningar. T.ex att Gud är evig, och att han är en personlig Gud med personliga karaktärsdrag, att han är Designern och Skaparen av universum och att han vet allt. Dessa absoluta sanningar kan vi inte gå in och ändra på, vare sig med hjälp av teologi, opinionsbildning, vetenskapliga upptäckter eller debattinlägg. Här har vi som människor att inta en ödmjuk hållning under och inför den Gud som är större och högre än oss själva.(27)  Ödmjukhet som är en dygd och en livshållning, som i mångt och mycket har gått förlorade i vårt sekulariserade land.

– Objektiv sanning

Utifrån ett absolut sanningsbegrepp kan vi tala om ett objektivt, allmängiltigt sanningsbegrepp, i motsats till det som är subjektivt och inte allmängiltigt.

Ett husbygge

Utifrån ett husbygge så vill jag ge en viktig distinktion mellan absolut och objektiv sanning. Ett husbygge illustrerar detta på ett bra sätt. Först läggs en grund och sedan byggs ett hus på den grunden. Själva grunden är att likna vid absolut sanning, medan huset kan liknas vid objektiv sanning. Grunden är inte resonabel, men husets uppbyggnad och utformning, planlösning och inredning kan vi resonera om, utan att för den skull hamna i ett subjektivt moras. Det finns nämligen allmängiltiga bestämmelser och byggnadstekniska föreskrifter om hur ett hus ska byggas, och dessa har vi att förhålla oss till. 

Paulus beskriver just detta:

Grunden: Ty en annan grund kan inte läggas än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus.(28)  Och Jesus säger om sig själv, att Jag är vägen, SANNINGEN och livet.(29)  Jesu sanningsanspråk som är så centrala och avgörande i allt vad kristen tro och kristet liv handlar om. Och i Matt. 7:24-27 talar Jesus om den praktiska innebörden och konsekvenserna av detta. Under påfrestningar klarar sig huset som är byggt på solid grund, medan huset på sanden faller ihop under samma typ av påfrestningar. Grundens beskaffenhet har således en avgörande betydelse för om huset ska klara påfrestningar eller inte. 

Huset: Paulus säger i 1 Kor. 3:10-15 att det är upp till var och en av oss hur vi bygger på den grund som är lagd. Det finns olika byggmaterial, husmodeller och planlösningar att välja mellan, och det kan vi objektivt och sakligt resonera om. Här har vi något att säga till om, till skillnad från det som gäller grunden. Och när påfrestningar och tryck sedan kommer – som vi alla på olika sätt utsätts för – då kommer det att visa sig vilka val vi har gjort. Här är villkoren lika, vare sig vi talar om husbyggen eller om våra livsbyggen.

VAD SANNINGEN GER OSS

Information och frihet

Sann information och sann frihet är den kristna trons och det kristna livets kännemärke, ja, adelsmärke. Vad som är ädelt och värt att efterleva. Sanningen manipulerar och vilseleder oss aldrig och snärjer aldrig in oss i ett förrädiskt nätverk, såsom lögnen och halvsanningarna gör. 

Sann information

Bibeln är en sann informationskälla som aldrig kan tömmas på sitt innehåll, därför att Guds Ord är evigt, sant och outtömligt.(30)  Oavsett vad informationen gäller, så kan vi vara trygga med att den är sann och tillförlitlig. Det är alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande information som vi får av Sanningens Ord. 

I min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext, så kommer jag att ta upp vad sanningen informerar oss om, men också om att den är trångbodd i Sverige idag. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

 

 

Källor: (16) ”Vad är vetenskap? och 100 andra jätteviktiga frågor”, av Martin Ingvar. Bokförlaget Langenskiöld. Fråga 1 och 2. (17) Bonniers Lexikon. Band 17. 1998. Sanning. (18) Tidningen Världen Idag, fredag 3 november 2006. Föreläsning av Krister Renard om Intelligent design på Linköpings Universitet. (19) Se not 17. (20) Kunskapsteori: Epistemologi. Se Kunskapsteori  vetenskapsteori.se. (21) En epok i Medelhavsområdets historia, omkr. 3000 f.Kr. – omkr. 500 e.Kr.Enligt traditionell indelning. (22)  Apg. 17:15-34. v.17-18. (23) Se not  17. (24) 2 Tim. 1:12. (25) Hebr. 11:1. (26) 1 Tim. 2:1-4. v.4. (27) 1 Petr. 5:6. Jak. 4:10. (28) 1 Kor. 3:11. (29) Joh. 14:6. (30) 2 Sam. 7:28. Joh. 17:17. Ps. 119:160. 

Varför just kristen? ”Vad är sanning?” – del 6

”Vad är sanning?” 

Denna fråga ställde Pontius Pilatus till Jesus, då han stod inför att fria eller att fälla Jesus i det som har blivit ett av historiens mest omtalade justitiemord.(1) Men frågan som sådan är helt avgörande och grundläggande när det gäller kristen tro och ett starkt och avgörande skäl till varför jag är en kristen och inte har anslutit mig till någon annan livsåskådning, vare sig religiös eller gudlös.

SANNINGENS NATUR

Sanningen är något i sig själv och den har en Gudagiven natur, och det är så vi kan känna igen sanningen. I Bibeln är sanning ett fundamentalt uttryck för Guds natur. Det visar oss VEM Gud är och VAD han står för, nämligen för fasthet, säkerhet, pålitlighet och trofasthet. När sanningen beskriver något, oavsett vad det är, då är det alltid en fast, bärande, giltig och förpliktande verklighet som den beskriver.(2) Det vill säga, att vi med säkerhet kan veta att sanningen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som den beskriver. Sanningen lånar sig aldrig till några billiga ”PR-vinster” eller ”PR-trick”, utan beskriver verkligheten som den är, utan att försköna eller smutskasta, förgylla eller mörklägga den.

Joh 14 6
Jesus säger. ”Jag är vägen, sanning och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6)

Gud finns och därmed finns också den sanning som jag skriver om här. Gud är den sanningens absoluta förutsättning. Och då skriver jag inte om vilken Gud som helst, utan om den Gud som är evig, som är en person och som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors liv, erfarenheter och samveten, men framför allt i och genom Jesus Kristus.(3) Detta som behöver upprepas gång på gång, vilket jag också gör, därför att det finns människor som med förkärlek blandar ihop religionernas många olika ”gudar” med Bibelns Gud. Till och med tomtar och troll och ”spagettimonster” etc. finns med i deras extrema föreställningsvärld.

I samhället och i vårt vardagliga tal så rör vi oss med olika sanningsbegrepp.(4)  Detta gör vi mer eller mindre medvetet. Men det är inget av dem som ”håller måttet” i en jämförelse med det sanningsbegrepp som jag skriver om här och nu. Det vill säga, att vi kan inte säkert veta att de olika sanningsbegreppen säger som det är och stämmer överens med den verklighet som de beskriver. Därför ska vi inte förväxla de olika sanningsbegreppen med detta sanningsbegrepp. Jag återkommer till dessa sanningsbegrepp i min nästa bloggtext, som är en fortsättning på denna bloggtext.

Sanningens natur

  • Sanningen är evig. Sanningen är evig såsom Gud är evig. Det betyder, att sanningen har alltid funnits och den kommer alltid att finnas i tid och evighet, till skillnad från alla övriga sanningsbegrepp som är temporära.(5)
  • Sanningen är oföränderlig. Sanningen kan inte förändras av några mänskliga teorier eller diskussioner. Inga argument, hur välformulerade de än är, kan förändra sanningen. Det är med sanningen som det är med Guds existens och med hans natur. Gud finns och det är ett oföränderligt faktum och hans natur förändras aldrig. På samma sätt är sanningen oföränderlig.(6) Det är sanningens natur.
  • Sanningen är fundamental. Den är grundläggande för hela vår tillvaro och fungerar som ett bärkraftig fundament i liv och död, i tid och evighet, och för varje människa som bejakar den och som erkänner sitt totala beroende av den.(7)  Och Gud har tänkt, att hans församling ska vara Sanningens stödjepelare och grundfäste(8)  i den här tillvaron som vi lever i här och nu, där både lögner,           halvsanningar och de olika sanningsbegreppen tampas om utrymmet.
  • Sanningen kan inte besegras. Sanningen kan attackeras och ifrågasättas, men den är omöjlig att besegra. Endast för sanningen förmår vi något, aldrig mot sanningen.(9)  Sanningen kommer alltid att hinna ikapp oss, förr eller senare, oberoende av vem eller vilka vi är. Det är med sanningen som det är med Gud. Hos dem finns inget anseende till   personen.(10)  Vare sig med ord eller handlingar, teoretiskt eller i det praktiska och verkliga livet har vi möjlighet att besegra sanningen. Lögnen kan besegras, och den kommer att slutgiltigt besegras, men inte sanningen. Jesus, som är sanningen personifierad och som är full av nåd och sanning(11)   en oslagbar kombination – han dödades och begravdes, men han uppstod igen från de döda på tredje dagen,(12) och han lever för tid och evighet, precis som sanningen gör.
  • Sanningen är trovärdig. Det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är aldrig trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför går kristen tro, såsom den beskrivs i Bibeln, alltid hand i hand med sanningen. Den tro som Gud har gett oss som en gåva och sanningen, som också är Gudagiven, hör ihop med varandra på ett odelbart sätt. Och kristen tro och sanningen allierar sig aldrig någonsin med lögnen eller med några halvsanningar, utan de bevarar alltid sin integritet och sin trovärdighet.(13) 
  • Sanningen är absolut och objektiv. Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig. Inget kan läggas till eller dras ifrån. Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva. I min nästa bloggtext återkommer jag till dessa båda begrepp.

Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk

Jesus, som är Bibelns kärna och stjärna, han proklammerar att Ditt ord är sanning. Jesus, som är Sanningen personifierad och som har fått namnet Guds Ord, han är den slutgiltige auktoriteten när det gäller att uttala sig om detta. Det har med Jesu sanningsanspråk att göra.(14)

Varje person  i Gudomen och sanningen hör ihop med varandra på ett odelbart sätt, och då talar vi om absolut och objektiv sanning som de personifierar och representerar.(15)

INFORMATION OCH FRIHET

Sann information och sann frihet är något av den kristna trons och det kristna livets signum.

Men detta får jag återkomma till i min nästa bloggtext.

 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

Källor: (1) Joh. 18:1-19:42. 18:38. Justitiemord: När man under rättsliga former dömer en oskyldig. (2) I GT är det hebreiska ordet ämät det viktigaste ordet för sanning, och i NT är det grekiska ordet aletheia huvudordet för sanning. Båda orden har den betydelsen som jag angav i texten här ovan. (3) Jes. 40:28. Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. Ps. 19:1-5. Hebr. 11:3. I Bibeln beskrivs historiska tider, händelser, platser och personer. I både GT och NT. 1 Joh. 1:1-4. Apg. 4:19-20. Rom. 2:14-15. 9:1. Joh. 1:14, 18. 10:30. (4) 1. Analytisk sanning. 2. Empirisk sanning. 3. Vetenskaplig sanning. 4. Naturvetenskaplig sanning. 5. Sanning som ett filosofiskt grundbegrepp. 6. Sanning i normalt språkbruk. 7. Personlig sanning. (5) Ps. 117:2. Temporär: För viss tid, tillfällig, övergående. (6) Hela Ps. 119 dokumenterar detta. (7) Hebr. 1:3. Ps. 119:105. (8) 1 Tim. 3:15. (9) 2 Kor. 13:8. (10) Rom. 2:11. 5 Mos. 10:17. 2 Krön. 19:7. (11) Joh. 14:6. 1:14, 17. (12) Joh. 11:25-26. I GT har vi profetior om detta, och i NT uppfyllelsen av dessa profetior. (13) Ef. 4:25. Sak. 8:16-17. 1 Joh. 2:21. 2 Tess. 2:12-13. Ef. 4:15, 25. 2 Joh. v.1-4. 3 Joh. v.3-4. 1 Tim. 2:1-4. v.4. (14) Joh. 17:17. Ps. 119:160. Joh. 14:6. Upp. 19:13. Joh. 1:1, 14. (15) Tit. 1:1-2. 4 Mos. 23:19. Joh. 14:6. 1:14, 17. 15:26. 16:13.  

Varför just kristen? – Inte en okänd Gud

Vi kan veta att GUD FINNS, men vi kan också veta VEM och HURUDAN Gud är. Och då syftar jag inte på någon av de många religionernas olika ”gudar”, utan på den Gud som presenterar sig själv i Bibeln, i skapelsen, i historien, i människors samveten och erfarenheter, men framför allt i och genom Jesus Kristus. Jesus, som är Guds Son och ”ett med sin Far”, han ger oss en korrekt och trovärdig Gudsbild, så att vi slipper att gå vilse ibland alla mänskligt konstruerade och felaktiga föreställningar och uppfattningar om Gud.(1) 

Det kristna livets signum

Som kristen tror jag inte på en okänd Gud. Det är det kristna livets signum och hör till det unika med att vara kristen, nämligen att vi kan veta vem vi tror på.(2)  Vi behöver inte famla i okunnighet och förvirring angående den Gud som vi tror på. Därför är jag kristen. 

En relation med Gud

Som kristen har jag inte enbart en teoretisk kunskap om Gud, utan framförallt en daglig relation med honom. En personlig relation med en personlig Gud. Grundläggande så handlar kristen tro och kristet liv inte om religion, utan om en relation med varje person i Gudomen, där varje del av vår personlighet är involverade. 

Guds namn och karaktär

I Bibeln och i det kristna tänkandet, så är Guds namn och hans karaktär oerhört viktigt, därför att det är genom Guds namn och hans karaktär som vi får veta vem och hurudan Gud är. Därför har vi i Bibeln en presentation av Guds namn och av hans karaktärsdrag. Listan kunde göras lång, men här får jag begränsa mig till några grundläggande namn och karaktärsdrag som Gud har.

Gud är en Förbundsgud, vilket innebär att Gud har olika Förbundsnamn. Namn med en oerhörd dignitet, som vart och ett av dem talar om för oss vem Gud är och vad han har förbundit sig att vara, tala och göra för oss människor. Och framför allt för de människor som vill ha med honom att göra. Det bryter nämligen emot Guds karaktär, att tvinga någon människa att ha med honom att göra, både under vårt liv här och nu och sedan i evigheten. Men vill vi ha med Gud att göra, då får vi också lära känna honom. Detta hör ihop med vartannat på ett odelbart sätt.

Här nämner jag de förbundsnamn som Gud har: Allsmäktig Gud, Alltillräcklig Gud, Överflödets Gud, Den Gud som är mera än nog. Herren vår Rättfärdighet, Herren vår Herde, Herren vår Frid, Herren vår Läkare, Herren vår Försörjare, Herren vårt Segerbanér, Herren Den alltid närvarande och Herren vår Helgelse.(3) Gud är allt detta för sina barn och för sitt folk, och det är därför vi kan säga, mitt i alla omständigheter och förhållanden som kan vara både bristfälliga och långt ifrån optimala, att mig skall intet fattas, för Gud är med mig.(4)  Detta som människor genom hela historien kan vittna om, att det är deras erfarenhet, även under förföljelse och mycket svåra förhållanden.

Men jag är samtidigt medveten om,  att de människor som inte tror på Gud och som även aktivt förnekar Guds existens, de vet inte något om dessa erfarenheter, därför att de ingår inte i deras sekulära världsbild och dessa erfarenheter ligger därför utanför deras referensramar. Men trots detta, så har många av dem mycket bestämda åsikter och föreställningar om Gud. Som t.ex Richard Dawkins i en av sina böcker: ”Illusionen om Gud”.(5)  En för övrigt överskattad bok, i sin avsaknad av de avgörande argumenten för Guds icke-existens. Men det är både fördomsfullt och motsägelsefullt att Dawkins och andra med honom har så många och bestämda åsikter om den Gud vars existens de samtidigt förnekar. Åsikter som de är mycket angelägna om att torgföra, och som de har sin fulla rätt att göra. Men utifrån deras utgångspunkt eller position, så är det egentligen bortkastad tid och energi på den Gud som de påstår inte finns. Enkelt sagt: Den Gud som inte finns behöver varken förnekas eller beskrivas. Men samtidigt förstår jag dem, därför att deras osäkerhet lyser igenom och är en drivkraft som inte ska underskattas. Hur gärna skulle inte Dawkins och andra ateister med honom vilja säga, att ´nu vet vi, bortom alla tvivel, att Gud inte finns´. Men den dagen lyser med sin frånvaro. Dawkins och andra med honom får nöja sig med att konstatera, att ”jag vet inte säkert, men jag anser det mycket osannolikt att Gud finns, och jag baserar mitt liv på antagandet att han inte gör det”.(6)  Men av allt att döma, så räcker inte det antagandet för dessa ateister och Gudsförnekare, för deras jakt fortsätter efter de avgörande argumenten. För några bevis på Guds icke-existens vet de, att sådana inte finns.

Nåväl. Nog om detta här och nu.

Här nämner jag några av Guds karaktärsdrag:

Skärmavbild 2018-11-14 kl. 21.51.05

Gud är bland annat allvetande!

– Gud är evig.(7)

Det betyder, att Gud är utan början och utan slut. Gud har ingen upphovsman och ingen avslutare. Detta är ett axiom, en grundsanning, när det gäller Gud. Det betyder, att Gud har alltid funnits, Gud finns just nu och Gud kommer alltid att finnas, i tid och evighet. Men det betyder också, att om Gud inte är evig, då har han aldrig funnits, då finns han inte just nu och då kommer han heller aldrig att finnas, förutom i människors religiösa fantasier och föreställningsvärld. Men nu är och förblir det ett axiom, en grundsanning, att Gud är evig.

– Gud vet allt.(8)

Gud är allvetande på grund av att han är evig och har den totala överblicken över oss människor och över allt skapat.(9) För somliga människor är detta skrämmande, medan det för andra av oss innebär en orubblig trygghet och säkerhet. Eftersom Gud är evig och vet allt, så är han objektiv, till skillnad från oss människor som inte vet allt och som därför är subjektiva. Detta är en grundläggande orsak till varför jag är kristen och vill ha med Gud att göra. Jag erkänner, att jag behöver någon som är större än mig själv och som har ett obegränsat kunskapsföråd, och som därför kan utöva ett objektivt inflytande över mig, så att jag slipper att gå ner mig i subjektivitetens träskmarker.

– Gud är rättfärdig.(10) 

Det går som en röd tråd genom hela Bibeln, att Gud är rättfärdig. Gud har en rätt färdighet och skicklighet inom livets alla områden och han gör inga missbedömningar eller misstag. Det är en fundamental egenskap hos Gud. Objektiv rätt och rättvisa utgår från Guds rättfärdighet, och allt vad Gud är, talar och gör, det är, talar och gör han på grund av att han är rättfärdig.(11)  Kärlek, barmhärtighet, nåd, godhet och trofasthet, som alla är exempel på Guds karaktär, de har sina rötter i Guds rättfärdighet och bestäms av den. 

– Gud är sanningen personifierad.(12)

Gud kan inte ljuga. Han saknar förmåga att ljuga. Detta har Gud gemensamt med sin Son, Jesus Kristus, och med Den helige Ande. Varje person i Gudomen är sanningen personifierad och kan därför inte ljuga.(13) Detta som ytterst har med trovärdighet att göra, därför att det är enbart sanningen som är trovärdig. Lögnen är inte trovärdig och kan heller aldrig vara det. Därför är det så tragiskt då människor tror på lögnen, därför att de inte tar reda på vad som är sanning och vad som är lögn i trender och propaganda i vårt samhälle, som präglas av medial massinformation utan objektiva värderingar. Här är Djävulen Guds totala motsats. Han är ”lögnens fader” och därmed lögnens upphovsman, som står bakom alla lögner, all villfarelse och allt bedrägeri i världen.(14)  Som kristen tar jag bestämt avstånd ifrån honom och ifrån den han är och ifrån allt det som han står för.

Vi människor kan ljuga och vi kan därför bedra och vilseleda både oss själva och andra. Tyvärr är detta ett grundproblem som vi människor har. Därför måste vi vara extra vaksamma och bestämma oss för att tala sanning och låta bli att ljuga. Det är ett medvetet viljebeslut som vi var och en måste fatta. Ja, att hata och lägga undan lögnen och istället älska sanningen och tala sanning med varandra.(15)  Gud behöver aldrig bestämma sig för att tala sanning, därför att han kan enbart tala sanning, och då handlar det om absolut och objektiv sanning som Gud talar och står för. Detta med absolut och objektiv sanning är så viktigt och avgörande för oss människor. Därför återkommer jag till detta sanningsbegrepp i min nästa bloggtext. 

Väl mött!

/ Bength Gustafson

(Detta är del 5 av Bength Gustafsons serie Varför just kristen?)

Källor: (1) Joh. 1:1. Rom. 1:19-20. 1 Mos. 1:1. Hebr. 11:3. Ps. 33:6. 148:1-14. Upp. 1:8. 21:6. 22:13. Rom. 2:14-15. Joh. 1:14, 18. 3:16. 10:30. 14:6-11. (2) 2 Tim. 1:12. Apg. 17:22-31. v.23. (3) Mose var väl medveten om betydelsen av Guds namn för sitt liv och sin tjänst. 2 Mos. 3:13. Genom hela Bibeln så möter vi dessa olika Förbundsnamn som Gud har. (4) Ps. 23:1-6. v.1. 46:1-12. Rom. 8:28-32. v.31. (5) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard förlag, Stockholm 2007).  (6) 

Dawkins uppställda ”sannolikhetsskala” i boken: ”Illusionen om Gud”. Sid. 70. (7) Jes. 40:28. (8) 1 Joh. 3:20. Hebr. 4:13. (9) 2 Krön. 16:9. Sak. 4:10. (10) Om vi läser i en Bibelkonkordans, t.ex Illustrerat Bibellexikon, då kan vi se att uttrycken ”rättfärdig” och ”rättfärdighet” i samband med Gud, återkommer frekvent genom hela Bibeln. (11) Ps. 11:7. 50:6. 51:6. 92:16. 119:137. 145:17. Dan. 9:14. Rom. 3:4, 26. 1 Joh. 1:9. (12) 4 Mos. 23:19. Tit. 1:2. (13) Joh. 10:30. 14:6. 14:16-17. 15:26. 16:13. (14) Joh. 8:44. (15) Ps. 119:163. Sak. 8:19.b. Ef. 4:25.  

”Ni tror på vad som står i en gammal bok full av sagor.”

Under åren har jag haft många samtal med människor som bokstavligen tror att vi tror på innehållet i en gammal bok och att det är vår ovilja att inse att tiden för länge sedan har sprungit om den bokens världsbild som gör oss så ”bakåtsträvande”, så irrelevanta och så okunniga om vad som är sant idag. Notera: vad som är sant idag, för ingen kan med säkerhet säga att det kommer att anses vara sant i morgon.

Men det är en missuppfattning av värsta slag att tro att vår kristna tro är baserad på ”en gammal bok”. Vi läser den boken, eller det biblioteket, vilket det faktiskt är, för att vi tror på den person om vilken hela boken handlar! Den personliga relationen går alltså före läsningen av boken! Utan den levande närvaron av Honom som boken i sin helhet handlar om, skulle böckernas bok bara vara av akademiskt intresse, eller som ett exempel av den antika litteraturens skatter. Om dem kan man säga mycket och där hitta många goda stunder av läsning, men att läsa ”De Bello Gallico” föranleder ingen livsförändrande insikt. Visserligen kan läsningen av Sheherazades tusen och natt sagor vara nog så sedelärande, men det är en fråga om att ta eller låta bli. Att Läsa Iliaden och Odysséen kan möjligen göra mig fascinerad eller äcklad av grovheten i Herkules värld, eller förtjusa mig med hans hjältedåd, men att ignorera dess innehåll kostar ingenting. Tillordnar man bibeln till dessa verk kan den förvisso ses som en del av ett gigantiskt nätverk av föreställningar som det står var och en fritt att bry sig om. Eller låta bli.

Det krävs ingen medverkan av Homeros för att läsa Iliaden. Gaius Julius Caesar vile i frid, men inte behövs han för att man skall kunna läsa om hans krigserfarenheter med behållning. Det är på den här punkten Bibeln totalt avviker från all annan litteratur. Den förutsätter nämligen ett helt annat förhållande mellan läsaren och texterna. Det är till och med så att bibelläsaren har den egentlige författaren vid sin sida medan bibeln läses. Och denne frågar ideligen:förstår du vad du läser?

Har hört sägas: ”jag har läst hela bibeln två gånger, och det är bara en massa dravel!” ”Jag försöker läsa, men orimligheterna som berättas sätter sig på tvären och förolämpar min tankeförmåga.” ”Det är bara en massa blodiga myter från forntiden som inte har ett dugg mer sanning än den nordiska gudasagan.” Listan kan göras hur lång som helst på invändningarna. För att dessa invändningar skall ha någon relevans måste något annat göras först: protestantens egen världsbild och sanningsuppfattning måste skärskådas. Först av personen i fråga, sedan av den som han vill avvisa med sitt avståndstagande från ’den gamla boken’. Om läsaren alltså inte har någon försvarbar och någorlunda sammanhållen världsbild kan denne inte gärna heller förkasta den världsbild som genomsyrar hela bibeln. Att säga att ’jag förkastar den ovetenskapliga boksamlingen’ innebär ju rimligen att man har upphöjt sin egen syn på tingen till ’vetenskapligen’ fastlagd. Quod erat demonstrandum! (Vilket skulle bevisas.) En enkel grundkunskap i vetenskapsteorins historia borde göra varje sådant påstående till, i bästa fall, en jourhavande hypotes. Inte mer.

Det är alltså inte sant att vi har itutats en massa sagor som vi nu fäster tilltro till. Vi är inte alls blinda för myter och sagor. Tvärtom så förstår vi att mycket av det som verkligen är sant ofta kan uttryckas mycket väl i sagans, legendens, liknelsens och metaforens form. Men det gäller all information! Men den formen kan inte utesluta att innehållet i sagan träffar rätt på ett sätt som en rent vetenskaplig beskrivning aldrig skulle klara av. Om jag bakar en mjuk kaka i en Teddy­björns form har jag ju inte bakat en Teddybjörn. Misstaget att av formen döma ut innehållet gör mången till dumsnut. Eller som det heter: ”Man kastar ut barnet med badvattnet.”

Ett av de bästa exemplen på det sättet att illustrera hur vi umgås med begreppet sanning finns i Johannes evangelium kapitel 18­-19. Den romerske guvernören för det som idag är landet Israel med flera provinser hette Pontius Pilatus (ovedersägligen historiskt säkerställt faktum). När den judiska Sanhedrin (högsta beslutsfattande organet under den romerksa överhögheten) har bestämt sig för att röja Jesus av Nasaret ur vägen kan den inte göra det själv, därtill saknar den nödvändigt bemyndigande, så överlåter de ansvaret på ockupationsmaktens representant. En dialog utspinner sig enligt de trovärdiga vittnen som skrivit ner händelsen:

Pilatus tilltalade honom och frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade honom: ”Det är så du uttrycker det, helt riktigt. Till den rollen föddes jag och jag har kommit in i världen för att bevittna sanningen. Alla som säger sig vilja veta sanningen och menar sig vara sanna hör på mig och lyssnar till min röst.” Pilatus blir ställd inför detta oerhörda anspråk och säger sedan det som så många sagt sedan dess: ”A! Vad är väl sanning? Sedan vände han sig bort, gick ut till den samlade judiska lydregeringen och säger. ”Jag kan inte finna något skäl att döma honom.”

Tre olika sanningskriterier står här i ett förhållande till varandra som till denna dag är en absolut verklighet. Det kan översättas med: din sanning, min sanning, och Sanningen. Det är dessa tre parametrar som förklarar hur den politiska, den intellektuella och den religiösa tankemiljön kör fast i samma återvändsgränder om och om igen. Saknas en från de andra sanningarna fristående Sanning återstår bara sanningar som med annan makt måste vidhållas, för de står inte på egna ben.

Förstår jag judarnas sanningskriterium så vet jag att deras tolkning av sanningen inte tillät dem att acceptera Jesu anspråk. Förstår jag den romerska makthavarens sits att till varje pris avvisa varje ”sanning” som skulle störa Roms partsintresse i Israel, så inser jag lätt att inget judiskt sanningskriterium är intressant. Bara det är sant som gagnar makten. Så var det då, så är det nu!

Fristående från dem båda är Sanningen med stort S, och den gör Jesus inte anspråk på att ha som sin agenda, utan han hävdar att det är han själv som är den Sanningen.

(Hade Pontius Pilatus stannat upp ett ögonblick och verkligen hört vad Jesus sa skulle världshistorien ha haft ett helt annat förlopp. Men hans sanningsbegrepp tillät ingen Sanning. Pilatus är med andra ord fullständigt i samklang med vår egen tids sanningsskeptiker.)

Sanningen är alltså inte en rad utsagor, eller en rad att­satser som fastlägger en oomkullkastlig sanning, utan den är en personifierad visdom. Kännedomen om sanningen leder då ofelbarligen till NÅGON inte till NÅGOT. Så är jag tillbaka till inledningen. Vi läser inte bibeln för att ur den gräva fram nån slags tro. Vi har mött en levande exponent för en från all politik, religion och filosofi fristående Sanning. Mötet med denne skedde på hans villkor. Han sökte upp oss innan vi visste vad vi sökte. Genom att andra hade mött honom och förstått vem Han var presenterades vi för en från världen fristående och oföränderlig sanning om oss själva, om världen, och om vem Gud är. Vi fick veta hur det kom sig att vi inte själva redan visste allt det och fördes till en punkt som ledde till en helomvändning. Där vi förut gått vår egen väg, med alla dess erfarna konsekvenser, leddes vi nu till ett ljus som vi sprungit undan och därför jagat vår egen skugga .

Ingen kristen tror på ”kristendomen”. Eller omvänt, ingen som tror att kristendomen är sanningen känner Sanningen. Kristendomen är i bästa fall badbaljan som barnet badar i. Eller som jag med mitt intresse för tomatodling skulle säga: den spaljé som ger tomaterna optimalt solsken. Jag gör aldrig misstaget att leta tomater på spaljén i sig.

Kristen är alltså en människa som inte låter sig bevekas av någon temporär, jourhavande hypotes om vad sanningen nu råkar vara, utan är en som genom att ha funnit Sanningen nu kommer till bibeln för att förstå hur denna oföränderliga sanning verkligen tar sig uttryck i världen. För i det sanningsbegrepp som mötet med Sanningen medför finns alltid detta: Sanningen dvs. det levande Ordet måste bli kött. Men allt kött är som hö! Allt som synbarligen är till är ju föränderligt och omskiftande. Vid betraktandet av allt det som syns måste alltså utgångspunkten för en förståelse av det vara något annat än dess föränderlighet.

Så vi läser bibeln för att i dess bilder, texter, berättelser och utsagor finna det eviga oföränderliga och icke flytande. Vi vet att det inte är sant att ’panta rei’ (allt flyter). Allt är bara relativt i relation till något evigt. Missar du det eviga saknar du referenspunkter för det andra. Då är tillvarons ting en svårseglad malström av konfliktladdade och ytterst efemära informationer. Rena dagsländor bara.

Om något är sant i en oeftergivlig mening behöver det bara sägas en gång. Därför är varje snedmunnad och föraktfull eftersläng om ’den gamla boken’ faktiskt höjden av enfald. Om något är sant behöver det nämligen inte förbättras eller förnyas. Det kan rent av vara så att eftersom det som står skrivet är nedtecknat genom dens försorg som själv är en konstant: ”Jesus Kristus, igår idag och i all evighet densamme!” så finns det inget behov av förändring eller omskrivning av fundamentet. Det som behövs är tillämpningen i tiden av dess eviga sanning. Men om tillämpningen missar den springande punkten så är den inte en tillämpning utan en flykt ifrån ”det som en gång för alla är meddelat till alla de troende.”

Vi läser alltså bibeln för att vi är troende, inte för att bli det. Därmed inte sagt att man inte kan komma till en levande livsavgörande tro genom att läsa den. Det har många erfarit. Men, och här är kruxet: de läste sig fram till ett möte med Honom om vilken hela boksamlingen handlar.

”Ni läser skrifterna för ni tror att ni i dem har liv, men ni vill inte komma till mig för att få det livet”

Om ditt bibelläsande är till för att finna skäl att ifrågasätta Gud, Guds ord och Guds folk, blir bibelordet i sig den dom som du kommer att möta. Du läste men ville inte förstå att relationen till Ordet går före läsandet av texten. Och om ditt sätt att läsa utesluter möjligheten av en Sanning bakom texten så är nog ditt läsande rätt långt borta från författarens avsikt med boken. Den som tar sig friheten att läsa boken som den vill har nog svårt att förstå vad den handlar om.

Det är riktigt synd det.

/ Teddy Donobauer Doncaster September 2018