Etikettarkiv: Sanning

”Ni tror på vad som står i en gammal bok full av sagor.”

Under åren har jag haft många samtal med människor som bokstavligen tror att vi tror på innehållet i en gammal bok och att det är vår ovilja att inse att tiden för länge sedan har sprungit om den bokens världsbild som gör oss så ”bakåtsträvande”, så irrelevanta och så okunniga om vad som är sant idag. Notera: vad som är sant idag, för ingen kan med säkerhet säga att det kommer att anses vara sant i morgon.

Men det är en missuppfattning av värsta slag att tro att vår kristna tro är baserad på ”en gammal bok”. Vi läser den boken, eller det biblioteket, vilket det faktiskt är, för att vi tror på den person om vilken hela boken handlar! Den personliga relationen går alltså före läsningen av boken! Utan den levande närvaron av Honom som boken i sin helhet handlar om, skulle böckernas bok bara vara av akademiskt intresse, eller som ett exempel av den antika litteraturens skatter. Om dem kan man säga mycket och där hitta många goda stunder av läsning, men att läsa ”De Bello Gallico” föranleder ingen livsförändrande insikt. Visserligen kan läsningen av Sheherazades tusen och natt sagor vara nog så sedelärande, men det är en fråga om att ta eller låta bli. Att Läsa Iliaden och Odysséen kan möjligen göra mig fascinerad eller äcklad av grovheten i Herkules värld, eller förtjusa mig med hans hjältedåd, men att ignorera dess innehåll kostar ingenting. Tillordnar man bibeln till dessa verk kan den förvisso ses som en del av ett gigantiskt nätverk av föreställningar som det står var och en fritt att bry sig om. Eller låta bli.

Det krävs ingen medverkan av Homeros för att läsa Iliaden. Gaius Julius Caesar vile i frid, men inte behövs han för att man skall kunna läsa om hans krigserfarenheter med behållning. Det är på den här punkten Bibeln totalt avviker från all annan litteratur. Den förutsätter nämligen ett helt annat förhållande mellan läsaren och texterna. Det är till och med så att bibelläsaren har den egentlige författaren vid sin sida medan bibeln läses. Och denne frågar ideligen:förstår du vad du läser?

Har hört sägas: ”jag har läst hela bibeln två gånger, och det är bara en massa dravel!” ”Jag försöker läsa, men orimligheterna som berättas sätter sig på tvären och förolämpar min tankeförmåga.” ”Det är bara en massa blodiga myter från forntiden som inte har ett dugg mer sanning än den nordiska gudasagan.” Listan kan göras hur lång som helst på invändningarna. För att dessa invändningar skall ha någon relevans måste något annat göras först: protestantens egen världsbild och sanningsuppfattning måste skärskådas. Först av personen i fråga, sedan av den som han vill avvisa med sitt avståndstagande från ’den gamla boken’. Om läsaren alltså inte har någon försvarbar och någorlunda sammanhållen världsbild kan denne inte gärna heller förkasta den världsbild som genomsyrar hela bibeln. Att säga att ’jag förkastar den ovetenskapliga boksamlingen’ innebär ju rimligen att man har upphöjt sin egen syn på tingen till ’vetenskapligen’ fastlagd. Quod erat demonstrandum! (Vilket skulle bevisas.) En enkel grundkunskap i vetenskapsteorins historia borde göra varje sådant påstående till, i bästa fall, en jourhavande hypotes. Inte mer.

Det är alltså inte sant att vi har itutats en massa sagor som vi nu fäster tilltro till. Vi är inte alls blinda för myter och sagor. Tvärtom så förstår vi att mycket av det som verkligen är sant ofta kan uttryckas mycket väl i sagans, legendens, liknelsens och metaforens form. Men det gäller all information! Men den formen kan inte utesluta att innehållet i sagan träffar rätt på ett sätt som en rent vetenskaplig beskrivning aldrig skulle klara av. Om jag bakar en mjuk kaka i en Teddy­björns form har jag ju inte bakat en Teddybjörn. Misstaget att av formen döma ut innehållet gör mången till dumsnut. Eller som det heter: ”Man kastar ut barnet med badvattnet.”

Ett av de bästa exemplen på det sättet att illustrera hur vi umgås med begreppet sanning finns i Johannes evangelium kapitel 18­-19. Den romerske guvernören för det som idag är landet Israel med flera provinser hette Pontius Pilatus (ovedersägligen historiskt säkerställt faktum). När den judiska Sanhedrin (högsta beslutsfattande organet under den romerksa överhögheten) har bestämt sig för att röja Jesus av Nasaret ur vägen kan den inte göra det själv, därtill saknar den nödvändigt bemyndigande, så överlåter de ansvaret på ockupationsmaktens representant. En dialog utspinner sig enligt de trovärdiga vittnen som skrivit ner händelsen:

Pilatus tilltalade honom och frågade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade honom: ”Det är så du uttrycker det, helt riktigt. Till den rollen föddes jag och jag har kommit in i världen för att bevittna sanningen. Alla som säger sig vilja veta sanningen och menar sig vara sanna hör på mig och lyssnar till min röst.” Pilatus blir ställd inför detta oerhörda anspråk och säger sedan det som så många sagt sedan dess: ”A! Vad är väl sanning? Sedan vände han sig bort, gick ut till den samlade judiska lydregeringen och säger. ”Jag kan inte finna något skäl att döma honom.”

Tre olika sanningskriterier står här i ett förhållande till varandra som till denna dag är en absolut verklighet. Det kan översättas med: din sanning, min sanning, och Sanningen. Det är dessa tre parametrar som förklarar hur den politiska, den intellektuella och den religiösa tankemiljön kör fast i samma återvändsgränder om och om igen. Saknas en från de andra sanningarna fristående Sanning återstår bara sanningar som med annan makt måste vidhållas, för de står inte på egna ben.

Förstår jag judarnas sanningskriterium så vet jag att deras tolkning av sanningen inte tillät dem att acceptera Jesu anspråk. Förstår jag den romerska makthavarens sits att till varje pris avvisa varje ”sanning” som skulle störa Roms partsintresse i Israel, så inser jag lätt att inget judiskt sanningskriterium är intressant. Bara det är sant som gagnar makten. Så var det då, så är det nu!

Fristående från dem båda är Sanningen med stort S, och den gör Jesus inte anspråk på att ha som sin agenda, utan han hävdar att det är han själv som är den Sanningen.

(Hade Pontius Pilatus stannat upp ett ögonblick och verkligen hört vad Jesus sa skulle världshistorien ha haft ett helt annat förlopp. Men hans sanningsbegrepp tillät ingen Sanning. Pilatus är med andra ord fullständigt i samklang med vår egen tids sanningsskeptiker.)

Sanningen är alltså inte en rad utsagor, eller en rad att­satser som fastlägger en oomkullkastlig sanning, utan den är en personifierad visdom. Kännedomen om sanningen leder då ofelbarligen till NÅGON inte till NÅGOT. Så är jag tillbaka till inledningen. Vi läser inte bibeln för att ur den gräva fram nån slags tro. Vi har mött en levande exponent för en från all politik, religion och filosofi fristående Sanning. Mötet med denne skedde på hans villkor. Han sökte upp oss innan vi visste vad vi sökte. Genom att andra hade mött honom och förstått vem Han var presenterades vi för en från världen fristående och oföränderlig sanning om oss själva, om världen, och om vem Gud är. Vi fick veta hur det kom sig att vi inte själva redan visste allt det och fördes till en punkt som ledde till en helomvändning. Där vi förut gått vår egen väg, med alla dess erfarna konsekvenser, leddes vi nu till ett ljus som vi sprungit undan och därför jagat vår egen skugga .

Ingen kristen tror på ”kristendomen”. Eller omvänt, ingen som tror att kristendomen är sanningen känner Sanningen. Kristendomen är i bästa fall badbaljan som barnet badar i. Eller som jag med mitt intresse för tomatodling skulle säga: den spaljé som ger tomaterna optimalt solsken. Jag gör aldrig misstaget att leta tomater på spaljén i sig.

Kristen är alltså en människa som inte låter sig bevekas av någon temporär, jourhavande hypotes om vad sanningen nu råkar vara, utan är en som genom att ha funnit Sanningen nu kommer till bibeln för att förstå hur denna oföränderliga sanning verkligen tar sig uttryck i världen. För i det sanningsbegrepp som mötet med Sanningen medför finns alltid detta: Sanningen dvs. det levande Ordet måste bli kött. Men allt kött är som hö! Allt som synbarligen är till är ju föränderligt och omskiftande. Vid betraktandet av allt det som syns måste alltså utgångspunkten för en förståelse av det vara något annat än dess föränderlighet.

Så vi läser bibeln för att i dess bilder, texter, berättelser och utsagor finna det eviga oföränderliga och icke flytande. Vi vet att det inte är sant att ’panta rei’ (allt flyter). Allt är bara relativt i relation till något evigt. Missar du det eviga saknar du referenspunkter för det andra. Då är tillvarons ting en svårseglad malström av konfliktladdade och ytterst efemära informationer. Rena dagsländor bara.

Om något är sant i en oeftergivlig mening behöver det bara sägas en gång. Därför är varje snedmunnad och föraktfull eftersläng om ’den gamla boken’ faktiskt höjden av enfald. Om något är sant behöver det nämligen inte förbättras eller förnyas. Det kan rent av vara så att eftersom det som står skrivet är nedtecknat genom dens försorg som själv är en konstant: ”Jesus Kristus, igår idag och i all evighet densamme!” så finns det inget behov av förändring eller omskrivning av fundamentet. Det som behövs är tillämpningen i tiden av dess eviga sanning. Men om tillämpningen missar den springande punkten så är den inte en tillämpning utan en flykt ifrån ”det som en gång för alla är meddelat till alla de troende.”

Vi läser alltså bibeln för att vi är troende, inte för att bli det. Därmed inte sagt att man inte kan komma till en levande livsavgörande tro genom att läsa den. Det har många erfarit. Men, och här är kruxet: de läste sig fram till ett möte med Honom om vilken hela boksamlingen handlar.

”Ni läser skrifterna för ni tror att ni i dem har liv, men ni vill inte komma till mig för att få det livet”

Om ditt bibelläsande är till för att finna skäl att ifrågasätta Gud, Guds ord och Guds folk, blir bibelordet i sig den dom som du kommer att möta. Du läste men ville inte förstå att relationen till Ordet går före läsandet av texten. Och om ditt sätt att läsa utesluter möjligheten av en Sanning bakom texten så är nog ditt läsande rätt långt borta från författarens avsikt med boken. Den som tar sig friheten att läsa boken som den vill har nog svårt att förstå vad den handlar om.

Det är riktigt synd det.

/ Teddy Donobauer Doncaster September 2018

 

Annonser

Vad är sanning – del 3

Här kommer del 3, som är den sista delen i min bloggserie om Sanningen. Gå gärna tillbaks och läs del 1 och del 2, så får du med dig hela sammanhanget.

Det unika med kristen tro och kristet liv är, att dess fundament är absolut och objektiv sanning. Det sanningsbegrepp som en evig och personlig Gud står för och som är Bibelns sanningsbegrepp och Jesu sanningsanspråk. Detta till skillnad ifrån alla våra mänskliga, religiösa och vetenskapliga ”sanningar”. Även den mest ”inbitne vetenskapstroende” är medveten om vetenskapens begränsningar när det gäller ”sanningsfrågan”. Jag citerar några frågor och svar som belyser detta: ”Vad är vetenskap”? Svar: ”Ett sätt att förstå världen”. ”Är vetenskap sann”? Svar: ”Den vetenskapliga metoden innebär en möjlighet att systematiskt pröva sanningshalten i alla påståenden som omger oss. Vetenskapen har möjlighet att ge den bästa möjliga beskrivningen av sanningen utifrån vad man vet idag”. ”Ska man vara skeptisk mot vetenskap”? Svar: ”Ja, man ska nog vara lagom skeptisk mot alla påståenden. …..Ingen sanning är fullständigt bevisbar”.(19)

När det så gäller kristen tro och kristet liv, då handlar det om s.k. ”absoluter”, som t.ex ”i begynnelsen skapade Gud himmel och jord”, att Jesus har uppstått från de döda och att Jesus ska komma tillbaka igen.(20) 

  

Grunden och huset

Det finns en destinktion mellan absolut och objektiv sanning. Den skillnaden kan beskrivas såsom grunden och huset i ett fastighetsbygge. Paulus talar om detta i 1 Kor. 3:9-15. Grunden är absolut sanning och huset är objektiv sanning.

Jag ska förklara detta, men på nytt igen återger jag definitionen på absolut och objektiv sanning ifrån min förra bloggtext, del 2.

Absolut sanning: Oinskränkt, fullständig, fullkomlig, orubblig, definitiv och slutgiltig.

Inget kan läggas till eller dras ifrån.

Objektiv sanning: Saklig, opartisk och allmängiltig. Motsatsen till det osakliga och subjektiva.

Grunden är lagd

Grunden till huset är lagd av Gud, en gång för alla, och den grunden är personifierad i Jesus Kristus.(21)  Där har vi människor inget att säga till om. Grunden är lagd och den är absolut, komplett och solid. Så är det också i byggbranchen. Grunden läggs efter byggkonstens alla regler och som blivande husägare har vi inget att säga till om när det gäller grundens konstruktion och beskaffenhet. Men med huset är det annorlunda. Där har vi något att säga till om.

Huset på den grunden

Paulus säger, att var och en må se till hur han och hon bygger på den grunden.(22)  Vårt kristna liv liknas vid ett husbygge som ska byggas på den grund som Gud har lagt. Och som kristna har vi något att säga till om när det gäller vårt livs innehåll och uppbyggnad. Men precis som i byggbranchen, så måste vi förhålla oss till objektiva riktlinjer, en s.k. ”byggnadsbeskrivning”, när vi är med och bestämmer byggnadsritningar och planlösningar. I vårt fall som kristna, så är det Guds Ord som innehåller den ”byggnadsbeskrivningen”. Vårt kristna liv kan helt enkelt inte se ut hur som helst och inte heller ha vilket innehåll som helst, vare sig på insidan eller på utsidan av ”huset”. Vårt kristna liv är inte en ”rivningskåk”, och vår omgivning ska inte behöva bli förvirrade eller vilseledda när de ser på ”huset” – vårt kristna liv. Detta är något centralt och avgörande, enligt vad Jesus säger och vad vi för övrigt kan läsa i Bibeln.(23)

Vad sanningen informerar oss om

Bibeln är en sann informationskälla som aldrig kan tömmas på sitt innehåll, därför att Guds Ord är evigt, sannt och outtömligt.(24)  Därför säger också Jesus, att himmel och jord kommer att förgås, men mina ord kommer aldrig att förgås.(25) Den sanning som jag skriver om i dessa tre bloggtexter är evig, såsom Gud är evig.

Jag ger här några exempel på den information som vi kan inhämta ifrån Bibeln – denna outtömliga informationskälla:

  • Om Gud

            Om hela Gudomen och då om VEM och HURUDAN varje person i Gudomen är. Gud

            Fadern, Gud Sonen, Jesus Kristus och Gud Den helige Ande.

  • Om Skaparen och om skapelsen

            Om Gud som Designer och Skapare.

            Om Guds vilja, plan, mening, syfte och mål med sin skapelse – Guds skapelseplan.

  • Om människan

            Om människosyn och människovärdet. Om människolivets okränkbarhet ifrån

             konceptionen och allt framåt.

            Om människan och hennes evighet.

            Om människans fall och återupprättelse.

            Om konsekvenserna av människans medvetna val och beslut i livet och inför evigheten.

  • Om den andliga och om den fysiska världen och verkligheten.

            Om det andliga/övernaturliga och om det fysiska/naturliga.

  • Om vår lagbundna tillvaro.

            Om grundvalarna för vår gemensamma tillvaro.

            Om skapelseordningen som Gud förhåller sig till, och som vi människor har att förhålla oss

            till.

           Om andliga och fysiska lagar.

           Om ”lagen om sådd och skörd” – orsak och verkan – som en övergripande lag.

  • Om Djävulen och om synden.

            Om Djävulen som person och om hans rike.

            Om ”att missa målet” i livet och inför evigheten, som är grundbetydelsen av ordet Synd.

  • Om gott och ont, rätt och fel.

            Om våra samveten.

            Om ondskan i världen och i människors liv och natur.

            Om människans behov av objektiva riktlinjer i livet.

  • Om döden.

            Om vad döden är.

  • Om Frälsning.

            Om vad Frälsning är och om dess konsekvenser i livet och i evigheten.

            Om tiden och om evigheten.

            Om en ljus framtid och ett hopp.

  • Om Guds rike.

            Om ett evigt och bestående rike.

            Om det optimala nu och för evigt.

Sanning och frihet

Sanningen är befriande till sin natur, även då den är besvärande för oss. Ja, till och med obekväm och provocerande då den bryter mot våra tankar, åsikter och uppfattningar och avslöjar våra felaktiga atityder, syften och bevekelsegrunder och dess åtföljande resonemang och handlingar.

Sann frihet

Sanningen skall göra er fria.(26)  Sanningen, i motsats till lögnen och halvsanningarna, har en frigörande effekt på oss människor. Lögner och halvsanningar manipulerar, vilseleder och snärjer oss och binder upp oss, medan Sanningen gör oss fria och leder oss rätt i livet och inför framtiden och den kommande evigheten.

Väl mött!

Källor/noter: (19) Dessa frågor och svar är ur boken:”Vad är vetenskap”? Av hjärnforskare och professor i klinisk neurovetenskap, Martin Ingvar. Bokförlaget Langenskiöld. Fråga 1, 2 och 101. (Inga sidoanvisningar finns i boken). (20) 1 Mos. 1:1. Upp. 4:11. Apg. 1:1-3. v.3. 3:15. 1 Kor. 15:12-20. v.20. Apg. 1:9-11. (21) 1 Kor. 3:11. (22) 1 Kor. 3:10. (23) Matt. 5:13-16. v.16. 1 Petr. 2:12. Fil. 2:15. Kol. 1:9-10. Matt. 7:24-27. (24) Ps. 117:2. Jes. 40:8. (25) Matt. 24:35. (26) Joh. 8:31-32.