Etikettarkiv: Tankar

Apolog-etik: hur apologeter bör tänka kring Donald Trump

Någon vecka innan det amerikanska presidentvalet förra året pratade William Lane Craig i sin undervisningsserie Defenders om hur en kristen bör tänka kring det. Han hade två poänger: att kristna mycket väl kan rösta på en brusten (”flawed”) kandidat, och att 2016 års val var särskilt viktigt för att presidenten kommer utnämna domare i Högsta Domstolen.

Alla åhörare som yttrade sig höll med och flera av dem deklarerade att de därför skulle rösta på Donald Trump. För det Craig hade yttrat var Trumpargument direktimporterade från Internet och uppfattades som det, trots att de i sig inte alls är argument för Trump. De kan ju lika gärna användas för att stödja Hillary Clinton. Det gör dem till väldigt dåliga argument.

Efter valet blossade en debatt upp i en amerikansk facebookgrupp för kristna apologeter om hur man förklarar för sina ickekristna vänner varför det var en bra idé att rösta på Trump. Jag orkade inte ta mig igenom alla kommentarer, men förbluffande många delade trådskaparens idé om att ett kristet handlande var att stödja en blåljugande, stenrik mytoman och narcissist som är helt oberäknelig och skryter om att ligga runt och begå krigsbrott.

Jag har ägnat mycket tid och energi åt att bekämpa främlingsfientlighet, både för och efter publiceringen av min och Stefan Swärds bok Jesus var också flykting. När jag argumenterar för att man utifrån en kristen moral som håller gyllene regeln (Matt 7:12) för sann inte kan stödja eller hylla tvångsutvisningar från rika, trygga länder till fattiga, krisdrabbade länder, använder jag mig av samma logiska resonemang som när jag bedriver apologetik. Jag försöker systematiskt beskriva konsekvenserna och implikationerna av grundläggande kristna etiska värden.

Som apologet är jag framför allt intresserad av att människor ska vara konsekventa. Om du är ateist vill jag att du ska vara konsekvent ateist, och inte låtsas att det finns någon mening, moralisk sanning eller rationalitet enligt din världsbild. Om du är buddhist vill jag att du ska vara konsekvent buddhist och inte anse att glädje, kärlek och skratt är något positivt utan något som för oss bort från nirvana. Och är du kristen vill jag att du ska vara konsekvent kristen, och ha samma etiska värderingar som Jesus och försöka leva som honom genom Guds nåd och Ande.

Så medan jag å ena sidan gärna samarbetar med apologeter från vitt skilda traditioner och som har olika åsikter om det som står utanför klassisk apologetik, så kan jag inte hymla med att jag tycker att det är viktigt att alla kristna – och det inkluderar självfallet apologeter – har en biblisk etik som vi försöker efterleva. Det i sig exkluderar främlingsfientlig ideologi.

Därtill tycker jag det är uppenbart att personer som Trump förkastar logik och argument, och stoltserar med osanning och urspårade idéer. Att apologeter som i övrigt är intresserade av sunda argument och sanningssökande skulle finna det attraktivt är för mig obegripligt, och beror troligtvis – som mycket annan populism dessa dagar – på att deras informationsflöde är så vinklat att de inte kan se Trumprörelsen, SD med mera som de irrationella, onda rörelser de faktiskt är.

Svensk apologetik är mycket inspirerad av amerikansk och engelsk, och då är detta något viktigt att ha i bakhuvudet. Vår apologetik kommer inte vara konsekvent eller ens Jesuslik om vi inte tänker över våra moraliska ställningstaganden, och i synnerhet hur vår syn på politik och samhälle stämmer överens med våra etiska grundvärderingar. Det är inte för inte som Petrus sammankopplar apologetik och kristen livsstil i de bibelverser som blivit mest centrala för den apologetiska rörelsen:

Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal. (1 Petr 3:15-16).

Micael Grenholm

Uppdatering: Här bemöter jag delar av kritiken detta blogginlägg har fått.

”Jag tror därför talar jag”

Det är lätt att glömma att kristen tro egentligen inte kan föras i bevis i strikt vetenskaplig mening. Apologetik är att göra trons fundament tillgängligt för granskning av trons olika försanthållanden, men det är aldrig nog att komma fram till ett accepterande av dessa trons satsers rimlighet ur logisk vetenskaplig synvinkel. I en berömd text i Johannes evangeliet möter en av den tidens mest lärda världens och Israels Messias. (Joh kap 3)

”Mästare/rabbi vi vet att det är från.   Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.”

Nikodemos har alltså rent intellektuellt insett att Jesu ord och gärningar bortom allt rimligt tvivel visar på att det finns en Gud, en Gud som har sänt någon att tydliggöra Gud i världen och att denne är begriplig med alla de sinnen och kapaciteter som en människa kan ha. Nikodemos har lagt ihop ett och ett och kommit till den enda logiska slutpunkten.

Men det räcker inte. Ingen kommer till tro som ett resultat av intellektuell insikt allena. Jesu svar är därför inte förbluffande. ”Sannerligen, i enlighet med all sanning, säger jag dig, att den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemos visar sig vara beredd att acceptera Messias anspråk på det intellektuella planet, men han som om sig säger sig vara  Sanningen underkänner den förståndsvissheten. Inte för att den är felaktig utan för att den är otillräcklig för det som kallas kristen tro. Så är det också med all Apologetik, leder den inte fram till det kritiska momentet att människan ser sig vara utanför ett rike, sakna tillhörighet och hemortsrätt i Guds rike, så är all den intellektuella övertygelsen bara en startpunkt, inte ett mål. Det är först när förståndet lett fram till detta personliga möte med Messias som dess rön och forskning i frågan om Gud givit ’rätt’ resultat.

Då och då ombeds vi besvara varför vi tror när det finns så många argument från de ’förståndigas’ sida som borde få oss att ta skeden i vacker hand och erkänna att det som inte vetenskapligt kan bevisas heller inte kan finnas. Varför jag inte gör det följer här:

1 Den vetenskapligt studerbara världen saknar förmågan att förklara förekomsten av en vetenskapligt studerbar värld. Det observerande studiet kan bara studera vad som är till men saknar förmåga att ställa sig utanför det som synes existera för att förklara det. Den som studerar är en del av vad den undersöker, och det är dess begränsning. Vad man kan studera kan leda fram till insikten om Skaparen, men bara under förutsättningen att det som syns vara inte upphöjs till sin egen skapare. Analogt med detta är ju ingenting i den studerbara världen annat än produkter av en producent, ingenting gör sig av sig själv. När gudsbegreppet innefattar både den kreativa tanken, den livsuppehållande dynamiken i det skapade men också antydningen om dess begynnelse så väl som dess framtida undergång, då blir den observerbara världen ytterst begriplig. Dess rörelse är från en perfekt startpunkt mot sin undergång, inte i motsatt riktning. Det kan alla studera sig fram till.

Guds ord reder upp förvirringen på den punkten. Därför tror jag att Skaparen har skapat, och förklarat skapelsens bestämning.

2 Det mänskliga självstudiet beskriver människans dubbla verklighet. ”Nästan som änglar, men alltför mycket som demoner.” Bibeln omspänner tretusen år av observationer av mänskligt beteende.

Ett dagligt läsande av mediaflödet uppvisar med förbluffande tydlighet just denna dubbelhet, detta Janusansikte. Människans möjlighet att vara sann människa ligger i hennes ursprung: Guds avbild. Hennes motsatta sida ligger i hennes avfall från detta ursprung. Varenda dagstidning deklarerar varenda dag denna absoluta sanning: ”Men människornas tankar är från begynnelsen alltigenom onda, och ingenting som de företar sig skall misslyckas dem.” Men det kommer att kosta hela världen och dem själva.

Jag tror att den enda sanna spegeln för människan är att finna i Guds ord. Det är gudsordet om människan till människan. Hennes skada är att hon vill se något annat än det spegeln visar. Hon står där inför sin verklighet för att sminka sig när hon istället borde inse varifrån hon har fallit och be om nåd att bli vad hon kunde varit.

3 Jag tror att Gud är synlig i Jesus Kristus. Jag tror att Jesus är det användarvänliga gränssnitt som både visar Gud för människan och visar människan hur människan kunde vara. Det bibliska uttrycket är detta: den ursprungliga människan, av jord och därför ’adam’, var vad vi alla kunde förblivit, men valde att sätta sig på den tron som är vikt för hennes skapare. Den ’statskuppen’ kostade oss vår egen möjlighet att vara det vi skapats till. Resten är det gradvisa och fullständiga förfallet bort från det vi var till det vi blivit. Den ’man’ som kommer till oss visar på hur människan var tänkt att vara. Och vad mera är, denne man gör vad som behövs för att återskapa och restauera den fallne ’adam’ till att bli lik den andre ’adam’. Målet för kristen tro är att bli transformerad inifrån till bli lik Jesus Kristus. Det kan aldrig uppnås genom enbart intellektuella resonemang.

Det uppnås bara genom att bli född på nytt. Jag är det.

Jag tror således att Gud är. Att Gud har gett oss skapelsen och förklarat dess relation till både Honom själv och till oss. Jag tror att det är vår vägran att leva i Guds värld på Guds villkor som föröder vår jord. Jag tror att vi skall avlägga räkenskap inför Gud för hur vi har valt att leva i Guds skapelse. Jag tror att vi är skapade till Guds avbild, men att den bilden skenat och förvanskats men kan återupprättas. Jag vet vad synd är och att ingen är utan den.

Att jag tror betyder inte att jag tror vad som helst. Det betyder att jag tagit ett steg förbi den begränsning som det mänskliga förståndet har. Världen är full av den kunskap, den information som skaparen lagt ner i den. Varje barr är ett bibliotek. Men hur länge jag än läser i det biblioteket så finns där aldrig den sista viktiga biten: vem har skapat dig så fantastisk?

Det är den viskning som barren förmedlar när förståndet tystnat till förmån för varseblivandet av det som är förbi förståndets begränsning. ’Och evigt sjunga skogarna.’  Förståndet gör bara kalhyggen åt konsumtionen. Förståndet skövlar, förgiftar och föröder. Och vaknar alltid en timma för sent.

Tron på skaparen är förvaltarens nerv. Hela skapelsen våndas och längtar efter befrielse, från människan sådan hon är. Hon är inte som hon var ämnad att vara.  Därför tror jag på skaparen och på den kunskapskälla som skaparen berett åt oss. Det finns nämligen ingen kunskap i världen som både beskriver hur tingen är och hur de hänger samman med det som kunskapen inte kan komma fram till på egen hand. Men den kunskapen finns i Guds ordet.

Kort sagt: Jag tror, därför talar jag.

”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.”

Teddy Donobauer, 25 juli 2017