Etikettarkiv: Tobias Sunnerdahl

Bokrecension av ”Gud: återkomsten”

Veckans bloggpost är en recension av Joel Halldorfs bok: Gud: Återkomsten – Hur religionen kom tillbaka och vad det betyder av Tobias Sunnerdal.

Det är en lättläst och intressant bok. Alla kapitel är mellan 4 och 12 sidor långa. Ofta har akademiker en talang att säga ganska lite med väldigt många ord, men i den här boken är det tvärtom. Det är lätt att följa med i argumenten, och Halldorf har en tydlig röd tråd. Han skriver bara det som är nödvändigt för förståelsen av tesen, och håller sig till ämnet, väldigt kortfattat och tydligt. Den innehåller även väldigt många fotnoter för den som är intresserad av källor och fortsatt läsning. Det är utan tvekan en av de intressantaste böckerna jag läst på länge. Och en bok jag skulle önska att fler läste – alla som på något sätt är intresserade av religion, samhälle eller politik. Boken är betydligt intressantare än mina tankar om boken, och därför ska jag försöka sammanfatta en argumentationslinje som har apologetisk karaktär.

Länge tänkte sociologer att religionen höll på att försvinna, och snart skulle vara försvunnen. Men vi kan konstatera att den prognosen inte stämde. Tvärtom håller vårt samhälle på att bli post-sekulärt, och religioner syns mer och mer. Det är tema i böcker och tv-serier. Kända personer talar om sin tro i radio. Den politiska debatten svämmar över av debatter om religiösa symboler och kläder, religiösa friskolor och muslimska böneutrop. Och både i Sverige och i världen är det allt fler som blir troende, men ateismen backar. 

Det är många fler som går på gudstjänst än som går på bio eller tittar på allsvensk fotboll. Men till skillnad från sporten dyker bara religiösa upp i nyheterna när det hänt något dramatiskt (sprängdåd, pedofili osv). Tänk dig bilden av allsvensk fotboll utan att matcher gick på TV, eller att det rapporterades om vardagslunken i serien. Om det enda som syntes var huliganbråk och mutor. Då skulle nog många (som inte är insatta) vara oroliga och vilja förbjuda sport. Media ger alltså en snedvriden bild av samfund, kyrkor och religiösa.

Ett av de vanligaste argumenten mot t.ex. kristen tro är att religion är farligt, orsakar krig, och utgör ett hot mot vårt demokratiska samhälle. Och det är frågor som Halldorfs bok behandlar. Frågan i boken är inte om ”religion” är sann eller inte, utan om den utgör ett hot mot demokratin, eller är en tillgång för demokratin.

Bildresultat för gud återkomsten
Foto: Joel Halldorf

Halldorf konstaterar att religion inte är ett enhetligt fenomen. Det finns knappast någon enda gemensam nämnare som är gemensam för alla religioner, eller som inte delas av något sekulärt. (Tro på Gud utesluter bl.a. buddism. Tro på saker som inte går att bevisa inkluderar även alla sekulära politiska åskådningar, livsåskådningar och tron på mänskliga rättigheter.) Religion är en alldeles för bred kategori som inte tar hänsyn till olika livsåskådningars egenart. Tänk om vi t.ex. skulle vända på steken och uttala oss kategoriskt om det sekulära. Att sekulärhumanister, nazister, kommunister, liberaler och kapitalister inte har så mycket gemensamt är ganska självklart. Vi kan inte säga att sekulära ideologier är positiva eller negativa utan att zooma in och titta på en specifik tradition. På samma sätt går det inte att tala om religion i allmänhet. Men för att kommentera påståendet att religion är orsak till alla krig kan vi konstatera att endast 7 % av historiens alla konflikter anses kunna betraktas som religiösa konflikter. Att dra in alla bidrag till religiösa organisationer för att en del gått till extremister blir ungefär som att förbjuda idrott för att MMA är våldsamt, eller dra in allt presstöd för att en del gått till högerextrema ”Fria tider”.  Eller varför inte förbjuda sekulära organisationer eftersom NMR är antidemokratiska? Men av någon anledning tycker många att det är okej att generalisera på det sättet när det kommer till religion.

Det som behövs för att ett demokratiskt samhälle ska fungera är ett demokratiskt ekosystem. Ett starkt civilsamhälle där människor är organiserade i mindre gemenskaper som skapar samhörighet, mening och gemenskap. Där människor fostras demokratiskt på gräsrotsnivå. Där ett sådant civilsamhälle finns har demokratiska styrelseskick vuxit fram. Där det inte finns har det varit väldigt svårt att införa ett demokratiskt statsskick ”uppifrån”. Det finns många studier som visar på sambandet mellan föreningsliv och demokrati. Alla typer av föreningsliv, som innebär att människor organiseras, bildar gemenskaper och praktiserar demokrati på gräsrotsnivå bör ses som en stor tillgång tills motsatsen har bevisats. Oavsett om det är församlingar, fotbollsklubbar eller politiska/ideologiska föreningar utgör de en stor tillgång för vårt demokratiska samhälle. 

Församlingar har varit otroligt viktiga för Sveriges demokratiska utveckling. När Sveriges första frikyrkoförsamling bildades 1848, hade den en föreningsmodell som var demokratisk och där män och kvinnor hade lika rösträtt. Alltså mer än 70 år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Och som en liten minoritet som ville ha rätt att praktisera sin tro (och slippa det statliga lutherska religionstvånget) var frikyrkan mycket drivande för religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Frikyrkomedlemmar var klart överrepresenterade i riksdagen och drev igenom dessa reformer. Det är några exempel som visar hur viktig frikyrkan har varit för att forma vårt demokratiska samhälle.

Är religiösa en tillgång idag då? Mycket av de senaste 70 årens filosoferande har handlat om hur vi ska kunna vara redo nästa gång staten blir ond. Vi har nazismen och kommunismen nära i tid. Det är viktigt att inse att minoriteter som bildar täta, alternativa gemenskaper gör samhället motståndskraftigare. Nästan alla frihetskämpar har backats upp av någon typ av gemenskap. Sophie Scholl hade studentföreningen ”Vita rosen”, Martin Luther King hade sin baptistförsamling och Nelson Mandela hade ANC-rörelsen. Säga vad man vill om Jehovas vittnen, men till skillnad från de flesta andra vägrade de salutera Hitler på 1930-talet.

Små alternativa gemenskaper är inte bara bra för att göra motstånd när samhället håller på att spåra ur, de kan också föra samhället framåt. Ofta kommer radikala idéer från små minoriteter, för att långt senare omfamnas av majoriteten. Kväkare och väckelsefromma drev frågan om slaveriets avskaffande (och kallades för naiva idealister utan förståelse för samhällsekonomi – jämför med Sveriges kristna råds uttalande för generös flyktingpolitik idag). Baptister och frälsningssoldater låg långt före samhället i jämställdhetsfrågor (lika rösträtt för kvinnor och kvinnor som ledare). Homogenitet hämmar kreativitet, men mångfald och avvikande åsikter bidrar till nytänkande och kreativitet. 

Hur ska då samhället förhålla sig till religion? I grunden bör församlingar ses som något positivt, och en tillgång för samhället. Vi behöver starka idéburna gräsrotsrörelser, och samhället har faktiskt inte råd att vara kräsna. Dessa rörelser och gemenskaper bör även få synas i samhället på samma villkor som alla andra. Både när det kommer till ljud, kläder och skolor. Av två skäl. För det första är det aldrig bra när staten börjar lägga sig i vilka som ska få höras, hur människor ska klä sig eller exakt hur alla ska tänka – det är en farlig väg att gå som aldrig slutat väl. Och för det andra skapar det missnöje, motstånd och parallellsamhällen om en grupp inte får finnas med i det vanliga samhället, och om en minoritet upplever att staten lagstiftar mot dem. Då drar de sig undan, betonar ofta sin särart ännu starkare, och missnöjet växer.

Staten ska vara sekulär, men det innebär inte att samhället (alltså alla personer, relationer och organisationer inom Sverige) är eller ska vara det. Ett demokratiskt samhälle förutsätter att alla får synas och höras med sina åsikter. Att även religiösa får höras på samma sätt som alla andra är en förutsättning för demokratin, och motverkar dessutom parallellsamhällen och radikalisering. 

Utöver det skriver Halldorf mycket intressant om liberalism, individualism och nationalism, och visar hur de brister i att forma och upprätthålla ett demokratiskt gott samhälle, men det får diskuteras någon annan gång. Här har fokus varit att argumentera för att kristna, såväl som andra religioner, ska få synas och höras i samhället, och att religiösa organisationer i grunden är bra och viktiga för demokratin och samhället (inte skadliga hot, som det ibland kan påstås). Det är också huvudtesen i Halldorfs mycket läsvärda bok. 

/ Tobias Sunnerdal

Annonser

Att Jesus har funnits vet ingen…

Ibland kan det kännas negativt i livet, sommaren kan vara på väg bort, självklart bra grejer kan hamna i bakgrunden för mindre vettiga, Jesu kärlek kan synas sorgligt okänd för många.

Det är då lite glädjande att så här veckan före valet få skriva något om ett ännu större val; att välja att följa vår Herre och Mästare, Jesus.

Om man inte lär känna Jesus då kan man säkert lätt tro att följande kan vara sant!

Men, Robbie Williams, Jesus överger inte en plågad själ, utan tröstar och närvarar vid ens sida!

Nu kommer några uppmuntrande rader från sommaren på Gullbrannagården! / Martin Walldén, bloggredaktör.

I början av augusti varje år är det tonårsläger på Gullbrannagården. Det samlar ca 1000 ungdomar med koppling till Svenska Alliansmissionens ungdomsförbund SAU. Det här året hade jag den stora förmånen att få vara med på det här lägret och hålla i apologetisk undervisning som valbart seminarium. 

Två dagar pratade jag om hur historiciteten ser ut kring Jesus. Rubriken var ”Vad kan vi egentligen veta om Jesus?”. Kan vi veta att han funnits? Vem var han? Hur är det egentligen (rent historiskt) med uppståndelsen? Två andra dagar var rubriken ”Ett designat universum?”. Då fick jag tala om universums uppkomst, begriplighet och finjustering. Och om skapelse och evolution. 

Jag blev mycket överraskad över hur stort intresset var bland tonåringarna. Varje dag var det valbara seminarium där det fanns ganska många alternativ. Men trots det besöktes båda föredragen av ca halva lägret (alltså ca 500 personer). Vi fick byta lokal för att det kom så mycket folk. Och jättemånga kom fram efteråt och berättade hur intressant de tyckte att det var, och sa; ”Varför har vi aldrig hört det här förut?”. Många ledare från flera tonårsgrupper berättade att det blivit en snackis bland deras tonåringar, och att de hade uppskattat det mycket. Både tonåringarna som var kristna, och de som inte var kristna. Några ateister hade sagt; ”Tänk att Jesus faktiskt funnits på riktigt, att vi aldrig har hört det förut, intressant!”. Trots att det råder totalt konsensus bland historiker har vi kristna (och skolan) alltså misslyckats att förmedla det till människor. Och jättemånga tonåringar var fascinerade över att få höra att vetenskap och tro kan gå hand i hand. Det måste inte välja mellan antingen vetenskap, forskning och vad de hör i skolan eller tro, Bibeln och vad de hör i kyrkan. Det går att bejaka båda delar och ha en sammanhängande världsbild utan att behöva kompromissa åt ena eller andra hållet. Vetenskapen styrker kristen tro, istället för att motsäga den. 

Vad innebär det här? Det är viktigt för unga människor vad som är sant, och vad som är rationellt. Det vill veta om kristen tro är på riktigt, och inte bara något som hittats på. Det finns ett stort behov av apologetik för att möta dessa frågor och ge skäl för den kristna tron. Inte minst bland tonåringar.

Tyvärr visar det också att vi har varit alldeles för dåliga på att berätta om vår tro på ett trovärdigt sätt. Hur kan vi som är kristna tala om berättelserna om Jesus utan att berätta för människor att Jesus funnits på riktigt? Här måste vi skärpa till oss. Vi måste svara på de frågor som faktiskt ställs. Är det på riktigt? Finns det skäl att vara kristen? Och det är inte frågor som bara berör vuxna. Undersökningar visar att de flesta som blir kristna är under 25 år. Tonåringar vill också veta vad som är sant. Och de kan tillgodogöra sig fakta, argument och resonemang. 

Tänk om vi kristna kunde se hur stort behovet av apologetik är, och tänk om vi dessutom kunde bli lite bättre på att göra något åt det – att kommunicera fakta och trovärdiga argument. Det är det som många människor vill och behöver höra. Dessutom är det något som Bibeln uppmanar oss:

Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.

(1 Petrusbrevet 3:15).

/ Tobias Sunnerdahl

 

PS. Några tankar från bloggredaktören:

För vidare läsning rekommenderas resursbanken om Bibeln och Jesus!

Om universums finjustering, skapelse och evolution.

Om kristen tro och vetenskap.

DS